Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Sveriges mest underskattade häst”

Tolva på intjänatlistan över svenskfödda treåriga ston i år med drygt 400.000 kronor.
– Jag brukar säga att jag har Sveriges mest underskattade häst. Snittoddset hon stått i de senaste tio loppen är 38 gånger, säger ägaren Hans Bergetorp som vant sig att hans Sheilah Laday slår ur underläge.
Av
Lars G Dahlgren
Sheilah Laday och Hans Bergetorp den sommardag 2015 han valde ut henne. Foto Privat
Sheilah Laday och Hans Bergetorp den sommardag 2015 han valde ut henne. Foto Privat

På söndag är Sheilah Laday en av de 36 hästarna i Breeders Crown-semifinalerna för treåriga ston. Hon tog sig dit genom att bli trea bakom Vamp Kronos och Dibaba i den sista uttagningsrundan på Axevalla förra tisdagen. Hans Bergetorp och sambon Annie von Krusenstierna bilade från Alsen i Jämtland till Axevalla för att stötta sitt sto.

– Vi vet att vi har haft otrolig tur, de flesta kämpar i travsporten hela sina liv utan att få någon sådan här häst. Vi fick en stjärna på ”första försöket”. Vi kan bara hänga med på vagnen och skörda frukterna av det fantastiska jobb Peter G Norman och skötaren Emelie Nordqvist gjort och gör med Sheilah Det gäller att njuta maximalt av det. Jag försöker se Sheilah så ofta det går när hon tävlar. Eftersom hon är i träning på Solvalla har det blivit en del resor, säger Hans Bergetorp.

Dock har han missat de två gånger i år hans häst vunnit.

– Ja, kan du tänka dig. Det är klart att det grämer mig att jag inte varit på plats någon av de gångerna.

Resan till Breeders Crown-kvalet på Axevalla sammankopplades med att besöka Sheilah Ladays uppfödare Roland Fredriksson och Annelie Olsson. Annies von Krusenstiernas dotter är tillsammans med Erik Fredriksson, vars pappa Roland Fredriksson alltså fött upp Sheilah.

– Stochampionatet är ett givet utflyktsmål varje år och då hälsar vi förstås på hos Roland och Annelie. För två år sedan gick vi efter att ha ätit en god middag ut för att titta på unghästar. Bland de ettåriga stona gick hon, Sheilah. Hon utmärkte sig direkt, kom fram för att hälsa. När sedan något hände som gjorde att hela flocken drog iväg bortåt i hagen tog hon ledningen och travade ifrån de andra som galopperade! Då kände jag bara, henne ska jag ha!

Fakta

Sheilah Laday

sto 3 år e. Text Me – Singularity e. Windsong’s Legacy
22 st: 2–3–6
Rekord: 1.15.8m – 1.12,9ak
Insprunget: 439.500 kr
Uppfödare: Roland Fredriksson & Annelie Olsson
Ägare: Ärsn’bussan, Alsen
Tränare: Peter G Norman
Körsven: Peter G Nornan
Skötare: Emeile Nordqvist

Expandera

Men Hans Bergetorp ville för säkerhets skull ha en opartisk och saklig bedömning också.

– Peter G Norman känner vi sedan tidigare, min sambos systerdotter är Peters sambo Jennie Samuelsson. Dagen efter vi först tittat på Sheilah frågade jag Peter om han ville hjälpa mig att köpa en häst. Vi åkte till Roland igen. Jag var lite lurig och låtsades vara intresserad av en efter Love You. När Peter tittat klart och fick föreslå vilken jag skulle välja sa han Sheilah, utan att han visste att det var henne jag egentligen ville ha hans omdöme om. Då var det liksom inget snack om saken längre.

Att ägare tycker om sina hästar hör till bilden och Hans Bergetorp är inget undantag. Han jämför sitt sto med Östersunds FK:s sensationella framfart i den europeiska fotbollen.

Sheilah Lday och Peter G Norman vid segern på Solvalla i oktober. Foto Martin Langels/ALN

– Ingen utanför den inre kretsen här i Jämtland har trott på dem någon gång. Så har det varit hela tiden när de avancerat i seriesystemet, när de kom upp i allsvenskan, och nu när de är ute i Europa också. Ständigt nederlagstippade av experterna och journalisterna. Ingen har begripit hur bra de är. Det är på ett sätt skönt att slå ur underläge, men samtidigt vill man ju också ha det där erkännandet. Det har varken ÖFK eller Sheilah Laday fått ännu. Vi som är nära henne tycker att hon är ett av de absolut bästa stona i kullen. Ge henne den rätta resan på väntan och hon tar fram tigerhjärtat, då är hon farlig för vem som helst, säger Hans Bergetorp.

Sheilah Laday ägs av Bergetorps företag, Alsen Buss som på jämtska blir ”ärs’nbussan” som stallpseudonymen är.

– Min bror Jan och jag driver företaget. Det är sex anställda, och vi har kontoret på Wången. Går Sheilah Laday till Breeders-finalen kan det nog bli en supporterbuss-resa härifrån till finalen i Eskilstuna, tror och hoppas Hans Bergetorp.

Sheilah Laday vid E3-finalen i somras. Foto: Martin Langels/ALN

Sheilah Laday har i hälften av sina 20 starter varit bland de tre främsta och under stor del av treåringssäsongen tävlat i kulleliten.

– Hon debuterade som tvååring och började säsongen fint i vintras. De lopp vi siktat på har varit E3, Oaks och nu Breeders Crown. I långa E3 var hon fyra. Även om hon ligger så bra i statistiken tycker vi att hon haft en del stolpe ut. Hon har varit underskattad hela tiden och det beror nog till viss del på hennes litenhet. Hon är bara 1.49 över manken. Men det Sheilah saknar i storlek tar hon igen i spänst och inställning. I princip för varje lopp har hon blivit bättre och bättre och man har tänkt att ”det här blir väl hennes bästa lopp i år”. Så kommer hon ut gången efter och är ännu bättre!

Hans poängterar också att Sheilah Laday är den som gjort flest starter i år av alla de vinstrikaste treåriga stona i Sverige.

Fantastisk form i åtta månader

– Inte för att det är värt något i sig att starta mycket, men att hon gjort det säger mig att hon klarat att hålla fantastisk form i åtta månader. När jag frågat Peter om han inte ska kolla upp henne hos veterinär någon gång, det måste ju man i princip göra med alla hästar på den här nivån, så har han svarat ”nej varför ska jag göra det, det finns ingen anledning!” Hon startar på och blir bättre och bättre, det är en drömhäst!

Fakta

Vinstrikaste svenskfödda 3-åriga ston 2017

  1. Dibaba (tränare: Roger Walmann) – 1.840.000 kr
  2. Candy La Marc (Lars Rasmussen (a)) – 1.630.992
  3. Vamp Kronos (Jerry Riordan) – 1.596.677
  4. Calamara’s Girl (Svante Båth) – 1.396.900
  5. White Lightning (Jörgen Westholm) – 1.192.250
  6. Run Chica Run (Peter Untersteiner – 1.150.000
  7. Hevin Boko (Timo Nurmos) – 696.000
  8. Bellatrix Zet (Daniel Redén) – 565.500
  9. Drizzle C.C. (Lise-Lotte Nyström) – 598.000
  10. Catch My Love (Suanne Jansson/Tobias J Gustafsson) – 511.000
  11. Devs Daffodil (Joakim Lövgren) – 447.000
  12. Sheilah Laday (Peter G Norman) – 419.500
Expandera

Fokustema
Fokus: Elitloppsvinnaren återvänder
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Vill du ha Steinlager?

För drygt tre veckor sedan ringde Anne Turid Thales telefon. På displayen framgick det att det var hennes tidigare arbetsgivare under många år som sökte henne i ett angeläget ärende: – Vill du ha Steinlager..? frågade Per Oleg Midtfjeld när hon svarade.
Av
Mia Törnberg
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN

 

Svenskfödde Steinlager (e. Good As Gold) tävlade i den absoluta världstoppen under norsk flagg för Per Oleg Midtfjeld i mitten av 2000-talet, med seger i både Oslo Grand Prix och Elitloppet 2005. Jörgen Westholm sålde den Lars Åberg-uppfödde hingsten till norrmannen Knut Olausson som treåring. Steinlagers karriär, som avslutades för tio år sedan, inbringade över 14,5 miljoner kronor. När Knut Olausson gick bort i cancer 2010 fick Midtfjeld Steinlager i sin ägo. 2017 blev han invald i Hall of Fame.

Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg menade allvar…

Nu har hästen fått ny ägare igen.
– Jag blev väldigt förvånad! Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg verkligen menade allvar..? Men han tyckte verkligen att jag skulle ha Steinlager, säger Anne Turid Thales.

Anne Turid Thales var skötare till Steinlager från fyraårssäsongen tillsammans med Tore Björn Diskerud.
– Steinlagers karriär och allt vi upplevde var fantastiskt. Det största var Elitloppet – även om segern i Oslo Grand Prix var häftig på hemmaplan. Men Elitloppet var vansinnigt! Jag minns allt. Från trummorna på morgonen – för jag sov alltid i en fällbar solstol utanför Steinlagers box när vi reste ska du veta, skrattar Turid Thales.
– Redan vid sju på morgonen började trummorna ljuda, och jag minns att jag tänkte ”nu är det på allvar”.

Steinlager. Foto Claes Kärrstrand/Hingstfotografen

Steinlager tog dock det mesta med ro, även uppståndelsen under Elitloppssöndagen. Han lade sig till och med och vilade i boxen mellan försök och final, berättar Anne.
– Oleg sade att han kunnat köra fortare (1.10,0 reds. anm.). Steinlager var i toppform. Han såg så ut, det här skulle han bara vinna! Steinlager hade alla goda egenskaper; iskallt psyke, vinnarskalle och enorm lungkapacitet. Det var ingen häst som kunde träna som honom…

Tjugoårige Steinlager är nu åter på svensk mark sedan Turid Thales hämtat honom från Norge i onsdags.
– Han kommer att tjänstgöra i aveln under våren, och sedan flyttar han hem till mig utanför Kristinehamn i Värmland för att bara gå här och mysa på fältet som mina andra två pensionärer.

För att bara gå här och mysa på fältet

Steinlager gjorde 88 starter (35–15–12), rekordet 1.10,0ak* sattes vid Elitloppssegern och totalt sprang hästen in 14.628.677 kronor.
2007 klev han in i avelsboxen och bästa avkomman är norskfödda stoet I Love Paris, 1.10,0ak/3 419 265 kr, som förra året bland annat vann Sto-EM på Solvalla. West Wing och Bon Frecia är två andra dubbelmiljonärer ur hans produktion.

 

Fokustema
Fokus: Jimmy Takter slutar
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Full action eller ingen action alls”

Att Jimmy Takter lämnar travsporten – eller tar timeout, det återstår att se – ger stor publicitet på andra sidan Atlanten. Inte bara inom travsportens media. I en stor intervju för en galoppsajt är Jimmy öppenhjärtig:
– Varken trav- eller galoppsporten är längre vad det var när jag kom hit. Speciellt travsporten är misskött. Vi har tagit allt för givet: våra kunder, ägarna, tränare, personal i stallen, allt runt om oss. Nu handlar det för sporten om att slåss i uppförsbacke.
Av
Lars G Dahlgren
Jimmy Takter vann själv lopp i torsdag och igår blev det en tränarseger. Karriären avslutades (?) med två triumfer. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Jimmy Takter vann själv lopp i torsdag och igår blev det en tränarseger. Karriären avslutades (?) med två triumfer. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Intervjun i thouroghbreddailynews.com har rubriken: ”Han är på topp så varför slutar han?”.

Jimmy Takters situation och beslut jämförs med de främsta tränarna i galoppsporten. Där skulle det aldrig ske, det Jimmy gör nu, skrivs det i artikeln. ”Det är otänkbart att någon galopptränare skulle sluta när han fortfarande står på topp”. Jimmy förklarar bakgrunden till att han med några av världens bästa travhästar i sitt stall nu lämnar över ”allt” till dottern Nancy Johansson och sin högra hand i stallet sedan flera år tillbaka, Per Engblom.

Jimmy Takter med dottern Nancy på auktion i Lexington. Foto: Adam Ström/stalltz.se

– Jag kommer att finnas tillgänglig om de behöver hjälp med något, säger Jimmy samtidigt.

58-årige Jimmy Takter annonserade redan förra året under Kentucky Futurity-meetinget i Lexington sitt beslut att 2018 blir hans sista år i rampljuset och att han sedan skulle ta timeout. Detta efter 35 år i den amerikanska travsporten. Han kom dit 1982, och har skaffat sig en meritlista och stjärnhästkavalkad som knappast torde gå att överträffa.

Att Jimmy Takter skulle lägga ner livet som travtränare var alltså allvar, och han väntar inte till årsskiftet med att tacka för sig. Nej, han gör det redan 1 december och avslutar swn november med att starta hästar på Dover Downs. Anledningen är att Jimmy och hustrun Christina sedan ska börja timeouten med en semesterresa till Australien och Nya Zeeland.

– Nästa år ska jag leva det sköna livet, genom bli catchdriver för Per, skämtade Jimmy till Sulkysports utsända under årets Kentucky Futurity-meeting, innan han blev mer allvarlig:

– Nej, det här handlar om att kunna bli fri och göra vad jag vill. Inte 24 timmar om dygnet runt, året runt, känna, och ha ansvaret för hästarna, stallet, personalen, ja allt. Vill jag vara i Florida hela vintern vill jag kunna vara det. Vill jag åka till Paris vill jag kunna göra det på sommaren, inte stå och huttra i kylan på Vincennes under Prix d’Amérique. Känner jag för att åka hem till mamma och pappa och släkten hemma i Sverige en månad vill jag kunna göra det.

Känner jag för åka hem till mamma och pappa och släkten hemma i Sverige en månad vill jag kunna göra det

En av de viktigaste egenskaperna som ligger bakom att Jimmy blivit den han är, världsledande tränare i travsportenm är hans enorma vinnarskallen. Denna egenskap är en avgörande faktor till att då att det inte finns något alternativ. Att gå en ”medelväg”, dra ner på sin verksamhet, ha några få hästar, är inte tänkbart.

– Jag känner att jag måste göra det så här. Jag har fått kämpa hårdare och hårdare för att motivera mig och till slut blir man urlakad. Jag känner att jag inte kan fortsätta på samma nivå som jag haft. Och om jag inte kan vara på den högsta nivån, så vill jag inte hålla på. Jag vill vara på topp, Så fungerar jag. Det finns de som säger att jag borde hålla på med 10-15 hästar men det är inte jag. Jag vill ha antingen ”full action” eller ”ingen action alls”, säger Jimmy till thouroughbredracing.com.

Jag vill ha antingen ”full action” eller ”ingen action alls”

34 Breeders Crown-segrar, Årets tränare sex gånger, fyra Hambletoniansegrar…att det finns en mättnad är kanske inte så konstigt. Jimmy säger också öppet att han tycker att glädjen i sporten försvunnit.

– Jag vill inte kritisera vår sport men både trav- och galoppsporten är inte som den har varit. Särskilt inte travet. När jag kom hit för 36 år sedan var det ett helt annat ”ballgame” än vad det är nu. Det var mer glamoröst, mer status. Fullbloden har detta kvar. Men travsporten är misskött. Vi har tagit våra kunder och hästägare för givna. Vi har tagit tränare, deras personal, allt runt om oss, för givet. Efter all misskötsel, och hur länge den fått fortgå, slåss nu sporten i uppförsbacke. Det spelar ingen roll om det blir casino på Meadowlands. Jo, det kommer att bli högre prispengar i loppen och kanske kommer fler människor att föda upp hästar, men det kommer inte att ge entusiasmen och glamouren tillbaka till sporten. Alla som varit med ett tag vet vad jag pratar om. Det brukade vara mycket mer spännande. Nu har det blivit ”bara ett jobb”.

När Jimmy Takter får frågan om varför så få galopptränare väljer att pensionera sig svarar han att han undrar om de har råd att göra det. Takter poängterar att han inte tjänat några pengar, inte blivit rik, på att träna hästar och vinna lopp. Nej, det som gett något i ekonomiskt utbyte är att utveckla avelshingstar. Jimmy och Christina har ofta ägt 20-30 procent i sina hästar. Och Jimmy uppskattar att han under sin karriär tagit 50-60 hingstar till tävlingskarriärer som lett till att hingstarna blivit verksamma i aveln.

– Jag har varit en väldigt bra affärsman. Jag har ägt delar i många av mina bästa hästar. Finansiellt har det gett mig en väldigt god position. Folk tycker ”han är en stor tränare” men det kostar också att vinna en massa lopp, provisionen blir inga stora belopp. Men de flesta avelshingstar som jag utvecklat har jag varit delägare i och det har tryggat min ekonomi för resten av livet.

de flesta avelshingstar som jag utvecklat har jag varit delägare i och det har tryggat min ekonomi

Jimmy tycker också att detta år, hans sista, känts bra. Det slutade ju också på allra bästa sätt. Takters stora tränarprestation denna säsong – ja kanske till och med en av de största förvandlingar han fått till någonsin – har varit att göra en kulltopp av den som tvååring misslyckade Tactical Landing (e. Muscle Hill – Southwind Serena). Denne avslutade treåringssäsongen med att först vinna Breeders Crown och sedan i söndags TVG-finalen på Meadowlands – mot äldre hästar – där han från dödens sänkte Åke Svanstedts världsrekordhållare Six Pack.

Tactical Landing och Jimmy Takter, Sulkysport
Tactical Landing och Jimmy Takter. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

– Eftersom jag vetat att detta år är mitt sista så har jag kanske känt mig mer avslappnad och sett med lite lättare ögon på saker. Det finns de som jag träffat i år som tycker att jag verkat vara gladare, säger Jimmy Takter till thoroughbreddailynews.com.

Här kan hela intervjun läsas.

 

 

Fokustema
Fokus: Minnesord
Läs senare

Den vetgirige travtränaren från Nacka

Igår somnade Karl Gustav Holgersson in på Falu lasarett och hans mångårige vän Johan Lasson har för Sulkysports räkning tecknat ett personligt porträtt av "Holger" – den vetgirige travtränaren från Nacka – och kan läsas nedan i sin helhet:
Av
Johan Lasson
En av Svensk travsports största eldsjälar har gått ur tiden, 88 år ung. Foto Micke Gustafsson/ALN
En av Svensk travsports största eldsjälar har gått ur tiden, 88 år ung. Foto Micke Gustafsson/ALN

Holger och jag träffades första gången 1973. Jag var 17 år och han 43. Jag fick möjligheten att hjälpa till och tjänstgöra som sommarvikarie i hans träningsstall på ett 30-tal hästar, på gården Skoby nära Rosersberg utanför Stockholm.

Karl Gustav ”Holger” Holgersson föddes 1930 och växte upp, mestadels på Lillängen i Nacka utanför Stockholm. Efter avslutad skolgång på Saltsjöbadens Samskola tog Holger jobb hos Kurre Mattson på Solvalla. Han arbetade sedan hos E J Nordin i sju-åtta år, tillsammans med vännen Uno Swed.

Efter några år som tränare i Boden och Ö-vik återkom han till Solvalla och Gunnar Nordin, som han tyckte mycket om. Stall North Star blev sedan hans arbetsgivare (där han fick fram snabblopparen Metro Star) tills Holger tog ut publiktränarlicens på Solvalla i början av 1960-talet. Resten är känd historia för många.

Kreativ och bohemisk

En av ”Holgers” målningar i olja visar Bold Eagles första Prix d’Amérique-seger med Mia Törnbergs bild som förlaga. Foto Privat

Holger hade som en ganska liten tränare gjort sig känd i hela Sverige. Han var framgångsrik, karismatisk, färgstark, kreativ och bohemisk. Det gav sig uttryck i den bemärkelsen att han gick sina egna vägar och prövade nya och ibland lite udda lösningar på gamla problem som hade med träning och hästhållning att göra. Han berättade gärna om dessa lösningar, eller snarare föreläste om dem, på ett sätt som bara tillhörde honom och som inte går att efterlikna.

Dessa föreläsningar var resultatet av egen ”forskning” och reflektioner från en redan lång erfarenhet av travträning. De var dessutom – inte sällan – fyllda av charmerande överdrifter. Hans familj och vi som lärde känna honom nära, visste ungefär hur mycket som kunde dras av från hans excesser. Journalister älskade honom. Han satte ofta sina egna rubriker till deras reportage om honom och hans hästar.

Jag minns bland annat att han liknade en av sina hästar Emter W. (startade i Elitloppet och VM-loppet på Roosevelt Raceway) med boxaren Mohamed Ali. Var han fick den liknelsen ifrån fattade jag aldrig. Han blev min läromästare i travsport som ung och på något sätt en fadersgestalt under 70-talet, även om jag hade en egen god och klok far.

Pratade i intellektuella termer

Han kom senare att bli min äldre och mycket nära vän genom livet. Våra diskussioner och hans föreläsningar fortsatte. Han var inte bildad från någon högskola. Trots det pratade han ofta i intellektuella termer på ett sätt som kunde vara både intressant, tankeväckande och bildande om man, som sagt, visste vad som skulle sovras i det som sades.

”Holger”. Foto: stalltz.se

Hans tankemönster var som ett pipelinesystem med många förgreningar från huvudledningen. Det gällde att hålla honom efter en förgrening i taget, för att kunna ha en vettig dialog. I mer uppgivna stunder tänkte jag att definitionen av en monolog måste vara att ha en dialog med Holger. Tekniken för att behålla dialogen lärde jag mig efter hand. Man stängde helt enkelt av en längre ”förgrening” genom att helt sonika byta ämne, till exempel genom att säga; ”Hur är det med Maria?” (hans dotter). Det fungerade alltid.

”Var kommer han ifrån?”

Holger var inte bara föreläsande och berättande utan också vetgirig och kunskapstörstig. Och inte bara inom området häst- och travsport. Jag minns en gång för cirka tio-tolv år sedan när han kom på besök från Italien, där han var verksam under nästan 20 år (i åldern 55-75 år).

Min dåvarande fru hade bjudit sin operasjungande vän Ella Petterson på middag och jag hade lovat husrum till Holger och mat vid samma bord. Den karismatiske Holger började berätta om opera för Ella, som bara visste att Holger var min äldre ”häst-vän”. Lätt oroad över vart denna föreläsning eller ”förgrening” skulle leda och hur lång den skulle bli, förhöll jag mig ändå tyst. Efter ett tag tittade den lika karismatiska Ella på mig och sa ”Var kommer han ifrån? Han vet ju, till delar, mer än jag om opera”. Ella är idag bland annat känd som programledare för SVT:s frågetävling Kontrapunkt. Jag har fortfarande inte koll på varifrån han fick all sin kunskap om opera.

 

Naturligtvis var det om hästar han kunde mest och där upphörde aldrig vetgirigheten och kunskapstörsten. Från dessa lärdomar måste oändliga tankar och idéer ha cirkulerat och värderats i hans huvud. Han slutade inte att fundera, hitta förklaringar och söka lösningar, trots sin ”tilltagande visdom”. Under senare år var han bland annat väldigt upptagen med tankar om för- och nackdelar gällande barfotatävling med både yngre och äldre travare.

Bodde i ett garage

Som aktiv i Italien var livet upp och ner. Den mest framgångsrika tiden var i 60-65 års åldern, som ”spöktränare” hos Roberto Andreghetti i närheten av Bologna. Sämre tider var det när han senare jobbade åt ägaren till Montegiorgios travbana, där han bodde i ett garage, under en kortare tid. Detta faktum lät inte begränsa bohemen Holger. I denna boning ”fanns möjligheter som folk inte kunde ana”. Han var extremt lösningsorienterad och en sann levnadskonstnär.

Holger var lika engagerad och entusiastisk som författare. Sin första bok ”Holger och hans hästar” som jag fick förmånen att läsa originalmanus till redan under tidiga 2000-talet, skriven på en Facit skrivmaskin med användandet av tipex! Den färdiga boken kan jag rekommendera. Den har ett högt läsvärde, både för unga och gamla traventusiaster.

 

Återkomsten från Italien vid 75 års ålder ledde senare till en ny, mycket framgångsrik träningsrörelse, dock i mindre format. Jag tänkte att han kommer att dö med stövlarna på. En olycka stoppade dock hans framfart som travtränare, möjligtvis som den äldsta, professionella och licensierade travtränaren i Sverige någonsin, 85 år gammal 2015.

Föreläste och målade

Johan Lasson minns sin nära vän ”Holger”. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Han fortsatte sitt aktiva liv med föreläsande, berättande och att måla. Holger började måla redan vid tidiga 50-års ålder. Nästan uteslutande hästmotiv. Olja skulle det vara. Akryl som är vanligt nu för tiden, passade inte konstnären Holger alls. Även här blev han mycket kunnig och engagerad.

Ibland var det svårt för honom att få med alla detaljer på ett bra sätt och han var därför nödd att hålla andan länge i de momenten. Han sa nyligen: ”Du förstår Johan, jag tror att jag nästan kan hålla andan längre än Sara Sjöström när jag är målar detaljerna” … De charmerande överdrifternas man.

En av Svensk travsports största eldsjälar har gått ur tiden, 88 år ung.

 

 

Sport