Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Ni får inte förstöra Kriteriet och Derbyt!”

Håkan "Lillis" Olsson skrev förra veckan i sin krönika om hu de kämpade med och planerade Breeders Crown under flera år. En rejäl långbänk med lång startsträcka, motstånd från alla möjliga håll. Kommittéer hit och kommittéer dit.
Av
Cecilia Kristoffersson
Lucifer Lane. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Lucifer Lane. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

Breeders Crown börjar ha en lång historia. Det startade 1991 och en ny säsong går igång den här veckan. Breeders Crown har amerikansk förebild. Stakesloppen tog slut första veckan i oktober och för att förlänga säsongen kom Breeders Crown till, med de första finalerna 1984.

I USA är loppen givetvis för tvååriga och treåriga, men faktiskt också för äldre hästar. Dessutom för både passgångare och travare, så när jänkarna kör sina BC-finaler är det så många som tolv lopp, sex för travare, sex för passgångare och för åldrarna två, tre och äldre, uppdelat på hingstar/valacker och ston.

– Ett sto till per år måste du väl få till din hingst om vi kör igång detta.

En fölavgift betald av hingstägaren i botten skulle skapa en pott väl värd att satsa på. Och avkommorna skulle vara startberättigade i loppen, så var tanken. Det skulle köras för tre- och fyraåriga hästar, könsuppdelat.

Det här kämpade vi med och planerade under flera år. En rejäl långbänk med lång startsträcka, motstånd från alla möjliga håll. Kommittéer hit och kommittéer dit. Mycket taktik för att få igenom detta. Hingst- ägarna var hur som helst villiga att bidra.

– Ett sto till per år måste du väl få till din hingst om vi kör igång detta.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Det var ett lättsålt budskap. Sedan skulle uppfödaren få skjuta till sitt för att klara ut ytterligare en säsongs tävlande. Och sen hästägarna. Insatslopp var av ondo tyckte många. Hästägarna skall väl för f-n inte betala sina egna prispengar, lät det. Pengarna skall väl komma från spelet, en del möjligen från sponsorer. Och Ni får inte förstöra Kriteriet och Derbyt!

Det skulle bli svårt att få till ett tävlingsschema. Många viljor skulle tillgodoses. Hingstägare, uppfödare, banor, hästägare och framför allt skulle den svenska avundsjukan överbryggas.

Vilka banor skulle få kvalomgångar, var skulle semifinalerna avhållas och vilka banor skulle få vara värd för finalerna? Och så skulle ston tävla mot ston.

Kinamat blev lösningen

Mycket kommitté- och utredningsarbete blev det innan det här skulle kunna sjösättas. Som att lotsa en isbrytare genom en kanal som ännu inte var byggd.

Kinamat blev lösningen. Vi hade någon form av tvådagarsmöte i Stockholm i Hästsportens Hus, måste ha varit en konferens med banornas sekreterare. Övernattning. Då erbjöd sig undertecknad tillsammans med STC-anställda Bo Hjertsson och Lars Dahlborg, att mot ett arvode av tre portioner kinamat från en restaurang i Sundbyberg (delivery) skulle vi kunna presentera ett färdigt schema redan dagen efter. Vi hade kvällen och natten på oss. Fyra små rätter för tre personer blev alltså lösningen. Kåre Hagen var chef över den avdelningen vid den tidpunkten. Han tog notan med glädje. Och BC-kommitténs ordförande Stall Camaros Bertil Canderudh, som dessutom hade rätt initialer för uppdraget, BC, samtyckte.

Minns att vi lekte med namnet Made in Sweden för serien. Staffan Philipson fick uppdraget att göra Breeders Crown egen logotyp. Han har också svarat för ASVT:s motsvarighet.

Tävlingsupplägget har förfinats genom åren till vad det idag är. ST:s Ulf Risinger har lagt många av dygnets 24 timmar genom åren på Breeders Crown.

Eskilstuna har nu varit Breeders Crowns hemvist och finalbana tio år i rad. Man vann en tävling banorna emellan när det gällde att presentera ett attraktivt finalarrangemang. Det har man lyckats bra med, trots att finalerna går vid så sen och kall tidpunkt, men BC skulle ju förlänga storloppssäsongen.

Samma Fay Topline som spräckte Ina Scots långa segerrad

De första vinnarna, Axevalla var första finalbana, med en final för treåriga ston och en för treåriga hingstar och valacker. Miss Hambleton (e. Super Mon), tränad av Carl-Erik Lindblom, körd av hans bror Peter vann stofinalen, Calle själv trea med Quick Mercury (e. Quick Pay). Hingstavdelningen gick till Noble Tilly (e. Tibur). Vinnarna fick 500.000 kronor, fantastiska pengar på den tiden. Fyraåringarna skulle ju få vänta till året därpå. Det är en lång process att få igång en sådan här serie.

Det allra första BC-loppet, en kvalomgång på Jägersro vann Fay Topline och Olle Elfstrand, samma Fay Topline som spräckte Ina Scots långa segerrad.

Många av våra profilhästar har sina namn i boken över vinnare i Breeders Crown. Copiad, Victory Tilly och From Above bland annat. Nuncio fick som USA-född vara med och vinna för tre år sedan. Ina Scot och Lovely Godiva vann båda finalerna både för tre- och fyraåriga.

I USA har man gått sin egen väg och kör också BC för de äldre. Över Atlanten för att segra där har svenskfödda hästar som Commander Crowe, Tamla Celeber och D´One gått och även Peace Corps (två gånger) och Grades Singing som till och med vann tre gånger för de äldre.

Breeders Crown fortsätter den här veckan (idag torsdag) med den första försöksdagen, traditionellt i Örebro. I loppet för de fyraåriga ”manliga” är Lucifer Lane och Vainqueur R.P. med, ettan och tvåan i fjolårets final för kullen.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva är Anders Ström krönikör och han klurar på om man ska skilja på ”äkta” och ”oäkta” svenskfödda hästar.