Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Något står inte rätt till med V75”

Sulkysports krönikör Anders Ström tycker till om V75, där omsättningen hackat lite i inledningen av året.
Av
Anders Ström
Sulkysports krönikör Anders Ströms egna omröstningar på twitter om två aktuella V75-frågor.
Sulkysports krönikör Anders Ströms egna omröstningar på twitter om två aktuella V75-frågor.

Denna krönika publicerades i Sulkysport nummer 6 som kan hittas här.

**************

V75 är den spelform som är enskilt viktigast för finansieringen av travsporten. Det är dessutom navet som för de allra flesta aktiva – inklusive hästägare och uppfödare – skänker mest mening och allmänt intresse för sporten från söndag kväll när startlistorna publiceras, till lördag eftermiddag när loppen avgjorts.

Något står inte rätt till med V75. Omsättningen ser ut att vika neråt och jag misstänker sorgligt nog att det bara är början på en negativ trend som vi nu ser.

Snittsiffror; endast lördagar och icke jackpotomgångar medtagna; de fem första veckorna respektive år:

År            V75-omsättning  

2015       75.715.281

2016       84.039.727

2017       82.594.467

2018       76.619.669

(Siffror från Sulkysport)

Årets jämförbara siffror pekar på en nedgång i omsättning på över sju procent jämfört med förra året och ännu mer jämfört med året innan. Järtecken i skyn säger mig att det blir ännu sämre senare i år.

• Vi är inne i ett VM-år, där stort fokus kommer vara på det stora fotbollsevenemanget i Ryssland under juni-juli.

• Konkurrenter, inte minst statliga Svenska Spel, och de dominerande nätbolagen rampar upp marknadsföringen inför ett licensinförande. Detta med nya moderna produkter som livebetting och onlineslottar.

• Flera små spelbolag som inriktar sin på spel på hästar poppar upp som flugsvampar på en meteorit likt den i Tintin-boken ”Den Mystiska Stjärnan”.

Om folk överger V75, så riskerar man även att långsiktigt tappa rent sportsligt intresserade fans

Det finns två stora varningsflaggor med detta. Givetvis den rent ekonomiska, men även det faktum att om folk överger V75, så riskerar man även att långsiktigt tappa rent sportsligt intresserade fans – som i andra ledet investerar stora pengar i sitt hästägande.

Detta är allvarligt.

 

I alla spelbolag står enstaka procentandelar av spelarna för bulken av omsättningen, speciellt när det handlar om skicklighetsspel. Resten, de rena lotterispelarna, bryr sig föga om spelavdrag och liknande.

Därför är några av de senaste årens förändringar av V75-spelet åtgärder som fört spelformen åt fel håll.

>> Avskaffandet av möjligheten att spela ”Endast V7”. Denna möjlighet erbjöd alla som trodde att omgången skulle bli för ”lätt” att slippa spela med det höga spelavdrag som en eventuell femrättsjackpot medför.

Se faksimilen från twitteromröstningen ”Endast V7” ovan. 

>> Systembegränsningar. Alla som spelar utskrivna system förhindrades att reducera som de ville. En onödig åtgärd.

>> Spelstart 16:20. Genom att senarelägga starten av V75 hamnade man i högre konkurrens med livespel på framför allt Premier League-fotboll. Dessutom var detta negativt i nästan alla aktivas ögon, även banbesökarnas.

Se faksimilen från twitteromröstningen ”Starttid” ovan.

>> Anpassning för att skapa fler jackpottar och så kallad ”Burst”. Jackpotpengar låses in och snurrar inte runt i hjulet och skapar ny omsättning. Inte ens ökad marknadsföring till höga kostnader kan kompensera för detta. Det är inkonsekvent att införa åtgärder för att försvåra för skicklighetsspelare/hardcore fans och samtidigt låsa in småspelarnas pengar.

>> För många ”Extra V75”-omgångar. Jag är absolut inte emot detta, men någonstans går gränsen för hur mycket man kan mjölka ur kossan. Vi kanske har nått den gränsen nu?

 

Man har försökt göra V75 till ett spel för att suga ut alla så mycket som möjligt och inte stå vid sin läst och bibehålla spelet som ett skicklighetsspel.

Lågoddsspel med småvinster är och förblir en annan typ av produkt. Av egen erfarenhet finns det inget spel som är bättre för en nybörjare än Plats. Lätt att få in, lätt att hämta ut och få känna sig som en vinnare. Här är dock spelavdraget problemet. Plats med 80 procent tillbaka och tio-tolv lopp gör att fåret skjuts i huvudet direkt i stället för att ullen klipps sakta men säkert, till allas glädje. Ett spelavdrag på 90-95 procent och en riktad kampanj skulle göra detta till en fantastisk ”indragare” till spel på hästar i konkurrens med sportspel live, till en relativt liten kostnad.

Och V75 skulle kunna få återgå till att vara ett liberalt och fritt spel för alla skickliga passionerade travfans, såväl som för lotterispelarna.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Sakta men säkert har man strypt Solvalla”

Anders Ström var förra veckans krönikör i Sulkysport. Han anser att det krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand och undrar över hur det är med jämställdheten för travhästar egentligen?
Av
Cecilia Kristoffersson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson
Urbaniseringen har ökat i intensitet och det finns ingen tendens att den ska minska. Därför måste det satsas på landets storbanor, i de största städerna. Det skulle gynna alla, anser krönikören Anders Ström. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 40:

Utstuderat. Det är känslan man får efter 21 år i utlandet när man utifrån betraktar hur travsporten och dess spelbolag behandlat i första hand Solvalla, men även de andra två storbanorna Åby och Jägersro. Att Bergsåker ibland fått klisterlappen ”fjärde storbanan” är bara ett alibi för den strategi som implementerats.

Sakta men säkert har man strypt Solvalla, så till den milda grad att banan nu är i det närmaste livlös. Nu när ATG skiljs från ST är en av de viktigaste åtgärderna att ge storbanorna livräddning. Vi befinner oss i grevens tid.

För symbiosen är viktig

Urbaniseringen har ökat i intensitet under många år och det finns ännu ingen tendens att den kommer att minska. Professor Kjell A Nordström spår – om än aggressivt – att det globalt kommer finnas 700 megastorstäder i framtiden. Där kommer 80 procent av alla människor att bo och 95 procent av all ekonomisk aktivitet att ske. Stockholm kommer möjligen att vara en av de som kvalar in, så också Malmö i och med närheten till Köpenhamn.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är just anledningen till att ST måste reformeras, så att inte enskilda Solvallahatande herrklubbar med rötter i landsbygden mot bättre vetande kan strypa potentialen för tillväxt i sporten – och därmed också tillväxt för banorna på landsorten.

För symbiosen är viktig. Potentiella travintresserade ungdomar som växer upp i smalt befolkade regioner i hela landet kommer i allt större utsträckning att söka sig till staden.

För att sedan vilja söka sig tillbaka när familjebildning och ekonomiska förutsättningar har satt sig. Ekosystemen fungerar så.

Travintresset kan mycket väl följa med. Men då krävs satsningar på anläggningar och uppmärksamhet för Solvalla, Åby och Jägersro i första hand. De är motorerna som kommer leda travsportens utveckling de kommande 50 åren. Inget annat.

Mitt råd: börja med tvååringarna!

Konkurrensen står mellan travintresse och andra intressen, inte mellan storbanor och småbanor.

För övrigt behöver Stockholmsregionen ytterligare en travbana, med bra kommunikationer, söder om staden, där ytterligare befolkningspotential kan komma närmare travsporten. Detta via växande städer som Norrköping, Nyköping, Linköping med flera – och närmare Malmö och Göteborg. Gärna en ”levande” anläggning, med möjligheter för mindre tränare att bedriva verksamhet på banan, med goda träningsmöjligheter.

Vem tar initiativet i den frågan?

Hur är det med jämställdheten för travhästar egentligen? Jag slås av hur feltänkt framför allt fördelningen av stolopp för tvååringar är. Jag är själv delvis delaktig som medägare till loppserien Breeders Course, där vi dock starkt driver frågan om en rättvisare fördelning av lopp mellan ston och hingstar/valacker.

Tänket med tvååringslopp för ston är ju givet: att identifiera ston med talang, som snabbt kan tjäna ”sina pengar” och sedan gå tidigt till avel. Det tjänar både sportens och hästens utveckling på. Det är obegripligt att vi 2018 inte har ett enda stolopp för tvååringar förutom Silverstoet och Vinterfavoriten för ston.

Stoavdelning i Svampen har funnits tidigare, men är nu borttagen. Hade man delat upp anmälningarna rakt av i insatsloppen, med lika mycket prispengar centralt garanterat i båda klasserna, hade saken varit löst. Så önskar jag att Breeders Course ska jobba i framtiden.

Ett lackmustest är att det fortfarande är alldeles för stor skillnad i försäljningspriser mellan hingstar och ston – på årets Kriterieaukton: snitt hingstar: 132.000 kronor, snitt ston 86.000 kronor. Medianen: ston 50.000 kronor och hingstar 100.000 kronor!

Oerhört graverande och jobbigt för uppfödarna att det är så. Alltså behöver mer göras för stona i tävlingshänseende, för att även göra dem intressanta i aveln när de tävlat färdigt. Mitt råd: börja med tvååringarna!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Bra med lite förändring”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör i Sulkysport: "Anmärkningsvärt är också fördelningen av tränade hästar. De större banorna växer sig starkare medan de små verkar vara på väg att försvinna".
Av
Cecilia Kristoffersson
Maria Törnqvist konstaterar att 85 av 144 hästar i Kriterie- och Oakskvalen kom från de tre storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Foto Jeannie Karlsson
Maria Törnqvist konstaterar att 85 av 144 hästar i Kriterie- och Oakskvalen kom från de tre storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 39:

skrivande stund är Kriterieveckan på ingång. Personligen en av mina favoritveckor på travåret. Det bjuds inte bara på högklassig sport utan även på Sveriges största unghästauktion för travhästar. Den pågår i tre dagar och det är runt 400 hästar som skall gå under klubban. I år är auktionen kryddad med kallblod och halvblod, det vill säga lite långsammare travras samt ridhästar. Kallbloden var med förra året också och det fick en fortsättning, men för ridhästarna är det första gången de finns med på Kriterieauktionen.

jag gillar att någon vågar testa något nytt….

Det är säkert delade åsikter kring att blanda hästraser på en traditionell varmblodsauktion, men jag tycker att det är bra med lite förändring. Skulle det inte fungera kan man ju alltid gå tillbaka till det gamla. Men jag gillar att någon vågar testa något nytt….

Finalfältet i såväl Oaks som Kriteriet är verkligen guldkantat. Försöken bjöd på många fina hästar och prestationer. Något som har slagit mig är dock variationen och bredden på treåringskullen i år. Lite förbryllande är ändå att både försök och finalfälten i E3-serien har varit tunna. Vad kan det bero på? I finalerna av både långa och korta E3 har det dykt upp i princip samma hästar. Trots att det tävlas om höga prissummor. Det har känts som att det varit klent med undantag för vissa hästars prestationer givetvis!

Enbart en amatör från Sverige mäktade med att våga sig på kvalen

Det är väsentlig skillnad på prissummorna i E3, Oaks och Kriteriet, speciellt när så många hästar nu är premiechansade, och kanske finns förklaringen här. Satsar alla på samma lopp? Anmärkningsvärt är också fördelningen av tränade hästar. De större banorna växer sig starkare medan de små verkar vara på väg att försvinna. Av totalt 144 hästar i uttagningarna på Solvalla förra tisdagen kom 85 från tränare på storbanorna Jägersro, Solvalla och Åby. Från Halmstad, som alltid står sig starkt med sin kompetenta tränarkår och sitt starka hästantal, kom det 16.

Från övriga Sverige var det skrämmande klent och ur den kategori banor som förr hette småbanor var det knappt några hästar med alls Kriteriekvalkvällen. Enbart en amatör från Sverige mäktade med att våga sig på kvalen.

Vi MÅSTE vara rädda om våra profilhästar

Är det så här vi vill att travsporten ska utvecklas? Hästarna springer snabbare och snabbare, de pressas hårdare och tidigare än någonsin innan. Banorna skall prepareras för att hästarna ska springa snabba tider, inte vara skonsamma. För det är mycket mer status att visa upp ”på vår bana sprang den världsrekord just den här dagen”, sedan att hästen bara sprang just det loppet den dagen och var helt fantastisk, men att det ger stora konsekvenser i slutändan. Är det värt det? Vi MÅSTE vara rädda om våra profilhästar, de är så otroligt viktiga för sporten och för tränarna som tar fram dem.

Jag tror det är viktigt att få ner denna statistik på papper och spåna om varför det ser ut som det gör med tunt hästantal, färre amatörer, hästskötare som ledsnar och slutar. Känns någonstans som att det ändå finns en röd tråd.

Det måste också till en omfördelning av prispengarna, de måste fördelas på ”rätt” ställe. Folk kommer alltid att ha olika åsikter och delade meningar. Men jag tror att de flesta aktiva är rörande överens om att det inte är kul med halvfulla lopp, hästar som gör fyra maxprestationer och sedan försvinner. Två- och treåringar som går med ”maxad” balans och utrustning för att kunna tjäna pengar på tider som de egentligen inte är färdiga för att klara av.

Jag var också inne på att ta upp det här med de sena lördagkvällstävlingarna. Totoomsättningar på bara två-tre miljoner kronor och en massa aktiva och folk som jobbar på banorna viker sina lördagkvällar för dessa tävlingar. Men det tar vi en annan gång. Nu fokuserar vi på Kriterieauktionen och topptävlingarna på Solvalla!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström och han tycker att ston tjänar för lite pengar.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Frågan som ställs är ”varför?”

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport: "There is something rotten in the state of Sweden. Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling."
Av
Cecilia Kristoffersson
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a...  Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Who’s Who vann Derbyt på 1.12,0a. Löpningsrekordet över 3.100 meter är 1.18,9a... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 36:

Jag hade egentligen tänkt mig att i denna krönika spinna vidare på tråden om åldersbegränsningar men under tiden har en speciell – och till ämnet relaterad – frågeställning dykt upp. Det rör sig om det finaste vi har inom travsporten: DERBYT!

När jag var yngre och mer fanatisk travsportälskare än jag varit under senare år var årets absoluta höjdpunkt minuterna innan defileringen till det danska travderbyt. Jag brukade ställa mig precis vid stallutfarten för att se de tolv finaldeltagarna skritta ut på banan. Jag tänkte alltid: ”Inte på någon annan tidpunkt under året kommer tolv så till sekunden minutiöst förberedda och topptrimmade hästar att äntra banan”. Det formligen lyste klass om varenda individ, också de största outsiderna.

Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat

I söndags kördes Svenskt Travderby 2018. Det blev ett sevärt lopp med en mycket välförtjänt segrare i makalöse Who’s Who. Tack vare hans världsrekordprestation kommer loppet att ihågkommas för sin sportsliga kvalitet.

Men på vägen till korandet av 2014-kullens Derbyvinnare morrades det rejält i kulisserna. Det började med att det under sensommaren uppmärksamades att de sex prisplacerade hästarna i årgångens Kriteriefinal tillsammans uppvisade skrämmande dåliga resultat under fyraåringssäsongen fram till tidpunkten för Derbykvalen. Få eller ingen startar alls och väldigt lite intjänat. I Derbykvalen galopperade 17 av 72 startande och två av de största förhandsfavoriterna försvann. En av dem fick till och med startförbud. I finalen galopperade fem, alltså nästan hälften av deltagarna.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Det är inte första gången denna (negativa) trend uppmärksammas. Känslan är tyvärr att det blir sämre och sämre från år till år. Frågan som ställs är ”varför?” Har våra tränare blivit sämre på att förbereda sina hästar? Knappast. Är det barfotakörningarna som orsakar detta? Det är jag inte rätt person att svara på, men det är på sin höjd en mindre bidragande verkan. Är det användningen av jänkarvagnar som ”hetsar” hästarna i onödan? Tillåt mig att tveka. Är det ren tillfällighet? Nej, fenomenet är lite för påtagligt för det. Vad är det då då?

Jag har ett par teorier som dock fortfarande är på frågeteckennivån och som endast beror på en viss feeling. Feelingen är till exempel att tävlandet med unga hästar har blivit allt mer komprimerad. Intill för cirka 50 år sedan fanns det i princip bara Uppföddningslöpning, Kriterium och Derby. Kungakannan fanns förvisso, men fram till och med 1981 var det ett voltstartslopp med tillägg. 1969 kom Stochampionatet till och 1971 Sprintermästaren. Treåringarna fick 1984 sprinterloppet Stora Treåringspriset och samtidigt började Färjestads Nordiska Treåringspris att växa sig stort. 1997 lades de två loppen ihop och blev till E3. Då hade vi redan haft Breeders Crown för både tre- och fyraåringar sedan 1991 och 1985 hade Grand Prix de l’UET kommit till.

Är det farten som ”dödar”?

Många banor började dessutom erbjuda egna penningstinna lopp för framför allt fyraåringarna. Gävles Fyraåringsstjärna, Bergsåkers Norrlands Grand Prix, Eskilstunas Fyraåringstest är några exempel. Känslan är att tränare och hästägare är ivriga efter att delta i så många av dessa lopp som möjligt. Samtidigt verkar det som om att unghäst- säsongen har förskjutits en månad fram mot hösten. Detta medverkar till att hästarna måste springa väldigt fort direkt när de kommer ut efter vinterträningen och detta fortsätter under de kommande sex månaderna. Är det farten som ”dödar”?

Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed

Fram till och med 1982 kördes Svenskt Travderby på distansen 3.100 meter. Upplägget med lång distans kallades senare av profiler som Sören Nordin och Bo ”Red Mile” Fransson för ”det riktiga Derbyt”. Det sista vanns av Rex Håleryd (Stig H Johansson) på 1.19,5a. Löpningsrekordet hade Mustard (Sören Nordin) satt två år tidigare vid sin makalösa seger på 1.18,9a. Det första Derbyt över dagens distans vanns 1983 av Micko Fripé (Bo William Takter) på 1.18,0a på tung bana. Redan årets efter vanns Derbyt på 1.16,4a. I söndags travade Who’s Who 1.12,0a!

Veckan innan det svenska avgjordes danska Derbyt, som fortfarande körs över 3.000 meter. Chock Nock vann på 1.15,1a, den femte snabbaste tiden i loppets historia. Jag har alltid hållit med Nordin och Fransson om att ett Derby skall köras över lång distans. Jag tror på fullt allvar att upplägget för hela fyraåringssäsongen blir annorlunda och mer skonsamt för hästarna. Tränarna måste fokusera mera på styrka och mindre på speed.

Argumentet med att anmälningsbenägenheten – och därmed prissumman som skapas av insatserna – skulle minska köper jag inte. Lilla Danmark klarar fortfarande att få till ett Derby på 3.000 meter med en för landet räknat hög prissumma. I krönikans rubrik citerar jag fritt William Shakespears Hamlet. Kanske svaret på alla frågor ligger tre mil söder om Kronborg Slott, i Charlottenlund, där man kör ett Derby över 3.000 meter?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om plånbokens betydelse.

Sport