Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: Travets bästa tid är nu

Sulkysports krönikör Kristian Borell om voltstart: För mig är voltstart något underbart, svårbemästrat och icke-linjärt, som visar vem av kuskar och tränare som behärskar hantverket. För utvecklarna av produkten ett hack i kurvan och bara något som en större publik inte längre förstår.
Av
Kristian Borell
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här är Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

Travets bästa tid är nu. Då menar jag sommarhalvårets strida ström av storlopp och hästar och kuskar i toppform, som det är så intressant att sätta i perspektiv och jämföra med tidigare årgångar. Utvecklingen går obönhörligen framåt, men det gäller att inte gå bort sig och tappa sporten.

Livsnödvändig utveckling eller produktutveckla och tappa själen? Det finns något som är naturlig utveckling och som ibland kan vara svårt att skilja från de framåtsträvande produktutvecklarnas forcerade utveckling. Utgångspunkten för båda?

Varje sport är en egen värld med moment och företeelser som tillräckligt många måste förstå (eller vilja förstå) och vilja uppleva.

Produktutvecklarnas argument för förändring handlar i princip alltid om ”underhållning” och ”rättvisa”. En viss företeelse eller ett visst moment är krångligt och svårt och blir därmed till ”orättvisa”, som gör utgången mer osäker för både aktiva och publik. Eller så vill man bättra på underhållningen genom att se till att slipa bort det som är hinder på vägen mot spänning ända in i mål. De framåtsträvande produktutvecklarna både ger och tar, när alla skall med.

Fakta

Kristian Borell

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt. 

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Det är lätt att argumentera för motsatsen. Det krångliga och svåra som något fantastiskt som ger en unik själ, det ”orättvisa” som något som ger extra krydda och det där underhållande ”spänning ända in i mål” som något som fingrar på sportens själ.

Fotbollens framåtsträvare har givit oss trepoängssystem, förbjudna bakåtpassningar och en regelutvecklingsdjungel kring offside och hands, som hotar sportens själ. Och det innan vi fått uppleva videogranskning fullt ut, effektiv speltid eller inkast där fötter ersätter händer.

Travets framåtsträvare har givit oss lunchtrav, open stretch och allt fler kortare lopp och ständigt fler autostarter.

Voltstartens vara eller inte vara slår mig när jag nu tittar trav igen. Hästar som snurrar i volt och skickas iväg med ”Klart … 1 … 2 … Kör!” framstår som utrotningshotat.

För mig är voltstarten en omistlig del av sporten, för de framåtsträvande produktutvecklarna något som stör.

För mig något underbart, svårbemästrat och icke-linjärt, som visar vem av kuskar och tränare som behärskar hantverket. För utvecklarna av produkten ett hack i kurvan och bara något som en större publik inte längre förstår eller vill ha och som blir till frågetecken. Tids- och schemamässiga frågetecken, som blir till ekonomiska.

Fler lopp med omstart ställer till det när den moderna, slimmade travsportproduktens slot-tider måste vara hur förutsägbara som helst för att det ekonomiska skall gå ihop och garantera sportens fortlevnad.

Produkten trav, med spelet i förarsätet och krav på lättförstådd underhållning, kräver färre voltstarter.

Sporten trav, med sitt unika hantverk och sin själ, kräver en renässans för voltstarten.

Jag kan inte säga att jag ser fram emot hur den striden mellan sport och produkt kommer att sluta.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan torsdag den 20 juli, är Fredrik ”Frasse” Fransson krönikör och han visar hur man enkelt kan använda breddtravet som en marknadsplats för att skapa nya event som berör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Återigen blir djurskyddssnacket från ST tomma ord

I förra veckans Sulkysport kunde ni läsa Anne Haglunds krönika om ettåringsauktioner, röntgenplåtar vid försäljning och avsaknaden av djurskyddet.
Av
Anne Haglund
Elitauktion på Wenngarn. Foto Mia Törnberg
Elitauktion på Wenngarn. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 28:

Hösten är ettåringsauktionernas tid. Auktion är det vanligaste sättet att köpa en unghäst på. En fantastisk möjlighet att se en stor del av kullen, att jämföra och välja. Till den stundande Kriterieauktionen väntas nästan 300 ettåriga travhästar byta ägare under två dagar.

För att man ska hinna med att titta på alla hästar man är intresserad av på auktionsdagen är det bra om man har möjlighet att sortera och prioritera i förväg. Till sin hjälp har man auktionskatalogen, som är mycket informativ.

På senare år kan man även via auktionsfirmans internetsida se bilder och ibland filmer på hästarna som bjuds ut. En bra film är ovärderlig i val av häst, här kan man se hur den rör sig i trav.

Dessutom är filmerna en stor fördel för hästarna

Då det minskar antalet gånger de ska ur boxen och springa upp för eventuella spekulanter under visningen strax före auktionen. Det är mycket ansträngande för de unga hästarna att ständigt springa upp och dessutom finns det risk för sammanstötningar och olyckor. Vissa stuterier hänvisar helt till filmer och visar inte upp sina unghästar i trav utan bara uppställda på auktionen.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Häromveckan besökte vi Arqana Trots selekterade ettåringsauktion i Deauville. Där arrangeras det så att några timmar för auktionsstart så visas alla hästar i nummerordning i trav på bra underlag med enklare presentation i högtalaren. Mycket bra och besparande för hästarna, det borde vara en bra idé även för svenska auktioner.

I Sverige, till skillnad från i USA eller Frankrike, är nästan alla auktionshästar röntgade för lösa benbitar före auktionen. Det är mycket bra, men det skulle kunna förbättras ytterligare. Jag tycker att auktionsfirman i samarbete med veterinär expertis ska upprätta krav på vad som ska röntgas, vilka leder och vilka projektioner som ska vara minimum. Det är nästan ingen som röntgar bakknän på auktionshästar, vilket jag tycker är märkligt, då förändringar i bakknä på travhästar oftast är mycket allvarliga och innebär att det inte blir någon tävlingskarriär alls.

I Sverige är vi väldigt fixerade vid lösa benbitar och röntgar för att hitta eventuella sådana. Däremot tittar vi inte så noga efter bencystor, vilket också är en utvecklingsrubbning som oftast är allvarligare än benbitar. I Frankrike är veterinärerna mer uppmärksamma på dessa förändringar på besiktningsröntgen. Det krävs andra projektioner än de för benbitar för att se bencystorna.

Jag skulle önska att även röntgenbilderna fanns online så att man kunde be sin veterinär studera dem före auktionen.

Jag har vid flera tillfällen som veterinär blivit ombedd att studera sådana röntgenbilder, men det har varit på internetsidor för europeiska ridhästauktioner. I vilket fall som helst rekommenderar jag alla köpare att låta veterinärundersöka den nyinköpta hästen så snart efter auktion som möjligt, då auktionsvillkoren säger att reklamationsrätten bara ligger på 30 dagar efter inköp, till skillnad från normala regler vid hästköp som har betydligt längre reklamationsrätt.

Djurskyddet är en fråga som engagerar en veterinär dagligen. Nu kom det återigen upp till debatt i travmedia, en häst blev akut sjuk under en tävlingsdag och det fanns ingen organiserad akutsjukvård, utan det var ren tur att den fick rätt vård.

Vi får ständigt höra hur högt djurskyddet är prioriterat inom svenskt trav. Detta citat finns att läsa på Svensk Travsports hemsida: ”Hästen är det viktigaste vi har och därför ska vi alltid sätta hästens välbefinnande i första hand. Att säkerställa och ständigt utveckla djurskyddet och säkerheten inom travsporten är därför, tillsammans med våra medlemmar, två av våra viktigaste uppdrag.” 

Det är då märkligt att Svensk Travsport år 2017 har tävlingar på svenska travbanor, utan att det finns tillgänglig akutvård under tävlingarna. Det är inte otroligt att hästar kommer till skada eller blir sjuka under tävling, eftersom det innebär kraftig fysisk ansträngning.

Det kan inte vara svårt att se till att det finns veterinär kompetens tillgänglig för akutvård vid alla travtävlingar, men så är inte fallet. Det kostar pengar och prioriteras inte. Hästarna ska ha tur om det finns akutvård om de skadar sig eller blir sjuka på travtävlingar, ska vi ha det så?

Återigen blir djurskyddssnacket från ST tomma ord!

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 28 september berättar vår krönikör Håkan ”Lillis” Olsson om den härliga känslan att ha en egenuppfödd och -ägd häst till start i Svenskt Travkriterium.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Det körs för många lopp och tävlingsdagar”

Anders Ström var krönikör denna vecka och han anser att man har börjat i fel ände med arbetet om tävlingsschemat. Det borde börjat med en analys av var hästmaterialet finns.
Av
Anders Ström
Anders Ström tycker till om tävlingsprogrammet - och vad som gått fel i tänket runt det beslutade upplägget. Foto Mia Törnberg
Anders Ström tycker till om tävlingsprogrammet - och vad som gått fel i tänket runt det beslutade upplägget. Foto Mia Törnberg

Här är Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport 27 i torsdags

Planeringen och beslutet om tävlingsprogrammet 2018 har dominerat den svenska travdebatten den senaste tiden. Jag läste ST:s presentation av upplägg på förbundets hemsida och blev så yr i huvudet att jag bestämde mig för att lägga ner mina egna funderingar kring vilka dagar vem ska köra.

Frågan är så komplex och det finns så många aspekter att ta hänsyn till att jag bottnar i att detta nog måste bli en process över längre tid innan man hittar helt rätt.

Den heta debatten har mest handlat om vilka veckodagar olika banor ska köra när Solvalla – med all rätt – åter ska få en egen dedikerad tävlingsdag.

Jag tycker att man har börjat i fel ände. Arbetet med att lägga tävlingsschemat borde börja med en analys av var hästmaterialet finns och hur man i framtiden ska utforma tävlandet gällande propositionsskrivandet.

D ä r e f t e r skulle man kunna diskutera antalet tävlingsdagar per bana och när man ska tävla.

Kanske man borde se 2018-2019 som ett par övergångsår för att testa och lära och under tiden ladda för en bra, brett förankrad lösning för 2020 och framåt, när den nya spelmarknaden och dess spelplan blivit mer tydlig? Det tror jag de flesta hade kunnat acceptera.

 

Mina poänger och förslag till förändringar:

Det körs för många lopp och för många tävlingsdagar som det är nu.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 46

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber och Cruzado dela Noche samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

I fredags kväll var jag på Vincennes i Paris. En utmärkt tävlingsafton med åtta lopp med första start 19:40 och sista start 22:57, ordentligt med tid mellan loppen.

Jag tror på att minska antalet lopp och istället höja prispengarna, så att det blir bättre betalt för den insatsen i form av arbetstid, bensinpengar – och inte minst hästkraft – som det går åt för att starta. På köpet får man mer spelbara lopp och högre spelomsättning.

En häst som springer in pengar till för höga omkostnader blir väldigt dyr, eftersom den ständigt går upp i klass utan att häst- ägaren får speciellt mycket över. Jag startar hellre min häst några gånger färre per år om marginalen på tävlandet blir bättre.

Propositions-skrivandet måste optimeras.

Det förefaller ganska tydligt att proppskrivandet fortfarande ”handjagas”. Om så inte är fallet är systemet som tar fram loppen idag alldeles för dåligt. Alltför många lopp körs med blott sex-tio hästar, dessutom är klassen på tävlingarna på vissa banor undermålig i relation till de prispengar man tävlar om.

På 2020-talet utgår jag från att framtagandet av propositionerna kommer att automatiseras och göra att alla lopp blir exakt så optimalt fulla som det går att få. Dessutom måste loppen skrivas ut på banor där hästmaterialet finns – för att minska transportkostnaderna. För detta krävs investering i utveckling av detta system – och det arbetet måste börja nu!

Jag kan garantera att det kommer att ge positivt resultat för sporten totalt sett även om några tjänster i administrationen skulle försvinna.

Foto Mia Törnberg

Lokal förankring krävs – med sund utslagning som konsekvens.

Svensk Travsport kommer inte ha råd att investera i att modernisera alla travbanor i landet. Därför måste pengar till det komma från annat håll.

Om travsporten ska vara en del av det regionala underhållsutbudet måste staden, byarna, kommunerna och regionerna vara med på tåget och stötta den lokala verksamheten.

Det som travsporten ger i form av arbetstillfällen, skatteintäkter och mervärde för invånarna måste erkännas av de nationella, regionala och lokala politikerna. Enda sättet att uppnå det är en tävling mellan banorna där alla får visa upp vilket stöd de kan få. En skönhetstävling, helt enkelt. Detta ska ligga till grund för det framtida tävlingsprogrammet.

Inom de flesta andra sporter är detta en självklarhet.

Varför inte inom travsporten?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Brist på bra folk

Maria Törnqvist skrev förra veckan sin första krönika för Sulkysport. Hon presenterar sig genom att bland annat skriva om när hon fick motta ett ärofullt stipendium, ställer sig frågorna hur vi ska få in bra folk i stallarna och få nytt folk att stanna i travsporten samtidigt som hon inte nog kan framhålla att kunskap aldrig tynger.
Av
Cecilia Kristoffersson
Sulkysports nya krönikör: Maria Törnqvist. Foto Mia Törnberg
Sulkysports nya krönikör: Maria Törnqvist. Foto Mia Törnberg

Här är Maria Törnqvists debutkrönika som publicerades i Sulkysport nummer 26:

Mina första rader i denna krönika skrivs med en aning nervositet. Har aldrig gjort något liknande innan, eller jo kanske i skolbänken, men inte på riktigt i en tidning. Hoppas att ni får några rader intressant läsning i alla fall.

I slutet av augusti hände det en hel del positivt för min del. Många nya ägare och unghästar har anslutit till stallet och det är väldigt kul med nya kontakter. På tal om nya kontakter fick jag också åka ner till Halmstad en solig måndagkväll och hämta mitt stipendium, som jag tilldelades offentligt i samband med Sprintermästaren.

Det finns ett stipendium där som instiftats till minne av den alltför tidigt bortgångne – han blev bara 28 år – Joakim Sandkvist. Stipendiet är riktat till unga travtränare, och jag var den som tilldelades det i år. Den här varma tävlingskvällen fick jag mottaga själva priset samt äta en väldigt god middag tillsammans med juryn och Joakim Sandkvists familj i fina lokaler på själva travbanans publikplats.

Är så otroligt glad att jag blev tilldelad detta pris

Inte bara för att pengarna kommer väldigt väl till användning i min rörelse utan också för att jag fått lära känna nya och helt otroligt goa människor.  Människor som jag hoppas kunna hålla kontakten med i framtiden då det kändes som vi hade mycket gemensamt. Det får mig att tänka på hur fantastisk och unik hästsporten faktiskt är. Vad mycket härligt folk man får träffa och umgås med, just tack vare hästarna.

EM i ridsport har nyligen avslutats i Göteborg. Det var otroligt bra arrangerat för både hästar och folk. Har hört så otroligt mycket positiv kritik från ”vanligt” folk, det vill säga turister som vallfärdat till Göteborgs innerstad för att få sig ett stänk av hästlukt.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Lägg därefter till att polisen i Göteborg hade rekordlite att göra under denna vecka. Inget bråk, inga slagsmål utan bara vanligt hästfolk med lite smuts på brallorna.

Det jag vill lyfta fram är att vi har en sån härlig sport. Alla som är bitna av trav vet vad jag menar. Vi måste se till att vanligt folk blir hästbitna, och hästbitet ridfolk blir travbitna. Vi måste på något sätt lyfta fram det som är positivt och inte bara fokusera på det som är negativt.

Ridsporten har lyckan att nu ha Peder Fredricsson och All In som stora stjärnor i sporten. Peder kombinerar att både vara en fantastisk hästkarl och lyckas dessutom med sin verbala förmåga och sitt sätt att vara gå hem rakt igenom alla tv-rutor när han framträder i media. Han kan verkligen förmedla kärleken till hästen och till sporten, samtidigt som han är en av världens bästa hoppryttare.

 

Det finns redan en härlig gemenskap inom travsporten. Vår uppgift som aktiva måste vara att försöka dela med oss av denna och få folk att vilja komma tillbaka igen, precis som den upplevelsen jag fick på Halmstad den där måndagskvällen. Bara äta gott, umgås med roligt folk och se på väldigt fina hästar.

En annan sak som berört mig och även andra kollegor i branschen är bristen på ”bra” folk. Det vill säga bra personal som ska jobba som skötare dagligen med hästarna. Den absolut viktigaste personen i en tävlingshästs liv.

Det är denna person som jobbar närmast djuren. Som ska se till att tempen är bra, att hästen äter som den ska, att den är mjuk och fin och allmänt glad. Det är naturligtvis inga lätta arbetsvillkor att erbjuda. Upp i ottan, få raster och ofta obekväma arbetstider överlag. Det vi som tränare kan erbjuda är att låta dem jobba med djur och sitt förhoppningsvis största intresse.

Det som får mig att reagera är på hur vi utbildar dem. En hel del av dagens hästskötare, inte alla. En hel del kommer från specialinriktade gymnasieskolor. Men vem är det då som utbildar dem och vad är det dom får lära sig? Utifrån det jag har fått erfara är det extremt lite…skrämmande dåligt faktiskt.

Nu har det blivit helt fel.

Lärarna på skolorna är nyckelpersoner vad gäller att inspirera, motivera, vara pedagogiska och lära ut rena sakkunskaper. Där upplever jag att det brister idag.

Ska man bli duktig inom någonting, oavsett vad det är, så måste man nöta. Det räcker inte med att säga, ”Lektionen börjar 8.20 , kom då” eller ”Nu är klockan 16.00, strunta i att göra rent såret på den där hästen för nu är du klar”. Det funkar inte så. Sluta skäm bort eleverna utan låt dom jobba och lära sig.

Det är vi som är äldre som har ansvaret för att den yngre generationen ska bli duktig. Då går det inte att ha trötta eller outbildade lärare. Så är det bara. Lär ungdomarna att skotta box ordentligt först, sedan kan de få lära sig att köra häst. Lär dom känna efter värme i benen. Lär dom känna efter senor och hovar. Börja i rätt ända och ge alla elever samma förutsättningar oavsett bakgrund. De ungdomar som har drivkraften och viljan ser till att lära sig ännu mera på egen hand ändå. Ge dom mer föreläsningar och seminarier.

Som min pappa sa; Kunskap tynger aldrig!

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 14 september, skriver Anders Ström.