Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Ni får inte förstöra Kriteriet och Derbyt!”

Håkan "Lillis" Olsson skrev förra veckan i sin krönika om hu de kämpade med och planerade Breeders Crown under flera år. En rejäl långbänk med lång startsträcka, motstånd från alla möjliga håll. Kommittéer hit och kommittéer dit.
Av
Cecilia Kristoffersson
Lucifer Lane. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Lucifer Lane. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

Breeders Crown börjar ha en lång historia. Det startade 1991 och en ny säsong går igång den här veckan. Breeders Crown har amerikansk förebild. Stakesloppen tog slut första veckan i oktober och för att förlänga säsongen kom Breeders Crown till, med de första finalerna 1984.

I USA är loppen givetvis för tvååriga och treåriga, men faktiskt också för äldre hästar. Dessutom för både passgångare och travare, så när jänkarna kör sina BC-finaler är det så många som tolv lopp, sex för travare, sex för passgångare och för åldrarna två, tre och äldre, uppdelat på hingstar/valacker och ston.

– Ett sto till per år måste du väl få till din hingst om vi kör igång detta.

En fölavgift betald av hingstägaren i botten skulle skapa en pott väl värd att satsa på. Och avkommorna skulle vara startberättigade i loppen, så var tanken. Det skulle köras för tre- och fyraåriga hästar, könsuppdelat.

Det här kämpade vi med och planerade under flera år. En rejäl långbänk med lång startsträcka, motstånd från alla möjliga håll. Kommittéer hit och kommittéer dit. Mycket taktik för att få igenom detta. Hingst- ägarna var hur som helst villiga att bidra.

– Ett sto till per år måste du väl få till din hingst om vi kör igång detta.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Det var ett lättsålt budskap. Sedan skulle uppfödaren få skjuta till sitt för att klara ut ytterligare en säsongs tävlande. Och sen hästägarna. Insatslopp var av ondo tyckte många. Hästägarna skall väl för f-n inte betala sina egna prispengar, lät det. Pengarna skall väl komma från spelet, en del möjligen från sponsorer. Och Ni får inte förstöra Kriteriet och Derbyt!

Det skulle bli svårt att få till ett tävlingsschema. Många viljor skulle tillgodoses. Hingstägare, uppfödare, banor, hästägare och framför allt skulle den svenska avundsjukan överbryggas.

Vilka banor skulle få kvalomgångar, var skulle semifinalerna avhållas och vilka banor skulle få vara värd för finalerna? Och så skulle ston tävla mot ston.

Kinamat blev lösningen

Mycket kommitté- och utredningsarbete blev det innan det här skulle kunna sjösättas. Som att lotsa en isbrytare genom en kanal som ännu inte var byggd.

Kinamat blev lösningen. Vi hade någon form av tvådagarsmöte i Stockholm i Hästsportens Hus, måste ha varit en konferens med banornas sekreterare. Övernattning. Då erbjöd sig undertecknad tillsammans med STC-anställda Bo Hjertsson och Lars Dahlborg, att mot ett arvode av tre portioner kinamat från en restaurang i Sundbyberg (delivery) skulle vi kunna presentera ett färdigt schema redan dagen efter. Vi hade kvällen och natten på oss. Fyra små rätter för tre personer blev alltså lösningen. Kåre Hagen var chef över den avdelningen vid den tidpunkten. Han tog notan med glädje. Och BC-kommitténs ordförande Stall Camaros Bertil Canderudh, som dessutom hade rätt initialer för uppdraget, BC, samtyckte.

Minns att vi lekte med namnet Made in Sweden för serien. Staffan Philipson fick uppdraget att göra Breeders Crown egen logotyp. Han har också svarat för ASVT:s motsvarighet.

Tävlingsupplägget har förfinats genom åren till vad det idag är. ST:s Ulf Risinger har lagt många av dygnets 24 timmar genom åren på Breeders Crown.

Eskilstuna har nu varit Breeders Crowns hemvist och finalbana tio år i rad. Man vann en tävling banorna emellan när det gällde att presentera ett attraktivt finalarrangemang. Det har man lyckats bra med, trots att finalerna går vid så sen och kall tidpunkt, men BC skulle ju förlänga storloppssäsongen.

Samma Fay Topline som spräckte Ina Scots långa segerrad

De första vinnarna, Axevalla var första finalbana, med en final för treåriga ston och en för treåriga hingstar och valacker. Miss Hambleton (e. Super Mon), tränad av Carl-Erik Lindblom, körd av hans bror Peter vann stofinalen, Calle själv trea med Quick Mercury (e. Quick Pay). Hingstavdelningen gick till Noble Tilly (e. Tibur). Vinnarna fick 500.000 kronor, fantastiska pengar på den tiden. Fyraåringarna skulle ju få vänta till året därpå. Det är en lång process att få igång en sådan här serie.

Det allra första BC-loppet, en kvalomgång på Jägersro vann Fay Topline och Olle Elfstrand, samma Fay Topline som spräckte Ina Scots långa segerrad.

Många av våra profilhästar har sina namn i boken över vinnare i Breeders Crown. Copiad, Victory Tilly och From Above bland annat. Nuncio fick som USA-född vara med och vinna för tre år sedan. Ina Scot och Lovely Godiva vann båda finalerna både för tre- och fyraåriga.

I USA har man gått sin egen väg och kör också BC för de äldre. Över Atlanten för att segra där har svenskfödda hästar som Commander Crowe, Tamla Celeber och D´One gått och även Peace Corps (två gånger) och Grades Singing som till och med vann tre gånger för de äldre.

Breeders Crown fortsätter den här veckan (idag torsdag) med den första försöksdagen, traditionellt i Örebro. I loppet för de fyraåriga ”manliga” är Lucifer Lane och Vainqueur R.P. med, ettan och tvåan i fjolårets final för kullen.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva är Anders Ström krönikör och han klurar på om man ska skilja på ”äkta” och ”oäkta” svenskfödda hästar.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: Fler lopp med voltstart

"Vi måste få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik." Det skriver Maria Törnqvist i sin krönika och lösningen är enligt Åbytränaren fler tilläggslopp i voltstart.
Av
Maria Törnqvist
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten
Hellre volstartslopp med 15 hästar än varianten "15 bakom bilen", anser krönikören Maria Törnqvist. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här är Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 19:

Den senaste veckan har vi fått beskåda travsport i absolut världsklass. Det finns ingen bättre känsla i kroppen än när april och maj kommer med sina värmande strålar och startlistorna fylls på med fina hästar. Man blir liksom förväntansfull och lycklig i hela kroppen inför alla stundande storlopp. Travsporten när den är som bäst helt enkelt.

Denna gång har jag funderat lite kring utformningen av travtävlingarna och propositionsskrivningen. Håller helt med Courant som nyligen skrev på sitt twitterkonto att det är tråkigt när loppen avgörs redan i spårlottningen. En häst får gå till ledningen och dämpa och sedan rycka undan. Ingen skugga över de hästar som vinner och personerna som gjort jobbet bakom….men på sikt måste vi få mer spänning i loppen som attraherar spelare och publik.

Till skillnad från de flesta andra så tycker jag om det svenska voltstartsystemet. Gör fler tilläggslopp och öppna upp för ett jämnare och bredare startfält. Jag fullkomligt avskyr spårtrappeloppen med 15 hästar bakom bilen. Något enstaka är väl okej. Men vissa banor har satt i system att skriva ut flera sådana här proppar per tävlingsdag och det känns väl bara som brist på inspiration eller rent av lathet?

En annan sak är hästbristen. Trots höjda prispengar på storbanorna så gapar startlistorna tomma och i vissa lopp är det pinsamt få anmälda. Vad beror det här på? En farlig utveckling som vi aktiva måste ta på allvar i samarbete med ST. Jag är ingen spelare av rang direkt…men till och med jag förstår att det inte är roligt att spela på lopp med fyra-fem hästar i oavsett om det rör sig om fina individer.

Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa?

Ett alternativ är kanske att införa handicapsystem som i galoppen eller USA? Det kommer behöva anpassas och finslipas en hel del, men kan vara värt att lägga lite energi på om det ens går att genomföra. Vi har många duktiga och erfarna tränare i landet som har erfarenheter både från Sverige och utomlands. Kanske vore läge för ST att ta sig en dag och göra en ”brain storm” med dessa? Även kanske göra lopp där hästar som varit ifrån ett tag eller varit skadade kan komma in lättare i matchen igen.

Det vi läser i media från USA ger intrycket att det nästan bara är unghästsäsongerna som gäller. Men under detta finns ett stort vardagstävlande. I USA var det i helgen stortrav på Meadowlands med bland annat världsrekordstoet Hannelore Hanover och final i det första stora treåringsloppet för säsongen på den andra New Jersey-banan, Freehold. Tittar man in på US Trottings hemsida fanns det 19 banor som det tävlades på i lördags och tio i söndags!

Allt det här är vad vi skulle kalla ”vardagstävlande” och banorna i USA konkurrerar med varandra om hästar och tränare och kuskar. Bra propositioner är a och o för att lyckas fånga både sport- och spelintresse. Det förstnämnda, sporten, bygger på prispengar och att ha rätt proppar som tilltalar tränare och hästägare och det andra (spelet) lopp med åtminstone åtta-tio jämna hästar. I Frankrike är ju fälten i regel ännu större.

Här finns det nog en del att göra och ta intryck av om ST lyfter blicken från sitt egna invanda tänk och lyssnar på sådana som har rutin och erfarenhet från andra tävlingssystem.

Det lustiga är att sitter man och kollar igenom alla anmälningslistorna varje dag över hela Sverige så är det överfullt i anmälningslistorna i norr. Även breddloppsdagarna är fulla. Och det tycker jag gäller generellt över hela Sverige.

Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt

Jag var egentligen lite motståndare till breddtrav från början. Men måste erkänna att jag har ändrat min uppfattning efter att ha varit på en breddloppsdag på Åby i mars. Det var som trav förr i tiden. Fullsmockat med folk. Jag hann knappt lasta av min häst innan någon hälsade glatt. I stallet där jag stod hjälptes folk åt att ta på och av vagnarna när någon skulle ut eller kom in för att underlätta ”genomströmningen” i stallet och se till att ingen blev ståendes mitt i gången i vägen för alla andra. Folk gratulerade varandra efter segern. Caféet var fullsatt. Var väldigt roligt att uppleva.

Det måste gå att se över hur anmälningarna ser ut och anpassa lopp och tävlingstillfällen efter hur mycket hästar som anmäls. Jämna ut fördelningen av dagar och lopp och se till att försöka fylla lopp. Det borde vara en prioritet. Kanske se över breddloppsdagarna ytterligare och se vad man kan förbättra.

*****

I den här veckans pappersutgåva Sulkysport tycker Anders Ström till. Tidningen kommer 17-18 maj och finns tillgänglig från torsdag som e-tidning.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: Det borde ses som ett hedersuppdrag

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han tycker till om en av de hetaste frågorna som delat sporten i flera läger, och där många hotat att sluta med trav. "Fasta propositioner” för kallbloden. Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmblod.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Solvalla 20180407

Solvalla
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Solvalla 20180407 Solvalla

Här kan ni läsa Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

En av de hetaste frågorna som diskuterats de senaste åren – som delat sporten i flera läger och där många hotat att sluta med trav – handlar om ”fasta propositioner” för kallbloden.

Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmbloden.

Svensk Travsport verkar inte rädda att sätta eld på potatisar i alla fall. Personligen är jag mer rädd för kriget och diskussionerna än för ett eventuellt införande av ”fasta proppar”.

Fördelarna att det går enklare och snabbare att skriva ut lopp är naturligtvis att det frigör mer tid för dagens sportchefer och att de skulle kunna jobba mer med arrangemangen köper jag direkt, men jag är inte säker att det är så enkelt.

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå

Mer tid spelar ingen roll om sportcheferna inte är motiverade eller har rätt kompetens. Lägg därtill att nackdelarna är egentligen samma argument, det går fort och enkelt – något som inte alltid går hand i hand med kvalitet.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 37 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Bästa häst: Monster Viking. Tvååringarna i stallet ger hopp om framtiden…!

Bästa travminnet: V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, ifjol med Monster Monsun (född på gården, ägd, tränad och dessutom körde jag själv!) var overkligt för en liten amatör.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

”Intressant” att man lade ut en fråga till 169 medlemmar (långt från alla A-tränare) i den slutna facebookgruppen för Travtränarnas Riksförbund angående fasta proppar. 114 har läst inlägget, fyra har svarat – tre positiva och en negativ om man tolkar olika smilys…

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå – det vill säga att ST lämnar över ansvaret till exempelvis TR och andra basorganisationer som i sin tur frågar sina medlemmar. Nej, den här frågan bör nog skjutas på framtiden, om inte man tar ett större grepp och övertygar både sportchefer, hästägare och tränare från grunden – direkt från ST.

En rätt skriven enkät via din inloggning på travsport.se där man först får ta del av fördelar och nackdelar samt när, var och hur detta kan bli aktuellt bör tydligt framgå.

Det vi lärde oss av det ”Kalla Kriget” är att information till de aktiva är oerhört viktigt. Sleipner som var med och jobbade med frågorna fick ta ordentligt med stryk av många medlemmar som kände sig överkörda när de fasta propparna i sin första tappning infördes.

Efter en revidering och en rejäl informationsrunda vändes opinionen och ”hatet” mot de fasta propparna som numera kallas ”propositionsmallar” har kraftigt vänt. Jag vill påstå att mallarna är riktigt bra – nu är det bara upp till tävlingskalendern och de ansvariga att se till att det finns ett jämnt flöde med lopp under året.

Som sagt, med information kommer vi långt och vi behöver inga fler interna stridigheter.

Jag vill citera Carl-Erik Sandström, som så förtjänstfullt lyckades lösa knuten i kallblodssverige: ”Det borde ses som ett hedersuppdrag för sportcheferna att skriva så bra propositioner som möjligt för respektive banas aktiva.”

Det finns mycket i det citatet – både ekonomiskt/miljömässigt/arbetsbördan i form av mindre resor – och inte minst stolthet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport är det Maria Törnqvist som är krönikör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: Travet och självförtroendet

Kristian Borell var förra veckans krönikör i Sulkysport: "I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende"
Av
Kristian Borell
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Olympiatravet
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport Olympiatravet

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 17:

1.500.000 kronor i förstapris och så Varenne, Maharajah, Copiad och Queen L. Mycket stor prissumma, idel ädel travadel i listan över tidigare vinnare. Dessutom (den icke-franska) travsäsongens första storlopp, och därmed indikator på vad som komma skall.

Det handlar om Olympiatravet på Åby, ett lopp det bara inte går att gå igång på. Jag gör det i varje fall inte och känner inte heller någon som sjunger Olympiatravets lov.

Travet och självförtroendet.

Jag älskar travkalendern med alla lopp och deras historia. Det enskilda loppets unikitet och alldeles underbara magi – Elitloppet, Sprintermästaren, Svenskt Travderby, Stochampionatet, Hugo Åbergs Memorial och Slaget vid Axevalla Hed.

Ren och skär poesi där, men Olympiatravet är något annat. Funderar på om mitt (icke) förhållande till Olympiatravet har att göra med illvilja mot Åby och/eller Göteborg.

Fakta

Kristian Borell

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt. 

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Jag älskar varken Åby eller Göteborg, men både gillar och håller de båda pokalloppen och Åby Stora Pris hur högt som helst. Min eventuella illvilja kan alltså avskrivas.

Inte ens halvvägs in i min text förstår jag. Det handlar om den grundläggande anledningen till varför jag skriver om trav för Sulkysport.

Travet och självförtroendet.

Det handlar om travet som sport och det handlar om travets ängslighet över att inte räcka till på egna meriter. I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel. Du är osäker och det resulterar i en alltför stor vilja att spela säkert. I det här fallet att frottera sig med firade idrottsmän som får stor uppmärksamhet, men som representerar sporter som inte är i närheten av den enormt höga internationella klass svensk travsport visar upp årtionde efter årtionde. Där och då travets sätt att få leka med Stenmark och gänget, här och nu en historisk restpost man kan lära sig historien av. Jag har inget emot samarbete eller smart marknadsföring, men det måste kännas och lukta rätt. Olympiatravet varken känns eller luktar rätt. Dålig avel, som sagt.

Lotterialöpningen i Neapel däremot, både känns och luktar rätt. Det blir ännu en uppvisning i italiensk l’arte di arrangiarsi, att hålla sig flytande och klara sig oavsett hur svårt man än har det.

Det är inga nyheter att italiensk ekonomi och italiensk travsport är i djup kris är och det inte heller någon nyhet att italienarna, svårigheterna till trots, fortsätter att trolla fram hästar av mycket hög klass.

Jag sitter redan som på nålar för att se om fjolårsvinnaren Timone Ek kan överraska igen och om Urlo dei Venti verkligen är så bra som det påstås.

Under tiden där på nålarna kommer jag att kasta ett getöga på resultatlistan i storloppet jag av väl vald anledning är helt likgiltig inför.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik Fransson och han skriver om sitt ogillande mot förslaget om fasta propositioner bland varmbloden.