Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Storsimmare först med kvartett 1938

Fyra hästar i Prix d'Amérique är förstås en urstark prestation av Daniel Redén, men inte unikt på något sätt. Redan 1938 var det ett faktum och först ut av alla var italienaren och storsimmaren Gianni Gambi.
Av
Claes Freidenvall
Gianni Gambi var en av världens främsta långdistanssimmare under 1930-1940-talet.
Gianni Gambi var en av världens främsta långdistanssimmare under 1930-1940-talet.

Fyra hästar i Prix d’Amérique är förstås en urstark prestation av Daniel Redén, men inte unikt på något sätt. Redan 1938 var det ett faktum och först ut av alla var italienaren och storsimmaren Gianni Gambi.

Kvartetten Tara (2), Calumet Epsom (3), Mary Sunshine (6) och oplacerade Joy Lincoln tränade inte bara Gianni Gambi utan han ägde dem också. Amerikaimporten Tara, körd av Gambi själv, lyckades allra bäst och hade bara De Sota före sig i mål. Det kan också sägas, att hon var den sista travaren som besegrade Greyhound i reguljär löpning. Över fyra heat på en 800-metersbana stod Greyhound utan chans och Tara satte dessutom världsrekord!

Att Gianni Gambi kunde köpa en häst av den kalibern kunde han tacka sina framgångar i simmningen för. Långdistanssimning var en stor sport i Europa, men på andra sidan Atlanten ännu större och där erbjöds astronomiska prispengar för långdistansare och Gambini var den bästa av dem alla under den här perioden i världen.

Johnny Weismuller, kanske mest känd från Tarzan-filmerna, vann fem olympiska guld i simning, men han vägrade möta Gianni Gambi över längre distanser. Han var helt enkelt rädd för att bli förnedrad!

Gianni Gambi hade flera smeknamn, bland annat den ”italienska torpeden”. Flera maraton vann han i Ontario-sjöarna, vilket inkluderade ”Three Miles World Championship” 1931 och några år senare även ”Five Miles”. De mesta av prispengarna som han tjänade använde han för att köpa travhästar. En av dem vara Tara, men tidigare hade han förvärvat Stellate, vinnare av Prix de Cornulier 1934.

Gianni Gambi med Stellate.
Gianni Gambi med Stellate.

Samtidigt som Gambi var eftersökt som simmare hade han en karriär som travtränare. Alla de stora städerna i Europa – med sjöar eller kanaler – jagade Gianni Gambi och i Berlin 1930 vann han ett lopp på juldagen (ja, Ni läste rätt) på sjön Spree samtidigt som snön föll tungt ner över den tyska huvudstaden.

Han korsade den engelska kanalen 1947 på tolv timmar och 36 minuter.

När han korsade kanalen var han 40 år gammal. Två år senare avslutade Gambi karriären med att simma mellan Neapel och Capri.

Gianni Gambi var en av de första i världen som praktiserade simsättet crawl. Han deltog i Olympiska Spelen i Amsterdam 1928 och två år senare vann han två guldmedaljer i ”University World Games” 1930 i Darmstadt i Tyskland.

Fakta

Tränare med flest startande hästar

Gianni Gambi 1938
Tara 2
Calumet Epsom 3
Mary Sunshine 6
Joy Lincoln 0pl.

Jean-Louis Peupion 1986
Nodesso 0pl.
Major de Brion 0pl.
Ogorek 0pl.
Minou du Donjon 0pl.

Fabrice Soulouy 2009
Giuseppe Bi 0pl.
Premiere Steed 0pl.
Oiseaux de Feau 0pl.
Exploit Caf 0pl.

Svenska tränare med flest Prix d’Amérique-startande:

Daniel Redén 2016
Call Me Keeper
Lionel
Propulsion
Wild Honey

Stig H Johansson 1992
Queen L. 3
The Big Apple 0pl.
Piper Cub 0pl.

Stefan Melander 2005
Gigant Neo 2
Scarlet Knight 0pl.
Infant du Bossis 0pl.

Expandera

Sin första Prix d’Amérique-deltagare hade Gianni Gambi 1935. Det var Stellate och i sulkyn bakom Tara var han tvåa två gånger i Prix d’Amérique; 1937 kunde hon inte hålla undan 25 meter för Muscletone.

Efter karriären som travtränare och simmare arbetade Gianni Gambi som agent och det var flera amerikanska travare som tog vägen från USA till Italien, bland andra Nike Hanover, Firestar och Hurst Hanover. Nike Hanover vann Prix d’Amérique och Criterium de Vitesse 1964. Samma år vann han försök i Elitloppet och slutade femma i finalen.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Det utvalda drömstoet

Över en natt fick amatörparet Malin Karlsson och Anton Johansson ett av Sveriges bästa treåriga ston i sitt stall.
Sulkysport bestämde sig för att ta reda på hur det gick till när gotländskan Sunwapta Goj blev västgöte och plötsligt ses som den nya hemmabanans stora Stochampionatshopp.
Av
Emil Persson
Malin Karlsson, sonen Rasmus och dåvarande kusken Magnus Jakobsson fick bege sig till Åbys vinnarcirkel i förra veckan. Blir det ett nytt besök där i Gävle? Foto: Sidmakarn
Malin Karlsson, sonen Rasmus och dåvarande kusken Magnus Jakobsson fick bege sig till Åbys vinnarcirkel i förra veckan. Blir det ett nytt besök där i Gävle? Foto: Sidmakarn

Sakta i backarna nu, hade duon garanterat sagt om de ställdes inför påstående ovan. Eller åtminstone Malin. Inför morgondagens E3 Revansch för ston i Gävle ligger hon lågt  trots förra veckans fenomenala uppvisning på Åby.
– Jag är nöjd om hon travar runt och ser söt ut. Där skiljer jag mig från Anton, men visst hoppas jag också att hon gör en riktigt bra prestation och är med långt fram. Man drömmer om seger, men tar hon pengar är vi nöjda, säger Malin Karlsson.

När Anton Johansson själv pratar om deras samspel så utmålar han sig själv som den som gasar på.
– Om jag är ”vi slänger på helstängt och jänkarvagn” så är Malin mer ”vi kör med öppet och vanlig vagn”. Vi brukar väl mötas någonstans på halva vägen, menar han.

På sistone har det onekligen varit en framgångsrik taktik. Tillsammans tränar paret sex hästar och några ”ynglingar” som är på tillfälligt besök för att sedan slussas vidare till proffstränare.

Anton Johansson vann själv bakom Ritzo i Örebro den 2 november. Foto: Martin Langels/ALN

Utöver morgondagens profilhäst Sunwapta Goj (e. Sahara Dynamite) har även Ritzo (e. From Above) vunnit dubbelt i Örebro under de senaste sex veckorna och Enjoy the Life (e. Enjoy Lavec) segrade på Axevalla i tisdags.
Det trots att han drog undan med ett 1.11-varv initialt över full väg och bitvis ledde med 100 meter!
– Men det är en fruktansvärd moral i den här hästen. Han har ger alltid allt. Det är en fruktansvärd kraft i honom och nu siktar vi mot klass II-försöket på Åby den 3 februari. Den dagen det stämmer för honom kan han vinna i det sammanhanget också, säger Anton som fått se just den nämnda hästen vara trea, femma, sjua och oplacerad inom rikstoton under år 2017.

Omlagd träning, ett höbyte för åtta veckor sedan och regelbundna laserbehandlingar lyfts fram som förklaringar till de förbättrade resultaten.

”Inga konstigheter”

En ny V75-start är det alltså tal om i morgon. Sunwapta Goj ska få besöka Gävle ihop med sina nya tränare som huserar på en gård en dryg halvmil från Axevalla travbana.

Fakta

SUNWAPTA GOJ

3-årigt brunt sto e. Sahara Dynamite-Mrs Meyer Landsky e. Sugarcane Hanover

Statistik: St: 12: 5–3–1, 373.500 kr, *15,2m 12,1ak 14,2am
Ägare: Stall Obsessed HB, Axvall (Leasingtagare)
Uppfödare: Olofsson Johnny & Gunilla
Främsta meriter: Femma i korta E3-finalen för ston efter att ha vunnit sitt försök, tvåa i Oaks Consolation.

Att gemene man frågar sig hur en E3-finalist som anses vara ett av kullens 15-20 bästa ston plötsligt hamnar i en sådan regi är inte konstigt och inte heller helt enkelt att lista ut, även om paret har samlat på sig en hel del erfarenhet.
I Malins fall efter att ha jobbat hos såväl Anders I Jonsson som Ulf Stenströmer på Axevalla, i Antons fall efter fem år hos Stenströmer där han en period hade ansvaret för tvååringarna och därtill en period som privattränare för Lars Järpedal på Vargön.
– Jag förstår att folk undrar hur det blivit såhär. Vi har god kontakt med Helena Rogowski som är den som behandlar våra hästar med laser och det är genom en bekant till henne den här chansen har uppstått. Hästen köptes från Sten O Jansson på vår rekommendation och sedan har vi upprättat ett leasingkontrakt med köparen. Det är inga konstigheter och det är ingen hemlighet, säger Anton Johansson.

Tar man en titt på historikfliken på Sunwapta Goj på travsport.se så kan man konstatera att det är en Lennart Bengtsson som står bakom köpet av stoet.
– Vi har bara pratat med den här mannen i telefon än så länge, men han verkar ha förtroende för det vi håller på med så det känns bra, säger Johansson.

”Stor brun travhäst”

För Sunwapta Gojs del har livet sett annorlunda ut sedan hon blev västgöte, något som också gjorde att paret var nervösa inför tävlingsdebuten i deras regi.
Nervösa i onödan visade det sig…
– Jag var inte nervös för att det skulle gå dåligt utan mer nervös för att man ville att det skulle gå så jäkla bra. När man köper en sådan här häst för de pengarna vill man inte att det ska strula. Det är så lätt att man börjar tänka massa och komma in på fel banor om det blir en dålig start, menar Malin.

Sunwapta Goj ska därtill ha gått på lösdrift hela sitt liv och nu fått vänja sig med ”stallivet” på ett helt annat sätt. Något som inte nödvändigtvis behöver bli en lyckad förändring.
– Men det verkar ju ha gått bra också. Hon gör inte så mycket väsen av sig som typ betraktat. Det är en typisk stor, brun travhäst. Genomsnäll, tacksam och ingen man lägger märke till speciellt så i stallet, men så medveten om vad som gäller när det är tävling. Där växte hon en klass, säger Malin.

Efter svepningen på Åby stod det klart att man skulle fullfölja planen och gå mot E3 Revanschen i Gävle. Där är man nu och dessutom i en position med en av de mer betrodda hästarna i loppet.
– Det ska bli tre minusgrader och lite snö så nu får hon starta med brodd bak för första gången. Det är en supertravare så jag tror inte det ska ha någon betydelse, avslutar Malin Karlsson.

Om mindre än ett dygn påbörjas resan mot Gävle.
En resa där ett nytt kapitel ska skrivas i Sunwapta Gojs travliv.

Fakta

I KORTHET...

Ni har Greenleaf Slim (e. Andover Hall) 1.996.099 kr/1.11,2aK i träning. Hur mår han?
– Jag hade honom som passhäst hos Ulf Stenströmer. Han har varit här en månad nu och det är mer glädje i hon igen. Han gick ett bra provlopp i lördags mot nollhästar som motivationshöjare och nu handlar det främst om att köra snällt och se till att han tycker det här är roligt igen. Hästen startar på Färjestad på måndag, säger Malin.

Hur hittade du in i travet?
– Jag har alltid varit travintresserad och min pappa jobbade som tidtagare åt Mats Ahlqvist och senare åt Göran Borgås när de refererade på Axevalla. Jag blev dock biten av en ponny på Sommarland som barn och höll mig ifrån hästarna tills jag träffade Malin. Då körde jag häst för första gången som 19-åring. Malin jobbade hos Anders I Jonsson då och som den toffelhjälte man är så följde jag med ut till stallet på helgerna och hjälpte till, säger Anton.

Andra halvan av året (231.300 kronor in) har gått klart bättre än den första (102.700 kronor), någon förklaring till varför?
– Höbytet för åtta veckor sedan har varit centralt, men därtill så har vi haft några problemhästar tidigare som varit inne i uppbyggnadsperioder eller helt enkelt inte gått att få ordning på. Då blev det en mellanperiod, men nu går ju hästarna som tåget igen, säger Malin.

Tiden hos Ulf Stenströmer och Lars Järpedal, hur vill du beskriva den?
– Hos Ulf fick man ju köra oerhört mycket hästar och att just köra många olika typer lär man sig väldigt mycket av. Lars Järpedal är en jäkligt schysst person att jobba för, jag fick sköta om banorna också utöver själva hästarna och det var något nytt och nyttigt att lära sig med. Dock var vi inte helt överens om hur hästarna skulle tränas, men det är inga hard feelings mellan oss på något vis, säger Anton.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Hästarna ska hävda sig”

Fördelarna är många och nu satsar Petter Lundberg och Sandra Eriksson på en filial i Eskilstuna.
– En del passar med brodd, andra inte, säger Eriksson.
Av
Pär Gustafsson
Sandra Eriksson presenterade sig för Eskilstunapubliken när hon vann V75-lopp bakom Glenn Boko för knappt en månad sedan. ”Det var verkligen en lyckträff”, säger lärlingen. Foto Martin Langels/ALN
Sandra Eriksson presenterade sig för Eskilstunapubliken när hon vann V75-lopp bakom Glenn Boko för knappt en månad sedan. ”Det var verkligen en lyckträff”, säger lärlingen. Foto Martin Langels/ALN

Natten till lördag förra helgen kom Petter Lundberg och Sandra Erikssons hästar till Berga Gård utanför Eskilstuna där Håkan ”Hockey” Eriksson plockat fram topphästar under många år. Den tidigare Sundbyholmtränaren sålde anläggningen förra året och Petter Lundberg har skickat ner tio hästar.
– Vi kollade på ett par gårdar innan vi bestämde oss för Berga Gård. När det var plusgrader var körvägarna och rakbanan fantastiskt fina. De sköter banorna och även när det var fruset i marken var det bra. Som det verkar är gården utmärkt, berättar Sandra Eriksson.

Petter Lundberg. Foto Hanold/ALN

Lärlingen kommer att vara stationerad på filialen och Petter Lundberg kommer vara den som pendlar lite mer mellan Boden och Eskilstuna. Lundberg kommer att köra både snabbjobb och lopp när det passar i mellan-Sverige och kommer att ha bra koll på hästarna på båda ställena.

Bodentränaren har även tidigare haft filialer och gillar att träna och tävla på banor längre söderut.
– Beslutet att ha ett ställe söderut har växt fram. Våra hästarna brukar tävla lite sämre på vintern, men förra året gick stallet faktiskt riktigt bra, säger lärlingen.

Största skillnaden är brodden

Hon berättar att det är många fördelar med en filial i mellersta Sverige.
– Den största skillnaden är vi slipper de allra skarpaste brodden här nere. En del passar med dessa, andra inte. Vi tycker att vi har hästar av bra klass som vi vill tävla med under vintern och eftersom flera inte fungerar bra på brodd var valet enkelt att skaffa en filial. Vi har jättefina träningsmöjligheter på gården i Boden också. Under vintern bygger vi styrkan i backen, men vissa pallar som sagt inte att gå med brodd.

Tanken är att vi ska tävla regelbundet med hästarna som står i Eskilstuna och även kunna vara med i lite större lopp

Prispengar och närheten till flera banor är ett stort plus.
– Tanken är att vi ska tävla regelbundet med hästarna som står i Eskilstuna och även kunna vara med i lite större lopp. Hemma har vi Bodentravet och närmsta grannbanan som kör i vinter är Umeå. Dit är det 30 mil och i Boden och Umeå är det i princip bara vardagstrav. Vill man vara med i några större lopp är det Bergsåker som gäller och till Sundsvall har vi 55 mil. Det är inte ljust många timmar under vintern och blir sjuka resor. Det tar på psyket och det här blir en fördel både för oss och hästarna.

Fakta

Tränarstatistik Petter Lundberg

År – Resultat – Inkört
2013 – 147 st: 15-9-17 – 900.900 kr
2014 – 162 st: 14-19-8 – 966.675 kr
2015 – 163 st: 30-20-15 – 1.492.500 kr
2016 – 160 st: 21-17-13 – 1.299.950 kr
2017 – 115 st: 23-14-15 – 1.317.400 kr

Expandera

Elva hästarna i Eskilstuna

Bodentränaren har tänkt att ha åtta till nio av stallets hästar på filialen.
– Just nu är det tio plus Mister Burman. Hans ägare Tilda Wahlberg är på praktik här och då är det inga problem att sköta elva hästar. Vi ska tävla med travarna som står i Eskilstuna och den yngsta är tvåårige Apeman. Planen är att han ska kunna förberedas utan brodd och starta tidigt som treåring.

Vad har ni för förhoppningar?
– Vi tror att vi har så bra hästar att de ska kunna hävda sig här nere. Jag hoppas att de får vara friska och vi måste testa. Konkurrensen i vardagstravet tror jag inte är någon större skillnad här och hemma i Boden.

Sandra Eriksson med Nochebuena Face på Bergsåker. Foto Hanold/ALN

Hur har hästägarna reagerat?
– De är väldigt positiva. Vissa vill ha hästarna i Boden och andra här nere. Nu kan vi erbjuda båda alternativen. Sedan är tanken att hästarna vi har på filialen ska gå upp igen när det blir sommarbana i norr.

Fakta

Kuskstatistik Sandra Eriksson

År – Resultat – Inkört
2013 – 236 st: 26-25-22 – 1.284.100 kr
2014 – 236 st: 27-17-23 – 1.112.150 kr
2015 – 295 st: 40-31-22 – 1.891.000 kr
2016 – 371 st: 43-40-36 – 2.701.800 kr
2017 – 262 st: 38-28-20 – 1.989.991 kr

Expandera

Hur länge kommer ni ha hästar på Berga Gård?
– Minst sex månader och sedan kommer vi att utvärdera. Vi får se hur det flyter på och kommer det in nya hästarna kan vi fortsatt ha filial, vilket både jag och Petter vill. Samtidigt måste verksamheten gå runt och framgångar är en färskvara. Vi måste prestera för att få in nya hästar. När vi gick ut med att vi skulle till Berga Gård har vi faktiskt fått in nyförvärv och det går att ordna fler boxar. Fast blir det fler än åtta-nio travare måste vi ha mer personal. Sedan är det inte givet att det är jag som är stationerad på filialen hela tiden.

Tilda Wahlberg och Mister Burman är på praktik hos Sandra Eriksson. Foto Alf Lindbergh

Sandra Eriksson är flitig i sulkyn. Hon har 2017 kört 262 lopp, vunnit 38 av dessa och passerar två miljoner inkört inom kort. 2016 segrade lärlingen 43 gånger och körde in över 2,7 miljoner.
– Det är nära till många banor här nere och självklart kommer jag vara tillgänglig som körsven. Jag vill köra så mycket som möjlig. Med tanke på avstånden här nere hinner jag göra klart stallet innan jag åker på trav. Hemma fungerar det inte riktigt så.

På söndag smygstartar Eriksson med Mister Burman på Solvalla.
– Vi får fin resa från innerspår och siktar på pengar. Vi har planerat att gör de första starterna med våra hästarna här nere söndag den 17 december på Solvalla.

En av hästarna på filialen är Easy Tiger Pellini. Han var med i en otäck olycka 2016, men han lurade döden och kom tillbaka till tävlingsbanan.

Fakta

Stall Lundbergs hästar i Eskilstuna

Namn – Ålder – Stam – Resultat

  • Antonio America – 7 – Going Kronos-Pulpa – 38 st: 7-3-2, 275.150 kr
  • Apeman – 2 – Maharajah-Ivy Swinger – ostartad
  • Easy Tiger Pellini – 5 – Ready Cash-Be Mine Pellini – 11 st: 4-3-0, 168.00 kr
  • French Target – 9 – Juliano Star-Naissance de Perle – 64 st: 12-8-3, 466.050 kr
  • Glenn Cashman – 7 – Juliano Star-Cash Queen – 14 st: 5-2-1, 153.000 kr
  • Global Science – 5 – Jaded-Mauna Loa – 18 st: 6-6-0, 369.100 kr
  • I’m Gonna Getcha – 4 – Super Arnie-Precilla Ås – 3 st: 1-1-0, 22.000 kr
  • Malgomaj B. – 9 – Kiss Francais-Filippa B. – 63 st: 9-8-9, 766.950 kr
  • Niklas M.J. – 3 – Orlando Vici-Anja A.E. – 8 st: 0-0-0, 11.100 kr
  • Ten Times – 4 – Juliano Star-Lindy’s Time – 7 st: 0-0-0, 20.500 kr
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Lagspelaren

En söndagkväll kan han ge tips till en V65-omgång på Sörlandet.
Morgonen därpå kan han trimma sitt egna kallblod för att följa upp med en kvällssändning bestående av breddlopp i Mantorp.
Blir tisdagen ledig så följer han med glädje lunchloppen från favoritbanan Skrubbs.
Sulkysport tog ett snack med evighetsmaskinen Åke S Olsson om den kraft som aldrig tycks sina, hans roll på spelplanen och kärleken till travsporten i stort.
Av
Emil Persson
Åke S Olsson berättar om sitt arbete på ATG Live och travlivet i stort.
Åke S Olsson berättar om sitt arbete på ATG Live och travlivet i stort.

Vi börjar med att klargöra en sak direkt. Innan jag började jobba för Sulkysport arbetade jag 17 månader för Kanal75 med att göra ATG Live-sändningar.
Där var jag och Åke S Olsson med andra ord kollegor. En Åke som jag aldrig hade träffat förut, men som direkt tog sig an mig från första arbetsdagen och fick in mig i rutinerna. Att känna mig bekväm och avslappnad när det var skarpt läge och live.
En känsla som kanske inte är given ska infinna sig på en arbetsplats där merparten är frilansera och ”slåss” om arbetspassen?
– Det är möjligt att det var annorlunda förr, men idag känner jag inte av något sådant. Jag tycker det är ett bra lag som gör ATG Live och som hjälper varandra. Om någon tränare har två hästar som startar dagen efter mitt arbetspass kan jag väl lika gärna fråga om dem också åt min kollega som ska göra sändningen till den banan dagen därpå och ge honom den informationen, det gynnar väl alla, säger Åke.

När jag når Åke under torsdagseftermiddagen är han på väg till Kanal75:s lokaler i Hästsportens Hus.
– Jag har ryckt in som programledare ikväll åt Oskar Westberg. Nu när Bergsåker var tvungna att ställa in sina tävlingar så kommer Bergen in som saxbana istället så jag får sköta den banan lite också, men det är inga problem, där har man ju rätt så bra koll, säger Åke.
Så sant som det är sagt. Otaliga är de arbetspass Åke gjort kring de norska tävlingarna och han kan rabbla banlängder, upploppslängder och championlistor till höger och vänster om de flesta banorna.

58-oddsare

Åke S Olsson är uppfödd i Solna och inte en travfamilj. Men till Solvalla hittade han likväl.
– Jag hade varit där när jag var… ja, sex eller sju år gammal, men första gången jag gick på allvar kan man säga med någon form av ambition var som tolvåring. Jag gick ihop med en polare och hans farsa. Jag bad morsan om stålar och fick en hundring. Hon sade till mig att ”kom aldrig mer och fråga om pengar till trav när du spelat upp detta”, men när jag kom hem hade jag 580 kronor med mig. Jag spelade tio kronor i varje lopp och i det avslutade loppet fick jag in en 58-oddsare körd av Tord Ivar Holmlund. Det var Stig H Johanssons tredjehäst i det loppet. Morsan förstod att jag var fast i travet, där och då.

När skolan var klar jobbade Åke på ett lager. De dagar – inte sällan två i veckan – som det var trav på Solvalla lämnade Åke jobbet klockan 15:30.
– Jag åkte direkt till Solvalla, satt på E-läktaren och tittade på värmningar. Det var livet redan då och har så förblivit.

Därefter skiftade Åke jobb. Mobiltelefoni och telefonväxlar blev nästa arbetsområde och var en bransch inom vilken han jobbade fram till år 2011.
– Jag går fortfarande på utbildningar och håller mig uppdaterad så jag är inte helt utan jobb i den branschen heller, men travet är ju det stora, så är det ju.

När Åke gjorde debut på just ATG Live så var nuvarande generalsekreteraren på ST, Johan Lindberg chef.
– Det var väl mer eller mindre en slump att de ville testa mig. Jag hade varit lite kaxig och sagt att ”det där ska väl inte vara så svårt”. Plötsligt en dag ringde Åsa Elmroth och berättade för mig att jag var uppsatt på ett pass. När sommaren kom var det många som ville vara lediga och jag var tydlig med att jag kunde ta så många pass som bara gick. Därefter har det rullat på.

Arnengs förslag

Fyra år tidigare hade han tagit licens för att såväl träna som köra travhäst.
– Jag ägde min första häst ihop med några polare som 20-åring. Då var den hos Göran Lång på Berga Gård, men sedan flyttade han och då lämnade vi hästen till Per-Erik Pettersson. När han i sin tur drog till Irland så flyttade vi hästen till Glen Norman. Där kan man säga att jag blivit kvar sedan och haft mycket roligt ihop med både Glen och Peter G Norman.
Det var Johan Arneng som frågade Åke om de inte skulle ta licens ihop vilket också blev fallet. Sedan dess har han kört sporadiskt, men nått upp i 57 lopp totalt och räknat hem två segrar. Däribland med egenägda och egentränade Lilljeppe (e. Super Photo Kosmos).
– På Skrubbs! Det är det roligaste jag varit med om med mina hästar. Jag stallade upp honom på Skrubbs där en tjej som heter Frida Nyberg tog hand om det dagliga. Det var ett par kilometer in till banan så vi körde hästen i långvagn in när det var dags och satte på riktig sulky när det var dags för lopp. Han hade haft en period av mycket galopper bakom sig och mådde uppenbart bra av det upplägget, säger Åke.
Du verkar ha en förkärlek för just Skrubbs och gör många sändningar därifrån. Varför?
– Jag har varit gift med en gotländska och lärt känna mycket folk på ön. Det är något speciellt med sommartravet på Visby, det finns så mycket glädje och är inte riktigt… ja, säg lika allvarligt. Jag har gjort det mesta där ute; såväl ropat ut diskvalificerade hästar som varit konferencier på deras travgala, banan ligger mig varmt om hjärtat.

Åke S Olsson efter en träningsförmiddag med kallblodet Wild Isak. Foto: Privat

Idag tränar Åke en häst. Kallblodet Wild Isak (e. Bokli Eld) 148.250 kr/1.27,9am.
– Jag har haft honom här sedan sju veckor tillbaka och hyr en box på Erikssund. Han har skrittats varje dag i sex veckor och funnit sig till rätta. Han är som en hund. Jag har aldrig kört ett kallblod innan, men han travar bra och har visat så pass hög kapacitet att det är värt att lägga tiden på honom.

Åker på julafton

Åter till jobbet på ATG Live. För det är ett jobb, även om Åke själv hade svårt att förstå det initialt.
– Det tog sin tid att förstå. Man har älskat travet i alla år och så sitter man plötsligt där och får betalt för att göra det roligaste man vet? Fantastiskt, jag är tacksam.

Du verkar gå in till varje sändning med en sällan skådad entusiasm oavsett om det handlar om en breddloppsdag i Boden eller en V75-omgång från Solvalla. Hur är det möjligt?
– I grunden så är det ju för att travet är just så förbannat kul. Och dessutom känner man sig uppskattad många gånger. Att jobba med loppen före, prata med en amatör som drar hela bakgrundsstoryn kring hästen och sedan få följa upp hur det går i avgörandets stund… det är en härlig känsla. Spekulationerna före, att sedan få följa allt live och kommentera det som sker. Få följa hur till exempel Malin Viklund eller Jenny Engfors gått ifrån att finnas med i breddloppen till att i princip dominera. Det är häftigt, sådant gläder mig.

Och du gör mycket sändningar från Norge?
– Ja, säkert en gång i veckan i alla fall. Ofta är det söndagskvällar för Sörlandet eller kanske lördagskvällar från Harstad. Det har sin charm och jag fick väldigt mycket hjälp av Even Elvenes i början när jag gjorde Norge. Han lärde mig massvis om de både hästar och aktiva som jag har stor användning av än idag. Det här är mer än ett jobb, det är ett liv. Jag har jobbat mycket och gärna hela mitt liv, jag har inga problem med det.

Hur vill du beskriva din roll på ATG Live?
– Att jag är allround. Man kan kasta in mig som högerback eller vänsterytter. Jag kan vara tipsexpert, jag kan vara programledare, jag kan åka iväg och göra ett värmningsjobb. Jag kanske inte är bäst på allt eller bäst verbalt, men jag hanterar det mesta.

Är du besviken över att du inte blivit en ”TV4-man”?
– Nej. I början kanske man var det lite grann, men inte nu. Även om jag kanske uppfattas som pratglad så jobbar jag gärna lite mer i det tysta. Jag behöver inte synas. Men jag ska faktiskt göra en ”fyransändning” nu, den 25 december från Umåker. Flyget gick inte särskilt bra och jag vill inte riskera att komma försent så jag har tänkt påbörja resan med bil på julafton.

Men du fick ju jobba Julafton med Vincennes tävlingar förra året också Åke…
– Men det var inga problem. Mina barn (Åke har fyra barn) var på Gotland så jag såg inte det som något bekymmer. Det blir säkert kul på Umåker, jag har faktiskt aldrig varit där förut.

Jag tror vi tar det där som slutord väl värda att symbolisera Åke S Olsson som yrkesman och människa.
Den positiva inställningen.
Att aldrig jobba från utgångsläget att något är ett problem.
Lojaliteten gentemot arbetsgivare, kollegor och i förlängningen gentemot travsporten.