Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

När kejsaren kom till Åby

Två års övertalning, ett Herkulesplan hyrt av den franska försvarsmakten och en med råge spräckt budget.

När kejsaren Ourasi för första och enda gången tävlade på svensk mark var det på Åby under det inom travsporten närmast mytomspunna året 1988.
Av
Emil Persson
Ourasi vinner åby stora pris 1988. Foto Kanal75
Ourasi vinner åby stora pris 1988. Foto Kanal75
Greger Söderberg var sportchefen på Åby som tog Ourasi till Mölndalsbanan efter tätt samarbete med Stig Engberg. Foto: Kanal75

Mölndalspubliken hade skämts bort duktigt fyra månader tidigare. Sugarcane Hanover hade stått för en svettig svepning av Callit i Olympiatravet och presenterat sig som en världstravare för den nordiska publiken.
Hur skulle nu Åbys sportchef Greger Söderberg kunna skaka fram något som skulle kunna övertrumfa det ögonblicket?
– Det vet säkert de flesta om vid det här laget att det egentligen var Mack Lobell vi var ute efter till Olympiatravet. Vi uppvaktade hästens tränare Chuck Sylvester i Florida och gjorde verkligen vad vi kunde, men strax innan jag for hem fick jag tips om en annan häst, just Sugarcane Hanover. Jag ringde Berth Johansson som hade tävlat mot honom i USA och han sade med all kraft att den där hästen ska du verkligen ta om du får chansen, berättar Söderberg.

”40 meter bättre”

Man ska ha i åtanke att världen liksom travet såg annorlunda ut för 29 år sedan. Även om Sugarcane Hanovers existens givetvis fanns i folks medvetande var det få som verkligen visste hur bra han var.
Annorlunda var det med Ourasi. Just år 1988 tog han sin tredje Prix d’Amerique-seger i följd och det rådde ingen tvivel om att Ourasi var Frankrikes bästa häst.
– Vi hade haft såväl Ogorek som Mon Tourbillon här på Åby som var hästar av absolut yttersta klass, men Stig Engberg som var tränare i Frankrike och som skötte kontakterna åt mig sade att Ourasi var 40 meter bättre än de hästarna, berättar Greger Söderberg.
Uppvaktningen påbörjades per omgående.
– Vi var nere såväl 1986 som 1987 – på gården hos Jean-René Gougeon – och gjorde vårt bästa för att få honom att komma till oss. Jag minns att det var kallt som fan och att vi letade efter hans bortsprungna tax, men någon Ourasi till Åby fick vi inte med oss där och då.

Herkulesplan

Jagandet efter Ourasi (och Gougeons tax) gav dock resultat över tid. Hästen hade förvisso tävlat i Gelsenkirchens storlopp Elite-Rennen år 1986, men någon skandinavisk utflykt hade han inte varit nära.
– Till slut sade han att ”okej, om jag ska åka någonstans utanför Frankrikes gränser så ska jag åka till Åby”. Stig Engberg och Gougeon hade varit goda vänner, semestrat ihop utomlands och hade en sådan relation att det kändes trovärdigt när han gav klartecken.
Dock uppstod ett problem relativt tätt inpå den där septemberdagen.
– Jag hade en kontakt i England som brukade hämta hästarna på en flygplats utanför Paris. Gougeon fick upplägget presenterat för sig, men det krävde en omlastning av hästen för att han skulle kunna flyga och det gick sig inte an. Hästen var nämligen istadig så det upplägget godtog han inte.

Spräckte budget

Fakta

OURASI

Hingst född 1980 i Frankrike
Stam: Greyhound-Fleurasie e. Remember
Statistik: 86 st: 58–14–4, 1.11,5ak, 3.320.781 euro
Tränare. Jean-Réne Gougeon, Frankrike

Där stod Greger Söderberg – ja hela Åby – med stora problem. Vad skulle de nu ta sig till? De hade ju trots allt utlovat vitt och brett att kejsaren skulle komma till Åby!
– Jag funderade och slogs av tanken att hästen skulle kunna fraktas på ett Herkulesplan. På så vis skulle man kunna köra på direkt med transporten på planet istället för att behöva lasta om. Stig Engberg fick i uppdrag att ordna detta med den franska försvarsmakten och det gick för sig om det handlade om att planet skulle nyttjas på helgen.
Greger Söderberg vill minnas att han hade en budget på 200.000 kronor.
– Men jag undrar om inte kostnaden stack iväg till 500.000 kronor, drygt. Jag fick gå in till Stefan Johansson som var VD på Åby och sade rakt ut att budgeten spricker ju, vad gör vi nu, men fick till svar att ”nu kör vi”.

Veterinären ville stryka

Startlistan från Åbyprogrammet.

Planet lyfte. Ourasi landade. Kejsaren var på plats på Åby. Allt var frid och fröjd. Eller?
– Nej, det var ju inte det… hästen tävlade med ett tungband av nylontyp som han alltid hade haft på sig, men det hade ekipagekontrollanten synpunkter på. De kom till mig och sade att han inte fick starta om de inte tog bort det, men såväl veterinären som Gougeon stod på sig.
Söderberg hade ännu en utmaning att lösa och spelade ett minst sagt fräckt spel.
– Jag sade till veterinären att ”då gör vi så att du tar mikrofonen i vinnarcirkeln, presenterar vem du är och att du stryker Ourasi för att han har ett otillåtet tungband”. Därefter blev det tyst…
De 12.256 besökarna (ökning med 3.000 besökare kontra året innan) på Åby behövde aldrig nås av ett dystert strykningsbesked. Istället fick de sig Ourasi vinna loppet på 1.14,5a/2.140 meter från dödens vilket där och då var den näst snabbaste segertiden i loppets historia.
– Han såg ju slagen ut, men kontrade. Och hur var det nu i slutkurvan? Det var en situation där som resulterade i böter och avstängning för Gougeon. Han kom in och tjurade på mitt kontor för han tyckte inte det var någonting. Han sade att han aldrig hade varit avstängd i hela sitt liv och att han inte skulle åka hem förrän böterna var bortplockade. Jag sade till honom att jag behövde tid på mig för att kunna ta hand om frågan, men det spelade ingen roll vad det togs för beslut hos oss. Nere i Frankrike körde han kort därpå, trots avstängningen…

Ourasi startade aldrig mer på svensk mark. Två månader senare var han tvåa i det av många ansett som världens bästa travlopp genom alla tider, March of Dimes på Garden State Park bakom Sugarcane Hanover.
Den häst som hade grepp om Ourasi i just Åby Stora Pris tills han tappade travet och galopperade 75 meter före mål.
Man kan ju tänka sig att Greger Söderberg ser Ourasis start på Åby som en av hans största gärningar under sportchefsåren på Åby?
– Det är klart att det var en fjäder i hatten. Det ihop med Sugarcane Hanovers entré här på Åby samma år samt Varennes första start på svensk mark i Olympiatravet år 2000 är extra minnesvärda ögonblick, men det är klart… Ourasi var något extra. Det är klart att man är stolt över att vi fick honom till Åby, avslutar Greger Söderberg.

Fredagsintervjun är en fördjupning utifrån Sulkysports lista kring världens bästa hästar under de senaste 100 åren. I dagens upplaga av tidningen kan du se vilken placering Ourasi hamnat på i vår lista.
Klicka här för att köpa tidningen som E-tidning via Google Play eller klicka här för att köpa tidningen via vår app i iTunes.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Ännu roligare nu”

Pånyttfödd i sulkyn.
Hungrig och ambitiös i ATG Live.
För Daniel Olsson leker travlivet den här vintern både på och utanför tävlingsbanan.
Av
Emil Persson
Daniel Olsson. Foto Hanold/ALN
Daniel Olsson. Foto Hanold/ALN

Backar vi bandet till 1990-talet och åren strax efter millennieskiftet tillhörde Daniel Olsson de mest segerrika kuskarna i Sverige.
Därtill med en framgångsrik träningsrörelse och inte sällan med bra V75-hästar eller årgångsfinalister.
År 2004 lades dock träningsrörelsen ner varpå kuskandet tog över helt. Strax innan hade han därtill börjat arbeta med travsändningarna i TV4.
– Det var fullt upp. På den tiden var jag ute på banorna och satt som expert, inte sällan kunde man vara ute och jobba både lördag och söndag på plats, minns Daniel Olsson.

I snart 15 år har Daniel Olsson arbetat som expert i sändningar. Foto Thomas Blomqvist/Kanal 75

Idag är uppdragen för TV4 färre, men däremot syns och hörs han desto flitigare i ATG Live. I synnerhet kring sändningarna från Vincennes där Daniel Olsson agerar ciceron nära nog varje dag under vintermånaderna.
–  Jag halkade in på ”liven” för tre år sedan. Att arbeta med det franska travet är otroligt roligt då jag är så pass intresserad av det som jag är och då handlar det inte bara om vintermeetinget utan jag följer det året om, säger Olsson.

Att han därtill vunnit lopp på Vincennes och kan banorna väl underlättar givetvis i arbetet.
– I och med att jag hade hästar där nere och kört på både stora och lilla banan på Vincennes samt kört mot kuskarna så är det klart att det är en fördel. I Sverige är det 1.000 metersbanor i princip rakt av och körsättet rätt så snarlikt och det faktum att jag känt på det där nere har jag absolut nytta av.

Hann fram till över 20 gånger pengarna efter en vass avslutning

År 2002 körde Olsson sitt första lopp på Vincennes och det blev seger direkt.
–  Det var den 29 september år 2002 kan jag se på en tavla som hänger här på väggen. Jag körde egentränade Big Toro, smög invändigt i ett quintélopp, tog mig ut i slutkurvan och hann fram till över 20 gånger pengarna efter en vass avslutning.

Därefter har han följt upp med två segrar med Pases J.Pej på Vincennes, men även tävlat på flera andra franska banor.
– Jag har nog kört 15 lopp på Vincennes och uppskattningsvis lika många på andra franska banor. Jag hade hästar uppstallade hos både Ulf Nordin och senare även Anders Lindqvist.

Vad är skillnad nu kontra då?
– Jag tycker det är en klar skillnad. Det körs mycket mer i loppen på Vincennes än vad det gjorde för tio år sedan. Det är mer offensiva styrningar. För tio år sedan hade våra hästar fördelen av att vara snabbare och kunde öppna bättre. Fransmännens var mer dieslar och brydde sig inte om starten utan de kom efter hand. Nu är det mycket snabbare hästar som även de förfogar över. Inte sällan ser vi tuffa öppningar idag och att den hästen som frontade sitter i femte invändigt efter 500 meter.

”Vintermeetinget är extremt tufft”

Antalet svenska tränare som siktar mot kolstybben har bara blivit fler och fler.
– Det är många som skickar ner hästarna i tron om att det ska vara enkelt. Man jämför med andra hästar som man inte tycker är så märkvärdiga, men missar stundtals att hästarna behöver stå riktigt rätt inne i sina klasser. Dessutom uppfattar jag det som att fransmännen skrivit om EU-loppen lite grann så att det passar deras hästar bättre än vad det gjorde för till exempel Big Toro. Han kom ner i ett lopp för sex-nioåriga hingstar och valacker som var stängt vid 1,7 miljoner när jag vann med honom. De franska hästarna som hunnit bli gamla och inte tjänat mer pengar hade svårt att matcha svenska gulddivisionare och sådana propositioner tycker jag inte att man ser längre, menar Olsson och tillägger:
– Vintermeetinget är extremt tufft. För mig förvånar det att inte fler åker ner till vårkanten eller över sommaren. Det finns väldigt mycket lopp våra hästar får vara med på landsorten med bra prispengar som man kan sikta mot istället.

Daniel Olsson är obesegrad efter två starter med Daniel Redén-tränade Chapter N.Deo. Foto Kanal75

Efter att kört mellan 168 till 231 lopp under de senaste tre år har han kickat igång år 2018 med 17 lopp och fyra segrar. Så nyligen som i onsdags vann han med Chapter N.Deo (e. Chapter Seven) åt Daniel Redén på Solvalla.

En tränare han fått allt större förtroende av.
– Det är kul. Han har bra form på hästarna, de har stått fint inne i loppen och levererat. Jag körde en del åt Daniel för ett antal år sedan och hamnade bredvid honom på ett flyg hem från Jägersro förra sommaren. Vi satt och pratade allmänt och jag sade att jag var nyfiken på att komma ut och se sandbanan. Så blev det någon månad senare och det var väldigt roligt. Jag har fått känna på flera fina hästar och fick vinna lopp med Whitehouse Express i höstas. Det är nog den bästa jag kört åt honom hittills och jag är väldigt tacksam över de chanser jag får.

Har du känt dig uträknad någon gång när du inte kört lika mycket lopp som förr?
– Nej, men visst har det funnits folk som trott att man stämplat ut och bara krupit in i ATG Live-studion. Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att köra lopp, ja kanske rentav ännu roligare nu när man inte kört lika mycket. Sedan känner jag mig bra påläst också utifrån arbetet på liven.

Olsson håller Propulsion som favorit

På Vincennes är det dags för de två största loppen inom de närmsta tio dagarna. Först Prix du Ce Cornulier (€700.000) på söndag, därefter Prix d’Amerique (€1.000.000) söndagen därpå.

Så… vilka vinner?
– Båda loppen tycker jag känns mer öppna än på länge. Jag hade en jäkla tro på att Bellissima France skulle kunna följa upp fjolårsvinsten i Cornulier, men hon har inte alls fungerat i starterna på slutet. Bilibili har kapaciteten, Traders inledde superspännande i monté och ska tävla barfota… Ja, det är svårt att sätta någon före någon annan. Reckless tror jag mycket väl kan få med sig en bra bit av priskakan även om det blir svårt att vinna.

Och Prix d’Amerique?
– Det har ju bara blivit roligare och roligare det loppet för varje vecka som gått och för varje B-lopp som körts! För mig är Propulsion favorit i nuläget. Dels utifrån hur bra han var som fyra ifjol utan att vara optimalt förberedd, men även på intrycket vid segern senast. Det verkar som Daniel kommit helt rätt i förberedelserna i år och jag tror att han ”peakar” formen helt rätt.

Readly Express?
– Det är jättekul att han gjort det så bra på Vincennes, det höjer pulsen ytterligare. Man ska tänka på att det varit långsamma inledningar i båda de loppen; här blir det troligtvis jämn fart hela vägen och det är något annat.

På såväl söndag som hela nästkommande helg håller Daniel Olsson i trådarna i ATG Live när de stora loppen ska avgöras.
Fortsätter han nå samma resultat i sulkyn åt Daniel Redén som hittills varit fallet kanske han snart får tacka nej till något ATG Live-pass framöver.
Rutinen från de stora loppen har han samlat på sig sedan många år tillbaka!

Daniel Olsson om Kanadia, mamma till Prix de Cornulier-deltagaren Canadien d’Am:
– Hon kom upp till mig som fyraåring från Frankrike. Om jag inte missminner mig hade hon tjänat en miljon när hon kom hit och hävdat sig i semi-classique-loppen. Det var en väldigt svår häst, hon hade humöret emot sig. En tuff sort som ödslade väldigt mycket kraft före loppen. Däremot var det en väldigt fin travare som kunde speeda i 1.05-1.06-tempo utan problem. Det är jättekul att hon lämnat så pass bra som hon gjort i aveln för Geisha Sund är också efter henne.

Fakta

Kanadias avkommor

Kanadia (e. Canada-Vege Lude), 33 st: 2-2-2,1.149.345 kr:

  • 2004 Anastacia Sund (e. Scarlet Knight), ostartad
  • 2005 Baltic Sund (e. Coktail Jet), 272.524 kr
  • 2006 Caesar Sund (e. Enjoy Lavec), ostartad
  • 2008 U.P.W.Sund (e. Super Arnie), 827.550 kr
  • 2009 Florette Sund (e. Pearsall Hanover), 217.250 kr
  • 2010 Geisha Sund (e. Love You), 2.905.058 kr
  • 2011 Bula Bula Am (e. Super Arnie). 723.220 kr
  • 2012 Candien d’Am (e. Ready Cash), 526.010 euro
  • 2014 Europa d’Am (e. Tucson), 3.940 euro
  • 2015 Fakir du Gueret (e. Olimede), ostartad
  • 2016 Gwenina du Gueret (e. Very Well Jey), ostartad
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Sopa stallgången och rulla bandage”

I mitten av 1990-talet lämnade Tobias O Eriksson Hälsingland och sedan Victory Tillys Derbyseger har han varit Skåne trogen.
Möt lärlingen som är hundraprocentig 2018.
Av
Pär Gustafsson
”Jag trivs i Skåne och saknar inte snön längre”, säger Tobias O Eriksson. Foto Jeannie Karlsson
”Jag trivs i Skåne och saknar inte snön längre”, säger Tobias O Eriksson. Foto Jeannie Karlsson

Tobias O Eriksson jobbar hos Jägersrotränaren Helena Burman och på Åby i onsdags fick han chansen bakom stallets Höwings Venus (e. Nu Pagadi) och Staro Litchi (e. Il Villaggio). Båda stona var inte speciellt hårt betrodda.
– Det skulle heller inte vara favoriter. Staro Litchi var uppanmäld, men hon ska ha ryggar och det löste sig helt perfekt. Höwings Venus är långklivad och när det var lågt tempo passade det att köra fram i dödens. Året kan inte börja så mycket bättre och känns såklart bra. Även om det inte blir seger underlättar det när hästarna presterar vad vi förväntar oss, berättar Tobias O Eriksson.

41-åringen är från Ljusdal och kom in i travsporten genom sin farfar och farbror. Stall Omer är aktivt än idag och genom Bengt Eriksson. En av familjens profilhästar är kallblodsstoet Andungen (e. Steggbest-Duvungen). Hon är född 1962, vann hela 104 lopp och sedan 2001 körs varje sommar Andungens Minne i Bollnäs.

Staro Litchi var en av Tobias O Erikssons två vinnare på Åby. Foto Malin Albinsson/Kanal75

– Vi har haft något varmblod, men det var nästan bara nordsvenskar. Jag började inte så tidigt med travsporten. I 15-årsåldern följde jag farfar till stallet och fick börja med att sopa stallgången och rulla bandage. När jag sedan fick köra var jag fast.

När Eriksson började jobba i proffsstall var första anhalt Bollnästränaren Torsten Blomqvist.
– Sedan stack jag till Italien och jobbade hos Leif Berggren i 2,5 år.

Jobbar med unghästar hos Burman

Till Derbyt 1999 var han tillbaka i Sverige och sedan dess har han varit Skåne trogen. Tobias O Eriksson har varit hos Jägersroproffsen Lutfi Kolgjini (två vändor), Hans Adielsson, Michael Lönborg, Ola Samuelsson och Helena Burman.
– Jag har nu varit hos Burman i 2,5 år och under hela den perioden har jag arbetat med unghästarna. Det är åtta nyblivna tvååringar i år, vilket är lagom antal och jag tycker att de sköter sig riktigt bra. Jag är nöjd med var tvååringarna ligger för dagen.

Att det blivit just unghästar är tillfälligheter.
– Det har bara blivit så och jag tycker att det är skoj, men jag skor även och kör lite lopp. Jag är lite allt i allo och det blir inte enformigt.

Jag fick inte ut det jag hoppades på och tappade suget

Just löpkörningen har han tagit upp igen på sistone efter att ha kört betydligt färre lopp under en period.

Fakta

Tobias O Eriksson

Ålder: 41 (fyller 42 nästa vecka).
Familj: Fru och två barn.
Bor: Knickarp, vid gränsen mellan Ystad och Sjöbo kommuner.
Intressen: Utöver travet och familjen är jag allmänt sportintresserad.

Expandera

– 2012 tog jag inte ens ut licensen. Jag fick inte ut det jag hoppades på och tappade suget. Jag tyckte inte att jag gjorde något bra jobb och därför var det bättre att släppa fram yngre förmågor.

När fick du tillbaka motivationen igen?
– När jag började jobba hos Helena och började kvala tvååringarna som vi tränat. Hästarna var så fina och suget kom smygande tillbaka.

2016 vann lärlingen sex av 25 starter och ifjol vann han tio lopp på 83 försök.
– Det underlättar när det går bra och sedan är enklare att motivera hästägare. Nu ligger jag på lagom nivå vad gäller antal lopp att köra. Jag åker inte för att tävla med andras hästar, men kan göra det om jag ändå är på plats. Jag har tillräckligt med jobb och unghästarna måste tränas. Under en period provade jag att köra så mycket lopp som möjligt. Cirka 200-300 på ett år, men det var inget för mig.

Tobias O Eriksson körde The Bucket List F. i Kriteriet 2017. Foto Mia Törnberg

En höjdpunkt för Eriksson 2017 var Kriteriet med The Bucket List F. (e. Raja Mirchi). Fuxen var tapper tvåa i försöket och i finalen slutade han oplacerad.
– Jag är tacksam att jag fick chansen att köra. Det var inget jag hade på känn, men hästen gick bra i kvalet och efteråt sade Göran Falk till mig att jag skulle köra i finalen. Mellan försök och final ville jag jobba på som vanligt och fokusera på loppet på Kriterietsöndagen, men det var många som ringde och påminde mig. Numera, med catchdrivers, är det få förunnade att köra i Kriteriet och när jag tänker tillbaka på Kriteriet var det en häftig upplevelse.

Hur är det med proffstankar?
– Det fanns när jag var yngre, men nu har jag lagt det åt sidan. Man ska aldrig säga aldrig, men för dagen fungerar det bra och vi kör på som det är.

Stall Helena Burman har toppform och på lördag går tre hästar ut på V75 på hemmaplan. Darling Hornline (V75-5), Augustus F. (V75-6) och The True F. i V75-avslutningen.
– För mig ser Augustus ut att ha bäst segerchans med tanke på spår två och 1.640 meter, men alla tre har bra form och ska inte räknas bort.

Fakta

Kuskstatistik – Tobias O Eriksson

År – Resultat – Inkört
2014 – 12 st: 3-1-1 – 121.950 kr
2015 – 13 st: 0-0-2 – 45.950 kr
2016 – 25 st: 6-2-4 – 256.800 kr
2017 – 83 st: 10-10-8 – 810.103 kr
2018 – 2 st: 2-0-0 – 110.000 kr

Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervju
Läs senare

”Jag har mycket att lära”

Andreas Lövdal är fast besluten att slå sig fram inom travsporten och har sökt sig till Jerry Riordan och Timo Nurmos.
Möt 21-åringen i en längre intervju om hans travbakgrund, skillnaderna mellan topptränarna och vilken häst han väldigt gärna skulle köra fort med.
Av
Pär Gustafsson
Andreas Lövdal. Foto Hanold/ALN
Andreas Lövdal. Foto Hanold/ALN

Sedan knappt ett år tillbaka jobbar Andreas Lövdal hos Timo Nurmos på Jordanstorp i Stjärnhov, drygt nio mil sydväst om Solvalla.
– Gården är välskött och jättefin. Träningsmöjligheterna är mycket bra och allt är perfekt. Man förstår att hästarna trivs här, säger Andreas Lövdal, som om drygt en månad fyller 22 år.

Han är från Norge med travintresserade föräldrar. Pappa Kjell Lövdal är en mindre proffstränare med licens på Sörlandet Travpark.
– Jag tog vägen från ponnytrav till stor häst, men det var först när jag var 14-15 år som jag blev intresserad av travsporten på riktigt. Varför har jag inget svar på, men engagemanget har ökat hela tiden sedan dess. Jag är tävlingsmänniska och från början var det fart och tävling som var roligast, nu har jag en annan syn på sporten och hästarna. Det ger spänning att träna fram hästar även om man inte kör i loppen.

Andreas Lövdal och Björn Goop efter Zenit Bricks seger i gulddivisionen i Gävle innan jul.
Foto Hanold/ALN

Andreas pappa har mest kallblod i stallet.
– Jag gillar också rasen, men varmblod är en annan typ av sport som är större. För kallbloden är det bara Norge, Sverige och Finland, men varmblodsporten är stor i flera länder. Nordsvenskarna har sin charm och fina kallblod är fortfarande riktigt skoj att köra.

Sökte sig till Jerry Riordan

Lövdal flyttade från Norge till Sverige för att sporten är större här. Han har gått på Wången och förutom praktikperioder har han jobbat kortare sejourer hos Per Linderoth och Carl-Otto Göransson.
– Jag var sugen på att arbeta hos Jerry Riordan eftersom han hade så bra hästar. Hos honom jobbade jag lite över ett år.

Den 1 februari har lärlingen varit hos Timo Nurmos i ett år och han säger att det är stor skillnad hur Solvallaproffset tränar sina hästar i jämförelse med Riordan.
– Båda tränarna är mycket duktiga och det är ingen tillfällighet att jag hamnat hos Timo och Jerry. Bägge har kvalitéer jag gillar och de får till de flesta hästar. Timo tränar mer styrka, han kör mängd och mycket träning medan Jerry kör mer i snabbare tempon och kan gå ner i kvickare tider i jobben. Det är svårt att säga vem som tränar hårdast, men jag har i alla fall lärt mig mycket av båda.

När Andreas var stationerad i Halmstad körde han fler lopp.
– Jerry är avslappnad och tog inte så hårt vem som körde hästarna. Till exempel satt jag bakom Twister Bi i ett lärlingslopp. Det var i början av hästens karriär, men han hade flera segrar och det var inga konstigheter. I jobben hos Riordan fick jag köra alla de bästa hästarna, vilket jag lärde mig mycket av. Det gällde att vara vaken för att se och lära sig av honom.

Det är ett annat tryck och en annan gång i topphästarna

Hos Timo Nurmos väntar han fortfarande på att få köra snabbt med Readly Express.
– Jag har bara kört honom långsamt och i tryckvagn, men jag skulle väldigt gärna köra fort med Readly. Villiam har jag däremot kört rätt mycket och jag fick också köra fort med Tjacko Zaz inför Elitloppet. Man känner skillnad; det är ett annat tryck och en annan gång i topphästarna. Det var både roligt och intressant att vara med i uppladdningen inför Elitloppet. Timo är väldigt bra på att berätta och lära ut om man frågar honom, säger han och fortsätter:

– Jag har fått ett annat perspektiv hos Nurmos. Uppladdningen inför större lopp är roliga och det är intressant att se hur Timo går in i en zon och blir fokuserad. Jag vill vara med så mycket som möjligt och lära mig vad han gör för att få hästarna i så bra slag. Och han berättar ju gärna om vi vill lära oss. Det dyker fortfarande upp nya saker och jag vill jobba vidare hos honom ett tag till. För varje dag som går så får jag lite mer erfarenhet.

En fokuserad Andreas Lövdal.
Foto Hanold/ALN

Löpkörningen ligger lite åt sidan för tillfället.
– Det känns som att jag går mer åt att träna än att köra och det har blivit mer tid i stallet. För att köra lopp ska vara roligt krävs att man kör kontinuerligt och får rutin. Just nu fokuserar jag på träning och det är otroligt viktigt, men när jag blir egen tränare kommer jag förmodligen att köra hästarna själv.

Ja, det är ingen tvekan om att Lövdal strävar efter en proffslicens någon gång i framtiden.
– Den planen har funnits länge, men nu börjar det kännas mer seriöst. Proffskursen ligger en bit bort och den får vänta. När jag väl börjar ska alla bitar vara på plats och jag ska göra ett ordentligt försök. Som det är nu har jag fortfarande mycket att lära och jag känner att jag utvecklas hos Timo.

Fakta

Zenit Brick

Kön: brun valack
Född: 13 mars 2011
Härstamning: Make It Happen-Exi Svärd
Intjänat: 2.495.896 kronor
Resultat: 55 st: 15-8-6
Rekord: 1.15,3m – 1.11,0ak
Ägare: Norrby Säteri AB, Tystberga
Uppfödare: Bredberg Anders, Tystberga
Tränare: Timo Nurmos, Solvalla
Skötare: Andreas Lövdal

Expandera

För dagen har Andreas gått ner till fyra passhästar för att kunna sko och köra fler snabbjobb. Han sköter nyblivna treåringarna Ajlajk (e. Maharajah-Annicka), Dallas Brick (e. Make it Happen-Exi Svärd), finske Marrakesh (e. Ready Cash-Mygodwhata Face) och topphästen Zenit Brick (e. Make it Happen-Exi Svärd).

– I cirka åtta månader har Zenit Brick varit min passhäst. Han är fjantig och jobbig ibland, men vi kommer bra överens. Hästen har mycket personlighet och efter V75-vinsten i juli har Zenit förändrat sig. Han är tuffare och tar till sig lopp och träning på ett helt annat sätt. Känslan är att han varit länge i den högsta klassen, men hästen har bara gjort några få starter i eliten och på sistone känns det som att han har bollat med konkurrenterna.

Zenit Brick efter segern i Gävle Stora Pris den 16 december.
Foto Christer Norin/ALN

I morgon är Zenit Brick storfavorit i gulddivisionen, V75-3.
– I träning kan hästen vara jobbig, men i tävling släpper han allt och blir fokuserad. Han är oöm och gillar nästan bättre att springa utan än med rygg. Det är passande med spår en bit ut på vingen och i Gävle visade Zenit Brick att brodd i skorna inte är någon nackdel.

Uttalar sig om hästar i media

Lövdal uttalar sig en hel del om stallets hästar i media och han ger Zenit Brick högsta betyg vad gäller segerchans i lördagens start.
– Tidningar började ringa mig redan när jag jobbade hos Jerry Riordan och det har bara blivit så. Jag frågade Timo om det var okej att jag uttalade mig om hästarna och det var inga problem. För mig ger det bra uppmärksamhet.

Fakta

V75-chanser Bergsåker

Andreas Lövdal betygsätter Stall Nurmos V75-chanser på Bergsåker där fem är högst betyg och ett lägst:
Häst – Betyg (rankad i Sulkysport)

  • Evin Boko (V75-1) – 3 (trea)
  • Fairplay Pellini (V75-2) – 3 (etta)
  • Zenit Brick (V75-3) – 5 (etta)
  • Jaques Noir (V75-7) – 4 (etta)
  • Erik Sting (V75-7) – 4 (trea)
Expandera