Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Idéer utifrån har varit och är avgörande”

Timo Nurmos är nummer ett bland de många finska tränare som slagit sig in på den svenska travmarknaden – som konkurrent till världens bästa travtränare. De svenska! Men hur mycket bättre skulle svensk travsport kunna vara om konkurrensen och influenserna utifrån blev ännu fler frågar sig förra veckans krönikör Kristian Borell.
Av
Kristian Borell
Timo Nurmos efter segern i Prix d'Amerique i vintras. Foto Mia Törnberg
Timo Nurmos efter segern i Prix d'Amerique i vintras. Foto Mia Törnberg

Här är Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 31:

Gud förbjude att svenskt trav gör som svensk fotboll! Där fotbollen sedan andra världskriget sakta men säkert gått nedåt och inte alls lyckats utveckla det man hade, och som då räckte till både OS-guld (1948) och VM-silver (1958), har travet gjort precis tvärtom. Utrustad med ett öppet sinne tog man sig ikapp och förbi travsporten i Frankrike och USA, för att idag kunna rankas som världens främsta travnation.

Idéer utifrån har varit och är avgörande. Svenska hästägare har inte varit rädda för stenhård utländsk konkurrens, svenska uppfödare har vågat blanda utländskt blod med det svenska och de svenska tränarna och kuskarna har varit mästerliga på att knyta ihop säcken och nå framgångar få trodde var möjligt där och då.

Det handlar om att veta vad man har, men att ändå inte vara helt nöjd

Finns det då något att klaga på rent sportsligt, förutom att det hade varit kul om den eländiga fotbollens aktuella publiktillströmning också hade varit travets? Bör inte hälsan tiga still?

Det självklara svaret handlar om att när man slår sig till ro är då man inte längre utvecklas och sakta men säkert tappar mot konkurrenterna. Det handlar om att veta vad man har, men att ändå inte vara helt nöjd utan fortsatt öppen för nya idéer och att utvecklas vidare.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Om inte, går det som för svensk fotboll. Som helhet frånsprungen och oförmögen och ovillig att hantera en värld där till exempel klassisk svensk inställning och invandrad spelteknisk genialitet borde vara en perfekt kombination i svensk fotbollsavel. Om svensk fotboll hade gjort som travet hade sommarens tröstlösa och återställande VM-kvartsfinal istället varit en inspirerande fight om VM-guld. Så kan det gå om alltför många ängsligt drar åt samma håll, dödar allt vad utveckling heter och offrar på inskränkthetens altare.

Jag tänker på det friska blod som är utländska hästkarlar och deras idéer

Svensk fotbolls största framgångar i hyfsat modern tid har kommit när idéer tillåtits flöda, ställas mot varandra och leda till utveckling –”Åby” Ericsons strid för att hålla emot maskinmässig och fantasilös fotboll, Houghton & Hodgson:s 4-4-2 rakt in i framtiden och så Sven-Göran Erikssons framgångsrika pragmatism. Och, varför inte lägga till Östersund under Graham Potter? Utifrån kommande idéer har i samtliga fall varit utlösande och avgörande faktorer. Men, där fotbollens nödvändiga strider varit få och alltid slutat med att pendeln ängsligt slagit för hårt och i nästa steg dödat utvecklingen, har travet medvetet, modigt och med öppet sinne inte gått i fällan och istället utvecklats vidare.

Alla framgångar till trots är jag säker på att svenskt trav skulle kunna vara ännu bättre och än mer framgångsrikt även rent sportsligt. Det är uppenbart att det finns en pusselbit att fingra på och det är uppenbart att den inte gärna fingras på.

Jag tänker på det friska blod som är utländska hästkarlar och deras idéer, och jag gör det trots att jag håller de svenska tränarna och kuskarna som bäst i världen.

Det är synd att de svenska hästägarna försatt sig (eller är det försatts?) i en situation där man bara har att välja på kulturellt när
stående finländska tränare och en viss Jerry Riordan om man här på hemmaplan skulle vilja välja något annat än svenskt när det kommer till tvåbent.

De svenska hästkarlarna har varit ack så skickliga på att vara öppna för idéer utifrån, men vad hade hänt om man även på hemmaplan på allvar tvingats konkurrera med en hel drös Riordans och Gocciadoros?

Ett än mer framgångsrikt svenskt trav ännu bättre vaccinerat mot inskränkthet och oförmåga och ovilja till utveckling, är jag helt säker på är svaret på den frågan.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik Fransson och han skriver om kallblodens stora helg på Dannero.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Har vi rätt att avla på det sättet?”

Anne Haglund var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon funderar över om vi ska tävla med unga hästar och hur det i så fall ska gå till för att göra tävlandet så riskfritt som möjligt.
Av
Anne Haglund
Svante Båth-tränade Global Welcome och Erik Adielsson vann Svensk Uppfödningslöpning förra året. Då som i år avgörs loppet över kort distans
– precis som det ska vara för tvååringarna, enligt krönikören Anne Haglund. Foto Micke Gustafsson/ALN.
Svante Båth-tränade Global Welcome och Erik Adielsson vann Svensk Uppfödningslöpning förra året. Då som i år avgörs loppet över kort distans – precis som det ska vara för tvååringarna, enligt krönikören Anne Haglund. Foto Micke Gustafsson/ALN.

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 48:

På lördag körs det viktigaste tvååringsloppet under året, Svensk Uppfödningslöpning. Ska vi tävla med så unga hästar och hur ska det gå till i så fall?

Vissa tränare startar aldrig en tvååring och vissa tränare satsar hårt på tvååringarna. För att klara av att tävla som tvååring måste hästen vara mycket tidigt utvecklad, så färdigväxt som möjligt, ha stor inneboende talang för att trava snabbt, vara lätthanterlig, skadefri och hunnit bli vältränad.

Man kan ifrågasätta om vi människor har rätt att avla på detta sätt

Aveln har under alla år strävat efter tidig talang, det är den egenskap som är ”mest” ärftlig. Detta innebär att den varmblodiga travhästen idag generellt sett är mycket lätt att hantera, köra in och träna. Ett problem finns dock, vilket jag talat om i tidigare krönikor, ju bättre avelsframsteg desto snabbare häst. Snabbheten gör att benen (skelett, leder, senor) blir hårt belastade.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Vi avlar inte specifikt på hållbarhet, det är dessutom en egenskap som är mycket svår att mäta. Visst används det framförallt på hingstsidan mycket bra tävlingshästar som avelshingstar, de borde vara hållbara, eller? Dessa har i vissa fall själva en lysande men kort karriär. Korta karriärer kan, men behöver inte, bero på dålig hållbarhet.

Om en avelshingst blivit skadad av sitt tävlande talas det inte mycket om det och för stoägaren som ska betäcka, är denna information svårtillgänglig eller rentav omöjlig att få reda på.

På stosidan är det nog tyvärr i många fall så att ju sämre hållbarhet, desto fler avkommor (tidigare i avelsboxen) får stoet. Hållbarhet beror såklart på många saker men till en del är det ärftligt. Vi människor vill ha snabba resultatförbättringar, hästarna ska bli snabbare och snabbare för varje generation.

mycket tydlig åsikt om att alla tvååringslopp ska köras över kort distans

Man kan ifrågasätta om vi människor har rätt att avla på detta sätt när vi inte ser till att hållbarheten följer med? Tvååringarna idag springer mycket fortare än vad de gjorde för bara några år sedan.

För en ung häst som fortfarande växer (det gör alla tvååringar) är marginalerna mindre för att klara belastningen av tävlandet. Skelettet har inte hårdnat fullt ut. De snabba musklernas aeroba (syreanvändning) kapacitet, för att ”stå distans” är inte färdigutvecklad. Styrkan i muskulatur och senor som håller ledstabiliteten är inte färdigutvecklad.

Svenska forskare är, och har varit, framstående inom träningsfysiologin. Arne Lindholm var en forskare som även intresserade sig för att dela med sig av sin kunskap för hästarnas bästa. Han hade en mycket tydlig åsikt om att alla tvååringslopp ska köras över kort distans. Detta med anledning av att risken för skador ökar när hästen är trött och tempot högt. Såklart ökar denna risk om hästen ska springa 500 meter längre. Dessutom blir det en sväng ytterligare i högt tempo vid medeldistanslopp, vilket också ökar skaderisken.

Tävlandet måste göras så riskfritt som möjligt, det är vi skyldiga hästarna.

Som motargument till kort distans hörs ofta att man kör fortare på kort distans än på medeldistans. Denna skillnad i tid är mycket mindre för tvååringar än för äldre hästar och vägs absolut inte upp av övriga argument. Dessutom borde alla tvååringslopp startas med voltstart. Detta för att starten ska bli lugn och inte redan där trigga mjölksyra, vilket händer vid autostart. Det är inte lätt för en tvååring att först få en mjölksyradusch i starten och sedan springa som fortast på upploppet.

Hur ser det då ut i propositionerna? Jag tittade på tvååringsloppen som finns kvar (december 2018) och hittar elva, varav sju över full distans (2.140 meter) och fyra över kort distans (1.640 meter). Dessutom startas sex av dessa elva tvååringslopp med autostart! Fyra av dessa elva lopp är över medeldistans med autostart.

Av de fyra Breeders Crown-loppen i landet för tvååringar är ett över full distans med autostart (Solvalla). De övriga tre är över kort distans, men alla med autostart. Jag kan inte förstå varför vi medvetet ska utsätta hästarna för större risker än nödvändigt. Tävlandet måste göras så riskfritt som möjligt, det är vi skyldiga hästarna.

Vad beror det på att så många av loppen är över medeldistans och med autostart?

Är det slentrian i propositionsskrivandet eller är det kunskapsresistens som råder inom sporten?

***

Fotnot: Dennas veckas krönikör är Klaus Koch.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: Fem förslag till mer attraktiva travlopp

Förra veckans krönikör var Anders Ström och han har några förslag som förhoppningsvis skulle leda till att själva travloppen blir mer attraktiva att se på. Något som han tror att alla vi som älskar trav skulle uppskatta.
Av
Anders Ström
Fler flerklasslopp med voltstart skulle göra dagens svenska travsport roligare och mer intressant. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Fler flerklasslopp med voltstart skulle göra dagens svenska travsport roligare och mer intressant. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 47:

I början av 1990-talet var min parhäst på trackfarandet runt om i landet universitetskompisen Fredrik Berg, vi blev också affärspartners initialt när Travtjänsten kördes igång 1993.

Nuförtiden hörs vi inte så ofta, men när vi gör det blir det alltid intressanta diskussioner med travsporten i fokus. Senast med utgångspunkter från en twitter-tråd från Fredrik som jag tyckte var så intressant att jag bad om lov att få återpublicera en del av den här i min krönika med några egna observationer i tillägg. Fredriks original-tråd finns på hans twitter @68Berg.

vilket i princip tar död på travsporten

Vi började åka runt på landets travbanor strax före och strax efter 1980. Då var alla lopp välfyllda (12-15 hästar), kapacitetsskillnaderna mellan hästarna stora och ”alla” tränare körde själva sina hästar.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Konsekvensen av ovanstående faktorer var att det ”tävlades” i alla lopp samt att det i första hand var hästarnas kapacitet – inte balans, utrustning och startspår – som avgjorde vem som vann loppen. Satt bästa hästen sist utvändigt i ett stort fält kunde den fortfarande mycket väl vinna loppet.

Under de snart fyra decennier som har förflutit sedan dess har mycket hänt. Aveln har utvecklat hästarna så att de numera är betydligt snabbare och jämnare, banunderlagen har blivit mycket bättre och snabbare, utrustningsförbättringar (bland annat sulkys och balansering/barfotakörning) har haft samma effekt och catchdriver-kulturen har medfört att ett fåtal kuskar kör ”alla” lopp.

Konsekvensen av dessa förändringar är att kapacitetsskillnaderna mellan ekipagen numera är betydligt mindre – vilket i sin tur medför att väldigt många travlopp ofta i princip är avgjorda efter startrusningen. Travloppen har blivit betydligt tråkigare att se på.

Är då den här ”utvecklingen” en ostoppbar naturkraft

Parallellt med denna utveckling har kraftigt ökade kostnader och inte lika snabbt ökande prismedel lett till att antalet amatörer (tillika viktiga hästägare) samt övriga hästägare minskat kraftigt. Som konsekvens av detta har efterfrågan på travhästar minskat vilket gett allt mindre kullar.

Trots detta har inte tävlingsschemat förändras nämnvärt och den självklara konsekvensen har blivit att många lopp inte är fullbelagda. I travlopp med bara sex-sju hästar händer sällan någonting under loppens gång, vilket i princip tar död på travsporten, något vi bara behöver vända blickarna mot dansk, tysk eller italiensk travsport för att inse.

Är då den här ”utvecklingen” en ostoppbar naturkraft eller kan vi själva påverka den? Förhoppningsvis går det. Här kommer några förslag:

1: Förändra banornas utformning. Det borde finnas betydligt fler banor med open stretch (helst dubbla), längre upplopp, nivåskillnader eller andra faktorer som gör att fler hästar har möjlighet att vinna loppen. Här kommer ”Nya Jägersro” kunna bli ett intressant tillskott. Tyvärr ser det inte ut att bli någon flytt av Örebrotravet, vilket är synd eftersom det hade gett möjligheter till en ny utformning av tävlingsarenan.

2: Förändra tävlingsschemat. Med betydligt fler flerklasslopp med många tilläggsvolter där kapacitetsskillnaderna, inte startmomentet, är den viktigaste parametern får publiken mer att fundera över. Här behöver man även se över det gammalmodiga voltstartsystemet för att minska antalet irriterande omstarter…

3: Stimulera mångfalden av kuskar. Det kan till exempel göras genom fler lärlings/amatörlopp så att dessa kuskar får erforderlig rutin samt fördel för lärling eller amatör i utvalda öppna lopp. Här verkar divisionstänket med breddtravet i botten ha blivit ett populärt tillskott. Den plattformen borde kunna borga för en chans att trenden vänder så att fler kan utvecklas och gradvis ta steget upp i klasserna tills man når eliten.

4: Se över tävlingsschemat. När antalet travhästar i tävlingsmässig ålder minskar kan man inte köra lika många lopp. Antalet lopp måste därför minskas och sannolikt behövs också en bättre nationell och regional samordning av propositionerna där högre prispengar per lopp och starttillfälle skulle vara alla till gagn. Här borde initiativ tagits för länge sedan.

5: Försök stimulera hästägande, inte bara uppfödning, som på senare tid fått ökade incitament. Att stimulera/subventionera utbud utan efterfrågan leder till prisdumpning och är bara konstgjord andning. Stimuleras även efterfrågan (läs hästägande) leder det indirekt till bättre villkor för uppfödarna.

Ovanstående var några förslag som förhoppningsvis skulle leda till att själva travloppen blir mer attraktiva att se på – något som jag tror alla vi som älskar trav skulle uppskatta.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Synd att hästskötare och deras kunskaper går till spillo”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon är rädd för att vi är på väg mot ett scenario där bara de starkaste och de med bäst förutsättningar kommer att överleva.
Av
Maria Törnqvist
Krönikören tycker att vi ska vara mer rädda om hästskötarna. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Krönikören tycker att vi ska vara mer rädda om hästskötarna. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 46:

Novembermörkret har intagit travbanorna. Den sämsta årstiden på året för oss som jobbar med trav, om ni frågar mig då jag ogillar mörker och kyla. Dock finns en hel del ljusglimtar. Breeders Crown-finalerna kördes i helgen och det var fina hästar och prestationer i sedvanlig ordning. Tycker dock att alla vinnarna i år hade något alldeles extra, som gjorde att de stack ut från mängden.

Oktober månad för min del har varit intensiv. Har varit några dagar på olika utbildningar kring företagsamhet och ledarskap. Något som jag känner att jag vill utveckla för min egen del.

Konkurrensen på banan är absolut stenhård

Två av dessa dagar var även en obligatorisk grund till att avsluta proffstränarkursen. Det innebar att vi som tagit licens de senaste åren ska gå två dagar gemensam utbildning i Stockholm på Hästsportens hus och fördjupa oss i bland annat djurskydd, företagsekonomi och ledarskap.

Läste ett större reportage om Roger Walmann i veckan (i Travronden). Han skrev att det var på tok för lätt att bli proffstränare i Sverige idag.

Jag kan nog bara hålla med. Tycker att det ställs för låga krav på utbildningen i förhållande till vad vi som blir nyutexaminerade kommer att möta när vi kommer ut som egna företagare.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Dagens proffstränare ska inte bara vara duktiga på att träna hästar. Du ska kunna hantera personal, ekonomi, försäkringar. Eventuellt köra traktorer, göra större inköp/investeringar av foder, köra transporter till och från tävlingar och mycket mer. Konkurrensen på banan är absolut stenhård och det känns som om vi är på väg mot ett scenario där bara de starkaste och med bäst förutsättningar kommer att överleva. Då syftar jag tyvärr på både tränare och hästägare.

Det känns helt rätt i tiden att det ställs större krav både på hästgymnasierna och proffskurserna. Tycker det kan vara aktuellt att kanske införa två obligatoriska uppsamlingsdagar för samtliga landets proffstränare som består av utbildning och diskussioner, oavsett hur lång eller kort tid du har haft proffslicens. Om inte annat så kan vi yngre lära oss något av det äldre gardet. Jag vet att det kommer bli gnäll om något sådant här skulle införas då många tycker att deras tid är dyrbarare än andras, inkluderar även mig själv iden skaran. Men när man väl sitter där på en stol och får lite mer insikt och perspektiv än bara det som är inarbetat sedan gammalt är det inte så tokigt ändå.

En annan sak som jag funderat på är hur vi ska kunna behålla alla rutinerade och otroligt duktiga hästskötare vi har. De allra flesta man pratar med älskar sitt jobb och hästarna men tycker inte att det finns några karriärsmöjligheter inom hästyrket. Det måste kunna gå att utveckla någon sorts form av belöningssystem inom travet också, som gör att en skötare kan klättra på en så kallad karriärstrappa precis som i många andra branscher.

en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig

Inom travet så har det alltid känts som att man har en ”dum” stämpel på sig. Är du inte smart nog så kan du alltid jobba i ett travstall. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Givetvis finns det dom som föredrar att jobba fysiskt framför kontorssysslor. Man behöver dock inte vara osmart för det.

Jag är ganska säker på att det finns många hästskötare där ute som absolut skulle kunna lämpa sig till att sköta  andra sysslor inom ett travstall. Om man kunde vidareutbilda dessa till att kunna sköta exempelvis pappersarbete eller andra administrativa sysslor som träningsscheman, och så vidare, skulle man inte tappa dem till andra branscher. Ju längre du har jobbat får man bara stå på sex passhästar och ha andra sysslor medan någon som är ny får stå på åtta-nio hästar? Eller använda en anställd som arbetat länge som skötare som arbetsledare i olika stall?

Det finns nog många olika vägar man skulle kunna gå, men tycker det är synd att gamla duktiga hästskötare och deras kunskaper går till spillo när dom lämnar branschen. Att vara hästskötare sliter oerhört på kroppen. Det måste finnas ett sätt att kombinera hästskötaryrket med något mer.

Det är också viktigt att vi ser till att behålla våra gymnasieskolor och kvalitén på utbildningarna där våra framtida hästskötare ska formas. Det är där dom skall lära sig och få kunskaper, både praktiskt och teoretiskt inför vad som komma skall.

Min pappa sa en sak till mig när jag var liten och tvärade med att gå till skolan. Han sa ”en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig” och det har han haft fruktansvärt rätt i.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström.

Sport