Fokustema
Fokus: Fredagsintervju
Läs senare

”Jag har mycket att lära”

Andreas Lövdal är fast besluten att slå sig fram inom travsporten och har sökt sig till Jerry Riordan och Timo Nurmos.
Möt 21-åringen i en längre intervju om hans travbakgrund, skillnaderna mellan topptränarna och vilken häst han väldigt gärna skulle köra fort med.
Av
Pär Gustafsson
Andreas Lövdal. Foto Hanold/ALN
Andreas Lövdal. Foto Hanold/ALN

Sedan knappt ett år tillbaka jobbar Andreas Lövdal hos Timo Nurmos på Jordanstorp i Stjärnhov, drygt nio mil sydväst om Solvalla.
– Gården är välskött och jättefin. Träningsmöjligheterna är mycket bra och allt är perfekt. Man förstår att hästarna trivs här, säger Andreas Lövdal, som om drygt en månad fyller 22 år.

Han är från Norge med travintresserade föräldrar. Pappa Kjell Lövdal är en mindre proffstränare med licens på Sörlandet Travpark.
– Jag tog vägen från ponnytrav till stor häst, men det var först när jag var 14-15 år som jag blev intresserad av travsporten på riktigt. Varför har jag inget svar på, men engagemanget har ökat hela tiden sedan dess. Jag är tävlingsmänniska och från början var det fart och tävling som var roligast, nu har jag en annan syn på sporten och hästarna. Det ger spänning att träna fram hästar även om man inte kör i loppen.

Andreas Lövdal och Björn Goop efter Zenit Bricks seger i gulddivisionen i Gävle innan jul.
Foto Hanold/ALN

Andreas pappa har mest kallblod i stallet.
– Jag gillar också rasen, men varmblod är en annan typ av sport som är större. För kallbloden är det bara Norge, Sverige och Finland, men varmblodsporten är stor i flera länder. Nordsvenskarna har sin charm och fina kallblod är fortfarande riktigt skoj att köra.

Sökte sig till Jerry Riordan

Lövdal flyttade från Norge till Sverige för att sporten är större här. Han har gått på Wången och förutom praktikperioder har han jobbat kortare sejourer hos Per Linderoth och Carl-Otto Göransson.
– Jag var sugen på att arbeta hos Jerry Riordan eftersom han hade så bra hästar. Hos honom jobbade jag lite över ett år.

Den 1 februari har lärlingen varit hos Timo Nurmos i ett år och han säger att det är stor skillnad hur Solvallaproffset tränar sina hästar i jämförelse med Riordan.
– Båda tränarna är mycket duktiga och det är ingen tillfällighet att jag hamnat hos Timo och Jerry. Bägge har kvalitéer jag gillar och de får till de flesta hästar. Timo tränar mer styrka, han kör mängd och mycket träning medan Jerry kör mer i snabbare tempon och kan gå ner i kvickare tider i jobben. Det är svårt att säga vem som tränar hårdast, men jag har i alla fall lärt mig mycket av båda.

När Andreas var stationerad i Halmstad körde han fler lopp.
– Jerry är avslappnad och tog inte så hårt vem som körde hästarna. Till exempel satt jag bakom Twister Bi i ett lärlingslopp. Det var i början av hästens karriär, men han hade flera segrar och det var inga konstigheter. I jobben hos Riordan fick jag köra alla de bästa hästarna, vilket jag lärde mig mycket av. Det gällde att vara vaken för att se och lära sig av honom.

Det är ett annat tryck och en annan gång i topphästarna

Hos Timo Nurmos väntar han fortfarande på att få köra snabbt med Readly Express.
– Jag har bara kört honom långsamt och i tryckvagn, men jag skulle väldigt gärna köra fort med Readly. Villiam har jag däremot kört rätt mycket och jag fick också köra fort med Tjacko Zaz inför Elitloppet. Man känner skillnad; det är ett annat tryck och en annan gång i topphästarna. Det var både roligt och intressant att vara med i uppladdningen inför Elitloppet. Timo är väldigt bra på att berätta och lära ut om man frågar honom, säger han och fortsätter:

– Jag har fått ett annat perspektiv hos Nurmos. Uppladdningen inför större lopp är roliga och det är intressant att se hur Timo går in i en zon och blir fokuserad. Jag vill vara med så mycket som möjligt och lära mig vad han gör för att få hästarna i så bra slag. Och han berättar ju gärna om vi vill lära oss. Det dyker fortfarande upp nya saker och jag vill jobba vidare hos honom ett tag till. För varje dag som går så får jag lite mer erfarenhet.

En fokuserad Andreas Lövdal.
Foto Hanold/ALN

Löpkörningen ligger lite åt sidan för tillfället.
– Det känns som att jag går mer åt att träna än att köra och det har blivit mer tid i stallet. För att köra lopp ska vara roligt krävs att man kör kontinuerligt och får rutin. Just nu fokuserar jag på träning och det är otroligt viktigt, men när jag blir egen tränare kommer jag förmodligen att köra hästarna själv.

Ja, det är ingen tvekan om att Lövdal strävar efter en proffslicens någon gång i framtiden.
– Den planen har funnits länge, men nu börjar det kännas mer seriöst. Proffskursen ligger en bit bort och den får vänta. När jag väl börjar ska alla bitar vara på plats och jag ska göra ett ordentligt försök. Som det är nu har jag fortfarande mycket att lära och jag känner att jag utvecklas hos Timo.

Fakta

Zenit Brick

Kön: brun valack
Född: 13 mars 2011
Härstamning: Make It Happen-Exi Svärd
Intjänat: 2.495.896 kronor
Resultat: 55 st: 15-8-6
Rekord: 1.15,3m – 1.11,0ak
Ägare: Norrby Säteri AB, Tystberga
Uppfödare: Bredberg Anders, Tystberga
Tränare: Timo Nurmos, Solvalla
Skötare: Andreas Lövdal

Expandera

För dagen har Andreas gått ner till fyra passhästar för att kunna sko och köra fler snabbjobb. Han sköter nyblivna treåringarna Ajlajk (e. Maharajah-Annicka), Dallas Brick (e. Make it Happen-Exi Svärd), finske Marrakesh (e. Ready Cash-Mygodwhata Face) och topphästen Zenit Brick (e. Make it Happen-Exi Svärd).

– I cirka åtta månader har Zenit Brick varit min passhäst. Han är fjantig och jobbig ibland, men vi kommer bra överens. Hästen har mycket personlighet och efter V75-vinsten i juli har Zenit förändrat sig. Han är tuffare och tar till sig lopp och träning på ett helt annat sätt. Känslan är att han varit länge i den högsta klassen, men hästen har bara gjort några få starter i eliten och på sistone känns det som att han har bollat med konkurrenterna.

Zenit Brick efter segern i Gävle Stora Pris den 16 december.
Foto Christer Norin/ALN

I morgon är Zenit Brick storfavorit i gulddivisionen, V75-3.
– I träning kan hästen vara jobbig, men i tävling släpper han allt och blir fokuserad. Han är oöm och gillar nästan bättre att springa utan än med rygg. Det är passande med spår en bit ut på vingen och i Gävle visade Zenit Brick att brodd i skorna inte är någon nackdel.

Uttalar sig om hästar i media

Lövdal uttalar sig en hel del om stallets hästar i media och han ger Zenit Brick högsta betyg vad gäller segerchans i lördagens start.
– Tidningar började ringa mig redan när jag jobbade hos Jerry Riordan och det har bara blivit så. Jag frågade Timo om det var okej att jag uttalade mig om hästarna och det var inga problem. För mig ger det bra uppmärksamhet.

Fakta

V75-chanser Bergsåker

Andreas Lövdal betygsätter Stall Nurmos V75-chanser på Bergsåker där fem är högst betyg och ett lägst:
Häst – Betyg (rankad i Sulkysport)

  • Evin Boko (V75-1) – 3 (trea)
  • Fairplay Pellini (V75-2) – 3 (etta)
  • Zenit Brick (V75-3) – 5 (etta)
  • Jaques Noir (V75-7) – 4 (etta)
  • Erik Sting (V75-7) – 4 (trea)
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Trippeltravet: Tippat över 10.000 lopp på Axevalla

Styrelseledamot, tipster i banprogrammet och speaker på tävlingsdagarna. Få personer är "så mycket Axevalla" som Olof Darius. Sulkysport tog ett snack med en stor traventusiast vars kraft och engagemang för hemmabanan aldrig tycks ta slut.
Av
Emil Persson
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se

Det finns många travare som berättat historier om hur deras föräldrar försökte hålla dem ifrån travbanan i sin ungdom. I Olof Darius fall är det precis tvärtom.
– Min mamma tyckte att jag var för inaktiv och behövde komma ut på lite grejer så hon tyckte jag skulle åka med min morbror på trav. Han åkte alltid till Axevalla och så plötsligt en dag dök han bara upp och sade att vi skulle åka till travbanan. Det var den 22 augusti år 1976, jag var 15 år och minns det precis som igår. Jag fastnade direkt. Det var liksom färdigt där och då, det var kärlek vid första ögonkastet, jag blev helt såld första gången och minns att jag frågade på hemvägen när det var trav nästa gång.

Att han hade vunnit en liten sudd på toton – om än som minderårig – gjorde sitt till för att tycket verkligen skulle uppstå. Redan tre år senare var det Darius tur att rekommendera andra spel.
– 1979 blev jag tillfrågad av en slump om jag ville frilansa och skriva travet i Falköpings Tidning. Det var den personen som då hade haft uppdraget som ställde frågan direkt till mig eftersom han hade sett att jag brukade vara på travet och han visste att jag var från Falköping. Sagt och gjort; så blev det.

Därmed var han inne i travsporten på allvar och en av ”alla dessa gubbar” som skrev trav. När Axevallas pressrum flyttades och placerades överst i huvudbyggnaden kryllade det av journalister.
– Ja, de tio platserna längst fram vid fönstret var ju alltid upptagna. Alla länstidningar hade sin egen skribent, därtill var ju GT och GP på plats. Det såg verkligen totalt annorlunda ut på den tiden än vad det gör idag.

Tippat över 10.000 lopp

Det var också där och då som Darius fick sitt band till arbetet med Axevallaprogrammet. Den fyra personer starka trojka som ansvarade för tipset hade samtliga ordinarie arbete som skulle utföras och stundtals blev de kort om folk.
– Jag minns att jag stod i hissen med Hans Brolin på väg ner från pressrummet efter ett tisdagstrav på Axevalla. Han sade att han var själv med tipset dagen därpå och jag frågade helt enkelt om han ville ha hjälp. På den vägen är det. Den ene efter den andre försvann ut och plötsligt så var jag ordinarie.

Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande

Händelsen utspelade sig 1985 så i 33 år (!) har Olof Darius nu arbetat med tips för Axevallaprogrammet. Initialt alltså med delat ansvar, men gör man en grov uppskattning att han analyserat, tippat och ringt intervjuer för över 10.000 lopp kommer man sannolikt väldigt nära sanningen. En viss mättnad kan uppstå kan man tycka, men inte hos Darius.
– Nej, det är precis lika roligt fortfarande. Mitt arbete med nästa tävlingsdag börjar egentligen redan så fort en tävlingsdag är avklarad. Då går jag in och tittar på anmälningslistorna vilka som är anmälda, börjar kolla upp de hästarna i lopparkivet som jag känner mig osäker på och och sedan följer jag det hela vägen fram tills listorna kommer. Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande.

Att arbetet därtill underlättats på senare år råder ingen tvivel om. Tillgängligheten att just kunna se lopprepriser är givetvis en helt annan än vad den var år 1985, men även arbetat med att få tag på aktiva.
– Förstå hur det var förr. De första sju-åtta åren jag jobbade med detta så fanns det inga mobiltelefoner utan då fick man jaga tränarna på stalltelefonen eller på deras hemtelefon senare på kvällen. Kanske gick man bet på båda och fick ta någon skötare i stallet. Idag är det ju dels lättare att få tag på tränare, men de är också betydligt mer behjälpliga. Alla förstår vikten av att folk får informationen och jag hör aldrig något suckande eller stönande över att det är jobbigt.

”Kan vara en bra spik”

När Axevallas trippeltrav idag inleds finns tre tjocka travprogram med utförliga tips, något nära nog alla travbanor i Sverige upphört med utom Axevalla. Darius har fått stöttning med tränarintervjuerna, men all tippning har han ansvarat för själv. Det är oundvikligt att ställa frågan vad han ”ramlat över” som sticker ut.
– Oj… ja du, men jag får nog säga Kaci (V75-7, söndag) som startar i Diamantstoförsöket efter Stochampionatet. Rickard Svanstedt låter så otroligt nöjd med sin häst att jag verkligen vill lyfta den. Sedan tycker jag att Peter Untersteiner låter väldigt inne på att Mily (V75-6) ska göra en minst lika bra insats igen i Stochampionatet, jag uppfattade Peter som att han tror att hon kan utmana om segern igen om hon får ett bra lopp och hon lär ju bli långt ifrån favorit i det loppet trots att hon gick så bra i försöket.

I Axevallaprogrammet kan man alltid finna en riklig mängd tipsintervjuer signerade Olof Darius.

Därtill rekommenderar han ett spikförslag, lite skämtsamt.
– Det är ju alltid såhär när man tippar att man tappar någon häst i ranken, det är helt ofrånkomligt när man har lite tid på sig att tippa. Jag har ju noterat att Karl Sjöhammar (V75-3, lördag) ser ut att bli favorit i sitt lopp och den har jag fått ner en bra bit i ranken. De där hästarna man har tappat har en otäckt tendens att vinna sedan också. Det slår väldigt sällan fel så kanske kan det vara en bra spik att luta sig mot…

Upplagor i särklass

Efter att tippat 40 lopp och ringt mängder av tränarintervjuer kan man tänka sig att man är rätt så slut mentalt redan innan helgen tar vid, men då ska Olof Darius ta sig an sin andra arbetsuppgift på Axevalla.

Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis

– Jag har varit speaker sedan år 1985 och det är väl bara att erkänna att man är rätt så slut mentalt däremot efter de dagarna. Nu före känner jag mig pigg, men där och då är det en anspänning. Ju större tävlingsdag det handlar om och ju mer publik som är på plats desto mer är det ju som står på spel på alla sätt. Nu sker ju alla direktiv i dialog med måldomare så man har det skyddsnätet, men det finns ju en oro att något tråkigt ska hända. Som till exempel år 1999 när How Happy gick i banan och dog i Stochampionatet. Det var en otroligt jobbig händelse.

Är det svårt att agera ”olycksförmedlare” offentligt om så krävs?
– Nja, jag känner att jag hanterar sådana saker bra och jag tror det beror mycket på mitt ordinarie yrke, som journalist på Falköpings Tidning. Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis. Jag är van att hantera det där, det tror jag att jag har stor nytta av.

Förhoppningsvis ska allt gå alldeles ypperligt i dagarna tre på Axevalla och en ny, stor travfest äga rum. Darius har upplevt mängder av dem, men känner att han varken kan eller vill slå isär topparna.
– Förstå vilka år vi hade i början av 90-talet med Queen L., Ina Scot och Lovely Godiva. Det kan låta som en efterhandskonstruktion, men man förstod faktiskt redan där och då att det var fantastiska vinnare man fick se. De står i särklass tycker jag och är glad om vi får uppleva något som är i närheten av dem, avslutar Olof Darius.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har ännu inte känt max”

Efter flera försök bärgade Mofaksan ett efterlängtat guld i Svenskt Mästerskap.
I morgon siktar Mikael Olsson på tolvåringens första V75-seger.
– Det ser intressant ut, säger Gävleamatören.
Av
Pär Gustafsson
Mofaksan och Mikael Olsson vinner Sto SM. Foto Christer Norin/ALN.
Mofaksan och Mikael Olsson vinner Sto SM. Foto Christer Norin/ALN.

Förra året galopperade Mofaksan som en av favoriterna i Svenskt Mästerskap för kallblodston. 2013 och 2014 slutade hon oplacerad. I år var tolvåringen smått överlägsen på 1.24,2a/2.140 meter och belönades med 250.000 kronor.

– Vi har försök i flera år tidigare utan att lyckas och det var jättekul att vinna. Familjen har haft lite semester och sedan är det start på lördag igen. Framöver får vi bjuda in lite vänner och fira SM-guldet, säger Mikael Olsson.

Mikael Olsson
Mikael Olsson. Foto Christer Norin/ALN

Han är tränare, körsven, uppfödare och ägare till familjehästen Mofaksan, som efter fullträffen den 1 juli passerade två miljoner kronor intjänat. Gävleamatören är uppväxt med hästar. Hans far Lennart Olsson hade hästar både för arbete och tävling.
– Han hade hästar för att han gillar djuret. Tävlingen var inte resultatinriktad och det var på låg nivå. Jag började köra när jag var  sju-åtta år gammal, men när jag var 15-16 år ledsnade jag ett tag.

45-åringen plockade ut licensen 1998.
– Jag hade lite varmblod i början, men vi fick barn och renoverade huset och det blev sporadiskt med travhästarna.

Köpte mamman från sin far

Historien med Fakse-dottern Mofaksan började med att Mikael Olsson köpte Toga (e. Svall Ivar-Jakkstjärna) från sin far. Stoet vann en av 53 starter, tjänade 89.000 kronor och tog rekordet 1.30,7ak.
– Vi vann ett P21-lopp i Gävle och jag har fortfarande kvar segertäcket i stallet. Hon hade en otrolig inställning och iver att träna, men kunde inte hålla ordning på benen och galopperade säkert i hälften av starterna. Jag såg fram emot att avla på henne. Familjen, jobb och hästarna. I den ordningen har prioriteringen alltid varit och Toga betäckte vi när hon var tio år gammal och hennes första avkomma är Mofaksen. Fölstoet har lämnat sena avkommor, men de har hela tiden kommit med åren. Hennes sista föl var dödfött och Toga började bli gammal. Beslutet var tufft och vi valde att ta bort henne.

Mikael Olsson och Mofaksan efter segern i Sto SM, Travsport, Sulkysport
Mofaksan segerdefilerar i solskenet efter SM-guldet på Hagmyren. Foto Christer Norin/ALN.

Mikael Olsson har fru och två barn, 19 och 23 år gamla, och bor på en gård i Tierp.
– Det är ett litet hästställe. Jag har mycket bra grannar och en rakbana som jag får träna på om jag sköter den. Ulla Fredlund, som hade Verner, har rundbana och en annan granne ridhus. Förutom Mofaksan tränar vi hennes fyraåriga syster Mosnärtan (e. Moe Odin). Alla i familjen hjälper till med hästarna så mycket de kan.

Mofaksan har slagit i blom sent och haft sina bästa säsonger de tre senaste åren. När hon gjorde sin andra start i Sto-SM sommaren 2014 var hon sjuk och därefter hade hon bekymmer.

– Det tog lång tid innan vi fann felet och dröjde länge innan hon var helt frisk. Jag kände att gnistan fanns där, men kroppen orkade inte med. När hon slutade trea på Romme i augusti 2015 var det ett av de lyckligaste loppen med Mofaksen. Då kände jag att hästen var tillbaka och kroppen fungerade. Sedan dess har hon gått framåt hela tiden.

Det går att forcera henne mitt i loppet och hon står ändå till mål

På lördag startar tolvåringen i finalen i Dubbelcupen, som körs i Årjäng med 200.000 kronor i förstapris. Mofaksan ska försöka hämta in 40 meter på starthästarna.
– Hon gick ett tuffare jobb i måndags och ett lättare pass igår. Hästen är jättefin, nästan ännu finare än inför SM. Morgondagens lopp känns intressant, men det gäller att förstavarvet inte går för långsamt i täten. Däremot är Mofaksan hård, det går att forcera henne mitt i loppet och hon står ändå till mål. I Dannero näst senast sprang hon sista varvet efter 1.20 i spåren och det är det inte många i det här loppet som klarar av det. Min häst har hög kapacitet och kommer med fin form. Barfotakörning brukar inte ge så mycket för henne utan det viktigaste är att hon får fäste. Underlaget får inte vara för löst.

Fakta

Mofaksan

Kön: mörkbrunt sto
Född: 25 april 2006
Härstamning: Fakse-Toga
Intjänat: 2.062.661 kronor
Resultat: 137 st: 26-10-18
Rekord: 1.21,3 k – 1.24,2am*
Meriter: Svenskt Mästerskap Ston, Norrländska Elitstoet fyra gånger och finalen i Norrlands Stoelit.
Ägare: MO Säkerhetsteknik AB, Tierp
Tränare och körsven: Mikael Olsson (a), Gävle

Expandera

Den dubbla miljonären är tolv år gammal, men än har Mikael Olsson inga tankar på att sätta henne i avel.
– Jag kommer aldrig mer få någon lika bra häst som Mofaksan och hon får tävla så länge hon tycker att det är kul. Jag har ännu inte känt max i stoet och det viktigaste är att hästen är frisk och fräsch. För dagen spelar tiderna ingen roll, men jag vet att hon kan springa länge i 1.20-fart. Det skulle vara skoj att prova henne i Elitkampen för att se hur fort Mofaksan kan dra iväg. Och en bra tid skulle vara gynnsamt för en framtida karriär i aveln.

Mofaksan bäst i Sverige

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Folkfest i Arvika

Mellan torsdagens och lördagens uppmärksammade övningar i Halmstad står Arvikatravet traditionsenligt för travsportsunderhållningen under fredagskvällen.
När Sveriges äldsta travsällskap anordnar sin stora tävlingsdag för året är det en angelägenhet för många i bygden.
– Fotbolls-VM:s kvartsfinaler till trots tror jag vi kan öka fjolårets publiksiffra och nå upp i 2.500 åskådare, säger Wermlands Trafvarsällskaps ordförande Andreas Slätt.
Av
Emil Persson
Gemytliga Arvikatravet är förbereda för att arrangera sin årliga V64-omgång. Foto Lennart Kihlman
Gemytliga Arvikatravet är förbereda för att arrangera sin årliga V64-omgång. Foto Lennart Kihlman

Färjestadtravet, Solvalla och Unibet. Under åren som marknadschef på travbanor och på spelbolag har Andreas Slätt fått vidare perspektiv kring travsporten än många andra lyckats tillskansa sig.

Andreas Slätt är ordförande i Wermlands Trafvarsällskap. Foto: Lennart Kihlman/ALN

Idag har han inte travsporten som en heltidssysselsättning. Tvärtom fylls dagarna med mycket andra saker.
– Jag har skrivit Stefan Schwarz biografi; VM-hjälte från 1994 som blev en storsäljare, jag har gjort en bok med Håkan Andersson, chefsscout Europa för Detroit Red Wings med fyra Stanley Cups i sitt bagage och gjort en kombinerad biografi/träningsbok med fyrfaldige världsmästaren i boxning Armand Krajnc. Just nu skriver jag en bok om Sveriges tredje största rättsskandal – ”Kevinfallet” – med bröderna och familjen som ska vara klar i vinter. Men det är vad jag gör på kvällarna; på dagarna har jag ett antal konsultjobb som utförs. Det är kopplat till varumärke, kommunikation och marknadsförsäljning. Så det finns att göra. Jag fungerar som bäst med att ha många saker i luften – för jämnan, säger Slätt.

Aktiv styrelse

Mer har det dessutom blivit. Sedan i somras är han även ordförande i Wermlands Trafvarsällskap vilka arrangerar tävlingarna på Arvikatravet.
– Jag är Arvikason i grunden och min farfar (Sven ”Loffe” Elofsson) var ständig sekreterare på Arvikatravet på sin tid. Det är jätteroligt att jag fick frågan därav, det känns som en hyllning till min farfar. Jag följde med honom till travet när jag var liten och lärde mig mycket. Eller ja, först sprang man ju runt och samlade in burkar i jakt på pantpengarna, men sedan såg man även på djuret, 500 kilo muskler! Det är klart att man blev mer och mer intresserad och sedan lades speldimensionen på ovanpå det i ett senare skede.
Travsporten blev allt mer betydande i Slätts liv. Innan studier i USA kallade arbetade han på spelbutiken 21:an i Arvika, efter hemkomsten har han bland annat jobbat på Färjestadtravet och Solvalla.
Det vore lögn att säga annat än att Wermlands Trafvarsällskap har en styrelseordförande med ett anmärkningsvärt starkt CV för att driva en mindre, ideell organisation som det handlar om i detta fall.
– De som varit med i styrelsen sedan i somras vet att de behöver vara med och jobba aktivt. Det är högt i tak, vi har sett över mycket saker och det har också blivit mycket saker gjort med våra mått mätt. Alla ska arbeta med de områden där de har sin kompetens och sina styrkor, det var en förutsättning för att jag skulle hoppa på detta och jag tycker det känns bra, säger Slätt som gläds lite extra åt att styrelsen innehåller två kvinnor.

Stabil ekonomi

Enligt styrelseordföranden mår sällskapet bra.

Fakta

SVERIGES ÄLDSTA TRAVSÄLLSKAP

Wermlands Trafvarsällskap bildades den 27 februari år 1882 av kaptenen och riddaren C P J Uggla. Första tävlingen som omnämns i protokoll kördes den 30 januari år 1885. Till följd av vatten på isen anordnades en 700 meter lång bana på vägen mellan Vik och Lycke där tävlingarna hölls år 1887. På nuvarande mark har Wermlands Trafvarsällskap anordnat tävlingar sedan år 1955 och med totospel sedan år 1970.

Källa: Arvikatravet.com

Expandera
– Vi har ett stabilt eget kapital och gjorde ett bra resultat år 2017. Nu försöker vi undersöka vad vi behöver och vad som går att förbättra utifrån våra förutsättningar. Man får inte glömma bort att vi är en sommarbana med fyra tävlingsdagar om året. Tre är vi tilldelade i grunden, men sedan får vi en fjärde av Färjestadtravet som vi har ett tätare samarbete med numera. Vi nyttjar helt enkelt deras sportavdelning när det kommer till de sportsligt relaterade frågorna som rör våra tävlingar.
Till årets säsong har man renoverat upp serveringen där man lagt nytt golv. Alla som är med och jobbar kring tävlingarna har fått varsin pikétröja med tryck där det tydligt står vad funktionären har för arbetsroll. Därtill har man sett över det tidigare så eftersatta ljudet i jakt på att få det så bra som bara går utifrån – återigen – förutsättningarna.
– Och så tittar vi på en ny defileringsvolt, det är något vi behöver få till.

Quantanamera och Erik Berglöf har vunnit Arvikas Jubileumslopp de två senaste åren. Ikväll jagar de sin tredje raka seger i banans största lopp. Foto: Urban Kihlman/ALN

I början av 1990-talet fram tills år 2006 arrangerade Arvikatravet alltid Arvikas Jubileumslopp första veckan i juli, men hade därefter åtta år då man studsade runt på lite olika datum i juni och juli.
Nu är man tillbaka på det klassiska datumet, insprängt mellan topptävlingarna i Halmstad.
– För vår del ligger den rätt. Arvika är en industristad och för många blir det här startskottet på semestern. Man går på travet och firar att semester börjar och sedan avslutar man kvällen med att gå på Olssons Brygga; Sveriges innersta hamn.

”Överlägset bäst”

Husbilar från såväl Sverige som Norge rullade in på travet under torsdagen. ICA-dagen står på travprogrammet med tillhörande erbjudande och aktiviteter som kan locka hela familjer till en trivsam kväll kring ovalen. Av alla travbanerepresentanter undertecknad pratat med den senaste månaden tycks Andreas Slätt vara minst oroad över konkurrensen av fotbolls-VM.
– Vi kommer ha vårt folk på plats ändå. Det är jag säker på.
En annan hemmason som har full koll på Arvikatravet är Niclas Benzon, Sveriges proffsigaste amatörkusk som blott bor 400 meter från banan.

Niclas Benzon värmde upp inför fredagens tävlingar på hemmaplan med att vara tvåa i Gert Allercrantz Minneslopp i Halmstad. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Vad behöver man tänka på kring själva banan?
– Att det är mycket kurvor. Det är ju ingen nyhet, men så är det och det gäller att vara med där framme direkt. Doseringen är lite halvdålig, sämre än i Åmål och banan kan vara rätt så lös ovanpå vilket gör att det lätt blir mycket galopper.
Att det är en stor fördel för kuskar som regelbundet kör på Arvikatravet råder ingen tvivel om.
– Nej, titta bara på en sådan som Mikael J Andersson som kört där ”i alla år”, han är fantastiskt duktig med de förutsättningarna. är det en fördel om man har en häst som är startsnabb, rentravande och inte hänger ner i kurvorna eller drar höger bak.
På många 800 metersbanor utomlands kör man med sex hästar bakom bilen. Skulle inte det vara att föredra i Arvika också?
– Ja, den tanken är inte alls dum. De två yttersta spåren är dessutom doserade åt fel håll, det känns nästan som man ska åka av banan. Spår fyra och fem är överlägset bäst, ska du spetsa från spår ett eller två så behöver du ha en riktigt startsnabb häst för att lyckas hålla upp, avslutar Benzon.

Fakta

BENZON OM KVÄLLENS STYRNINGAR

Judge Peter (lopp 1): ”Han är rätt så orutinerad och väldigt valpig. Det är bara felfritt lopp som gäller och jag tror inte att han är ett vinstbud”.

Honey Love Bronzit (lopp 4): ”Gått rätt så skapligt på sistone. Jag får försöka hålla upp ledningen, det vore positivt då hästen är stänkrädd. En häst som kan vinna ett sådant här lopp”.

Windy Cindy (lopp 8): ”Har inte startat på ett tag, men brukar vara bra i ordning när hästen kommer ut. Dessutom är hon rätt  så startsnabb. Drar hon iväg får jag köra för ledningen och på sin kapacitet kan hon vinna”.

Caddie Lorine (lopp 10): ”En häst som jag aldrig har kört förut. Hon var jättebra senast, men hade ju inte gjort så mycket i loppen innan. På pappret ser det ut som en bra chans om hon presterar som hon gjorde senast”.

Hela veckans startlistor