Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 16:
En välmående svensk uppfödning av travhästar är grundbasen för försörjningen av hästar i sporten, men hur står det egentligen till med begreppet ”svenskfödd”?
Jag noterar att allt fler hästar faktiskt inte alls är svenskuppfödda. Trots detta är de med och tävlar i de program för unghästar som till en stor del är finansierade av Svensk Travsport, även om en betydande andel av loppen också innehåller insatser från hästägarna själva.
Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt
Varför är det så här? Jo, regeln för att få kategorisera en häst som svenskfödd kräver blott att hästen visats upp för frysmärkning och befunnit sig i landet mindre än en månad! En häst kan således både födas i och växa upp i Italien, Tyskland, Holland, Frankrike eller USA och ändå erhålla ett svenskt pass bara genom en kort ”genomresa”.
Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt och jag skulle helst vilja ha så hög frihetsgrad gällande detta som möjligt, förutsatt att alla UET-länder körde med samma regler. Dit är det dock en väg att vandra, även om goda intentioner finns med program som E3, Euro Classic Trot, Breeders Crown och Breeders Course.
Två saker stör mig i denna fråga. Det ena är att orimligheten i det nuvarande systemet gör att det mest troligt kommer att göras en översyn av detta med troliga förändringar som följd. Därför finns en ovisshet gällande framtiden som gör att strategiska affärsmässiga beslut för uppfödare blir svåra att ta.
Anders Ström
En bekant, som är rådgivare till en uppfödare med ett av Sveriges bästa stomaterial, tittade till exempel nyligen på en gård i Danmark för uppfödning. Under nuvarande regler vore det toppen för deras verksamhet att kunna föda upp sina hästar där men ändå ge fölungarna svenska pass. Osäkerheten om reglerna kommer gälla i framtiden är dock stor, varför jag gissar att investeringsbeslutet får skjuta på tiden.
Även den som funderar på att utöka sin uppfödningsverksamhet i Sverige får ta sig en funderare på investeringsbeslutet, eftersom kalkylen förstås ser annorlunda ut om de framtida prispengar och uppfödarpremier som avkommorna kan vara med och ta del av skall delas med hästar uppfödda utanför Sveriges gränser, med rättighet som svenskfödda.
Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder
Det andra besväret med detta system är egentligen att Svensk Travsport å ena sidan lyfter fram argumentet med att travsporten skapar affärer, sysselsättning och öppna landskap i Sverige med siffror som 30.000 arbetstillfällen och ett stort bidrag till landsortens ekonomi.
Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder – men ändå kan vara med och smaka på kalaset som de rika unghästprogrammen som Svensk Travsport erbjuder, genom finansiering från spel på lopp i Sverige under ett system som byggts upp under decennier. Konsekvensen i detta har jag svårt att begripa. I alla fall om man vill gynna uppfödningen av travhästar i Sverige?
Hur löser man då denna gordiska knut? Inte helt solklart och med denna text vill jag i första hand skapa debatt i frågan.
De uppfödare som bedriver sin verksamhet på detta vis skall såklart kunna fortsätta med det och därmed berika den svenska travsporten med sina blåblodiga och väl uppfödda hästar. Men i rättvisans namn borde det komma till ett pris.
Hur löser man då denna gordiska knut?
Slår man ut alla centrala medel som delas ut i unghästloppen per svenskt pass om utfärdats, får man en ungefärlig uppskattning på den värdetillväxt som uppfödaren till en utlandsuppfödd häst skapar när den ges en svensk identitet!
Hur räknar man då ut detta? För att åskådliggöra värdet att av att en häst får tävla som svenskfödd, låt oss ta de drygt 300 miljoner kronor som delades ut till två-, tre- och fyraåringar 2016 och dela det på i runda slängar 3.000 hästar? Det betyder att det ungefärliga värdet av att få delta och köra om dessa pengar är den icke oansenliga summan 100.000 kronor per häst!
Spontant låter det ganska orimligt att lägga en sådan hög avgift, det skulle inte minst ytterligare utmana problemen med hästbrist i loppen framöver. Jag vill bara med detta räkneexempel påvisa att det åtminstone borde föras en diskussion om vad som är ”lika villkor” på uppfödarmarknaden?
Tar man enbart de ”klassiska loppen” pratar vi 50 miljoner att dela på och således nästan 17.000 kronor per häst, slarvigt räknat. Kanske något närmare en rimlig avgift för att få licensiera en häst som svenskfödd? Som sagt tillkommer ju sedan insatser i dessa lopp vilket gör det hela mindre obalanserat.
Alla föl som är födda i Sverige och minst har tillbringat sina första 180 dagar i landet skulle kunna ses som genuint svenskuppfödda. Om de dessutom är efter en svenskfödd hingst föreslår jag att det instiftas en speciell loppserie för dessa hästar, Svensk Avelshingst-löpning. Kanske till hälften finansierad av en avgift på utlandsuppfödarnas passköp? Därmed skulle man skapa ett dubbelslag som skulle gynna svensk uppfödning på sikt!
Om nu detta är förenligt med EU-regler och annat…?
***
Fotnot: Denna vecka är Kristian Borell krönikör och han skriver om travsportens bristande självförtroende.