Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Greyhound var mera komplett än Varenne”

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport och han ger sin syn på vem han anser borde varit nummer ett på vår lista över världens 50 bästa hästar genom de senaste 100 åren.
Av
Cecilia Kristoffersson
Greyhound är Klaus Kochs val som världens bästa häst genom tiderna.
Greyhound är Klaus Kochs val som världens bästa häst genom tiderna.

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 1 2018:

Tidningen som ni just nu håller i handen har nyss publicerat en artikelserie om världens genom tiderna bästa hästar där dessa rankades inbördes efter en rad kriterier. Jag håller helt med om kriterierna men dock kommer jag inte fram till samma resultat. Jag tror att den ”rankande individen” – till exempel jag själv – har svårt med att se bort från ett dolt kriterium, nämligen upplevelsen. Bortsett från ettan, Varenne, är det nämligen just det kriteriet som blir styrande i min alternativa ranking.

Låt mig ändå stanna kvar lite hos Varenne

Att italienskfödde Varenne är den bästa travhästen världen har skådat tror jag att de flesta är överens om, men placeringarna därefter har många kandidater. Framförallt är det svårt att jämföra hästar från olika tidsåldrar vilket jag strax kommer tillbaka till.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Låt mig ändå stanna kvar lite hos Varenne. Enligt min uppfattning måste han vara den bästa (brasklappen kommer strax) travhästen som satt sina hovar på en travbana. Men var han bästa travaren? Tillåt mig att tvivla. Varenne såg allt annat än komplett ut när han lopp efter lopp lade travvärlden under sina fötter. Han krängde i kurvorna, behövde en del utrustningsdetaljer  och han kunde till och med ta till galopp någon gång ibland. Varennes styrka var hans hjärna och hans hjärta, hans motor. Med dessa två ”vapen” kontrollerade han sin något udda teknik så mycket att man med rätta kan påstå att ingen någonsin varit bättre än han.

Greyhound var mera komplett än Varenne

Brasklappen, som jag hänvisar till ovan, hette Greyhound. Denna nästan helvite travare travade alltså världsrekord 1.11,6 år 1938. Det tog 31 (!) år innan Nevele Pride 1969 förbättrade rekordet till 1.11,3. Varenne satte en hel del olika rekord, men de förbättrades i princip alla inom relativt kort tid.

Greyhound var mera komplett än Varenne såtillvida att han även travade rekord under sadel och i tvåspann. Greyhound förblev dock osynad i tävlingar över längre distanser och han tillbringade hela sitt liv i Nordamerika. Man kan bara spekulera i vad ”det grå spöket” kunde ha uträttat på Vincennes kolstybb utöver att han förmodligen hade bytt färg…. Ändå har jag en viss feeling för – och det är tyvärr bara en feeling – att Greyhound även hade varit en mästare mot franska hästar i deras eget hemland.

Sedan var det det här med upplevelsen. Frågar man 100 olika personer om vilken häst som gett dem den största upplevelsen på en travbana får man förmodligen 70-80 olika svar. Folk som är eller har varit hästägare väljer vanligtvis en triumf med egen häst som den största upplevelsen, till exempel en Derbyseger eller det som är ännu större. Andra nämner speciella lopp som till exempel Mack Lobells Elitloppsseger 1988 eller duellen mellan Copiad och Pine Chip i samma lopp 1994.

Jag har ju haft förmånen att få vara med till att arrangera Elitloppet under 24 år och många är de upplevelser jag måste klassificera som speciellt känslomässiga. Coktail Jets, Moni Makers och Victory Tillys segrar är exempel på detta.

Jag glömmer aldrig de känslor som löpte genom min kropp sekunderna efter loppet

Dock hittar jag mitt livs största travupplevelse i ett helt annat lopp, ett lopp som bara kördes en enda gång, nämligen Harley Davidson Race på Sörlandet Travpark i slutet på augusti 1997. Jag hade den sensommaren hämtat den australiensiske valacken Knight Pistol till norra Europa. Hästen var av ren passgångarstam, men var sitt lands överlägset bästa travare. Jag fick banorna Bergsåker (Sundsvall Open Trot), Sörlandet, Åby (Åby Stora), Hamburg (Grosser Preis von Hamburg) och Solvalla (Frances Bulwarks lopp) till att samarbeta om att ta kostnaderna för hästen. Det var inte så svårt därför att hästens ägare Russell Edwards själv tog hälften av kostnaderna.

Ändå var kritiken massiv, att lägga pengar, inför den första starten i Sundsvall. Knight Pistol hade drabbats av korsförlamning efter ankomsten till Sverige och starten var i fara. Han slutade sjua bakom Scandal Play. Jag blev totalt utdömd, men ingen tog till synes notis av att Knight Pistol travade den snabbaste sistakilometern av alla i loppet.

”Hämnden” blev söt och den kom fort, redan veckan efter, när ”The Terminator”, som han kallades hemma i Australien, åkte till Norge och tog an sig hästen som vid den tidpunkten räknades som Europas bästa travare, hemmahästen Gentle Star. Gunleif Tollefsens hingst räknades som oslagbar, men Knight Pistol och hans unga, kvinnliga kusk Kerryn Manning knäckte favoriten i en fenomenal slutspurt, och sensationen var ett faktum.

Jag glömmer aldrig de känslor som löpte genom min kropp sekunderna efter loppet. Tårarna rann och en obeskrivlig känsla av lycka, lättnad och stolthet tog över. Kritikerna vände på klackarna och strödde beröm i stället. Många uttryckte nästan tacksamhet för att de hade fått vara med om att uppleva detta. Jo, den augustilördagen anno 1997 blev ramen om min hittills största travupplevelse. Det var inte världens bästa häst som vann, men den gav mig och många andra en upplevelse för livet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport, som utkommer torsdagen den 11 januari, är Håkan ”Lillis” Olsson krönikör och han minns tillbaka till den gamla goda tiden.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Gör allt i vår makt för att hästen ska må bra

Maria Törnqvist var årets första krönikör för Sulkysport. Hon vet att sporten är beroende av spelet och hela den kåren. Men spelarna måste också förstå de aktivas sida av myntet.
Av
Maria Törnqvist
Propulsion vid en tidigare start. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Propulsion vid en tidigare start. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 1 2019:

Året 2018 har passerat. Vilket år det har varit! Den absolut mäktigaste upplevelsen jag tar med mig är då Readly Express kontrade till seger i Prix d’Amérique.  Precis allt stämde kring ekipaget den där dagen. Var givetvis roligt att få se och dela glädjen på plats i Paris den dagen.

I den här krönikan vill jag lyfta något som är väldigt viktigt. Något som få personer inom spelarkåren verkar ha förståelse för.  Att det är djur vi jobbar med, av kött och blod . Med känslor och personligheter, precis som oss människor. Dom kan reagera på situationer, underlag, mat, förkylningar och ha en dålig uppladdning inför prestation. Precis som vi människor kan. Vissa kan även lida av prestationsångest. Dom präglas oftast av sina skötare, som dom umgås dag ut och dag in med. I ur och skur. Skötaren är den som står absolut närmast hästen i de allra flesta situationer.

Jag vet att sporten är beroende av spelet

Jag vet att sporten är beroende av spelet och hela den kåren. Men spelarna måste också förstå de aktivas sida av myntet. Alla (nästan alla i alla fall) inom den här sporten vill sina hästar väl och gör sitt yttersta för att dom skall må bra och prestera bra. Undantag finns ju givetvis här med tyvärr, även de som går över gränsen för att de skall prestera bra. Men nästan alla jobbar för samma sak. Hästarnas…

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Jag tänker närmast på Propulsion som brände som storfavorit i lördags. Tränaren Daniel Redén stod och fick ursäkta sig i tv över ”irriterade spelare” som hörde av sig. Örjan Kihlström som är en av världens bästa kuskar fick ta emot enorm kritik och hat på sociala medier. Hästen gick med en rad ändrade förutsättningar, mötte en otroligt bra On Track Piraten som alltid har presterat på vintern och dessutom kördes enligt skolboken av Hans R Strömberg. Dessutom så stod ”Proppen” med feber dagen efter och vägrade att äta sin mat. Det tyder på infektion i kroppen. Hästen var alltså inte kurant…

Hur gör vi då för att kolla statusen på hästarna innan start?

Sånt som händer både oss och djuren ganska ofta. Men mest besviken av alla kan jag lova er att Daniel Redén och hästens skötare var! Jag var med om exakt samma sak på Mantorp för ett par veckor sedan. Körde Rolex Bigi som var stallskrik efter att jag kört honom snällt två gånger innan. Vi hade indikationer på att några av stallets hästar var sjuka och tog därför prover innan på starthästarna. Dom var på torsdagen gröna, alltså bra. (Labbet hade inte öppet fredag).

Jag kände i värmningen att Rolex inte var lika på bettet som han brukar. Men nu gick han med skor, på en lite sämre bana än vad han är van vid. Så jag tog beslutet att köra provstarten och stryka om jag inte var nöjd. Han var smällfin minuterna innan loppet och startade. I loppet kändes det 400 kvar att han var matt och stum. Efter loppet kunde vi konstatera att han inte var kurant. Mest besviken av alla den dagen…vem tror ni det var? Jag… Sedan kommer det efterspel från besvikna spelare som kastar skit och glåpord över hästen. Patetiskt.

Vi gör precis allt i vår makt för att se till att hästarna mår bra

Hur gör vi då för att kolla statusen på hästarna innan start?  Nummer ett är att de ska dricka och äta normalt.  Alla som har lite koll på sina djur tempar dom och kollar att dom ligger inom normala värden för just den individen. Man kollar avföring i boxen, man känner efter eventuell värme i hovar som också kan indikera infektioner. Man kollar tandkött och slemhinnor så att dom har en frisk och ljusrosa färg. Ibland vid misstanke om infektion tar vi blodprov för att kolla status på blodbilden.

Vi gör precis allt i vår makt för att se till att hästarna mår bra innan de startar, och ändå kan det bli så fel ibland.

Lägg därefter till att det som också påverkar är yttre faktorer. Kvalitét på foder, vatten och strö är av yttersta vikt. Miljöombyte kan påverka hästarna väldigt mycket. Dom behöver kanske inte ha tränat hårdare eller ändrat så mycket. Ibland räcker det med en liten twist i träningen eller att dom får komma till en friskare miljö. Då kan statusen på hästen förändras på bara någon vecka. Även när en tränare bytt höparti kan stallformen komma väldigt plötsligt. Beror det på proteinet i höet eller på något annat?

Det är det här som är tjusningen med trav, som gör att det aldrig går att riktigt veta till hundra procent. Man går på magkänslan, indikationer och tidigare erfarenheter.

Vissa tränare har en vinterstämpel på sig. Att deras hästar bara presterar på vinterhalvåret. Vad kan det bero på?  Blomning av någon konstig växt på sommaren? Lite sämre hästmaterial som gör att de duger bättre på vintern?

Vi som aktiva lär oss nya saker hela tiden och kommer aldrig att bli fullärda. Den dagen man blir det tror jag det är dags att man lägger av. Ni som spelare behöver inte sätta er in i vår värld. Bara ha lite mer förståelse.

Önskar er en god fortsättning på det nya året!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Jag tror inte på förbud”

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör om det förslag till ny avelsplan för kallblodstravare som för några veckor sedan presenterades av Svensk Travsport (ST) och Det Norska Travsällskapet (DNT).
Av
Fredrik Fransson
Ingbest är en av de avelshingstar som verkligen fått chansen i aveln och har ”bara” Elding en gång i stamtavlan. I framtiden kan hans gener vara mycket viktiga för att hålla ned inavelsgraden för hela populationen. Foto Fredrik Fransson.
Ingbest är en av de avelshingstar som verkligen fått chansen i aveln och har ”bara” Elding en gång i stamtavlan. I framtiden kan hans gener vara mycket viktiga för att hålla ned inavelsgraden för hela populationen. Foto Fredrik Fransson.

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 52:

För några veckor sedan presenterade Svensk Travsport (ST) och Det Norska Travsällskapet (DNT) ett förslag till ny avelsplan för kallblodstravare.

Avelsplanen är ett regelverk för sporten att reglera och bestämma vilka hingstar som får användas i aveln (sätta begränsningar) – och på så sätt ska man se till att vi får så bra tävlingshästar som möjligt och en sund och frisk ras helt enkelt.

Kom igen – det är för dåligt underlag.

Förslaget som nu ligger innehåller förutom en inledning kring rasens historia, om dess rastyp och olika bestämmelser också några ytterst intressanta förslag på förändringar inför framtiden;

• Hingstar med tätare än 3+3 korsning i stamtavlan skall inte godkännas.
• Halv- eller helsyskonparning samt parningar med far-dotter eller mor-son skall inte registreras.
• Sänkta kvoter på antalet betäckningar per år.
• Samt några obegripliga procentsatser om prestationer med mera.

Man pratar också om en eventuell livstidskvot på betäckningar eller antalet födda föl för avelshingstar. Anledningen bakom dessa förändringar är den i rask takt stigande inavelsgraden hos kallbloden.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 38 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare.

Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Nu vill ST och DNT att vi aktiva ska komma med våra inspel och förslag kring avelsarbetet i framtiden. Problemet är att vi inte har kunskap/information nog ute i stugorna. Här har Sleipner ett stort ansvar, men med bara ett par veckor kvar innan vi förväntas svara på förslaget (den 11 januari senaste dag) har INGEN information kommit. Förutom att man hjälpt till att sprida förslaget…

Information är svårt.

Det är till och med mycket svårt (fråga ATG…).

Motivering, analys eller bedömning om förväntade effekter kring dessa förändringar är alltså höljt i dunkel – trots idoga försök att få svar från både svenskt och norskt håll har jag helt enkelt gått bet.

Inget är så viktigt som att göra det enkelt

Det bästa man kommit med så här långt är att det är ”två forskare” som föreslagit bland annat (!) dessa förändringar för att stoppa den allt med skenande inavelsgraden, men på vilka grunder och vad mer de kommit fram till presenteras inte.

Kom igen – det är för dåligt underlag.

Mitt förslag bygger istället på att vi vill ha större spridning på antalet friska, sunda och bra hästar i aveln. Det ska vara upp till uppfödaren att välja den hingst som man tror passar bäst till sitt sto.

Historiskt har vi sett hingstar som Elding, Rappfot och Trollfaks (till och med Troll Jahn på grund av storleken) ha problem med avelsvärderingsnämnden. Med facit i hand var det en sjutusan till tur att de blev godkända till slut.

Alla hingstar som ska användas i aveln ska visas för avelsvärdering och godkännas – det enda som ska vara skäl nog att inte låta hingstar verka i aveln är veterinära defekter. 

Dessutom vill jag att avelsvärderingsnämnden förändrar sitt arbete och varje år presenterar förslag på hingstar de vill se i aveln, från föl till äldre. De kan också uppmuntra till vidare avel på ston som värderas kunna hålla ned inaveln för populationen i stort. För att uppmuntra ägarna/uppfödarna.

 

Jag tror inte på förbud – jag tror på utveckling, engagerade aktiva och på uppmuntran!

Men gissa vad.

Om ST och DNT inte skyndsamt ser till att göra det enklare för hästägare, uppfödare och andra aktiva spelar det ingen roll vilka hingstar som får betäcka och inte.

Inget är så viktigt som att göra det enkelt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Två svenska hästar som huvudfavoriter i PdA”

Det är med skräckblandad förtjusning Kristian Borell tänker på den nya tiden. Säg så här. Det är inte den nya tiden i sig som bekymrar honom, utan de vise männens förmåga att tänka klokt och fritt.
Av
Kristian Borell
Etta och trea förra vintern. De två hetaste favoriterna sista söndagen i januari nästa år? De svenska tränarna Timo Nurmos och Daniel Redén är hästiordningställare av högsta mått och deras stjärntravare Readly Express och Propulsion är hästarna att slå i det stora slaget, även enligt italienska sporttidningen Gazzetta dello Sport. Foto Mia Törnberg
Etta och trea förra vintern. De två hetaste favoriterna sista söndagen i januari nästa år? De svenska tränarna Timo Nurmos och Daniel Redén är hästiordningställare av högsta mått och deras stjärntravare Readly Express och Propulsion är hästarna att slå i det stora slaget, även enligt italienska sporttidningen Gazzetta dello Sport. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 51:

Julen är här och det är svårt att inte tänka på tideräkning och vishet. Före och efter, både Kristus och den stundande svenska spelavregleringen.

Magdalena Andersson som skatteindrivande ståthållare åt nutidens kejsar Augustus. Jungfrufödsel som dåtida föraning om avel med fryst sperma. Spelutredare och sportens direktörer som dagens vise män.

de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n

Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på den nya tiden. Säg så här. Det är inte den nya tiden i sig som bekymrar mig, utan de vise männens förmåga att tänka klokt och fritt.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Vad underbart det vore att kunna konstatera att oron var obefogad, när vi om tusen eller två tusen dagar stämmer av hur spelavregleringen fallit ut och påverkat svensk travsport.

På annat håll i det svenska travriket vet vi att visheten regerar och att det mås bättre än någonsin. Nyss hemkommen från Italien konstaterar jag att även utländsk media, i detta fall Gazzetta dello Sport, rapporterar två svenska hästar som huvudfavoriter i Prix d’Amerique. En hästfavorit eller bland favoriterna är en sak, två hästar huvudfavoriter är något helt annat och en styrkedemonstration av Guds nåde signerad svensk travsport.

Så kan det gå när de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n och är hur kloka som helst. Deras iordningställande av häst har få eller inga motsvarigheter och det är fantastiskt att inte någonsin behöva vara orolig för att dessa herrars hästar inte skulle komma till start i bästa författning. Undantaget som bekräftar den regeln? Den avelssugna ägare är ännu inte född, som inte kan ställa till det för vilken tränare som helst.

Hästiordningställare av Nurmos och Redéns kaliber är värda guld på alla håll och kanter.

Jag tänker osökt på värsta konkurrenten Frankrike och på Bold Eagle (och det gör ont), så reducerad och dödlig och som på bara några månader gått från att vara superhästen som fick ut max av sitt tävlande till superhästen som var värd ett så mycket bättre slut på tävlingskarriären.

Det handlar inte om att inte kunna acceptera en ny tid där en gammal mästare blivit just för gammal och att en ny mästare utses, utan om att inte vilja se den gamla mästaren som ringvrak.

Till julen hör numera även granen och ni förstår vad jag önskar där inunder. Jag nöjer mig med en stor och en liten klapp.

I den stora klappen rätt balans och inga skygglappar på de vise män som skall ta travet in i en ny tid, och i den lilla klappen Bold Eagle i gammal fin författning alternativt omedelbar pension. Jag känner mig hyfsat säker på att tomten levererar åtminstone den ena.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.