Fokustema
Fokus: Prix d´Amérique
Läs senare

Bragden i Paris

Om Prix d'Amérique finns det mycket att säga. För blågul del har det blivit sju triumfer på den svarta kolstybben.
Av
Claes Freidenvall

Många skulle säkert vilja ge bort några år av sitt liv för en seger i Prix d´Amérique. Mer tydligt än så går det knappast att uttrycka loppets storhet.

Orden är Sören Nordins! Han var den första svensk som fick stå som segrare i Europas mest välkända travlöpning. Året var 1950 och hästen amerikanske Scotch Fez.

– Mitt definitiva genombrott, konstaterade Sören Nordin efter triumfen.

Om Prix d’Amérique finns det mycket att säga. För blågul del har det blivit sju triumfer på den svarta kolstybben. Tre av de svensktränade vinnarna har vunnit på den gamla banan – lades om våren 1993 – och först ut var Scotch Fez. Han följdes av Dart Hanover 1973 och Queen L. 1993.

– Fem dagar innan Prix d’Amérique skulle avgöras såg jag Vincennes-banan för första gången i mitt liv och det blev verkligen en chock. Här fick jag se ett kolstybbestråk på två kilometer som gick backe upp och backe ned.

Sören Nordin – vetgirig som få – ville förstås ta reda på höjdskillnaderna på banan, men varken sekretariatet, banmästaren eller de franska tränarna kunde ge ett exakt besked. Sju år efter segern med Scotch Fez – när Smaragd skulle tävla på Vincennes – lyckades Sören Nordin få låna ett avvägningsinstrument.

Från högsta punkten till den lägsta sänker sig banan tolv meter och trettio centimeter! Upploppet sjunker två meter på drygt tvåhundra, och i den stora nerförsbacken skjuter siffrorna raskt i höjden. På femhundra meter sänker sig banan tio meter och trettio centimeter! Distansen i Prix d’Amérique är 2.600 meter med start på anloppsbanan och från denna punkt till banans högsta ställe är stigningen 7,5 meter.

– Det är kalla siffror, men vill ni ha ett bättre begrepp om vad en travare får uträtta i ett Prix d’Amérique så tänk er att han först skall rusa 2,5 trappa i ett modernt hyreshus, sedan fyra trappor ned och så fyra trappor upp igen för att avsluta med en dryg halv trappa ner igen, beskriver Sören Nordin i boken ”Spänn banden” om Vincennes dåtida bana.

Fakta

Scotch Fez:

Hingst född 1943 e. Scotland-High Noon e. Protector.
Ägare: Einar Engblad, Göteborg.
Uppfödare: Harkness Edwards, Kentucky.
Tränare i Sverige: Algot Scott och Sören Nordin.
Resultat: 52 st: 25-12-5.
Rekord: 1.17,6k.
Prissumma: 116.975 kr.
Större segrar: E.H. Harriman Challenge Trophy 1945, Färjestads Jubileumslopp 1947-1948, Internationellt heatlopp (Amager) 1948, Prix d’Amérique 1950, Skånelöpning, Åby Stora Pris 1949, Århus Jubileumslopp 1948.
Noterat: verkade som avelshingst både i Sverige och Holland. I Sverige registrerades 195 avkommor och i Holland – dit han exporterades 1960 – fick han 164 ättlingar.

Scotch Fez började sin karriär på andra sidan Atlanten. Han tävlade i den amerikanska unghästcirkusen och startade nästan uteslutande på 800-metersbanor. Han såldes till Sverige hösten 1946 via den danske hästsportmannen Henry Larsen – boende i New York – och köpare var tapetfabrikören Einar Engblad.

Vid samma tillfälle förvärvades också Whitney Hanover, vilken följde med som ”resesällskap” till Scotch Fez till Paris. Veckan efter Scotch Fez bragd slutade han tvåa i Prix de Belgique bakom Prix d’Amérique-trean Volontaire.

Scotch Fez började sin karriär i Sverige hos Algot Scott på Åby och tävlade med framgång, men på våren 1949 beslutade ägaren Einar Engblad att flytta sina hästar till Sören Nordin.

Bitvis hade Scotch Fez problem med sin aktion – något som Sören Nordin rättade till som den mästare han var – och framgångarna lät inte vänta på sig. Segern i Åby Stora Pris i juni 1949 följdes upp med seger i Amagers heatlopp, där han noterade 1.18,0, 1.18,8 och 1.18,9, vilket betydde europeiskt rekord alla kategorier för tre heats!

Scotch Fez fortsatte fira framgångar och efter segern i stayerprovet Skånelöpning i snöslask och regn, vilket förvandlade Jägersrobanan till rena lervällingen visade också Scotch Fez att han inte bara besatt en enastående snabbhet utan också en osedvanlig styrka.

Ägaren Einar Engblad hade länge burit på en dröm. En dröm som han släppte fram i ljuset. Han ville starta Scotch Fez i Prix d’Amérique.

– Först efteråt förstod jag vilket vågspel vi gav oss in på.

En gång tidigare hade en svensktränad travare provat Prix d’Amérique. Harper Hanover ansågs med blågula ögon kapabel till nästan vad som helst. I Prix d’Amérique 1939 blev det dock startgalopp.

Samma öde var nära att gå Scotch Fez och Sören Nordin till mötes. Han skriver själv om starten i Prix d’Amérique i sin första memoarbok:

”Jag hann precis vända upp i den obeskrivliga trängseln och sätta fart mot främre bandet då den tjocka, gula gummisnodden släpptes. Skotten var sprudlande pigg, alldeles vild av löpsugenhet och högg i för allt vad han var värd. Och högg i galopp!!! Ett halvt års arbete och tusentals kronor bortkastade på en tiondels sekund. Allt var förlorat. Skottens chanser borta, Gunnar Berndtsson ruinerad, risken att ägaren dog av hjärtslag… Den var det svartaste ögonblicket i mitt liv.”

Innan Sören Nordin själv visste ordet av hade Scotch Fez hittat rätt gångart.

”Det var ett under, så frisk som han var, och jag skulle vilja se den häst som gjort det i samma situation.”

Nu ordnade saken upp sig relativt hyggligt och Scotch Fez serverades en resa som trea på innerspår. Framför sig hade han Grand Parade, Sylvére, Sammy och Banco III, medan de två hästarna som Sören Nordin hade störst respekt för – Buck och Scotch Thistle – var längre ner i fältet efter dåliga starter.

”Endast niohundra meter återstår, och täthästarna verkar allt tröttare. Italienaren smackar och driver och jagar på Scotch Thistle. Då förvärras plötsligt situationen. Jag ser Buck komma rusande som ett expresståg utanför den klunga av konkurrenter jag har snett bakom mig. Nu är det kokta fläsket stekt!”

Sören Nordin inser faran, att Scotch Fez kan bli instängd.

”Skulle jag våga en utbrytning och riskera att bli diskad för trängning? Mina vänner hade satt sin sista skjorta på mig”

Sören Nordin valde inte att agera ”söndagsskolgosse” utan gled långsamt ut med Scotch Fez och skaffade sig det utrymme som krävdes för att få fritt spelrum.

Hellre fick dom kalla Sören Nordin för buse och knöl än han svek sina vänner. Sören Nordin

Vid ingången till sista sväng hade Scotch Fez övertagit ledningen och inne på upploppet möttes av 40.000-50.000 vrålande fransmän. Hemmafavoriten Buck hade nämligen hittat förnyade krafter och tog upp jakten på Scotch Fez.

”Jag hade tydligen gjort mig skyldig till en allvarlig underskattning av hans förmåga.”

Sören Nordin påminde Scotch Fez om stundens allvar:

”Han tände direkt och formligen vräkte sig framåt, men ändå märkte jag hur Buck närmade sig mer och mer. Hundra meter före mål var jag ganska säker på att slaget var förlorat. Men jag hade inte en tanke på att ge upp. Trots det hårda loppet, trots den rasande pressen visade inte heller Skotten någon ansats till att ge tappt. Han bet i som aldrig förr, lade ner hela sin energi i varje steg, tog ut vartenda uns av styrka i sina kraftiga muskler. En kort bit före mål skar det ihop sig alldeles, inte för Skotten men för Buck.”

Sören Nordin satt blickstilla i sulkyn när Scotch Fez tog de sista snabba stegen över mållinjen.

”Jag trodde inte själv att det var sant. Drömmen var verklighet. Scotch Fez hade vunnit Prix d’Amérique. Utan överdrift var det den lyckligaste stunden i mitt liv.”

Förstapriset uppgick till 2,5 miljoner francs, vilket motsvarade 37.500 kronor. Ägaren Einar Engblad och hans ”kompanjon” Gunnar Berndtsson kunde dessutom glädja sig åt oddset 7,51. De hade satsat 8.000 respektive 4.000 kronor vinnare på Scotch Fez.

Efter loppet fick Einar Engblad ett bud på 150.000 kronor, men Scotch Fez var inte till salu för något pris. Efter Prix d’Amérique skulle inte Scotch Fez starta mer. Han sattes i avel och skulle användas till ett begränsat antal ston (sex avkommor föddes 1951), men åtta månader senare togs karriären upp på nytt. Fyra ytterligare starter blev det innan tävlingsskorna lades på hyllan för alltid!

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Som travets NHL”

Hans bror har redan vunnit över tusen lopp.
Nu håller Jukka Torvinen på att växa in i den finska kuskeliten och under lördagen gör han debut på svensk mark.
Möt 22-åringen som i morgon tänker presentera sig för den svenska travpubliken!
Av
Pär Gustafsson
Jukka Torvinen. Foto Anu Leppänen/Ravinetti.fi
Jukka Torvinen. Foto Anu Leppänen/Ravinetti.fi

Jukka Torvinen kommer från en riktig travfamilj i Jämsänkoski, drygt 24 mil rakt norr om den finska huvudstaden Helsingfors. Deras hemmabana är Jyväskylä och Jukkas far Heikki Torvinen har drivit ett större travstall. Hans hästar har vunnit över 300 lopp och under ett par år låg han på drygt 30 segrar per säsong.
– Pappa har problem med ryggen och kan inte driva lika stor rörelse som han hade tidigare, förklarar Jukka Torvinen.

Fakta

Kuskstatistik Jukka Torvinen

År – Resultat – Inkört (euro)

  • 2011 – 5 st: 0-0-0 – 300
  • 2012 – 27 st: 2-2-5 – 4.680
  • 2013 – 100 st: 7-13- 6 – 25 930
  • 2014 – 431 st: 50-47-44 – 146.250
  • 2015 – 1.357 st: 138-124-115 – 458.960
  • 2016 – 860 st: 77-82-69 – 495.939
  • 2017 – 1.106 st: 111-89-106 – 579.923
  • Totalt: 3.886 st: 385-357-345 – 1.711.982
Expandera

22-åringen är catchdriver i Finland och redan för två år sedan vann han 138 lopp under en och samma säsong.
– Vi hade ett par fölmärrar som liten och som femåring borstade jag och lyfte på benen på stona. Min storebror började som lånekusk och jag har följt hans fotspår.

Ja, hans bror Hannu Torvinen är tre år äldre och har vunnit över tusen lopp. Deras lillasyster Henna är tre år yngre än Jukka och hon har också travlicens.
– För dagen tycker jag att det är roligaste att köra lopp, men någon gång i framtiden kan jag tänka mig att bli tränare också. Jag har intresset och det är inte omöjligt.

Jukka Torvinen har vunnit 385 lopp hemma i Finland och första segern kom på hemmabanan Jyväskylä som 17-åring.
– Det var lunchtrav och en bra känsla, minns han.

Jukka Torvinen. Foto Anu Leppänen/Ravinetti.fi

Jukkas främsta merit i sulkyn är från förra året då han vann finska Kriteriet med Callela Leonard. Bröderna Torvinen har faktiskt vunnit största stora treåringsloppet i Finland de tre senaste år. Storebror Hannu segrade i år med Run For Royalty och 2015 bakom Arctic Passion.
– Mitt mål med travsporten är att bli allt bättre och nå över 200 segrar under ett år inom en ganska snar framtid. I år har jag 111 vinster och landar kanske kring 120. Hannu nådde nyligen 1.000 och jag försöker hålla hans takt. En målsättning är också att jag ska hålla mig i bra skick både fysiskt och mentalt. Ibland måste man ha ledigt och det försöker jag komma ihåg.

Fakta

Jukka Torvinen

Ålder: 22
Bor: Jämsänkoski
Hemmabana: Killerjärvi, Jyväskylä.
Familj: Mor, far, en äldre bror och en yngre syster. Ingen flickvän just nu.
Lyssnar på: Modern pop, rap och elektronisk dansmusik. Allätare.
Läser: Hevosurheilu, Ravinetti, Sulkysport och Travronden på nätet. Har inte tid för andra tidningar och böcker.
Intressen: Travsporten tar mycket tid, men jag gillar fotboll. Champions League är toppsport!

Expandera

Sulkytalangen har ingen speciell ”idol” som han ser upp till, men han har flera förebilder i travsporten. Han nämner Jorma Kontio, Ari Moilanen och Antti Teivainen. På svensk mark är det Erik Adielsson.

– Han ser bekväm ut i sulkyn och verkar trivas i alla sammanhang. Jag har gillat honom under en längre period och följer hur det går för Adielsson. Och sedan är han klok nog att ta semester ibland och i den här branschen får man som sagt inte glömma det.

Nu blir det verklighet

I morgon kör Torvinen för första gången på svensk mark och debuten sker på V75 i Eskilstuna.
– Det har varit nära tidigare, men nu blir det verklighet och det ska bli jättekul. Att köra på V75 i Sverige är som att komma upp i travets NHL…

Hans uppsittning är Kaisa Toivonen-tränade I’m Just A Sund (e. Jaded) i bronsdivisionen. Den svenskfödde femåringen tränades tidigare av Daniel Redén och hästen har vunnit fyra av fem starter i sin nya regi. I’m Just A Sund är en av Sulkysports två spikförslag i omgången.

I’m Just A Sund och Jukka Torvinen är favoriter på svenska V75. Foto Anu Leppänen/Ravinetti.fi

– En jättekapabel och intressant häst. Han sprang 1.10,9 över kort distans i oktober på Vermo, vilken inte är lika snabb som de snabbaste banorna i Sverige. Och det gjorde han med krafter sparade. I den senaste starten var I’m Just A Sund ännu bättre, han var lugnare och mer samlad. Det är många tuffa konkurrenter i V75 i Sverige, men det känns som en väldigt bra segerchans, hälsar Jukka Torvinen.

Sex snabba frågor

  • Fransk eller amerikansk travsport: Fransk travsport
  • Mika Forss eller Örjan Kihlström: Örjan Kihlström
  • Finlandia-Ajo eller Elitloppet: Elitloppet
  • Kött eller Fisk: Kött
  • ÖL eller Vin: Vin
  • Svenska eller engelska: Engelska, jag måste plugga mer svenska

I samarbete med Riku Niittynen och Anu Leppänen på finska travsajten Ravinetti.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Meriterad duo på egna ben

Han har haft flera klassiska unghästfinalister och kört Elitloppet.
Hon beskrivs inte sällan som en av Sveriges bästa hästskötare.
Sedan i onsdags står Fredrik Linder och Magdalena Eriksson på egna ben och de bygger från noll.
– Det kändes korkat på något vis att inte prova när vi båda brinner för hästarna, säger Magdalena Eriksson.
Av
Emil Persson
Magdalena Eriksson har passat många bra hästar såsom den på bilden varande Volstead. Nu ska hon och sambon Fredrik Linder stå på egna ben.
Foto: Hanold/ALN
Magdalena Eriksson har passat många bra hästar såsom den på bilden varande Volstead. Nu ska hon och sambon Fredrik Linder stå på egna ben. Foto: Hanold/ALN

Att Fredrik Linder är uppvuxen och skolad rakt in i travbranschen via sin far Björn ”Skräcken” Linder vet de flesta vid det här laget. Magdalena Erikssons väg in i travsporten är dock desto mer okänd.
– Mina föräldrar är musiker så jag har vuxit upp i orkesterdiken. Min pappa är trumpetare och mamma spelar cello, men senare blev de musiklärare. Så nej, någon travfamilj är jag inte uppvuxen i, säger Eriksson.
Hästar fattade hon dock tycke för tidigt. En egen häst införskaffades när hon var nio år gammal och ”som av en händelse” dök det upp en ponny som skulle sällskapa.
Denna ponny blev inkörd och vips så var Magdalena inne i ”travhjulet” allt mer.
– Jag gick på Wången och därefter jobbade jag för Lutfi Kolgjini både i Sverige och i Frankrike. Sedan var jag över hos Jimmy Takter i ett år och jag varit hos Stefan Melander nu fram tills mammaledigheten, säger hon.

Gård utanför Avesta

Livet ser med andra ord annorlunda ut nu. Sedan sex år tillbaka och är Magdalena och Fredrik ett par. Tillsammans har de dottern Livéa, nio månader.
– Vi tog ett beslut att vara ifrån travet en period i samband med att Livéa kom och det har varit skönt. Nu inser man hur mycket man saknar det när man är ifrån det, säger Magdalena.

Fakta

TOPP FEM - ERIKSSONS FEM BÄSTA PASSHÄSTAR

Listan är gjord utan inbördes ordning.

  • Uncle Lasse (e. Donato Hanover), 9.149.027 kr, 1.09,3aK
    ”Det var sjukt vad lätt han kunde springa. Jag har aldrig kört en så komplett häst förut rent aktionsmässigt”.
  • Digital Ink (e. Super Photo Kosmos) 5.302.800 kr, 1.10,0aK
    ”Fantastiskt mysig och trevlig individ. Väldigt lyhörd och försiktig. Synd med hans skador för även om det är svårt att säga så kändes det som om den hästen hade mycket kvar att hämta. Tänk Vincennes med den hästen!”.
  • True Advantage (e. Conway Hall) 2.936.844 kr, 1.10,7ak
    ”Kanske egentligen inget ”klick” från början, men en dam med mycket egen vilja. Den enda häst som bokstavligen sparkat mig ur vagnen hos Cattis och Stefan. När vi väl hittade rätt i pussel så var hon utan tvekan en av mina bästa vänner. Jag ville alltid köra henne själv, värma, träna, jogga, rida. Vi kunde varandra som hand i handske och hon gav mer än hon kanske var kapabel till många gånger på travbanan. Det är Hjärta för mig och tar henne in på den här listan”.
  • Friction (e. Scarlet Knight), 4.305.260 kr, 1.10,6aK
    ”Hade exteriören och så vidare för sig, men allt annat emot sig. Problemen hopade sig för honom; halsen, aktionen… Trots det så ville han till varje pris alltid vara först i mål”.
  • Weingartner (e. Donato Hanover), 2.027.490 kr, 1.11,6aK
    ”Vann Peter Haughton Memorial. När jag skötte honom så hette han Inspired By You. Fantastiskt kul liten hingst som jag fick vara med från början på. Tömköra, sätta i vagn, träna upp. Han hade en väldigt stor personlighet. I USA fick man lite extra band till varje häst eftersom man hade färre antalet passhästar. Det var kul med honom eftersom jag var ny på amerikansk mark och han var ny med allt vad bekommer att träna för att bli tävlingshäst”.
Expandera
Efter att Hans G Eriksson köpt Lövberga Gård utanför Avesta av Göran Lång så är det där man nu huserar och ska träna.
– Det finns mycket skogsvägar, en 700 meter lång rakbana, 800 meters rundbana i sand. Tanken är att det ska bli en lite längre slinga också, men vi får se om det hinner fixas till innan vintern kommer.
Hästar att träna kryllar det inte av i nuläget, men det har sin naturliga förklaring. För handen på hjärtat, visste du som läser detta ens om att duon skulle starta igång en egen rörelse?
– Vi har inte varit så öppna med det utan vill ta det lugnt och smyga igång. Jag är ju fortfarande mammaledig och får hjälpa till i den mån jag kan så vi har sagt att kan vi börja med åtta-tio hästar är det helt okej. Vi är måna om att ha tid till hästarna istället för att stressa iväg.
Känns det nervöst att ni ska stå på egna ben nu?
– Jag har alltid haft en tanke att göra något själv och efter eget huvud. Jag kände hos Lutfi Kolgjini att man fick styra mycket själv och göra som man ville och det var en tillfredställelse när det gick bra. Han hade grymma träningsmöjligheter så det gick att variera träningsmöjligheterna. Lutfi var på bra så vis att han gav en ansvar.

”Går det åt helvete är det ditt fel”

Går det åt helvete är det ditt fel kunde han säga, men lika bra och berömmande var han åt andra hållet när det gick bra. Hos Jimmy Takter var det mer ett tydligt schema. Ja, det var det väl hos Stefan och Cattis också, men där var det snarare viktigt att hästarna rörde på sig, inte exakt hur de tränades.
Vi lever i en travvärld där det är mycket suck och stön och prat om att ”allt” är så dåligt. Men ni tar ett beslut att satsa i detta läge. Utveckla era tankar?
– Visst är det ett stort steg, men det finns positiva saker också. Pokalåret stundar, de har gått tillbaka till att Solvalla får en egen dag, det är många lopp med höjda prispengar… ja, det finns positiva saker, det gör det.

”Passa i monté”

För Magdalena ligger Latest News (e. Scarlet Knight) 1.195.785 kr/1.11,8ak extra varmt om hjärtat. För fyra år sedan vann duon åtta montélopp tillsammans och nioåringen finns numera i hennes vård. Den 5 augusti var senaste tillfället då hon red montélopp och nu kan hon åter ge sig ut på banan efter att klarat fysprovet.
– Han har travat klockrent på sistone och känts jättefin. Jag har kört honom i sulkyloppen och nu säger Fredrik att han får fortsätta där när han ser så fin ut, men… ja, jag får väl försöka hitta en annan montéhäst då. Just nu är det väldigt mycket ”det var en fin häst, den skulle nog passa i monté” när vi tittar på hästar, men kanske kommer det in någon i träning som kan passa.

För Fredrik Linder är det inget nytt att inneha A-licens. Första gången han plockade ut den var år 2000, då hade han redan kört Elitloppet tre år innan med Demon Sid (e. Demilo Hanover) och vunnit Sweden Cup med samma häst år 1999. Ja, för att nämna några meriter. Faktum är att Linder nära nog kört eller haft egentränad häst i alla klassiska årgångslopp i Sverige. Det är lätt att tro att Linder håller just fullträffen med Demon Sid i Sweden Cup som den största, men det gör han inte.
– Nej, jag vann två lopp med egentränade Talang Sund (e. Viking Kronos) på Vincennes år 2007 och de slog högre. Framförallt seger under lördagen under Prix d’Amerique-dagen. Där körde jag ett taktiskt fulländat lopp och det var väldigt mycket svenskar på plats, minns Fredrik.

A-licensen lämnade han dock in år 2008. På våren samma år hade han varit fyra med La Bella Vita (e. Varenne) i Drottningens Pokal, men kroppen sade där och då ifrån. La Bella Vita gick vidare till Fredrik B Larsson som Linder hade haft ”popstall” med samma period och vann Stosprintern i Halmstad.

Fredrik Linder har plockat ut A-licensen på nytt. Foto:Christer Norin/ALN

– Jag hade stora problem med diskbråck i nacken och det var halva grejen till att jag lade ner. Jag började baka istället och gjorde så i ett par år innan suget efter hästarna kom tillbaka, säger han.
En tur till Jörgen Westholm för att ”bara vara med och köra lite” blev startskottet till något helt annat.
– Jag körde några hästar den där dagen som jag tyckte kändes lite knackiga så jag frågade lite löst om jag fick kika lite på dem under eftermiddagen. Jag fick hans förtroende och sedan ringde han efter tre dagar och frågade om jag kunde titta förbi igen. Därefter ringde Stefan Melander och Catarina Lundström i samma ärende och ja, sedan var det igång…, minns han.
Linder utövade kiropraktik, men ingen ”industribetonad” variant utan med tydlig närvaro.
– Jag var med och körde hästarna för att lokalisera vart problemen satt och varför de var där de var. Det gäller att få en skön dialog med tränarna och vissa köpte mina tankar fullt ut, andra inte. Man kan väl säga att jag är inspirerad av det gamla gardet, det inkluderar även balansering givetvis, säger Linder.

”Wowkänsla”

Daniel Redén och Hans R Strömberg tillkom snabbt som kunder och det dröjde inte länge innan det var färdigbakat.
– Jag lade ner det helt år 2010 och därefter har jag nog varit hos 20 tränare till och från. Det här har just tveklöst legat till grund för att man drar igång igen; man känner att man lärt sig mer och mer, säger han.
I samband med att Linder var och arbetade hos Stefan Melander korsades hans och Magdalenas vägar.
– Förutom att hon är jävligt snygg så slogs jag av hennes entusiasm, drivet för hästarna. Jag fick en wowkänsla direkt för hennes engagemang. Magdalena är pedantisk och så noggrann med hästarna och har ju haft massor med passhästar som levererat.

Då Magdalena är mammaledig fram till maj får Linder sköta förmiddagarna själv i stallet.
– Vi smyger igång. Jörgen Westholm är väldigt mån om att folk ska ha det bra och vill gärna hjälpa till så han har skickat hit några hästar, däribland ett kallblod. Dessutom har vi köpt en häst från Roger Walmann som vi ska göra andelshäst av och så har vi två ägarkonstellationer klara som ska handla, men vi väntar nog tills våren.

Vad kommer du göra annorlunda nu kontra din tidigare sejour som proffstränare?
– Älta mindre. Jag har haft problem med prestationsångest ända sedan jag var ung. Är man inte bäst så spyr man. Bäst behöver inte innebära att man vinner alla lopp, men att hästarna ska leverera och gå bra. Att misslyckas med en häst är det värsta jag vet och då har ältandet kommit, men det har minskat med åldern.

Förr kunde jag frågade närmsta kusk direkt efter målgång om de ville ha hästen.

Har du rentav tagit professionell hjälp för att komma till rätta med det?
– Ja, det har jag faktiskt gjort. Jag har tagit hjälp av en prestationsutvecklare som jag jobbade tajt med och fick med små medel till en tydlig förändring. Det har varit en klar fördel för mig och känns jättebra, säger Linder.

Harmonin. Suget efter hästarna. Nyfikenheten på vad framtiden har att erbjuda är slående när man pratar med dem båda.
– Jag strålar! Det är bara så härligt att träna häst igen, avslutar Fredrik Linder.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Sveriges mest underskattade häst”

Tolva på intjänatlistan över svenskfödda treåriga ston i år med drygt 400.000 kronor.
– Jag brukar säga att jag har Sveriges mest underskattade häst. Snittoddset hon stått i de senaste tio loppen är 38 gånger, säger ägaren Hans Bergetorp som vant sig att hans Sheilah Laday slår ur underläge.
Av
Lars G Dahlgren
Sheilah Laday och Hans Bergetorp den sommardag 2015 han valde ut henne. Foto Privat
Sheilah Laday och Hans Bergetorp den sommardag 2015 han valde ut henne. Foto Privat

På söndag är Sheilah Laday en av de 36 hästarna i Breeders Crown-semifinalerna för treåriga ston. Hon tog sig dit genom att bli trea bakom Vamp Kronos och Dibaba i den sista uttagningsrundan på Axevalla förra tisdagen. Hans Bergetorp och sambon Annie von Krusenstierna bilade från Alsen i Jämtland till Axevalla för att stötta sitt sto.

– Vi vet att vi har haft otrolig tur, de flesta kämpar i travsporten hela sina liv utan att få någon sådan här häst. Vi fick en stjärna på ”första försöket”. Vi kan bara hänga med på vagnen och skörda frukterna av det fantastiska jobb Peter G Norman och skötaren Emelie Nordqvist gjort och gör med Sheilah Det gäller att njuta maximalt av det. Jag försöker se Sheilah så ofta det går när hon tävlar. Eftersom hon är i träning på Solvalla har det blivit en del resor, säger Hans Bergetorp.

Dock har han missat de två gånger i år hans häst vunnit.

– Ja, kan du tänka dig. Det är klart att det grämer mig att jag inte varit på plats någon av de gångerna.

Resan till Breeders Crown-kvalet på Axevalla sammankopplades med att besöka Sheilah Ladays uppfödare Roland Fredriksson och Annelie Olsson. Annies von Krusenstiernas dotter är tillsammans med Erik Fredriksson, vars pappa Roland Fredriksson alltså fött upp Sheilah.

– Stochampionatet är ett givet utflyktsmål varje år och då hälsar vi förstås på hos Roland och Annelie. För två år sedan gick vi efter att ha ätit en god middag ut för att titta på unghästar. Bland de ettåriga stona gick hon, Sheilah. Hon utmärkte sig direkt, kom fram för att hälsa. När sedan något hände som gjorde att hela flocken drog iväg bortåt i hagen tog hon ledningen och travade ifrån de andra som galopperade! Då kände jag bara, henne ska jag ha!

Fakta

Sheilah Laday

sto 3 år e. Text Me – Singularity e. Windsong’s Legacy
22 st: 2–3–6
Rekord: 1.15.8m – 1.12,9ak
Insprunget: 439.500 kr
Uppfödare: Roland Fredriksson & Annelie Olsson
Ägare: Ärsn’bussan, Alsen
Tränare: Peter G Norman
Körsven: Peter G Nornan
Skötare: Emeile Nordqvist

Expandera

Men Hans Bergetorp ville för säkerhets skull ha en opartisk och saklig bedömning också.

– Peter G Norman känner vi sedan tidigare, min sambos systerdotter är Peters sambo Jennie Samuelsson. Dagen efter vi först tittat på Sheilah frågade jag Peter om han ville hjälpa mig att köpa en häst. Vi åkte till Roland igen. Jag var lite lurig och låtsades vara intresserad av en efter Love You. När Peter tittat klart och fick föreslå vilken jag skulle välja sa han Sheilah, utan att han visste att det var henne jag egentligen ville ha hans omdöme om. Då var det liksom inget snack om saken längre.

Att ägare tycker om sina hästar hör till bilden och Hans Bergetorp är inget undantag. Han jämför sitt sto med Östersunds FK:s sensationella framfart i den europeiska fotbollen.

Sheilah Lday och Peter G Norman vid segern på Solvalla i oktober. Foto Martin Langels/ALN

– Ingen utanför den inre kretsen här i Jämtland har trott på dem någon gång. Så har det varit hela tiden när de avancerat i seriesystemet, när de kom upp i allsvenskan, och nu när de är ute i Europa också. Ständigt nederlagstippade av experterna och journalisterna. Ingen har begripit hur bra de är. Det är på ett sätt skönt att slå ur underläge, men samtidigt vill man ju också ha det där erkännandet. Det har varken ÖFK eller Sheilah Laday fått ännu. Vi som är nära henne tycker att hon är ett av de absolut bästa stona i kullen. Ge henne den rätta resan på väntan och hon tar fram tigerhjärtat, då är hon farlig för vem som helst, säger Hans Bergetorp.

Sheilah Laday ägs av Bergetorps företag, Alsen Buss som på jämtska blir ”ärs’nbussan” som stallpseudonymen är.

– Min bror Jan och jag driver företaget. Det är sex anställda, och vi har kontoret på Wången. Går Sheilah Laday till Breeders-finalen kan det nog bli en supporterbuss-resa härifrån till finalen i Eskilstuna, tror och hoppas Hans Bergetorp.

Sheilah Laday vid E3-finalen i somras. Foto: Martin Langels/ALN

Sheilah Laday har i hälften av sina 20 starter varit bland de tre främsta och under stor del av treåringssäsongen tävlat i kulleliten.

– Hon debuterade som tvååring och började säsongen fint i vintras. De lopp vi siktat på har varit E3, Oaks och nu Breeders Crown. I långa E3 var hon fyra. Även om hon ligger så bra i statistiken tycker vi att hon haft en del stolpe ut. Hon har varit underskattad hela tiden och det beror nog till viss del på hennes litenhet. Hon är bara 1.49 över manken. Men det Sheilah saknar i storlek tar hon igen i spänst och inställning. I princip för varje lopp har hon blivit bättre och bättre och man har tänkt att ”det här blir väl hennes bästa lopp i år”. Så kommer hon ut gången efter och är ännu bättre!

Hans poängterar också att Sheilah Laday är den som gjort flest starter i år av alla de vinstrikaste treåriga stona i Sverige.

Fantastisk form i åtta månader

– Inte för att det är värt något i sig att starta mycket, men att hon gjort det säger mig att hon klarat att hålla fantastisk form i åtta månader. När jag frågat Peter om han inte ska kolla upp henne hos veterinär någon gång, det måste ju man i princip göra med alla hästar på den här nivån, så har han svarat ”nej varför ska jag göra det, det finns ingen anledning!” Hon startar på och blir bättre och bättre, det är en drömhäst!

Fakta

Vinstrikaste svenskfödda 3-åriga ston 2017

  1. Dibaba (tränare: Roger Walmann) – 1.840.000 kr
  2. Candy La Marc (Lars Rasmussen (a)) – 1.630.992
  3. Vamp Kronos (Jerry Riordan) – 1.596.677
  4. Calamara’s Girl (Svante Båth) – 1.396.900
  5. White Lightning (Jörgen Westholm) – 1.192.250
  6. Run Chica Run (Peter Untersteiner – 1.150.000
  7. Hevin Boko (Timo Nurmos) – 696.000
  8. Bellatrix Zet (Daniel Redén) – 565.500
  9. Drizzle C.C. (Lise-Lotte Nyström) – 598.000
  10. Catch My Love (Suanne Jansson/Tobias J Gustafsson) – 511.000
  11. Devs Daffodil (Joakim Lövgren) – 447.000
  12. Sheilah Laday (Peter G Norman) – 419.500
Expandera

Sport