Fokustema
Avelskrönika
Läs senare

Hansen: X-kromosomet går från dotter till dotter eller son

Avelsframgångarna för Valley Victorys söner Muscles Yankee och Yankee Glide har mycket att göra med att de har döttrar till Hickory Pride som mormors mor respektive mormor.
Av
Kurt Hansen

På väggen på mitt kontor hänger en gammal bild av en gammal Dean Hanover. Min favoritavelshingst tillsammans med sonen Hickory Pride och nutidens Andover Hall.

Dean Hanover är mest känd för sitt timetrial i 1937 på The Red Mile i Lexington, Kentucky där han travade 1.13,5 som treåring för den endast elvaåriga kusken Alma Sheppard, dotter till ägaren Lawrence Sheppard. Dean Hanover var Sheppards favorithäst och betydde nästan lika mycket för tränaren Henry Thomas, som flera år senare sade att upplevelsen med Dean Hanover och Alma Sheppard i timetrialen var större än hans tre Hambletoniantriumfer – tillsammans.

Dean Hanover var inte startberättigad i Hambletonian och blev ingen stor avelshingst även om han blev pappa till en Hambletonianvinnare, Demon Hanover.

Farfar till Dean Hanover var Axworthy och dennes hingstlinje har idag ingen kommersiell betydelse även om grenen genom Florican fick en nytändning via Nearly Perfect och dennes son Sierra Kosmos under 1990-talet.

I en bransch där så mycket – alltför mycket enligt min mening – handlar om hingstlinjer har Dean Hanover ändå fått en enormt stor betydelse på ett annat sätt – genom hans döttrar, deras söner och deras döttrar. Men det skrivs eller pratas det inte mycket om, vilket jag vill ändra på i denna krönika.

 

Min favorit bland Dean Hanover-ston är Misty Hanover, född 1941. Mamma till Hickory Smoke (född 1954 e. Titan Hanover) och Hickory Pride (född 1956 e. Star’s Pride). Två andra nästan lika värdefulla Dean Hanover-ston är Goddess Hanover född 1943 och Mimi Hanover född 1945.

Genom Speedy Crown/Super Bowl-vågen i den amerikanska aveln under 1970- och 1980-talen hördes inte mycket snack på auktioner eller stallbackar om Dean Hanover eller hans döttrar och det var heller inte annorlunda i början av Valley Victory-dominansen på 1990-talet, men sedan har det hänt saker. Enligt min uppfattning har avelsframgångarna för Valley Victorys söner Muscles Yankee och Yankee Glide mycket att göra med att de har döttrar till Hickory Pride som mormors mor respektive mormor.

Behöver jag att skriva att Chapter Seven avlar sina bästa avkommor när stona har gott om Dean Hanover och speciellt Misty Hanover-ston?

Det visar sig sedan att ju mer Misty Hanover-blod, desto bättre. Alla har väl hört om Muscle Hill (hans mormor är Yankee Bambi e. Hickory Pride)? Han avlar nu fantastiskt bra på ston med Dean Hanover i allmänhet och Misty Hanover-ston i synnerhet i deras stamtavlor. Titta på den unga legenden Mission Brief. Hennes mamma Southwind Serena har inte bara ett Hickory Pride-sto från pappan Varenne, utan ytterligare fyra Dean Hanover-ston i sin härstamning. Alla i det vi kallar XFP – x-faktor position. X-kromosomet går från dotter till dotter eller son men inte från far till son.

Jimmy Takters och Muscle Hills fantastiska treåringssto från 2017, Ariana G, är undan Cantab Hall-stoet Cantab It All, som har inte färre än nio Dean Hanover-ston i XFP inklusive Elma, vars far är Misty Hanover-sonen Hickory Smoke.

 

Självfallet spelar andra genetiska komponenter också en roll, men denna krönika handlar om Dean Hanover/Misty Hanover. Viktiga ston som Somolli och Honeymoon H, för att inte prata om det franska blodet. Kanske ett ämne för nästa års avelskrönika…

Fakta

Kurt Hansen

Kurt Hansen är utbildad agronom från Danmark och har jobbat i USA sedan 1989.

Han har jobbat på de två amerikanska stuterierna Kosmos Horse Breeders och Hanover Shoe Farm. Han jobbar också för auktionsfirman Standardbred Horse Sales Company och driver sin egen konsultverksamhet. Hansens egna lilla uppfödning inkluderar främst Andover America.

Expandera

Det första stoet med en riktigt häftig dos av Dean Hanover-blod var Amour Angus (född 1987) efterföljd av systern Canne Angus (född 1989). De två är helsystrar, med Magna Force som pappa och Kenwood Scamper som mamma. De har hela fyra Dean Hanover-döttrar i stamtavlan: Magnolia Hanover, Mimi Hanover, Misty Hanover och Goddess Hanover.

Amour Angus är mor till den unika syskonskaran Emilie Cas El, Conway Hall, Angus Hall och inte minst Andover Hall. Canne Angus är mormor till Cantab Hall, vars mor Canland Hall har ytterligare två Dean Hanover-ston på mödernet via Garland Lobells mor Gamin Lobell, Goddess Han-
over och Gleeful Hanover.

 

Föga överraskande har hingstarna undan Kenwood Scampers ättlingar avlat utomordentligt bra med ston laddade med Dean Hanover-blod. Menhammar Stuteris nya avelshingst, And-
over Hall-sonen Nuncio, har Lindy Lane som morfar. Ett exempel på en nutidens gyllene korsning? Lindy Lanes mormor Petrolianna bär på hela tre blodslinjer till Dean Hanovers döttrar: Misty Hanover, Goddess Hanover och Mimi Hanover.

Kurt Hansen. Foto Stalltz.se

Eftersom Nuncios möderne går tillbaka till Mimi Hanover i rak linje är hans mor Nicole Isabelle syskon-
avlad (Rasmussen faktor). En avelsstrategi som kan ge exceptionellt bra avelsston/avkommor. Min vän Stefan Melander håller säkert med mig om att Nuncio var en exceptionellt bra häst på tävlingsbanan. Readly Express är ett annat aktuellt exempel på en undantagshäst, vars mor är korsad via Rasmussen faktor.

En son från Amour Angus med egen mycket stark hingstlinje är Conway Hall, vars Triple Crown-vinnare från 2004, Windsong’s Legacy, har Hickory Pride som mormorsfar. Även om Windsong’s Legacy chockade den amerikanska travvärlden med sin bortgång i mars 2008, endast sju år gammal, innehöll hans första tre kullar en sån kvalitet, att hans son Chapter Seven är nästan lika het som Muscle Hill. Windsong’s Legacys fyra vinstrikaste avkommor: Lucky Chucky, Chapter Seven, Windsong Soprano och Yrsa Hanover har samtliga ett Hickory Pride-sto på mödernet. Behöver jag att skriva att Chapter Seven avlar sina bästa avkommor när stona har gott om Dean Hanover och speciellt Misty Hanover-ston i deras gener? Ta er själva en titt på Walner. Ni är säkert redan trötta på mina repetitioner.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Fler lopp med voltstart

"Vi måste få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik." Det skriver Maria Törnqvist i sin krönika och lösningen är enligt Åbytränaren fler tilläggslopp i voltstart.
Av
Maria Törnqvist
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten "15 bakom bilen", anser krönikören Maria Törnqvist. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här är Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 19:

Den senaste veckan har vi fått beskåda travsport i absolut världsklass. Det finns ingen bättre känsla i kroppen än när april och maj kommer med sina värmande strålar och startlistorna fylls på med fina hästar. Man blir liksom förväntansfull och lycklig i hela kroppen inför alla stundande storlopp. Travsporten när den är som bäst helt enkelt.

Denna gång har jag funderat lite kring utformningen av travtävlingarna och propositionsskrivningen. Håller helt med Courant som nyligen skrev på sitt twitterkonto att det är tråkigt när loppen avgörs redan i spårlottningen. En häst får gå till ledningen och dämpa och sedan rycka undan. Ingen skugga över de hästar som vinner och personerna som gjort jobbet bakom….men på sikt måste vi få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik.

Till skillnad från de flesta andra så tycker jag om det svenska voltstartsystemet. Gör fler tilläggslopp och öppna upp för ett jämnare och bredare startfält. Jag fullkomligt avskyr spårtrappeloppen med 15 hästar bakom bilen. Något enstaka är väl okej. Men vissa banor har satt i system att skriva ut flera sådana här proppar per tävlingsdag och det känns väl bara som brist på inspiration eller rent av lathet?

En annan sak är hästbristen. Trots höjda prispengar på storbanorna så gapar startlistorna tomma och i vissa lopp är det pinsamt få anmälda. Vad beror det här på? En farlig utveckling som vi aktiva måste ta på allvar i samarbete med ST. Jag är ingen spelare av rang direkt…men till och med jag förstår att det inte är roligt att spela på lopp med fyra-fem hästar i oavsett om det rör sig om fina individer.

Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa?

Ett alternativ är kanske att införa handicapsystem som i galoppen eller USA? Det kommer behöva anpassas och finslipas en hel del, men kan vara värt att lägga lite energi på om det ens går att genomföra. Vi har många duktiga och erfarna tränare i landet som har erfarenheter både från Sverige och utomlands. Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa? Även kanske göra lopp där hästar som varit ifrån ett tag eller varit skadade kan komma in lättare i matchen igen.

Det vi läser i media från USA ger intrycket att det nästan bara är unghästsäsongerna som gäller. Men under detta finns ett stort vardagstävlande. I USA var det i helgen stortrav på Meadowlands med bland annat världsrekordstoet Hannelore Hanover och final i det första stora treåringsloppet för säsongen på den andra New Jersey-banan, Freehold. Tittar man in på US Trottings hemsida fanns det 19 banor som det tävlades på i lördags och tio i söndags!

Allt det här är vad vi skulle kalla ”vardagstävlande” och banorna i USA konkurrerar med varandra om hästar och tränare och kuskar. Bra propositioner är a och o för att lyckas fånga både sport- och spelintresse. Det förstnämnda, sporten, bygger på prispengar och att ha rätt proppar som tilltalar tränare och hästägare och det andra (spelet) lopp med åtminstone åtta-tio jämna hästar. I Frankrike är ju fälten i regel ännu större.

Här finns det nog en del att göra och ta intryck av om ST lyfter blicken från sitt egna invanda tänk och lyssnar på sådana som har rutin och erfarenhet från andra tävlingssystem.

Det lustiga är att sitter man och kollar igenom alla anmälningslistorna varje dag över hela Sverige så är det överfullt i anmälningslistorna i norr. Även breddloppsdagarna är fulla. Och det tycker jag gäller generellt över hela Sverige.

Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt

Jag var egentligen lite motståndare till breddtrav från början. Men måste erkänna att jag har ändrat min uppfattning efter att ha varit på en breddloppsdag på Åby i mars. Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt. I stallet där jag stod hjälptes folk åt att ta på och av vagnarna när någon skulle ut eller kom in för att underlätta ”genomströmningen” i stallet och se till att ingen blev ståendes mitt i gången i vägen för alla andra. Folk gratulerade varandra efter segern. Caféet var fullsatt. Var väldigt roligt att uppleva.

Det måste gå att se över hur anmälningarna ser ut och anpassa lopp och tävlingstillfällen efter hur mycket hästar som anmäls. Jämna ut fördelningen av dagar och lopp och se till att försöka fylla lopp. Det borde vara en prioritet. Kanske se över breddloppsdagarna ytterligare och se vad man kan förbättra.

*****

I den här veckans pappersutgåva Sulkysport tycker Anders Ström till. Tidningen kommer 17-18 maj och finns tillgänglig från torsdag som e-tidning.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: Det borde ses som ett hedersuppdrag

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han tycker till om en av de hetaste frågorna som delat sporten i flera läger, och där många hotat att sluta med trav. "Fasta propositioner” för kallbloden. Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmblod.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Solvalla 20180407

Solvalla
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Solvalla 20180407 Solvalla

Här kan ni läsa Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

En av de hetaste frågorna som diskuterats de senaste åren – som delat sporten i flera läger och där många hotat att sluta med trav – handlar om ”fasta propositioner” för kallbloden.

Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmbloden.

Svensk Travsport verkar inte rädda att sätta eld på potatisar i alla fall. Personligen är jag mer rädd för kriget och diskussionerna än för ett eventuellt införande av ”fasta proppar”.

Fördelarna att det går enklare och snabbare att skriva ut lopp är naturligtvis att det frigör mer tid för dagens sportchefer och att de skulle kunna jobba mer med arrangemangen köper jag direkt, men jag är inte säker att det är så enkelt.

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå

Mer tid spelar ingen roll om sportcheferna inte är motiverade eller har rätt kompetens. Lägg därtill att nackdelarna är egentligen samma argument, det går fort och enkelt – något som inte alltid går hand i hand med kvalitet.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 37 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Bästa häst: Monster Viking. Tvååringarna i stallet ger hopp om framtiden…!

Bästa travminnet: V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, ifjol med Monster Monsun (född på gården, ägd, tränad och dessutom körde jag själv!) var overkligt för en liten amatör.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

”Intressant” att man lade ut en fråga till 169 medlemmar (långt från alla A-tränare) i den slutna facebookgruppen för Travtränarnas Riksförbund angående fasta proppar. 114 har läst inlägget, fyra har svarat – tre positiva och en negativ om man tolkar olika smilys…

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå – det vill säga att ST lämnar över ansvaret till exempelvis TR och andra basorganisationer som i sin tur frågar sina medlemmar. Nej, den här frågan bör nog skjutas på framtiden, om inte man tar ett större grepp och övertygar både sportchefer, hästägare och tränare från grunden – direkt från ST.

En rätt skriven enkät via din inloggning på travsport.se där man först får ta del av fördelar och nackdelar samt när, var och hur detta kan bli aktuellt bör tydligt framgå.

Det vi lärde oss av det ”Kalla Kriget” är att information till de aktiva är oerhört viktigt. Sleipner som var med och jobbade med frågorna fick ta ordentligt med stryk av många medlemmar som kände sig överkörda när de fasta propparna i sin första tappning infördes.

Efter en revidering och en rejäl informationsrunda vändes opinionen och ”hatet” mot de fasta propparna som numera kallas ”propositionsmallar” har kraftigt vänt. Jag vill påstå att mallarna är riktigt bra – nu är det bara upp till tävlingskalendern och de ansvariga att se till att det finns ett jämnt flöde med lopp under året.

Som sagt, med information kommer vi långt och vi behöver inga fler interna stridigheter.

Jag vill citera Carl-Erik Sandström, som så förtjänstfullt lyckades lösa knuten i kallblodssverige: ”Det borde ses som ett hedersuppdrag för sportcheferna att skriva så bra propositioner som möjligt för respektive banas aktiva.”

Det finns mycket i det citatet – både ekonomiskt/miljömässigt/arbetsbördan i form av mindre resor – och inte minst stolthet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport är det Maria Törnqvist som är krönikör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: Travet och självförtroendet

Kristian Borell var förra veckans krönikör i Sulkysport: "I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende"
Av
Kristian Borell
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Olympiatravet
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport Olympiatravet

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 17:

1.500.000 kronor i förstapris och så Varenne, Maharajah, Copiad och Queen L. Mycket stor prissumma, idel ädel travadel i listan över tidigare vinnare. Dessutom (den icke-franska) travsäsongens första storlopp, och därmed indikator på vad som komma skall.

Det handlar om Olympiatravet på Åby, ett lopp det bara inte går att gå igång på. Jag gör det i varje fall inte och känner inte heller någon som sjunger Olympiatravets lov.

Travet och självförtroendet.

Jag älskar travkalendern med alla lopp och deras historia. Det enskilda loppets unikitet och alldeles underbara magi – Elitloppet, Sprintermästaren, Svenskt Travderby, Stochampionatet, Hugo Åbergs Memorial och Slaget vid Axevalla Hed.

Ren och skär poesi där, men Olympiatravet är något annat. Funderar på om mitt (icke) förhållande till Olympiatravet har att göra med illvilja mot Åby och/eller Göteborg.

Fakta

Kristian Borell

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt. 

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Jag älskar varken Åby eller Göteborg, men både gillar och håller de båda pokalloppen och Åby Stora Pris hur högt som helst. Min eventuella illvilja kan alltså avskrivas.

Inte ens halvvägs in i min text förstår jag. Det handlar om den grundläggande anledningen till varför jag skriver om trav för Sulkysport.

Travet och självförtroendet.

Det handlar om travet som sport och det handlar om travets ängslighet över att inte räcka till på egna meriter. I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel. Du är osäker och det resulterar i en alltför stor vilja att spela säkert. I det här fallet att frottera sig med firade idrottsmän som får stor uppmärksamhet, men som representerar sporter som inte är i närheten av den enormt höga internationella klass svensk travsport visar upp årtionde efter årtionde. Där och då travets sätt att få leka med Stenmark och gänget, här och nu en historisk restpost man kan lära sig historien av. Jag har inget emot samarbete eller smart marknadsföring, men det måste kännas och lukta rätt. Olympiatravet varken känns eller luktar rätt. Dålig avel, som sagt.

Lotterialöpningen i Neapel däremot, både känns och luktar rätt. Det blir ännu en uppvisning i italiensk l’arte di arrangiarsi, att hålla sig flytande och klara sig oavsett hur svårt man än har det.

Det är inga nyheter att italiensk ekonomi och italiensk travsport är i djup kris är och det inte heller någon nyhet att italienarna, svårigheterna till trots, fortsätter att trolla fram hästar av mycket hög klass.

Jag sitter redan som på nålar för att se om fjolårsvinnaren Timone Ek kan överraska igen och om Urlo dei Venti verkligen är så bra som det påstås.

Under tiden där på nålarna kommer jag att kasta ett getöga på resultatlistan i storloppet jag av väl vald anledning är helt likgiltig inför.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik Fransson och han skriver om sitt ogillande mot förslaget om fasta propositioner bland varmbloden.