Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Många hingstar skulle må bättre av att vara valacker

Anne Haglund var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon hävdar att ”Alla hingstar som inte har en framtida avelskarriär, eller som inte mår mentalt bra och lever harmoniskt, borde kastreras”.
Av
Anne Haglund
Victory Tilly hade inte sprungit in 37,7 miljoner kronor om han varit hingst. Foto Stalltz.se
Victory Tilly hade inte sprungit in 37,7 miljoner kronor om han varit hingst. Foto Stalltz.se

Här är Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

En stor del av hingstarna blir kastrerade. Inom travet är den vanligaste inställningen att så länge hingsten fungerar i stallet, i träning och på tävling så får han förbli hingst.

Många ägare drömmer dessutom om en framtida avelskarriär för sin hingst och att vinna stora lopp som i vissa fall är avelslöpningar, det vill säga stängda för valacker.

Men hur ser statistiken ut? Bland våra absolut största stjärnor, medlemmar i tiomiljonersklubben, är stor andel hingstar, nämligen 70 procent, medan 14 procent är valacker och 16 procent ston. Dock är de två absolut bästa i klubben båda valacker, Commander Crowe och Victory Tilly!

Det kan såklart bero på att många av hingstarna i denna celebra skara har en karriär som avelshingst att övergå till, vilket gör att de möjligen slutar tävla tidigare än om de varit valacker.

Även om man tittar på hästar som tjänat minst en miljon per säsong de senaste fem åren så är det ungefär dubbelt så många hingstar som valacker. Detta kan i viss mån bero på att i denna grupp hittar vi stor del av unghäst- stjärnorna som oftast har haft en problemfri karriär och tränaren/ägaren har ännu inte behövt fundera på eventuell kastration.

Tittar vi sedan på elitserien för äldre hästar, V75, så är valackerna kraftigt överrepresenterade. På V75 är det ungefär dubbelt så vanligt med en valack som en hingst.

Utanför ämnet vill jag nämna att trots att man ofta lägger in ett stolopp på V75-dagarna är stona kraftigt underrepresenterade. Stona får försöka tjäna sina pengar i de stängda penningstinna unghästloppen. Sedan blir det svårt för dem att försörja sig. Men det är kanske det som är meningen för att vi ska få in nya avelsston i produktion?

Valackerna har oftast blivit kastrerade av någon anledning och skulle sannolikt inte presterat, eller ens kunnat tävla, om de fortsatt vara hingstar.

Kastration innebär att man via operation avlägsnar testiklarna. Testiklarnas huvudsakliga funktion förutom att producera sperma är att producera hormonet testosteron.

Vad har då testosteron för funktioner i kroppen? Bland annat bidrar testosteron till muskeluppbyggnad. Detta borde ha betydelse för hästen som atlet, men praktiskt sett brukar valacken få normal muskelansättning såvida han inte kastrerats före könsmognaden. Det kan också vara en nackdel med för kraftig muskulatur, en hingst blir lätt för tung, vilket överbelastar ben och leder och hållbarheten försämras.

Testosteronet bidrar också tillsammans med EPO till bildandet av de röda blodkropparna. Röda blodkroppar transporterar syret i blodet och har således stor betydelse för en tävlingshäst. Men hästar har tyvärr ganska lätt att drabbas av ”överträning” eller polycytemi, viket innebär att för många röda blodkroppar bildas och blodet blir ”tjockt”.

Det är ett mycket allvarligt tillstånd hos en tävlingshäst och innebär kraftigt nedsatt prestationsförmåga.

Detta drabbar alltså mycket lättare hingstar än ston och valacker och den bästa behandlingen är kastration. Tyvärr är det ändå ofta ganska svårt att få tillbaka prestationsnivån på en häst som drabbats av polycytemi.
Stress bidrar också till polycytemi. Hingsten är mer utsatt för stress, då testosteronet också ökar aggressivitet och sexualdrift, vilket gör många hingstar rastlösa. Vid utevistelse är valacken ofta lugnare, medan hingstar busar, bråkar och stressar mer, vilket ökar risken för att de skadar sig själva i hagen.

Hingstar över ett års ålder får dessutom mycket sällan gå i flock med andra hästar beroende på skaderisken, vilket strider mot deras sociala behov. Man har på senare tid forskat en del om flockens betydelse för hästen och det är också inskrivet i djurskydds- lagen att hästar ska ges tillfälle att socialisera sig med andra. Det har vi problem med när det gäller hingstar.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Flockhållning av hästar har i forskning visat sig fördelaktigt på många sätt. Grupphållna hästar är lättare att träna, fokuserar bättre på arbetet och är mindre aggressiva mot skötaren. I en studie uppmätte man lägre frekvens kotledsinflammationer hos hästar som gick i flock om hagen var tillräckligt stor, till skillnad från ensamma hästar i liten hage. Man har också visat att risken för förslitningsskador minskar och skelettets styrka ökar om unghästar får vara ute minst tio timmar per dygn.

Sammanfattningsvis borde alla hingstar som inte har en framtida avelskarriär, eller som inte mår mentalt bra och lever harmoniskt, kastreras. Jag vet ingen hingst som blivit en sämre tävlingshäst som valack!

Dessutom kan de få ett socialt liv i flock, vilket ökar livskvalitén väsentligt. Kastration är ett kirurgiskt ingrepp, men allvarliga operationskomplikationer är som tur är ganska sällsynta och kan i viss mån förebyggas med den operationsteknik som används.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan torsdag den 29 juni, tar Klaus Koch upp frågan om vad som är och inte är doping.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Koch: ”Den löjliga regeln om att valacker inte får delta måste bort”

I Klaus Kochs senaste krönika avhandlar han Premiechansen, de europeiska mästerskapen, dess regelverk och främst hur de ligger i tiden...
Av
Klaus Koch
Europamästare, men inte bäst i Europa? Vamp Kronos vann EM för treåringar – men vilka hade egentligen möjlighet att starta?
Foto Mia Törnberg
Europamästare, men inte bäst i Europa? Vamp Kronos vann EM för treåringar – men vilka hade egentligen möjlighet att starta? Foto Mia Törnberg

Här får ni Klaus Kochs krönika som publicerades i förra veckans tidning av Sulkysport

Dessa rader skrivs under Kriteriehelgens söndagskväll. En jättebukett av högdoterade unghästlopp har körts under dagarna två. Nu när krutröken har lagt sig finns det skäl för eftertanke.

Villiam fick 4.000.000 kronor för att vinna Kriteriet. Eftersom tränaren Timo Nurmos är både uppfödare och ägare till Muscle Hill-sonen kunde han inkassera 5.200.000 kr i och med segern.

Detta eftersom att Villiam är anmäld till premiechansen som dubblar prispengarna för ägare och uppfödare. Hästar som är med i premiechansen får inte delta i premielopp och de 20.000 kronor (plus uppfödarpremier) som normalt betalas ut efter ett godkänt premielopp kommer att samlas i en pott som sedan betalas ut i de största unghästloppen genom att prissumman fördubblas för premiechanshästarna. Numera är en mycket stor del av årgångarna med i premiechansen, vilket betyder att det delas ut stora pengar i loppen.

Jag var från dag ett emot premieloppen och tyckte att pengarna kunde användas bättre – till exempel som uppfödarpriser i lopp för två- och treåriga hästar. Men så hittade Svensk Travsport på premiechansen. Jag var lite skeptisk först eftersom det ju inte motsvarade min idé, men konceptet är helt enkelt genialt. Vissa tycker att det gynnar ”de rika” hästägarna och stortränarna men där håller jag inte med. Dessutom är det ju fortfarande sex priser i unghästloppen och alla får dubbelt upp.

Premiechansen har alltså varit ett lyft för de svenska unghästloppen och bidrar till fortsatt tillväxt.

Men det finns andra storlopp som det inte har värnats så gott om och där jag tycker att ST som det näst största travlandet i Europa bär ett stort ansvar. Jag tänker naturligvis på de europeiska så kallade ”mästerskapen” och jag väljer här att ta upp tråden från Lars G Dahlgren, som behandlade just detta tema i sin blogg på sulkysport.se under förra veckan.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: Fyllde den 5 april

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, rådgivning inom i internationell travsport. Sedan den 1 juli 2015 vd för travbanan Bahrenfeld i Hamburg

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Fyraårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Långa promenader (nej, skojar!). Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Om mästerskapen skall fortsätta köras måste det – som Lars så riktigt påpekar – till helt nya koncept, och ST måste sätta ner foten. Till exempel måste den löjliga regeln om att valacker inte får delta i dessa lopp bort. Här måste UET:s medlemsländer sluta med att lägga sig platt för fransmännens ogenomtänkta regler, vilka det finns gott om. Ta spårfördelningen i de olika mästerskapen. Det sägs i reglerna att ett lands förstaseedade häst skall ha spår i första ledet bakom bilen. Men i Frankrike är ett startspår långt ute på vingen sällan något större handikapp eftersom de franska banorna är rätt så stora med långa rakor. Men på de mindre nordeuropeiska banorna har det stor betydelse. Ett exempel på regelverkets disfunktion fick vi i lördags i Europamästerskapet för treåringar, där den tyske förstahästen fick spår åtta medan den norske andrahästen fick spår tre, vilket till och med var bättre än den norske förstahästen som fick starta från spår fyra.

Men den allra största skandalen är naturligtvis tidpunkten där loppet har placerats:

I den svenska Kriteriehelgen och mitt mellan försök och final till italienska Derbyt (som ju är för treåringar) och både finska och danska Kriteriet samt veckan efter Tysklands Breeders Crown. Hur stor är chansen att man får Europas bästa treåringar till start på den här tidpunkten? Det verkar löjligt att ST tar an sig att köra loppet, men samtidigt blir det fina pengar att tävla om för svenska tränare med italienska eller icke-Kriteriekvalificerade svenska hästar.

Låt mig ta ett par ord om Grand Prix de l’UET – det så kallade Europaderbyt för de fyraåriga hästarna – nu när jag är i gång. Tidpunkten för loppet ligger numera fast på en enligt min uppfattning bra tidpunkt. Så det är bra. Men sättet på vilket det mycket högt doterade loppet sköts är inte bra. Loppet har under alla år varit en landskamp mellan Frankrike och Sverige med mycket glesa uppträdanden av hästar från övriga länder. Här ligger en uppgift att få till ett bredare intresse och jag är övertygad om att det kan finnas bra lösningar på detta.

Till slut Europamästerskapet för ston, som faktiskt är min ”uppfinning”. Jag kom med idén om att ha ett VM för ston (alltså skulle även amerikanskfödda ston få delta) Jubileumspokalskvällen till dåvarande sportchefen på Solvalla Tore Fyrand som via ST fick det genomfört. Men då hade fransmännen tagit över. Inget VM och samma otidsenliga regler som för de övriga mästerskapen, suck!

Jag håller alltså helt med vännen Lars  Dahlgren och hoppas tillsammans med honom och förmodligen alla andra travälskare att man gör om och gör rätt!

 

***

Fotnot: I denna veckas tidning publiceras Kristian Borells krönika om Jimmy Takter.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Återigen blir djurskyddssnacket från ST tomma ord

I förra veckans Sulkysport kunde ni läsa Anne Haglunds krönika om ettåringsauktioner, röntgenplåtar vid försäljning och avsaknaden av djurskyddet.
Av
Anne Haglund
Elitauktion på Wenngarn. Foto Mia Törnberg
Elitauktion på Wenngarn. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 28:

Hösten är ettåringsauktionernas tid. Auktion är det vanligaste sättet att köpa en unghäst på. En fantastisk möjlighet att se en stor del av kullen, att jämföra och välja. Till den stundande Kriterieauktionen väntas nästan 300 ettåriga travhästar byta ägare under två dagar.

För att man ska hinna med att titta på alla hästar man är intresserad av på auktionsdagen är det bra om man har möjlighet att sortera och prioritera i förväg. Till sin hjälp har man auktionskatalogen, som är mycket informativ.

På senare år kan man även via auktionsfirmans internetsida se bilder och ibland filmer på hästarna som bjuds ut. En bra film är ovärderlig i val av häst, här kan man se hur den rör sig i trav.

Dessutom är filmerna en stor fördel för hästarna

Då det minskar antalet gånger de ska ur boxen och springa upp för eventuella spekulanter under visningen strax före auktionen. Det är mycket ansträngande för de unga hästarna att ständigt springa upp och dessutom finns det risk för sammanstötningar och olyckor. Vissa stuterier hänvisar helt till filmer och visar inte upp sina unghästar i trav utan bara uppställda på auktionen.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Häromveckan besökte vi Arqana Trots selekterade ettåringsauktion i Deauville. Där arrangeras det så att några timmar för auktionsstart så visas alla hästar i nummerordning i trav på bra underlag med enklare presentation i högtalaren. Mycket bra och besparande för hästarna, det borde vara en bra idé även för svenska auktioner.

I Sverige, till skillnad från i USA eller Frankrike, är nästan alla auktionshästar röntgade för lösa benbitar före auktionen. Det är mycket bra, men det skulle kunna förbättras ytterligare. Jag tycker att auktionsfirman i samarbete med veterinär expertis ska upprätta krav på vad som ska röntgas, vilka leder och vilka projektioner som ska vara minimum. Det är nästan ingen som röntgar bakknän på auktionshästar, vilket jag tycker är märkligt, då förändringar i bakknä på travhästar oftast är mycket allvarliga och innebär att det inte blir någon tävlingskarriär alls.

I Sverige är vi väldigt fixerade vid lösa benbitar och röntgar för att hitta eventuella sådana. Däremot tittar vi inte så noga efter bencystor, vilket också är en utvecklingsrubbning som oftast är allvarligare än benbitar. I Frankrike är veterinärerna mer uppmärksamma på dessa förändringar på besiktningsröntgen. Det krävs andra projektioner än de för benbitar för att se bencystorna.

Jag skulle önska att även röntgenbilderna fanns online så att man kunde be sin veterinär studera dem före auktionen.

Jag har vid flera tillfällen som veterinär blivit ombedd att studera sådana röntgenbilder, men det har varit på internetsidor för europeiska ridhästauktioner. I vilket fall som helst rekommenderar jag alla köpare att låta veterinärundersöka den nyinköpta hästen så snart efter auktion som möjligt, då auktionsvillkoren säger att reklamationsrätten bara ligger på 30 dagar efter inköp, till skillnad från normala regler vid hästköp som har betydligt längre reklamationsrätt.

Djurskyddet är en fråga som engagerar en veterinär dagligen. Nu kom det återigen upp till debatt i travmedia, en häst blev akut sjuk under en tävlingsdag och det fanns ingen organiserad akutsjukvård, utan det var ren tur att den fick rätt vård.

Vi får ständigt höra hur högt djurskyddet är prioriterat inom svenskt trav. Detta citat finns att läsa på Svensk Travsports hemsida: ”Hästen är det viktigaste vi har och därför ska vi alltid sätta hästens välbefinnande i första hand. Att säkerställa och ständigt utveckla djurskyddet och säkerheten inom travsporten är därför, tillsammans med våra medlemmar, två av våra viktigaste uppdrag.” 

Det är då märkligt att Svensk Travsport år 2017 har tävlingar på svenska travbanor, utan att det finns tillgänglig akutvård under tävlingarna. Det är inte otroligt att hästar kommer till skada eller blir sjuka under tävling, eftersom det innebär kraftig fysisk ansträngning.

Det kan inte vara svårt att se till att det finns veterinär kompetens tillgänglig för akutvård vid alla travtävlingar, men så är inte fallet. Det kostar pengar och prioriteras inte. Hästarna ska ha tur om det finns akutvård om de skadar sig eller blir sjuka på travtävlingar, ska vi ha det så?

Återigen blir djurskyddssnacket från ST tomma ord!

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 28 september berättar vår krönikör Håkan ”Lillis” Olsson om den härliga känslan att ha en egenuppfödd och -ägd häst till start i Svenskt Travkriterium.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Det körs för många lopp och tävlingsdagar”

Anders Ström var krönikör denna vecka och han anser att man har börjat i fel ände med arbetet om tävlingsschemat. Det borde börjat med en analys av var hästmaterialet finns.
Av
Anders Ström
Anders Ström tycker till om tävlingsprogrammet - och vad som gått fel i tänket runt det beslutade upplägget. Foto Mia Törnberg
Anders Ström tycker till om tävlingsprogrammet - och vad som gått fel i tänket runt det beslutade upplägget. Foto Mia Törnberg

Här är Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport 27 i torsdags

Planeringen och beslutet om tävlingsprogrammet 2018 har dominerat den svenska travdebatten den senaste tiden. Jag läste ST:s presentation av upplägg på förbundets hemsida och blev så yr i huvudet att jag bestämde mig för att lägga ner mina egna funderingar kring vilka dagar vem ska köra.

Frågan är så komplex och det finns så många aspekter att ta hänsyn till att jag bottnar i att detta nog måste bli en process över längre tid innan man hittar helt rätt.

Den heta debatten har mest handlat om vilka veckodagar olika banor ska köra när Solvalla – med all rätt – åter ska få en egen dedikerad tävlingsdag.

Jag tycker att man har börjat i fel ände. Arbetet med att lägga tävlingsschemat borde börja med en analys av var hästmaterialet finns och hur man i framtiden ska utforma tävlandet gällande propositionsskrivandet.

D ä r e f t e r skulle man kunna diskutera antalet tävlingsdagar per bana och när man ska tävla.

Kanske man borde se 2018-2019 som ett par övergångsår för att testa och lära och under tiden ladda för en bra, brett förankrad lösning för 2020 och framåt, när den nya spelmarknaden och dess spelplan blivit mer tydlig? Det tror jag de flesta hade kunnat acceptera.

 

Mina poänger och förslag till förändringar:

Det körs för många lopp och för många tävlingsdagar som det är nu.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 46

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber och Cruzado dela Noche samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

I fredags kväll var jag på Vincennes i Paris. En utmärkt tävlingsafton med åtta lopp med första start 19:40 och sista start 22:57, ordentligt med tid mellan loppen.

Jag tror på att minska antalet lopp och istället höja prispengarna, så att det blir bättre betalt för den insatsen i form av arbetstid, bensinpengar – och inte minst hästkraft – som det går åt för att starta. På köpet får man mer spelbara lopp och högre spelomsättning.

En häst som springer in pengar till för höga omkostnader blir väldigt dyr, eftersom den ständigt går upp i klass utan att häst- ägaren får speciellt mycket över. Jag startar hellre min häst några gånger färre per år om marginalen på tävlandet blir bättre.

Propositions-skrivandet måste optimeras.

Det förefaller ganska tydligt att proppskrivandet fortfarande ”handjagas”. Om så inte är fallet är systemet som tar fram loppen idag alldeles för dåligt. Alltför många lopp körs med blott sex-tio hästar, dessutom är klassen på tävlingarna på vissa banor undermålig i relation till de prispengar man tävlar om.

På 2020-talet utgår jag från att framtagandet av propositionerna kommer att automatiseras och göra att alla lopp blir exakt så optimalt fulla som det går att få. Dessutom måste loppen skrivas ut på banor där hästmaterialet finns – för att minska transportkostnaderna. För detta krävs investering i utveckling av detta system – och det arbetet måste börja nu!

Jag kan garantera att det kommer att ge positivt resultat för sporten totalt sett även om några tjänster i administrationen skulle försvinna.

Foto Mia Törnberg

Lokal förankring krävs – med sund utslagning som konsekvens.

Svensk Travsport kommer inte ha råd att investera i att modernisera alla travbanor i landet. Därför måste pengar till det komma från annat håll.

Om travsporten ska vara en del av det regionala underhållsutbudet måste staden, byarna, kommunerna och regionerna vara med på tåget och stötta den lokala verksamheten.

Det som travsporten ger i form av arbetstillfällen, skatteintäkter och mervärde för invånarna måste erkännas av de nationella, regionala och lokala politikerna. Enda sättet att uppnå det är en tävling mellan banorna där alla får visa upp vilket stöd de kan få. En skönhetstävling, helt enkelt. Detta ska ligga till grund för det framtida tävlingsprogrammet.

Inom de flesta andra sporter är detta en självklarhet.

Varför inte inom travsporten?