Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”I slutändan är det stressen som tar knäcken på skötarna”

Sulkysports krönikör Maria Törnqvist anser att barfotaförbudet bör gälla ännu längre in på våren, för hästarnas skull. Hon tycker även att tränare, gymnasieskolor och ST behöver sätta sig ner gemensamt och arbeta fram en bättre och mer attraktiv miljö för våra framtida hästskötare.
Av
Maria Törnqvist
Foto Mia Törnberg/Sulkysport.
Foto Mia Törnberg/Sulkysport.

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 11:

Vi är inne i mitten på mars och vintern har gjort sig påmind i stort sett hela landet. Det blev ingen tidig vår i år heller. Det har varit en stor debatt kring det nyss utgångna barfotaförbudet. Detta gäller alltså den 1 december till 28 februari. I år har flera banor tvingats förlänga sitt barfotaförbud på grund av rådande vinterväder.

Jag är egentligen för att köra hästarna barfota eller med beslag som låter hoven ”jobba fritt” och vidgas. Jag inbillar mig i alla fall att det främjar hästarnas hälsa. Men frågan är om det inte är bättre att förlänga barfotaförbudet till den 1 april och även lägga skotvång på hela treåringssäsongen.

Jag har varit inne på det förut att hästarna har blivit ett förbrukningsmaterial. I de större stallarna liknar det i vissa fall en industri. För både sportens och hästarnas skull behöver vi profilhästar som hänger sig kvar och ekipage som publik och åskådare kan identifiera sig med.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Tänk er exempelvis ishockey eller fotboll. Skulle spelarna bytas ut efter varje säsong minskar nog intresset att följa sporten radikalt. De allra flesta människor som är sportintresserade vill ha ett favoritlag och inte alltför sällan även en favoritspelare att förhålla sig till som besitter karakteristiska egenskaper.

En annan aspekt som jag tror har uppkommit på grund av att det blivit ”industri” över travsporten är också det bristande intresset hos eleverna som utbildas och ska bli framtida hästskötare. Överlag känns det som att folk har ledsnat på att vara hästskötare. Inställningen finns att gå upp tidigt på morgonen och åka hem sent på eftermiddagarna inte väger upp de positiva sidorna av jobbet.

Vi som arbetsgivare måste ställa oss frågan VARFÖR?

Vi som arbetsgivare måste ställa oss frågan VARFÖR? Vi är rätt så kokta utan personal. För det är svettigt och i de allra flesta fall otänkbart för en tränare att stå på egna passhästar…

En annan fundering till att personalen tröttnar är kanske att det kan bero på den bristande chefsådran? Många gnäller på för många passhästar ooh så vidare. Eftersom jag fram tills för bara några år sedan jobbade som hästskötare i ett av Sveriges största stall hos Åke Svanstedt så är jag relativt säker på att det inte har med antalet passhästar att göra. Hos Åke hade vi nio passhästar på vintern och tio på sommaren. Tycker att det fungerade ganska bra och var inget jag kände av direkt. Mycket berodde på den välfungerande organisationen samt stämningen i personalen. Alla hjälptes åt och vi tog hand om varandra.

 

Alla visste vad som gällde på den arbetsplatsen och vi fick anpassa oss efter det. Vi fick lägga upp våra dagar relativt fritt och så länge allt blev gjort som det skulle och hästarna blev skötta var det inga problem.

Enligt min åsikt tror jag överlag att både folk och djur mår bättre av fasta rutiner, raka kommunikationer och lite uppskattning emellanåt.

Jag tror det är viktigt att värdesätta saker som att lägga in 30 minuters frukost eller gemensam lunch. Dels så att alla någon gång under dagen känner att dom hinner äta och få sitta ner fem minuter.

Tyvärr känns det som att själva hästintresset är på väg att dö ut

Jag tror inte det hjälper att höja lönen eller locka med förmåner. I slutändan är det stressen som tar knäcken på skötarna. Stressen att inte hinna äta, stressen att inte hinna springa på toa, stressen att man inte hinner göra i ordning sina passhästar.

Tyvärr beror nog en hel del av den här stressen på det nya tävlingsupplägget. Lunchtrav och trav på lördagkvällar är slitsamt. Jag har full förståelse för inkomsten det bringar till ATG. Men… det tar knäcken på skötarna i längden. Vi (tränare), gymnasieskolor och ST,  behöver sätta oss ner gemensamt och arbeta fram en bättre och mer attraktiv miljö för våra framtida hästskötare.  Och framförallt börja förklara redan i skolbänken vad ett yrke som hästskötare innebär! Det är inget 7-16 jobb, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Tyvärr känns det som att själva hästintresset är på väg att dö ut. Vilket jag tycker är väldigt synd. Det finns inget roligare jobb och ingen dag är den andra lik.

Vi måste vända den här trenden och det är nu. Vissa säger att vi som arbetsgivare ska minska antalet passhästar och höja lönerna. Och vilka tror ni kan erbjuda det? Jo de som redan har mycket pengar och inte behöver oroa sig för ekonomin.

Majoriteten av Sveriges travtränare har det redan tight ekonomiskt. För att rörelsen överhuvudtaget ska gå ihop sig måste en skötare stå på åtta-nio passhästar. Kostnaderna för foder och strö har ökat dramatiskt de senaste åren och det ser inte direkt ut att vända.

Här har ni något att bita i, ST.

***

Fotnot: Håkan ”Lillis” Olsson är veckans krönikör i Sulkysport och han berättar om när han ordnade ett matchrace på Sundbyholm veckan innan Elitloppet.

Vill du prenumerera på Sulkysport? Kolla in våra erbjudanden, antingen som papperstidning – och då ingår Sulkysport som e-tidning utan kostnad – eller endast digitalt.

Kampanj
10 veckor för 299 kronor
Sulkysport som både papper och e-tidning
Beställ
Sulkysport e-tidning
Från 275 kronor
Läs tidningen var du vill
Varje onsdag på din dator, surfplatta och smartphone
Beställ