Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Sakta men säkert har man strypt Solvalla”

Anders Ström var förra veckans krönikör i Sulkysport. Han anser att det krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand och undrar över hur det är med jämställdheten för travhästar egentligen?
Av
Cecilia Kristoffersson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 40:

Utstuderat. Det är känslan man får efter 21 år i utlandet när man utifrån betraktar hur travsporten och dess spelbolag behandlat i första hand Solvalla, men även de andra två storbanorna Åby och Jägersro. Att Bergsåker ibland fått klisterlappen ”fjärde storbanan” är bara ett alibi för den strategi som implementerats.

Sakta men säkert har man strypt Solvalla, så till den milda grad att banan nu är i det närmaste livlös. Nu när ATG skiljs från ST är en av de viktigaste åtgärderna att ge storbanorna livräddning. Vi befinner oss i grevens tid.

För symbiosen är viktig

Urbaniseringen har ökat i intensitet under många år och det finns ännu ingen tendens att den kommer att minska. Professor Kjell A Nordström spår – om än aggressivt – att det globalt kommer finnas 700 megastorstäder i framtiden. Där kommer 80 procent av alla människor att bo och 95 procent av all ekonomisk aktivitet att ske. Stockholm kommer möjligen att vara en av de som kvalar in, så också Malmö i och med närheten till Köpenhamn.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är just anledningen till att ST måste reformeras, så att inte enskilda Solvallahatande herrklubbar med rötter i landsbygden mot bättre vetande kan strypa potentialen för tillväxt i sporten – och därmed också tillväxt för banorna på landsorten.

För symbiosen är viktig. Potentiella travintresserade ungdomar som växer upp i smalt befolkade regioner i hela landet kommer i allt större utsträckning att söka sig till staden.

För att sedan vilja söka sig tillbaka när familjebildning och ekonomiska förutsättningar har satt sig. Ekosystemen fungerar så.

Travintresset kan mycket väl följa med. Men då krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand. De är motorerna som kommer leda travsportens utveckling de kommande 50 åren. Inget annat.

Mitt råd: börja med tvååringarna!

Konkurrensen står mellan travintresse och andra intressen, inte mellan storbanor och småbanor.

För övrigt behöver Stockholmsregionen ytterligare en travbana, med bra kommunikationer, söder om staden, där ytterligare befolkningspotential kan komma närmare travsporten. Detta via växande städer som Norrköping, Nyköping, Linköping med flera – och närmare Malmö och Göteborg. Gärna en ”levande” anläggning, med möjligheter för mindre tränare att bedriva verksamhet på banan, med goda träningsmöjligheter.

Vem tar initiativet i den frågan?

Hur är det med jämställdheten för travhästar egentligen? Jag slås av hur feltänkt framför allt fördelningen av stolopp för tvååringar är. Jag är själv delvis delaktig som medägare till loppserien Breeders Course, där vi dock starkt driver frågan om en rättvisare fördelning av lopp mellan ston och hingstar/valacker.

Tänket med tvååringslopp för ston är ju givet: att identifiera ston med talang, som snabbt kan tjäna ”sina pengar” och sedan gå tidigt till avel. Det tjänar både sportens och hästens utveckling på. Det är obegripligt att vi 2018 inte har ett enda stolopp för tvååringar förutom Silverstoet och Vinterfavoriten för ston.

Stoavdelning i Svampen har funnits tidigare, men är nu borttagen. Hade man delat upp anmälningarna rakt av i insatsloppen, med lika mycket prispengar centralt garanterat i båda klasserna, hade saken varit löst. Så önskar jag att Breeders Course ska jobba i framtiden.

Ett lackmustest är att det fortfarande är alldeles för stor skillnad i försäljningspriser mellan hingstar och ston – på årets Kriterieaukton: snitt hingstar: 132.000 kronor, snitt ston 86.000 kronor. Medianen: ston 50.000 kronor och hingstar 100.000 kronor!

Oerhört graverande och jobbigt för uppfödarna att det är så. Alltså behöver mer göras för stona i tävlingshänseende, för att även göra dem intressanta i aveln när de tävlat färdigt. Mitt råd: börja med tvååringarna!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Sakta men säkert har man strypt Solvalla”

Anders Ström var förra veckans krönikör i Sulkysport. Han anser att det krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand och undrar över hur det är med jämställdheten för travhästar egentligen?
Av
Cecilia Kristoffersson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 40:

Utstuderat. Det är känslan man får efter 21 år i utlandet när man utifrån betraktar hur travsporten och dess spelbolag behandlat i första hand Solvalla, men även de andra två storbanorna Åby och Jägersro. Att Bergsåker ibland fått klisterlappen ”fjärde storbanan” är bara ett alibi för den strategi som implementerats.

Sakta men säkert har man strypt Solvalla, så till den milda grad att banan nu är i det närmaste livlös. Nu när ATG skiljs från ST är en av de viktigaste åtgärderna att ge storbanorna livräddning. Vi befinner oss i grevens tid.

För symbiosen är viktig

Urbaniseringen har ökat i intensitet under många år och det finns ännu ingen tendens att den kommer att minska. Professor Kjell A Nordström spår – om än aggressivt – att det globalt kommer finnas 700 megastorstäder i framtiden. Där kommer 80 procent av alla människor att bo och 95 procent av all ekonomisk aktivitet att ske. Stockholm kommer möjligen att vara en av de som kvalar in, så också Malmö i och med närheten till Köpenhamn.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är just anledningen till att ST måste reformeras, så att inte enskilda Solvallahatande herrklubbar med rötter i landsbygden mot bättre vetande kan strypa potentialen för tillväxt i sporten – och därmed också tillväxt för banorna på landsorten.

För symbiosen är viktig. Potentiella travintresserade ungdomar som växer upp i smalt befolkade regioner i hela landet kommer i allt större utsträckning att söka sig till staden.

För att sedan vilja söka sig tillbaka när familjebildning och ekonomiska förutsättningar har satt sig. Ekosystemen fungerar så.

Travintresset kan mycket väl följa med. Men då krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand. De är motorerna som kommer leda travsportens utveckling de kommande 50 åren. Inget annat.

Mitt råd: börja med tvååringarna!

Konkurrensen står mellan travintresse och andra intressen, inte mellan storbanor och småbanor.

För övrigt behöver Stockholmsregionen ytterligare en travbana, med bra kommunikationer, söder om staden, där ytterligare befolkningspotential kan komma närmare travsporten. Detta via växande städer som Norrköping, Nyköping, Linköping med flera – och närmare Malmö och Göteborg. Gärna en ”levande” anläggning, med möjligheter för mindre tränare att bedriva verksamhet på banan, med goda träningsmöjligheter.

Vem tar initiativet i den frågan?

Hur är det med jämställdheten för travhästar egentligen? Jag slås av hur feltänkt framför allt fördelningen av stolopp för tvååringar är. Jag är själv delvis delaktig som medägare till loppserien Breeders Course, där vi dock starkt driver frågan om en rättvisare fördelning av lopp mellan ston och hingstar/valacker.

Tänket med tvååringslopp för ston är ju givet: att identifiera ston med talang, som snabbt kan tjäna ”sina pengar” och sedan gå tidigt till avel. Det tjänar både sportens och hästens utveckling på. Det är obegripligt att vi 2018 inte har ett enda stolopp för tvååringar förutom Silverstoet och Vinterfavoriten för ston.

Stoavdelning i Svampen har funnits tidigare, men är nu borttagen. Hade man delat upp anmälningarna rakt av i insatsloppen, med lika mycket prispengar centralt garanterat i båda klasserna, hade saken varit löst. Så önskar jag att Breeders Course ska jobba i framtiden.

Ett lackmustest är att det fortfarande är alldeles för stor skillnad i försäljningspriser mellan hingstar och ston – på årets Kriterieaukton: snitt hingstar: 132.000 kronor, snitt ston 86.000 kronor. Medianen: ston 50.000 kronor och hingstar 100.000 kronor!

Oerhört graverande och jobbigt för uppfödarna att det är så. Alltså behöver mer göras för stona i tävlingshänseende, för att även göra dem intressanta i aveln när de tävlat färdigt. Mitt råd: börja med tvååringarna!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Frågan som ställs är ”varför?”

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport: "There is something rotten in the state of Sweden. Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling."
Av
Cecilia Kristoffersson
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a...  Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 36:

Jag hade egentligen tänkt mig att i denna krönika spinna vidare på tråden om åldersbegränsningar men under tiden har en speciell – och till ämnet relaterad – frågeställning dykt upp. Det rör sig om det finaste vi har inom travsporten: DERBYT!

När jag var yngre och mer fanatisk travsportälskare än jag varit under senare år var årets absoluta höjdpunkt minuterna innan defileringen till det danska travderbyt. Jag brukade ställa mig precis vid stallutfarten för att se de tolv finaldeltagarna skritta ut på banan. Jag tänkte alltid: ”Inte på någon annan tidpunkt under året kommer tolv så till sekunden minutiöst förberedda och topptrimmade hästar att äntra banan”. Det formligen lyste klass om varenda individ, också de största outsiderna.

Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat

I söndags kördes Svenskt Travderby 2018. Det blev ett sevärt lopp med en mycket välförtjänt segrare i makalöse Who’s Who. Tack vare hans världsrekordprestation kommer loppet att ihågkommas för sin sportsliga kvalitet.

Men på vägen till korandet av 2014-kullens Derbyvinnare morrades det rejält i kulisserna. Det började med att det under sensommaren uppmärksamades att de sex prisplacerade hästarna i årgångens Kriteriefinal tillsammans uppvisade skrämmande dåliga resultat under fyraåringssäsongen fram till tidpunkten för Derbykvalen. Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat. I Derbykvalen galopperade 17 av 72 startande och två av de största förhandsfavoriterna försvann. En av dem fick till och med startförbud. I finalen galopperade fem, alltså nästan hälften av deltagarna.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Det är inte första gången denna (negativa) trend uppmärksammas. Känslan är tyvärr att det blir sämre och sämre från år till år. Frågan som ställs är ”varför?” Har våra tränare blivit sämre på att förbereda sina hästar? Knappast. Är det barfotakörningarna som orsakar detta? Det är jag inte rätt person att svara på, men det är på sin höjd en mindre bidragande verkan. Är det användningen av jänkarvagnar som ”hetsar” hästarna i onödan? Tillåt mig att tveka. Är det ren tillfällighet? Nej, fenomenet är lite för påtagligt för det. Vad är det då då?

Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling. Feelingen är till exempel att tävlandet med unga hästar har blivit allt mer komprimerad. Intill för cirka 50 år sedan fanns det i princip bara Uppföddningslöpning, Kriterium och Derby. Kungakannan fanns förvisso, men fram till och med 1981 var det ett voltstartslopp med tillägg. 1969 kom Stochampionatet till och 1971 Sprintermästaren. Treåringarna fick 1984 sprinterloppet Stora Treåringspriset och samtidigt började Färjestads Nordiska Treåringspris att växa sig stort. 1997 lades de två loppen ihop och blev till E3. Då hade vi redan haft Breeders Crown för både tre- och fyraåringar sedan 1991 och 1985 hade Grand Prix de l’UET kommit till.

Är det farten som ”dödar”?

Många banor började dessutom erbjuda egna penningstinna lopp för framför allt fyraåringarna. Gävles Fyraåringsstjärna, Bergsåkers Norrlands Grand Prix, Eskilstunas Fyraåringstest är några exempel. Känslan är att tränare och hästägare är ivriga efter att delta i så många av dessa lopp som möjligt. Samtidigt verkar det som om att unghäst- säsongen har förskjutits en månad fram mot hösten. Detta medverkar till att hästarna måste springa väldigt fort direkt när de kommer ut efter vinterträningen och detta fortsätter under de kommande sex månaderna. Är det farten som ”dödar”?

Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed

Fram till och med 1982 kördes Svenskt Travderby på distansen 3.100 meter. Upplägget med lång distans kallades senare av profiler som Sören Nordin och Bo ”Red Mile” Fransson för ”det riktiga Derbyt”. Det sista vanns av Rex Håleryd (Stig H Johansson) på 1.19,5a. Löpningsrekordet hade Mustard (Sören Nordin) satt två år tidigare vid sin makalösa seger på 1.18,9a. Det första Derbyt över dagens distans vanns 1983 av Micko Fripé (Bo William Takter) på 1.18,0a på tung bana. Redan årets efter vanns Derbyt på 1.16,4a. I söndags travade Who’s Who 1.12,0a!

Veckan innan det svenska avgjordes danska Derbyt, som fortfarande körs över 3.000 meter. Chock Nock vann på 1.15,1a, den femte snabbaste tiden i loppets historia. Jag har alltid hållit med Nordin och Fransson om att ett Derby skall köras över lång distans. Jag tror på fullt allvar att upplägget för hela fyraåringssäsongen blir annorlunda och mer skonsamt för hästarna. Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed.

Argumentet med att anmälningsbenägenheten – och därmed prissumman som skapas av insatserna – skulle minska köper jag inte. Lilla Danmark klarar fortfarande att få till ett Derby på 3.000 meter med en för landet räknat hög prissumma. I krönikans rubrik citerar jag fritt William Shakespears Hamlet. Kanske svaret på alla frågor ligger tre mil söder om Kronborg Slott, i Charlottenlund, där man kör ett Derby över 3.000 meter?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om plånbokens betydelse.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Gränsen är helt enkelt nådd”

De farter travhästarna springer för dagen är väldigt nära gränsen för vad rasen klarar. Eller till och med vägs ände, anser veterinären och Sulkysports krönikör Anne Haglund.
Av
Anne Haglund
Ben och sulkyhjul. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Ben och sulkyhjul. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 35:

Förra onsdagens kvalificeringslopp till Svenskt Travderby och Derbystoet på Jägersro var en delvis sorglig historia. Flera journalister och andra i sporten insatta personer, tyckte att många hästar travade dåligt och inte verkade helt fräscha. 

Då ska man vara medveten om att denna kvalificeringskväll är den absolut största, viktigaste och mest prestigefyllda under hela fyraåringssäsongen och samlar de bästa hästarna i årgången.

Sanningen om hälta brukar stavas fart

Det är det finalloppet många ägare och tränare satsat på och matchat för under hela säsongen. De lyckades dock inte bättre än att vi vid sidan tyckte att många hästar verkade ofräscha. Man ska då betänka att det är de absolut bästa och förmodligen fräschaste fyraåringarna som anmäls till dessa kvalificeringslopp. Hur mår då övriga fyraåringar i landet?

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Man kan i programraderna se att många tränare valt att ta det lugnt med starterna under sommaren för att träna och matcha för detta kvalificeringslopp, där de två främsta tar sig vidare för att tävla om det mest prestigefyllda du kan vinna som unghäst i Sverige, Svenskt Travderby med 2.000.000 kr i förstapris eller Svenskt Stoderby med 1.000.000 kr i förstapris. Hur kan så många av de bästa fyraåringarna vara halta?

Sanningen om hälta brukar stavas fart. Farten dödar. Hästarna springer helt enkelt för fort. Det pratas om att jänkarvagnar och barfotakörning får de unga hästarna att springa för fort. Catchdriversystemet är också en faktor som stressar fram prestation och farter. Man läser om fantomtränarnas träningsupplägg med backar och djupsandsträning. Detta för att lungor, hjärta och muskulatur ska stärkas utan att fresta skelett och leder alltför hårt.

Jag tror att vi har nått vägs ände med hästens kropp

Men vad händer då när djuren ändå i loppen måste springa extremt fort på en hård bana? Jo, skelett och leder blir de facto ansträngda.

För att formen ska behållas och utvecklingskurvan vara positiv måste unghästen starta frekvent och då tar det bara några start-er för den talangfulla unghästen att bli halt och ansträngd. Sorgligt nog, våra fina och välavlade hästar med guldkantade stamtavlor är bättre och snabbare än vad deras kropp, ben, leder och mjukvävnader klarar av.

Titta bara på rekordtiderna de senaste åren. Tvååringen som för 20 år sedan kunde vinna lopp på tider runt 1.20 måste idag springa 1.16. Man behöver inte vara professor i genetik för att förstå att den unga hästkroppen inte i motsvarande grad klarar ansträngningen som den otroliga kapacitetsökningen gjort de senaste åren.

Det är lätt att avla på snabbhet (vilket vi gjort i 300 år) men svårt att avla på hållbarhet (vilket vi aldrig gjort). Vi är många tränare och ägare som känner frustration över hållbarheten på framförallt de unga hästarna. Veterinärräkningarna är höga och unghästen är halt och kan inte tävla.

Jag tror att vi har nått vägs ände med hästens kropp. Nu springer hästarna så fort som deras kroppar klarar av.  Gränsen är helt enkelt nådd. Det är därför tränarna mixtrar med konditionsträning utan att anstränga skelettet (backar, drögning, simning och djupsand).

Sanningen är att skelettet och lederna skulle behöva mera träning för att motstå farterna men det är inte mekaniskt möjligt för det blir skador då. Sanningen är också den att många ärliga hästar, i några lopp, springer halta i två-tre minuter, som loppet tar, biter ihop och klarar av det, trots ansträngd gångart och ofräscht intryck. Det kallas löpskalle och hyllas av journalisterna!

Vad ska vi göra? Det finns förslag om att förbjuda jänkarvagnar och barfotakörning, detta för att minska farterna. Kan vi göra något med bankropp och underlag?

Jag tror att större svängar och spänstigare underlag skulle bättra hållbarheten på hästarna väsentligt. Något som är ännu mer kontroversiellt, kan vi begränsa farten i loppen? Kanske bara fri fart sista 500 meterna? 2.000-metersbanor med vida svängar?

I min värld har vi nått vägs ände för hästens kropp. Det är väl inte meningen att hästen ska ha veterinärbehandling mellan varje start? Jag tycker att det ligger i Svensk Travsports intresse att anordna konferenser och diskussions- forum kring detta ämne.

Under alla mina år som sporthästveterinär, det närmar sig 30 år, har vi bara en gång haft en travhästveterinärkonferens. Det borde vi såklart ha årligen i Svensk Travsports regi om nu hästvälfärd och djurskydd verkligen har någon betydelse som det så storvulet påstås!

Vi behöver diskutera och byta erfarenheter och tillsammans försöka komma med lösningar för hästarna bästa! Vem ska annars göra det?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch och han skriver om Derbydistansen.