Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Det måste bli svårare att fuska”

Anne Haglund var förra veckans krönikör och hon anser att vi idag har ett regelverk som gynnar fuskare. Hon tycker att antingen måste reglerna ändras eller så måste det bli svårare att fuska.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Mia Törnberg
Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 35:

De flesta människor uppfattar doping som fusk man gör medvetet i prestationshöjande syfte. I travsporten i Sverige anses även mediciner eller vissa åtgärder som i sig inte är prestationshöjande men är belagda med karenstid även som doping. Detta även om det inte går att spåra i dopingprov.

Gränsen mellan att ta hand om sin häst på bästa sätt och att den anses dopad är alltså inte helt lätt att förstå

Gränsen mellan att ta hand om sin häst på bästa sätt och att den anses dopad är alltså inte helt lätt att förstå.

Ett travlopp är ett stort kraftuttag ur hästen och alla fysiologiska parametrar måste vara på topp för en topprestation. Många hästar är dåliga på att dricka när de reser eller ska tävla. God vätskebalans är en förutsättning för att hästen ska prestera.

Enligt vårt svenska tävlingsreglemente är det förbjudet att tillföra hästen någonting via injektion inom 96 timmar före start. Det vill säga det går inte att återställa naturlig vätskebalans hos hästen via dropp före resa eller start om den inte självmant dricker.

Det är däremot tillåtet att tillföra vätska via nässvalgsondering bara det inte sker inom ban- och stallområde. Detta går såklart inte att kontrollera med dopingprover. Hästen måste bevakas 96 timmar före start eller så måste man vara säker på att tränaren följer tävlingsreglementet.

Det räcker tyvärr inte att ha koll på att landets veterinärer följer reglerna, då det finns många aktiva inom travsporten som inte är veterinärer men ändå behärskar att lägga intravenös kateter eller att nässvalgsondera. Reglerna säger dock att nässvalgsondering och infusionsbehandling (dropp) enbart är tillåtet för veterinärer att utföra (tävlingsreglementet paragraf 45).

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Den absolut största delen av befolkningen (inklusive travtränare) är ”laglydiga” och följer alla regler som följer tävlandet.

Det finns dock personer som resonerar att ”syns det inte så gör det inget”. Det finns människor som gärna gör reglementsöverträdelser i framgångssyfte speciellt om risken att ertappas är försvinnande låg. Denna personlighetstyp kan dessutom vara överrepresenterad bland tävlingsmänniskor. Viktigt i sammanhanget är att finns det möjligheter att tjäna pengar på åtgärderna.

Dessa personer kan i enlighet med exemplet ovan förbereda sina hästar betydligt bättre inför resa och tävling utan att riskera att ertappas i dopingprov.

Deras hästar presterar sannolikt bättre och där står ”fair-play-tränaren” med en häst som presterat sämre och kanske också mått sämre av tävlingen och resan. Utan framgång med ett gott samvete inför tävlingsverksamheten, men sämre inför hästen.

Det går också rykte om att vissa antiinflammatoriska/smärtstillande preparat inte ”syns” i dopingprovet under hela karenstiden. Dessa preparat har alltid minst 14 dygns karenstid i tävlingsreglementet.

Tror ni det hjälper treåringen som har tolv dagar mellan försök och final i ett årgångslopp om han får ”värkmedicin” mellan de starterna?

Vissa ledpreparat är också helt naturliga och kan därför inte spåras i dopingprover. På alla ledpreparat är det minst 14 dygns karenstid.

Tror ni att det förekommer att hästar ledbehandlas inom 14 dagar före start?

Tror ni att det förekommer att hästar ledbehandlas inom 14 dagar före start?

Många av de svenska reglerna är satta för att det anses vara det bästa för hästen. Men det hjälper inte om inte alla följer dem. Idag har vi ett regelverk som gynnar fuskare. Ska vi ha det så? Antingen måste reglerna ändras eller så måste det bli svårare att fuska. Detta måste debatteras och åtgärdas, det är dags att sluta blunda och stå upp för ett gott djurskydd och fair-play!

Vissa människor har rymligt samvete och vill till varje pris nå framgång. Dessa människor kan tyckas omöjliga att komma åt med regler. När du ser fusk, reagera och säg ifrån. Beundra inte framgång när fusk ligger bakom.

Information och kunskap är också en väg att gå. Det blir svårt att fuska om stallpersonalen vet reglerna och känner att de har stöd av förbundet och vanligt travfolk. Våga vara öppen och berätta vad du ser.

Se till att ha en öppen väg för folk inom travet att kontakta förtroendepersoner inom förbundet om det förekommer oegentligheter. Förbundet måste ha tillräckliga resurser och intresse av att följa upp och kontrollera.

Saker som sopas under mattan är inte långsiktigt till fördel för sporten och ger dåliga signaler till de aktiva. Det är inte angiveri och skvaller att anmäla utan det är för det viktigaste av allt, att skydda våra vänner hästarna som inte själv kan föra sin talan!

***

Fotnot: I denna veckas Sulkysport, som utkommer på torsdag den 16 november, ger Klaus Koch sin syn på Solvallas tävlingsprogram.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Sakta men säkert har man strypt Solvalla”

Anders Ström var förra veckans krönikör i Sulkysport. Han anser att det krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand och undrar över hur det är med jämställdheten för travhästar egentligen?
Av
Cecilia Kristoffersson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 40:

Utstuderat. Det är känslan man får efter 21 år i utlandet när man utifrån betraktar hur travsporten och dess spelbolag behandlat i första hand Solvalla, men även de andra två storbanorna Åby och Jägersro. Att Bergsåker ibland fått klisterlappen ”fjärde storbanan” är bara ett alibi för den strategi som implementerats.

Sakta men säkert har man strypt Solvalla, så till den milda grad att banan nu är i det närmaste livlös. Nu när ATG skiljs från ST är en av de viktigaste åtgärderna att ge storbanorna livräddning. Vi befinner oss i grevens tid.

För symbiosen är viktig

Urbaniseringen har ökat i intensitet under många år och det finns ännu ingen tendens att den kommer att minska. Professor Kjell A Nordström spår – om än aggressivt – att det globalt kommer finnas 700 megastorstäder i framtiden. Där kommer 80 procent av alla människor att bo och 95 procent av all ekonomisk aktivitet att ske. Stockholm kommer möjligen att vara en av de som kvalar in, så också Malmö i och med närheten till Köpenhamn.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är just anledningen till att ST måste reformeras, så att inte enskilda Solvallahatande herrklubbar med rötter i landsbygden mot bättre vetande kan strypa potentialen för tillväxt i sporten – och därmed också tillväxt för banorna på landsorten.

För symbiosen är viktig. Potentiella travintresserade ungdomar som växer upp i smalt befolkade regioner i hela landet kommer i allt större utsträckning att söka sig till staden.

För att sedan vilja söka sig tillbaka när familjebildning och ekonomiska förutsättningar har satt sig. Ekosystemen fungerar så.

Travintresset kan mycket väl följa med. Men då krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand. De är motorerna som kommer leda travsportens utveckling de kommande 50 åren. Inget annat.

Mitt råd: börja med tvååringarna!

Konkurrensen står mellan travintresse och andra intressen, inte mellan storbanor och småbanor.

För övrigt behöver Stockholmsregionen ytterligare en travbana, med bra kommunikationer, söder om staden, där ytterligare befolkningspotential kan komma närmare travsporten. Detta via växande städer som Norrköping, Nyköping, Linköping med flera – och närmare Malmö och Göteborg. Gärna en ”levande” anläggning, med möjligheter för mindre tränare att bedriva verksamhet på banan, med goda träningsmöjligheter.

Vem tar initiativet i den frågan?

Hur är det med jämställdheten för travhästar egentligen? Jag slås av hur feltänkt framför allt fördelningen av stolopp för tvååringar är. Jag är själv delvis delaktig som medägare till loppserien Breeders Course, där vi dock starkt driver frågan om en rättvisare fördelning av lopp mellan ston och hingstar/valacker.

Tänket med tvååringslopp för ston är ju givet: att identifiera ston med talang, som snabbt kan tjäna ”sina pengar” och sedan gå tidigt till avel. Det tjänar både sportens och hästens utveckling på. Det är obegripligt att vi 2018 inte har ett enda stolopp för tvååringar förutom Silverstoet och Vinterfavoriten för ston.

Stoavdelning i Svampen har funnits tidigare, men är nu borttagen. Hade man delat upp anmälningarna rakt av i insatsloppen, med lika mycket prispengar centralt garanterat i båda klasserna, hade saken varit löst. Så önskar jag att Breeders Course ska jobba i framtiden.

Ett lackmustest är att det fortfarande är alldeles för stor skillnad i försäljningspriser mellan hingstar och ston – på årets Kriterieaukton: snitt hingstar: 132.000 kronor, snitt ston 86.000 kronor. Medianen: ston 50.000 kronor och hingstar 100.000 kronor!

Oerhört graverande och jobbigt för uppfödarna att det är så. Alltså behöver mer göras för stona i tävlingshänseende, för att även göra dem intressanta i aveln när de tävlat färdigt. Mitt råd: börja med tvååringarna!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Bra med lite förändring”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör i Sulkysport: "Anmärkningsvärt är också fördelningen av tränade hästar. De större banorna växer sig starkare medan de små verkar vara på väg att försvinna".
Av
Cecilia Kristoffersson
Maria Törnqvist konstaterar att 85 av 144 hästar i Kriterie- och Oakskvalen kom från de tre storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Foto Jeannie Karlsson
Maria Törnqvist konstaterar att 85 av 144 hästar i Kriterie- och Oakskvalen kom från de tre storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 39:

skrivande stund är Kriterieveckan på ingång. Personligen en av mina favoritveckor på travåret. Det bjuds inte bara på högklassig sport utan även på Sveriges största unghästauktion för travhästar. Den pågår i tre dagar och det är runt 400 hästar som skall gå under klubban. I år är auktionen kryddad med kallblod och halvblod, det vill säga lite långsammare travras samt ridhästar. Kallbloden var med förra året också och det fick en fortsättning, men för ridhästarna är det första gången de finns med på Kriterieauktionen.

jag gillar att någon vågar testa något nytt….

Det är säkert delade åsikter kring att blanda hästraser på en traditionell varmblodsauktion, men jag tycker att det är bra med lite förändring. Skulle det inte fungera kan man ju alltid gå tillbaka till det gamla. Men jag gillar att någon vågar testa något nytt….

Finalfältet i såväl Oaks som Kriteriet är verkligen guldkantat. Försöken bjöd på många fina hästar och prestationer. Något som har slagit mig är dock variationen och bredden på treåringskullen i år. Lite förbryllande är ändå att både försök och finalfälten i E3-serien har varit tunna. Vad kan det bero på? I finalerna av både långa och korta E3 har det dykt upp i princip samma hästar. Trots att det tävlas om höga prissummor. Det har känts som att det varit klent med undantag för vissa hästars prestationer givetvis!

Enbart en amatör från Sverige mäktade med att våga sig på kvalen

Det är väsentlig skillnad på prissummorna i E3, Oaks och Kriteriet, speciellt när så många hästar nu är premiechansade, och kanske finns förklaringen här. Satsar alla på samma lopp? Anmärkningsvärt är också fördelningen av tränade hästar. De större banorna växer sig starkare medan de små verkar vara på väg att försvinna. Av totalt 144 hästar i uttagningarna på Solvalla förra tisdagen kom 85 från tränare på storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Från Halmstad, som alltid står sig starkt med sin kompetenta tränarkår och sitt starka hästantal, kom det 16.

Från övriga Sverige var det skrämmande klent och ur den kategori banor som förr hette småbanor var det knappt några hästar med alls Kriteriekvalkvällen. Enbart en amatör från Sverige mäktade med att våga sig på kvalen.

Vi MÅSTE vara rädda om våra profilhästar

Är det så här vi vill att travsporten ska utvecklas? Hästarna springer snabbare och snabbare, de pressas hårdare och tidigare än någonsin innan. Banorna skall prepareras för att hästarna ska springa snabba tider, inte vara skonsamma. För det är mycket mer status att visa upp ”på vår bana sprang den världsrekord just den här dagen”, sedan att hästen bara sprang just det loppet den dagen och var helt fantastisk, men att det ger stora konsekvenser i slutändan. Är det värt det? Vi MÅSTE vara rädda om våra profilhästar, de är så otroligt viktiga för sporten och för tränarna som tar fram dem.

Jag tror det är viktigt att få ner denna statistik på papper och spåna om varför det ser ut som det gör med tunt hästantal, färre amatörer, hästskötare som ledsnar och slutar. Känns någonstans som att det ändå finns en röd tråd.

Det måste också till en omfördelning av prispengarna, de måste fördelas på ”rätt” ställe. Folk kommer alltid att ha olika åsikter och delade meningar. Men jag tror att de flesta aktiva är rörande överens om att det inte är kul med halvfulla lopp, hästar som gör fyra maxprestationer och sedan försvinner. Två- och treåringar som går med ”maxad” balans och utrustning för att kunna tjäna pengar på tider som de egentligen inte är färdiga för att klara av.

Jag var också inne på att ta upp det här med de sena lördagkvällstävlingarna. Totoomsättningar på bara två-tre miljoner kronor och en massa aktiva och folk som jobbar på banorna viker sina lördagkvällar för dessa tävlingar. Men det tar vi en annan gång. Nu fokuserar vi på Kriterieauktionen och topptävlingarna på Solvalla!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström och han tycker att ston tjänar för lite pengar.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Frågan som ställs är ”varför?”

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport: "There is something rotten in the state of Sweden. Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling."
Av
Cecilia Kristoffersson
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a...  Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 36:

Jag hade egentligen tänkt mig att i denna krönika spinna vidare på tråden om åldersbegränsningar men under tiden har en speciell – och till ämnet relaterad – frågeställning dykt upp. Det rör sig om det finaste vi har inom travsporten: DERBYT!

När jag var yngre och mer fanatisk travsportälskare än jag varit under senare år var årets absoluta höjdpunkt minuterna innan defileringen till det danska travderbyt. Jag brukade ställa mig precis vid stallutfarten för att se de tolv finaldeltagarna skritta ut på banan. Jag tänkte alltid: ”Inte på någon annan tidpunkt under året kommer tolv så till sekunden minutiöst förberedda och topptrimmade hästar att äntra banan”. Det formligen lyste klass om varenda individ, också de största outsiderna.

Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat

I söndags kördes Svenskt Travderby 2018. Det blev ett sevärt lopp med en mycket välförtjänt segrare i makalöse Who’s Who. Tack vare hans världsrekordprestation kommer loppet att ihågkommas för sin sportsliga kvalitet.

Men på vägen till korandet av 2014-kullens Derbyvinnare morrades det rejält i kulisserna. Det började med att det under sensommaren uppmärksamades att de sex prisplacerade hästarna i årgångens Kriteriefinal tillsammans uppvisade skrämmande dåliga resultat under fyraåringssäsongen fram till tidpunkten för Derbykvalen. Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat. I Derbykvalen galopperade 17 av 72 startande och två av de största förhandsfavoriterna försvann. En av dem fick till och med startförbud. I finalen galopperade fem, alltså nästan hälften av deltagarna.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Det är inte första gången denna (negativa) trend uppmärksammas. Känslan är tyvärr att det blir sämre och sämre från år till år. Frågan som ställs är ”varför?” Har våra tränare blivit sämre på att förbereda sina hästar? Knappast. Är det barfotakörningarna som orsakar detta? Det är jag inte rätt person att svara på, men det är på sin höjd en mindre bidragande verkan. Är det användningen av jänkarvagnar som ”hetsar” hästarna i onödan? Tillåt mig att tveka. Är det ren tillfällighet? Nej, fenomenet är lite för påtagligt för det. Vad är det då då?

Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling. Feelingen är till exempel att tävlandet med unga hästar har blivit allt mer komprimerad. Intill för cirka 50 år sedan fanns det i princip bara Uppföddningslöpning, Kriterium och Derby. Kungakannan fanns förvisso, men fram till och med 1981 var det ett voltstartslopp med tillägg. 1969 kom Stochampionatet till och 1971 Sprintermästaren. Treåringarna fick 1984 sprinterloppet Stora Treåringspriset och samtidigt började Färjestads Nordiska Treåringspris att växa sig stort. 1997 lades de två loppen ihop och blev till E3. Då hade vi redan haft Breeders Crown för både tre- och fyraåringar sedan 1991 och 1985 hade Grand Prix de l’UET kommit till.

Är det farten som ”dödar”?

Många banor började dessutom erbjuda egna penningstinna lopp för framför allt fyraåringarna. Gävles Fyraåringsstjärna, Bergsåkers Norrlands Grand Prix, Eskilstunas Fyraåringstest är några exempel. Känslan är att tränare och hästägare är ivriga efter att delta i så många av dessa lopp som möjligt. Samtidigt verkar det som om att unghäst- säsongen har förskjutits en månad fram mot hösten. Detta medverkar till att hästarna måste springa väldigt fort direkt när de kommer ut efter vinterträningen och detta fortsätter under de kommande sex månaderna. Är det farten som ”dödar”?

Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed

Fram till och med 1982 kördes Svenskt Travderby på distansen 3.100 meter. Upplägget med lång distans kallades senare av profiler som Sören Nordin och Bo ”Red Mile” Fransson för ”det riktiga Derbyt”. Det sista vanns av Rex Håleryd (Stig H Johansson) på 1.19,5a. Löpningsrekordet hade Mustard (Sören Nordin) satt två år tidigare vid sin makalösa seger på 1.18,9a. Det första Derbyt över dagens distans vanns 1983 av Micko Fripé (Bo William Takter) på 1.18,0a på tung bana. Redan årets efter vanns Derbyt på 1.16,4a. I söndags travade Who’s Who 1.12,0a!

Veckan innan det svenska avgjordes danska Derbyt, som fortfarande körs över 3.000 meter. Chock Nock vann på 1.15,1a, den femte snabbaste tiden i loppets historia. Jag har alltid hållit med Nordin och Fransson om att ett Derby skall köras över lång distans. Jag tror på fullt allvar att upplägget för hela fyraåringssäsongen blir annorlunda och mer skonsamt för hästarna. Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed.

Argumentet med att anmälningsbenägenheten – och därmed prissumman som skapas av insatserna – skulle minska köper jag inte. Lilla Danmark klarar fortfarande att få till ett Derby på 3.000 meter med en för landet räknat hög prissumma. I krönikans rubrik citerar jag fritt William Shakespears Hamlet. Kanske svaret på alla frågor ligger tre mil söder om Kronborg Slott, i Charlottenlund, där man kör ett Derby över 3.000 meter?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om plånbokens betydelse.

Sport