Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Bold Eagle vässad på stranden

PARIS. Bold Eagle har fått en överraskning i sina vanliga träningsrutiner efter andraplatsen i Prix de Belgique.
– Två gånger den här veckan har han fått åka och träna på stranden. Det är första gången för honom, och han var perfekt, säger skötaren Hughes Monthule.
Av
Lars G Dahlgren
Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende med endast fyra dagar kvar till Prix d'Amérique. Foto Mia Törnberg
Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende med endast fyra dagar kvar till Prix d'Amérique. Foto Mia Törnberg

Sedan Bold Eagle var tre år har han trampat samma rutin på Sébastien Guaratos träningscamp Clopin i Normandie. Rakbanejobb två gånger i veckan, däremellan hage och motion. Varje träningspass fyra intervaller på den kuperade kilometerlånga sträcka på vilken Guarato utvecklat sina (topp)hästar så att hans stall är Frankrikes vinstrikaste.

Efter andraplatsen i Prix de Belgique för två veckor sedan, då kusken Franck Nivard anmärkte att ”Bold Eagle är inte som när han var fem-sex år utan börjar bli lite gammal”, bestämde sig Sébastien Guarato för att ändra rutinerna den sista veckan fram till Prix d’Amérique. Istället för att köra hemma på gården har han lastat Bold Eagle, och stallkamraterna i Prix d’Amérique, Booster Winner, Carat Williams, Valko Jenilat och Billie de Montfort, i transporten och kört ut till kanalkusten; staden Cabourg närmare bestämt. Och där utnyttjat den fantastiska möjligheten att träna på sandstranden, när det är ebb.

– Det har handlat om att köra snabba intervaller. Att springa på stranden brukar hästarna tycka är underbart. Förhoppningen är att det ska ge ”mer gas” på söndag, säger Bold Eagles skötare Hughes Monthule.

Förhoppningen är att det ska ge mer gas

– Underlaget på stranden är både mjukt och ger svikt. Det påverkar också moralen eftersom hästarna ser något annat än träningsbanan hemma, säger Sébastien Guarato.

Guarato själv stod över torsdagstävlingarna på Vincennes och skickade Bold Eagles skötare till Paris med dagens två starthästar För Monthule, som hunnit få bra med Prix d’Amérique-rurtin genom Bold Eagle, var det som en vanlig dag på jobbet. Det stora slaget är fortfarande fyra dagar bort.

Att ändra rutinerna så där veckan före Prix d’Amérique låter som att det finns oro i Bold Eagle-lägret att allt inte är tip-top och att ”något måste göras” om Bold Eagle ska kunna ta sin tredje raka Pd’A-seger. Att något kanske behöver ändras tyder ju även den för Bold Eagle ovanliga sviten fyra raka andraplatser på, och då var den allmänna uppfattningen också att han ”borde” ha avgjort till seger i genrepet Prix de Belgique.

Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende och det är tydligt att eventuella tveksamheter om Bold Eagle är på topp, det får andra stå för.

– Bold Eagle är på topp. Att ändra på träningen lite på det här sättet sista veckan med så här rutinerade hästar är ett försök att få fram det där lilla extra, överraska dem med något nytt. Förra året gjorde vi faktiskt också en ändring, till det norska huvudlaget efter att Bold Eagle besegrats av Traders. För att vinna Prix d’Amérique kan det behövas lite ”extra gas” och på söndag får vi se om utflykterna till stranden fått den effekten, säger Hughes Monthule.

Bold Eagle och Hugues Monthule. Foto Mia Törnberg

Hans arbetsgivare sätter rekord i årets Prix d’Amérique. Fem hästar med, det har ingen haft tidigare samma år. Bold Eagle, Billie de Montfort och Valko Jenilat kvalade in, Booster Winner och Carat Williams kom med på samlad prissumma i karriären.

– Det är magnifikt att ha fem hästar i världens största lopp, konstaterade Guarato i en stor intervju i onsdagens utgåva av facktidningen Paris-Turf.

De andra fyra får ursäkta, men det är förstås titelförsvararen Bold Eagle som intresset kretsar kring. Speciellt som denne inte vunnit sedan i somras.

– Vissa har redan begravt Bold Eagle. Jag har läst allt överallt och på sociala nätverk. Vissa inlägg som att Bold Eagle inte längre är den häst han varit och att det skulle vara bättre att sluta tävla. Dessa människor borde göra något annat än analysera travlopp. Att sluta tvåa tre gånger i förberedelselopp är förlåtet, säger Guarato.

Vissa har redan begravt Bold Eagle

Likväl: förra året var Guarato så bombsäker man någonsin kan vara på att vinna ett travlopp, eller för den delen Prix d’Amérique på Vincennes gällande Bold Eagle. Då sade han veckan innan loppet att det enda han var orolig för var att något skulle hända i trafiken på vägen från Normandie till Vincennes så att hästen inte skulle hinna till loppet…

Bold Eagle defilerar efter fjolårets seger i Prix d’Amérique.. Foto Mia Törnberg

Riktigt så segervisst låter det inte nu:

– Sedan vintermeetinget började har det gått illa för Bold Eagle. Först hade den berömda hovbölden som gjorde att han missade Prix de Bretagne och sedan har han inte fått rätt resa i de tre lopp han gjort. På söndag kan flera hästar vinna och det blir en fråga om löpningsförlopp.

På söndag kan flera hästar vinna

Guarato har också mixtrat lite med Bold Eagles balans, skoningen fram, och den variant utan sulor som testades i Prix de Belgique föll inte väl ut. Nu blir det ännu en ny typ av skoning fram, som kan ses som ett mellanting mellan den tidigare ordinarie tunga frambalansen och den man testade i Prix de Belgique,

Om sina övriga fyra Prix d’Amérique-hästar säger Sébastien Guarato så här:

– Valko Jenilat kommer att köras mer offensivt på söndag än han gjort i uppladdningsloppen och kan sluta bland de fem främsta. Alexandre Abrivard kommer att få ett roligt lopp med Billie de Montfort; hon startar snabbt och ska gå i ryggar inne vid sargen. Hon avslutar bra om hon får sin resa. Carat Williams siktade egentligen på Prix de la Marne nästa helg, men ägarna ville hellre vara med i Prix d’Amérique. Jag kommer att säga åt David Thomain att vara mindre offensiv den här gången (än i Prix d’Belgique då Carat Williams attackerade i uppförsbacken och drog fram Readly Express för att sedan galoppera på upploppet, reds.anm.). Booster Winner har, som man säger ”lite korta ben” när det handlar om Prix d’Amérique, men han gör alltid sitt bästa, säger Sébastien Guarato till Paris-Turf.

Svåraste motståndarna då?

– Readly Express, Propulsion, Bird Parker och Belina Josselyn, säger Guarato, och understryker:

– Men jag är som sagt lugn. Mina hästar kommer att vara med och köra om de stora valörerna.

Fakta

Sébastien Guaratos fem Prix d’Amérique-hästar

  • Bold Eagle
    hingst 7 år e. Ready Cash – Reethi Rah Jet e. Love You
    47 st: 37–6–0
    Rekord: 1.08,4ak*
    Insprunget: 3.601.620 euro
    Uppfödare: Jean Etienne Dubois
    Ägare: Ecurie Pierre Pilarski
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Franck Nivard

 

  • Bille de Montfort
    sto 7 år e. Jasmin de Flore – Quismy de Montfort e. And Arifant
    61 st: 15–19–10
    Rekord: 1.09,2ak
    Insprunget: 1.547.26 euro
    Uppfödare och ägare: Philippe Dauphin
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Alexandre Abrivard

 

  • Valko Jenilat
    hingst 9 år e. Kepler – Perle du Roc e. Eclair de Vandel
    79 st: 19–13–7
    Rekord: 1.10,7am
    Insprunget: 1.064.190 euro
    Uppfödare: Laetitia Hautemaniere
    Ägare: Guy Chaumont
    Tränare: Sebastien Guarato
    Körsven: Eric Raffin

 

  • Booster Winner
    hingst 7 år e. Love You – Quille Viretaute e. Elvis de Rossignol
    54 st: 10–9–7
    Rekord: 1.10,2ak
    Insprunget: 987.6750 euro
    Uppfödare och ägare: Ecurie Winner
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Mathieu Mottier

 

  • Carat Williams
    hingst 6 år e. Prodigious -– Miss Williams e. Sancho Panca
    35 st: 18–3–5
    Rekord: 1.10,8m*
    Insprunget: 805.040 euro
    Uppfödare: Henri Garnier
    Ägare: Francoise Deboudaoud
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: David Thomain
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har aldrig haft en tanke på att syssla med något annat”

En femling i början av februari och förra lördagen var hon tvåa på V75. Jenny A Björk har årets mål klart – att slå fjolårets rekordsiffror.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Hanold/ALN
Foto Hanold/ALN

Jenny A Björk jobbade fram till augusti förra året hos morfar Bo och mormor Margareta på Björkbackens stuteri med deras hästar.
– Jag vet inte riktigt hur många avelston de har nu, men det är runt tio hästar som tränas där. Jag ville se något annat och försöker hela tiden utvecklas och började därför hos Erik Lindegren i höstas. Det tar två timmar härifrån och hem, så idag är jag inte involverad i deras dagliga rörelse. Men jag är med och bestämmer lite var hästarna ska starta, berättar 22-åringen.

Fakta

Jenny A Björk

Familj: Mamma Pia, pappa Roger, lillasyster Lina, mormor Margareta och morfar Bo.
Ålder: 22 år.
Intresse: Träna, jag mår så mycket bättre och orkar mer då jag håller mig själv i form. 
Äter helst: Tacos.
Bästa häst jag kört: I lopp Ajlexes Cubano, hemma Francais du Gull. 
Bästa häst jag ridit: Francais du Gull. Han fungerade inte under sadel, men det är den häst med mest pengar på sig som jag ridit i lopp.

Expandera

Imorgon startar mormor och morfars uppfödning B.B.S.Sugarlight på Momarken, men Jenny har inga tydliga minnen av honom.
– Han såldes som ettåring och jag kommer knappt ihåg honom då det var så länge sedan, men det är klart att jag följer alla deras uppfödningar.

Sedan så länge tillbaka hon kan minnas har hon varit i stallet och i stället för att gå på dagis var hon med sin mormor där.
– Jag fick min första ponny då jag var fyra-fem år gammal, men det var ingen jag körde lopp med. Jag har gjort allt så fort jag bara haft åldern inne och körde mitt första ponnylopp med shettis då jag var nio och fortsatte över till russ så fort jag var tillräckligt gammal för det.

Då Jenny var 15 år tog hon licens för stor häst och den 1 januari det året hon skulle fylla 16 red hon sitt första lopp.
– Jag har kört mycket mer än jag ridit, men det är helt enkelt för att det rids färre lopp än vad som körs och jag gillar båda disciplinerna lika mycket. Det är kul att kunna göra båda.

Foto Hanold/ALN

Jennys siffror har i stadig takt bättrats varje år och 2016 mer än dubblade hon inkörda pengar från året innan. Sedan dess har det fortsatt uppåt och hon har inlett året strålande.
– Jag hade turen att både få rida och köra mer och alla gick bra 2016. Sedan vann jag Dam-SM med Raging Mack det året och det har varit min största seger hittills, i alla fall pengamässigt. Känslomässigt störst var nog när jag vann ett lopp i Rättvik i somras. Det var med Lars Åslunds B.B.S.Janneau som hade varit borta en längre tid efter en kolik. Hon har betytt mycket för mig och även om Lars köpte henne som föl körde vi in henne på gården och jag har varit med och hjälpt honom hela vägen, säger hon och fortsätter:
– Sedan var det väldigt stort när jag tog en femling på Gävle i början av februari. Jag hade en bra känsla inför den tävlingsdagen och trodde på förhand att jag kunde vinna något lopp, men fem trodde jag aldrig! Det har verkligen gått jättebra för mig i år och det är väldigt roligt.

Målet för året är redan satt och det är att slå fjolårets siffror.
– Det har varit min målsättning varje år och jag försöker hela tiden utveckla mig själv. Jag försöker både köra och rida så mycket jag bara kan och Erik låter mig åka på tävlingar så ofta det är möjligt.

Fakta

Kuskstatistik

2014
Starter: 144 st: 3-13-11
Inkört: 419.750 kronor
Segerprocent: 2 %

2015
Starter: 134 st: 5-5-12
Inkört: 381.400 kronor
Segerprocent: 4 %

2016
Starter: 190 st: 19-17-13
Inkört: 976.900 kronor
Segerprocent: 10 %

2017
Starter: 299 st: 26-18-18
Inkört: 1.153.000 kronor 
Segerprocent: 9 %

2018
Starter: 39 st: 8-5-3
Inkört: 324.100 kronor
Segerprocent: 21 %

Expandera

Hos Lindegren har hon idag åtta passhästar och det är tävlings- och träningsbiten hon brinner mest för.
– Jag har inget jätteintresse av uppfödardelen och planen är att bli egen tränare i framtiden, men jag har inte bestämt när jag ska gå tränarkursen. Jag trivs väldigt bra där jag är idag och har många år på mig att bli egen.

Tiden som läggs både innan och efter lopp beror helt på vilka hästar hon möter.
– Jag kollar alltid igenom loppen innan, men de flesta hästarna har man koll på sedan innan. Det händer alltid mycket i loppen och det är svårt att lägga upp en taktik att slaviskt följa, men det jag brukar kolla lite extra på är startsnabbheten. Jag försöker sedan att se alla lopp i efterhand och se vad man kunnat göra annorlunda. Ofta har man en känsla av vad man gjort fel, men det är inte lika lätt att känna vad man gjort bra.

Lillasyster Lina har även hon tagit licens och vunnit fyra av 27 lopp.
– Hon har också varit i stallet hela livet och går innebandygymnasium nu. Vi brukar prata och diskutera mycket och har en väldigt bra kontakt. Själv gick jag vanligt gymnasium, men hoppade av efter två år då jag körde så mycket lopp redan då. Jag har alltid vetat att jag vill satsa på det här och jag har aldrig haft en tanke på att syssla med något annat än trav.

Nästa gång ni får se Jenny A Björk är på hemmabanan Gävle på söndag där hon rider Jan Hellstedts Lindsey Sånna och kör sin morfars B.B.S.Canyankee.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Ännu roligare nu”

Pånyttfödd i sulkyn.
Hungrig och ambitiös i ATG Live.
För Daniel Olsson leker travlivet den här vintern både på och utanför tävlingsbanan.
Av
Emil Persson
Daniel Olsson. Foto Hanold/ALN
Daniel Olsson. Foto Hanold/ALN

Backar vi bandet till 1990-talet och åren strax efter millennieskiftet tillhörde Daniel Olsson de mest segerrika kuskarna i Sverige.
Därtill med en framgångsrik träningsrörelse och inte sällan med bra V75-hästar eller årgångsfinalister.
År 2004 lades dock träningsrörelsen ner varpå kuskandet tog över helt. Strax innan hade han därtill börjat arbeta med travsändningarna i TV4.
– Det var fullt upp. På den tiden var jag ute på banorna och satt som expert, inte sällan kunde man vara ute och jobba både lördag och söndag på plats, minns Daniel Olsson.

I snart 15 år har Daniel Olsson arbetat som expert i sändningar. Foto Thomas Blomqvist/Kanal 75

Idag är uppdragen för TV4 färre, men däremot syns och hörs han desto flitigare i ATG Live. I synnerhet kring sändningarna från Vincennes där Daniel Olsson agerar ciceron nära nog varje dag under vintermånaderna.
–  Jag halkade in på ”liven” för tre år sedan. Att arbeta med det franska travet är otroligt roligt då jag är så pass intresserad av det som jag är och då handlar det inte bara om vintermeetinget utan jag följer det året om, säger Olsson.

Att han därtill vunnit lopp på Vincennes och kan banorna väl underlättar givetvis i arbetet.
– I och med att jag hade hästar där nere och kört på både stora och lilla banan på Vincennes samt kört mot kuskarna så är det klart att det är en fördel. I Sverige är det 1.000 metersbanor i princip rakt av och körsättet rätt så snarlikt och det faktum att jag känt på det där nere har jag absolut nytta av.

Hann fram till över 20 gånger pengarna efter en vass avslutning

År 2002 körde Olsson sitt första lopp på Vincennes och det blev seger direkt.
–  Det var den 29 september år 2002 kan jag se på en tavla som hänger här på väggen. Jag körde egentränade Big Toro, smög invändigt i ett quintélopp, tog mig ut i slutkurvan och hann fram till över 20 gånger pengarna efter en vass avslutning.

Därefter har han följt upp med två segrar med Pases J.Pej på Vincennes, men även tävlat på flera andra franska banor.
– Jag har nog kört 15 lopp på Vincennes och uppskattningsvis lika många på andra franska banor. Jag hade hästar uppstallade hos både Ulf Nordin och senare även Anders Lindqvist.

Vad är skillnad nu kontra då?
– Jag tycker det är en klar skillnad. Det körs mycket mer i loppen på Vincennes än vad det gjorde för tio år sedan. Det är mer offensiva styrningar. För tio år sedan hade våra hästar fördelen av att vara snabbare och kunde öppna bättre. Fransmännens var mer dieslar och brydde sig inte om starten utan de kom efter hand. Nu är det mycket snabbare hästar som även de förfogar över. Inte sällan ser vi tuffa öppningar idag och att den hästen som frontade sitter i femte invändigt efter 500 meter.

”Vintermeetinget är extremt tufft”

Antalet svenska tränare som siktar mot kolstybben har bara blivit fler och fler.
– Det är många som skickar ner hästarna i tron om att det ska vara enkelt. Man jämför med andra hästar som man inte tycker är så märkvärdiga, men missar stundtals att hästarna behöver stå riktigt rätt inne i sina klasser. Dessutom uppfattar jag det som att fransmännen skrivit om EU-loppen lite grann så att det passar deras hästar bättre än vad det gjorde för till exempel Big Toro. Han kom ner i ett lopp för sex-nioåriga hingstar och valacker som var stängt vid 1,7 miljoner när jag vann med honom. De franska hästarna som hunnit bli gamla och inte tjänat mer pengar hade svårt att matcha svenska gulddivisionare och sådana propositioner tycker jag inte att man ser längre, menar Olsson och tillägger:
– Vintermeetinget är extremt tufft. För mig förvånar det att inte fler åker ner till vårkanten eller över sommaren. Det finns väldigt mycket lopp våra hästar får vara med på landsorten med bra prispengar som man kan sikta mot istället.

Daniel Olsson är obesegrad efter två starter med Daniel Redén-tränade Chapter N.Deo. Foto Kanal75

Efter att kört mellan 168 till 231 lopp under de senaste tre år har han kickat igång år 2018 med 17 lopp och fyra segrar. Så nyligen som i onsdags vann han med Chapter N.Deo (e. Chapter Seven) åt Daniel Redén på Solvalla.

En tränare han fått allt större förtroende av.
– Det är kul. Han har bra form på hästarna, de har stått fint inne i loppen och levererat. Jag körde en del åt Daniel för ett antal år sedan och hamnade bredvid honom på ett flyg hem från Jägersro förra sommaren. Vi satt och pratade allmänt och jag sade att jag var nyfiken på att komma ut och se sandbanan. Så blev det någon månad senare och det var väldigt roligt. Jag har fått känna på flera fina hästar och fick vinna lopp med Whitehouse Express i höstas. Det är nog den bästa jag kört åt honom hittills och jag är väldigt tacksam över de chanser jag får.

Har du känt dig uträknad någon gång när du inte kört lika mycket lopp som förr?
– Nej, men visst har det funnits folk som trott att man stämplat ut och bara krupit in i ATG Live-studion. Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att köra lopp, ja kanske rentav ännu roligare nu när man inte kört lika mycket. Sedan känner jag mig bra påläst också utifrån arbetet på liven.

Olsson håller Propulsion som favorit

På Vincennes är det dags för de två största loppen inom de närmsta tio dagarna. Först Prix du Ce Cornulier (€700.000) på söndag, därefter Prix d’Amerique (€1.000.000) söndagen därpå.

Så… vilka vinner?
– Båda loppen tycker jag känns mer öppna än på länge. Jag hade en jäkla tro på att Bellissima France skulle kunna följa upp fjolårsvinsten i Cornulier, men hon har inte alls fungerat i starterna på slutet. Bilibili har kapaciteten, Traders inledde superspännande i monté och ska tävla barfota… Ja, det är svårt att sätta någon före någon annan. Reckless tror jag mycket väl kan få med sig en bra bit av priskakan även om det blir svårt att vinna.

Och Prix d’Amerique?
– Det har ju bara blivit roligare och roligare det loppet för varje vecka som gått och för varje B-lopp som körts! För mig är Propulsion favorit i nuläget. Dels utifrån hur bra han var som fyra ifjol utan att vara optimalt förberedd, men även på intrycket vid segern senast. Det verkar som Daniel kommit helt rätt i förberedelserna i år och jag tror att han ”peakar” formen helt rätt.

Readly Express?
– Det är jättekul att han gjort det så bra på Vincennes, det höjer pulsen ytterligare. Man ska tänka på att det varit långsamma inledningar i båda de loppen; här blir det troligtvis jämn fart hela vägen och det är något annat.

På såväl söndag som hela nästkommande helg håller Daniel Olsson i trådarna i ATG Live när de stora loppen ska avgöras.
Fortsätter han nå samma resultat i sulkyn åt Daniel Redén som hittills varit fallet kanske han snart får tacka nej till något ATG Live-pass framöver.
Rutinen från de stora loppen har han samlat på sig sedan många år tillbaka!

Daniel Olsson om Kanadia, mamma till Prix de Cornulier-deltagaren Canadien d’Am:
– Hon kom upp till mig som fyraåring från Frankrike. Om jag inte missminner mig hade hon tjänat en miljon när hon kom hit och hävdat sig i semi-classique-loppen. Det var en väldigt svår häst, hon hade humöret emot sig. En tuff sort som ödslade väldigt mycket kraft före loppen. Däremot var det en väldigt fin travare som kunde speeda i 1.05-1.06-tempo utan problem. Det är jättekul att hon lämnat så pass bra som hon gjort i aveln för Geisha Sund är också efter henne.

Fakta

Kanadias avkommor

Kanadia (e. Canada-Vege Lude), 33 st: 2-2-2,1.149.345 kr:

  • 2004 Anastacia Sund (e. Scarlet Knight), ostartad
  • 2005 Baltic Sund (e. Coktail Jet), 272.524 kr
  • 2006 Caesar Sund (e. Enjoy Lavec), ostartad
  • 2008 U.P.W.Sund (e. Super Arnie), 827.550 kr
  • 2009 Florette Sund (e. Pearsall Hanover), 217.250 kr
  • 2010 Geisha Sund (e. Love You), 2.905.058 kr
  • 2011 Bula Bula Am (e. Super Arnie). 723.220 kr
  • 2012 Candien d’Am (e. Ready Cash), 526.010 euro
  • 2014 Europa d’Am (e. Tucson), 3.940 euro
  • 2015 Fakir du Gueret (e. Olimede), ostartad
  • 2016 Gwenina du Gueret (e. Very Well Jey), ostartad
Expandera
Fokustema
Fokus: Tränarporträtt
Läs senare

Ensam är stark

HALMSTAD. Dan Widegren ville göra en förändring i sitt liv. För cirka 1,5 år sedan tappade han lite av sin motivation och började fundera i nya tankebanor. Idag har Halmstadtränaren blott sju hästar i stallet.
Av
Claes Freidenvall
Dan Widegren med fenomenala Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Dan Widegren med fenomenala Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

En dag som denna är det lätt att förstå hans val när solstrålarna bitvis kämpar framgångsrikt med att sticka igenom molntäcket samtidigt som det vilar ett enormt lugn över hans gård, några kilometer från Halmstadtravet.
– Det var inte så att jag tröttnade på hästarna, men jag tyckte inte det var lika roligt längre. Inspirationen saknades helt enkelt. För mig är det viktigt att trivas och jag behövde hitta på någonting nytt, säger Dan Widegren.

Gomez tränas på Dan Widegrens gård. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Under en längre tid hade Widegren brottats med en axelskada och under en period tvingades stå vid sidan – både på tävlingsbanan och i träningen. Som följd av detta började också antalet hästar i stallet att minska.
– En del trodde faktiskt att jag hade slutat, men jag jobbade ju på precis som vanligt, säger Dan.

För 1,5 år sedan satte han sig ner med sin fru Nina och började fundera kring
framtiden.
– Att dra igång en sådan här process i 50-årsåldern kan ju tyckas lite konstigt eftersom Nina dessutom var arbetslös i den här vevan. Idag har vi svaret. Jag står med sju hästar i stallet och Nina har tillsammans med några kompisar startat en begravningsbyrå i Halmstad. Att Nina hamnade just i den branschen var egentligen inte så konstigt, eftersom hon sjungit på begravningar i många år.

Jag hade det lite för bra tidigare med två anställda på 20 hästar…

För Dan Widegren var det inte bara att dra ner på antalet hästar. Han hade också en personalstyrka på två personer på gården som skulle fasas ut.
– Jag ville göra det på så korrekt sätt som möjligt och sedan den 1 november ifjol jobbar jag själv med sju hästar.

Det är en annorlunda situation för Dan Widegren. När han var som störst förfogade han över drygt 55 hästar i träning, fördelat på gården och inne på Halmstadtravet. Under det senaste året har han gått från 20 till sju hästar i träning.
– Jag får ju göra allting själv numera, som att skotta boxar varje dag.

För Dan Widegren har det varit en omställning – från att ha varit arbetsledare till sin egen lyckas smed.
– Jag hade det lite för bra tidigare med två anställda på 20 hästar…

Midjemåttet har krympt – han har gått ner fem kilo sedan november – och att sova ut på morgnarna är det inte tal om.
– Jag är en kvällsmänniska, har svårt att gå och lägga mig i tid och sover sällan mer än fem-sex timmar. Morgontrött har jag däremot alltid varit, men numera studsar jag upp ur sängen. Tidigare räddades jag varje morgon i stallet av en ”Black eye coffee”, vilket innebär en vanlig kaffe blandat med två espresso. Där- emot behöver jag inte fodra hästarna – det sker automatiskt på morgonarna.

Det finns säkert en del som kanske anser att Dan Widegren tagit ett steg tillbaka genom den här förändringen.
– Men jag tycker att jag redan uppnått flera kriterier samtidigt som jag i allra högsta grad fortfarande är med i matchen. Jag har tränat nästan 1.000 vinnare och vunnit över 1.000 lopp som kusk. När jag kunde göra det här valet såg jag det som en möjlighet och nu tycker jag att det är precis lika roligt att hålla på med hästarna som jag gjorde tidigare.

Att Dan Widegren skulle byta bransch var det däremot inte tal om.
– Jag gillar att vara på gården, är lite nördig och tycker om att gå runt och pula lite. Trots att jag inte är speciellt händig av mig gillar jag att fixa med olika saker. När jag dessutom kunde hyra ut 32 av gårdens 39 boxar till Marcus Lindgren och Peter Untersteiner kändes det bra för mig. Jag gillar att göra andra saker också, tycker om att resa och ha ett liv vid sidan av travet, men på gården finner jag harmoni.

Inne i stallet dundrar musik ur högtalarna på högsta nivå.
– Dannes disco. Det kan ju bli lite isolerat att arbeta själv, säger han med ett skratt.

Nu är det ju inte speciellt långt till de andra stallbyggnaderna, där kollegorna Marcus Lindgren och Peter Untersteiner har sina boxar.
– För mig har det här upplägget blivit perfekt. Hade jag varit ensam på gården med mina hästar hade det varit annorlunda. Framför allt hade jag fått bedriva träningen på ett annat sätt. Nu blir det – som jag ser det – rätt sorts träning när jag kan köra mina hästar tillsammans med Peters och Marcus travare.

 

Dan Widegren är bördig från Kalmar och kom till Halmstad 1976 när han var 13 år gammal. Hans pappa Emil var tidigare travtränare i Kalmar och halkade egentligen in i sporten på ett bananskal. Han var verksam i potatisbranschen och kunde inget om hästar, men lärde känna Kalmartravets grundare Vilhelm Johansson. Han tyckte att Emil skulle skaffa en häst och så blev det…
– Den första var en Iran Scott-are vid namn Coro, säger Emil, som oftast finns på plats på gården och hjälper sonen Dan.

– Pappa har alltid varit hjälpsam och ställer upp i alla lägen. Jag försöker vara likadan mot min son Alexander.

Emil plockade fram några guldkorn under sin aktiva karriär. Nämnde Coro, Wilma Smith och Junette Edition var några av hans vinstmaskiner och den sistnämnda blev senare mor till unghäststjärnan Tangens.
– Förutsättningarna för att vara travtränare i Kalmar var för dåliga och därför flyttade vi till Halmstad, säger Emil.

Emil Widegren. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Gomez njuter av att bli omklappad. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
FotoDan Widegren med Gomez. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Dan Widegren med Gomez. Mia Törnberg/Sulkysport
Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Spring Erom och Dan Widegren leker i hagen. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Nils-Göran Nilsson och Göran Olsson, ägare och uppfödare till Spring Erom. Foto Mikael Rosenquist/MiRo Media
Spring Erom med Christoffer Eriksson. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport

Sonen Dan fattade snabbt tycke för travarna.
– Jag slutade nian på fredagen och på måndag började jag jobba hos pappa.

Sedan har det också blivit några avstickare på andra håll. Dan jobbade några år hos Thomas Nilsson och under en kort period var han också över i USA.
– Jag var hos Richard Silverman, men en dag kom Jimmy Takter över från Sören Nordins stall och frågade om jag ville ta hand om Baltic Speed över vintern, eftersom hästens skötare skulle opereras.

Fakta

Dan Widegren

Ålder: 53 år.
Familj: Hustru Nina och sonen Alexander. 
Tränar: Sju hästar på träningslistan.
Bästa häst: Spring Erom.
Roligaste segern: Beijing Boy i Sprintermästaren 1999.
Segerrikaste häst: Royal Frostline, 27.
Vinster som kusk: 1.053.
Vinster som tränare: Cirka 920-930. 
Första segern: Feeling Grej i Halmstad den 7 juni 1981.
100:e segern: Alma Nalan på Jägersro den 10 maj 1988.
1.000:e segern: Liberty Lane på Jägersro den 18 maj 2010.
V65-V75-segrar: 81.
Medlemsnummer i 1.000-klubben: 81
Kuskchampionat: 1 (Vaggeryd 1999).

Expandera

Det blev bara några månader i USA innan Dan återvände till Sverige. Han kvitterade ut tränarlicensen 1988-1989 och har snart 30 års erfarenhet av att vara proffs.
– Men man blir aldrig fullärd inom det här yrket. Du lär dig något nytt varje dag. Kanske inte några stora saker, men små detaljer som du snappar upp och kan vara viktiga i sitt sammanhang. Nyligen satt jag och lyssnade på någon podd med Stefan Hultman och han berättade om en sak som jag inte tänkt på tidigare. Personligen skulle jag vilja säga att jag har nog aldrig varit bättre travtränare än jag är idag. Erfarenheten betyder så enormt mycket inom den här branschen. Givetvis behöver du ha motivationen, men du måste givetvis ha HÄSTEN också.

För Dan Widegren har själva träningsbiten varit det som legat honom närmast hjärtat.
– Jag har alltid tyckt det varit roligare att träna, även om jag gillat att köra lopp. Tidigare körde jag ju en hel del åt andra tränare också, men min axelskada satte stopp för det. Det var en annorlunda period i mitt liv; jag kunde varken köra hästar i träning eller tävling, utan fick sitta i en golfbil här hemma och titta på när hästarna tränade. Jag missade inte en enda intervall och det var en lärorik period på många sätt.

Att vinna hemmabanans största lopp var något alldeles extra

Nu har Dan inga problem med sin axel längre, men han står som oftast över löpkörningen.
– Jag tittade faktiskt på datorn för några dagar sedan och såg att senast jag körde lopp var med Lovely Buv den 25 november ifjol. Jag har inte tagit något beslut om att sluta att köra lopp, men känner inget större behov av det.

Av alla segrar – han står bokförd för 1.053 vinster – väger triumfen med Beijing Boy i Sprintermästaren allra tyngst.
– Att vinna hemmabanans största lopp var något alldeles extra, men jag har också varit med om några tunga nederlag. När Spring Erom inte fick vinna Copenhagen Cup kändes det hårt, men det sved ännu värre när Leonardo Bob inte vann Breeders Crown.

Dan Widegren har tränat 13 miljonärer och när man tittar på stamtavlorna är det knappast så det vattnas om munnen.
– Men Spring Erom ska väl egentligen inte vara med på den listan. Han hade ju tjänat de pengarna innan han kom till mig.

Å andra sidan har ”gamlingen” sprungit in en  bra bit över två miljoner kronor hos Dan Widegren. Han har lyckats bra med hästar med ”udda stammar”. Han har tränat Mr Vics vinstrikaste svenskfödda avkomma (Beijing Man), men också Fadets (Devs Dynamite), Shogun Lobells (Dream Shogun), Anders Crowns (Leonardo Bob), Pamir Broddes (Wind Bunness) och Gentle Stars (Spring Erom). Dessutom den vinstrikaste avkomman efter Scandal Sheet, vars son The Smiling Bank ”bara” tjänade drygt 400.000 kronor. Han är också mannen bakom Deliberate Speeds näst vinstrikaste avkomma; Tunk Nafets.

 

Evigt unge Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

 

Spring Erom är rikast i församlingen och han kom till Dan Widegren för drygt två år sedan.
– Jag tror att det var på rekommendation av den tidigare tränaren Håkan Olofsson, men kommer faktiskt inte ihåg det. Visst kände jag till Spring Erom sedan tidigare, men jag ville inte veta någonting om hans status. Jag ville se hästen med så friska ögon som det bara gick. Spring Erom har varit ett intressant projekt på många sätt. I sin hage kan han vara hur lugn som helst, men när han får hästar runt omkring sig blir han helt annourlunda. Då kan han bli väldigt hingstig och för några dagar sedan överraskade han mig med att slå sönder min tvätthall.

Spring Erom tillbringar väldigt mycket av sin lediga tid ute i sin hage.
– Han är väldigt lattjo. Vi har en del kajor här, han försöker smyga sig på dem och sedan jaga dem. Jag tror aldrig att jag har haft en sådan smart häst som Spring Erom i mitt stall, och det är härligt att vara runt honom. Jag skämmer bort honom en mycket; han är lika matglad som jag är. Han får sju kilo kraftfoder om dagen och dessutom fri tillgång till hö. Nu är det inte bara så att jag ligger bakom hans framgångar. En stor del i detta har också hans hovslagare Petri Tarrimaa. Han har engagerat sig i Spring Erom på fantastiskt sätt, säger Widegren.

Att ha en häst som Spring Erom betyder förstås en hel del, inte minst när Dan Widegren bara har sju travare på sin träningslista.

Nu finns det sex hästar andra hästar som också ska tränas och pysslas med och när Sulkysport är på besök sparras Ready Cash-sonen Gomez av Peter Untersteiners duo Carro’s Fax  och Kamanda.
– Han är lite som tjuren Ferdinand. Gomez har inte speciellt bråttom när han ska iväg till rakbanan och träna. Jag brukar låta honom hållas och han får stanna till när han vill. Det brukar dra ut på tiden, men det spelar inte så stor toll. Tiden finns och jag ska inte iväg någonstans.

Harmoni är väl bästa ordet att sammanfatta Dan Widegrens vardag. Det tycks inte bara var tränaren som har hittat rätt i nya tillvaron…

Sulkysport bjuder på extra helgläsning. Det här reportaget av Claes Freidenvall och fotograf Mia Törnberg publicerades i Sulkysport nr 7/2017.