Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Många hingstar skulle må bättre av att vara valacker

Anne Haglund var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon hävdar att ”Alla hingstar som inte har en framtida avelskarriär, eller som inte mår mentalt bra och lever harmoniskt, borde kastreras”.
Av
Anne Haglund
Victory Tilly hade inte sprungit in 37,7 miljoner kronor om han varit hingst. Foto Stalltz.se
Victory Tilly hade inte sprungit in 37,7 miljoner kronor om han varit hingst. Foto Stalltz.se

Här är Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

En stor del av hingstarna blir kastrerade. Inom travet är den vanligaste inställningen att så länge hingsten fungerar i stallet, i träning och på tävling så får han förbli hingst.

Många ägare drömmer dessutom om en framtida avelskarriär för sin hingst och att vinna stora lopp som i vissa fall är avelslöpningar, det vill säga stängda för valacker.

Men hur ser statistiken ut? Bland våra absolut största stjärnor, medlemmar i tiomiljonersklubben, är stor andel hingstar, nämligen 70 procent, medan 14 procent är valacker och 16 procent ston. Dock är de två absolut bästa i klubben båda valacker, Commander Crowe och Victory Tilly!

Det kan såklart bero på att många av hingstarna i denna celebra skara har en karriär som avelshingst att övergå till, vilket gör att de möjligen slutar tävla tidigare än om de varit valacker.

Även om man tittar på hästar som tjänat minst en miljon per säsong de senaste fem åren så är det ungefär dubbelt så många hingstar som valacker. Detta kan i viss mån bero på att i denna grupp hittar vi stor del av unghäst- stjärnorna som oftast har haft en problemfri karriär och tränaren/ägaren har ännu inte behövt fundera på eventuell kastration.

Tittar vi sedan på elitserien för äldre hästar, V75, så är valackerna kraftigt överrepresenterade. På V75 är det ungefär dubbelt så vanligt med en valack som en hingst.

Utanför ämnet vill jag nämna att trots att man ofta lägger in ett stolopp på V75-dagarna är stona kraftigt underrepresenterade. Stona får försöka tjäna sina pengar i de stängda penningstinna unghästloppen. Sedan blir det svårt för dem att försörja sig. Men det är kanske det som är meningen för att vi ska få in nya avelsston i produktion?

Valackerna har oftast blivit kastrerade av någon anledning och skulle sannolikt inte presterat, eller ens kunnat tävla, om de fortsatt vara hingstar.

Kastration innebär att man via operation avlägsnar testiklarna. Testiklarnas huvudsakliga funktion förutom att producera sperma är att producera hormonet testosteron.

Vad har då testosteron för funktioner i kroppen? Bland annat bidrar testosteron till muskeluppbyggnad. Detta borde ha betydelse för hästen som atlet, men praktiskt sett brukar valacken få normal muskelansättning såvida han inte kastrerats före könsmognaden. Det kan också vara en nackdel med för kraftig muskulatur, en hingst blir lätt för tung, vilket överbelastar ben och leder och hållbarheten försämras.

Testosteronet bidrar också tillsammans med EPO till bildandet av de röda blodkropparna. Röda blodkroppar transporterar syret i blodet och har således stor betydelse för en tävlingshäst. Men hästar har tyvärr ganska lätt att drabbas av ”överträning” eller polycytemi, viket innebär att för många röda blodkroppar bildas och blodet blir ”tjockt”.

Det är ett mycket allvarligt tillstånd hos en tävlingshäst och innebär kraftigt nedsatt prestationsförmåga.

Detta drabbar alltså mycket lättare hingstar än ston och valacker och den bästa behandlingen är kastration. Tyvärr är det ändå ofta ganska svårt att få tillbaka prestationsnivån på en häst som drabbats av polycytemi.
Stress bidrar också till polycytemi. Hingsten är mer utsatt för stress, då testosteronet också ökar aggressivitet och sexualdrift, vilket gör många hingstar rastlösa. Vid utevistelse är valacken ofta lugnare, medan hingstar busar, bråkar och stressar mer, vilket ökar risken för att de skadar sig själva i hagen.

Hingstar över ett års ålder får dessutom mycket sällan gå i flock med andra hästar beroende på skaderisken, vilket strider mot deras sociala behov. Man har på senare tid forskat en del om flockens betydelse för hästen och det är också inskrivet i djurskydds- lagen att hästar ska ges tillfälle att socialisera sig med andra. Det har vi problem med när det gäller hingstar.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Flockhållning av hästar har i forskning visat sig fördelaktigt på många sätt. Grupphållna hästar är lättare att träna, fokuserar bättre på arbetet och är mindre aggressiva mot skötaren. I en studie uppmätte man lägre frekvens kotledsinflammationer hos hästar som gick i flock om hagen var tillräckligt stor, till skillnad från ensamma hästar i liten hage. Man har också visat att risken för förslitningsskador minskar och skelettets styrka ökar om unghästar får vara ute minst tio timmar per dygn.

Sammanfattningsvis borde alla hingstar som inte har en framtida avelskarriär, eller som inte mår mentalt bra och lever harmoniskt, kastreras. Jag vet ingen hingst som blivit en sämre tävlingshäst som valack!

Dessutom kan de få ett socialt liv i flock, vilket ökar livskvalitén väsentligt. Kastration är ett kirurgiskt ingrepp, men allvarliga operationskomplikationer är som tur är ganska sällsynta och kan i viss mån förebyggas med den operationsteknik som används.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan torsdag den 29 juni, tar Klaus Koch upp frågan om vad som är och inte är doping.

Sport