Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Trippeltravet: Tippat över 10.000 lopp på Axevalla

Styrelseledamot, tipster i banprogrammet och speaker på tävlingsdagarna. Få personer är "så mycket Axevalla" som Olof Darius. Sulkysport tog ett snack med en stor traventusiast vars kraft och engagemang för hemmabanan aldrig tycks ta slut.
Av
Emil Persson
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se
Olof Darius har flera uppdrag för Axevalla. Dels som styrelseledamot, men även som tipster i banprogrammet samt speaker under tävlingsdagarna. Foto: axevalla.se

Det finns många travare som berättat historier om hur deras föräldrar försökte hålla dem ifrån travbanan i sin ungdom. I Olof Darius fall är det precis tvärtom.
– Min mamma tyckte att jag var för inaktiv och behövde komma ut på lite grejer så hon tyckte jag skulle åka med min morbror på trav. Han åkte alltid till Axevalla och så plötsligt en dag dök han bara upp och sade att vi skulle åka till travbanan. Det var den 22 augusti år 1976, jag var 15 år och minns det precis som igår. Jag fastnade direkt. Det var liksom färdigt där och då, det var kärlek vid första ögonkastet, jag blev helt såld första gången och minns att jag frågade på hemvägen när det var trav nästa gång.

Att han hade vunnit en liten sudd på toton – om än som minderårig – gjorde sitt till för att tycket verkligen skulle uppstå. Redan tre år senare var det Darius tur att rekommendera andra spel.
– 1979 blev jag tillfrågad av en slump om jag ville frilansa och skriva travet i Falköpings Tidning. Det var den personen som då hade haft uppdraget som ställde frågan direkt till mig eftersom han hade sett att jag brukade vara på travet och han visste att jag var från Falköping. Sagt och gjort; så blev det.

Därmed var han inne i travsporten på allvar och en av ”alla dessa gubbar” som skrev trav. När Axevallas pressrum flyttades och placerades överst i huvudbyggnaden kryllade det av journalister.
– Ja, de tio platserna längst fram vid fönstret var ju alltid upptagna. Alla länstidningar hade sin egen skribent, därtill var ju GT och GP på plats. Det såg verkligen totalt annorlunda ut på den tiden än vad det gör idag.

Tippat över 10.000 lopp

Det var också där och då som Darius fick sitt band till arbetet med Axevallaprogrammet. Den fyra personer starka trojka som ansvarade för tipset hade samtliga ordinarie arbete som skulle utföras och stundtals blev de kort om folk.
– Jag minns att jag stod i hissen med Hans Brolin på väg ner från pressrummet efter ett tisdagstrav på Axevalla. Han sade att han var själv med tipset dagen därpå och jag frågade helt enkelt om han ville ha hjälp. På den vägen är det. Den ene efter den andre försvann ut och plötsligt så var jag ordinarie.

Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande

Händelsen utspelade sig 1985 så i 33 år (!) har Olof Darius nu arbetat med tips för Axevallaprogrammet. Initialt alltså med delat ansvar, men gör man en grov uppskattning att han analyserat, tippat och ringt intervjuer för över 10.000 lopp kommer man sannolikt väldigt nära sanningen. En viss mättnad kan uppstå kan man tycka, men inte hos Darius.
– Nej, det är precis lika roligt fortfarande. Mitt arbete med nästa tävlingsdag börjar egentligen redan så fort en tävlingsdag är avklarad. Då går jag in och tittar på anmälningslistorna vilka som är anmälda, börjar kolla upp de hästarna i lopparkivet som jag känner mig osäker på och och sedan följer jag det hela vägen fram tills listorna kommer. Att sedan bena ut detta när startlistorna är klara, man ringt intervjuer… nej, det är fascinerande, det är faktiskt lika roligt fortfarande.

Att arbetet därtill underlättats på senare år råder ingen tvivel om. Tillgängligheten att just kunna se lopprepriser är givetvis en helt annan än vad den var år 1985, men även arbetat med att få tag på aktiva.
– Förstå hur det var förr. De första sju-åtta åren jag jobbade med detta så fanns det inga mobiltelefoner utan då fick man jaga tränarna på stalltelefonen eller på deras hemtelefon senare på kvällen. Kanske gick man bet på båda och fick ta någon skötare i stallet. Idag är det ju dels lättare att få tag på tränare, men de är också betydligt mer behjälpliga. Alla förstår vikten av att folk får informationen och jag hör aldrig något suckande eller stönande över att det är jobbigt.

”Kan vara en bra spik”

När Axevallas trippeltrav idag inleds finns tre tjocka travprogram med utförliga tips, något nära nog alla travbanor i Sverige upphört med utom Axevalla. Darius har fått stöttning med tränarintervjuerna, men all tippning har han ansvarat för själv. Det är oundvikligt att ställa frågan vad han ”ramlat över” som sticker ut.
– Oj… ja du, men jag får nog säga Kaci (V75-7, söndag) som startar i Diamantstoförsöket efter Stochampionatet. Rickard Svanstedt låter så otroligt nöjd med sin häst att jag verkligen vill lyfta den. Sedan tycker jag att Peter Untersteiner låter väldigt inne på att Mily (V75-6) ska göra en minst lika bra insats igen i Stochampionatet, jag uppfattade Peter som att han tror att hon kan utmana om segern igen om hon får ett bra lopp och hon lär ju bli långt ifrån favorit i det loppet trots att hon gick så bra i försöket.

I Axevallaprogrammet kan man alltid finna en riklig mängd tipsintervjuer signerade Olof Darius.

Därtill rekommenderar han ett spikförslag, lite skämtsamt.
– Det är ju alltid såhär när man tippar att man tappar någon häst i ranken, det är helt ofrånkomligt när man har lite tid på sig att tippa. Jag har ju noterat att Karl Sjöhammar (V75-3, lördag) ser ut att bli favorit i sitt lopp och den har jag fått ner en bra bit i ranken. De där hästarna man har tappat har en otäckt tendens att vinna sedan också. Det slår väldigt sällan fel så kanske kan det vara en bra spik att luta sig mot…

Upplagor i särklass

Efter att tippat 40 lopp och ringt mängder av tränarintervjuer kan man tänka sig att man är rätt så slut mentalt redan innan helgen tar vid, men då ska Olof Darius ta sig an sin andra arbetsuppgift på Axevalla.

Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis

– Jag har varit speaker sedan år 1985 och det är väl bara att erkänna att man är rätt så slut mentalt däremot efter de dagarna. Nu före känner jag mig pigg, men där och då är det en anspänning. Ju större tävlingsdag det handlar om och ju mer publik som är på plats desto mer är det ju som står på spel på alla sätt. Nu sker ju alla direktiv i dialog med måldomare så man har det skyddsnätet, men det finns ju en oro att något tråkigt ska hända. Som till exempel år 1999 när How Happy gick i banan och dog i Stochampionatet. Det var en otroligt jobbig händelse.

Är det svårt att agera ”olycksförmedlare” offentligt om så krävs?
– Nja, jag känner att jag hanterar sådana saker bra och jag tror det beror mycket på mitt ordinarie yrke, som journalist på Falköpings Tidning. Jag är ofta ute på trafikolyckor, bränder och pratar med räddningstjänst och polis. Jag är van att hantera det där, det tror jag att jag har stor nytta av.

Förhoppningsvis ska allt gå alldeles ypperligt i dagarna tre på Axevalla och en ny, stor travfest äga rum. Darius har upplevt mängder av dem, men känner att han varken kan eller vill slå isär topparna.
– Förstå vilka år vi hade i början av 90-talet med Queen L., Ina Scot och Lovely Godiva. Det kan låta som en efterhandskonstruktion, men man förstod faktiskt redan där och då att det var fantastiska vinnare man fick se. De står i särklass tycker jag och är glad om vi får uppleva något som är i närheten av dem, avslutar Olof Darius.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jag har varit med sedan första timmen”

Sippson har slagit i blom som sexåring.
I oktober vann han finalen i Dubbelcupen och hästen kommer med fyra raka ettor i resultatraden inför första mötet med Månprinsen A.M.
– Det blir spännande, säger Lars Rosén.
Av
Pär Gustafsson
Sippson med Ulf Eriksson. Foto Hanold/ALN
Sippson med Ulf Eriksson. Foto Hanold/ALN

Rättvikaren Lars Rosén är född 1944 och har varit med länge i travsporten.
– Vi köpte första hästen 1957, så jag har hunnit få lite rutin, berättar amatörtränaren.

Rekyl (e. Gundalf), född 1967, var en av Roséns tidiga toppar. Hingsten gjorde 143 starter (41-30-17), tog rekordet 1.17,6ak och tjänade 172.275 kronor.
– Jag hade hästen från början hos Olle Goop och var där och körde. När Rekyl var fräsch var han väldigt bra.

Lars Rosén gör tummen upp, Travsport, Sulkysport
Får Lars Rosén koppla på segerleendet på lördag? Foto Hanold/ALN

Tibur-hingsten Robis Legend, född 1984, vann 32 lopp och tjänade över en miljon kronor.
– Jag fick honom från Kjell P Dahlström. I början när jag körde hästen sprang han av banan och ville hem, men jag fick lära Robis Legend gå runt banan i ryggar i provlopp i låg fart. Jag lyckades få tillbaka hästen i tävling och han gick alltid bra till slut. Robis Legend hade drygt 200.000 kronor på kontot när han kom till mig, men han var speciell och han presterade bara på sommaren. När det blev höst fick vi ställa av honom.

Lars Rosén har mestadels haft varmblod, men valde att gå över till kallblod för knappt tio år sedan eftersom han tyckte loppen var billigare för den rasen.
– Men sedan vände det igen, säger han med ett skratt.

Hon sprang 1.20-farter som fyraåring

När Rosén skulle satsa på kallblod köpte han stoet Mosippa (e. Moe Odin-Vinpila) efter avslutad tävlingskarriär. Hon vann en av åtta starter.
– Jag visste att hon hade kunnande och första avkomman Backsippa (e. Järvsöviking), 98.800 kr, var en stor talang. Hon sprang 1.20-farter som fyraåring.

Tyvärr fick stoet inte visat hela sitt kunnande på tävlingsbanan och Mosippas andra avkomma, en helsyster till Backsippa, dog som tvååring. Som tredje avkomma föddes Sippson (e. Eldfaksen) 2012.

Fakta

Sippson

Kön: svart valack
Född: 3 juni 2012
Härstamning: Eldfaksen-Mosippa
Intjänat: 805.700 kronor
Resultat: 69 st: 9-10-7
Rekord: 1.24,8m – 1.24,3am
Ägare: Stall Larrj HB, Rättvik
Uppfödare: Lars Rosén, Rättvik
Tränare: Lars Rosén (a), Rättvik

Expandera

– Jag har varit med sedan första timmen. Göran Hedman har hjälpt mig med träningen och vi har medvetet tagit lugnt med hästen. Han tränas bara på rakbanan och ser enbart rundbanan när det är tävling. Förutom när Sippson kastrerades som tvååring har han, peppar peppar, aldrig varit till veterinär. Däremot är han speciell, vi måste låta honom göra saker på sitt sätt och nu verkar det som att han hittat rätt.

Hästen har startat kontinuerligt sedan treåringssäsongen och Sippson har varit nyttig på banan, men i år har han utvecklats flera snäpp. Sexåringen har 2018 vunnit fem av 20 starter och tjänat 439.500 kronor.
– Numera är han till och med snabb från start. Hästen har tidigare varit långsam ut och ofta fått harva i spåren. Körande Ulf Eriksson säger att det är skillnad på Sippson.

Vändningen kom efter en start på Färjestad i augusti. Björn Goop körde hästen och Rosén diskuterade med Olle Goop.
– Sippson hade vinterpäls på sommaren och blåste mycket. Olle sade att vi skulle ta ett träckprov och mycket riktigt visade sig att han hade mycket blodmask. Då avmaskade vi och vaccinerade hästen. Efter det har det gått mycket bra.

Fyra raka segrar i ryggen

Nu ståtar Sippson med fyra raka segrar, däribland en V75-vinst (final i Dubbelcupen) med 200.000 kronor i förstapris.
– Det var en fin känsla och verkligen roligt. Speciellt eftersom jag vann med en egen uppfödning.

I karriärens 70:e start springer Rättvikhästen på Månprinsen A.M. för första gången. Gunnar Melanders stjärna står 40 meter bakom.
– Jag tycker att det är roligt att vi kommit så här långt. Hur Sippson kommer iväg från start och tempot blir avgörande. Han är pigg i träningen och känns att hästen har växt en klass. Det är synd att Ulf Eriksson är avstängd på lördag, men Kenth Åkerlund vann lopp med Sippson på Bergsåker för två år sedan. Min häst är känslig för underlag och vi kör med sulor, men det har fungerat innan och är inget bekymmer.

Sippson med Ulf Eriksson, Travsport, Sulkysport
Sippson vann final i Dubbelcupen på Romme. Foto: Micke Gustafsson/ALN

Lördagens start är säsongens sista uppgift.
– Han har tävlat sedan i mars och efter loppet på Bergsåker blir det paus. Hästen tränas rejält på vintern för att han en bra grund att stå på. Jag tror att Sippson kan växa ytterligare en klass.

Lars Rosén har bara en häst på träningslistan, men deläger Blixten (e. Järvsö Tore-Backsippa) med Göran Hedman.
– Jag har kallblodet ihop med ”Kutting” och det är han som står för hästen. Blixten är körd i fyra månader och hittills är det bara positivt.

Fakta

Brimsguttens Minne

2.140 meter
Förstapris: 200.000 kronor
1. Bilbo B.S. – Kaj Widell (tränare: Mats Andersson)
2. Järvsöodin – Ulf Ohlsson (Jan-Olov Persson)
3. Björlifant – Kevin Oscarsson (Jan-Olov Persson)
4. Faks Nils – Olli Koivunen (Jan Ove Olsen)
5. Sippson – Kenth Ålkerlund (Lars Rosén (a))
6. Brenne Brakar – Tomas Petterson (Ola Åsebö (a))
2.160 meter
7. Smedsbo Faksen – Mika Forss (Jan-Olov Persson)
8. Fender – Oskar J Andersson (Peter Grundmann)
9. Lex Peidei – Per Linderoth (Jan-Olov Persson)
10. Valle Mattis – Örjan Kihlström (Heidi Moen (a))
2.180 meter
11. Smedheim Solan – Jorma Kontio (Jan-Olov Persson)
12. Månprinsen A.M. – Gunnar Melander
13. Mino – Elias Strandberg (Helena Stens Runfeldrt (a))
14. Flex – Torbjörn Jansson (Nathalie Blom)
15. Tangen Haap – Björn Karlsson

Expandera
Fokustema
Fokus: Prisad uppfödare
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Man måste vara en riktig nörd”

Svensk Travsports avelschef Christina Olsson har utsetts till Årets uppfödare – av ridhästar!
– Hemligheten bakom att lyckas som uppfödare? Den är densamma i ridsporten och travsporten. Man ska vara en riktig nörd och avla på talang, hållbarhet och temperament, säger Christina.
Av
Lars G Dahlgren
En glad Christina Olsson prisades som Årets Uppfödare vid Ryttargalan för hennes uppfödningars framgångar på dressyrbanan. Foto Roland Thunholm
En glad Christina Olsson prisades som Årets Uppfödare vid Ryttargalan för hennes uppfödningars framgångar på dressyrbanan. Foto Roland Thunholm

Själv har har hon för stunden smugit iväg på semester, två veckor på Mauritius, med sin sambo Stefan Samuelsson, travbanechef i Bollnäs.

– På Stefans initiativ, han har en bemärkelsedag som han ville fira genom att resa bort. Han valde ett resmål där det inte finns så mycket hästar, så jag är rädd att drabbas av hästabstinens. Men det finns i alla fall en galoppbana, så dit ska vi definitivt, säger Christina Olsson.

I helgen genomfördes de stora ridtävlingarna på Friends Arena i Stockholm (Sweden International Horse Show) , och innan dessa drog igår hade ridsporten sin egen stora ”Årets-gala”, på Grand Hotel i Stockholm. Priset som Årets uppfödare gick alltså till Svensk Travsports avelschef Christina Olsson. Hon föder upp ett par hästar, rasen SWB, varje år och målet är högt: Det ska vara hästar som kan nå elitnivån.

Det har alltså gått så bra att hon de senaste åren fått sina få uppfödningar till att bli topp-tio i Breeders Trophy.

– Det är egentligen osannolikt. Uppfödningen av SWB (Swedish Warm Blood) är ungefär lika stor som i travsorten. Att på en-två uppfödningar per år få topptio-hästar är som att en travuppfödare får flera Derbyfinalister på ett-två föl per år.

Breeders Trophy är ridsportens metod att definiera begreppet ”talang”.

– En ridhäst kan nå Grand Prix-nivå först som åtta-tioåringar. Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang. Unghästproven är därför väldigt viktiga, och det är egentligen samma sak som i travsporten, med unghästtävlandet där. Det är hur hästarna presterar i unghästproven som visar vad som finns i generna, det är det som man som uppfödare vill komma åt. Det är samtidigt lättare i travsporten att identifiera talangen, där hästarna gör det mot klockan och mot varandra i lopp, jämfört med ridsporten, där det handlar om domares bedömningar, säger Christina Olsson.

Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang

Hon har just nu inga travston, men är inte alls främmande för att bli travuppfödare också.

– Jag har haft ett par travston…men nu har jag inget. Det har en del att göra med mitt jobb som avelschef på Svensk Travsport, det kan trots allt bli lite känsligt när det kommer till vilka avelshingstar jag i så fall väljer till mina travston. Kanske får jag vänta med att börja med travavel tills jag blir pensionär.

När Christina ombeds att beskriva vad de olika hästsportdisciplinerna har att lära av varandra gällande avel och uppfödningen säger hon att det egentligen inte skiljer så mycket.

– Den största skillnaden kanske är att travaveln är mer homogen. Där bedrivs allt med tydligt tävlingssyfte, de som köper travhästar gör det för att tävla med dem. Det gör att mätbarheten blir enklare gällande att bedöma avelshingstar och fölston. I ridsporten är tävlingssyftet inte lika uttalat och därför måste man mer veta vart hästarna ”tar vägen”, om de överhuvudtaget utbildas och tränas för tävling, och i så fall på vilken nivå. Grundförutsättningen för att lyckas, oavsett disciplin, är att man är verklig nörd. Att vara oerhört intresserad, läsa massor med statistik, följa med vad som händer, och naturligtvis också titta väldigt mycket på hästar.

Talang, temperament och hållbarhet är alltså nyckelorden.

– Ska en häst nå hög nivå på sina tävlingsprestationer måste den ha alla de tre sakerna, oavsett om det är en ridhäst eller travhäst. Men om hästen inte har rätta talangen för att kunna tävla på hög nivå kan den ändå vara en väldigt bra och användbar häst för sin ägare om den har rätt temperament och är hållbar!

När det gäller hållbarheten börjar debatten växa om travhästarna blivit för snabba för sina kroppar (bland annat i en uppmärksammad krönika av veterinären Anne Haglund på sulkysport.se tidigare i år), innebärande att hästarna inte ”håller” utan blir skadade.

– Det går att koppla hållbarhet till exteriör. Vissa exteriöra saker, de kan benämnas avvikelser, kan direkt kopplas till att påverka hållbarheten negativt. Där är det ingen skillnad mellan travhästar och ridhästar. Samtidigt har det i travsporten visat sig att måttet ”antal starter” har låg arvbarhet, säger Christina Olsson.

 

Fokustema
Fokus: Elitloppsvinnaren återvänder
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Vill du ha Steinlager?

För drygt tre veckor sedan ringde Anne Turid Thales telefon. På displayen framgick det att det var hennes tidigare arbetsgivare under många år som sökte henne i ett angeläget ärende: – Vill du ha Steinlager..? frågade Per Oleg Midtfjeld när hon svarade.
Av
Mia Törnberg
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN

 

Svenskfödde Steinlager (e. Good As Gold) tävlade i den absoluta världstoppen under norsk flagg för Per Oleg Midtfjeld i mitten av 2000-talet, med seger i både Oslo Grand Prix och Elitloppet 2005. Jörgen Westholm sålde den Lars Åberg-uppfödde hingsten till norrmannen Knut Olausson som treåring. Steinlagers karriär, som avslutades för tio år sedan, inbringade över 14,5 miljoner kronor. När Knut Olausson gick bort i cancer 2010 fick Midtfjeld Steinlager i sin ägo. 2017 blev han invald i Hall of Fame.

Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg menade allvar…

Nu har hästen fått ny ägare igen.
– Jag blev väldigt förvånad! Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg verkligen menade allvar..? Men han tyckte verkligen att jag skulle ha Steinlager, säger Anne Turid Thales.

Anne Turid Thales var skötare till Steinlager från fyraårssäsongen tillsammans med Tore Björn Diskerud.
– Steinlagers karriär och allt vi upplevde var fantastiskt. Det största var Elitloppet – även om segern i Oslo Grand Prix var häftig på hemmaplan. Men Elitloppet var vansinnigt! Jag minns allt. Från trummorna på morgonen – för jag sov alltid i en fällbar solstol utanför Steinlagers box när vi reste ska du veta, skrattar Turid Thales.
– Redan vid sju på morgonen började trummorna ljuda, och jag minns att jag tänkte ”nu är det på allvar”.

Steinlager. Foto Claes Kärrstrand/Hingstfotografen

Steinlager tog dock det mesta med ro, även uppståndelsen under Elitloppssöndagen. Han lade sig till och med och vilade i boxen mellan försök och final, berättar Anne.
– Oleg sade att han kunnat köra fortare (1.10,0 reds. anm.). Steinlager var i toppform. Han såg så ut, det här skulle han bara vinna! Steinlager hade alla goda egenskaper; iskallt psyke, vinnarskalle och enorm lungkapacitet. Det var ingen häst som kunde träna som honom…

Tjugoårige Steinlager är nu åter på svensk mark sedan Turid Thales hämtat honom från Norge i onsdags.
– Han kommer att tjänstgöra i aveln under våren, och sedan flyttar han hem till mig utanför Kristinehamn i Värmland för att bara gå här och mysa på fältet som mina andra två pensionärer.

För att bara gå här och mysa på fältet

Steinlager gjorde 88 starter (35–15–12), rekordet 1.10,0ak* sattes vid Elitloppssegern och totalt sprang hästen in 14.628.677 kronor.
2007 klev han in i avelsboxen och bästa avkomman är norskfödda stoet I Love Paris, 1.10,0ak/3 419 265 kr, som förra året bland annat vann Sto-EM på Solvalla. West Wing och Bon Frecia är två andra dubbelmiljonärer ur hans produktion.

 

Sport