Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Efter nio år – väntan är över

Att som amatör slå sig in och kunna starta en häst på V75 är sannerligen inte det enklaste.
Markus Hamberg har väntat i nio år, men i år morgon är det äntligen dags igen.
– Ricke är i så pass bra form att det är läge att testa, säger Sundbyholmsamatören.
Av
Emil Persson
Markus Hamberg är tillbaka i V75-sammanhang för första gången på nio år. På lördag överlåter han tömmarna till Erik Adielsson. Foto Magnus Strömsten/ALN
Markus Hamberg är tillbaka i V75-sammanhang för första gången på nio år. På lördag överlåter han tömmarna till Erik Adielsson. Foto Magnus Strömsten/ALN

Nej, Markus Hamberg är inte helt ny i V75-sammanhang, men det har dröjt sedan han senast var med i den här hetluften.
Så långt tillbaka som till den 24 oktober år 2009. Då hette hästen Over Connected (e. Spotlite Lobell), var andrahandsfavorit i ett klass III-försök på Romme körda av Erik Adielsson, men fick nöja sig med en sjätteplats.
– Han stod på min pappa Sörens träningslista. Det var en kapabel häst, men han var så skör så det blev bara elva starter varav han vann fyra. Dessförinnan hade vi även Persos Bolero (e. Big Spender) som gjorde några V75-starter, men det här börjar ju bli längesen nu, säger Markus Hamberg.

Travet har han fått med sig sedan barnsben. Pappa heter som nämnt Sören och det var med honom han fick åka med på trav i unga år, vare sig han ville eller inte.
– Man fick hjälpa till helt enkelt och… ja, på den tiden var det inte det roligaste man visste, men det är det däremot nu!

Gått ner i tid

När föräldrarna köpte en gård utanför Västerås var Hamberg 13 år. Då började han med ponnytrav och några år senare – när han tyckte sig ha vuxit ur den där ponnyn – så blev det åter fokus på stora hästar.
– I början fick man leasa någon häst, men efter att man börjat jobba så hade man råd att köpa en egen häst. Jag jobbar som mekanisk konstruktör och har en egen firma där jag är den ende anställde, men träffade två kollegor som också var travintresserade. Det är ihop med de kompisarna jag haft hästarna sedan dess. Nu har jag gått ner i tid och jobbar 70 procent. På så vis kan jag vara ledig på måndag, onsdag- och fredagseftermiddagar och får tid över till hästarna.

Ricke och Markus Hemberg har fått besöka vinnarcirkeln fyra gånger under året. Här efter seger på hemmabanan Sundbyholm den 3 juli. Foto Martin Langels/ALN

Lördagens V75-häst Ricke (e. Dream Vacation) är en egen uppfödning, den andra i Hambergs liv.
– Vi hade även storasystern Make Me Rich (e. Scarlet Knight), men den här är klart bättre. Han är mer hållbar nu än han har varit tidigare och då har det släppt på allvar. Hästen har inte gjort så vansinnigt många starter för sin ålder och ofta har jag fått vänta tre-fyra veckor mellan loppen, men nu tar han loppen mycket bättre. I takt med att vi kunnat träna på har även det psykiska släppt på allvar.

”Medgångssupportrar”

Att det är speciella känslor att starta på V75 åter förnekar han inte.
– Nej, det är alltid extra att ha häst på V75. Som amatör känns det speciellt. Allt från mediabevakningen till att man själv läser extra i varje tidning man kommer över och tittar på varje sajt.

Så hur är känslan att det kommer gå på lördag?
– Hästen är svår att sätta in i sammanhanget. Jag tycker att det är ett par tre hästar som han normalt sett får svårt att besegra. Han är dock rätt så hygglig iväg så jag tror och hoppas att Erik Adielsson kan få iväg honom bra och ge honom en vilsam resa.

Fakta

HAMBERG OM...

…att tävla på Färjestad?
– Nja, jag har aldrig vunnit lopp där, men innan senaste starten i Mantorp så pratade vi om att inte det var någon turbana heller, men då vann ju Ricke. Jag har två andraplatser på Färjestad sedan tidigare.

…vart han tränar sina hästar?
– Rutinjobben går han här hemma. Mina föräldrar har en gård mellan Västerås och Enköping med en 1.100 metersbana i fint skick. När han ska vässas till åker vi till Lykta utanför Västerås, där Daniel Olsson höll till en gång i tiden som tränare. Travklubben hyr anläggningen numera och där finns både en rundbana- som rakbana på tusen meter. Det fungerar jättebra.

…tvååriga If I Where Sorry?
– Ett Zola Boko-sto som vi köpte på Kriterieauktionen ifjol. Alla säger väl att deras unga hästar är talangfulla, men hon har lätt för sig och jag har verkligen inget att klaga på såhär långt.

Expandera

Och så verkar det som att du har någon extra växel att plocka fram också?
– Tanken är att han ska tävla barfota runt om nu för första gången om banan tillåter, men han har halvdåliga hovar så det gäller verkligen att banan är bra. Därtill ska han tävla med ett helstängt huvudlag för första gången på minst ett år, men jag hoppas framförallt att barfotakörningen kan lyfta honom.

Likt Hamberg fick följa med sin pappa i unga år på trav så har han själv två döttrar som slår följe. Eller åtminstone stundtals slår följe.
– De är lite medgångssupportrar faktiskt. Då det har gått bra är det lättare att fylla bilen, men på lördag ska åtminstone den äldsta dottern Ida som är 15 år följa med samt min pappa. Normalt sett brukar alltid de andra delägarna åka med också, men på lördag ska en av dem till Österrike med jobbet. Den andra tar dock med sig hela familjen till Karlstad, säger Hamberg.

De är lite medgångssupportrar

En lördagsutflykt för häst och människor med tävling, sociala möten och glädje eller besvikelse stundar.
Svensk travsport skulle må gott av fler amatörtränade hästar på V75!

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har varit med sedan första timmen”

Sippson har slagit i blom som sexåring.
I oktober vann han finalen i Dubbelcupen och hästen kommer med fyra raka ettor i resultatraden inför första mötet med Månprinsen A.M.
– Det blir spännande, säger Lars Rosén.
Av
Pär Gustafsson
Sippson med Ulf Eriksson. Foto Hanold/ALN
Sippson med Ulf Eriksson. Foto Hanold/ALN

Rättvikaren Lars Rosén är född 1944 och har varit med länge i travsporten.
– Vi köpte första hästen 1957, så jag har hunnit få lite rutin, berättar amatörtränaren.

Rekyl (e. Gundalf), född 1967, var en av Roséns tidiga toppar. Hingsten gjorde 143 starter (41-30-17), tog rekordet 1.17,6ak och tjänade 172.275 kronor.
– Jag hade hästen från början hos Olle Goop och var där och körde. När Rekyl var fräsch var han väldigt bra.

Lars Rosén gör tummen upp, Travsport, Sulkysport
Får Lars Rosén koppla på segerleendet på lördag? Foto Hanold/ALN

Tibur-hingsten Robis Legend, född 1984, vann 32 lopp och tjänade över en miljon kronor.
– Jag fick honom från Kjell P Dahlström. I början när jag körde hästen sprang han av banan och ville hem, men jag fick lära Robis Legend gå runt banan i ryggar i provlopp i låg fart. Jag lyckades få tillbaka hästen i tävling och han gick alltid bra till slut. Robis Legend hade drygt 200.000 kronor på kontot när han kom till mig, men han var speciell och han presterade bara på sommaren. När det blev höst fick vi ställa av honom.

Lars Rosén har mestadels haft varmblod, men valde att gå över till kallblod för knappt tio år sedan eftersom han tyckte loppen var billigare för den rasen.
– Men sedan vände det igen, säger han med ett skratt.

Hon sprang 1.20-farter som fyraåring

När Rosén skulle satsa på kallblod köpte han stoet Mosippa (e. Moe Odin-Vinpila) efter avslutad tävlingskarriär. Hon vann en av åtta starter.
– Jag visste att hon hade kunnande och första avkomman Backsippa (e. Järvsöviking), 98.800 kr, var en stor talang. Hon sprang 1.20-farter som fyraåring.

Tyvärr fick stoet inte visat hela sitt kunnande på tävlingsbanan och Mosippas andra avkomma, en helsyster till Backsippa, dog som tvååring. Som tredje avkomma föddes Sippson (e. Eldfaksen) 2012.

Fakta

Sippson

Kön: svart valack
Född: 3 juni 2012
Härstamning: Eldfaksen-Mosippa
Intjänat: 805.700 kronor
Resultat: 69 st: 9-10-7
Rekord: 1.24,8m – 1.24,3am
Ägare: Stall Larrj HB, Rättvik
Uppfödare: Lars Rosén, Rättvik
Tränare: Lars Rosén (a), Rättvik

Expandera

– Jag har varit med sedan första timmen. Göran Hedman har hjälpt mig med träningen och vi har medvetet tagit lugnt med hästen. Han tränas bara på rakbanan och ser enbart rundbanan när det är tävling. Förutom när Sippson kastrerades som tvååring har han, peppar peppar, aldrig varit till veterinär. Däremot är han speciell, vi måste låta honom göra saker på sitt sätt och nu verkar det som att han hittat rätt.

Hästen har startat kontinuerligt sedan treåringssäsongen och Sippson har varit nyttig på banan, men i år har han utvecklats flera snäpp. Sexåringen har 2018 vunnit fem av 20 starter och tjänat 439.500 kronor.
– Numera är han till och med snabb från start. Hästen har tidigare varit långsam ut och ofta fått harva i spåren. Körande Ulf Eriksson säger att det är skillnad på Sippson.

Vändningen kom efter en start på Färjestad i augusti. Björn Goop körde hästen och Rosén diskuterade med Olle Goop.
– Sippson hade vinterpäls på sommaren och blåste mycket. Olle sade att vi skulle ta ett träckprov och mycket riktigt visade sig att han hade mycket blodmask. Då avmaskade vi och vaccinerade hästen. Efter det har det gått mycket bra.

Fyra raka segrar i ryggen

Nu ståtar Sippson med fyra raka segrar, däribland en V75-vinst (final i Dubbelcupen) med 200.000 kronor i förstapris.
– Det var en fin känsla och verkligen roligt. Speciellt eftersom jag vann med en egen uppfödning.

I karriärens 70:e start springer Rättvikhästen på Månprinsen A.M. för första gången. Gunnar Melanders stjärna står 40 meter bakom.
– Jag tycker att det är roligt att vi kommit så här långt. Hur Sippson kommer iväg från start och tempot blir avgörande. Han är pigg i träningen och känns att hästen har växt en klass. Det är synd att Ulf Eriksson är avstängd på lördag, men Kenth Åkerlund vann lopp med Sippson på Bergsåker för två år sedan. Min häst är känslig för underlag och vi kör med sulor, men det har fungerat innan och är inget bekymmer.

Sippson med Ulf Eriksson, Travsport, Sulkysport
Sippson vann final i Dubbelcupen på Romme. Foto: Micke Gustafsson/ALN

Lördagens start är säsongens sista uppgift.
– Han har tävlat sedan i mars och efter loppet på Bergsåker blir det paus. Hästen tränas rejält på vintern för att han en bra grund att stå på. Jag tror att Sippson kan växa ytterligare en klass.

Lars Rosén har bara en häst på träningslistan, men deläger Blixten (e. Järvsö Tore-Backsippa) med Göran Hedman.
– Jag har kallblodet ihop med ”Kutting” och det är han som står för hästen. Blixten är körd i fyra månader och hittills är det bara positivt.

Fakta

Brimsguttens Minne

2.140 meter
Förstapris: 200.000 kronor
1. Bilbo B.S. – Kaj Widell (tränare: Mats Andersson)
2. Järvsöodin – Ulf Ohlsson (Jan-Olov Persson)
3. Björlifant – Kevin Oscarsson (Jan-Olov Persson)
4. Faks Nils – Olli Koivunen (Jan Ove Olsen)
5. Sippson – Kenth Ålkerlund (Lars Rosén (a))
6. Brenne Brakar – Tomas Petterson (Ola Åsebö (a))
2.160 meter
7. Smedsbo Faksen – Mika Forss (Jan-Olov Persson)
8. Fender – Oskar J Andersson (Peter Grundmann)
9. Lex Peidei – Per Linderoth (Jan-Olov Persson)
10. Valle Mattis – Örjan Kihlström (Heidi Moen (a))
2.180 meter
11. Smedheim Solan – Jorma Kontio (Jan-Olov Persson)
12. Månprinsen A.M. – Gunnar Melander
13. Mino – Elias Strandberg (Helena Stens Runfeldrt (a))
14. Flex – Torbjörn Jansson (Nathalie Blom)
15. Tangen Haap – Björn Karlsson

Expandera
Fokustema
Fokus: Prisad uppfödare
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Man måste vara en riktig nörd”

Svensk Travsports avelschef Christina Olsson har utsetts till Årets uppfödare – av ridhästar!
– Hemligheten bakom att lyckas som uppfödare? Den är densamma i ridsporten och travsporten. Man ska vara en riktig nörd och avla på talang, hållbarhet och temperament, säger Christina.
Av
Lars G Dahlgren
En glad Christina Olsson prisades som Årets Uppfödare vid Ryttargalan för hennes uppfödningars framgångar på dressyrbanan. Foto Roland Thunholm
En glad Christina Olsson prisades som Årets Uppfödare vid Ryttargalan för hennes uppfödningars framgångar på dressyrbanan. Foto Roland Thunholm

Själv har har hon för stunden smugit iväg på semester, två veckor på Mauritius, med sin sambo Stefan Samuelsson, travbanechef i Bollnäs.

– På Stefans initiativ, han har en bemärkelsedag som han ville fira genom att resa bort. Han valde ett resmål där det inte finns så mycket hästar, så jag är rädd att drabbas av hästabstinens. Men det finns i alla fall en galoppbana, så dit ska vi definitivt, säger Christina Olsson.

I helgen genomfördes de stora ridtävlingarna på Friends Arena i Stockholm (Sweden International Horse Show) , och innan dessa drog igår hade ridsporten sin egen stora ”Årets-gala”, på Grand Hotel i Stockholm. Priset som Årets uppfödare gick alltså till Svensk Travsports avelschef Christina Olsson. Hon föder upp ett par hästar, rasen SWB, varje år och målet är högt: Det ska vara hästar som kan nå elitnivån.

Det har alltså gått så bra att hon de senaste åren fått sina få uppfödningar till att bli topp-tio i Breeders Trophy.

– Det är egentligen osannolikt. Uppfödningen av SWB (Swedish Warm Blood) är ungefär lika stor som i travsorten. Att på en-två uppfödningar per år få topptio-hästar är som att en travuppfödare får flera Derbyfinalister på ett-två föl per år.

Breeders Trophy är ridsportens metod att definiera begreppet ”talang”.

– En ridhäst kan nå Grand Prix-nivå först som åtta-tioåringar. Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang. Unghästproven är därför väldigt viktiga, och det är egentligen samma sak som i travsporten, med unghästtävlandet där. Det är hur hästarna presterar i unghästproven som visar vad som finns i generna, det är det som man som uppfödare vill komma åt. Det är samtidigt lättare i travsporten att identifiera talangen, där hästarna gör det mot klockan och mot varandra i lopp, jämfört med ridsporten, där det handlar om domares bedömningar, säger Christina Olsson.

Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang

Hon har just nu inga travston, men är inte alls främmande för att bli travuppfödare också.

– Jag har haft ett par travston…men nu har jag inget. Det har en del att göra med mitt jobb som avelschef på Svensk Travsport, det kan trots allt bli lite känsligt när det kommer till vilka avelshingstar jag i så fall väljer till mina travston. Kanske får jag vänta med att börja med travavel tills jag blir pensionär.

När Christina ombeds att beskriva vad de olika hästsportdisciplinerna har att lära av varandra gällande avel och uppfödningen säger hon att det egentligen inte skiljer så mycket.

– Den största skillnaden kanske är att travaveln är mer homogen. Där bedrivs allt med tydligt tävlingssyfte, de som köper travhästar gör det för att tävla med dem. Det gör att mätbarheten blir enklare gällande att bedöma avelshingstar och fölston. I ridsporten är tävlingssyftet inte lika uttalat och därför måste man mer veta vart hästarna ”tar vägen”, om de överhuvudtaget utbildas och tränas för tävling, och i så fall på vilken nivå. Grundförutsättningen för att lyckas, oavsett disciplin, är att man är verklig nörd. Att vara oerhört intresserad, läsa massor med statistik, följa med vad som händer, och naturligtvis också titta väldigt mycket på hästar.

Talang, temperament och hållbarhet är alltså nyckelorden.

– Ska en häst nå hög nivå på sina tävlingsprestationer måste den ha alla de tre sakerna, oavsett om det är en ridhäst eller travhäst. Men om hästen inte har rätta talangen för att kunna tävla på hög nivå kan den ändå vara en väldigt bra och användbar häst för sin ägare om den har rätt temperament och är hållbar!

När det gäller hållbarheten börjar debatten växa om travhästarna blivit för snabba för sina kroppar (bland annat i en uppmärksammad krönika av veterinären Anne Haglund på sulkysport.se tidigare i år), innebärande att hästarna inte ”håller” utan blir skadade.

– Det går att koppla hållbarhet till exteriör. Vissa exteriöra saker, de kan benämnas avvikelser, kan direkt kopplas till att påverka hållbarheten negativt. Där är det ingen skillnad mellan travhästar och ridhästar. Samtidigt har det i travsporten visat sig att måttet ”antal starter” har låg arvbarhet, säger Christina Olsson.

 

Fokustema
Fokus: Elitloppsvinnaren återvänder
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Vill du ha Steinlager?

För drygt tre veckor sedan ringde Anne Turid Thales telefon. På displayen framgick det att det var hennes tidigare arbetsgivare under många år som sökte henne i ett angeläget ärende: – Vill du ha Steinlager..? frågade Per Oleg Midtfjeld när hon svarade.
Av
Mia Törnberg
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN

 

Svenskfödde Steinlager (e. Good As Gold) tävlade i den absoluta världstoppen under norsk flagg för Per Oleg Midtfjeld i mitten av 2000-talet, med seger i både Oslo Grand Prix och Elitloppet 2005. Jörgen Westholm sålde den Lars Åberg-uppfödde hingsten till norrmannen Knut Olausson som treåring. Steinlagers karriär, som avslutades för tio år sedan, inbringade över 14,5 miljoner kronor. När Knut Olausson gick bort i cancer 2010 fick Midtfjeld Steinlager i sin ägo. 2017 blev han invald i Hall of Fame.

Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg menade allvar…

Nu har hästen fått ny ägare igen.
– Jag blev väldigt förvånad! Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg verkligen menade allvar..? Men han tyckte verkligen att jag skulle ha Steinlager, säger Anne Turid Thales.

Anne Turid Thales var skötare till Steinlager från fyraårssäsongen tillsammans med Tore Björn Diskerud.
– Steinlagers karriär och allt vi upplevde var fantastiskt. Det största var Elitloppet – även om segern i Oslo Grand Prix var häftig på hemmaplan. Men Elitloppet var vansinnigt! Jag minns allt. Från trummorna på morgonen – för jag sov alltid i en fällbar solstol utanför Steinlagers box när vi reste ska du veta, skrattar Turid Thales.
– Redan vid sju på morgonen började trummorna ljuda, och jag minns att jag tänkte ”nu är det på allvar”.

Steinlager. Foto Claes Kärrstrand/Hingstfotografen

Steinlager tog dock det mesta med ro, även uppståndelsen under Elitloppssöndagen. Han lade sig till och med och vilade i boxen mellan försök och final, berättar Anne.
– Oleg sade att han kunnat köra fortare (1.10,0 reds. anm.). Steinlager var i toppform. Han såg så ut, det här skulle han bara vinna! Steinlager hade alla goda egenskaper; iskallt psyke, vinnarskalle och enorm lungkapacitet. Det var ingen häst som kunde träna som honom…

Tjugoårige Steinlager är nu åter på svensk mark sedan Turid Thales hämtat honom från Norge i onsdags.
– Han kommer att tjänstgöra i aveln under våren, och sedan flyttar han hem till mig utanför Kristinehamn i Värmland för att bara gå här och mysa på fältet som mina andra två pensionärer.

För att bara gå här och mysa på fältet

Steinlager gjorde 88 starter (35–15–12), rekordet 1.10,0ak* sattes vid Elitloppssegern och totalt sprang hästen in 14.628.677 kronor.
2007 klev han in i avelsboxen och bästa avkomman är norskfödda stoet I Love Paris, 1.10,0ak/3 419 265 kr, som förra året bland annat vann Sto-EM på Solvalla. West Wing och Bon Frecia är två andra dubbelmiljonärer ur hans produktion.