Fokustema
Debatt
Läs senare

Koch: ”Den löjliga regeln om att valacker inte får delta måste bort”

I Klaus Kochs senaste krönika avhandlar han Premiechansen, de europeiska mästerskapen, dess regelverk och främst hur de ligger i tiden...
Av
Klaus Koch
Europamästare, men inte bäst i Europa? Vamp Kronos vann EM för treåringar – men vilka hade egentligen möjlighet att starta?
Foto Mia Törnberg
Europamästare, men inte bäst i Europa? Vamp Kronos vann EM för treåringar – men vilka hade egentligen möjlighet att starta? Foto Mia Törnberg

Här får ni Klaus Kochs krönika som publicerades i förra veckans tidning av Sulkysport

Dessa rader skrivs under Kriteriehelgens söndagskväll. En jättebukett av högdoterade unghästlopp har körts under dagarna två. Nu när krutröken har lagt sig finns det skäl för eftertanke.

Villiam fick 4.000.000 kronor för att vinna Kriteriet. Eftersom tränaren Timo Nurmos är både uppfödare och ägare till Muscle Hill-sonen kunde han inkassera 5.200.000 kr i och med segern.

Detta eftersom att Villiam är anmäld till premiechansen som dubblar prispengarna för ägare och uppfödare. Hästar som är med i premiechansen får inte delta i premielopp och de 20.000 kronor (plus uppfödarpremier) som normalt betalas ut efter ett godkänt premielopp kommer att samlas i en pott som sedan betalas ut i de största unghästloppen genom att prissumman fördubblas för premiechanshästarna. Numera är en mycket stor del av årgångarna med i premiechansen, vilket betyder att det delas ut stora pengar i loppen.

Jag var från dag ett emot premieloppen och tyckte att pengarna kunde användas bättre – till exempel som uppfödarpriser i lopp för två- och treåriga hästar. Men så hittade Svensk Travsport på premiechansen. Jag var lite skeptisk först eftersom det ju inte motsvarade min idé, men konceptet är helt enkelt genialt. Vissa tycker att det gynnar ”de rika” hästägarna och stortränarna men där håller jag inte med. Dessutom är det ju fortfarande sex priser i unghästloppen och alla får dubbelt upp.

Premiechansen har alltså varit ett lyft för de svenska unghästloppen och bidrar till fortsatt tillväxt.

Men det finns andra storlopp som det inte har värnats så gott om och där jag tycker att ST som det näst största travlandet i Europa bär ett stort ansvar. Jag tänker naturligvis på de europeiska så kallade ”mästerskapen” och jag väljer här att ta upp tråden från Lars G Dahlgren, som behandlade just detta tema i sin blogg på sulkysport.se under förra veckan.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: Fyllde den 5 april

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, rådgivning inom i internationell travsport. Sedan den 1 juli 2015 vd för travbanan Bahrenfeld i Hamburg

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Fyraårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Långa promenader (nej, skojar!). Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Om mästerskapen skall fortsätta köras måste det – som Lars så riktigt påpekar – till helt nya koncept, och ST måste sätta ner foten. Till exempel måste den löjliga regeln om att valacker inte får delta i dessa lopp bort. Här måste UET:s medlemsländer sluta med att lägga sig platt för fransmännens ogenomtänkta regler, vilka det finns gott om. Ta spårfördelningen i de olika mästerskapen. Det sägs i reglerna att ett lands förstaseedade häst skall ha spår i första ledet bakom bilen. Men i Frankrike är ett startspår långt ute på vingen sällan något större handikapp eftersom de franska banorna är rätt så stora med långa rakor. Men på de mindre nordeuropeiska banorna har det stor betydelse. Ett exempel på regelverkets disfunktion fick vi i lördags i Europamästerskapet för treåringar, där den tyske förstahästen fick spår åtta medan den norske andrahästen fick spår tre, vilket till och med var bättre än den norske förstahästen som fick starta från spår fyra.

Men den allra största skandalen är naturligtvis tidpunkten där loppet har placerats:

I den svenska Kriteriehelgen och mitt mellan försök och final till italienska Derbyt (som ju är för treåringar) och både finska och danska Kriteriet samt veckan efter Tysklands Breeders Crown. Hur stor är chansen att man får Europas bästa treåringar till start på den här tidpunkten? Det verkar löjligt att ST tar an sig att köra loppet, men samtidigt blir det fina pengar att tävla om för svenska tränare med italienska eller icke-Kriteriekvalificerade svenska hästar.

Låt mig ta ett par ord om Grand Prix de l’UET – det så kallade Europaderbyt för de fyraåriga hästarna – nu när jag är i gång. Tidpunkten för loppet ligger numera fast på en enligt min uppfattning bra tidpunkt. Så det är bra. Men sättet på vilket det mycket högt doterade loppet sköts är inte bra. Loppet har under alla år varit en landskamp mellan Frankrike och Sverige med mycket glesa uppträdanden av hästar från övriga länder. Här ligger en uppgift att få till ett bredare intresse och jag är övertygad om att det kan finnas bra lösningar på detta.

Till slut Europamästerskapet för ston, som faktiskt är min ”uppfinning”. Jag kom med idén om att ha ett VM för ston (alltså skulle även amerikanskfödda ston få delta) Jubileumspokalskvällen till dåvarande sportchefen på Solvalla Tore Fyrand som via ST fick det genomfört. Men då hade fransmännen tagit över. Inget VM och samma otidsenliga regler som för de övriga mästerskapen, suck!

Jag håller alltså helt med vännen Lars  Dahlgren och hoppas tillsammans med honom och förmodligen alla andra travälskare att man gör om och gör rätt!

 

***

Fotnot: I denna veckas tidning publiceras Kristian Borells krönika om Jimmy Takter.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Fler lopp med voltstart

"Vi måste få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik." Det skriver Maria Törnqvist i sin krönika och lösningen är enligt Åbytränaren fler tilläggslopp i voltstart.
Av
Maria Törnqvist
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten "15 bakom bilen", anser krönikören Maria Törnqvist. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här är Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 19:

Den senaste veckan har vi fått beskåda travsport i absolut världsklass. Det finns ingen bättre känsla i kroppen än när april och maj kommer med sina värmande strålar och startlistorna fylls på med fina hästar. Man blir liksom förväntansfull och lycklig i hela kroppen inför alla stundande storlopp. Travsporten när den är som bäst helt enkelt.

Denna gång har jag funderat lite kring utformningen av travtävlingarna och propositionsskrivningen. Håller helt med Courant som nyligen skrev på sitt twitterkonto att det är tråkigt när loppen avgörs redan i spårlottningen. En häst får gå till ledningen och dämpa och sedan rycka undan. Ingen skugga över de hästar som vinner och personerna som gjort jobbet bakom….men på sikt måste vi få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik.

Till skillnad från de flesta andra så tycker jag om det svenska voltstartsystemet. Gör fler tilläggslopp och öppna upp för ett jämnare och bredare startfält. Jag fullkomligt avskyr spårtrappeloppen med 15 hästar bakom bilen. Något enstaka är väl okej. Men vissa banor har satt i system att skriva ut flera sådana här proppar per tävlingsdag och det känns väl bara som brist på inspiration eller rent av lathet?

En annan sak är hästbristen. Trots höjda prispengar på storbanorna så gapar startlistorna tomma och i vissa lopp är det pinsamt få anmälda. Vad beror det här på? En farlig utveckling som vi aktiva måste ta på allvar i samarbete med ST. Jag är ingen spelare av rang direkt…men till och med jag förstår att det inte är roligt att spela på lopp med fyra-fem hästar i oavsett om det rör sig om fina individer.

Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa?

Ett alternativ är kanske att införa handicapsystem som i galoppen eller USA? Det kommer behöva anpassas och finslipas en hel del, men kan vara värt att lägga lite energi på om det ens går att genomföra. Vi har många duktiga och erfarna tränare i landet som har erfarenheter både från Sverige och utomlands. Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa? Även kanske göra lopp där hästar som varit ifrån ett tag eller varit skadade kan komma in lättare i matchen igen.

Det vi läser i media från USA ger intrycket att det nästan bara är unghästsäsongerna som gäller. Men under detta finns ett stort vardagstävlande. I USA var det i helgen stortrav på Meadowlands med bland annat världsrekordstoet Hannelore Hanover och final i det första stora treåringsloppet för säsongen på den andra New Jersey-banan, Freehold. Tittar man in på US Trottings hemsida fanns det 19 banor som det tävlades på i lördags och tio i söndags!

Allt det här är vad vi skulle kalla ”vardagstävlande” och banorna i USA konkurrerar med varandra om hästar och tränare och kuskar. Bra propositioner är a och o för att lyckas fånga både sport- och spelintresse. Det förstnämnda, sporten, bygger på prispengar och att ha rätt proppar som tilltalar tränare och hästägare och det andra (spelet) lopp med åtminstone åtta-tio jämna hästar. I Frankrike är ju fälten i regel ännu större.

Här finns det nog en del att göra och ta intryck av om ST lyfter blicken från sitt egna invanda tänk och lyssnar på sådana som har rutin och erfarenhet från andra tävlingssystem.

Det lustiga är att sitter man och kollar igenom alla anmälningslistorna varje dag över hela Sverige så är det överfullt i anmälningslistorna i norr. Även breddloppsdagarna är fulla. Och det tycker jag gäller generellt över hela Sverige.

Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt

Jag var egentligen lite motståndare till breddtrav från början. Men måste erkänna att jag har ändrat min uppfattning efter att ha varit på en breddloppsdag på Åby i mars. Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt. I stallet där jag stod hjälptes folk åt att ta på och av vagnarna när någon skulle ut eller kom in för att underlätta ”genomströmningen” i stallet och se till att ingen blev ståendes mitt i gången i vägen för alla andra. Folk gratulerade varandra efter segern. Caféet var fullsatt. Var väldigt roligt att uppleva.

Det måste gå att se över hur anmälningarna ser ut och anpassa lopp och tävlingstillfällen efter hur mycket hästar som anmäls. Jämna ut fördelningen av dagar och lopp och se till att försöka fylla lopp. Det borde vara en prioritet. Kanske se över breddloppsdagarna ytterligare och se vad man kan förbättra.

*****

I den här veckans pappersutgåva Sulkysport tycker Anders Ström till. Tidningen kommer 17-18 maj och finns tillgänglig från torsdag som e-tidning.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: Det borde ses som ett hedersuppdrag

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han tycker till om en av de hetaste frågorna som delat sporten i flera läger, och där många hotat att sluta med trav. "Fasta propositioner” för kallbloden. Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmblod.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Solvalla 20180407

Solvalla
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Solvalla 20180407 Solvalla

Här kan ni läsa Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

En av de hetaste frågorna som diskuterats de senaste åren – som delat sporten i flera läger och där många hotat att sluta med trav – handlar om ”fasta propositioner” för kallbloden.

Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmbloden.

Svensk Travsport verkar inte rädda att sätta eld på potatisar i alla fall. Personligen är jag mer rädd för kriget och diskussionerna än för ett eventuellt införande av ”fasta proppar”.

Fördelarna att det går enklare och snabbare att skriva ut lopp är naturligtvis att det frigör mer tid för dagens sportchefer och att de skulle kunna jobba mer med arrangemangen köper jag direkt, men jag är inte säker att det är så enkelt.

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå

Mer tid spelar ingen roll om sportcheferna inte är motiverade eller har rätt kompetens. Lägg därtill att nackdelarna är egentligen samma argument, det går fort och enkelt – något som inte alltid går hand i hand med kvalitet.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 37 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Bästa häst: Monster Viking. Tvååringarna i stallet ger hopp om framtiden…!

Bästa travminnet: V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, ifjol med Monster Monsun (född på gården, ägd, tränad och dessutom körde jag själv!) var overkligt för en liten amatör.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

”Intressant” att man lade ut en fråga till 169 medlemmar (långt från alla A-tränare) i den slutna facebookgruppen för Travtränarnas Riksförbund angående fasta proppar. 114 har läst inlägget, fyra har svarat – tre positiva och en negativ om man tolkar olika smilys…

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå – det vill säga att ST lämnar över ansvaret till exempelvis TR och andra basorganisationer som i sin tur frågar sina medlemmar. Nej, den här frågan bör nog skjutas på framtiden, om inte man tar ett större grepp och övertygar både sportchefer, hästägare och tränare från grunden – direkt från ST.

En rätt skriven enkät via din inloggning på travsport.se där man först får ta del av fördelar och nackdelar samt när, var och hur detta kan bli aktuellt bör tydligt framgå.

Det vi lärde oss av det ”Kalla Kriget” är att information till de aktiva är oerhört viktigt. Sleipner som var med och jobbade med frågorna fick ta ordentligt med stryk av många medlemmar som kände sig överkörda när de fasta propparna i sin första tappning infördes.

Efter en revidering och en rejäl informationsrunda vändes opinionen och ”hatet” mot de fasta propparna som numera kallas ”propositionsmallar” har kraftigt vänt. Jag vill påstå att mallarna är riktigt bra – nu är det bara upp till tävlingskalendern och de ansvariga att se till att det finns ett jämnt flöde med lopp under året.

Som sagt, med information kommer vi långt och vi behöver inga fler interna stridigheter.

Jag vill citera Carl-Erik Sandström, som så förtjänstfullt lyckades lösa knuten i kallblodssverige: ”Det borde ses som ett hedersuppdrag för sportcheferna att skriva så bra propositioner som möjligt för respektive banas aktiva.”

Det finns mycket i det citatet – både ekonomiskt/miljömässigt/arbetsbördan i form av mindre resor – och inte minst stolthet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport är det Maria Törnqvist som är krönikör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: Travet och självförtroendet

Kristian Borell var förra veckans krönikör i Sulkysport: "I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende"
Av
Kristian Borell
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Olympiatravet
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport Olympiatravet

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 17:

1.500.000 kronor i förstapris och så Varenne, Maharajah, Copiad och Queen L. Mycket stor prissumma, idel ädel travadel i listan över tidigare vinnare. Dessutom (den icke-franska) travsäsongens första storlopp, och därmed indikator på vad som komma skall.

Det handlar om Olympiatravet på Åby, ett lopp det bara inte går att gå igång på. Jag gör det i varje fall inte och känner inte heller någon som sjunger Olympiatravets lov.

Travet och självförtroendet.

Jag älskar travkalendern med alla lopp och deras historia. Det enskilda loppets unikitet och alldeles underbara magi – Elitloppet, Sprintermästaren, Svenskt Travderby, Stochampionatet, Hugo Åbergs Memorial och Slaget vid Axevalla Hed.

Ren och skär poesi där, men Olympiatravet är något annat. Funderar på om mitt (icke) förhållande till Olympiatravet har att göra med illvilja mot Åby och/eller Göteborg.

Fakta

Kristian Borell

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt. 

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Jag älskar varken Åby eller Göteborg, men både gillar och håller de båda pokalloppen och Åby Stora Pris hur högt som helst. Min eventuella illvilja kan alltså avskrivas.

Inte ens halvvägs in i min text förstår jag. Det handlar om den grundläggande anledningen till varför jag skriver om trav för Sulkysport.

Travet och självförtroendet.

Det handlar om travet som sport och det handlar om travets ängslighet över att inte räcka till på egna meriter. I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel. Du är osäker och det resulterar i en alltför stor vilja att spela säkert. I det här fallet att frottera sig med firade idrottsmän som får stor uppmärksamhet, men som representerar sporter som inte är i närheten av den enormt höga internationella klass svensk travsport visar upp årtionde efter årtionde. Där och då travets sätt att få leka med Stenmark och gänget, här och nu en historisk restpost man kan lära sig historien av. Jag har inget emot samarbete eller smart marknadsföring, men det måste kännas och lukta rätt. Olympiatravet varken känns eller luktar rätt. Dålig avel, som sagt.

Lotterialöpningen i Neapel däremot, både känns och luktar rätt. Det blir ännu en uppvisning i italiensk l’arte di arrangiarsi, att hålla sig flytande och klara sig oavsett hur svårt man än har det.

Det är inga nyheter att italiensk ekonomi och italiensk travsport är i djup kris är och det inte heller någon nyhet att italienarna, svårigheterna till trots, fortsätter att trolla fram hästar av mycket hög klass.

Jag sitter redan som på nålar för att se om fjolårsvinnaren Timone Ek kan överraska igen och om Urlo dei Venti verkligen är så bra som det påstås.

Under tiden där på nålarna kommer jag att kasta ett getöga på resultatlistan i storloppet jag av väl vald anledning är helt likgiltig inför.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik Fransson och han skriver om sitt ogillande mot förslaget om fasta propositioner bland varmbloden.