Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Det jobbas för lite med de unga ungdomarna”

Klaus Koch var förra veckans krönikör om bland annat att gamla travhästar ofta är bra ambassadörer för den fina hästhållning vi har inom vår sport och detsamma gäller våra äldre aktiva.
Av
Klaus Koch
Elva säsonger på tävlingsbanan och mer därtill i avelsboxen. Tyske Reado var en stor profil för sporten som nyligen gick bort, 36 år gammal. Foto Stalltz.se
Elva säsonger på tävlingsbanan och mer därtill i avelsboxen. Tyske Reado var en stor profil för sporten som nyligen gick bort, 36 år gammal. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 42:

Det har nog inte undgått någon som läser mina krönikor att jag lägger stor vikt på att vi inom travsporten ser på ålder och åldersgränser på både hästar och aktiva. Det finns många plusvärden i detta och jag skall försöka att ta fram några av dessa.

I helgen kördes storlopp på en av mina många hemmabanor Hamburg Bahrenfeld. I Grosser Preis von Deutschland, Tysklands största internationella lopp, blev hästen Classic Connection trea. I sulkyn satt hästens franske uppfödare, ägare och tränare Jean-Pierre Dubois, som föddes 1940 och alltså är 78 år ung. Åldern verkar inte trycka Jean-Pierre Dubois som uppträder precis likadant som han har gjort de senaste många åren.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Samma dag startade också en häst vid namn Kantdou. Denne tränas av Heinz Kuhsträter som fyllde 86 för ett par veckor sedan och fortfarande tränar ett mindre stall på banan i Gelsenkirchen. Han ägnar sig även åt löpkörning och är hur pigg som helst.

Tysklands stora tränare, den 68-årige Heinz Wewering, tog i söndags sin 16.885:e seger i krarriären. Wewering började köra lopp som 15-åring, men på den punkten ligger han i lä för Europas näst oftast segrande kusk Jorma Kontio som började tävla redan som 13-åring.

fortfarande svårt att få tillräckligt många att byta ut liten mot stor häst

Just det att unga människor tidigt får chansen för att delta i ”riktiga” travlopp anser jag vara väldigt viktigt. Genom ponnysporten har vi fått en mycket bra ingång till travets värld, men under många år utnyttjades den inte alls och det finns fortfarande mera att önska. Vad jag menar är att det fortfarande är svårt att få tillräckligt många att byta ut liten mot stor häst.

Det blev mycket bättre när den nedre åldersgränsen sattes ned till det år kusken fyller 16 år, vilket medförde att en del 15-åringar fick möjligheten att köra stora hästar. Dock har de flesta som tar steget nära relationer till personer (tränare med mera) som redan är aktiva inom det så kallade stora travet. Ett stort problem för övergångsprocessen är även att den övre åldersgränsen för att köra ponnylopp ligger en bra bit över 20 år.

Mitt förslag är att vi börjar väldigt tidigt med att vänja barnen vid stora hästar. Kanske redan vid tio-tolv års ålder. Barn utvecklas enormt socialt från och med den åldern. Nya spännande ”vuxna” saker uppenbarar sig för ungdomarna: pojk- och flickvänner, mopeder, och så vidare.

Kan den inte så kan den inte och vill den inte så vill den inte

Det är viktigt för det ”vuxna” travet att vara med på vagnen vid denna tidpunkt. Jag har intrycket av att våra travskolor är medvetna om detta, men att det kanske inte läggs tillräckligt med resurser på det. Jag är själv dagligen ögonvittne till Solvalla Travskolas absolut glimrande arbete med ungdomarna, men det är mitt intryck att det jobbas för lite med de unga tonåringarna och att det fokuseras mera på att utbilda bra hästskötare och travtränarämnen. Jag är rätt så säker på att vi med ett större antal unga aktiva med stora hästar får en helt ny spin-off-effekt i skolor och på ungdomsgårdar.

Över till de fyrbenta aktörerna. I dessa djurskyddstider fokuseras det (med rätta) mycket på om hästarna pressas till att springa snabbare i loppen än de egentligen kan och om de pressas till att tävla längre än de vill. Om vi byter om orden kan och vill i föregående mening får vi den rätta frågeställningen.

Jag har trots allt jobbat ett tag med hästar och jag tror inte att man kan tvinga en häst till vad som helst. Kan den inte så kan den inte och vill den inte så vill den inte. Hästar som tävlar långt upp i åldrarna fortsätter för att de tycker att det är kul. Inte för att de tvingas. En häst kan vara färdig vid fem års ålder, en annan pigg och fräsch vid 15.

Intressant är att en mycket stor del av de allra bästa avelshingstarna först dör i mycket hög ålder. De har det gemensamt att de först har haft en tuff tävlingskarriär och sedan en enorm produktiv karriär i aveln.

Exempel på detta är Star’s Pride, Nevele Pride, Super Bowl, Zoot Suit, Super Arnie och inte minst Mack Lobell som levde tills han blev 32. Ännu äldre, 36 år, blev nyligen avlidna tyske avelshingsten Reado, som tävlade konstant från två till tolv år och har en avkomma – Noubliez Jamais född 2014 – som vunnit fyra av sina 15 starter.

Gamla travhästar är ofta bra ambassadörer för den fina hästhållning vi har inom vår sport och detsamma gäller våra äldre aktiva som bevisar att det – i motsats till många andra sportgrenar – går att hålla på med travet långt upp i åren.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson om Ideal du Gazeau.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Gör allt i vår makt för att hästen ska må bra

Maria Törnqvist var årets första krönikör för Sulkysport. Hon vet att sporten är beroende av spelet och hela den kåren. Men spelarna måste också förstå de aktivas sida av myntet.
Av
Maria Törnqvist
Propulsion vid en tidigare start. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Propulsion vid en tidigare start. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 1 2019:

Året 2018 har passerat. Vilket år det har varit! Den absolut mäktigaste upplevelsen jag tar med mig är då Readly Express kontrade till seger i Prix d’Amérique.  Precis allt stämde kring ekipaget den där dagen. Var givetvis roligt att få se och dela glädjen på plats i Paris den dagen.

I den här krönikan vill jag lyfta något som är väldigt viktigt. Något som få personer inom spelarkåren verkar ha förståelse för.  Att det är djur vi jobbar med, av kött och blod . Med känslor och personligheter, precis som oss människor. Dom kan reagera på situationer, underlag, mat, förkylningar och ha en dålig uppladdning inför prestation. Precis som vi människor kan. Vissa kan även lida av prestationsångest. Dom präglas oftast av sina skötare, som dom umgås dag ut och dag in med. I ur och skur. Skötaren är den som står absolut närmast hästen i de allra flesta situationer.

Jag vet att sporten är beroende av spelet

Jag vet att sporten är beroende av spelet och hela den kåren. Men spelarna måste också förstå de aktivas sida av myntet. Alla (nästan alla i alla fall) inom den här sporten vill sina hästar väl och gör sitt yttersta för att dom skall må bra och prestera bra. Undantag finns ju givetvis här med tyvärr, även de som går över gränsen för att de skall prestera bra. Men nästan alla jobbar för samma sak. Hästarnas…

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Jag tänker närmast på Propulsion som brände som storfavorit i lördags. Tränaren Daniel Redén stod och fick ursäkta sig i tv över ”irriterade spelare” som hörde av sig. Örjan Kihlström som är en av världens bästa kuskar fick ta emot enorm kritik och hat på sociala medier. Hästen gick med en rad ändrade förutsättningar, mötte en otroligt bra On Track Piraten som alltid har presterat på vintern och dessutom kördes enligt skolboken av Hans R Strömberg. Dessutom så stod ”Proppen” med feber dagen efter och vägrade att äta sin mat. Det tyder på infektion i kroppen. Hästen var alltså inte kurant…

Hur gör vi då för att kolla statusen på hästarna innan start?

Sånt som händer både oss och djuren ganska ofta. Men mest besviken av alla kan jag lova er att Daniel Redén och hästens skötare var! Jag var med om exakt samma sak på Mantorp för ett par veckor sedan. Körde Rolex Bigi som var stallskrik efter att jag kört honom snällt två gånger innan. Vi hade indikationer på att några av stallets hästar var sjuka och tog därför prover innan på starthästarna. Dom var på torsdagen gröna, alltså bra. (Labbet hade inte öppet fredag).

Jag kände i värmningen att Rolex inte var lika på bettet som han brukar. Men nu gick han med skor, på en lite sämre bana än vad han är van vid. Så jag tog beslutet att köra provstarten och stryka om jag inte var nöjd. Han var smällfin minuterna innan loppet och startade. I loppet kändes det 400 kvar att han var matt och stum. Efter loppet kunde vi konstatera att han inte var kurant. Mest besviken av alla den dagen…vem tror ni det var? Jag… Sedan kommer det efterspel från besvikna spelare som kastar skit och glåpord över hästen. Patetiskt.

Vi gör precis allt i vår makt för att se till att hästarna mår bra

Hur gör vi då för att kolla statusen på hästarna innan start?  Nummer ett är att de ska dricka och äta normalt.  Alla som har lite koll på sina djur tempar dom och kollar att dom ligger inom normala värden för just den individen. Man kollar avföring i boxen, man känner efter eventuell värme i hovar som också kan indikera infektioner. Man kollar tandkött och slemhinnor så att dom har en frisk och ljusrosa färg. Ibland vid misstanke om infektion tar vi blodprov för att kolla status på blodbilden.

Vi gör precis allt i vår makt för att se till att hästarna mår bra innan de startar, och ändå kan det bli så fel ibland.

Lägg därefter till att det som också påverkar är yttre faktorer. Kvalitét på foder, vatten och strö är av yttersta vikt. Miljöombyte kan påverka hästarna väldigt mycket. Dom behöver kanske inte ha tränat hårdare eller ändrat så mycket. Ibland räcker det med en liten twist i träningen eller att dom får komma till en friskare miljö. Då kan statusen på hästen förändras på bara någon vecka. Även när en tränare bytt höparti kan stallformen komma väldigt plötsligt. Beror det på proteinet i höet eller på något annat?

Det är det här som är tjusningen med trav, som gör att det aldrig går att riktigt veta till hundra procent. Man går på magkänslan, indikationer och tidigare erfarenheter.

Vissa tränare har en vinterstämpel på sig. Att deras hästar bara presterar på vinterhalvåret. Vad kan det bero på?  Blomning av någon konstig växt på sommaren? Lite sämre hästmaterial som gör att de duger bättre på vintern?

Vi som aktiva lär oss nya saker hela tiden och kommer aldrig att bli fullärda. Den dagen man blir det tror jag det är dags att man lägger av. Ni som spelare behöver inte sätta er in i vår värld. Bara ha lite mer förståelse.

Önskar er en god fortsättning på det nya året!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Jag tror inte på förbud”

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör om det förslag till ny avelsplan för kallblodstravare som för några veckor sedan presenterades av Svensk Travsport (ST) och Det Norska Travsällskapet (DNT).
Av
Fredrik Fransson
Ingbest är en av de avelshingstar som verkligen fått chansen i aveln och har ”bara” Elding en gång i stamtavlan. I framtiden kan hans gener vara mycket viktiga för att hålla ned inavelsgraden för hela populationen. Foto Fredrik Fransson.
Ingbest är en av de avelshingstar som verkligen fått chansen i aveln och har ”bara” Elding en gång i stamtavlan. I framtiden kan hans gener vara mycket viktiga för att hålla ned inavelsgraden för hela populationen. Foto Fredrik Fransson.

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 52:

För några veckor sedan presenterade Svensk Travsport (ST) och Det Norska Travsällskapet (DNT) ett förslag till ny avelsplan för kallblodstravare.

Avelsplanen är ett regelverk för sporten att reglera och bestämma vilka hingstar som får användas i aveln (sätta begränsningar) – och på så sätt ska man se till att vi får så bra tävlingshästar som möjligt och en sund och frisk ras helt enkelt.

Kom igen – det är för dåligt underlag.

Förslaget som nu ligger innehåller förutom en inledning kring rasens historia, om dess rastyp och olika bestämmelser också några ytterst intressanta förslag på förändringar inför framtiden;

• Hingstar med tätare än 3+3 korsning i stamtavlan skall inte godkännas.
• Halv- eller helsyskonparning samt parningar med far-dotter eller mor-son skall inte registreras.
• Sänkta kvoter på antalet betäckningar per år.
• Samt några obegripliga procentsatser om prestationer med mera.

Man pratar också om en eventuell livstidskvot på betäckningar eller antalet födda föl för avelshingstar. Anledningen bakom dessa förändringar är den i rask takt stigande inavelsgraden hos kallbloden.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 38 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare.

Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Nu vill ST och DNT att vi aktiva ska komma med våra inspel och förslag kring avelsarbetet i framtiden. Problemet är att vi inte har kunskap/information nog ute i stugorna. Här har Sleipner ett stort ansvar, men med bara ett par veckor kvar innan vi förväntas svara på förslaget (den 11 januari senaste dag) har INGEN information kommit. Förutom att man hjälpt till att sprida förslaget…

Information är svårt.

Det är till och med mycket svårt (fråga ATG…).

Motivering, analys eller bedömning om förväntade effekter kring dessa förändringar är alltså höljt i dunkel – trots idoga försök att få svar från både svenskt och norskt håll har jag helt enkelt gått bet.

Inget är så viktigt som att göra det enkelt

Det bästa man kommit med så här långt är att det är ”två forskare” som föreslagit bland annat (!) dessa förändringar för att stoppa den allt med skenande inavelsgraden, men på vilka grunder och vad mer de kommit fram till presenteras inte.

Kom igen – det är för dåligt underlag.

Mitt förslag bygger istället på att vi vill ha större spridning på antalet friska, sunda och bra hästar i aveln. Det ska vara upp till uppfödaren att välja den hingst som man tror passar bäst till sitt sto.

Historiskt har vi sett hingstar som Elding, Rappfot och Trollfaks (till och med Troll Jahn på grund av storleken) ha problem med avelsvärderingsnämnden. Med facit i hand var det en sjutusan till tur att de blev godkända till slut.

Alla hingstar som ska användas i aveln ska visas för avelsvärdering och godkännas – det enda som ska vara skäl nog att inte låta hingstar verka i aveln är veterinära defekter. 

Dessutom vill jag att avelsvärderingsnämnden förändrar sitt arbete och varje år presenterar förslag på hingstar de vill se i aveln, från föl till äldre. De kan också uppmuntra till vidare avel på ston som värderas kunna hålla ned inaveln för populationen i stort. För att uppmuntra ägarna/uppfödarna.

 

Jag tror inte på förbud – jag tror på utveckling, engagerade aktiva och på uppmuntran!

Men gissa vad.

Om ST och DNT inte skyndsamt ser till att göra det enklare för hästägare, uppfödare och andra aktiva spelar det ingen roll vilka hingstar som får betäcka och inte.

Inget är så viktigt som att göra det enkelt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Två svenska hästar som huvudfavoriter i PdA”

Det är med skräckblandad förtjusning Kristian Borell tänker på den nya tiden. Säg så här. Det är inte den nya tiden i sig som bekymrar honom, utan de vise männens förmåga att tänka klokt och fritt.
Av
Kristian Borell
Etta och trea förra vintern. De två hetaste favoriterna sista söndagen i januari nästa år? De svenska tränarna Timo Nurmos och Daniel Redén är hästiordningställare av högsta mått och deras stjärntravare Readly Express och Propulsion är hästarna att slå i det stora slaget, även enligt italienska sporttidningen Gazzetta dello Sport. Foto Mia Törnberg
Etta och trea förra vintern. De två hetaste favoriterna sista söndagen i januari nästa år? De svenska tränarna Timo Nurmos och Daniel Redén är hästiordningställare av högsta mått och deras stjärntravare Readly Express och Propulsion är hästarna att slå i det stora slaget, även enligt italienska sporttidningen Gazzetta dello Sport. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 51:

Julen är här och det är svårt att inte tänka på tideräkning och vishet. Före och efter, både Kristus och den stundande svenska spelavregleringen.

Magdalena Andersson som skatteindrivande ståthållare åt nutidens kejsar Augustus. Jungfrufödsel som dåtida föraning om avel med fryst sperma. Spelutredare och sportens direktörer som dagens vise män.

de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n

Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på den nya tiden. Säg så här. Det är inte den nya tiden i sig som bekymrar mig, utan de vise männens förmåga att tänka klokt och fritt.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Vad underbart det vore att kunna konstatera att oron var obefogad, när vi om tusen eller två tusen dagar stämmer av hur spelavregleringen fallit ut och påverkat svensk travsport.

På annat håll i det svenska travriket vet vi att visheten regerar och att det mås bättre än någonsin. Nyss hemkommen från Italien konstaterar jag att även utländsk media, i detta fall Gazzetta dello Sport, rapporterar två svenska hästar som huvudfavoriter i Prix d’Amerique. En hästfavorit eller bland favoriterna är en sak, två hästar huvudfavoriter är något helt annat och en styrkedemonstration av Guds nåde signerad svensk travsport.

Så kan det gå när de vise männen stavas N-u-r-m-o-s och R-e-d-é-n och är hur kloka som helst. Deras iordningställande av häst har få eller inga motsvarigheter och det är fantastiskt att inte någonsin behöva vara orolig för att dessa herrars hästar inte skulle komma till start i bästa författning. Undantaget som bekräftar den regeln? Den avelssugna ägare är ännu inte född, som inte kan ställa till det för vilken tränare som helst.

Hästiordningställare av Nurmos och Redéns kaliber är värda guld på alla håll och kanter.

Jag tänker osökt på värsta konkurrenten Frankrike och på Bold Eagle (och det gör ont), så reducerad och dödlig och som på bara några månader gått från att vara superhästen som fick ut max av sitt tävlande till superhästen som var värd ett så mycket bättre slut på tävlingskarriären.

Det handlar inte om att inte kunna acceptera en ny tid där en gammal mästare blivit just för gammal och att en ny mästare utses, utan om att inte vilja se den gamla mästaren som ringvrak.

Till julen hör numera även granen och ni förstår vad jag önskar där inunder. Jag nöjer mig med en stor och en liten klapp.

I den stora klappen rätt balans och inga skygglappar på de vise män som skall ta travet in i en ny tid, och i den lilla klappen Bold Eagle i gammal fin författning alternativt omedelbar pension. Jag känner mig hyfsat säker på att tomten levererar åtminstone den ena.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson.