Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Vad är mest djurvänligt?

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport och han ställer sig frågan om vad som ska klassas som doping?
Av
Klaus Koch
L'Amiral Mauzun med Jean Michel Bazire vinner Elitloppsfinalen före Mr Muscleman med Ron Pierce. Foto Thomas Blomqvist/Kanal75
L'Amiral Mauzun med Jean Michel Bazire vinner Elitloppsfinalen före Mr Muscleman med Ron Pierce. Foto Thomas Blomqvist/Kanal75

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 16:

Under 50 år som travfanatiker och 30 år i den internationella travsfären har jag fått uppleva de flesta sätten att umgås med hästar på och har bevittnat utvecklingen i dopinghanteringen i de flesta hästsportsländer.

Jag började gå på trav som tolvåring 1969, men till en början blev det bara sporadiska besök. Från den dagen jag fyllde 15 år och fick moped missade jag inte många tävlingsdagar.

I början på mars 1971 besökte jag för första gången Charlottenlunds travbana vintertid. Ett av de mest markanta intrycken jag fick just den dagen var en doft. Jag stod (som jag oavsett väderlek skulle komma att göra de kommande många åren) klistrad vid räcket ut mot tävlingsbanan, direkt vid mållinjen.

När hästarna passerade mig fylldes näsborrarna av en kamferliknande och ganska ljuvlig doft, närmast som starka halstabletter.

När jag under slutet av 1970-talet började att jobba i stallarna lärde jag mig att doften härrörde från linimentet Blue Lotion, som var en tjockflytande blå substans. Den användes på det sättet att man (vintertid) gned in framför allt hästarnas bakknän, men i vissa fall även ryggraden och korset.

Syftet var att skydda hästen mot att bli stel i leder och rygg mellan värmning och start. Verkan kan jämföras med den gamla humanmedicinska huskuren senapsplåster, där man la ett bandage med stark senap mot en ömmande punkt på kroppen. Senapen (i fallet Blue Lotion-kamfern) ”retar” då hud och ligament och effekten blir uppvärmning.

Det fanns på den tiden ytterligare preventiva sätt för att förhindra nerkylning och medföljande stelhet. De flesta av träningsstallarna hade en box med ett solarium eller en transportabel värmelampa som kunde sättas upp i en box.

I början på 80-talet anpassade det danska travförbundet sina dopingbestämmelser till de svenska som precis hade ändrats radikalt. Över en natt blev det inte tillåtet att använda Blue Lotion inom en fastställd karenstid och det förbjöds även att använda solarium och värmelampor på tävlingsdagarna. Endast vatten fick användas.

Jag kommer ihåg att de nya bestämmelserna slog oss, som hade den dagliga omvårdnanden av hästarna, med häpnad och omställningen var markant. Vi som trodde att vi använde värme som djurskydd kom plötsligt in under dopingbestämmelserna.

Vi ställde oss frågan: vad är mest djurvänligt, att hålla en häst varm och mjuk inför en start eller att skicka ut en kall och stel häst i loppen?

Vi hade aldrig en tanke på att Blue Lotion, eller värmekällor, var att betrakta som prestationshöjande. Vi ville bara skicka ut hästar som mådde bra i loppen.

Från och med den tidpunkten började djurmedicineringen skilja sig mer och mer från humanmedicineringen. Som människa kan du dricka ett par koppar kaffe om du är trött, ta en alvedon om du har tandvärk eller smörja in händerna med salva om de är torra. Sedan kan du fortsätta jobba.

För en häst gäller total nolltolerans även för ovannämnda substanser. Rätt eller fel? Som diskussionsämne är detta närmast tabubelagt och rent tekniskt är det förmodligen väldigt svårt att hitta en ideallösning då missbruk lätt kan uppstå.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: Fyllde den 5 april

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, rådgivning inom i internationell travsport. Sedan den 1 juli 2015 vd för travbanan Bahrenfeld i Hamburg

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Fyraårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Långa promenader (nej, skojar!). Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Under mina många år som rådgivare på den internationella storloppsscenen har jag upprepade gånger fått sysselsätta mig med olika tolkningar av vad som är att betrakta som doping eller inte. Ett återkommande tema har problemet med dehydrering varit. I Sverige är det förbjudet att ge dropp, där man inför start tillför hästen vätska intravenöst.

I länder där det tävlas i höga temperaturer (över 30 grader), och ibland även hög luftfuktighet, är det helt logiskt att använda dropp. Orsaken till att det är förbjudet i Sverige är att man inte får sticka i en häst inom 96 timmar innan start.

Att en häst under och efter långa resor vägrar att dricka är ganska normalt och det sätter ner prestationsförmågan rätt så kraftigt. Personligen har jag alltid varit av den uppfattningen att det bör vara möjligt att tillföra en häst den nödvändiga vätskemängden under veterinär tillsyn.

I Sverige finns det en tendens att tycka att hela världen bör ha samma regler som här. Men ovanstående exempel visar att det inte är möjligt. Det finns dessutom en djungel av substanser i allt från vanligt grovfoder till starka mediciner.

När Mr Muscleman skulle starta i Elitloppet var det så mycket snack om medicinering att det nästan blev ett drev mot hästen. Egentligen enbart för att hästen vanligtvis tävlade med det i USA godkända preparatet lasix.

Detta föranledde hästens tränare Noel Daley att ta prov på samtliga medikament som hästen kunde komma i kontakt med i sin hemmiljö och skicka dem till SLU i Uppsala för analys. På en substans blev det utslag; en vanlig receptfri salva som användes till att smörja in torrheter och lätta sårbildningar med. Mr Muscleman blev tvåa i Elitloppet. Tänk vilken katastrof det kunde ha blivit om han hade tävlat med denna otillåtna substans i kroppen.

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Jag är för att medvetna och cyniska fuskare bör straffas stenhårt, gärna med livstidsavstängningar och kolossala böter.

Men vi har tagit hästen ur den miljö där den klarar sig själv helt och hållet och gjort den avhängig av oss.

Då bör vi också kunna hjälpa den på punkter, där den inte längre kan hjälpa sig själv.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan torsdag den 6 juli, funderar Håkan ”Lillis” Olsson över vad som hänt med tiderna i loppen och vilken information totospelarna ska få och behöver.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Med Solvallakepsen på

Klaus Koch var förra veckans krönikör och han skrev dessa rader för att han älskar sitt Solvalla och är orolig över dess framtid
Av
Cecilia Kristoffersson

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 22:

Vi som på olika sätt rör oss inom travsportens ledande skikt klär oss ofta i flera olika kepsar. Detta kan ibland uppfattas som problematiskt, men det går faktiskt att sköta alldeles utmärkt. Jag tänker bevisa det med denna krönika.

Det finns nog inte en enda travsportskeps som inte suttit på min numera rätt så hårfattiga hjässa. Hästskötare, ordförande i flera olika föreningar, amatörkusk, segerintervjuare, travtidningsutgivare, travbane-vd på två olika tyska banor, montéryttare, eventmanager, tränare, uppfödare, tipsexpert (!!!), sportchef och nu krönikör.

Idag sätter jag på mig min Solvallakeps.

Denna har absolut inget att göra med min Hamburg-keps eller min Bro Park-keps som båda just nu hänger längst fram i garderoben. Jag skriver dessa rader för att jag älskar mitt Solvalla och är orolig över dess framtid.

Fram till 1991 körde Solvalla sina tävlingsdagar efter principen tisdag-torsdag-onsdag-tisdag-torsdag-onsdag, och så vidare. Detta ändrades 1992 till att Solvalla bara skulle köra onsdagar och därmed aldrig kom att krocka med de två andra storbanorna Jägersro (tisdag) och Åby (torsdag). Den nya fasta tävlingsdagen krattade stigen för en ”ny” spelform, Riks-V5, som hade premiär den 30 december 1992 och genast blev en stor framgång. Sedan dess har Solvalla, under snart 25 år, haft onsdagen som sin fasta tävlingsdag.

ATG hade under alla år sedan sin tillkomst 1974 haft stora framgångar med sina produkter. Man träffade rätt varenda gång. Först V65, sedan Dagens Dubbel, sedan Riks-V5 och till slut ändringen av V65 till V75 oktober 1993. Den ena gigantiska succén efter den andra. Tre av dem blev mycket långvariga, ja två existerar fortfarande som lokomotiv i spelbolagets verksamhet. Men med åren blev Riks-V5 helt enkelt för lätt. Utdelningarna blev för låga.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: Fyllde den 5 april

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, rådgivning inom i internationell travsport. Sedan den 1 juli 2015 vd för travbanan Bahrenfeld i Hamburg

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Fyraårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Långa promenader (nej, skojar!). Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Mitt förslag som sportchef på Solvalla var att lägga till ett lopp. Enkronas V6 i stället för V5 var för mig en logisk lösning. Men nu blev det för första gången krångligt. ATG lanserade V54 med ett radpris på två kronor. Bortsett för den hiskeliga debutomsättningen på 29,5 miljoner måste man säga att spelformen blev en flopp och den lades rätt snabbt ner. Istället blev det V64 på onsdagarna, vilket var mycket bättre. Men spelformen blev som en ”V75-light”  och omsättningen stagnerade.

Då kom ett nytt djärvt drag: V86. Det gillade jag även om jag egentligen sedan år tillbaka hade vurmat för en onsdags-V75 jämte den på lördagarna. Jag skulle vilja påstå att medan lördagarnas V75 är allas (och då menar jag alla) spel då har onsdagarnas V-spelform de sportälskande storspelarna och den fasta travbanepubliken som sina kärnkunder. Jag är ingen spelare alls, men jag älskar sporten och kan sätta mig in i frustrationen som uppstod när V86 blev till V86Express. Och jag tycker att publikutvecklingen på express-dagarna visar att jag har rätt.

Jag tycker fortfarande att V86 är en bra spelform, men i expressform måste den bort från onsdagarna och från storbanorna. Enligt min matematik har man räknat fel när man ponerar att V86 är en ekonomisk succé.

Vi kan bege oss tillbaka till våren 2014 när V86Express lanserades.

Vi kan ta tävlingsdagen för nästan exakt tre år sedan, den 31 juli (30 juli 2013). 2013 körde Solvalla tolv lopp, 2014 körde Solvalla och saxbanan tillsammans 16 lopp. 2013 omsatte Solvalla ensam 35 miljoner. 2014 omsatte Solvalla och saxbanan tillsammans 30 miljoner. Ett tapp per lopp på 35,6 procent!

Just den här dagen gick V86 till och med back med 2,5 miljoner, men de flesta dagarna ökade V86-omsättningen gentemot året innan.

Men spelet per lopp minskade ändå typiskt med 32-37 procent. Jag kan därför inte hålla med om påståenden att V86 om den omsätter två miljoner mera på en dag som går fem miljoner back genererar nya pengar till sporten. Den ekvationen har jag aldrig begripit.

På senare tid har våra Solvallahjärtan börjar slå snabbare. Ryktet säger att vi skall få tillbaka vår helt egen dag. Rykten säger också att tisdag kan komma på tal. TISDAG???

Jag ska fatta mig kort. Mannen med Solvallakepsen har följande förslag: Solvalla kör V75 onsdagar. Det blir alltså två V75-omgångar per vecka. Det flesta extra V75-omgångar ersätts med V64.

Efter Elitloppet och fram till slutet på juli kör Solvalla inga onsdagar. Då körs i stället Sprintermästaren, Norrlands Grand Prix, Åby med The Red Mile, Jägersro med Åbergs, Kallblodsderbyt i Östersund, Vaggeryd, Åmål, Lindesberg och Tingsryd. Solvalla får under tiden köra tisdags- och fredagsluncher med fokus på unga hästar.

V86Express flyttas till fredagskvällar och de lite mindre banorna (Östersund/Kalmar, Skellefteå/Axevalla, Boden/Rättvik, Dannero/Visby till exempel). Jag anser att expresskonceptet skulle vara helt lysande just då och samtidigt generera uppmärksamhet till banor som annars inte är bortskämda  med sånt.

Dåså, då åker Solvallakepsen av igen. För en stund.

Jag har den alltid nära till hands.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 17 augusti, skriver Håkan ”Lillis” Olsson om den gången han var nära att råka illa ut som sportchef.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Kolik och dess riskfaktorer

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport nummer 21 och hon skriver där om hur oerhört viktigt det är att veterinären ställer rätt diagnos på kolikhästen då tillståndet kan vara livshotande.
Av
Anne Haglund
Delicious U.S. med Örjan Kihlström. Foto Micke Gustafsson/ALN
Delicious U.S. med Örjan Kihlström. Foto Micke Gustafsson/ALN

Här är Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Superstoet Delicious magoperation nyligen nådde ”världspublik”. Magen är ett känsligt kapitel på hästar och för veterinärer gäller det att ställa rätt diagnos snabbt.

Kolik är egentligen ett samlingsnamn för all smärta som kommer från bukhålan hos häst. Hästen visar kolik genom en eller flera av följande symtom: I lindriga fall blir hästen bara nedstämd och ”stilla”, vill inte äta, ibland visar den orolighet, den kan titta sig mot flankerna, skrapa med framhovarna, svettas, ställa sig med bakben och framben långt isär (”sågbockställning”), rulla sig, kasta sig omkull och lägga sig på rygg.

En undersökning visar att 22 procent av hästarna riskerar att få kolik någon gång i livet.

Den vanligaste orsaken är grovtarmsförstoppning som innebär att tarminnehållet blir torrt och hårt och stannar upp vanligen vid passagen i grovtarmen där den är som är smalast. Detta orsakas oftast av att hästen druckit för lite eller motionerats för lite. Detta är ett tillstånd som kan lösas med motion eller med veterinärbehandling med kramplösande medicinering, laxering och vätsketerapi. Detta är en diagnos som ofta är lätt för veterinären att ställa via rektalpalpation. Det kan ta allt ifrån någon timme till flera dygn att lösa en förstoppning medicinskt. I sällsynta fall krävs kirurgi.

Gaskolik innebär att grovtarmen spänns ut av onormal gasbildning från fermentering av kraftfoder i grovtarmen. Detta kan också oftast lösas medicinskt, men ibland måste gasen evakueras kirurgiskt.

Sandkolik är vanligt där hästar vistas på sandmarker. När de betar gräs på vår och höst som inte är riktigt förankrat i marken följer gärna rötter och sand med, vilket innebär att hästen får i sig stora mängder sand. Rötterna är också på vår, vinter, höst välsmakande då växten förvarar näringen i rotsystemet. Sanden är förhållandevis tung och ansamlas i grovtarmen och följer inte gärna med ut. Detta skadar slemhinnan, kan ge diarré och sandansamlingen kan orsaka förstoppning. Sandansamlingen kan man ibland se om man röntgar buken på hästen, eller genom att man ser onormala sandmängder i avföringen. Medicinskt försöker man bulka ut sanden med loppfrö (physilliumfrön) som sväller i tarmen och driver ut sanden. I allvarliga fall måste även dessa hästar opereras.

Tarmvred och lägesförändringar innebär att tarmen vrids eller kläms på något sätt, detta orsakar både passage- och blodcirkulationsproblem i tarmen och ger kraftig smärta. Dessa fall måste oftast opereras akut för att livet ska räddas.

På föl kan kolik också orsakas av tarmbecksförstoppning eller sprucken urinblåsa. Hos avelsston förekommer i högdräktighet livmoderomvridning som orsak till kolik, i sällsynta fall kan även tumörer orsaka kolik på häst.

Det är oerhört viktigt att veterinären ställer rätt diagnos på kolikhästen, då tillståndet kan vara livshotande och kräva snabbt beslut om buköppning. Veterinären undersöker hästen genom att bedöma symptomen, lyssna på buk och hjärta, titta på slemhinnorna, räkna pulsslagen, ta blodprov och viktigast av allt, rektalisera hästen. Då kan man ofta få definitiv diagnos, som till exempel grovtarmsförstoppning, gaskolik, utspända tunntarmar tydande på tunntarmsinflammation eller tarmvred. Om veterinären bedömer att hästen kan behandlas medicinskt så kräver det noggrann bevakning och uppföljning de närmast timmarna för att iaktta att inte tillståndet förvärras. Veterinären måste i dessa fall vara ytterst försiktig med att ge med smärtlindring då det kan maskera symptom som skulle föranleda buköppning.

Buköppning kräver djursjukhusvistelse och är ett relativt kostsamt projekt och konvalescenstiden får man räkna upp till sex månader för att komma tillbaka till fullt arbete. Resultaten blir dock bättre och bättre och idag överlever 50-70 procent av hästarna. 85 procent av de hästarna återgår till minst den prestations-
nivå de hade före operationen.

Riskfaktorer för kolik är allt som stör en normal magtarmfunktion hos hästen.

Då ska man veta att en häst är konstruerad att äta enbart högfiberinnehållande foder (gräs, hö, blad och grenar) ungefär 18 timmar per dygn. Hästens tuggar sitt foder och blandar med 10-15 liter saliv per dygn. Hästen behöver i vila dricka minst fem liter vatten per 100 kg kroppsvikt, mycket varierande beroende på vatteninnehåll i fodret. Vätskebehovet ökar drastiskt vid träning och hög omgivningstemperatur. Hästen behöver helst 1,5-2,0 kg (minst 1,1 kg) torrsubstans grovfoder/100 kg kroppsvikt för att fiberinnehållet ska vara tillräckligt för att hålla tarmfunktion och tarmflora på rätt nivå.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Tarmfloran i grovtarmen är konstruerad för att bryta ner fibrer. Kraftfoder innehåller ofta stärkelse och mindre partiklar, vilket ger mindre mättnadskänsla. Stärkelsen och andra lättflyktiga kolhydrater orsakar störningar i grovtarmens tarmflora. Man har visat att kolikrisken ökar 4,8 gånger vid en kraftfodergiva mellan 2,5-5 kg per dag och att kolikrisken ökar med 6,3 gånger vid en kraftfodergiva >5 kg/dag jämfört med en utfodring utan kraftfoder alls.

Tarmflorerubbningar orsakat av överväxt av giftbildande bakterier kan också orsaka livshotande diarréer, detta kallas för Baron Gruff-sjuka, efter hästen Baron Gruff som dog i denna åkomma. Orsaken till detta anses vara hög kraftfodergiva i kombination med stress.

Ökad ålder, parasiter, dålig tandstatus, minskad motion, mögelinnehåll, få utfodringstillfällen och foderbyten ökar också risken för kolik. Man ser också mer kolik under våren och hösten.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 10 augusti, skriver Klaus Koch om sitt älskade Solvalla och oron över banans framtid.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: Insatsloppens regelverk borde ses över inför framtiden

Anders Ström var förra veckans krönikör i Sulkysport och han kommer med lite tankar och lösningar för att göra de viktiga insatsloppen ännu bättre.
Av
Anders Ström
Ultra Bright vann Stochampionatet på Axevalla. Reglerna för uttagningsloppen till de svenska klassiska loppen bör dock ändras och dessutom förtjänar loppen större centralt bidrag, anser Anders Ström. Foto Adam Ström/Stalltz.se
Ultra Bright vann Stochampionatet på Axevalla. Reglerna för uttagningsloppen till de svenska klassiska loppen bör dock ändras och dessutom förtjänar loppen större centralt bidrag, anser Anders Ström. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Här är Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 20:

Sommartravet är i full gång och som utlandssvensk och travälskare går det tyvärr inte att planera in tillräckligt med Sverige-semester för att se allt trav man skulle vilja.

Sprintermästaren är ett lopp jag dock sällan missar och i år var det extra intressant då vi hade två hästar med i uttagningsloppen, Dominion Beach och Dupree. Tyvärr hamnade de båda i samma heat och blev utslagna i försöket, trots bra prestationer.

Stochampionatet är ett annat lopp jag verkligen gillar och segern med Tamla Celeber 2011 sitter förstås etsat i minnet. Tyvärr var våra fyraåriga ston i år inte tillräckligt bra och vi hade inte ens häst till start i försöken.

Båda dessa lopp blev föremål för debatt under de senaste veckorna och min syn är att insatsloppens regelverk borde ses över inför framtiden, detta av flera skäl – det främsta förstås att bibehålla och helst öka antalet hästar som anmäls och betalar in insatser. Unghästloppen är ägarnas och uppföd- arnas ”V75” där man kan dra en riktig jackpot och de är oerhört viktiga för att få hjulen att snurra ekonomiskt.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 46

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber och Cruzado dela Noche samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Först lågt hängande frukt: uppdelningen av hästarna i försöksloppen ska inledas med att prioritera att ägarna i största möjliga mån slipper få hästar i samma uttagningslopp. Att det som nu inleds med att tränarnas hästar först delas upp är inget annat än ett stort principfel, när det ju är ägarna som till största delen står för prispengarna. Självklart gnäller jag lite extra i ”egen plånbok” här eftersom jag är säker på att någon av mina D-hästar i år hade haft stor finalchans med seedningregler i hästägarnas fördel i stället för tränarnas.

I fallet med Axevalla, där ett stort antal hästar, vars ägare ville vara med och kvala, blev tvångsstrukna finns det flera bud om vad som är bästa lösningen. Det enkla svaret är att bättre budgetera för intresset och öka startavgifterna. Gör man så borde problemet lösa sig av sig självt, men gör det inte det bör man nog ge alla som anmäls chansen att vara med och därmed utöka antalet heat till vad som krävs.

Okej – det blir tuffare att kvala in, men varför inte då kompensera med att instifta ett ordentligt consolation-lopp med generös prissumma till de som blev bästa utslagna hästar i försöksloppen?!

I vilket fall som helst så kommer situationen fortsätta att uppstå att man tvingas sära på de hästar som tagit samma placering i uttagningslopp. I nuläget går man på seedning, men jag skulle även kunna tänka mig att man går på bästa tider, som i till exempel simning (aktuellt nu) och friidrott. Då krävs det förstås att man noga lottar i vilken ordning uttagnings- loppen ska köras.

En på längre sikt viktig sak som borde ses över är finansieringen av insatsloppen. I nuläget genereras prispengarna av hästägarna (och i vissa fall uppfödarna), banans prismedel och centralt av ATG/ST tillskjutna medel.

Foto Mia Törnberg

Fördelningen av pengar från de tre källorna mellan olika lopp är dock högst varierande. Till exempel står Solvalla för nästan 60 procent av finansieringen av Kriteriet* medan Jägersro står för knappt 25 procent av finansieringen till Derbyt. Det finns naturliga kopplingar till stora delar av detta men jag tycker nog att de centralt tillskjutna medlen borde kunna ökas ordentligt. För 2014 var ST/ATG:s bidrag mindre än fem procent – blott 2,4% (!) om man räknar bort Kallblodskriteriet och Kallblodsderbyt, som ges extremt generösa bidrag – utan att loppen lockar till speciellt mycket spel.

Skälet till att jag tycker ATG/ST bör skjuta till mer medel är att uttagningslopp och finallopp i allt större utsträckning sker inom ramen för V75, som via sina spelintäkter genererar stora delar av sportens totala prismedel.

Det är oerhört viktigt att de hästar som genererar den största delen av innehållet som skapar intresse för sporten och som folk spelar på ska premieras för det.

Detta borde vara en tydligare och mer betydande del av fördelningen av pokalårets miljoner än vad det ser ut att bli.

Jag ska under hösten sätta mig in ytterligare i data kring insatsloppens struktur och återkommer med fler tankar om premiechansen, garantibelopp och en rak uppdelning mellan ston och hingstar.

*Siffrorna tagna från statistik från ST för 2014

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan på torsdag den 3 augusti, skriver Anne Haglund om hur oerhört viktigt det är att veterinären ställer rätt diagnos på kolikhästen då tillståndet kan vara livshotande.