Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Vad är mest djurvänligt?

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport och han ställer sig frågan om vad som ska klassas som doping?
Av
Klaus Koch
L'Amiral Mauzun med Jean Michel Bazire vinner Elitloppsfinalen före Mr Muscleman med Ron Pierce. Foto Thomas Blomqvist/Kanal75
L'Amiral Mauzun med Jean Michel Bazire vinner Elitloppsfinalen före Mr Muscleman med Ron Pierce. Foto Thomas Blomqvist/Kanal75

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 16:

Under 50 år som travfanatiker och 30 år i den internationella travsfären har jag fått uppleva de flesta sätten att umgås med hästar på och har bevittnat utvecklingen i dopinghanteringen i de flesta hästsportsländer.

Jag började gå på trav som tolvåring 1969, men till en början blev det bara sporadiska besök. Från den dagen jag fyllde 15 år och fick moped missade jag inte många tävlingsdagar.

I början på mars 1971 besökte jag för första gången Charlottenlunds travbana vintertid. Ett av de mest markanta intrycken jag fick just den dagen var en doft. Jag stod (som jag oavsett väderlek skulle komma att göra de kommande många åren) klistrad vid räcket ut mot tävlingsbanan, direkt vid mållinjen.

När hästarna passerade mig fylldes näsborrarna av en kamferliknande och ganska ljuvlig doft, närmast som starka halstabletter.

När jag under slutet av 1970-talet började att jobba i stallarna lärde jag mig att doften härrörde från linimentet Blue Lotion, som var en tjockflytande blå substans. Den användes på det sättet att man (vintertid) gned in framför allt hästarnas bakknän, men i vissa fall även ryggraden och korset.

Syftet var att skydda hästen mot att bli stel i leder och rygg mellan värmning och start. Verkan kan jämföras med den gamla humanmedicinska huskuren senapsplåster, där man la ett bandage med stark senap mot en ömmande punkt på kroppen. Senapen (i fallet Blue Lotion-kamfern) ”retar” då hud och ligament och effekten blir uppvärmning.

Det fanns på den tiden ytterligare preventiva sätt för att förhindra nerkylning och medföljande stelhet. De flesta av träningsstallarna hade en box med ett solarium eller en transportabel värmelampa som kunde sättas upp i en box.

I början på 80-talet anpassade det danska travförbundet sina dopingbestämmelser till de svenska som precis hade ändrats radikalt. Över en natt blev det inte tillåtet att använda Blue Lotion inom en fastställd karenstid och det förbjöds även att använda solarium och värmelampor på tävlingsdagarna. Endast vatten fick användas.

Jag kommer ihåg att de nya bestämmelserna slog oss, som hade den dagliga omvårdnanden av hästarna, med häpnad och omställningen var markant. Vi som trodde att vi använde värme som djurskydd kom plötsligt in under dopingbestämmelserna.

Vi ställde oss frågan: vad är mest djurvänligt, att hålla en häst varm och mjuk inför en start eller att skicka ut en kall och stel häst i loppen?

Vi hade aldrig en tanke på att Blue Lotion, eller värmekällor, var att betrakta som prestationshöjande. Vi ville bara skicka ut hästar som mådde bra i loppen.

Från och med den tidpunkten började djurmedicineringen skilja sig mer och mer från humanmedicineringen. Som människa kan du dricka ett par koppar kaffe om du är trött, ta en alvedon om du har tandvärk eller smörja in händerna med salva om de är torra. Sedan kan du fortsätta jobba.

För en häst gäller total nolltolerans även för ovannämnda substanser. Rätt eller fel? Som diskussionsämne är detta närmast tabubelagt och rent tekniskt är det förmodligen väldigt svårt att hitta en ideallösning då missbruk lätt kan uppstå.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Under mina många år som rådgivare på den internationella storloppsscenen har jag upprepade gånger fått sysselsätta mig med olika tolkningar av vad som är att betrakta som doping eller inte. Ett återkommande tema har problemet med dehydrering varit. I Sverige är det förbjudet att ge dropp, där man inför start tillför hästen vätska intravenöst.

I länder där det tävlas i höga temperaturer (över 30 grader), och ibland även hög luftfuktighet, är det helt logiskt att använda dropp. Orsaken till att det är förbjudet i Sverige är att man inte får sticka i en häst inom 96 timmar innan start.

Att en häst under och efter långa resor vägrar att dricka är ganska normalt och det sätter ner prestationsförmågan rätt så kraftigt. Personligen har jag alltid varit av den uppfattningen att det bör vara möjligt att tillföra en häst den nödvändiga vätskemängden under veterinär tillsyn.

I Sverige finns det en tendens att tycka att hela världen bör ha samma regler som här. Men ovanstående exempel visar att det inte är möjligt. Det finns dessutom en djungel av substanser i allt från vanligt grovfoder till starka mediciner.

När Mr Muscleman skulle starta i Elitloppet var det så mycket snack om medicinering att det nästan blev ett drev mot hästen. Egentligen enbart för att hästen vanligtvis tävlade med det i USA godkända preparatet lasix.

Detta föranledde hästens tränare Noel Daley att ta prov på samtliga medikament som hästen kunde komma i kontakt med i sin hemmiljö och skicka dem till SLU i Uppsala för analys. På en substans blev det utslag; en vanlig receptfri salva som användes till att smörja in torrheter och lätta sårbildningar med. Mr Muscleman blev tvåa i Elitloppet. Tänk vilken katastrof det kunde ha blivit om han hade tävlat med denna otillåtna substans i kroppen.

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Jag är för att medvetna och cyniska fuskare bör straffas stenhårt, gärna med livstidsavstängningar och kolossala böter.

Men vi har tagit hästen ur den miljö där den klarar sig själv helt och hållet och gjort den avhängig av oss.

Då bör vi också kunna hjälpa den på punkter, där den inte längre kan hjälpa sig själv.

***

Fotnot: I denna veckas nummer av Sulkysport, som kommer i brevlådan torsdag den 6 juli, funderar Håkan ”Lillis” Olsson över vad som hänt med tiderna i loppen och vilken information totospelarna ska få och behöver.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Viktigt att dricka mellan heaten”

Anne Haglund var förra veckans krönikör och hon skriver om hästens fysiska förutsättningar för prestationer och hur de reagerar vid två heat under en dag.
Av
Anne Haglund
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Stora Alby 20180521 

Brent Lilley ger Maori Time vatten efter träningen
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Stora Alby 20180521 Brent Lilley ger Maori Time vatten efter träningen

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 27:

När travhästar begärs prestera två gånger samma dag, som i Sprintermästaren och Elitloppet sätts de fysiologiska förutsättningarna på prov. Hur hjälper man hästen bäst att klara även ett andra hårt heat? Jo, med att se till att den får i sig vätska mellan heaten, och jogga den en stund efter första loppet.

Man kan dela upp hästens fysiska förutsättningar för prestation i fyra delar. Andning, cirkulation, muskler och skelett/leder.

Hästen har ett extremt effektivt hjärta

Andning: En häst i vila andas cirka tolv andetag per minut och vid varje andetag passerar cirka sex liter luft. I full fart drar hästen i sig ofattbara 1.500-2.000 liter luft per minut. Gasutbytet sker nere i lungornas minsta delar, i lungalveolerna. Där tar blodet upp syre och avlämnar koldioxid.

Till skillnad från hos människa i fullt arbete kan hästen inte upprätthålla syrgashalten i blodet utan syrgashalten sjunker och koldioxidhalten ökar. Det betyder att hästen inte klarar av att syresätta allt blod som kommer till lungorna. Man kan uttrycka det så att hästens blodcirkulation är effektivare än andningssystemet. Andningsfunktionen är alltså en begränsande faktor för prestation.

Det är därför funktionsfel i svalget såsom till exempel felläge av mjuka gommen eller struppipning ger så stor negativ påverkan på prestationen eftersom de minskar volymen luft och därmed syre som kommer till lungorna. Inflammationer i luftvägarna orsakat av dålig stallmiljö eller infektioner, vilka försvårar gasutbytet i alveolerna, orsakar naturligtvis också nedsatt syreupptagning.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Andningen är något som vi har begränsad förmåga att påverka. Visst stärker träning andningsmuskulaturen både i svalget och bröstkorgen men i huvudsak är andningsförmågan genetiskt betingad.

Cirkulation: Hästen har ett extremt effektivt hjärta, vilopulsen hos en häst ligger runt 35 slag/minut och kan vid hårt arbete stiga till osannolika 210-240 slag/minut. Hästens maxpuls kan inte tränas utan är genetiskt bestämd och anses vara ett mått på hästens kapacitet. Varje hjärtslag pumpar ut mellan 1,2 och 1,8 liter blod, vilket betyder att under maxprestation kan ett hästhjärta pumpa ut 500 liter blod/minut!

Blodets främsta uppgift är att förse kroppens celler med syre och transportera bort slaggprodukter såsom till exempel koldioxid och mjölksyra. Blodet består av blodkroppar och plasma. De röda blodkropparna bär syret i hemoglobinmolekyler. Hemoglobininnehållet i de röda blodkropparna ökar vid träning.

Hästar som får extra salt dricker dessutom bättre

Hästen svettas kraftigt vid arbete och kan förlora upp till 15 liter vätska framförallt via svett på en timme, blodplasmanivån sjunker. För att kunna prestera är det därför extremt viktigt att hästen dricker tillräckligt och att salter ersätts. De flesta hästar dricker bäst från en fri vattenyta med kroppstempererat vatten som har en smak de känner igen. Om vattenkopp används ska den ge sex-åtta liter per minut för att optimera vattenintaget.

Underhållsbehovet av salt är 25 gram per dag men behovet kan vara ända upp till 100-120 gram varma sommardagar med hård träning. Hästar som får extra salt dricker dessutom bättre. Ett sätt att få i hästen extra salt är att erbjuda den fysiologisk saltlösning (det vill säga nio gram salt/liter). Gör man det ska man alltid också ha vanligt vatten så att hästen har valmöjlighet. För att göra vatten likartat överallt kan man lära hästen att dricka smaksatt vatten, till exempel blanda lite betfor eller äppeljuice i vatten. För hästen är det en vanesak med smaksatt vatten eller saltvatten och det kan vara välinvesterat att lära hästen dricka sådant vatten inför krävande tävlingsdagar i varmt väder.

Hästar har också en förmåga att snabbt öka sin prestationsförmåga genom att som svar på stress eller hårt arbete släppa ut röda blodkroppar i blodomloppet från mjälten där de lagrats vid vila.

Muskler: Hästens muskler är högst påverkbara med träning. Musklerna blir större och ökar sin förmåga att lagra glykogen (muskelcellens energilagring) och energiomsättningsprocesserna i muskelcellen effektiviseras. Musklerna består av tre olika typer av muskelfibrer; typ I, typ IIA och typ IIB. Typ I är långsamma fibrer och arbetar med hjälp av syre (aeroba). De står för långvarigt uthållighetsarbete och ingen mjölksyra bildas.

Effektivast med avjoggning i snabb trav

Typ II är snabba muskelfibrer, de delas in i typ IIA som kan arbeta både med hjälp av syre och utan (aeroba och anaeroba). Det är dessa fibrer som vi framförallt tränar när vi tränar travhästar. Andelen typ IIA fibrer ökar ju mer tränad hästen här. Typ IIB är explosiva, arbetar utan syre (anearobt) har kort uthållighet och bildar mjölksyra. Dessa måste också tränas för att kunna arbeta när de behövs men det ska göras med försiktighet då mjölksyra anhopas, muskeln blir trött och belastningen ökar på leder och senor.

Träning tömmer cellernas energidepåer (glykogen). Hästar är långsamma på att fylla på sitt glykogenförråd. Det tar cirka 72 timmar efter arbete att få upp energinivån igen. Att arbeta utan tillräckligt med glykogen verkar nedbrytande på muskulaturen. Människor kan äta för att fylla glykogendepåerna under arbete eller mellan heat, men där är processen för långsam hos häst.

Vid två heat under en dag är det därför enbart meningsfullt att försöka få hästen att dricka, inte att äta mellan heaten. Det är också vetenskapligt visat att mjölksyranivån i blodet sjunker effektivast med avjoggning i snabb trav i tio minuter (2.24/1.000 m) efter träning eller lopp. Näst bäst är långsamt trav i tio minuter (fyraminuterstempo/1000 meter), därefter skritt och allra sämst är att ställa in hästen i en box.

Skelett/leder: Skelettet är en vävnad som påverkas långsamt. Träning är dock en förutsättning för att skelettet ska bli starkt nog, men det tar lång tid att påverka. Det är därför mycket viktigt att träning av hästar alltid sker med långsamt ökande belastning.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström om sporten och spelbolagen kan lösa detta på egen hand?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Inspirera och engagera ungdomarna

Förra veckans krönikör i Sulkysport var Maria Törnqvist och hon skriver om sommartrav och om att det måste finns kompetenta och duktiga lärare som inspirerar och engagerar ungdomarna så att dom vill fortsätta vidare i branschen på ett eller annat sätt.
Av
Maria Törnqvist
Fornaboda travbana. Foto Mats Hansson/ALN
Fornaboda travbana. Foto Mats Hansson/ALN

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 26:

Sommaren är äntligen här. Den här försommaren har onekligen bjudit på en hel del sol och värme. Finns både för- och nackdelar med detta. Vi bor ju i Sverige och där gillar vi att ha det ”lagom” med det mesta. Många oroar sig för skörden, så även jag då man har en massa djur att hålla. Får vi lite regn och sol så hoppas vi på en fin andraskörd för våra hästars skull.

Det positiva med sommaren och mitt yrke är att man får vara ute och jobba i härlig miljö. Det är ljust länge och man kan verkligen njuta av dessa ljumma kvällar och kan jobba i t-shirt istället för fyra lager tjocka kläder.

Man kan kanske lägga om tävlingsschemat?

Jag gillar verkligen många av Sveriges sommarbanor som Visby, Åmål, Årjäng och Lindesberg. Det är något speciellt att åka på trav då. Det är på något sätt mer gemytligt och enkelt. Picknick i gräset och kunna njuta av travsporten på allra bästa sätt. Jag körde på Lindesberg i lördags och det är så mycket roligare när det är folk som kommer ner till staketet för att fråga om tips efter man har vänt upp i bakvarv efter värmning.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Något jag funderat ett tag på är om man kanske kan lägga om tävlingsschemat och köra lite mer tävlingar på dessa banor när det är säsong och hålla sig mer till vissa banor på vintern? Alla som håller på med det här vet hur svårt och kostsamt det är att hålla en fin bana på vinterhalvåret, givetvis beror detta också på var banan i fråga ligger geografiskt.

Men jag tycker helt ärligt, utan att vara för partisk som Åbytränare, att det borde läggas fler tävlingsdagar på exempelvis en bana som Åby på vintern och kanske mer resurser på att hålla banan i gott skick. Att man helt enkelt väljer ut vissa banor som får lite fler dagar på vintern och färre på vår/sommar/höst och försöka hålla dessa i toppskick under årets mörkare månader istället. Alla tränare och ägare vill ju ha fina banor till sina hästar.

Satsa mer på ungdomar och få in dom i sporten

Just Åby är en tacksam bana under den delen av året. Bekvämt för både hästar och människor. Det är ju fler banor på gång att modernisera sina arenor, så hoppas att det tänks till ordentligt!

I lördags såg jag TV4:s inslag om ponnytravdagen på Bergsåker. Helt rätt initiativ! Satsa mer på ungdomar och få in dom i sporten. Vi kommer behöva dom i framtiden. Se till att det finns kompetenta och duktiga lärare som inspirerar och engagerar ungdomarna så dom vill fortsätta vidare i branschen på ett eller annat sätt. Något som jag tycker är viktigt att ta med sig och tänka på som ledare för ungdomar är att lära ut värdet av respekt och beteende både mot djur och människor runt omkring sig.

Jag jobbar mycket med mentala coachen Stig Wiklund. Han är en av Sveriges främsta mentaltränare inom humanidrotten och han ger mig ofta små verktyg att jobba med som ger en tankeställare. Så att man själv måste fundera och se saker ur ett annat perspektiv.

Det är lätt att köra på i samma spår som man alltid har gjort. Vill man utvecklas måste man vara beredd att ändra på sig och jag tror det är viktigt att ta med sig det även när man rekryterar lärare och ledare inom travsporten.

Tror man kan dra mycket nytta av att ha rätt tänk med redan från början i sina utbildningar och kurser. Hästar är känsliga djur och tar upp mycket mer känslor och intryck än vad vi människor någonsin kan ana. Hästarna uppträder inte alltför sällan som sin skötare. Är skötaren lättstressad så blir hästarna också det.

Alla får förr eller senare en lite mer negativ period  men jag tror det är viktigt att man ändå ser till att försöka vara positiv och se på problemen som ett sätt att utvecklas. Då kan det vara bra att dra nytta av de fördelar man kan ha av en mental coach. Så det kan alltså vara värt att lägga någon krona extra på att rekrytera ”rätt” folk som lärare och kursledare så att alla ungdomar får chansen att synas och utvecklas, inte bara de som har föräldrar som alltid ställer upp, tyvärr är det långt ifrån alla som har den fördelen.

***

Fotnot: Denna vecka krönikerar Anne Haglund om hur man kan förbättra förutsättningarna för hästarna att orka med två lopp samma dag.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vem är den som kan göra skillnad på riktigt?”

Fredrik Fransson var förra veckans krönikör och han undrar vem som är bäst lämpad att staka ut travsportens framtid?
Av
Fredrik Fransson
Svenska positioneringssystemet i all ära, men det finns mycket kvar att lära av exempelvis kanadensiska Woodbine.
Svenska positioneringssystemet i all ära, men det finns mycket kvar att lära av exempelvis kanadensiska Woodbine.

Här kan ni läsa Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 25:

Vem är bäst lämpad att staka ut travsportens framtid?

Den som låter högst, tränar flest eller vinner mest?

Att det är en travtränare som ska ta travsporten in i framtiden håller jag för osannolikt.

Vi travtränare snackar banunderlag, prispengar, startspår och underhållet på hemmabanan på vardagarna. Vi tänker på träningsupplägg och vart vi ska anmäla nästa torsdag.

(Stor)spelarna snackar jänkarvagnar, barfota och helstängt.

Klart. 1. 2. Kör.

Det är små frågor vi diskuterar.

Jag menar: vill spelarna ha info – ge dom info, enkelt. Gör en ”app” där vi tränare helt enkelt anmäler hur vi tänker utrusta hästarna, lägg in förvalda kategorier för vagnar och huvudlag, det går svinsnabbt att fylla i någon gång från det att startlistan är klar till två timmar före streckspelets start.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 38 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare.

Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Otroligt att vi inte redan provat detta. Skulle det inte fungera – stek det.

Klart. 1. 2. Kör.

De stora frågorna där framtiden ska stakas ut, hur vi ska bli bättre, fler, göra bättre affärer, göra det enklare att äga häst och så vidare behöver andra influenser.

Det är inte så enkelt att bara höja prispengarna, även om det naturligtvis bör vara ett av målen. Vi behöver full fart framåt på Svensk Travsport. Vi behöver den som brinner för utveckling, som har det som sitt kall, sitt nummer ett.

Hästägarna, vad snackar dom om?

Vem är den som kan göra skillnad på riktigt?

Klart är att de får för lite plats – alla står inte ens med i travprogrammen…

Mycket av vår framtid torde finnas i hästägarleden – här finns massvis med kompetens av att driva företag – entreprenörer som gått sin egen väg och vågat göra det extra och dessutom lyckats. Recepten för framgång finns där, dock inte säkert att alla ingredienserna ska doseras lika i framtiden.

 

Vem är den som kan göra skillnad på riktigt?

För övrigt… Jag har tidigare sagt att vi inte ska se på vad andra travbanor gör utan se på dem som faktiskt är bäst, men nog kan vi snegla lite på de som gör det riktigt bra inom travet också, se bara på sändningarna från Woodbine.

Live visas namnet på hästarna, odds, mellantider (obs. inte km/h…) och riktigt bra kvalitet på bilderna. Inte så mycket begärt ändå?

Och givetvis – alla ägarna får plats.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist och hon belyser vikten av att ta hand om unga som vill in i travsporten.