Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Vi måste tillsammans skapa en miljö för alla”

Maria Törnqvist var krönikör i förra veckans nummer av Sulkysport och hon glädjs med de profiler som med enkla förutsättningar gör riktigt bra prestationer och kan skänka hopp och glädje till mindre tränare/amatörer.
Av
Maria Törnqvist
Profiler som Lucifer Lane och Johan A Nilsson skänker hopp för de mindre tränarna och amatörerna.
Foto Hanold/ALN
Profiler som Lucifer Lane och Johan A Nilsson skänker hopp för de mindre tränarna och amatörerna. Foto Hanold/ALN

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 33:

Hösten här med allt vad det innebär! Det blir mörkt och grått fort, men då gäller det att hitta ljusglimtar. För min del så är hösten intensiv, man får chansen att bränna bort de där överblivna kilona efter sommaren genom inkörning av unghästar.

Älskar verkligen att köra in och forma de små liven från början. Dom lär sig fort och dagens varmblodsras har blivit väldigt foglig att jobba med redan från början. Det är alltid lika spännande att utvärdera vilka som har talang redan efter ett par veckor i vagn, men man får inte glömma att det till slut är löpskallen som avgör vilken individ det blir på banan. Något som dock är svårare att mäta i träning.

På tal om unghästar så bär jag med mig några intryck från den gångna månaden. Första helgen i oktober så kördes det stora finaler för våra unghästar. Större tränare hade kvalat in flera hästar från sina stall på imponerande vis. Men när mållinjen skars i Oaks söndagen den 1 oktober så stod där ändå en amatörtränad häst som till slut vann lekande lätt.

Candy La Marc, som inte ens blev såld på auktion för att ingen uppenbarligen ville ha henne.

Man känner verkligen med ägaren och uppfödaren som behöll henne och tränade upp henne själv. Som städade av dyrgriparna i det största loppet vi har för treåriga ston i Sverige.

En annan, eller ja två andra profiler som fastnat på min näthinna, är Lucifer Lane och hans följeslagare i sulkyn Johan A Nilsson. En häst hos en liten tränare med en relativt orutinerad amatörkusk från Örebro i sulkyn. Som gång på gång gör toppinsatser tillsammans mot tuffa konkurrenter.

Senast dansade ekipaget undan i ett Breeders Crown-försök på Axevalla och såg till att de är klara för semifinalerna på söndag. Hoppas detta ekipage kvalar in till Breedersfinalen! Och jag hoppas att dom lyfts fram! Det är precis sånt här sporten behöver när det gnälls som mest. Profiler som med enkla förutsättningar gör riktigt bra prestationer och kan skänka hopp och glädje till mindre tränare/amatörer.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

 

Förra veckan var jag även på en föreläsning/temadag med ett stort gäng travgymnasieungdomar. Fick lyssna på deras grupparbeten och tankar angående att jobba i travstall. Många av dem hade riktigt goda ideér och jag hoppas att de kommer ut nästa år och jobbar hos tränare.

Men jag fick även höra en hel del kritik från eleverna angående jobb i travstall. Givetvis ligger det även ansvar på oss som arbetsgivare att se till att arbetsmiljö och vardag funkar och ser bra ut. Vi måste tillsammans skapa en miljö för alla. Något som ibland kanske glöms bort i allt jobb med att driva en rörelse. Det är inte bara att träna häst som krävs av oss tränare idag.

Min första tanke efter att ha bevittnat Skellefteås V75-omgång i spöregn för några veckor sedan var att

fasen, va synd jag tycker om dem

Mörk höst och Norrland går inte hand i hand på något sätt när en sådan liten bana arrangerar V75 så få gånger om året. Jag vet att det är väldigt tight tävlingsschema på sommaren och att det i princip är omöjligt att rucka på de fast inbitna sommaromgångarna. Men kan man kanske inte slänga in en omgång en sommardag på en söndag då istället . Dra nytta av Norrlandscharmen och midnattsljuset, lite varmare klimat och att folk kanske faktiskt har semester. Förhoppningsvis…

Jag tror att alla parter hade blivit gladare av det. Samma tanke slog mig nämligen när stackars Bollnäs arrangerade V75 i vårvintras och drabbades av tjällossning så tävlingarna fick skjutas upp flera timmar.

Även om aktiva fick kompensation så känns det ju lite onödigt att lägga en omgång där i ett sådant område där vid den tidpunkten på året faktiskt är ganska hög sannolikhet att det blir tjällossning.

Lägg även den så att de kan få dra nytta av varmare klimat och får möjlighet att dra till sig publik på plats.

Trav ÄR bäst på plats, se till att det blir så också.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Greyhound var mera komplett än Varenne”

Klaus Koch var förra veckans krönikör i Sulkysport och han ger sin syn på vem han anser borde varit nummer ett på vår lista över världens 50 bästa hästar genom de senaste 100 åren.
Av
Cecilia Kristoffersson
Greyhound är Klaus Kochs val som världens bästa häst genom tiderna.
Greyhound är Klaus Kochs val som världens bästa häst genom tiderna.

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 1 2018:

Tidningen som ni just nu håller i handen har nyss publicerat en artikelserie om världens genom tiderna bästa hästar där dessa rankades inbördes efter en rad kriterier. Jag håller helt med om kriterierna men dock kommer jag inte fram till samma resultat. Jag tror att den ”rankande individen” – till exempel jag själv – har svårt med att se bort från ett dolt kriterium, nämligen upplevelsen. Bortsett från ettan, Varenne, är det nämligen just det kriteriet som blir styrande i min alternativa ranking.

Låt mig ändå stanna kvar lite hos Varenne

Att italienskfödde Varenne är den bästa travhästen världen har skådat tror jag att de flesta är överens om, men placeringarna därefter har många kandidater. Framförallt är det svårt att jämföra hästar från olika tidsåldrar vilket jag strax kommer tillbaka till.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: Fyllde den 5 april

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, rådgivning inom i internationell travsport. Sedan den 1 juli 2015 vd för travbanan Bahrenfeld i Hamburg

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Fyraårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Långa promenader (nej, skojar!). Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Låt mig ändå stanna kvar lite hos Varenne. Enligt min uppfattning måste han vara den bästa (brasklappen kommer strax) travhästen som satt sina hovar på en travbana. Men var han bästa travaren? Tillåt mig att tvivla. Varenne såg allt annat än komplett ut när han lopp efter lopp lade travvärlden under sina fötter. Han krängde i kurvorna, behövde en del utrustningsdetaljer  och han kunde till och med ta till galopp någon gång ibland. Varennes styrka var hans hjärna och hans hjärta, hans motor. Med dessa två ”vapen” kontrollerade han sin något udda teknik så mycket att man med rätta kan påstå att ingen någonsin varit bättre än han.

Greyhound var mera komplett än Varenne

Brasklappen, som jag hänvisar till ovan, hette Greyhound. Denna nästan helvite travare travade alltså världsrekord 1.11,6 år 1938. Det tog 31 (!) år innan Nevele Pride 1969 förbättrade rekordet till 1.11,3. Varenne satte en hel del olika rekord, men de förbättrades i princip alla inom relativt kort tid.

Greyhound var mera komplett än Varenne såtillvida att han även travade rekord under sadel och i tvåspann. Greyhound förblev dock osynad i tävlingar över längre distanser och han tillbringade hela sitt liv i Nordamerika. Man kan bara spekulera i vad ”det grå spöket” kunde ha uträttat på Vincennes kolstybb utöver att han förmodligen hade bytt färg…. Ändå har jag en viss feeling för – och det är tyvärr bara en feeling – att Greyhound även hade varit en mästare mot franska hästar i deras eget hemland.

Sedan var det det här med upplevelsen. Frågar man 100 olika personer om vilken häst som gett dem den största upplevelsen på en travbana får man förmodligen 70-80 olika svar. Folk som är eller har varit hästägare väljer vanligtvis en triumf med egen häst som den största upplevelsen, till exempel en Derbyseger eller det som är ännu större. Andra nämner speciella lopp som till exempel Mack Lobells Elitloppsseger 1988 eller duellen mellan Copiad och Pine Chip i samma lopp 1994.

Jag har ju haft förmånen att få vara med till att arrangera Elitloppet under 24 år och många är de upplevelser jag måste klassificera som speciellt känslomässiga. Coktail Jets, Moni Makers och Victory Tillys segrar är exempel på detta.

Jag glömmer aldrig de känslor som löpte genom min kropp sekunderna efter loppet

Dock hittar jag mitt livs största travupplevelse i ett helt annat lopp, ett lopp som bara kördes en enda gång, nämligen Harley Davidson Race på Sörlandet Travpark i slutet på augusti 1997. Jag hade den sensommaren hämtat den australiensiske valacken Knight Pistol till norra Europa. Hästen var av ren passgångarstam, men var sitt lands överlägset bästa travare. Jag fick banorna Bergsåker (Sundsvall Open Trot), Sörlandet, Åby (Åby Stora), Hamburg (Grosser Preis von Hamburg) och Solvalla (Frances Bulwarks lopp) till att samarbeta om att ta kostnaderna för hästen. Det var inte så svårt därför att hästens ägare Russell Edwards själv tog hälften av kostnaderna.

Ändå var kritiken massiv, att lägga pengar, inför den första starten i Sundsvall. Knight Pistol hade drabbats av korsförlamning efter ankomsten till Sverige och starten var i fara. Han slutade sjua bakom Scandal Play. Jag blev totalt utdömd, men ingen tog till synes notis av att Knight Pistol travade den snabbaste sistakilometern av alla i loppet.

”Hämnden” blev söt och den kom fort, redan veckan efter, när ”The Terminator”, som han kallades hemma i Australien, åkte till Norge och tog an sig hästen som vid den tidpunkten räknades som Europas bästa travare, hemmahästen Gentle Star. Gunleif Tollefsens hingst räknades som oslagbar, men Knight Pistol och hans unga, kvinnliga kusk Kerryn Manning knäckte favoriten i en fenomenal slutspurt, och sensationen var ett faktum.

Jag glömmer aldrig de känslor som löpte genom min kropp sekunderna efter loppet. Tårarna rann och en obeskrivlig känsla av lycka, lättnad och stolthet tog över. Kritikerna vände på klackarna och strödde beröm i stället. Många uttryckte nästan tacksamhet för att de hade fått vara med om att uppleva detta. Jo, den augustilördagen anno 1997 blev ramen om min hittills största travupplevelse. Det var inte världens bästa häst som vann, men den gav mig och många andra en upplevelse för livet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport, som utkommer torsdagen den 11 januari, är Håkan ”Lillis” Olsson krönikör och han minns tillbaka till den gamla goda tiden.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Det är en sorglig utveckling”.

Anne Haglund var förra veckans krönikör och hon anser att höjningen av prispengarna som sker nästa år inom V75 är ett steg i rätt riktning, gärna ännu större ökning om hon får bestämma.
Av
Anne Haglund
En satsning på prispengarna inom V75 är rätt väg att gå – framför allt ur hästhälsosynpunkt, anser Anne Haglund. Foto Jeannie Karlsson.
En satsning på prispengarna inom V75 är rätt väg att gå – framför allt ur hästhälsosynpunkt, anser Anne Haglund. Foto Jeannie Karlsson.

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 42:

Travhästarna som föds idag har en betydligt jämnare kvalité än bara för en generation sedan. Inom ramen för en kull föds ett mycket litet antal hästar som har exceptionella egenskaper för travtävling.

Dessa har bra temperament, ändamålsenlig exteriör, bra teknik, bra hållbarhet, bra syreupptagningsförmåga, bra immunförsvar med mera. Dessa individer är genetiska toppar och har bäst förutsättningar att lyckas i de stora unghästloppen som kommer tidigt i livet, de tävlar på sin talang. Detta är den enkla förklaringen till varför tidighet är den bästa egenskapen för lyckat resultat som avelsdjur.

Om dessa hästar pressas för hårt för tidigt uppstår problem som ibland blir kroniska.

De tidiga hästarna är de som är de genetiskt bästa och det är generna som förärvs till avkomman. De flesta hästarna (nästan alla) hamnar dock i gruppen som har brister inom något område. De kan komma ikapp och bli mycket bra tävlingshästar om de får mer tid, rätt träning, rätt behandling, helt enkelt hjälp på vägen.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Delvinator

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Om dessa hästar pressas för hårt för tidigt uppstår problem som ibland blir kroniska. De blir stressade, halta, får infektioner, orkar inte, tappar gnistan. Alla hästar förtjänar att få den tid och den hjälp de behöver om vi ska nyttja dem som tävlingshästar.

Banorna har ofta svårt att få fullt antal hästar i unghästloppen, detta talar sitt tydliga språk. Hästarna är inte mogna. Det går nämligen inte att tävla ”lugnt” med en unghäst idag. Tiderna är hiskeliga och det tar hårt på individen. Antal unghästlopp bör därför hållas på en rimlig nivå.

Den lilla andelen av hästarna som är mogna att starta som två-och treåringar ska naturligtvis ha bra startmöjligheter, men jag anser att det ska läggas mer fokus och pengar på de äldre hästarna än vad som görs idag.

Veterinärbehandlingen får inte bli en förutsättning för varje start.

V75 är ett exempel på en utmärkt serie som går över hela landet och som hästarna kan vara med i oavsett ålder så länge de håller sig inom det tävlingsåldersintervall som finns i reglementet. Höjning av prispengarna som sker nästa år inom V75 är ett steg i rätt riktning, gärna ännu större ökning om jag får bestämma. Prisfördelningen i V75 bör vara enligt skalan: andrapriset 50 procent av förstapriset, fjärdepriset 25 procent av förstapriset, sjättepriset 12,5 procent av förstapriset. Att vara prisplacerad på V75 måste värderas.

Fokuseringen av prispengar på de unga hästarna med väldigt höga prissummor i unghästloppen, vilket ytterligare förstärks av premiechansningen, ökar tyvärr risken att unghästarna pressas för hårt och överutnyttjas.

Det är tyvärr inte alls ovanligt att hästarna veterinärbehandlas i princip mellan varje start. Det är en sorglig utveckling. Jag anser att en veterinärbehandling ska göras omgående på en skadad häst, därefter behöver den vila och rehabilitering och troligtvis ett förändrat träningsupplägg för att den ska kunna tävla en längre period utan att den blir skadad igen. Då har man lyckats som tränare. Veterinärbehandlingen får inte bli en förutsättning för varje start.

Riktigt höga prispengar i V75 är en hästvälfärdsfråga!

Har du en fin unghäst som inte riktigt klarar alla moment för att komma till start som unghäst måste den kunna få viloperioder och lugnare träningsperioder och kanske börja tävla som fyraåring eller äldre istället. Problemet med detta hästvänliga synsätt är att det blir dyrt, mycket dyrt. Vi vet att hästarna behöver träning som unghästar för att utveckla sin fulla potential som vuxen tävlingshäst. Skötsel och träning av travhäst är tidskrävande och dyrt men med rejäla prispengar i V75 så skulle det vara möjligt att hästägaren kan tycka att det är värt det. En väl förberedd vuxen häst som blivit stark och stabil och som inte överutnyttjats som unghäst har dessutom bättre möjlighet att hålla i flera år som tävlingshäst. Riktigt höga prispengar i V75 är en hästvälfärdsfråga!

Sedan en helt annan sak. Vi står inför en uppdelning av ST/ATG och delar av styrelsen i ST ska avgå inklusive ordföranden. Det är nu chansen finns att påverka Svensk Travsports organisation. Det är nu vi måste komma med idéer och krav kring hur vi vill att vår sport ska se ut i framtiden.

Vi är många som känner att det är svårt att få gehör och inflytande i ST. Styrelsen måste bli mer synlig, ta större ansvar och föra en aktivare debatt. Det är styrelsen som ska ta de stora besluten och bestämma inriktning av verksamheten och tjänstemännen ska arbeta efter det.

Idag känns det faktiskt som tvärtom. Det bör vara ett krav att de aktiva organisationerna (exempelvis tränarna, uppfödarna, ägarna) har sin ordförande i styrelsen. Då får alla aktiva genom sin organisations ordförande en tydlig väg att påverka besluten. Personen som sitter i styrelsen för sin organisation har också en tydlig uppgift att följa organisationens linje och sitter inte och företräder enbart sin egen uppfattning.

Vi aktiva måste ta tillbaka inflytandet över sporten, det är faktiskt våra liv, arbeten och passion det handlar om.

***

Fotnot: Krönikör i Sulkysport nummer 1, som utkommer fredagen den 5 januari, är Klaus Koch och han ger sin syn på vår Topp 50-lista över världens bästa hästar och vem han personligen tyckte skulle varit tvåa.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Viktigt att inte göra samma misstag som Tingsryd.”

Sulkysports krönikör Anders Ström om Solvallas tisdagar, hur han vill att framtidens Jägersro ska se ut för både hästar och publik och att alla måste försöka dra åt samma håll.
Av
Anders Ström
1.400-metersbana och en startbil med plats för tio hästar i bredd samt kraftigt vinklad vinge likt Meadowlands. Så vill krönikören Anders Ström att framtidens Jägersro ska se ut. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
1.400-metersbana och en startbil med plats för tio hästar i bredd samt kraftigt vinklad vinge likt Meadowlands. Så vill krönikören Anders Ström att framtidens Jägersro ska se ut. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 41:

Trots att det slutgiltiga förslaget angående omregleringen av den svenska spelmarknaden inte är färdigt ännu har hösten bjudit på spännande nyheter som kommer att prägla travsporten i landet på lång sikt.

Att Solvalla återigen får en helt egen tävlingsdag på kvällstid är egentligen bara ett myrsteg som tagits i riktningen mot att huvudstadsbanan får den unika och självklara status som nav i sporten, likt Vincennes i Paris.

Make it happen, please!

Med ny vd i Jörgen Forsberg hoppas jag att Solvalla kan staka ut den rätta riktningen med detta som avstamp, men oavsett vem som sitter i chefsstolen ovanpå inskrivningen på Solvallas stallbacke kommer det inte att gå att ta Solvalla till sin fulla potential utan att Stockholms Travsällskap, ST och ATG samt alla andra intressenter försöker dra åt samma håll. Make it happen, please!

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 46

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber och Cruzado dela Noche samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

I Skånska Travsällskapet har man kommit lite längre på vägen mot framtiden. Ett avtal med Malmö Kommuns fastighetsbolag skall frigöra 775 miljoner kronor och lägger därmed grunden till ett nytt hästcentrum med Jägersro travbana i mittpunkten. Det är väldigt goda nyheter och om man kan lyckas att skapa en affärsmässigt gångbar multiarena med hästen som grund men också med andra möjligheter till intäktsströmmar ser det ljust ut för Jägersro i framtiden.

Detaljerad som jag ibland kan vara har jag till att börja med börjat grunna på hur just travsporten kommer att bli roligare att följa vid ett besök på Nya Jägersro.

En 1.400-metersbana med liknande mått som de nordamerikanska 7/8-milebanorna skulle göra att vi kan mäta våra hästars prestationer och jämföra med rekordtider på banor som Hoosier Park, Mohawk och Vernon Downs med flera.

Publiken då?

Det blir även viktigt att inte göra om misstaget från bygget av Tingsryd, där upploppet blev kort eftersom mållinjen blev placerad mitt på publikrakan. Långt upplopp är alfa och omega för spännande race och just 1.400-metersovalen lämpar sig ju för det.

Många travlopp avgörs i starten, därför hoppas jag man inför en ordentligt vinklad startbilsvinge, som på Meadowlands, samt tio hästar i främsta ledet bakom bilen.

En extra rolig idé som jag hörde att det surrades om på Jägersro är att anpassa den nya banan för ”fransk” voltstart. Det tror jag stenhårt på, inte minst för att det lättare skulle kunna skapa förutsättningar för lopp med fler än 15 ekipage.

Sist men inte minst skulle det bli självklart att Derbyt på Nya Jägersro skulle köras över ”gamla” derby-
distansen 3.000 meter autostart med starten framför publikplatserna och två tuffa varv runt ovalen!

Publiken då? Ja, här finns alla förutsättningar för att skapa intressanta ytor för alla typer av besökare i olika segment.

Viktigt blir att anpassa banan för trogna besökare, som kommer på tävlingarna varje vecka, samt även för folkfester där man har tiofalt gånger fler åskådare.

Hur som helst blir det spännande att se planerna när de läggs fram!

Sport