Fokustema
Fokus: Extra helgläsning: Queen Dee
Läs senare

Märkt för livet – av Delicious

En brun liten fyrbent tjej med snälla ögon och osedvanlig spänst får även de mest griniga gubbarna att falla pladask.
Och hon berör den närmaste kretsen på ett sällsynt vackert sätt.
Frågan går inte att undvika: vad är det som får folk att gå bananas över Delicious U.S?
Av
Ola Lernå
Delicious. Foto Mia Törnberg
Delicious. Foto Mia Törnberg

De allra flesta i Sverige tror att Delicious U.S. var en vanlig häst när hon tävlade i USA. Utan större meriter eller avtryck.

Hennes tidigare skötare hos Ron Gurfein, Lisa Palmiter, avfärdar det med en fnysning.

– När Delicious såldes till Europa tatuerade jag in hennes namn på utsidan av min högra fot. Jag hade sagt att jag aldrig skulle göra något sådant mot min kropp, men när hon försvann ville jag för evigt ha henne vid min sida.

Häng med på en utsökt resa. Från att i princip ratats på auktion, ett namnbyte, till tre världsrekord, klippkort till häst-akuten på veterinärhögskolan och en ständig oro över att nästa framträdande ska bli det sista.

De första åren – som Ferrari

Delicious föddes i mars 2009 på Lindy Farms i Connecticut, några mil norr om New York. Bakom framgångsrika Lindy Farms – som bland annat haft del i fem Hambletonianvinnare, var största ägaren i Moni Maker och producerat topphästar i över 50 år – står familjen Antonacci. Idag är det Frank M Antonacci som är ansvarig för verksamheten och han hade en dröm om att hitta ett fölsto i Europa, helst med Lemon Dra som pappa.

Ipsara LB köptes genom agenten Angelo Cardin. Vi försökte integrera det bästa europeiska och amerikanska blodet för att få fram en superhäst med globalt mått. Vi var ute efter Lemon Dra-ston, minns Antonacci.

Ipsara LB var i farten tidigt – och ofta – för sin italienske tränare och kusk Paolo Leoni. 33 starter som två- och treåring gav dock blott en seger i tuffast tänkbara konkurrens, ett rekord på 1.12,7 och 32.702 euro intjänat. Hon fick avsluta karriären som oplacerad i Orsi Mangelli för ston. Mödernelinjen är Impishs – samma som Scarlet Knight, Manofmanymission och många, många fler.

Ipsara LB fick besöka det hetaste som fanns i USA vid den här tiden – Cantab Hall – och förväntningarna var höga när hon föddes.

– Delicious var extremt atletisk, men hon var den absolut minsta hästen i kullen – med marginal, säger Antonacci.

Hon namngavs Ferrari Lindy. Mamma Ipsara LB betäcktes om med Crazed, men olyckan var framme vid fölning och Ipsara LB dog, men fölet, Pazzo Lindy, kunde räddas.

Därför finns bara ett syskon till Delicious, som även det har varit i träning hos Daniel Redén, men numera finns i Finland.

– Det fanns inga stora likheter. Eller jo, en, de var båda väldigt småväxta, säger Daniel.

Pazzo Lindy (e. Crazed) gjorde tre starter för Redén utan framgång innan han skeppades till Finland där hästen tävlat rätt så skapligt med 1.11,9-rekord och dragit in 250.000 kronor, vilket innebär att sjuåringen i dagsläget ståtar med strax under halvmiljonen intjänat under karriären.

Delicious, eller Lindy Ferrari, förbereddes för auktion i Lexington. Den lilla damen rönte inget större intresse från budgivarna och när hon dök upp i auktionsringen som nummer 290 blev det mer eller mindre tyst i auktionshallen. Agenten Jim Bafia ropade in henne för i sammanhanget blygsamma 8.000 dollar för tre Chicago-bröders räkning som döpte om henne till Delicious och nästa anhalt blev Illinois.

Där tränades Delicious upp, men visade sådan spänst och talang att man när hästen var två år kontaktade mästertränaren Ron Gurfein. Det lilla kraftpaketet skulle få chansen på riktigt.

Karriären i staterna

Den amerikanske topptränaren Ron Gurfein, 77 år, är en av USA absolut mest meriterade. Han valdes in i Hall of Fame redan 2005 efter att hästar som Victory Dream, Beat the Wheel, Continentalvictory, Self Possessed och inte minst Delicious pappa Cantab Hall passerat hans stall. Gurfeins väg in i

sporten var inte den vanligaste. Han ägde en klädbutik där han också jobbade. Hästarna var ett sidointresse och han ägde flera travare, 1965 sålde han sin klädbutik och tog istället hand om träningen av hästarna själv!

– Delicious kom till mig i april som tvååring. Hon var liten, men väldigt snabb. Just hennes storlek gjorde att ägarna inte ville betala några anmälningsavgifter till storloppen. Hon tävlade ändå bra som tvååring, minns Ron Gurfein.

Efter tvååringssäsongen köpte storhästägaren Jerry Silva in i den lilla damen.

– Hon värderades då till 250.000 dollar.

Detta trots att hon var ”snålt” stakad, vilket gav få förtjänstmöjligheter. Delicious fortsatte tävla bra som treåring och visade klar utveckling.

Hon vann på 1.09,9 i Lexington på hösten och jag såg verkligen fram emot hennes fyraåringssäsong. Jag var mer eller mindre chockad när ägarna berättade att hon skulle säljas i Harrisburg.

Man kan tycka att han själv borde haft intresse att köpa och fortsätta tävla med Delicious. Men Gurfein har sett ett fyrsiffrigt antal hästar komma och gå under sitt 77-åriga travarliv och vet att hjärtat inte får bestämma över hjärnan.

– Jag har genom åren lärt mig att ägaren alltid vet bäst. Även om jag var intresserad av att köpa henne själv så är det en match man som tränare inte kan vinna. Springer hästen dåligt är du en idiot och springer den bra kommer de tidigare ägarna hata dig. Men jag tycker fortfarande att hon gavs bort i Harrisburg – hon slog ju Maven i Lexington någon månad tidigare!

Daniel Redén köpte Delicious i Harrisburg för 100.000 dollar. Då hade hon tagit åtta vinster, sex andra- och fyra tredjeplatser, samt tjänat 254.244 dollar.

Men det var inte bara på tävlingsbanan som Delicious satte spår.

– Delicious hade den, i mitt tycke, bästa hästskötaren i USA. Lisa Palmiter tar inte hand om hästar, hon adopterar dem! Och vet du vad som är märkligt? Jag har sålt massor med hästar som Lisa har skött, men knappast någon har gått vidare och fungerat som tävlingshäst. Delicious är en av få och därför vet jag att Daniel Redén både är en bra och snäll tränare. Annars hade han inte fått framgång med den här hästen, utvecklar Gurfein.

Ron Gurfein. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
När Delicious såldes till Europa tatuerade jag in hennes namn på utsidan av min högra fot, berättar Lisa Palmiter. Foto Privat
Lisa Palmiter. Foto Privat
Delicious säljs på auktion Harrisburg i november 2012. Foto Stalltz.se
– Jag måste värma mig lite, säger Daniel Redan och trycker kinden mot Delicious. Foto Mia Törnberg/SulkysportGrosbois 20170126, rep Daniel Redén Stall Zet

Delicious kom till Lisa Palmiter i april som tvååring och hon fastnade direkt.

– Delicious är en av mina absoluta favoriter av alla hästar jag haft äran att ta hand om. Hon var en fröjd att vara med och det var inte jag som tog hand om henne, det var hon som tog hand om mig. Om det nu går att förstå, säger Lisa.

Vad är det som gör att alla fastnar för Delicious?

– Hon gjorde varje dag lite enklare då hon alltid var glad, men ändå tuff nog att vara en grym tävlinghäst. Hon var din baby, glad när du kom på morgonen och hon visste alltid att mamma hade med sig hennes favoritgodis – bananer. Hon älskade sina ”nanas”…när jag sa ”D”, vill du ha dina ”Nanas” så kastade hon med huvudet.

Att smaken kan förändras visade det sig dock när Sulkysport försökte muta Delicious med kravodlade ekologiska bananer i hagen i Örsundsbro. Delicious var fullständigt ointresserad av den nyskalade frukten…

Lisa Palmiter var med Delicious i varenda start i USA.

– Att tävla var för henne som att ta en promenad i parken, hon gillade såväl att träna och tävla. Inför tävling var hon så otålig att hon började skaka till hon fick ut och värma upp. Då blev hon lugn och väldigt avslappnad. När hon tävlade gav hon alltid 110 procent och även de gånger hon hade en dålig dag gjorde hon allt hon kunde. Hon var en sådan häst som alltid gjorde dig stolt och en häst som gjorde alla tidiga mornar och sena kvällar för en hästskötare värd varenda minut.

Att Delicious verkligen kryper under skinnet på de människor som står henne nära tvekar inte Lisa över.

– Här kommer en sak som folk komma tycka att jag är löjlig, men jag bryr mig inte. Jag tror att när Delicious hör sitt namn på upploppet så triggar det henne att gå ännu fortare. I två av loppen, på Meadowlands Hambodagen och i Lexington, stod jag nära mållinjen. Alla som känner mig vet att jag är högljudd när mina hästar startar. Några har till och med sagt att jag borde ha körsvensprovision när mina hästar startar, trots att jag står vid sidan. Nåväl, vid båda dessa starter har jag skrikit ”Come on D”, ”Come on D” och jag svär på att hon hörde mig och lade sig ner och ökade farten. Hon visste var mamma stod och att jag väntade på henne.

Lisa ser försäljningen av Delicious som en av sina tyngsta dagar i branschen.

– När Delicious såldes till Europa tatuerade jag in hennes namn på utsidan av min högra fot. Jag hade sagt att jag aldrig skulle göra något sådant mot min kropp, men när hon försvann ville jag för evigt ha henne vid min sida. Samtidigt önskar jag alla kring Delicious god tur, men jag vet att de inte behöver den lyckönskningen. Så länge de har Delicious vet jag att hon bidrar med all tur de behöver…, säger Lisa Palmiter.

Fantastiska hästar sida vid sida; Delicious U.S. och Örjan Kihlström med Bold Eagle och Franck Nivard utvändigt i Elitloppsförsöket 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

 

 

Welcome to Sweden

Delicious skeppades över till Europa kort efter Harrisburg-auktionen där Daniel Redén spenderat 100.000 dollar på den lilla damen. Man kan ändå undra vad han föll för?

– Det är med hästar som med människor, man går in i ett rum och får en känsla. Är det här en bra eller dålig människa?

Jag kände direkt när jag träffade Delicious att hon var speciell. Det har hon varit sedan första gången jag såg henne, säger Redén.

Delicious debuterade med en andraplats på europeisk mark och alla vet vad hon uträttat på tävlingsovalen. Det kanske mest fascinerande är ändå samspelet mellan Delicious och Daniel Redén. Hon har gett honom glädje och framgång, men också bakslag, oro och mer eller mindre tagit över hans liv stundtals.

– När det gäller Delicious är jag aldrig avslappnad, jag vill ha koll på grejorna.

Redén inleder varje dag med att vandra i stallet. Första besöket av alla får Delicious.

– Jag oroar mig varje dag. Står hon upp? Ligger hon ner i boxen? Varför? Ibland känns det som att hon är så god inombords att hon tar all skit för alla andra hästar i stallet också. Jag är paranoid, får jag själv halsbränna tolkar jag det som att det är något problem med Delicious. Jag går i och för sig runt i stallet varje dag och bara lyssnar. Är det någon som skrapar? Är det något annat?

Om Delicious vore människa hade hon för länge sedan slått i högkostnadstaket och haft frikort inom sjukvården.

– Jag hade ju klippkort till SLU i Uppsala ett tag. Hon har lärt mig allt om alla möjliga sjukdomar, säger Redén med ett snett leende.

Delicious – och Delicious. Daniel Redan tillsammans med två favorittjejer i vinnarcirkeln på Solvalla. Drömstoet Delicious U.S. och tvååriga dottern Jacqueline Isabell Delicious. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Delicious fyllde åtta år för lite sedan och en ny karriär står för dörren. Redén har i alla fall tänkt tanken på att avsluta tävlingskarriären i Elitloppet. Men han har också en inneboende oroande känsla att nästa framträdande alltid kan vara det sista.

– Om hon skulle vinna Elitloppet kommer jag ta av selen i vinnarcirkeln och säga ”that was it”. Bara för att verkligen visa att det är färdigtävlat.

Några egna föl kommer Delicious aldrig att få.

– Det vågar jag inte, utan det blir embryotransfer för hennes del. Hon ska gå i hagen här, säger Daniel och pekar över andra sidan den korta vägen mot rakbanan.

– Jag är ju den ende som vet vad som krävs om något händer med henne, så jag vill ha henne nära.

Alla vill ha Delicious U.S. vid sin sida. Redén har ”säkrat” sin framtid genom att döpa sin dotter till Jacqueline Isabell Delicious.

Ingen häst sätter sina hovavtryck på människor i sin närhet som Delicious U.S.

Sulkysport bjuder på extra helgläsning. Det här reportaget av Ola Lernå publicerades i Sulkysport nr 11/2017.

Fokustema
Fokus: Daniel Redéns P'dA-kvartett
Läs senare

”Först nu börjar jag fatta”

PARIS. – Det är först nu jag börjat fatta hur sjukt stor grejen är. Det känns som att det snart måste ha varit journalister och tv-team från hela världen här.
Av
Lars G Dahlgren
Daniel Redén räkande in två segrar som tränare på påskaftonen. Foto Mia Törnberg
Daniel Redén räkande in två segrar som tränare på påskaftonen. Foto Mia Törnberg

Alla ögon och kameraobejktiv är riktade åt ett håll. Den långsida med boxar i Pierre Vercryusse borg på Grosbois som Daniel Redén och Stall Zet hyrt in åtta hästar i. Hälften av de åtta startar i Prix d’Amérique på söndag.

På landet i Normandie, hos Sebastien Guarato laddar titelförsvararen och storfavoriten Bold Eagle upp i vad som måste betraktas som relativt sett lugn och ro. Dit uppmärksamheten riktas är istället Paris, träningscentret Grosbois, och det faktum att Daniel Redén har kvalat in fyra, just det, f-y-r-a, hästar till Prix d’Amérique. Det är endast tre tränare i historien som tidigare haft med fyra hästar samma år i Prix d’Amérique: Gianni Gambi 1938, Jean-Lou Peupion 1986 och Fabrice Souloy 2009.

Det är en till lika delar yrkesmässigt grym fjäder i hatten, hedersam, spännande och kittlande prestation att få med fyra hästar i Prix d’Amérique, som den är påfrestande. Samtidigt som allt rutinjobb skall göras för att de fyra hästarna ska vara på topp på söndag ska de miljontals människor världen runt som är intresserade av Prix d’Amérique få reda på, lära känna, vem han är, den här svenske tränaren som snabbt byggt upp och byggt ut sitt stall till att – tja – ha med fyra hästar i Prix d’Amérique.

Daniel Redén: "Jag älskar mina hästar, alla mina hästar..." Foto Mia Törnberg
Daniel Redén: ”Jag älskar mina hästar, alla mina hästar…” Här en micropaus tillsammans med In Vain Sund. Foto Mia Törnberg

– Visst är det mycket. Jag känner att jag måste ställa upp så mycket som möjligt, fast vi samtidigt vill att allt ska vara precis som vanligt med alla rutiner inför ett lopp. Det är så jag vill se det, att vi jobbar på som vanligt med hästarna och på söndag är det ett ”vanligt” lopp. Men samtidigt är det ju inte det. Utan sjukt stort.

På söndag ska två tv-team följa Daniel och hans hästar från att han – i princip – står i pyjamasen och borstar tänderna framför badrumsspegeln på morgonen tills det stora ögonblicket är inne på eftermiddagen.

– Ja, herregud! Tänk om det sedan blir en flopp, att ingen av mina hästar får med sig någonting! Men när loppet går ska jag bara stå på läktaren och titta…ha tankarna runt att hästarna har hållit formen, att de kommer iväg från start och får fina lopp. Varje kusk kör sin häst, men samtidigt önskar jag som tränare förstås inte att de ska börja köra mot varandra om positioner. Lionel kanske får göra en hel del jobb själv, de flesta förväntar sig nog att just Lionel är den som ska kunna ta initiativ i loppet och se till att Bold Eagle inte får det enkelt. De andra tre är mer beroende av att få snälla resor.

Och sedan.…?

– Längtar jag hem! Väldigt mycket faktiskt! Åh, vad skönt det ska bli att få komma hem på måndag!

Åh, vad skönt det ska bli att få komma hem på måndag!

Fyra hästar i Prix d’Amerique, och längta hem. Att vara med, och vara i fokus i världens största lopp, kan uppenbarligen framkalla motstridiga känslor.

Daniels hästars framfart på Vincennes i vinter har varit imponerande. Toppinsatser radade på varandra och när först In Vain Sund – trots avsaknad av lopp i kroppen – slog de jämnåriga topparna Traders och Carat Williams på lördagen och Prix de Belgique dagen efter slutade med att Call Me Keeper och Wild Honey fogades till de redan Pd’A-klara Propulsion och Lionel var det ett grymt toppformscresendo för stallet.

– Vi har kommit helt rätt på det. Först med träningsförberedelserna hemma och sedan när hästarna kommit hit. När In Vain Sund vunnit sa Franck Nivard, som körde, att ”den här hästen är självskriven i Prix d’Amerique nästa år”. Han sade också att Wild Honey måste vara helt given att ha med på quintén i Prix d’Amérique, alltså att hon ska sluta bland de fem främsta. Med henne hade jag inställningen att hon skulle vara med och lära sig i år, men efter toppspurten i Prix de Belgique är även Wild Honey plötsligt en häst som räknas. När jag tog upp min mobiltelefon efter loppet och tittade igenom grattis-sms:en visade det sig att det första jag fått var från Jimmy Takter som tränade Wild Honey där borta och han hade skrivit ”imponerad!” Så nu kommer Jimmy till och med över hit för att titta på Wild Honey och loppet.

Jimmy Takter kom förbi stallet för att hälsa på Wild Honey. Foto Mia Törnberg
Jimmy Takter kom förbi stallet för att hälsa på Wild Honey. Foto Mia Törnberg

Ja redan under torsdagen åkte Jimmy och hustrun Christina till Grosbois för att hälsa på sin forna träning Wild Honey.

Mer på temat imponerade kolleger:

– Pierre Vercruysse, som jag hyr boxar av här på Grosbois, skulle egentligen köra Oasis Bi på söndag, men eftersom jag är hos honom och behövde kuskar till Prix d’Amérique frågade jag om han ville köra åt mig. Jag trodde han skulle tacka nej, men istället sa han ”jag kör gärna Call Me Keeper om jag får”. Det var trots allt trean i fjol, Oasis Bi, som han då valde bort, säger Daniel Redén.

Hästarna då?

Propulsion, vilken sköt som en raket mot stjärnhimlen under femåringssäsongen ifjol och blev Europas snabbaste häst under 2016 när han kortspeedade förbi Mosaique Face i Hugo Åbergs Memorial, blev först klar för Prix d’Amérique i Daniels kvartett. Detta redan i Prix de Bretagne i november, som tvåa bakom Anna Mix.

– Han fick ett rätt stökigt och svårt lopp då. Jag kan inte riktigt begripa varför mina hästar ofta går väldigt bra i första starten efter vila, jag tycker att jag har ett träningsupplägg som gör att de borde behöva lopp i kroppen, men på nåt vis är de ändå ofta bra direkt. Propulsion i Prix de Bretagne var ett sådant exempel.

Propulsion slipar formen tillsammans med Scellino Luis på rakbanan i skogen samtidigt som solen börjar sänka sig bakom trädtopparna. Foto Mia Törnberg
Propulsion slipar formen tillsammans med Scellino Luis på rakbanan i skogen samtidigt som solen börjar sänka sig bakom trädtopparna. Foto Mia Törnberg

Daniel Redén kunde alltså redan i slutet av november lägga upp träning och matchning som han ville med Propulsion inför Prix d’Amérique. Det innebar att hästen fick åka hem till Sverige och Furuby Gård, för att sedan återvända till Paris för att finslipa formen i Prix de Belgique två veckor före Pd’A. Men det gick inte riktigt i lås. Propulsion fick karledsproblem och ströks ur Prix de Belgique, på tävlingsdagens morgon.

Fakta

Propulsion

USA-född hingst 6 år e. Muscle Hill – Danae
37 st: 19–5–4
Rekord: 1.08,9ak*
Prissumma: 5 832 945 kr
Uppfödare: F V Caldwell & Bluestone Farms LLC, USA
Ägare: Stall Zet

Expandera

– Det kanske låter konstigt, men när In Vain Sund, som inte hade lopp i kroppen, var bättre än jag förväntade mig i loppet dagen före Prix de Belgique så kände jag mig säker på att Propulsion inte skulle behöva loppet i kroppen inför Prix d’Amérique. Det viktigaste för mig är att hästarna är friska och fräscha. Alltså ströks Propulsion, men jag kände mig fortfarande trygg med att han ändå skulle ha rätt form på söndag.

Rätt eller fel, det visar sig på söndag eftermiddag. Daniel säger det inte rakt ut, men det skiner liksom ändå igenom var han vill ha Propulsion och Örjan Kihlström på söndag. I rygg på Bold Eagle! Propulsions speedresurser är verkligen inte att leka med, de som vill uppdatera sig kan ju titta om på till exempel årsdebuten på Färjestad i våras och Hugo Åbergs Memorial.

– Jag är inte så naiv att jag tror att Propulsion går ut och vinner Prix d’Amérique när han inte startat på två månader. Ska han ha något med det att göra behövs säkert alla extraväxlar som finns. Så dem tar vi fram nu. Barfota runt om, och så provar vi norskt huvudlag för första gången, säger Daniel.

Norskfödde Lionel var nummer två att kvalificera sig. Det gjorde han som tvåa i Prix du Bourbonnais i december bakom Bold Eagle. Lionel kom till Daniel Redén från Fabrice Souloys stall i september, efter att det visat sig att flera Souloy-hästar, däribland Lionel, varit utsatta för koboltinjiceringar som resulterade i positiva dopingprov. Göran Antonsen flyttade då direkt Lionel från Souloy till Redéns filial på Grosbois.

– Lionel är den jag tror mest på av mina fyra på söndag. Han är helt enkelt otroligt stark och slog ju Bold Eagle i Prix de Paris här förra vintern. Då gick Lionel barfota runt om och det får han göra på söndag också, för första gången sedan han kom till mig.

Lionel

Lionel har haft det franska voltstartmomentet som en akilleshäl och i Prix d’Amérique fjol gjorde han bort sig direkt.

Fakta

Lionel

Norskfödd hingst 7 år e. Look de Star – Aurora Sign
45 st: 17–7–4
Rekord: 1.12,1l*
Prissumma: 8 432 908 kr
Uppfödare: Terje Jensen, Norge
Ägare: Kjell Arne Nessi & Göran Antonsen

Expandera

Matthieu Abrivard, som Göran Antonsen har valt som kusk, har kommit bra överens med Lionel. Sen tror jag också att hästen lärt sig. I början hos oss var han tuff att vända när man tränade honom på rakbanan här på Grosbois, men ju mer vi varit där och övat, desto bättre har han blivit att vända med. Visst, starten är fortfarande ett riskmoment för Lionel, och en start kan väl inte bli tuffare än den brukar vara just i Prix d’Amérique, likväl tror jag att det inte är så stor risk som det varit tidigare att Lionel gör bort sig där.

Call Me Keeper är ende svenskfödde häst i Prix d’Amérique. Hästen hade haft en tuff månad med tre starter på tre veckor innan det blev 14 dagar mellan Prix de Belgique, där han slutade tvåa bakom Briac Dark efter en mycket tapper insats, och blev klar för söndagens storlopp och Prix d’Amérique. Risk att det blev något lopp för mycket?

Jag tror tvärtom!

– Jag tror tvärtom! Alltså att Prix de Belgique förde hästen framåt ännu mer. I de två första loppen gick sig Call Me Keeper inte trött medan Prix de Belgique däremot blev en tuff urblåsare. Det var skönt att se att Björn (Goop som körde då) kunde ”lägga linorna” i slutskedet av loppet när Call Me Keeper var trött och han fortsatte ändå trava perfekt in i mål. Så har man inte riktigt kunnat köra med Call Me Keeper tidigare, säger Daniel.

Fakta

Call Me Keeper

Svenskfödd hingst 7 år e. Pine Chip – Eliza Keeper
43 st: 23–4–1
Rekord: 1.10,6am*
Prissumma: 4 740 894 kr
Uppfödare: Mats B Eriksson, Rättvik
Ägare: Stall Zet

Expandera

Anledningen till det sistnämnda, den bättre aktionen, är sannolikt att man nu verkar ha fått till fräschören av hästens framknän ordentligt, och intrycket i torsdagens rakbanejobb, det sista inför Prix d’Amérique, styrkte Daniels utsaga om det där med formutvecklingen. Call Me Keeper såg kort och gott ”ruggig” – i ordets positiva travbemärkelse – ut.

Fast även Call Me Keeper har starten som akilleshäl.

Call Me Keeper har enorm utstrålning. Foto Mia Törnberg
Call Me Keeper har enorm utstrålning. Foto Mia Törnberg

– Jag håller med. Första stegen kan vara kritiska, sedan är det lugnt. Jag kan bara stå där på läktaren och hålla tummarna för att Pierre kommer rätt på det och att det inte strular.

Wild Honey hade Daniel tänkt köra själv, i rent utbildningssyfte (för hästen mer än sig själv) i Prix d’Amérique. Hon hade kommit med på sin USA-insamlade prissumma som två- och treåring, men kvalade nu dessutom in genom att toppspurta till tredjeplatsen i Prix de Belgique.

Om kusken inte följt körorderna från tränaren hade hon vunnit!

– Om kusken inte följt körorderna från tränaren hade hon vunnit! Det var i alla fall vad Franck Nivard sa efter loppet. Så nu står jag över att köra själv och har anlitat en av Vincennes toppkuskar, Gabriele Gelormini istället. När Wild Honey nu är så bra ska hon ju ta en toppkusk, och inte, som jag varit om jag kört henne själv,  en kuskdebutant på Vincennes!

Fakta

Wild Honey

USA-fött sto 5 år e. Cantab Hall – U.Wanna Lindy
38 st: 23–8–2
Rekord: 1.08,9ak*
Prissumma: 12 915 598 kr
Uppfödare; Lindy Racing Stable, USA
Ägare: Stall Zet

Expandera

Hm, Daniel, det där första tarvar en närmare förklaring?!

– Wild Honey har haft bekymmer med att få travet att stämma i svängarna, det hade hon fjol hemma i Sverige på våra tusenmetersbanor. Så jag sade till Franck att han skulle köra på säkerhet genom slutkurvan. Det gjorde han – och påstod sedan att han tappade segern på det! För som Wild Honey gick över upploppet hade hon kanske vunnit om Franck vågar vara mer offensiv i slutkurvan.

Daniel Redén har också förklaringen till att Wild Honey efter en ”halvförsiktig” fyraåringsssäsong i Sverige nu plötsligt tycks redo att vara en faktor och inte bara ”utfyllnad” i det hårdaste lopp som finns.

Daniel Redén, Wild Honey och Jimmy Takter. Foto Mia Törnberg
Ellinor Wennebring låter Propulsion få en munsbit av kvällsmaten. Foto Mia Törnberg
Kirsi Manninen selar ut Lionel för en jogg. Hon har även hand om Call Me Keeper. Foto Mia Törnberg
MTV nästa? Popgruppen Eskobars nästa singel heter Propulsion, som även dyker upp i låtens video!
Propulsion och Scellino Luis i skogen. Foto Mia Törnberg
Wild Honey i första intervallen på rakbanan. Foto Mia Törnberg
Wild Honey med spetsade öron. Foto Mia Törnberg
Ellinor Wennebring med Hulda. Ellinor sköter Propulsion och Wild Honey. Foto Mia Törnberg
Call Me Keeper och Daniel Redén. Foto Mia Törnberg
Call Me Keeper missar Grand Criterium de Vitesse. Foto Mia Törnberg
Foto Mia Törnberg
Delicious första partner i aveln är bestämd och det blir inte helt oväntat Propulsion. Foto Mia Törnberg
Wild Honey före Trinity Zet på rakbanan. Foto Mia Törnberg
Foto Mia Törnberg

– När Wild Honey kom från USA var hon lite sliten i framknäna. Vi har jobbat hårt och målmedvetet med att få henne fräsch och var därför försiktiga i träningen hemma hela förra säsongen. Nu är hon fräsch och fin, och därför har vi då också vågat trycka på hårdare i jobben sedan hon kom till Grosbois för en knapp månad sedan. Det har gett resultat. Dessutom hade jag på känn att hon skulle gilla Vincennes. Som sagt, i kurvorna har hon det lite kämpigt aktionsmässigt och på Vincennes är det ju inte speciellt mycket kurvor…

Fokuset på Prix d’Amérique har alltså blivit enormt stort för Daniel Redén.

– Ja, fast fortfarande är det bara ett ”vanligt lopp”, vad det gäller alla förberedelser. Efter Prix d’Amerique kommer det två lopp till i februari som också är väldigt stora, Prix de France och Prix de Paris. Så jag blir nog inte kvar hemma i Sverige så länge nästa vecka, jag hoppas ju att mina hästar ska vara med i de stora loppen i februari också.

Jo, en stor skillnad blir det förstås. Tv-teamen är nog då inte där för att dokumentera Daniel Redén och Stall Zets hästar från gryning till solnedgång.

Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Storsimmare först med kvartett 1938

Fyra hästar i Prix d'Amérique är förstås en urstark prestation av Daniel Redén, men inte unikt på något sätt. Redan 1938 var det ett faktum och först ut av alla var italienaren och storsimmaren Gianni Gambi.
Av
Claes Freidenvall
Gianni Gambi var en av världens främsta långdistanssimmare under 1930-1940-talet.
Gianni Gambi var en av världens främsta långdistanssimmare under 1930-1940-talet.

Fyra hästar i Prix d’Amérique är förstås en urstark prestation av Daniel Redén, men inte unikt på något sätt. Redan 1938 var det ett faktum och först ut av alla var italienaren och storsimmaren Gianni Gambi.

Kvartetten Tara (2), Calumet Epsom (3), Mary Sunshine (6) och oplacerade Joy Lincoln tränade inte bara Gianni Gambi utan han ägde dem också. Amerikaimporten Tara, körd av Gambi själv, lyckades allra bäst och hade bara De Sota före sig i mål. Det kan också sägas, att hon var den sista travaren som besegrade Greyhound i reguljär löpning. Över fyra heat på en 800-metersbana stod Greyhound utan chans och Tara satte dessutom världsrekord!

Att Gianni Gambi kunde köpa en häst av den kalibern kunde han tacka sina framgångar i simmningen för. Långdistanssimning var en stor sport i Europa, men på andra sidan Atlanten ännu större och där erbjöds astronomiska prispengar för långdistansare och Gambini var den bästa av dem alla under den här perioden i världen.

Johnny Weismuller, kanske mest känd från Tarzan-filmerna, vann fem olympiska guld i simning, men han vägrade möta Gianni Gambi över längre distanser. Han var helt enkelt rädd för att bli förnedrad!

Gianni Gambi hade flera smeknamn, bland annat den ”italienska torpeden”. Flera maraton vann han i Ontario-sjöarna, vilket inkluderade ”Three Miles World Championship” 1931 och några år senare även ”Five Miles”. De mesta av prispengarna som han tjänade använde han för att köpa travhästar. En av dem vara Tara, men tidigare hade han förvärvat Stellate, vinnare av Prix de Cornulier 1934.

Gianni Gambi med Stellate.
Gianni Gambi med Stellate.

Samtidigt som Gambi var eftersökt som simmare hade han en karriär som travtränare. Alla de stora städerna i Europa – med sjöar eller kanaler – jagade Gianni Gambi och i Berlin 1930 vann han ett lopp på juldagen (ja, Ni läste rätt) på sjön Spree samtidigt som snön föll tungt ner över den tyska huvudstaden.

Han korsade den engelska kanalen 1947 på tolv timmar och 36 minuter.

När han korsade kanalen var han 40 år gammal. Två år senare avslutade Gambi karriären med att simma mellan Neapel och Capri.

Gianni Gambi var en av de första i världen som praktiserade simsättet crawl. Han deltog i Olympiska Spelen i Amsterdam 1928 och två år senare vann han två guldmedaljer i ”University World Games” 1930 i Darmstadt i Tyskland.

Fakta

Tränare med flest startande hästar

Gianni Gambi 1938
Tara 2
Calumet Epsom 3
Mary Sunshine 6
Joy Lincoln 0pl.

Jean-Louis Peupion 1986
Nodesso 0pl.
Major de Brion 0pl.
Ogorek 0pl.
Minou du Donjon 0pl.

Fabrice Soulouy 2009
Giuseppe Bi 0pl.
Premiere Steed 0pl.
Oiseaux de Feau 0pl.
Exploit Caf 0pl.

Svenska tränare med flest Prix d’Amérique-startande:

Daniel Redén 2016
Call Me Keeper
Lionel
Propulsion
Wild Honey

Stig H Johansson 1992
Queen L. 3
The Big Apple 0pl.
Piper Cub 0pl.

Stefan Melander 2005
Gigant Neo 2
Scarlet Knight 0pl.
Infant du Bossis 0pl.

Expandera

Sin första Prix d’Amérique-deltagare hade Gianni Gambi 1935. Det var Stellate och i sulkyn bakom Tara var han tvåa två gånger i Prix d’Amérique; 1937 kunde hon inte hålla undan 25 meter för Muscletone.

Efter karriären som travtränare och simmare arbetade Gianni Gambi som agent och det var flera amerikanska travare som tog vägen från USA till Italien, bland andra Nike Hanover, Firestar och Hurst Hanover. Nike Hanover vann Prix d’Amérique och Criterium de Vitesse 1964. Samma år vann han försök i Elitloppet och slutade femma i finalen.