Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

När kejsaren kom till Åby

Två års övertalning, ett Herkulesplan hyrt av den franska försvarsmakten och en med råge spräckt budget.

När kejsaren Ourasi för första och enda gången tävlade på svensk mark var det på Åby under det inom travsporten närmast mytomspunna året 1988.
Av
Emil Persson
Ourasi vinner åby stora pris 1988. Foto Kanal75
Ourasi vinner åby stora pris 1988. Foto Kanal75
Greger Söderberg var sportchefen på Åby som tog Ourasi till Mölndalsbanan efter tätt samarbete med Stig Engberg. Foto: Kanal75

Mölndalspubliken hade skämts bort duktigt fyra månader tidigare. Sugarcane Hanover hade stått för en svettig svepning av Callit i Olympiatravet och presenterat sig som en världstravare för den nordiska publiken.
Hur skulle nu Åbys sportchef Greger Söderberg kunna skaka fram något som skulle kunna övertrumfa det ögonblicket?
– Det vet säkert de flesta om vid det här laget att det egentligen var Mack Lobell vi var ute efter till Olympiatravet. Vi uppvaktade hästens tränare Chuck Sylvester i Florida och gjorde verkligen vad vi kunde, men strax innan jag for hem fick jag tips om en annan häst, just Sugarcane Hanover. Jag ringde Berth Johansson som hade tävlat mot honom i USA och han sade med all kraft att den där hästen ska du verkligen ta om du får chansen, berättar Söderberg.

”40 meter bättre”

Man ska ha i åtanke att världen liksom travet såg annorlunda ut för 29 år sedan. Även om Sugarcane Hanovers existens givetvis fanns i folks medvetande var det få som verkligen visste hur bra han var.
Annorlunda var det med Ourasi. Just år 1988 tog han sin tredje Prix d’Amerique-seger i följd och det rådde ingen tvivel om att Ourasi var Frankrikes bästa häst.
– Vi hade haft såväl Ogorek som Mon Tourbillon här på Åby som var hästar av absolut yttersta klass, men Stig Engberg som var tränare i Frankrike och som skötte kontakterna åt mig sade att Ourasi var 40 meter bättre än de hästarna, berättar Greger Söderberg.
Uppvaktningen påbörjades per omgående.
– Vi var nere såväl 1986 som 1987 – på gården hos Jean-René Gougeon – och gjorde vårt bästa för att få honom att komma till oss. Jag minns att det var kallt som fan och att vi letade efter hans bortsprungna tax, men någon Ourasi till Åby fick vi inte med oss där och då.

Herkulesplan

Jagandet efter Ourasi (och Gougeons tax) gav dock resultat över tid. Hästen hade förvisso tävlat i Gelsenkirchens storlopp Elite-Rennen år 1986, men någon skandinavisk utflykt hade han inte varit nära.
– Till slut sade han att ”okej, om jag ska åka någonstans utanför Frankrikes gränser så ska jag åka till Åby”. Stig Engberg och Gougeon hade varit goda vänner, semestrat ihop utomlands och hade en sådan relation att det kändes trovärdigt när han gav klartecken.
Dock uppstod ett problem relativt tätt inpå den där septemberdagen.
– Jag hade en kontakt i England som brukade hämta hästarna på en flygplats utanför Paris. Gougeon fick upplägget presenterat för sig, men det krävde en omlastning av hästen för att han skulle kunna flyga och det gick sig inte an. Hästen var nämligen istadig så det upplägget godtog han inte.

Spräckte budget

Fakta

OURASI

Hingst född 1980 i Frankrike
Stam: Greyhound-Fleurasie e. Remember
Statistik: 86 st: 58–14–4, 1.11,5ak, 3.320.781 euro
Tränare. Jean-Réne Gougeon, Frankrike

Där stod Greger Söderberg – ja hela Åby – med stora problem. Vad skulle de nu ta sig till? De hade ju trots allt utlovat vitt och brett att kejsaren skulle komma till Åby!
– Jag funderade och slogs av tanken att hästen skulle kunna fraktas på ett Herkulesplan. På så vis skulle man kunna köra på direkt med transporten på planet istället för att behöva lasta om. Stig Engberg fick i uppdrag att ordna detta med den franska försvarsmakten och det gick för sig om det handlade om att planet skulle nyttjas på helgen.
Greger Söderberg vill minnas att han hade en budget på 200.000 kronor.
– Men jag undrar om inte kostnaden stack iväg till 500.000 kronor, drygt. Jag fick gå in till Stefan Johansson som var VD på Åby och sade rakt ut att budgeten spricker ju, vad gör vi nu, men fick till svar att ”nu kör vi”.

Veterinären ville stryka

Startlistan från Åbyprogrammet.

Planet lyfte. Ourasi landade. Kejsaren var på plats på Åby. Allt var frid och fröjd. Eller?
– Nej, det var ju inte det… hästen tävlade med ett tungband av nylontyp som han alltid hade haft på sig, men det hade ekipagekontrollanten synpunkter på. De kom till mig och sade att han inte fick starta om de inte tog bort det, men såväl veterinären som Gougeon stod på sig.
Söderberg hade ännu en utmaning att lösa och spelade ett minst sagt fräckt spel.
– Jag sade till veterinären att ”då gör vi så att du tar mikrofonen i vinnarcirkeln, presenterar vem du är och att du stryker Ourasi för att han har ett otillåtet tungband”. Därefter blev det tyst…
De 12.256 besökarna (ökning med 3.000 besökare kontra året innan) på Åby behövde aldrig nås av ett dystert strykningsbesked. Istället fick de sig Ourasi vinna loppet på 1.14,5a/2.140 meter från dödens vilket där och då var den näst snabbaste segertiden i loppets historia.
– Han såg ju slagen ut, men kontrade. Och hur var det nu i slutkurvan? Det var en situation där som resulterade i böter och avstängning för Gougeon. Han kom in och tjurade på mitt kontor för han tyckte inte det var någonting. Han sade att han aldrig hade varit avstängd i hela sitt liv och att han inte skulle åka hem förrän böterna var bortplockade. Jag sade till honom att jag behövde tid på mig för att kunna ta hand om frågan, men det spelade ingen roll vad det togs för beslut hos oss. Nere i Frankrike körde han kort därpå, trots avstängningen…

Ourasi startade aldrig mer på svensk mark. Två månader senare var han tvåa i det av många ansett som världens bästa travlopp genom alla tider, March of Dimes på Garden State Park bakom Sugarcane Hanover.
Den häst som hade grepp om Ourasi i just Åby Stora Pris tills han tappade travet och galopperade 75 meter före mål.
Man kan ju tänka sig att Greger Söderberg ser Ourasis start på Åby som en av hans största gärningar under sportchefsåren på Åby?
– Det är klart att det var en fjäder i hatten. Det ihop med Sugarcane Hanovers entré här på Åby samma år samt Varennes första start på svensk mark i Olympiatravet år 2000 är extra minnesvärda ögonblick, men det är klart… Ourasi var något extra. Det är klart att man är stolt över att vi fick honom till Åby, avslutar Greger Söderberg.

Fredagsintervjun är en fördjupning utifrån Sulkysports lista kring världens bästa hästar under de senaste 100 åren. I dagens upplaga av tidningen kan du se vilken placering Ourasi hamnat på i vår lista.
Klicka här för att köpa tidningen som E-tidning via Google Play eller klicka här för att köpa tidningen via vår app i iTunes.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Trippeltravet: Tippat över 10.000 lopp på Axevalla

Styrelseledamot, tipster i banprogrammet och speaker på tävlingsdagarna. Få personer är "så mycket Axevalla" som Olof Darius. Sulkysport tog ett snack med en stor traventusiast vars kraft och engagemang för hemmabanan aldrig tycks ta slut.
Av
Emil Persson
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se

Det finns många travare som berättat historier om hur deras föräldrar försökte hålla dem ifrån travbanan i sin ungdom. I Olof Darius fall är det precis tvärtom.
– Min mamma tyckte att jag var för inaktiv och behövde komma ut på lite grejer så hon tyckte jag skulle åka med min morbror på trav. Han åkte alltid till Axevalla och så plötsligt en dag dök han bara upp och sade att vi skulle åka till travbanan. Det var den 22 augusti år 1976, jag var 15 år och minns det precis som igår. Jag fastnade direkt. Det var liksom färdigt där och då, det var kärlek vid första ögonkastet, jag blev helt såld första gången och minns att jag frågade på hemvägen när det var trav nästa gång.

Att han hade vunnit en liten sudd på toton – om än som minderårig – gjorde sitt till för att tycket verkligen skulle uppstå. Redan tre år senare var det Darius tur att rekommendera andra spel.
– 1979 blev jag tillfrågad av en slump om jag ville frilansa och skriva travet i Falköpings Tidning. Det var den personen som då hade haft uppdraget som ställde frågan direkt till mig eftersom han hade sett att jag brukade vara på travet och han visste att jag var från Falköping. Sagt och gjort; så blev det.

Därmed var han inne i travsporten på allvar och en av ”alla dessa gubbar” som skrev trav. När Axevallas pressrum flyttades och placerades överst i huvudbyggnaden kryllade det av journalister.
– Ja, de tio platserna längst fram vid fönstret var ju alltid upptagna. Alla länstidningar hade sin egen skribent, därtill var ju GT och GP på plats. Det såg verkligen totalt annorlunda ut på den tiden än vad det gör idag.

Tippat över 10.000 lopp

Det var också där och då som Darius fick sitt band till arbetet med Axevallaprogrammet. Den fyra personer starka trojka som ansvarade för tipset hade samtliga ordinarie arbete som skulle utföras och stundtals blev de kort om folk.
– Jag minns att jag stod i hissen med Hans Brolin på väg ner från pressrummet efter ett tisdagstrav på Axevalla. Han sade att han var själv med tipset dagen därpå och jag frågade helt enkelt om han ville ha hjälp. På den vägen är det. Den ene efter den andre försvann ut och plötsligt så var jag ordinarie.

Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande

Händelsen utspelade sig 1985 så i 33 år (!) har Olof Darius nu arbetat med tips för Axevallaprogrammet. Initialt alltså med delat ansvar, men gör man en grov uppskattning att han analyserat, tippat och ringt intervjuer för över 10.000 lopp kommer man sannolikt väldigt nära sanningen. En viss mättnad kan uppstå kan man tycka, men inte hos Darius.
– Nej, det är precis lika roligt fortfarande. Mitt arbete med nästa tävlingsdag börjar egentligen redan så fort en tävlingsdag är avklarad. Då går jag in och tittar på anmälningslistorna vilka som är anmälda, börjar kolla upp de hästarna i lopparkivet som jag känner mig osäker på och och sedan följer jag det hela vägen fram tills listorna kommer. Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande.

Att arbetet därtill underlättats på senare år råder ingen tvivel om. Tillgängligheten att just kunna se lopprepriser är givetvis en helt annan än vad den var år 1985, men även arbetat med att få tag på aktiva.
– Förstå hur det var förr. De första sju-åtta åren jag jobbade med detta så fanns det inga mobiltelefoner utan då fick man jaga tränarna på stalltelefonen eller på deras hemtelefon senare på kvällen. Kanske gick man bet på båda och fick ta någon skötare i stallet. Idag är det ju dels lättare att få tag på tränare, men de är också betydligt mer behjälpliga. Alla förstår vikten av att folk får informationen och jag hör aldrig något suckande eller stönande över att det är jobbigt.

”Kan vara en bra spik”

När Axevallas trippeltrav idag inleds finns tre tjocka travprogram med utförliga tips, något nära nog alla travbanor i Sverige upphört med utom Axevalla. Darius har fått stöttning med tränarintervjuerna, men all tippning har han ansvarat för själv. Det är oundvikligt att ställa frågan vad han ”ramlat över” som sticker ut.
– Oj… ja du, men jag får nog säga Kaci (V75-7, söndag) som startar i Diamantstoförsöket efter Stochampionatet. Rickard Svanstedt låter så otroligt nöjd med sin häst att jag verkligen vill lyfta den. Sedan tycker jag att Peter Untersteiner låter väldigt inne på att Mily (V75-6) ska göra en minst lika bra insats igen i Stochampionatet, jag uppfattade Peter som att han tror att hon kan utmana om segern igen om hon får ett bra lopp och hon lär ju bli långt ifrån favorit i det loppet trots att hon gick så bra i försöket.

I Axevallaprogrammet kan man alltid finna en riklig mängd tipsintervjuer signerade Olof Darius.

Därtill rekommenderar han ett spikförslag, lite skämtsamt.
– Det är ju alltid såhär när man tippar att man tappar någon häst i ranken, det är helt ofrånkomligt när man har lite tid på sig att tippa. Jag har ju noterat att Karl Sjöhammar (V75-3, lördag) ser ut att bli favorit i sitt lopp och den har jag fått ner en bra bit i ranken. De där hästarna man har tappat har en otäckt tendens att vinna sedan också. Det slår väldigt sällan fel så kanske kan det vara en bra spik att luta sig mot…

Upplagor i särklass

Efter att tippat 40 lopp och ringt mängder av tränarintervjuer kan man tänka sig att man är rätt så slut mentalt redan innan helgen tar vid, men då ska Olof Darius ta sig an sin andra arbetsuppgift på Axevalla.

Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis

– Jag har varit speaker sedan år 1985 och det är väl bara att erkänna att man är rätt så slut mentalt däremot efter de dagarna. Nu före känner jag mig pigg, men där och då är det en anspänning. Ju större tävlingsdag det handlar om och ju mer publik som är på plats desto mer är det ju som står på spel på alla sätt. Nu sker ju alla direktiv i dialog med måldomare så man har det skyddsnätet, men det finns ju en oro att något tråkigt ska hända. Som till exempel år 1999 när How Happy gick i banan och dog i Stochampionatet. Det var en otroligt jobbig händelse.

Är det svårt att agera ”olycksförmedlare” offentligt om så krävs?
– Nja, jag känner att jag hanterar sådana saker bra och jag tror det beror mycket på mitt ordinarie yrke, som journalist på Falköpings Tidning. Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis. Jag är van att hantera det där, det tror jag att jag har stor nytta av.

Förhoppningsvis ska allt gå alldeles ypperligt i dagarna tre på Axevalla och en ny, stor travfest äga rum. Darius har upplevt mängder av dem, men känner att han varken kan eller vill slå isär topparna.
– Förstå vilka år vi hade i början av 90-talet med Queen L., Ina Scot och Lovely Godiva. Det kan låta som en efterhandskonstruktion, men man förstod faktiskt redan där och då att det var fantastiska vinnare man fick se. De står i särklass tycker jag och är glad om vi får uppleva något som är i närheten av dem, avslutar Olof Darius.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har ännu inte känt max”

Efter flera försök bärgade Mofaksan ett efterlängtat guld i Svenskt Mästerskap.
I morgon siktar Mikael Olsson på tolvåringens första V75-seger.
– Det ser intressant ut, säger Gävleamatören.
Av
Pär Gustafsson
Mofaksan och Mikael Olsson vinner Sto SM. Foto Christer Norin/ALN.
Mofaksan och Mikael Olsson vinner Sto SM. Foto Christer Norin/ALN.

Förra året galopperade Mofaksan som en av favoriterna i Svenskt Mästerskap för kallblodston. 2013 och 2014 slutade hon oplacerad. I år var tolvåringen smått överlägsen på 1.24,2a/2.140 meter och belönades med 250.000 kronor.

– Vi har försök i flera år tidigare utan att lyckas och det var jättekul att vinna. Familjen har haft lite semester och sedan är det start på lördag igen. Framöver får vi bjuda in lite vänner och fira SM-guldet, säger Mikael Olsson.

Mikael Olsson
Mikael Olsson. Foto Christer Norin/ALN

Han är tränare, körsven, uppfödare och ägare till familjehästen Mofaksan, som efter fullträffen den 1 juli passerade två miljoner kronor intjänat. Gävleamatören är uppväxt med hästar. Hans far Lennart Olsson hade hästar både för arbete och tävling.
– Han hade hästar för att han gillar djuret. Tävlingen var inte resultatinriktad och det var på låg nivå. Jag började köra när jag var  sju-åtta år gammal, men när jag var 15-16 år ledsnade jag ett tag.

45-åringen plockade ut licensen 1998.
– Jag hade lite varmblod i början, men vi fick barn och renoverade huset och det blev sporadiskt med travhästarna.

Köpte mamman från sin far

Historien med Fakse-dottern Mofaksan började med att Mikael Olsson köpte Toga (e. Svall Ivar-Jakkstjärna) från sin far. Stoet vann en av 53 starter, tjänade 89.000 kronor och tog rekordet 1.30,7ak.
– Vi vann ett P21-lopp i Gävle och jag har fortfarande kvar segertäcket i stallet. Hon hade en otrolig inställning och iver att träna, men kunde inte hålla ordning på benen och galopperade säkert i hälften av starterna. Jag såg fram emot att avla på henne. Familjen, jobb och hästarna. I den ordningen har prioriteringen alltid varit och Toga betäckte vi när hon var tio år gammal och hennes första avkomma är Mofaksen. Fölstoet har lämnat sena avkommor, men de har hela tiden kommit med åren. Hennes sista föl var dödfött och Toga började bli gammal. Beslutet var tufft och vi valde att ta bort henne.

Mikael Olsson och Mofaksan efter segern i Sto SM, Travsport, Sulkysport
Mofaksan segerdefilerar i solskenet efter SM-guldet på Hagmyren. Foto Christer Norin/ALN.

Mikael Olsson har fru och två barn, 19 och 23 år gamla, och bor på en gård i Tierp.
– Det är ett litet hästställe. Jag har mycket bra grannar och en rakbana som jag får träna på om jag sköter den. Ulla Fredlund, som hade Verner, har rundbana och en annan granne ridhus. Förutom Mofaksan tränar vi hennes fyraåriga syster Mosnärtan (e. Moe Odin). Alla i familjen hjälper till med hästarna så mycket de kan.

Mofaksan har slagit i blom sent och haft sina bästa säsonger de tre senaste åren. När hon gjorde sin andra start i Sto-SM sommaren 2014 var hon sjuk och därefter hade hon bekymmer.

– Det tog lång tid innan vi fann felet och dröjde länge innan hon var helt frisk. Jag kände att gnistan fanns där, men kroppen orkade inte med. När hon slutade trea på Romme i augusti 2015 var det ett av de lyckligaste loppen med Mofaksen. Då kände jag att hästen var tillbaka och kroppen fungerade. Sedan dess har hon gått framåt hela tiden.

Det går att forcera henne mitt i loppet och hon står ändå till mål

På lördag startar tolvåringen i finalen i Dubbelcupen, som körs i Årjäng med 200.000 kronor i förstapris. Mofaksan ska försöka hämta in 40 meter på starthästarna.
– Hon gick ett tuffare jobb i måndags och ett lättare pass igår. Hästen är jättefin, nästan ännu finare än inför SM. Morgondagens lopp känns intressant, men det gäller att förstavarvet inte går för långsamt i täten. Däremot är Mofaksan hård, det går att forcera henne mitt i loppet och hon står ändå till mål. I Dannero näst senast sprang hon sista varvet efter 1.20 i spåren och det är det inte många i det här loppet som klarar av det. Min häst har hög kapacitet och kommer med fin form. Barfotakörning brukar inte ge så mycket för henne utan det viktigaste är att hon får fäste. Underlaget får inte vara för löst.

Fakta

Mofaksan

Kön: mörkbrunt sto
Född: 25 april 2006
Härstamning: Fakse-Toga
Intjänat: 2.062.661 kronor
Resultat: 137 st: 26-10-18
Rekord: 1.21,3 k – 1.24,2am*
Meriter: Svenskt Mästerskap Ston, Norrländska Elitstoet fyra gånger och finalen i Norrlands Stoelit.
Ägare: MO Säkerhetsteknik AB, Tierp
Tränare och körsven: Mikael Olsson (a), Gävle

Expandera

Den dubbla miljonären är tolv år gammal, men än har Mikael Olsson inga tankar på att sätta henne i avel.
– Jag kommer aldrig mer få någon lika bra häst som Mofaksan och hon får tävla så länge hon tycker att det är kul. Jag har ännu inte känt max i stoet och det viktigaste är att hästen är frisk och fräsch. För dagen spelar tiderna ingen roll, men jag vet att hon kan springa länge i 1.20-fart. Det skulle vara skoj att prova henne i Elitkampen för att se hur fort Mofaksan kan dra iväg. Och en bra tid skulle vara gynnsamt för en framtida karriär i aveln.

Mofaksan bäst i Sverige

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Folkfest i Arvika

Mellan torsdagens och lördagens uppmärksammade övningar i Halmstad står Arvikatravet traditionsenligt för travsportsunderhållningen under fredagskvällen.
När Sveriges äldsta travsällskap anordnar sin stora tävlingsdag för året är det en angelägenhet för många i bygden.
– Fotbolls-VM:s kvartsfinaler till trots tror jag vi kan öka fjolårets publiksiffra och nå upp i 2.500 åskådare, säger Wermlands Trafvarsällskaps ordförande Andreas Slätt.
Av
Emil Persson
Gemytliga Arvikatravet är förbereda för att arrangera sin årliga V64-omgång. Foto Lennart Kihlman
Gemytliga Arvikatravet är förbereda för att arrangera sin årliga V64-omgång. Foto Lennart Kihlman

Färjestadtravet, Solvalla och Unibet. Under åren som marknadschef på travbanor och på spelbolag har Andreas Slätt fått vidare perspektiv kring travsporten än många andra lyckats tillskansa sig.

Andreas Slätt är ordförande i Wermlands Trafvarsällskap. Foto: Lennart Kihlman/ALN

Idag har han inte travsporten som en heltidssysselsättning. Tvärtom fylls dagarna med mycket andra saker.
– Jag har skrivit Stefan Schwarz biografi; VM-hjälte från 1994 som blev en storsäljare, jag har gjort en bok med Håkan Andersson, chefsscout Europa för Detroit Red Wings med fyra Stanley Cups i sitt bagage och gjort en kombinerad biografi/träningsbok med fyrfaldige världsmästaren i boxning Armand Krajnc. Just nu skriver jag en bok om Sveriges tredje största rättsskandal – ”Kevinfallet” – med bröderna och familjen som ska vara klar i vinter. Men det är vad jag gör på kvällarna; på dagarna har jag ett antal konsultjobb som utförs. Det är kopplat till varumärke, kommunikation och marknadsförsäljning. Så det finns att göra. Jag fungerar som bäst med att ha många saker i luften – för jämnan, säger Slätt.

Aktiv styrelse

Mer har det dessutom blivit. Sedan i somras är han även ordförande i Wermlands Trafvarsällskap vilka arrangerar tävlingarna på Arvikatravet.
– Jag är Arvikason i grunden och min farfar (Sven ”Loffe” Elofsson) var ständig sekreterare på Arvikatravet på sin tid. Det är jätteroligt att jag fick frågan därav, det känns som en hyllning till min farfar. Jag följde med honom till travet när jag var liten och lärde mig mycket. Eller ja, först sprang man ju runt och samlade in burkar i jakt på pantpengarna, men sedan såg man även på djuret, 500 kilo muskler! Det är klart att man blev mer och mer intresserad och sedan lades speldimensionen på ovanpå det i ett senare skede.
Travsporten blev allt mer betydande i Slätts liv. Innan studier i USA kallade arbetade han på spelbutiken 21:an i Arvika, efter hemkomsten har han bland annat jobbat på Färjestadtravet och Solvalla.
Det vore lögn att säga annat än att Wermlands Trafvarsällskap har en styrelseordförande med ett anmärkningsvärt starkt CV för att driva en mindre, ideell organisation som det handlar om i detta fall.
– De som varit med i styrelsen sedan i somras vet att de behöver vara med och jobba aktivt. Det är högt i tak, vi har sett över mycket saker och det har också blivit mycket saker gjort med våra mått mätt. Alla ska arbeta med de områden där de har sin kompetens och sina styrkor, det var en förutsättning för att jag skulle hoppa på detta och jag tycker det känns bra, säger Slätt som gläds lite extra åt att styrelsen innehåller två kvinnor.

Stabil ekonomi

Enligt styrelseordföranden mår sällskapet bra.

Fakta

SVERIGES ÄLDSTA TRAVSÄLLSKAP

Wermlands Trafvarsällskap bildades den 27 februari år 1882 av kaptenen och riddaren C P J Uggla. Första tävlingen som omnämns i protokoll kördes den 30 januari år 1885. Till följd av vatten på isen anordnades en 700 meter lång bana på vägen mellan Vik och Lycke där tävlingarna hölls år 1887. På nuvarande mark har Wermlands Trafvarsällskap anordnat tävlingar sedan år 1955 och med totospel sedan år 1970.

Källa: Arvikatravet.com

Expandera
– Vi har ett stabilt eget kapital och gjorde ett bra resultat år 2017. Nu försöker vi undersöka vad vi behöver och vad som går att förbättra utifrån våra förutsättningar. Man får inte glömma bort att vi är en sommarbana med fyra tävlingsdagar om året. Tre är vi tilldelade i grunden, men sedan får vi en fjärde av Färjestadtravet som vi har ett tätare samarbete med numera. Vi nyttjar helt enkelt deras sportavdelning när det kommer till de sportsligt relaterade frågorna som rör våra tävlingar.
Till årets säsong har man renoverat upp serveringen där man lagt nytt golv. Alla som är med och jobbar kring tävlingarna har fått varsin pikétröja med tryck där det tydligt står vad funktionären har för arbetsroll. Därtill har man sett över det tidigare så eftersatta ljudet i jakt på att få det så bra som bara går utifrån – återigen – förutsättningarna.
– Och så tittar vi på en ny defileringsvolt, det är något vi behöver få till.

Quantanamera och Erik Berglöf har vunnit Arvikas Jubileumslopp de två senaste åren. Ikväll jagar de sin tredje raka seger i banans största lopp. Foto: Urban Kihlman/ALN

I början av 1990-talet fram tills år 2006 arrangerade Arvikatravet alltid Arvikas Jubileumslopp första veckan i juli, men hade därefter åtta år då man studsade runt på lite olika datum i juni och juli.
Nu är man tillbaka på det klassiska datumet, insprängt mellan topptävlingarna i Halmstad.
– För vår del ligger den rätt. Arvika är en industristad och för många blir det här startskottet på semestern. Man går på travet och firar att semester börjar och sedan avslutar man kvällen med att gå på Olssons Brygga; Sveriges innersta hamn.

”Överlägset bäst”

Husbilar från såväl Sverige som Norge rullade in på travet under torsdagen. ICA-dagen står på travprogrammet med tillhörande erbjudande och aktiviteter som kan locka hela familjer till en trivsam kväll kring ovalen. Av alla travbanerepresentanter undertecknad pratat med den senaste månaden tycks Andreas Slätt vara minst oroad över konkurrensen av fotbolls-VM.
– Vi kommer ha vårt folk på plats ändå. Det är jag säker på.
En annan hemmason som har full koll på Arvikatravet är Niclas Benzon, Sveriges proffsigaste amatörkusk som blott bor 400 meter från banan.

Niclas Benzon värmde upp inför fredagens tävlingar på hemmaplan med att vara tvåa i Gert Allercrantz Minneslopp i Halmstad. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Vad behöver man tänka på kring själva banan?
– Att det är mycket kurvor. Det är ju ingen nyhet, men så är det och det gäller att vara med där framme direkt. Doseringen är lite halvdålig, sämre än i Åmål och banan kan vara rätt så lös ovanpå vilket gör att det lätt blir mycket galopper.
Att det är en stor fördel för kuskar som regelbundet kör på Arvikatravet råder ingen tvivel om.
– Nej, titta bara på en sådan som Mikael J Andersson som kört där ”i alla år”, han är fantastiskt duktig med de förutsättningarna. är det en fördel om man har en häst som är startsnabb, rentravande och inte hänger ner i kurvorna eller drar höger bak.
På många 800 metersbanor utomlands kör man med sex hästar bakom bilen. Skulle inte det vara att föredra i Arvika också?
– Ja, den tanken är inte alls dum. De två yttersta spåren är dessutom doserade åt fel håll, det känns nästan som man ska åka av banan. Spår fyra och fem är överlägset bäst, ska du spetsa från spår ett eller två så behöver du ha en riktigt startsnabb häst för att lyckas hålla upp, avslutar Benzon.

Fakta

BENZON OM KVÄLLENS STYRNINGAR

Judge Peter (lopp 1): ”Han är rätt så orutinerad och väldigt valpig. Det är bara felfritt lopp som gäller och jag tror inte att han är ett vinstbud”.

Honey Love Bronzit (lopp 4): ”Gått rätt så skapligt på sistone. Jag får försöka hålla upp ledningen, det vore positivt då hästen är stänkrädd. En häst som kan vinna ett sådant här lopp”.

Windy Cindy (lopp 8): ”Har inte startat på ett tag, men brukar vara bra i ordning när hästen kommer ut. Dessutom är hon rätt  så startsnabb. Drar hon iväg får jag köra för ledningen och på sin kapacitet kan hon vinna”.

Caddie Lorine (lopp 10): ”En häst som jag aldrig har kört förut. Hon var jättebra senast, men hade ju inte gjort så mycket i loppen innan. På pappret ser det ut som en bra chans om hon presterar som hon gjorde senast”.

Hela veckans startlistor