Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Bold Eagle vässad på stranden

PARIS. Bold Eagle har fått en överraskning i sina vanliga träningsrutiner efter andraplatsen i Prix de Belgique.
– Två gånger den här veckan har han fått åka och träna på stranden. Det är första gången för honom, och han var perfekt, säger skötaren Hughes Monthule.
Av
Lars G Dahlgren
Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende med endast fyra dagar kvar till Prix d'Amérique. Foto Mia Törnberg
Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende med endast fyra dagar kvar till Prix d'Amérique. Foto Mia Törnberg

Sedan Bold Eagle var tre år har han trampat samma rutin på Sébastien Guaratos träningscamp Clopin i Normandie. Rakbanejobb två gånger i veckan, däremellan hage och motion. Varje träningspass fyra intervaller på den kuperade kilometerlånga sträcka på vilken Guarato utvecklat sina (topp)hästar så att hans stall är Frankrikes vinstrikaste.

Efter andraplatsen i Prix de Belgique för två veckor sedan, då kusken Franck Nivard anmärkte att ”Bold Eagle är inte som när han var fem-sex år utan börjar bli lite gammal”, bestämde sig Sébastien Guarato för att ändra rutinerna den sista veckan fram till Prix d’Amérique. Istället för att köra hemma på gården har han lastat Bold Eagle, och stallkamraterna i Prix d’Amérique, Booster Winner, Carat Williams, Valko Jenilat och Billie de Montfort, i transporten och kört ut till kanalkusten; staden Cabourg närmare bestämt. Och där utnyttjat den fantastiska möjligheten att träna på sandstranden, när det är ebb.

– Det har handlat om att köra snabba intervaller. Att springa på stranden brukar hästarna tycka är underbart. Förhoppningen är att det ska ge ”mer gas” på söndag, säger Bold Eagles skötare Hughes Monthule.

Förhoppningen är att det ska ge mer gas

– Underlaget på stranden är både mjukt och ger svikt. Det påverkar också moralen eftersom hästarna ser något annat än träningsbanan hemma, säger Sébastien Guarato.

Guarato själv stod över torsdagstävlingarna på Vincennes och skickade Bold Eagles skötare till Paris med dagens två starthästar För Monthule, som hunnit få bra med Prix d’Amérique-rurtin genom Bold Eagle, var det som en vanlig dag på jobbet. Det stora slaget är fortfarande fyra dagar bort.

Att ändra rutinerna så där veckan före Prix d’Amérique låter som att det finns oro i Bold Eagle-lägret att allt inte är tip-top och att ”något måste göras” om Bold Eagle ska kunna ta sin tredje raka Pd’A-seger. Att något kanske behöver ändras tyder ju även den för Bold Eagle ovanliga sviten fyra raka andraplatser på, och då var den allmänna uppfattningen också att han ”borde” ha avgjort till seger i genrepet Prix de Belgique.

Hughes Monthule utstrålar lugn och självförtroende och det är tydligt att eventuella tveksamheter om Bold Eagle är på topp, det får andra stå för.

– Bold Eagle är på topp. Att ändra på träningen lite på det här sättet sista veckan med så här rutinerade hästar är ett försök att få fram det där lilla extra, överraska dem med något nytt. Förra året gjorde vi faktiskt också en ändring, till det norska huvudlaget efter att Bold Eagle besegrats av Traders. För att vinna Prix d’Amérique kan det behövas lite ”extra gas” och på söndag får vi se om utflykterna till stranden fått den effekten, säger Hughes Monthule.

Bold Eagle och Hugues Monthule. Foto Mia Törnberg

Hans arbetsgivare sätter rekord i årets Prix d’Amérique. Fem hästar med, det har ingen haft tidigare samma år. Bold Eagle, Billie de Montfort och Valko Jenilat kvalade in, Booster Winner och Carat Williams kom med på samlad prissumma i karriären.

– Det är magnifikt att ha fem hästar i världens största lopp, konstaterade Guarato i en stor intervju i onsdagens utgåva av facktidningen Paris-Turf.

De andra fyra får ursäkta, men det är förstås titelförsvararen Bold Eagle som intresset kretsar kring. Speciellt som denne inte vunnit sedan i somras.

– Vissa har redan begravt Bold Eagle. Jag har läst allt överallt och på sociala nätverk. Vissa inlägg som att Bold Eagle inte längre är den häst han varit och att det skulle vara bättre att sluta tävla. Dessa människor borde göra något annat än analysera travlopp. Att sluta tvåa tre gånger i förberedelselopp är förlåtet, säger Guarato.

Vissa har redan begravt Bold Eagle

Likväl: förra året var Guarato så bombsäker man någonsin kan vara på att vinna ett travlopp, eller för den delen Prix d’Amérique på Vincennes gällande Bold Eagle. Då sade han veckan innan loppet att det enda han var orolig för var att något skulle hända i trafiken på vägen från Normandie till Vincennes så att hästen inte skulle hinna till loppet…

Bold Eagle defilerar efter fjolårets seger i Prix d’Amérique.. Foto Mia Törnberg

Riktigt så segervisst låter det inte nu:

– Sedan vintermeetinget började har det gått illa för Bold Eagle. Först hade den berömda hovbölden som gjorde att han missade Prix de Bretagne och sedan har han inte fått rätt resa i de tre lopp han gjort. På söndag kan flera hästar vinna och det blir en fråga om löpningsförlopp.

På söndag kan flera hästar vinna

Guarato har också mixtrat lite med Bold Eagles balans, skoningen fram, och den variant utan sulor som testades i Prix de Belgique föll inte väl ut. Nu blir det ännu en ny typ av skoning fram, som kan ses som ett mellanting mellan den tidigare ordinarie tunga frambalansen och den man testade i Prix de Belgique,

Om sina övriga fyra Prix d’Amérique-hästar säger Sébastien Guarato så här:

– Valko Jenilat kommer att köras mer offensivt på söndag än han gjort i uppladdningsloppen och kan sluta bland de fem främsta. Alexandre Abrivard kommer att få ett roligt lopp med Billie de Montfort; hon startar snabbt och ska gå i ryggar inne vid sargen. Hon avslutar bra om hon får sin resa. Carat Williams siktade egentligen på Prix de la Marne nästa helg, men ägarna ville hellre vara med i Prix d’Amérique. Jag kommer att säga åt David Thomain att vara mindre offensiv den här gången (än i Prix d’Belgique då Carat Williams attackerade i uppförsbacken och drog fram Readly Express för att sedan galoppera på upploppet, reds.anm.). Booster Winner har, som man säger ”lite korta ben” när det handlar om Prix d’Amérique, men han gör alltid sitt bästa, säger Sébastien Guarato till Paris-Turf.

Svåraste motståndarna då?

– Readly Express, Propulsion, Bird Parker och Belina Josselyn, säger Guarato, och understryker:

– Men jag är som sagt lugn. Mina hästar kommer att vara med och köra om de stora valörerna.

Fakta

Sébastien Guaratos fem Prix d’Amérique-hästar

  • Bold Eagle
    hingst 7 år e. Ready Cash – Reethi Rah Jet e. Love You
    47 st: 37–6–0
    Rekord: 1.08,4ak*
    Insprunget: 3.601.620 euro
    Uppfödare: Jean Etienne Dubois
    Ägare: Ecurie Pierre Pilarski
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Franck Nivard

 

  • Bille de Montfort
    sto 7 år e. Jasmin de Flore – Quismy de Montfort e. And Arifant
    61 st: 15–19–10
    Rekord: 1.09,2ak
    Insprunget: 1.547.26 euro
    Uppfödare och ägare: Philippe Dauphin
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Alexandre Abrivard

 

  • Valko Jenilat
    hingst 9 år e. Kepler – Perle du Roc e. Eclair de Vandel
    79 st: 19–13–7
    Rekord: 1.10,7am
    Insprunget: 1.064.190 euro
    Uppfödare: Laetitia Hautemaniere
    Ägare: Guy Chaumont
    Tränare: Sebastien Guarato
    Körsven: Eric Raffin

 

  • Booster Winner
    hingst 7 år e. Love You – Quille Viretaute e. Elvis de Rossignol
    54 st: 10–9–7
    Rekord: 1.10,2ak
    Insprunget: 987.6750 euro
    Uppfödare och ägare: Ecurie Winner
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: Mathieu Mottier

 

  • Carat Williams
    hingst 6 år e. Prodigious -– Miss Williams e. Sancho Panca
    35 st: 18–3–5
    Rekord: 1.10,8m*
    Insprunget: 805.040 euro
    Uppfödare: Henri Garnier
    Ägare: Francoise Deboudaoud
    Tränare: Sébastien Guarato
    Körsven: David Thomain
Expandera
Fokustema
Fokus: Träna som proffsen
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Så här gör Timo Nurmos

I söndags vann han Svenskt Travkriterium för sjunde gången. Vad är receptet och hemligheten bakom Timo Nurmos stora framgångar? Sulkysports reporter drog på sig kördressen och tränade en dag sida vid sida med Nurmos! Här är det exklusiva reportaget som publicerades i Sulkysport i somras.
Av
Ola Lernå
Träna som Timo Nurmos. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Träna som Timo Nurmos. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Sulkysports reporter Ola Lernå har sedan förra sommaren besökt flera av Sveriges mest framgångsrika tränare, dragit på sig kördressen och hoppat upp i träningsvagnen för att syna stortränarna på nära håll i serien ”Träna med proffsen”.

Här bjuder vi på ett exklusivt smakprov.

Nämligen reportaget signerat Ola Lernå och Mia Törnberg på besök hos Timo Nurmos som publicerades i Sulkysport den 7 juni i år:

Sjärnhov. Timo Nurmos har radat klassiska segrar sedan han kom till Sverige. Ja, även tidigare i Finland. Och nu har han också vunnit Prix d’Amérique. Sulkysport tog turen till Jordanstorp för att se hur finländaren gör.

Vad ligger till grund för framgångarna? Och om han är en bättre tränare idag än när han kom till Sverige?

– Jag hoppas och tror att jag är en bättre människa nu än för tio år sedan. Då kommer det vid sidan om automatiskt, säger Timo.

Jag hoppas och tror att jag är en bättre människa nu än för tio år sedan

Det är arla morgon på Jordanstorp. Den svenska försommaren är på sitt allra bästa humör och det är full rörelse på stället.

Timo Nurmos dyker upp på sin cykel som är transportmedlet mellan stallarna.

”Har du kläder? Hjälm?”

Jag nickar. Timo säger att jag ska till rak-backen, medan han själv kör heat på banan, men han lovar att tjejerna i stallet ska ta hand om mig.

Det gör de. Första uppsittningen är Extra Fudge (e. Chocolatier), 1.13,9l*/530,500 kronor, som Ida Rudelöv selar ut och förklarar upplägget:

– Den här har gått sin första träningstur idag. Fyra intervaller, de ska gå fyra till. Han är stor, men otroligt snäll och du kan bara åka med, ta rygg där, säger Ida och pekar mot ett gäng skrittande hästar när hon släpper ut mig.

Att få Timo Nurmos att avslöja ”allt” är det svårnådda målet med besöket.

– Frågar man och är nyfiken är Timo en fantastisk lärare. Jag har plockat upp otroligt mycket här, säger Andreas Lövdal, som bland annat är skötare till Zenit Brick.

Readly Express till vänster och Victory topline till höger. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

 

Vi är på väg ut till andra delen av en ”rutin-tur”. Fyra intervaller, en timmes vila, fyra intervaller till. Några som gick fyra intervaller i första heatet går rundbana i andra.

– Jag gör alla fortkörningslistor och sedan fotas den av så att alla vet vad som gäller. Jag lägger upp träningen efter mitt huvud, vad jag tror på. Och försöker variera träningen samtidigt som jag anpassar den efter varje individ i stallet, säger Timo Nurmos.

Fakta

Grundjobb i rak-backen

√ Tre minuter skritt

√ 20 minuter (cirka sex kilometer) trav

√ Fyra intervaller på rak-backen (1.100 meter) 1.35-1.40-tempo

√ Tio minuter (cirka tre kilometer) trav

√ 50 minuter vila i box

√ Tre minuter skritt

√ Tio minuter (cirka tre kilometer) trav

√ Fyra intervaller på rak-backen (1.100 meter) 1.35-1.40-tempo

√ En minut skritt

√ Tio minuter (cirka tre kilometer) trav

√ Tre minuter skritt

Expandera

Extra Fudge hittar vägen till rak-backen via skogsslingan utan problem. Vitsipporna längs den natursköna vägen är på gång, solen står högt på himlen och det är en sådan dag man är avundsjuk på de flesta hästskötare i landet.

Efter tio minuters joggning viker vi ned mot rak-backen. 1.100 meter med rejäl stigning, några hyggligt vassa svängar. Extra Fudge är grov i aktionen, tar lite vänstertöm, men löser tempot, som känns fortare än de 1.35 som övriga i gruppen hävdar att vi kör.

Vi vänder tillbaka efter första intervallen, joggar ”nedför” rak-backen och tar ny fart i andra. Efter den försvinner två ekipage. Efter den tredje försvinner ytterligare en och jag och Extra Fudge blir lämnade ensam kvar med Onkel K.J. (e. Muscle Mass) och Amanda Larsson. När Extra Fudge får ligga jämsides utan rygg springer han rakare, tar bättre tag i bettet och även fjärde intervallen löser han med spänsten i behåll.

En kort skritt, sedan jogging hem till stallet där Ida Rudelöv tar emot.

Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Det är nästan 50 minuter till nästa tur som ser lite annorlunda ut. Sex intervaller i ett svep i rak-backen. Förutom dubbelt så lång värmning (två varv på slingan) följs rutinerna och schemat från föregående heat till punkt och pricka. Min partner är treårige Magic Cash (e. Ready Cash-Icy Shadow) som är småtrög i varje intervall, men hakar på övriga utan större problem. När intervall fem påbörjas märks det tydligt hur rak-backen suger och i sjätte intervallen får han ligga i ordentligt för att hänga med.

Han är duktigt svettig när vi kommer tillbaka till stallet.

Någon puls tas inte.

– Jag tycker inte att det ger något. Vi både joggar och skrittar av hästarna, så pulsen är ändå nere när vi är tillbaka. Några av skötarna tar pulsen ändå, men det är inget jag använder mig av, säger Timo.

Fakta

Jordanstorp

Jordanstorp Säteri

Antal boxar: 94

Rak-backen: 1.100 m

Rundbana: 1.000 m

Djupsand: 700 m

Expandera

Slående är att det är så lugnt och tryggt i stallet. Harmoni.

– Det går inte att stressa. Jag är bra på att göra saker och ting klara innan vi gör något annat. Då blir det bra, utan stress, hävdar Timo.

För att i nästa mening framhäva sin personal.

– De är fantastiska och de gör ett fantastiskt jobb med hästarna. Då måste jag också försöka behandla dem fantastiskt. Jag tror inte någon av dem har hört mig höja rösten vid ett enda tillfälle. Stress smittar också av sig på hästarna, vi vill ha en lugn och skön miljö att arbeta i.

Timo har ett banjobb kvar. Free To Party (e. Adrian Chip) går någonstans runt 1.24 i bakvarv som sista förberedelse inför start fem dagar senare. Nurmos ser nöjd ut.

Det är lunchdags.

Timo känns avslappnad. Flera gånger upprepar han hur viktigt det är att göra färdigt en sak innan man påbörjar en annan. Det är så man slipper stressen.

Vilka tre saker är det som gör en bra häst?

– Man måste förstås ha hästen. Sedan måste man anpassa träningen efter den individen. Och aldrig fuska, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Timo har svårt att singla ut blivande stjärnor i tidig ålder. De går inga stora farter, utan bygger många mil i benen.

– Nästan alla har jag haft från början. Och alla hästar börjar från noll. Det går inte att säga vilken som blir bra innan man börjat starta. Jag hör folk säga att den här kände jag redan som ettåring och så vidare. Det går inte.

Readly Express som tvååring. Länge var han en i mängden. Eller han var förresten inte ens det

Kan du ta exempel?

– Readly Express som tvååring. Länge var han en i mängden. Eller han var förresten inte ens det. När vi körde femte intervallen i backen fick man tjoa på honom, i den sjätte tappade han och var långt efter sina jämnåriga, men han blev ju ganska bra till slut, säger Timo och lägger iväg ännu ett av sina leenden.

Finns det en nyansskillnad även mellan riktigt bra och topphästar?

– Ja, Readly Express och Villiam sticker ut. Jag har haft många bra hästar, men de här två har allt man kan begära.

Tidigare kunde man se Timo Nurmos ofta köra fort inne på Solvalla före tävlingarna. Numera är det sällan.

Har du ändrat upplägg i träningen?

– Den förändringen har skett sedan jag flyttade till Jordanstorp. Här har vi en rundbana där vi kan köra 1.25, aldrig under 1.20. Därför behöver jag inte åka in till Solvalla och preparera. När hästarna är startklara? När jag får rätt känsla! Det måste gå på känsla.

Timo rynkar pannan lite när jag uttrycker avundsjuka för den där känslan. Går den att lära ut?

– Man kan lära sig det mesta inom det här, men känslan måste komma inifrån. Den kan du inte lära dig. Du har en känsla för att skriva, Mia har en känsla för fotografier, jag har en känsla för hästar. Jag kan inte lära dig den och man ska göra det man är bra på. Det har jag lärt mig i mitt äktenskap sedan 32 år. För att leva lyckligt ska man inte lägga sig i vad den andra är bra på.

Inti Boko. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

 

En hästägare tittar förbi och frågar om det blir start för hans häst på V75 i Gävle veckan efter.

– Han är inte färdig, säger Nurmos utan att tveka det minsta.

”Då kanske det blir Elitloppshelgen istället?” frågar ägaren lite försynt.

Nurmos rycker på axlarna, liksom för att accentuera att det är varken ägaren eller Nurmos som avgör det. Utan hästen. Hästen måste vara redo, känslan måste finnas där hos Nurmos innan det är aktuellt för start.

Fakta

Sex fakta om Nurmos

>> Född 1959

>> Fick svensk proffstränarlicens 2001

>> Vann kuskchampionatet i Torneå 1975, som 16-åring!

>> Har vunnit Derbyt tre gånger och Kriteriet sju i Sverige.

>> Säljer en uppfödning på Lexington Yearling Sale i september; stoet Courtesy Notice (e. Father Patrick-Demoiselle Hanover e. Muscle Hill-D.Train)

>> I höst kommer boken om Timo Nurmos, initialt ges den ut på finska och författaren Harri Lind har följt Timo i vår.

Expandera
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Timo Nurmos äter räksallad och ”hjälpkusken” Johan Lasson sitter bredvid. Timo har nära till skratt, uppvisar en underfundig humor, inte minst då det avslöjas att han och Lasson har jobbat med att bli av med några extra kilon runt magen.

– Efter att vi spelat tennis stod vi vid cafédisken och de hade chokladbollar som såg grymma ut. Vi hade ju kämpat och jag sa till Timo ”Ska vi dela på en?” Timo tittade på chokladbollarna, funderade ett tag och så sade han:

”Vi delar på två stycken”.

Timo skrattar åt minnet. Han unnar sig en halv kondisbit och häller upp kaffe.

Min egen träning är viktig, men hästarnas är viktigare. Jag tränar när jag har tid

– Jag får träna idag när jag kommer hem. Min egen träning är viktig, men hästarnas är viktigare. Jag tränar när jag har tid, har inget direkt schema, men fuskar aldrig. När jag har tid, då tränar jag, Inte heller här spelar väderleken någon roll. Det är väl egentligen det enda stora intresset jag har utanför travet, säger Timo.

Utan stress. Men med känsla. Nyckelorden den här dagen. Och alla andra dagar för Timo Nurmos.

 

Inte prenumerant på Sulkysport ännu? Då kan du enkelt bli det via någon av länkarna nedan eller köpa lösnummer i vår app för 30 kronor styck.

Är du prenumerant ingår även Sulkysport digital och premium!

På nätet läser du oss enklast i vår app som finns att ladda ner kostnadsfritt från App Store eller Google Play. Du hittar länkarna nedan!

Länk till App Store

Länk till Google Play

Om du redan är prenumerant kommer du även åt hela vårt e-tidningsarkiv med hjälp av ditt kund- eller ordernummer via vår hemsida:

 

Prova e-tidningen
för endast 1 kr första månaden
Läs digitalt var du vill och när du vill
Inga fakturor, ingen bindningstid, avsluta när du vill
Ordinarie pris 89 kr/mån
Beställ
Prova Sulkysport
för endast 39 kr första månaden
Läs även digitalt var du vill och när du vill
Inga fakturor, ingen bindningstid, avsluta när du vill
Ordinarie pris 150 kr/mån
Beställ

 

Fokustema
Fokus: Tekno Eld
Läs senare

Från Elitloppet till Kallblodsderbyt

SANDEFJORD. Från varmt till kallt. Från skor till kostymer. Då Lennart Bäwerholm stod och krattade löv på sitt sommarställe fick han infallet att köpa en häst att tävla på Bjerke med. Han tog sig längre än så. Hästens namn var Rite On Line.
Av
Cecilia Kristoffersson
Lennart Bäwerholm på sitt kontor på Giovani. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Lennart Bäwerholm på sitt kontor på Giovani. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här bjuder vi på lite extra långläsning om Tekno Elds ägare och uppfödare – Lennart Bäwerholm – i ett längre reportage som publicerades i vår Årsrevy:

Vi fick av Lennart Bäwerholm veta att bästa sättet att ta sig från Oslo till hamnstaden Sandefjord var snabbtåget. Sagt och gjort. Efter två timmars resväg glider vi in på stationen i Sandefjord centrum. Här bor runt 40.000 personer permanent, men det är en populär semesterort och invånarantalet dubblas under sommarmånaderna. Det ser inte mycket ut för världen vid första anblicken, men vilken pittoresk stad som växer fram! De kulturmärkta husen ligger insprängda mellan nybyggen på vägen ner mot hamnen.

Här bor Lennart sedan 30 år tillsammans med frun Sissel och deras dotter Sophie. Han började tidigt inom textilbranschen genom att efter skolan jobba på Peters byxshop i Göteborg. Efter militärtjänstgöring i Kalmar startade Lennart Peters Dandy, den första skinn- och skobutiken i Göteborg. Per-Olof Ahl var en av kunderna och han blev så imponerad av Lennart att han bad Lennart söka en ledig tjänst inom KappAhl-koncernen.

– Jag fick jobbet och då jag varit på Kapp-Ahl en längre tid fick jag i samma veva jobberbjudanden från Hong Kong, Helsingborg, Stockholm och härifrån Sandefjord, säger han.

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början

Valet föll på Sandefjord och Lennart blev anställd chef på textilföretaget Giovani.

Slipsar, Lennart Bäwerholm, Sulkysport

– Jag började arbeta här i april 1987 och i februari 1988 köpte jag det. Av andra har jag flera gånger hört att jag var med och skapade ett nytt mode i Norge under den perioden. Omsättningen sköt i höjden i en rasande fart och jag utökade med Skandia som gör slipsar och accessoarer för män. Då hade vi egen slipsfabrik och jag ritade och designade kläderna till Giovani själv, även fast jag inte är utbildad designer. Nu gör jag inte det längre, men min fru Sissel är designer och hon jobbade tidigare på BikBok. För elva år sedan startade vi ett eget märke, Ane Mone, för damer och hon ritar de kollektionerna själv.

Fakta

LENNART BÄWERHOLM

Ålder: 68 år.

Familj: Frun Sissel, 53 år, gemensamma dottern Sophie 17 år, Isabelle 29 år och bonusdottern Celina, 50 år. Berner sennenhunden Molly, 4 år. 

Hobby: Det blir mest jobb, men alla former av sport. Företaget Giovani sponsrar det norska landslaget i fotboll sedan 19 år, sponsrade tidigare det norska landslaget i handboll och Sandefjords handbollslag Runar, där Lennart var ordförande i fyra år. Tidigare var norske toppkusken Vidar Hop också sponsrad av Giovani. 

Äter: Allra helst hemma omgiven av familj och vänner. En fin grillad köttbit, bakad potatis och goda grönsaker med ett glas rött vin till. Vi är en väldigt social familj 

Reser: Två gånger per år. Gran Canaria över jul och nyår varje år och påsken spenderas i Phuket i Thailand.

Expandera

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början.

– Jag är född på en gård i Dalsland och där hade vi alltid hästar, inte travhästar då, men arbetshästar. När jag var sex flyttade hela familjen till Göteborg och pappa tog då med mig till Åbytravet för första gången. Där och då föddes mitt travintresse, men pappa ägde aldrig några travhästar själv utan han och min farbror var på plats för sporten och spelade i liten skala.

va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?

Den första travhäst Lennart ägde själv var Lasse Scott (vann 19 av 295 starter och tjänade 231.985 kronor, reds. anm.). Med på hästen var även Pieter Ahl.

– Jag kan inte ta gift på detta, men om jag inte missminner mig var han den vinstrikaste hästen på Åby 1976? Eller jo, jag är rätt säker på att han var vinstrikast, men inte på det exakta året…

Lennarts minne är skarpt, sånär som på ett år. 1975 var Lasse Scott som fyraåring vinstrikaste häst alla kategorier på Mölndalsbanan.

Under tiden i Göteborg låg Halmstad nära till hands. Där spenderade Lennart mycket tid i sällskap med en annan Lennart, Forsgren, och han hade häst i träning hos Gunnar Hallberg.

– Där gick vi runt mycket i stallarna och man lärde kände folket bakom kulisserna. Jag har investerat flera miljoner i travet tack vare den gemenskap och den positiva känslan som finns inom travfamiljen. Det är mycket ge och ta, precis som i ledarskapet inom företagslivet. Det är ingen som slutat hos mig på Giovani förrän det är dags att gå i pension och jag tror den som jobbat kortast tid hos mig i dagsläget har varit här i 17 år.

Fakta

Kuriosa

Lennart Bäwerholm var med och instiftade samt sponsrar Ulf Thoresens Minneslöpning på Jarlsberg. 
– Ulf var hos mig när jag ville att han skulle köra Prince Mystic. Jag sade till honom att när han vunnit 5.000 lopp kunde han vinna 5.000 till. ”Nej, jag är slut”, svarade han mig då. Jag klädde upp honom i en fin kostym innan han åkte härifrån. Två veckor senare gick Ulf bort, säger Lennart. 

Ulf Thoresen är Norges främste kusk genom tiderna och  avled 1992, blott 46 år gammal. Bland många stora segrar märks Hambletonian Stakes och VM-loppet. Ulf blev kuskchampion i Norge 16 gånger.

Expandera

Medan snön yr runt fönsterna visas vi runt i Giovanis och Ane Mones lokaler. Här sker inte längre någon egen produktion de är bara grossister som jobbar mot återförsäljare.

Elitloppet är ett lopp Lennart aldrig missar att uppleva på plats och de är ett gäng på tio personer som varit på Solvalla de senaste 25 åren. Däremot åker han inte lika ofta på ”vardagstrav” längre.

– Det är många som säger att de inte har tid att åka runt, men man tar sig alltid tid till att göra det man vill, så det kan jag inte skylla på. Några av dessa tio som är med på Elitloppet har bytts ut under åren, men är i stort sett de samma. Vi reser på fredagsmorgonen härifrån och åker sedan till Bo Hjertsson och ser lunchtravet, grillar, kastar boule och kosar oss. En av de bästa upplevelserna vi haft under Elitloppshelgen var när Harpers Joker vann fyraåringseliten 2008. Han var inte någon av de mer betrodda och Björn Goop, som körde honom då, sade att han aldrig kört så fort med en häst sista biten tidigare.

Foto Jeannie Karlsson

Tidigare år har Lennart varit på plats på Elitauktionen, men de senaste åren har det inte blivit av. Framöver kommer han dock att fortsätta gå på varmblodsauktioner både i Norge och Sverige för att köpa och tävla med varmblod, medan uppfödardelen fokuseras på kallbloden.

– Jag kommer ihåg en gång då jag hade bestämt mig för att köpa en häst och det är någon som sitter och bjuder emot mig. Efter ett tag ser jag att det är en av mina kompisar, han hade druckit lite, och jag frågade ”Vad håller du på med, varför ska du ha upp priset?”, berättar Lennart med ett skratt och även om han till största delen pratar svenska smyger det sig in ett och annat norskt ord här och där.

– Året efter ropade samma kille in en häst utan att ha kredit och de fick kalla på mig i högtalarna för att komma och lösa ut hästen.

1997 hade Lennart nyss sålt en häst och ville återinvestera pengarna i en ettåring. Han hade hittat den han ville ha och åkte till Derbyauktionen i Malmö.

– Jag kan inte räkna Revenue som att jag ropat in honom på auktion, då det blev något strul. Jag undrar om det inte var något bombhot mot auktionen? I varje fall kom han aldrig upp i ringen. Jag ringde upp ”Ludde” (Kolgjini) dagen efter och sa att jag ville köpa Revenue. Han svarade nej och jag sade att ”va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?” Okej, svarade Ludde, men då ska hästen vara kvar i min träning, berättar Lennart och fortsätter:

– Han framhöll hela tiden Revenue som en stjärna och de vann Svensk Uppfödningslöpning under den tiden jag hade honom i min ägo, men hästen hade problem med framknäna och då jag senare fick ett bud från en tysk hästägare antog jag det. Men det kom aldrig några pengar och jag sa till ”Ludde” att om hästen nu är så bra som du säger, varför köper du inte honom själv…? Det gjorde han för samma pris som jag fått av tysken och det blev en väldigt bra affär för dem. Det är väldigt glädjande att sälja en häst som fortsätter att utvecklas och gå bra.

Den andra visade sig vara Rite On Line

Roligaste köpet då?

– Helt klart Rite On Line. Jag krattade löv på vårt sommarställe och fick för mig att jag ville köpa en häst som kunde starta på Bjerke. Jag ringde Atle Hamre och fick då veta att han visste av två hästar som kunde vara aktuella. Den ena hette L.B. Elit. Jag sa att jag kunde ju inte ha en häst som hette Lennart Bäwerholm Elit och sa att jag tar den andra.

Fakta

Rite On Line

Hingst född 1991 

Stam: e. Supergill – Emerald City e. Nevele Pride

Resultat: 119 st: 47-18-14

Prissumma: 11.863.006 kronor

Rekord: 1.11,0ak

Meriter: Segrar i Åby Stora Pris 1998, Hugo Åbergs Memorial 1998 och 1997, Forus Open 1999, Haralds Westlins minneslopp, Palio dei Comuni, Treåringseliten på Solvalla.

Fem vinstrikaste svenskregistrerade avkommor: Harry Haythrow 1.09,7ak/4.703.300 kr, Rite on Track 1.11,8am/4.245.964 kr, Conrads Epilog 1.10,4ak/3.693.553 kr, Art on Line 1.11,2ak/3.494.575 kr, Born to Dance 1.11,5ak/2.524.216 kr.

Expandera

Den andra visade sig vara Rite On Line och han skulle starta samma kväll som Lennart tog kontakt med den dåvarande ägaren.

– Jag sa till honom att låt hästen starta. Du får behålla eventuella prispengar från ikväll, jag tar risken om det händer något och gör en direktöverföring av pengarna. Så blev det, jag minns inte vad han gjorde i loppet, men när jag kom till Bjerke och fick se honom var det precis vad jag ville ha. En svart och fin racermodell av häst. Efter det fixade vi till honom lite och vilken fantastiskt rolig resa han gav oss sen…

Rite On Line segrade i 47 av sina 119 starter och tjänade 11.863.006 kronor, men det är två segrar med omständigheter runt omkring som sticker ut lite extra för Lennart.

– Inför Åby Stora Pris 1998 stod vi uppe på läktaren på Åby och nedanför oss stod hela Zoogins hejaklack i sina gröna tröjor och hattar. Då var det en kille som ropade upp till oss ”Spela Zoogin” varvid jag svarade på plats eller? Sen sa jag att han skulle få min kavaj om min häst vann, men att jag ville ha hans utstyrsel om Zoogin vann. Rite On Line vann och jag höll mitt ord. Han fick min kavaj, men jag hade glömt bort att min totobong, där jag spelat 10.000 kronor vinnare på Rite On Line, låg kvar i innerfickan… Och jag hade ingen aning om vem killen var. Min dotter lyckades dock hitta honom och sa ursäktande att hennes pappa hade en bong i kavajfickan. Han tog upp den, stirrade på den och sa ”fy fan, FY FAN!” innan han välvilligt lämnade över den. Jag träffade personen på Dannero i somras, han kom fram och frågade mig om jag kom ihåg den historien.

Fakta

Stora unghästsegrar i Sverige

 

Oaks: Sissela Ås – 1995

Breeders Crown: Sissela Ås – 1995

Derbystoet: Princip Ås – 1996

Långa E3: Mack Action Ås – 1997

Korta E3: Mack Action Ås – 1997

Derbystoet: Mack Action Ås – 1998

Uppfödningslöpningen: Revenue – 1998

Expandera

Ett annat lopp som speciellt satt sina spår i Lennarts minne är Hugo Åbergs Memorial samma år.

– Jag brukar roa mig med att kolla på värmningarna då jag är på plats. Så även denna dag. Atle kom och frågade mig inför loppet ”Jaha Lennart, vad hittar vi på idag?”. Jag sa att du gör precis som du vill, men enligt mig är det bara att köra till spets, för den vet vi att ni får och sedan släpper du inte till någon som inte har nummer 8, 9 eller 10 på vojlocken.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas

Axel Jacobsen kom fram utvändigt om Rite On Line och ställde frågan. Atle bara kikade ut över högeraxeln och skakade på huvudet. Frisky Frazer hade startat från bricka sju. 900 meter från mål kom Jim Frick fram på utsidan med Running Sea för att ta lugn dödens.

– Då sade Atle ”Kör!”. Kör? frågade Frick förvånat med så kort bit kvar av loppet, men gled gladeligen fram och övertog. När de svängde in på upploppet möttes de av publikens jubel. Frick körde undan och gav på så sätt Rite On Line luckan. Atle vann sedan med några längder och blev geniförklarad för den styrningen.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas.

– Prince Mystic skulle starta från innerspår i Åby Stora Pris mot Peace Corps. Kvällen innan var det en tillställning för alla i kretsen kring hästarna och de tog upp alla ägare för en intervju om deras häst. Då Leif ”Loket” Olsson frågade mig vad jag trodde om Prince Mystics chanser sa jag att han leder runt om och att det kunde vara kul för Peace Corps ägare att få gratulera mig någon gång. Dagen efter kom en journalist fram till mig och frågade om jag verkligen trodde att det var värt att spela Prince Mystic. Mitt svar var ja och jag hade rätt.

Fakta

Prince Mystic

Hingst född 1986 

Stam: e. Mystic Park – Princess Crown e. Speedy Crown

Resultat: 48 st: 22-7-0

Prissumma: 2.618.189 kronor

Rekord: 1.12,2ak

Meriter: Segrar i Momarkens Grand Prix och Åby Stora Pris.

Fem vinstrikaste svenskregistrerade avkommor: Carmolas Prince 1.13,3ak/1.686.973 kr, Prince Valliant 1.12,3ak/1.433.723 kr, Harpos King of Pop 1.12,3ak/1.013.200 kr, Masterpiece 1.12,4ak/871.000 kr, Space Race 1.13,2ak/839.200 kr.

Expandera

Att dessa framgångar skulle stigit Lennart åt huvudet är inget man märker av utan han framhäver hela tiden att gemenskapen och den sociala biten är vad som gjort att han stannat och fortsatt att satsa.

– Jag unnar alla ägare att få uppleva segrar och gratulerar alltid de andra om de slår mina hästar. Denna glädje runt omkring allt är vad som hållit mig kvar. De hästar jag haft som inte fungerat ger jag hellre bort till ett bra hem istället för att ta bort dem eller byta tränare. Jag anser att tränaren ska ha den respekten gentemot hästägaren att han ska vara ärlig och ge all information som krävs och veta att de alltid gjort sitt yttersta för hästen.

Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin

En hel del fina ston har funnits i Lennarts ägo och framgångar har även nåtts på andra sidan Atlanten.

– Jag har haft trevliga upplevelser med Sissela Ås, Princip Ås och Mack Action Ås, men dessa köpte John-Erik Magnusson tillbaka som fölston efter avslutade tävlingskarriärer. Uppfödning har inte varit ett jätteintresse tidigare, även om det blivit några varmblodsavkommor under åren. Jag har oftast valt att köpa mina hästar istället.

Finns det inga motgångar alls på hästägarsidan?

– Absolut. Det gick så otroligt dåligt ett tag att jag behövde ändra något. Jag tog då kontakt med Jan-Olov Persson, då jag tänkte att spänningen varar lite längre i kallblodsloppen i alla fall. Jag köpte två kallblod av honom, men de var riktigt dåliga. Då ringde jag Persson igen och sa att det här håller inte om jag ska fastna för kallblodssporten. Spänningen blev onödigt lång då de aldrig kom i mål. Då gjorde jag mig av med de två dåliga kallbloden och fick köpa Eldsiri.

Eldsiri (e. Järvsöfaks-Stjernesiri e. Elding) gjorde det väldigt bra, vann 17 av sina 32 starter och tjänade 1.826.250 kronor. Hon var överlägsen kulletta bland stona.

– Jag hade inga planer på att börja med uppfödning, men min dotter Sophie tyckte att Eldsiri var så söt och ville ha ett föl efter henne då hon slutade tävla. Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin. Jag tyckte även att det var ett bra sätt att engagera hela familjen i travet.

Fakta

Eldsiri

Sto född 2006 

Stam: e. Järvsöfaks-Stjernesiri e. Elding
Resultat: 32 st: 17-7-1
Startprissumma: 1.826.250 kronor
Rekord: 1.24,6ak
Meriter: Kriteriestoet (Sverige), Stokriteriet (Norge), Oaks (Norge), Stoderbyt (Norge) samt tvåa i Derbystoet i Sverige.
Avkommor: Sirifaxa (sto 5 år e. Moe Odin) 1.27,7m/369.976 kr, Tekno Eld (hingst 4 år e. Tekno Odin) 1.25,4k*/891.565 kr, Eld Rask (hingst 3 år e. Tekno Odin), Eldborken (hingst 2 år e. Bork Odin), Eld Tekno (hingst 1 år e. Tekno Odin).

Expandera

Den första avkomman blev Sirifaxa, 1.27,7m/369.976 kronor, och då Lennart väl låtit betäcka Eldsiri tänkte han att det skulle vara kul att få en hingst. Tekno Odin blev nästa partner i avelsboxen och fjolårets svenske Kriterievinnaren Tekno Eld, 1.25,4k/891.565 kronor, blev resultatet.

– Han fick tyvärr en hovbensfraktur i höstas och har simtränats två gånger i veckan sedan dess. Årets huvudmål är Kallblodsderbyt i Östersund och det går inte förrän slutet av juli så vi har gott om tid på oss. Precis innan jul fick jag glädjande nyheter att allt verkar läka ihop fint och han kan nog börja tränas som vanligt i början av februari. Denna säsong är väldigt viktig för honom och vi väntar med att avelsvärdera honom, säger Lennart.

Och tillägger snabbt:

– Men ni skulle se treåringen! Han är också efter Tekno Odin och är riktigt fin. Med honom kommer vi försöka gå samma väg som Tekno Eld tog till Kriteriet. Han är lika talangfull och tidig som Tekno Eld och det kan bli ett roligt år.

Tekno Eld efter segern i Zorn-loppet, Travsport, Sulkysport
Tekno Eld. Foto Jeannie Karlsson

I samband med Kriteriet på Dannero i somras var Lennart och hälsade på sina kallblod.

– Handen på hjärtat så är ettåringen efter Tekno Odin den snyggaste hittills. Han  är vacker som en tavla, säger han om Eld Tekno.

Vistelsen i Sandefjord lider mot sitt slut och efter en sightseeingtur genom staden kör Lennart till stationen. Väl där ser han en bekant och efter vårt avsked ropar han glatt till herren som står i taxikön:

– Vart ska du? Hoppa in jag skjutsar dig!

Framgångar och ett gott liv till trots. En varmare och mer ödmjuk människa får man nog leta efter.

Från något han sagt han aldrig skulle syssla med till att ha flera lovande kallblod.

Klädhandlaren har blivit kallblodskung och blickar mot nya klassiska segrar.

 

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har aldrig haft en tanke på att syssla med något annat”

En femling i början av februari och förra lördagen var hon tvåa på V75. Jenny A Björk har årets mål klart – att slå fjolårets rekordsiffror.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Hanold/ALN
Foto Hanold/ALN

Jenny A Björk jobbade fram till augusti förra året hos morfar Bo och mormor Margareta på Björkbackens stuteri med deras hästar.
– Jag vet inte riktigt hur många avelston de har nu, men det är runt tio hästar som tränas där. Jag ville se något annat och försöker hela tiden utvecklas och började därför hos Erik Lindegren i höstas. Det tar två timmar härifrån och hem, så idag är jag inte involverad i deras dagliga rörelse. Men jag är med och bestämmer lite var hästarna ska starta, berättar 22-åringen.

Fakta

Jenny A Björk

Familj: Mamma Pia, pappa Roger, lillasyster Lina, mormor Margareta och morfar Bo.
Ålder: 22 år.
Intresse: Träna, jag mår så mycket bättre och orkar mer då jag håller mig själv i form. 
Äter helst: Tacos.
Bästa häst jag kört: I lopp Ajlexes Cubano, hemma Francais du Gull. 
Bästa häst jag ridit: Francais du Gull. Han fungerade inte under sadel, men det är den häst med mest pengar på sig som jag ridit i lopp.

Expandera

Imorgon startar mormor och morfars uppfödning B.B.S.Sugarlight på Momarken, men Jenny har inga tydliga minnen av honom.
– Han såldes som ettåring och jag kommer knappt ihåg honom då det var så länge sedan, men det är klart att jag följer alla deras uppfödningar.

Sedan så länge tillbaka hon kan minnas har hon varit i stallet och i stället för att gå på dagis var hon med sin mormor där.
– Jag fick min första ponny då jag var fyra-fem år gammal, men det var ingen jag körde lopp med. Jag har gjort allt så fort jag bara haft åldern inne och körde mitt första ponnylopp med shettis då jag var nio och fortsatte över till russ så fort jag var tillräckligt gammal för det.

Då Jenny var 15 år tog hon licens för stor häst och den 1 januari det året hon skulle fylla 16 red hon sitt första lopp.
– Jag har kört mycket mer än jag ridit, men det är helt enkelt för att det rids färre lopp än vad som körs och jag gillar båda disciplinerna lika mycket. Det är kul att kunna göra båda.

Foto Hanold/ALN

Jennys siffror har i stadig takt bättrats varje år och 2016 mer än dubblade hon inkörda pengar från året innan. Sedan dess har det fortsatt uppåt och hon har inlett året strålande.
– Jag hade turen att både få rida och köra mer och alla gick bra 2016. Sedan vann jag Dam-SM med Raging Mack det året och det har varit min största seger hittills, i alla fall pengamässigt. Känslomässigt störst var nog när jag vann ett lopp i Rättvik i somras. Det var med Lars Åslunds B.B.S.Janneau som hade varit borta en längre tid efter en kolik. Hon har betytt mycket för mig och även om Lars köpte henne som föl körde vi in henne på gården och jag har varit med och hjälpt honom hela vägen, säger hon och fortsätter:
– Sedan var det väldigt stort när jag tog en femling på Gävle i början av februari. Jag hade en bra känsla inför den tävlingsdagen och trodde på förhand att jag kunde vinna något lopp, men fem trodde jag aldrig! Det har verkligen gått jättebra för mig i år och det är väldigt roligt.

Målet för året är redan satt och det är att slå fjolårets siffror.
– Det har varit min målsättning varje år och jag försöker hela tiden utveckla mig själv. Jag försöker både köra och rida så mycket jag bara kan och Erik låter mig åka på tävlingar så ofta det är möjligt.

Fakta

Kuskstatistik

2014
Starter: 144 st: 3-13-11
Inkört: 419.750 kronor
Segerprocent: 2 %

2015
Starter: 134 st: 5-5-12
Inkört: 381.400 kronor
Segerprocent: 4 %

2016
Starter: 190 st: 19-17-13
Inkört: 976.900 kronor
Segerprocent: 10 %

2017
Starter: 299 st: 26-18-18
Inkört: 1.153.000 kronor 
Segerprocent: 9 %

2018
Starter: 39 st: 8-5-3
Inkört: 324.100 kronor
Segerprocent: 21 %

Expandera

Hos Lindegren har hon idag åtta passhästar och det är tävlings- och träningsbiten hon brinner mest för.
– Jag har inget jätteintresse av uppfödardelen och planen är att bli egen tränare i framtiden, men jag har inte bestämt när jag ska gå tränarkursen. Jag trivs väldigt bra där jag är idag och har många år på mig att bli egen.

Tiden som läggs både innan och efter lopp beror helt på vilka hästar hon möter.
– Jag kollar alltid igenom loppen innan, men de flesta hästarna har man koll på sedan innan. Det händer alltid mycket i loppen och det är svårt att lägga upp en taktik att slaviskt följa, men det jag brukar kolla lite extra på är startsnabbheten. Jag försöker sedan att se alla lopp i efterhand och se vad man kunnat göra annorlunda. Ofta har man en känsla av vad man gjort fel, men det är inte lika lätt att känna vad man gjort bra.

Lillasyster Lina har även hon tagit licens och vunnit fyra av 27 lopp.
– Hon har också varit i stallet hela livet och går innebandygymnasium nu. Vi brukar prata och diskutera mycket och har en väldigt bra kontakt. Själv gick jag vanligt gymnasium, men hoppade av efter två år då jag körde så mycket lopp redan då. Jag har alltid vetat att jag vill satsa på det här och jag har aldrig haft en tanke på att syssla med något annat än trav.

Nästa gång ni får se Jenny A Björk är på hemmabanan Gävle på söndag där hon rider Jan Hellstedts Lindsey Sånna och kör sin morfars B.B.S.Canyankee.