Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Viktigt att dricka mellan heaten”

Anne Haglund var förra veckans krönikör och hon skriver om hästens fysiska förutsättningar för prestationer och hur de reagerar vid två heat under en dag.
Av
Anne Haglund
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Stora Alby 20180521 

Brent Lilley ger Maori Time vatten efter träningen
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Stora Alby 20180521 Brent Lilley ger Maori Time vatten efter träningen

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 27:

När travhästar begärs prestera två gånger samma dag, som i Sprintermästaren och Elitloppet sätts de fysiologiska förutsättningarna på prov. Hur hjälper man hästen bäst att klara även ett andra hårt heat? Jo, med att se till att den får i sig vätska mellan heaten, och jogga den en stund efter första loppet.

Man kan dela upp hästens fysiska förutsättningar för prestation i fyra delar. Andning, cirkulation, muskler och skelett/leder.

Hästen har ett extremt effektivt hjärta

Andning: En häst i vila andas cirka tolv andetag per minut och vid varje andetag passerar cirka sex liter luft. I full fart drar hästen i sig ofattbara 1.500-2.000 liter luft per minut. Gasutbytet sker nere i lungornas minsta delar, i lungalveolerna. Där tar blodet upp syre och avlämnar koldioxid.

Till skillnad från hos människa i fullt arbete kan hästen inte upprätthålla syrgashalten i blodet utan syrgashalten sjunker och koldioxidhalten ökar. Det betyder att hästen inte klarar av att syresätta allt blod som kommer till lungorna. Man kan uttrycka det så att hästens blodcirkulation är effektivare än andningssystemet. Andningsfunktionen är alltså en begränsande faktor för prestation.

Det är därför funktionsfel i svalget såsom till exempel felläge av mjuka gommen eller struppipning ger så stor negativ påverkan på prestationen eftersom de minskar volymen luft och därmed syre som kommer till lungorna. Inflammationer i luftvägarna orsakat av dålig stallmiljö eller infektioner, vilka försvårar gasutbytet i alveolerna, orsakar naturligtvis också nedsatt syreupptagning.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Andningen är något som vi har begränsad förmåga att påverka. Visst stärker träning andningsmuskulaturen både i svalget och bröstkorgen men i huvudsak är andningsförmågan genetiskt betingad.

Cirkulation: Hästen har ett extremt effektivt hjärta, vilopulsen hos en häst ligger runt 35 slag/minut och kan vid hårt arbete stiga till osannolika 210-240 slag/minut. Hästens maxpuls kan inte tränas utan är genetiskt bestämd och anses vara ett mått på hästens kapacitet. Varje hjärtslag pumpar ut mellan 1,2 och 1,8 liter blod, vilket betyder att under maxprestation kan ett hästhjärta pumpa ut 500 liter blod/minut!

Blodets främsta uppgift är att förse kroppens celler med syre och transportera bort slaggprodukter såsom till exempel koldioxid och mjölksyra. Blodet består av blodkroppar och plasma. De röda blodkropparna bär syret i hemoglobinmolekyler. Hemoglobininnehållet i de röda blodkropparna ökar vid träning.

Hästar som får extra salt dricker dessutom bättre

Hästen svettas kraftigt vid arbete och kan förlora upp till 15 liter vätska framförallt via svett på en timme, blodplasmanivån sjunker. För att kunna prestera är det därför extremt viktigt att hästen dricker tillräckligt och att salter ersätts. De flesta hästar dricker bäst från en fri vattenyta med kroppstempererat vatten som har en smak de känner igen. Om vattenkopp används ska den ge sex-åtta liter per minut för att optimera vattenintaget.

Underhållsbehovet av salt är 25 gram per dag men behovet kan vara ända upp till 100-120 gram varma sommardagar med hård träning. Hästar som får extra salt dricker dessutom bättre. Ett sätt att få i hästen extra salt är att erbjuda den fysiologisk saltlösning (det vill säga nio gram salt/liter). Gör man det ska man alltid också ha vanligt vatten så att hästen har valmöjlighet. För att göra vatten likartat överallt kan man lära hästen att dricka smaksatt vatten, till exempel blanda lite betfor eller äppeljuice i vatten. För hästen är det en vanesak med smaksatt vatten eller saltvatten och det kan vara välinvesterat att lära hästen dricka sådant vatten inför krävande tävlingsdagar i varmt väder.

Hästar har också en förmåga att snabbt öka sin prestationsförmåga genom att som svar på stress eller hårt arbete släppa ut röda blodkroppar i blodomloppet från mjälten där de lagrats vid vila.

Muskler: Hästens muskler är högst påverkbara med träning. Musklerna blir större och ökar sin förmåga att lagra glykogen (muskelcellens energilagring) och energiomsättningsprocesserna i muskelcellen effektiviseras. Musklerna består av tre olika typer av muskelfibrer; typ I, typ IIA och typ IIB. Typ I är långsamma fibrer och arbetar med hjälp av syre (aeroba). De står för långvarigt uthållighetsarbete och ingen mjölksyra bildas.

Effektivast med avjoggning i snabb trav

Typ II är snabba muskelfibrer, de delas in i typ IIA som kan arbeta både med hjälp av syre och utan (aeroba och anaeroba). Det är dessa fibrer som vi framförallt tränar när vi tränar travhästar. Andelen typ IIA fibrer ökar ju mer tränad hästen här. Typ IIB är explosiva, arbetar utan syre (anearobt) har kort uthållighet och bildar mjölksyra. Dessa måste också tränas för att kunna arbeta när de behövs men det ska göras med försiktighet då mjölksyra anhopas, muskeln blir trött och belastningen ökar på leder och senor.

Träning tömmer cellernas energidepåer (glykogen). Hästar är långsamma på att fylla på sitt glykogenförråd. Det tar cirka 72 timmar efter arbete att få upp energinivån igen. Att arbeta utan tillräckligt med glykogen verkar nedbrytande på muskulaturen. Människor kan äta för att fylla glykogendepåerna under arbete eller mellan heat, men där är processen för långsam hos häst.

Vid två heat under en dag är det därför enbart meningsfullt att försöka få hästen att dricka, inte att äta mellan heaten. Det är också vetenskapligt visat att mjölksyranivån i blodet sjunker effektivast med avjoggning i snabb trav i tio minuter (2.24/1.000 m) efter träning eller lopp. Näst bäst är långsamt trav i tio minuter (fyraminuterstempo/1000 meter), därefter skritt och allra sämst är att ställa in hästen i en box.

Skelett/leder: Skelettet är en vävnad som påverkas långsamt. Träning är dock en förutsättning för att skelettet ska bli starkt nog, men det tar lång tid att påverka. Det är därför mycket viktigt att träning av hästar alltid sker med långsamt ökande belastning.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström om sporten och spelbolagen kan lösa detta på egen hand?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Ett kanske betyder så mycket”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han vägrar att tro att travet som sport inte skulle kunna få folk att sluta upp även på banorna.
Av
Kristian Borell
Ett ”kanske” betyder så mycket och förhoppningen är att få se Propulsion en säsong till på tävlingsbanorna. Att hästar får längre tävlingskarriärer betyder mycket för det bredare travintresset, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mia Törnberg
Ett ”kanske” betyder så mycket och förhoppningen är att få se Propulsion en säsong till på tävlingsbanorna. Att hästar får längre tävlingskarriärer betyder mycket för det bredare travintresset, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 44:

Vintern är här och tid att gå i ide innan det är dags att sticka ut huvudet igen när det drar ihop sig till franskt vintermeeting. Tid för vila, reflektion och programmering av framtiden, alltså.

Detta blir min första vintervila som fullt ut rehabiliterad travintresserad efter min återkomst för i runda slängar två år sedan. Jag trivs som fisken i vattnet och njuter av att låta travet ta allt större del av min tid. De initiala funderingar jag hade med mig tillbaka handlade om gamla sanningar, fantastisk avelsutveckling och spelets ständigt framflyttade positioner på sportens bekostnad.

Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter

Mest positivt är såklart de svenska hästarnas, hästkarlarnas, hästkvinnornas, kuskarnas och hästägarnas framfart. Så fantastiskt skickliga inte bara här hemma, utan också i lejonets kulor USA och Frankrike.

Det krävs både kulor gånger två och stor spelförståelse för att gå iland med den bedriften.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Mest negativt är spelets näst intill totala grepp om sporten. Jag visste att det var illa, men det visade sig vara ännu värre. Precis som för 30 år sedan är det hur lätt som helst att hitta någon som vill prata spel på hästar och svårt att hitta någon som vill prata sporten. Och arm-i-arm på den utvecklingen hittar allt färre från tv-soffan ut till travbanorna.

Jag vägrar tro att travet som sport inte skulle kunna få folk att sluta upp även på banorna.

Jag vägrar tro att trav inte skulle vara lika spännande eller dynamiskt som andra sporter där publiken hittar till banor och arenor.

Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter.

I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll

Och om det nu skulle vara mer svårbegripligt, då argumenterar jag i så fall för att det svårbegripliga är något mer fascinerande.

Vad göra? Inte vet jag, samtidigt som jag konstaterar det krångliga bara i att ta sig till exempel till Solvalla och finner förtröstan i att en då helt uträknad fotboll blivit den publika framgångssaga den är nu. Och det utan att förbund eller klubbar gjorde något, det var publiken själv som tog saken i egna händer.

I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll. Under alla omständigheter finns det stora likheter mellan travet och fotbollen, med centrala organisatoriska kolosser till synes oförmögna till förändring.

En sak gör mig alltmer orolig. Jag hittar inget bättre ord för det som finns där i kölvattnet på den fantastiska avelsutvecklingen. Allt mer driven och allt mer industrialiserad ger den travet fantastiska hästar, men kräver också att få tillbaka hästen till avel snabbare. Färre år på tävlingsbanan och påverkade tävlingsinsatser när det tävlas och avlas samtidigt, gör mig ledsen.

Självklart vill vi se Readly Express komma till start och självklart vill vi se Bold Eagle så tävlingsfit det bara går när det vankas Elitloppet.

Med för mycket av de-stora-pengarna-finns-i-aveln-tänk berövas travet sina största stjärnors kanske största bedrifter. De största stjärnornas uteblivna bedrifter är bedrifter som sporten trav behöver och inget talar för att vi i framtiden kommer att få lättare att njuta länge av de bästa hästarna när de verkligen är som bäst.

Därför är det med stor glädje vi i dagarna fick beskedet att Propulsion kanske fortsätter att tävla en säsong till.

Efter att vi fått bort det där ”kanske” ser vi fram emot beskedet från gruppen kring Readly Express att man inte på något sätt kommer att låta avelsarbetet gå ut över tävlandet under 2018.

Mot Vincennes!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson om hur kallblodens avelsvärdering går till.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Vi kan väl vara överens om att han var snygg?”

Håkan "Lillis" Olsson var förra veckans krönikör i Sulkysport om köpet av den franska nationalidolen som delade landet i två läger.
Av
Håkan Olsson
Franske nationalklenoden Ideal du Gazeau blev svensk efter avslutad tävlingskarriär. 
Foto Stalltz.se
Franske nationalklenoden Ideal du Gazeau blev svensk efter avslutad tävlingskarriär. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 43:

Så här i VM-tider när International Trot nyligen har avgjorts i New York igen slår det mig en tanke. Loppet återupplivades 2015 efter några år i dvala och körs numera på Yonkers. Kördes första gången 1959 då franske Jamin vann och gick då på Roosevelt Raceway.

Jag tänkte göra en liten översikt över vad den trefaldige VM-vinnaren Ideal du Gazeau egentligen betytt som avelshingst. Han importerades ju till Sverige och kom hit under minst sagt uppmärksammade former.

De flesta jag hört som har haft synpunkter i ämnet anser att han inte lämnade någonting av värde överhuvudtaget. Delar inte helt den synpunkten, så jag tänkte botanisera lite i stamboken så här när vi nu har facit efter så många år.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Köpet av den franska nationalidolen delade landet i två läger. De som hurrade och välkomnade den friska satsningen som köpet innebar och de som inte höll tummarna. De flesta vinnarna hittar vi bland de uppfödare som betäckte med honom första året och sedan sålde. De fick nämligen bra betalt.

Om vi tar VM så vann han själv det loppet tre gånger och hans son His Majesty gjorde om bravaden 1995.

His Majesty var för övrigt en gångbar travare som också vann Sundsvall Open Trot och slutade trea i Åby Stora Pris.

En Derbyvinnare är alltid en Derbyvinnare och den bäste i hela kullen, eller hur?

Dottern Lovely Godiva var tvåa i Prix d’Amérique, vann Prix de France, Stochampionatet, vinnare i Breeders Crown både som tre- och fyraåring och otalet internationella storlopp, totalt 46 segrar, 11,5 miljoner kronor i den tidens pengar och klassad som ett av de allra bästa ston som fötts i Sverige. Så vann hon S:t Leger mot hingstarna, på den tiden det var ett av årgångens stora lopp.

Hennes två år äldre syster Princess Godiva, född 1988, var finaltvåa i Breeders Crown, fick ihop en bankbok på 1,1 miljoner och har som fölsto producerat Maestrale Spin, 303.000 euro.

Peace On Earth, Derbyfinalist, Kriteriefinalist, vinnare av Sprintermästaren och Färjestads Nordiska Treåringspris (E3:s föregångare). Som avelshingst blev han pappa till nio miljonärer.

Två norska Derbyvinnare finns i historieboken, Mr Moxy och stoet Won Eleven L. som sedan själv också lämnade en Derbyvinnare i Makarov. Morfar till Thai Tanic, också han norsk Derby- och Kriterievinnare och tvåa slutligen i Elitloppet.

”Plötsligt händer det”

En Derbyvinnare är alltid en Derbyvinnare och den bäste i hela kullen, eller hur?

Lars G Edvinssons Lord Gazeau var tvåa i sitt Europaderby.

I Finland blev Ideal du Gazeau far till den dubble finske mästaren Riding Sponsor.

Och så vill jag också nämna Mill Ali, som vann en gulddivision hemma på Bergsåker för Alf Jonsson, en seger som gav eko ända upp i Ådalen. Han tog totalt 28 segrar och tjänade 1,4 miljoner.

På avdelningen svenska rekord finns också Eva Gazeau, svenskt rekord i debuten som tvååring, och Heaven Can Wait, svenskt rekord för treåriga ston och mor till Perfect Sund, 3.166.000 kronor.

713 svenskfödda avkommor, inklusive mockinländare.

19.924 starter som gav 2.327 segrar och en total vinstsumma på över 106 miljoner. Värdeomdöme A! 22 svenska miljonärer med den tidens pengar.

De hingstar som får betäcka bra ston lever gärna vidare i statistiken över bästa morfar. Ideal du Gazeau klarar sig bra där också. Morfar till Gidde Palema, en av Sveriges mest framgångsrika travare, Elitloppsvinnare med mera och med en vinstsumma på över 27 miljoner kronor. På den listan ryms också Thai Tanic 6,1 miljoner, Lass Zephyr 9,7 miljoner och Derbytvåan Simb Chaplin, 5,8 miljoner.

Ett svenskt spelbolag med säte på Gotland använder devisen ”Plötsligt händer det”. Precis så upplever jag det är att använda franska hingstar.

Vår syn på vad som är bra stam kan kanske illustreras på följande ironiska sätt. När ”Idealen” kom till Sverige föregicks han av en helsyster vid namn Nadege du Gazeau. Hon gick i en hage på Alebäck Stuteri utanför Lidköping hon också.

Hon var tämligen meritlös på banan, men hade väl bra stam eftersom hon hade en helbror med en meritlista som ingen annan, vunnit VM tre gånger, Prix d’Amérique och Elitloppet med mera.

Vi kan väl i alla fall vara överens om att Ideal du Gazeau var snygg? Och att han satt en del spår efter sig, inte bara i snacket utan också i resultatlistorna.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om att det borde finnas potential för travet att göra samma resa som fotbollen.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Det jobbas för lite med de unga ungdomarna”

Klaus Koch var förra veckans krönikör om bland annat att gamla travhästar ofta är bra ambassadörer för den fina hästhållning vi har inom vår sport och detsamma gäller våra äldre aktiva.
Av
Klaus Koch
Elva säsonger på tävlingsbanan och mer därtill i avelsboxen. Tyske Reado var en stor profil för sporten som nyligen gick bort, 36 år gammal. Foto Stalltz.se
Elva säsonger på tävlingsbanan och mer därtill i avelsboxen. Tyske Reado var en stor profil för sporten som nyligen gick bort, 36 år gammal. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 42:

Det har nog inte undgått någon som läser mina krönikor att jag lägger stor vikt på att vi inom travsporten ser på ålder och åldersgränser på både hästar och aktiva. Det finns många plusvärden i detta och jag skall försöka att ta fram några av dessa.

I helgen kördes storlopp på en av mina många hemmabanor Hamburg Bahrenfeld. I Grosser Preis von Deutschland, Tysklands största internationella lopp, blev hästen Classic Connection trea. I sulkyn satt hästens franske uppfödare, ägare och tränare Jean-Pierre Dubois, som föddes 1940 och alltså är 78 år ung. Åldern verkar inte trycka Jean-Pierre Dubois som uppträder precis likadant som han har gjort de senaste många åren.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Samma dag startade också en häst vid namn Kantdou. Denne tränas av Heinz Kuhsträter som fyllde 86 för ett par veckor sedan och fortfarande tränar ett mindre stall på banan i Gelsenkirchen. Han ägnar sig även åt löpkörning och är hur pigg som helst.

Tysklands stora tränare, den 68-årige Heinz Wewering, tog i söndags sin 16.885:e seger i krarriären. Wewering började köra lopp som 15-åring, men på den punkten ligger han i lä för Europas näst oftast segrande kusk Jorma Kontio som började tävla redan som 13-åring.

fortfarande svårt att få tillräckligt många att byta ut liten mot stor häst

Just det att unga människor tidigt får chansen för att delta i ”riktiga” travlopp anser jag vara väldigt viktigt. Genom ponnysporten har vi fått en mycket bra ingång till travets värld, men under många år utnyttjades den inte alls och det finns fortfarande mera att önska. Vad jag menar är att det fortfarande är svårt att få tillräckligt många att byta ut liten mot stor häst.

Det blev mycket bättre när den nedre åldersgränsen sattes ned till det år kusken fyller 16 år, vilket medförde att en del 15-åringar fick möjligheten att köra stora hästar. Dock har de flesta som tar steget nära relationer till personer (tränare med mera) som redan är aktiva inom det så kallade stora travet. Ett stort problem för övergångsprocessen är även att den övre åldersgränsen för att köra ponnylopp ligger en bra bit över 20 år.

Mitt förslag är att vi börjar väldigt tidigt med att vänja barnen vid stora hästar. Kanske redan vid tio-tolv års ålder. Barn utvecklas enormt socialt från och med den åldern. Nya spännande ”vuxna” saker uppenbarar sig för ungdomarna: pojk- och flickvänner, mopeder, och så vidare.

Kan den inte så kan den inte och vill den inte så vill den inte

Det är viktigt för det ”vuxna” travet att vara med på vagnen vid denna tidpunkt. Jag har intrycket av att våra travskolor är medvetna om detta, men att det kanske inte läggs tillräckligt med resurser på det. Jag är själv dagligen ögonvittne till Solvalla Travskolas absolut glimrande arbete med ungdomarna, men det är mitt intryck att det jobbas för lite med de unga tonåringarna och att det fokuseras mera på att utbilda bra hästskötare och travtränarämnen. Jag är rätt så säker på att vi med ett större antal unga aktiva med stora hästar får en helt ny spin-off-effekt i skolor och på ungdomsgårdar.

Över till de fyrbenta aktörerna. I dessa djurskyddstider fokuseras det (med rätta) mycket på om hästarna pressas till att springa snabbare i loppen än de egentligen kan och om de pressas till att tävla längre än de vill. Om vi byter om orden kan och vill i föregående mening får vi den rätta frågeställningen.

Jag har trots allt jobbat ett tag med hästar och jag tror inte att man kan tvinga en häst till vad som helst. Kan den inte så kan den inte och vill den inte så vill den inte. Hästar som tävlar långt upp i åldrarna fortsätter för att de tycker att det är kul. Inte för att de tvingas. En häst kan vara färdig vid fem års ålder, en annan pigg och fräsch vid 15.

Intressant är att en mycket stor del av de allra bästa avelshingstarna först dör i mycket hög ålder. De har det gemensamt att de först har haft en tuff tävlingskarriär och sedan en enorm produktiv karriär i aveln.

Exempel på detta är Star’s Pride, Nevele Pride, Super Bowl, Zoot Suit, Super Arnie och inte minst Mack Lobell som levde tills han blev 32. Ännu äldre, 36 år, blev nyligen avlidna tyske avelshingsten Reado, som tävlade konstant från två till tolv år och har en avkomma – Noubliez Jamais född 2014 – som vunnit fyra av sina 15 starter.

Gamla travhästar är ofta bra ambassadörer för den fina hästhållning vi har inom vår sport och detsamma gäller våra äldre aktiva som bevisar att det – i motsats till många andra sportgrenar – går att hålla på med travet långt upp i åren.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson om Ideal du Gazeau.