Fokustema
In memoriam
Läs senare

Sebastian Thell

Av
Östergötlands Travhästägareförening, styrelsen

En ung travprofil har lämnat oss, en kille man såg upp till i dubbel bemärkelse.

I chock har vi nåtts av budet om Sebastian Thells hastiga bortgång i ett mycket snabbt sjukdomsförlopp. Detta drabbade en ung människa i en mycket lycklig fas av livet. Vi har svårt att ta till oss detta.

Vi lärde känna Sebastian genom hans starka och kunniga engagemang inom travsporten. Hans positiva inställning och sociala förmåga kommer vi att sakna. Ingenting var omöjligt för honom. Sebastian hade alltid ett leende på lut var man än mötte honom på travbanor runt om i Sverige, alla tyckte om honom.

Travresorna i Frankrike fick dessutom alltid en extra dimension, då vi fick ta del av hans gastronomiska kunskaper.

Vi deltar i den sorg som familjen och inte minst hans fästmö drabbats av.

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Deras uppdrag bör ändras och det måste ske nu”

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han säger sin mening om avelsvärderingsnämnden: Den här typen av översitterfasoner trodde jag tillhörde det förflutna – låt uppfödarna bestämma sitt eget öde.
Av
Fredrik Fransson
145 centimeter över manken mäter norskfödde kallblodshingsten Art Kjarvald. Det blev hans fall när han visades på avelsvärdering på Wången förra helgen. Låt stoägarna avgöra detta och inte en avelsvärderingsnämnd, anser Sulkysports krönikör. Foto Hanold/ALN
145 centimeter över manken mäter norskfödde kallblodshingsten Art Kjarvald. Det blev hans fall när han visades på avelsvärdering på Wången förra helgen. Låt stoägarna avgöra detta och inte en avelsvärderingsnämnd, anser Sulkysports krönikör. Foto Hanold/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 45:

Fick höra att jag lever i en drömvärld.

Jag vet inte riktigt om det var positivt menat från avsändaren, men jag håller med till hundra procent. Min tolkning av drömvärld är att jag har en underbar fru, jag bor i Järvsö, har Ingbest i träning och tror stenhårt på travsportens framtid.

Det kallar jag drömvärld.

hur vi kan tillåta en grupp på sex (6!) personer att bestämma

Den gångna helgen har varit en trevlig, intressant och samtidigt frustrerande helg för kallblodsälskare med avelsvärdering och landsfinal för tvååriga hästar på Wången. Landsfinalen är rolig att följa då vi får se några av de mest intressanta unghästarna både för hand och i vagn.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 38 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare.

Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Nu är det långt ifrån alla som väljer att ställa ut sina unghästar. Jag är själv en av dem och det handlar helt och fullt om tiden det tar, men det är alltid roligt att se många olika stammade hästar och hur olika de är trots att de är lika gamla.

Avelsvärderingen däremot är ett sorgligt kapitel. Jag kan för mitt liv inte begripa hur vi kan tillåta en grupp på sex (6!) personer att bestämma vilka hingstar som i framtiden ska få verka som avelshingstar. Inget ont om dessa personer som jag har all respekt för och det är absolut trevliga människor.

Men deras uppdrag bör ändras och det måste ske nu.

Att en häst som Art Kjarvald med en mycket god tävlingskarriär – har startat 117 gånger utan veterinära anmärkningar, tjänat över två miljoner kronor och vunnit V75 för högsta klassen – inte blir avelsgodkänd för att han saknar några centimeter i mankhöjd – då tycker jag att det är rent löjeväckande.

Jag är fantastiskt imponerad över de höga hattarna.

Några sekunder senare godkänner nämnden Hägern T.H. (e. Lärkan u. Järvsömaud) som vunnit två lopp av 49 och tjänat 478.000 kronor.

Hägern T.H. torde väl knappast anses ha en otraditionell stamtavla – han är inavlad på Järvsöfaks, har Moe Odin som morfar och Troll Jahn som farmors far?

Jag är fantastiskt imponerad över de höga hattarna.

Den här typen av översittarfasoner trodde jag tillhörde det förflutna – låt uppfödarna bestämma sitt eget öde.

Ett system där vi använder oss av en varudeklaration likt varmblodsaveln är fullt funktionsdugligt.

Då skulle man kunna göra ett mycket bättre arrangemang också, mer show och information till besökarna under visningarna. Nu räddas arrangemanget något av Bert Ola Månsson som får hålla låda med en mikrofon i handen och vi åtminstone får skratta med honom och givetvis att vi fick se hästarna presenteras i mycket fint skick.

I övrigt kan jag tycka att det är roligare att titta på färg som torkar.

Till något mycket roligare och något som jag tror kommer att påverka svensk kallblodssport i framtiden är det fantastiska förtroende som stoägarna gett hingstarna i mitt stall.

Ingbest fullbokades på 24 timmar – vilket jag tror är något form av rekord. Det är ett viktigt bevis på att tron på framtiden är ljus ute i stugorna och viljan att satsa på trav och kallblod är på topp.

Så ska det vara – och när Svensk Travsport satsar på att göra hästägandet enklare så ligger vägen öppen.

***

Fotnot: Maria Törnqvist är veckans krönikör i Sulkysport nummer 47.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Ett kanske betyder så mycket”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han vägrar att tro att travet som sport inte skulle kunna få folk att sluta upp även på banorna.
Av
Kristian Borell
Ett ”kanske” betyder så mycket och förhoppningen är att få se Propulsion en säsong till på tävlingsbanorna. Att hästar får längre tävlingskarriärer betyder mycket för det bredare travintresset, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mia Törnberg
Ett ”kanske” betyder så mycket och förhoppningen är att få se Propulsion en säsong till på tävlingsbanorna. Att hästar får längre tävlingskarriärer betyder mycket för det bredare travintresset, anser krönikören Kristian Borell. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 44:

Vintern är här och tid att gå i ide innan det är dags att sticka ut huvudet igen när det drar ihop sig till franskt vintermeeting. Tid för vila, reflektion och programmering av framtiden, alltså.

Detta blir min första vintervila som fullt ut rehabiliterad travintresserad efter min återkomst för i runda slängar två år sedan. Jag trivs som fisken i vattnet och njuter av att låta travet ta allt större del av min tid. De initiala funderingar jag hade med mig tillbaka handlade om gamla sanningar, fantastisk avelsutveckling och spelets ständigt framflyttade positioner på sportens bekostnad.

Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter

Mest positivt är såklart de svenska hästarnas, hästkarlarnas, hästkvinnornas, kuskarnas och hästägarnas framfart. Så fantastiskt skickliga inte bara här hemma, utan också i lejonets kulor USA och Frankrike.

Det krävs både kulor gånger två och stor spelförståelse för att gå iland med den bedriften.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Mest negativt är spelets näst intill totala grepp om sporten. Jag visste att det var illa, men det visade sig vara ännu värre. Precis som för 30 år sedan är det hur lätt som helst att hitta någon som vill prata spel på hästar och svårt att hitta någon som vill prata sporten. Och arm-i-arm på den utvecklingen hittar allt färre från tv-soffan ut till travbanorna.

Jag vägrar tro att travet som sport inte skulle kunna få folk att sluta upp även på banorna.

Jag vägrar tro att trav inte skulle vara lika spännande eller dynamiskt som andra sporter där publiken hittar till banor och arenor.

Jag vägrar tro att trav skulle vara mer svårbegripligt än andra sporter.

I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll

Och om det nu skulle vara mer svårbegripligt, då argumenterar jag i så fall för att det svårbegripliga är något mer fascinerande.

Vad göra? Inte vet jag, samtidigt som jag konstaterar det krångliga bara i att ta sig till exempel till Solvalla och finner förtröstan i att en då helt uträknad fotboll blivit den publika framgångssaga den är nu. Och det utan att förbund eller klubbar gjorde något, det var publiken själv som tog saken i egna händer.

I den bästa av världar har travet en inneboende styrka med en liknande publikeffekt inom räckhåll. Under alla omständigheter finns det stora likheter mellan travet och fotbollen, med centrala organisatoriska kolosser till synes oförmögna till förändring.

En sak gör mig alltmer orolig. Jag hittar inget bättre ord för det som finns där i kölvattnet på den fantastiska avelsutvecklingen. Allt mer driven och allt mer industrialiserad ger den travet fantastiska hästar, men kräver också att få tillbaka hästen till avel snabbare. Färre år på tävlingsbanan och påverkade tävlingsinsatser när det tävlas och avlas samtidigt, gör mig ledsen.

Självklart vill vi se Readly Express komma till start och självklart vill vi se Bold Eagle så tävlingsfit det bara går när det vankas Elitloppet.

Med för mycket av de-stora-pengarna-finns-i-aveln-tänk berövas travet sina största stjärnors kanske största bedrifter. De största stjärnornas uteblivna bedrifter är bedrifter som sporten trav behöver och inget talar för att vi i framtiden kommer att få lättare att njuta länge av de bästa hästarna när de verkligen är som bäst.

Därför är det med stor glädje vi i dagarna fick beskedet att Propulsion kanske fortsätter att tävla en säsong till.

Efter att vi fått bort det där ”kanske” ser vi fram emot beskedet från gruppen kring Readly Express att man inte på något sätt kommer att låta avelsarbetet gå ut över tävlandet under 2018.

Mot Vincennes!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson om hur kallblodens avelsvärdering går till.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Vi kan väl vara överens om att han var snygg?”

Håkan "Lillis" Olsson var förra veckans krönikör i Sulkysport om köpet av den franska nationalidolen som delade landet i två läger.
Av
Håkan Olsson
Franske nationalklenoden Ideal du Gazeau blev svensk efter avslutad tävlingskarriär. 
Foto Stalltz.se
Franske nationalklenoden Ideal du Gazeau blev svensk efter avslutad tävlingskarriär. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 43:

Så här i VM-tider när International Trot nyligen har avgjorts i New York igen slår det mig en tanke. Loppet återupplivades 2015 efter några år i dvala och körs numera på Yonkers. Kördes första gången 1959 då franske Jamin vann och gick då på Roosevelt Raceway.

Jag tänkte göra en liten översikt över vad den trefaldige VM-vinnaren Ideal du Gazeau egentligen betytt som avelshingst. Han importerades ju till Sverige och kom hit under minst sagt uppmärksammade former.

De flesta jag hört som har haft synpunkter i ämnet anser att han inte lämnade någonting av värde överhuvudtaget. Delar inte helt den synpunkten, så jag tänkte botanisera lite i stamboken så här när vi nu har facit efter så många år.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Köpet av den franska nationalidolen delade landet i två läger. De som hurrade och välkomnade den friska satsningen som köpet innebar och de som inte höll tummarna. De flesta vinnarna hittar vi bland de uppfödare som betäckte med honom första året och sedan sålde. De fick nämligen bra betalt.

Om vi tar VM så vann han själv det loppet tre gånger och hans son His Majesty gjorde om bravaden 1995.

His Majesty var för övrigt en gångbar travare som också vann Sundsvall Open Trot och slutade trea i Åby Stora Pris.

En Derbyvinnare är alltid en Derbyvinnare och den bäste i hela kullen, eller hur?

Dottern Lovely Godiva var tvåa i Prix d’Amérique, vann Prix de France, Stochampionatet, vinnare i Breeders Crown både som tre- och fyraåring och otalet internationella storlopp, totalt 46 segrar, 11,5 miljoner kronor i den tidens pengar och klassad som ett av de allra bästa ston som fötts i Sverige. Så vann hon S:t Leger mot hingstarna, på den tiden det var ett av årgångens stora lopp.

Hennes två år äldre syster Princess Godiva, född 1988, var finaltvåa i Breeders Crown, fick ihop en bankbok på 1,1 miljoner och har som fölsto producerat Maestrale Spin, 303.000 euro.

Peace On Earth, Derbyfinalist, Kriteriefinalist, vinnare av Sprintermästaren och Färjestads Nordiska Treåringspris (E3:s föregångare). Som avelshingst blev han pappa till nio miljonärer.

Två norska Derbyvinnare finns i historieboken, Mr Moxy och stoet Won Eleven L. som sedan själv också lämnade en Derbyvinnare i Makarov. Morfar till Thai Tanic, också han norsk Derby- och Kriterievinnare och tvåa slutligen i Elitloppet.

”Plötsligt händer det”

En Derbyvinnare är alltid en Derbyvinnare och den bäste i hela kullen, eller hur?

Lars G Edvinssons Lord Gazeau var tvåa i sitt Europaderby.

I Finland blev Ideal du Gazeau far till den dubble finske mästaren Riding Sponsor.

Och så vill jag också nämna Mill Ali, som vann en gulddivision hemma på Bergsåker för Alf Jonsson, en seger som gav eko ända upp i Ådalen. Han tog totalt 28 segrar och tjänade 1,4 miljoner.

På avdelningen svenska rekord finns också Eva Gazeau, svenskt rekord i debuten som tvååring, och Heaven Can Wait, svenskt rekord för treåriga ston och mor till Perfect Sund, 3.166.000 kronor.

713 svenskfödda avkommor, inklusive mockinländare.

19.924 starter som gav 2.327 segrar och en total vinstsumma på över 106 miljoner. Värdeomdöme A! 22 svenska miljonärer med den tidens pengar.

De hingstar som får betäcka bra ston lever gärna vidare i statistiken över bästa morfar. Ideal du Gazeau klarar sig bra där också. Morfar till Gidde Palema, en av Sveriges mest framgångsrika travare, Elitloppsvinnare med mera och med en vinstsumma på över 27 miljoner kronor. På den listan ryms också Thai Tanic 6,1 miljoner, Lass Zephyr 9,7 miljoner och Derbytvåan Simb Chaplin, 5,8 miljoner.

Ett svenskt spelbolag med säte på Gotland använder devisen ”Plötsligt händer det”. Precis så upplever jag det är att använda franska hingstar.

Vår syn på vad som är bra stam kan kanske illustreras på följande ironiska sätt. När ”Idealen” kom till Sverige föregicks han av en helsyster vid namn Nadege du Gazeau. Hon gick i en hage på Alebäck Stuteri utanför Lidköping hon också.

Hon var tämligen meritlös på banan, men hade väl bra stam eftersom hon hade en helbror med en meritlista som ingen annan, vunnit VM tre gånger, Prix d’Amérique och Elitloppet med mera.

Vi kan väl i alla fall vara överens om att Ideal du Gazeau var snygg? Och att han satt en del spår efter sig, inte bara i snacket utan också i resultatlistorna.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om att det borde finnas potential för travet att göra samma resa som fotbollen.