Fokustema
ATG; socialism i ett spelbolag?
Läs senare

”Vad om ATG delprivatiseras, en tredjedel, och börsintroduceras?”

Norge, sista sovjetstaten enligt Björn Rosengren, sålde med början 2001 ut en tredjedel av Statoil till privata ägare.* Statoil, som om något kan kallas nationalskatt (norska 'arvesølv'), är fortsatt Norges framtid även under nyantaget namn: Equinor.
Av
Ulf Lindström
Börsintroduktion av ATG skulle ha flera fördelar, enligt insändarskribenten. Foto: Micke Gustafsson/ALN
Börsintroduktion av ATG skulle ha flera fördelar, enligt insändarskribenten. Foto: Micke Gustafsson/ALN

Oljan och gasen har nu avkastat nio tusen miljarder kronor i en fond: 8.400.000.000 eller 1.615.000 NOK per invånare (med väldigt begränsade uttag för enskilda…) Ur den görs investeringar också i nya exportnäringar. De, likt redan fisk, ska dra in valuta till köp av importvaror när oljan och gasen sinar. (Under tiden njuter landets befolkning istället av kortare arbetstider, ett par hundra timmar/år jämfört med övriga Norden). Statoil, till skillnad från dinosaurer som Venezuelas PDVSA och Mexikos Pemex, drivs utifrån rimligt sunt företags-mässiga grunder när oljepriset sjunker: ”Antal sysselsatta i petroleumnäringen har minskat med 24.800 i perioden 2015 till 2017, visar nya siffror från Statistisk sentralbyrå.” Det hade inte varit aktuellt ifall näringen varit helstatlig.

Vad om ATG delprivatiseras, en tredjedel, och börsintroduceras? Utan att det ger oss ens en minuts kortare arbetstid bör det vara en bra engångsaffär för både staten och travet, särskilt ifall marknadsavgiften och andra konstruktioner inte ger önskad avkastning till sporten. För, det kan vi vara överens om, ATG är knappast en nationalskatt. Regalskeppet Vasa – övriga associationer ej nämnda – tillhör en annan division.

Det finns också en aspekt av rättvisa i fördelning av travets pengar. De aktiva som avstod intäkter åren innan pokalåret 2018 kan sent omsider få kompensation, indirekt också till stoägare via bättre pris för deras uppfödningar som ska tävla om högre prispengar om några år.

Även ATG måste löpande investera i ny teknologi för att behålla och locka nya internationella kunder. Också långsiktigt är delprivatisering en välkommen lösning för kostnadskontrollen i företaget. Aktieägare och börsanalytiker – i jämförelse med en statlig ägare och de facto statlig majoritet i styrelsen – bevakar företag med starkare fokus på sista raden i bokslutet. Ökad avkastning kräver ökad produktivitet. Varje anställd, varje inlejd konsult, varje investering i infrastruktur, mjukvara och good-will måste vara motiverad och mest prisvärd. Kortsiktig kvartalkapitalism? Inte nödvändigtvis, men bättre än intill visshet långsiktig haverisocialism.

”Wagners lag,” klassisk tes i ekonomivetenskapen, säger att utgifterna i statlig verksamhet växer ännu mer när intäkterna ökar. Så långt är det bekräftat också av ATG. Underförstått – det förödande – är att kostnaderna inte gärna sänks om och när intäkterna minskar. Produktiviteten tar stryk. Det är just vad som undergrävt planekonominer i alla länder, senast katolska Venezuela, innan det ortodoxa Sovjetunionen, islamska Jemen, till och med lutherska DDR. Inga undantag, alla bortförklaringar i kulturell omgivning är uttömda. Inte heller planekonomi i småskaligt och demokratiskt format har bärkraftig produktivitet. Israels legendomsusade kibbutzer har nu privatiserats.

ATG har alla år sagt sig ha spelmarknadens bästa lönsamhet. Jämförelser har aldrig dokumenterats. Oavsett, årsräkenskaper kan också granskas utifrån specificerade invändningar. Var den senaste konsulttjänsten egentligen värd fakturan, bör den konsulten ges fler uppdrag?** Var den sponsringen verkligen värd pengarna, til exempel den till SHL som kunde ha subventionerat flygtransport av hästar till norr om Arlanda, till Norrbottens Stora Pris, Sundsvall Open Trot? Ett par hundra tusen till en serie montélopp är aldrig helt fel, en större andel i forskningsanslag till travet i HNS är försvarlig styrning av stiftelsen, och så vidare.

Börsintroduktion är inget mirakelmedel. Det innebär bara transparens. Resten är vad ägarna behagar.

 

* www.statoil.com/no/ investorer /our-dividend/our-shareholders.html
**Tips för examensarbete i marknadsföring: samlade utgifter och nettointäkter i svenskt trav för fakturerade konsultrapporter om vikten av att det på travbanor serveras god mat.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: Fem förslag till mer attraktiva travlopp

Förra veckans krönikör var Anders Ström och han har några förslag som förhoppningsvis skulle leda till att själva travloppen blir mer attraktiva att se på. Något som han tror att alla vi som älskar trav skulle uppskatta.
Av
Anders Ström
Fler flerklasslopp med voltstart skulle göra dagens svenska travsport roligare och mer intressant. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Fler flerklasslopp med voltstart skulle göra dagens svenska travsport roligare och mer intressant. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 47:

I början av 1990-talet var min parhäst på trackfarandet runt om i landet universitetskompisen Fredrik Berg, vi blev också affärspartners initialt när Travtjänsten kördes igång 1993.

Nuförtiden hörs vi inte så ofta, men när vi gör det blir det alltid intressanta diskussioner med travsporten i fokus. Senast med utgångspunkter från en twitter-tråd från Fredrik som jag tyckte var så intressant att jag bad om lov att få återpublicera en del av den här i min krönika med några egna observationer i tillägg. Fredriks original-tråd finns på hans twitter @68Berg.

vilket i princip tar död på travsporten

Vi började åka runt på landets travbanor strax före och strax efter 1980. Då var alla lopp välfyllda (12-15 hästar), kapacitetsskillnaderna mellan hästarna stora och ”alla” tränare körde själva sina hästar.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Konsekvensen av ovanstående faktorer var att det ”tävlades” i alla lopp samt att det i första hand var hästarnas kapacitet – inte balans, utrustning och startspår – som avgjorde vem som vann loppen. Satt bästa hästen sist utvändigt i ett stort fält kunde den fortfarande mycket väl vinna loppet.

Under de snart fyra decennier som har förflutit sedan dess har mycket hänt. Aveln har utvecklat hästarna så att de numera är betydligt snabbare och jämnare, banunderlagen har blivit mycket bättre och snabbare, utrustningsförbättringar (bland annat sulkys och balansering/barfotakörning) har haft samma effekt och catchdriver-kulturen har medfört att ett fåtal kuskar kör ”alla” lopp.

Konsekvensen av dessa förändringar är att kapacitetsskillnaderna mellan ekipagen numera är betydligt mindre – vilket i sin tur medför att väldigt många travlopp ofta i princip är avgjorda efter startrusningen. Travloppen har blivit betydligt tråkigare att se på.

Är då den här ”utvecklingen” en ostoppbar naturkraft

Parallellt med denna utveckling har kraftigt ökade kostnader och inte lika snabbt ökande prismedel lett till att antalet amatörer (tillika viktiga hästägare) samt övriga hästägare minskat kraftigt. Som konsekvens av detta har efterfrågan på travhästar minskat vilket gett allt mindre kullar.

Trots detta har inte tävlingsschemat förändras nämnvärt och den självklara konsekvensen har blivit att många lopp inte är fullbelagda. I travlopp med bara sex-sju hästar händer sällan någonting under loppens gång, vilket i princip tar död på travsporten, något vi bara behöver vända blickarna mot dansk, tysk eller italiensk travsport för att inse.

Är då den här ”utvecklingen” en ostoppbar naturkraft eller kan vi själva påverka den? Förhoppningsvis går det. Här kommer några förslag:

1: Förändra banornas utformning. Det borde finnas betydligt fler banor med open stretch (helst dubbla), längre upplopp, nivåskillnader eller andra faktorer som gör att fler hästar har möjlighet att vinna loppen. Här kommer ”Nya Jägersro” kunna bli ett intressant tillskott. Tyvärr ser det inte ut att bli någon flytt av Örebrotravet, vilket är synd eftersom det hade gett möjligheter till en ny utformning av tävlingsarenan.

2: Förändra tävlingsschemat. Med betydligt fler flerklasslopp med många tilläggsvolter där kapacitetsskillnaderna, inte startmomentet, är den viktigaste parametern får publiken mer att fundera över. Här behöver man även se över det gammalmodiga voltstartsystemet för att minska antalet irriterande omstarter…

3: Stimulera mångfalden av kuskar. Det kan till exempel göras genom fler lärlings/amatörlopp så att dessa kuskar får erforderlig rutin samt fördel för lärling eller amatör i utvalda öppna lopp. Här verkar divisionstänket med breddtravet i botten ha blivit ett populärt tillskott. Den plattformen borde kunna borga för en chans att trenden vänder så att fler kan utvecklas och gradvis ta steget upp i klasserna tills man når eliten.

4: Se över tävlingsschemat. När antalet travhästar i tävlingsmässig ålder minskar kan man inte köra lika många lopp. Antalet lopp måste därför minskas och sannolikt behövs också en bättre nationell och regional samordning av propositionerna där högre prispengar per lopp och starttillfälle skulle vara alla till gagn. Här borde initiativ tagits för länge sedan.

5: Försök stimulera hästägande, inte bara uppfödning, som på senare tid fått ökade incitament. Att stimulera/subventionera utbud utan efterfrågan leder till prisdumpning och är bara konstgjord andning. Stimuleras även efterfrågan (läs hästägande) leder det indirekt till bättre villkor för uppfödarna.

Ovanstående var några förslag som förhoppningsvis skulle leda till att själva travloppen blir mer attraktiva att se på – något som jag tror alla vi som älskar trav skulle uppskatta.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Synd att hästskötare och deras kunskaper går till spillo”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör i Sulkysport och hon är rädd för att vi är på väg mot ett scenario där bara de starkaste och de med bäst förutsättningar kommer att överleva.
Av
Maria Törnqvist
Krönikören tycker att vi ska vara mer rädda om hästskötarna. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Krönikören tycker att vi ska vara mer rädda om hästskötarna. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 46:

Novembermörkret har intagit travbanorna. Den sämsta årstiden på året för oss som jobbar med trav, om ni frågar mig då jag ogillar mörker och kyla. Dock finns en hel del ljusglimtar. Breeders Crown-finalerna kördes i helgen och det var fina hästar och prestationer i sedvanlig ordning. Tycker dock att alla vinnarna i år hade något alldeles extra, som gjorde att de stack ut från mängden.

Oktober månad för min del har varit intensiv. Har varit några dagar på olika utbildningar kring företagsamhet och ledarskap. Något som jag känner att jag vill utveckla för min egen del.

Konkurrensen på banan är absolut stenhård

Två av dessa dagar var även en obligatorisk grund till att avsluta proffstränarkursen. Det innebar att vi som tagit licens de senaste åren ska gå två dagar gemensam utbildning i Stockholm på Hästsportens hus och fördjupa oss i bland annat djurskydd, företagsekonomi och ledarskap.

Läste ett större reportage om Roger Walmann i veckan (i Travronden). Han skrev att det var på tok för lätt att bli proffstränare i Sverige idag.

Jag kan nog bara hålla med. Tycker att det ställs för låga krav på utbildningen i förhållande till vad vi som blir nyutexaminerade kommer att möta när vi kommer ut som egna företagare.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Dagens proffstränare ska inte bara vara duktiga på att träna hästar. Du ska kunna hantera personal, ekonomi, försäkringar. Eventuellt köra traktorer, göra större inköp/investeringar av foder, köra transporter till och från tävlingar och mycket mer. Konkurrensen på banan är absolut stenhård och det känns som om vi är på väg mot ett scenario där bara de starkaste och med bäst förutsättningar kommer att överleva. Då syftar jag tyvärr på både tränare och hästägare.

Det känns helt rätt i tiden att det ställs större krav både på hästgymnasierna och proffskurserna. Tycker det kan vara aktuellt att kanske införa två obligatoriska uppsamlingsdagar för samtliga landets proffstränare som består av utbildning och diskussioner, oavsett hur lång eller kort tid du har haft proffslicens. Om inte annat så kan vi yngre lära oss något av det äldre gardet. Jag vet att det kommer bli gnäll om något sådant här skulle införas då många tycker att deras tid är dyrbarare än andras, inkluderar även mig själv iden skaran. Men när man väl sitter där på en stol och får lite mer insikt och perspektiv än bara det som är inarbetat sedan gammalt är det inte så tokigt ändå.

En annan sak som jag funderat på är hur vi ska kunna behålla alla rutinerade och otroligt duktiga hästskötare vi har. De allra flesta man pratar med älskar sitt jobb och hästarna men tycker inte att det finns några karriärsmöjligheter inom hästyrket. Det måste kunna gå att utveckla någon sorts form av belöningssystem inom travet också, som gör att en skötare kan klättra på en så kallad karriärstrappa precis som i många andra branscher.

en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig

Inom travet så har det alltid känts som att man har en ”dum” stämpel på sig. Är du inte smart nog så kan du alltid jobba i ett travstall. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Givetvis finns det dom som föredrar att jobba fysiskt framför kontorssysslor. Man behöver dock inte vara osmart för det.

Jag är ganska säker på att det finns många hästskötare där ute som absolut skulle kunna lämpa sig till att sköta  andra sysslor inom ett travstall. Om man kunde vidareutbilda dessa till att kunna sköta exempelvis pappersarbete eller andra administrativa sysslor som träningsscheman, och så vidare, skulle man inte tappa dem till andra branscher. Ju längre du har jobbat får man bara stå på sex passhästar och ha andra sysslor medan någon som är ny får stå på åtta-nio hästar? Eller använda en anställd som arbetat länge som skötare som arbetsledare i olika stall?

Det finns nog många olika vägar man skulle kunna gå, men tycker det är synd att gamla duktiga hästskötare och deras kunskaper går till spillo när dom lämnar branschen. Att vara hästskötare sliter oerhört på kroppen. Det måste finnas ett sätt att kombinera hästskötaryrket med något mer.

Det är också viktigt att vi ser till att behålla våra gymnasieskolor och kvalitén på utbildningarna där våra framtida hästskötare ska formas. Det är där dom skall lära sig och få kunskaper, både praktiskt och teoretiskt inför vad som komma skall.

Min pappa sa en sak till mig när jag var liten och tvärade med att gå till skolan. Han sa ”en sak ska du veta lillis, kunskap tynger aldrig” och det har han haft fruktansvärt rätt i.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Deras uppdrag bör ändras och det måste ske nu”

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han säger sin mening om avelsvärderingsnämnden: Den här typen av översitterfasoner trodde jag tillhörde det förflutna – låt uppfödarna bestämma sitt eget öde.
Av
Fredrik Fransson
145 centimeter över manken mäter norskfödde kallblodshingsten Art Kjarvald. Det blev hans fall när han visades på avelsvärdering på Wången förra helgen. Låt stoägarna avgöra detta och inte en avelsvärderingsnämnd, anser Sulkysports krönikör. Foto Hanold/ALN
145 centimeter över manken mäter norskfödde kallblodshingsten Art Kjarvald. Det blev hans fall när han visades på avelsvärdering på Wången förra helgen. Låt stoägarna avgöra detta och inte en avelsvärderingsnämnd, anser Sulkysports krönikör. Foto Hanold/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 45:

Fick höra att jag lever i en drömvärld.

Jag vet inte riktigt om det var positivt menat från avsändaren, men jag håller med till hundra procent. Min tolkning av drömvärld är att jag har en underbar fru, jag bor i Järvsö, har Ingbest i träning och tror stenhårt på travsportens framtid.

Det kallar jag drömvärld.

hur vi kan tillåta en grupp på sex (6!) personer att bestämma

Den gångna helgen har varit en trevlig, intressant och samtidigt frustrerande helg för kallblodsälskare med avelsvärdering och landsfinal för tvååriga hästar på Wången. Landsfinalen är rolig att följa då vi får se några av de mest intressanta unghästarna både för hand och i vagn.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 38 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare.

Bästa travminnet: Seger i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Nu är det långt ifrån alla som väljer att ställa ut sina unghästar. Jag är själv en av dem och det handlar helt och fullt om tiden det tar, men det är alltid roligt att se många olika stammade hästar och hur olika de är trots att de är lika gamla.

Avelsvärderingen däremot är ett sorgligt kapitel. Jag kan för mitt liv inte begripa hur vi kan tillåta en grupp på sex (6!) personer att bestämma vilka hingstar som i framtiden ska få verka som avelshingstar. Inget ont om dessa personer som jag har all respekt för och det är absolut trevliga människor.

Men deras uppdrag bör ändras och det måste ske nu.

Att en häst som Art Kjarvald med en mycket god tävlingskarriär – har startat 117 gånger utan veterinära anmärkningar, tjänat över två miljoner kronor och vunnit V75 för högsta klassen – inte blir avelsgodkänd för att han saknar några centimeter i mankhöjd – då tycker jag att det är rent löjeväckande.

Jag är fantastiskt imponerad över de höga hattarna.

Några sekunder senare godkänner nämnden Hägern T.H. (e. Lärkan u. Järvsömaud) som vunnit två lopp av 49 och tjänat 478.000 kronor.

Hägern T.H. torde väl knappast anses ha en otraditionell stamtavla – han är inavlad på Järvsöfaks, har Moe Odin som morfar och Troll Jahn som farmors far?

Jag är fantastiskt imponerad över de höga hattarna.

Den här typen av översittarfasoner trodde jag tillhörde det förflutna – låt uppfödarna bestämma sitt eget öde.

Ett system där vi använder oss av en varudeklaration likt varmblodsaveln är fullt funktionsdugligt.

Då skulle man kunna göra ett mycket bättre arrangemang också, mer show och information till besökarna under visningarna. Nu räddas arrangemanget något av Bert Ola Månsson som får hålla låda med en mikrofon i handen och vi åtminstone får skratta med honom och givetvis att vi fick se hästarna presenteras i mycket fint skick.

I övrigt kan jag tycka att det är roligare att titta på färg som torkar.

Till något mycket roligare och något som jag tror kommer att påverka svensk kallblodssport i framtiden är det fantastiska förtroende som stoägarna gett hingstarna i mitt stall.

Ingbest fullbokades på 24 timmar – vilket jag tror är något form av rekord. Det är ett viktigt bevis på att tron på framtiden är ljus ute i stugorna och viljan att satsa på trav och kallblod är på topp.

Så ska det vara – och när Svensk Travsport satsar på att göra hästägandet enklare så ligger vägen öppen.

***

Fotnot: Maria Törnqvist är veckans krönikör i Sulkysport nummer 47.