Fokustema
ATG; socialism i ett spelbolag?
Läs senare

”Vad om ATG delprivatiseras, en tredjedel, och börsintroduceras?”

Norge, sista sovjetstaten enligt Björn Rosengren, sålde med början 2001 ut en tredjedel av Statoil till privata ägare.* Statoil, som om något kan kallas nationalskatt (norska 'arvesølv'), är fortsatt Norges framtid även under nyantaget namn: Equinor.
Av
Ulf Lindström
Börsintroduktion av ATG skulle ha flera fördelar, enligt insändarskribenten. Foto: Micke Gustafsson/ALN
Börsintroduktion av ATG skulle ha flera fördelar, enligt insändarskribenten. Foto: Micke Gustafsson/ALN

Oljan och gasen har nu avkastat nio tusen miljarder kronor i en fond: 8.400.000.000 eller 1.615.000 NOK per invånare (med väldigt begränsade uttag för enskilda…) Ur den görs investeringar också i nya exportnäringar. De, likt redan fisk, ska dra in valuta till köp av importvaror när oljan och gasen sinar. (Under tiden njuter landets befolkning istället av kortare arbetstider, ett par hundra timmar/år jämfört med övriga Norden). Statoil, till skillnad från dinosaurer som Venezuelas PDVSA och Mexikos Pemex, drivs utifrån rimligt sunt företags-mässiga grunder när oljepriset sjunker: ”Antal sysselsatta i petroleumnäringen har minskat med 24.800 i perioden 2015 till 2017, visar nya siffror från Statistisk sentralbyrå.” Det hade inte varit aktuellt ifall näringen varit helstatlig.

Vad om ATG delprivatiseras, en tredjedel, och börsintroduceras? Utan att det ger oss ens en minuts kortare arbetstid bör det vara en bra engångsaffär för både staten och travet, särskilt ifall marknadsavgiften och andra konstruktioner inte ger önskad avkastning till sporten. För, det kan vi vara överens om, ATG är knappast en nationalskatt. Regalskeppet Vasa – övriga associationer ej nämnda – tillhör en annan division.

Det finns också en aspekt av rättvisa i fördelning av travets pengar. De aktiva som avstod intäkter åren innan pokalåret 2018 kan sent omsider få kompensation, indirekt också till stoägare via bättre pris för deras uppfödningar som ska tävla om högre prispengar om några år.

Även ATG måste löpande investera i ny teknologi för att behålla och locka nya internationella kunder. Också långsiktigt är delprivatisering en välkommen lösning för kostnadskontrollen i företaget. Aktieägare och börsanalytiker – i jämförelse med en statlig ägare och de facto statlig majoritet i styrelsen – bevakar företag med starkare fokus på sista raden i bokslutet. Ökad avkastning kräver ökad produktivitet. Varje anställd, varje inlejd konsult, varje investering i infrastruktur, mjukvara och good-will måste vara motiverad och mest prisvärd. Kortsiktig kvartalkapitalism? Inte nödvändigtvis, men bättre än intill visshet långsiktig haverisocialism.

”Wagners lag,” klassisk tes i ekonomivetenskapen, säger att utgifterna i statlig verksamhet växer ännu mer när intäkterna ökar. Så långt är det bekräftat också av ATG. Underförstått – det förödande – är att kostnaderna inte gärna sänks om och när intäkterna minskar. Produktiviteten tar stryk. Det är just vad som undergrävt planekonominer i alla länder, senast katolska Venezuela, innan det ortodoxa Sovjetunionen, islamska Jemen, till och med lutherska DDR. Inga undantag, alla bortförklaringar i kulturell omgivning är uttömda. Inte heller planekonomi i småskaligt och demokratiskt format har bärkraftig produktivitet. Israels legendomsusade kibbutzer har nu privatiserats.

ATG har alla år sagt sig ha spelmarknadens bästa lönsamhet. Jämförelser har aldrig dokumenterats. Oavsett, årsräkenskaper kan också granskas utifrån specificerade invändningar. Var den senaste konsulttjänsten egentligen värd fakturan, bör den konsulten ges fler uppdrag?** Var den sponsringen verkligen värd pengarna, til exempel den till SHL som kunde ha subventionerat flygtransport av hästar till norr om Arlanda, till Norrbottens Stora Pris, Sundsvall Open Trot? Ett par hundra tusen till en serie montélopp är aldrig helt fel, en större andel i forskningsanslag till travet i HNS är försvarlig styrning av stiftelsen, och så vidare.

Börsintroduktion är inget mirakelmedel. Det innebär bara transparens. Resten är vad ägarna behagar.

 

* www.statoil.com/no/ investorer /our-dividend/our-shareholders.html
**Tips för examensarbete i marknadsföring: samlade utgifter och nettointäkter i svenskt trav för fakturerade konsultrapporter om vikten av att det på travbanor serveras god mat.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Där har vi nått målet med uppmärksamhet”

Förra veckans krönikör i Sulkysport var Håkan "Lillis" Olsson och han berättar historien bakom hur vissa kända loppnamn kom till.
Av
Cecilia Kristoffersson
Hazard Boko vann Slaget vid Axevalla hed förra året. Foto Johan Grundin/ALN
Hazard Boko vann Slaget vid Axevalla hed förra året. Foto Johan Grundin/ALN

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 23:

Kollega Kristian Borell skriver i en krönika i Sulkysport att han älskar travkalendern med alla lopp och deras historia. Han talar om underbar magi och nämner i sammanhanget Elitloppet, Sprintermästaren, Svenskt Travderby, Stochampionatet, Hugo Åbergs Memorial och SLAGET VID AXEVALLA HED.

I tävlingen om längsta namnet på rubriker för travlopp skickar Solvalla fram ”Hästägare-
förenings Vårvintervandringspris”, men blir slagna av Axevalla med Hertiginnan av Västergötland, Kronprinsessan Victorias lopp.

Om vi då skulle ta historien om namnet Slaget vid Axevalla hed

Bollnäs bidrar med Prinsessan Madeleines Pokal – för bevarandet av den svenska kallblodsrasen. Ett lopp för fyråriga svenska, norska och finska kallblodiga. Finska kallblod var det. Skulle inte rasen bevaras?

Den kortaste rubriken på ett travlopp är väl egentligen E3. För treåriga europafödda hästar. Fyndigt? (Jag har hittat på det själv.)

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Om vi då skulle ta historien om namnet Slaget vid Axevalla hed.

Jag tyckte att Stochampionatshelgen skulle ha ett treåringslopp, gärna med ett klatschigt namn. Och eftersom Axevalla ligger nära den hed där beväringarna övade en gång i tiden och där ett pansarmuseum finns tyckte jag det vara lämpligt att efterapa det amerikanska storloppet The Battle of Saratoga, som man kör upstate New York, efter det amerikanska frihets-
kriget.

Det blev också lite av inbördeskrig när vi på Axevalla skulle köra trav i två dagar och sedan i tre. Men det kriget vann västgötarna som tur var.

På heden vid Axvall finns hur många enbuskar som helst och det sägs att det finns en buske för varje svordom som en beväring slängt ur sig.

Speedy Fly och Rex Håleryd galopperade bort sig i den första upplagan och segern gick till en riktig proffsig amatör från Sundsvall i Bert Sjöblom, som reste ned till Skaraslätten med sin Pay Please och kammade hem förstapriset på 20.000 kronor.

Raden av vinnare innehåller i alla fall en hel del gångbara namn under tidigt 1980-tal Evita Broline, Quiggin och Indus och under senare tid Formula One.

Numera döps travlopp till vad som helst faktiskt

Text hämtad från garnisonsmuseet i Skaraborg : ”Orten Axvall gjorde sig redan under första delen av 1300-talet känd som en plats där kungens män hade sin hemvist. Det var då Axevalla hus fick en framträdande plats i den Svenska historien. Där cirka 1.000 meter öster om museet, på andra sidan heden, vistades kungens lagmän och skatteindrivare på borgen. Området ansågs vara ointaglig efter ett antal försök som bland andra den uppretade allmogen i området gjorde.

Dock vid slutet av 1400-talet lyckades det allmogen att ta sig över vallgravarna och in på borgen och bränna ner densamma. Marken runt berget Billingen hade sedan denna tid uppgiften att vara en kronans jägarbacke fram tills platsen togs i bruk som övningshed.”

Numera döps travlopp till vad som helst faktiskt. Reklam för egna arrangemang. Tjejkväll och datum eller Hyr utställningsplats är några exempel. Okej, men inte så bra när de dyker upp i auktionskataloger världen över.

”Brodern är vinnare av Välkommen till Hattparaden 10 maj” har jag svårt för att tro att auktionisten skulle förstärka stam och rekord med. Seger i Korvringen Cup har jag dock hört vid en USA-auktion.

Några andra lopp jag satt själv satt rubriker på är Sundsvall Open Trot. Bergsåker behövde ett stort lopp en fast dag i almanackan och fick det 1996 när His Majesty och Torbjörn Jansson var ofina att besegra Zoogin. Vi skulle sätta Sundsvall på den internationella travkartan var tanken och så har det väl också blivit. Sundsvall Open var det ursprungliga namnet ända tills man ringde från Sundsvalls Tidning och påpekade att det redan fanns en tennisturnering med det namnet. Upptaget alltså, då lade vi till Trot.

Och internationellt var det också meningen att Örebro skulle bli med ett långlopp som numera ligger stadigt fast första lördagen i maj. Orebro Int’l med lite annorlunda stavning. Som en flygplats. Där har vi nått målet med uppmärksamhet eftersom många säger: ”Loppet med det konstiga namnet”.

Däremot har ju hästnamn av förklarliga namn en begränsning. 18 positioner med mellanslag inräknat. Hur Virserums Expressen, tvåa i Silverstoet, kunde slinka igenom vet vi inte. Om det skrivits i ett ord hade det däremot varit klart direkt.

Sedan var det ju synd att inte Uvereds Öfsadröp blev inbjuden till VM i New York. Han blev exporterad till Tyskland och hur det tyska uttalet låter känner jag inte till.

Hästnamn låter betydligt bättre på engelska och ska nog inte alltid översättas.

>> Fotnot: The Battle of Saratoga ägde rum 7 oktober 1777. De amerikanska trupperna vann stort över den brittiska armén. Detta blev en strategiskt väldigt viktig seger för de amerikanska frihetskämparna. Två vckor senare kapitulerade den engelske generalen Burgoyne och både Frankrike (som redan stödde frihetskämparna) och Spanien gick med i kriget på den amerikanska sidan – alltså mot Storbritannien vilket försökte försvara och behålla sina kolonier.

Källa: Wikipedia.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell om alla hästar som valde bort Elitloppet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: Tröstfinal i Elitloppet?

Klaus Koch om att återinföra en tröstfinal: Hade Solvalla erbjudit consolation är jag rätt säker på att sju av åtta hade ställt upp. Hur kul hade det inte varit att se de startsnabba Maori Time och Orlando Jet få en ny chans till i ett felfritt lopp?
Av
Cecilia Kristoffersson
Maori Time och Todd McCarthy. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Maori Time och Todd McCarthy. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 22:

Under många år fick de hästar som inte gick till final i Solvallas Internationella Elitlopp en ny chans genom att starta i ett ”tröstlopp”, men detta togs bort 1986. I söndags kördes årets upplaga av Elitloppet där åtminstone min önskan om att det fanns en consolationsmöjlighet blev påtaglig.

Elitloppet 2018 fick en rejält stökig upptakt med ett flertal omstarter i det första försöket och en Bold Eagle som inte alls ville samarbeta. När starten äntligen gick galopperade den hästen som rest längst, australiensiska Maori Time, direkt, och i första kurvan var även Bold Eagle borta. Efter målgång kunde vi konstatera att även Rajesh Face och Volstead var ute ur i finalen.

Bold Eagle hade säkert valt att stanna kvar i sin box.

I det andra heatet felade en annan ”mystery horse”, tysk-österrikiske Orlando Jet, i starten, och även Amiral Sacha, Cokstile och Uza Josselyn missade finalen. Hade Solvalla kunnat erbjuda en consolation är jag rätt säker på att sju av dessa åtta hade ställt upp. Bold Eagle hade säkert valt att stanna kvar i sin box.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Hur kul hade det inte varit att se de startsnabba Maori Time och Orlando Jet få en ny chans till ett felfritt lopp? Hur roligt hade det inte varit för kretsen bakom dessa hästar att få uppleva detta?

1980 åkte den danske nationalhjälten Tarok på en galopp i sitt Elitloppsförsök men han fick chansen att revanschera sig i consolation. Vilket han gjorde till stor förtjusning för familjen Laursen och hela den danska travnationen. Tarok var, liksom de åtta hästarna som inte tog sig till final i söndags, av sin tränare förberedd för att gå två heat samma dag. Tarok fick chansen, men inte de åtta från årets Elitlopp.

Förmodligen skulle ett sådant lopp omsätta mer än flera av de normala loppen som körs under Elitloppsdagen

I Taroks consolation startade fyra hästar, och det är naturligtvis här skon klämmer. I det spelmaximerande trav-Sverige körs det inga lopp med få hästar, eller? Jo, om vi kollar de senaste månadernas travprogram finns det ett stort antal lopp som har körts med fyra eller fem startande hästar. I Vårfavoriten på Solvalla fanns det endast fyra hästar i programmet. Att ett consolation med till exempel fyra eller fem startande skulle få någon allvarlig ”impact” på helgens totalomsättning tror jag inte ett dyft på. Förmodligen skulle ett sådant lopp omsätta mer än flera av de normala loppen som körs under Elitloppsdagen.

Det var Duncan som gjorde det ekonomiskt möjligt att ta Maori Time till Solvalla

En tröstfinal skulle kunna ge hästar som var ”bortlottade” i försöken de bättre spåren i en eventuell consolation. I år hade startlistan sett ut så här: 1 Amiral Sacha, 2 Uza Josselyn, 3 Maori Time, (4 Bold Eagle), 5 Volstead, 6 Orlando Jet, 7/8 Cokstile/Rajesh Face. Förstapriset borde uppgå till 200.000 kronor och åtta priser skulle skrivas ut. Självklart ska det vara möjligt för Solvalla att avstå från att  köra loppet om det finns färre än fyra startvilliga hästar. Detta skulle i så fall medföra att Elitloppsdagen kom till att omfatta 14 lopp istället för 15, vilket jag tror att de flesta kan leva med.

Apropå Maori Time så är hon enligt min uppfattning den mest ”Europa-like” hästen som kommit från down under och det är kul att hon fortsätter tävla hos oss. När det blev klart att hon skulle komma dök de sedvanliga plumpa kommentarerna upp i främst sociala medier: ”Ännu ett blåbär från Nya Zeeland” (tendensen till att blanda ihop Australien och Nya Zeeland är påtaglig inom förståsigpåeliten eftersom de inte anstränger sig och tar reda på ett enda fakta innan de vräker ur sig sina synpunkter). ”Hur kan Solvalla slänga ut så mycket pengar på en sådan häst?”

När det senaste ”blåbäret från Nya Zeeland”, australiensaren Sundon’s Gift, var på besök i Skandinavien 2009 följde en man vid namn Duncan McPherson med kretsen kring hästen. Duncan – eller Big Mac som han kallas – driver ett av Australasiens mest betydande travstuterier Aldebaran Farms norr om Melbourne och han blev mycket förtjust i svensk travsport och äger numera flera svenska travare. Han har också tagit svenske Yield Boko till Australien som avelshingst.

Duncans hustru avled för några år sedan i cancer och sedan dess har han ägnat enormt med tid och energi – samt pengar – på att jobba med cancerbekämpning och han kopplar många stora events, bland annat Great Southern Star, Australiens största travlopp, ihop med detta arbete.

Det var Duncan som gjorde det ekonomiskt möjligt att ta Maori Time till Solvalla och Elitloppet, vilket jag tycker förtjänar respekt och jag vill och måste framhäva de starka banden som har knutits mellan den australasiska och den nordiska travsporten som följd av utväxlingen av hästar mellan de två kontinenterna. Jag tänker analysera de australiska bidragen till Elitloppet i en senare krönika.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson om historien bakom hur vissa kända loppnamn kom till.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Nu måste säkerheten höjas!

Anne Haglund krönikerar om att alla banor måste ta sitt ansvar och efter sina speciella förutsättningar upprätta tydliga handlingsplaner.
Av
Anne Haglund
Delvinator. Foto Micke Gustafsson/ALN
Delvinator. Foto Micke Gustafsson/ALN

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Jag och min sambo Mats Rånlund har på smärtsamt sätt blivit medvetna om säkerhetsbrister vid travtävlingar.

Vid E3-uttagningarna på Romme den 16 juni 2015 kom vår fina treåring Delvinator lös och skenade runt i bakvarv utan kusk strax före start. Några av de andra kuskarna som tillhör elitskiktet begärde av grindvakten att få komma ut på stallbacken. Grindvakten gav med sig, trots att Romme har en innerbana för ekipagen att styra in på och började släppa ut ekipagen. Alla hann inte ut innan vår häst närmade sig, han var cirka 80 meter bort när sista ekipage släpptes ut.

För mig följde några veckor i akut chocktillstånd

Eftersom hästar är flockdjur tog Delvinator sikte på grindöppningen i full galopp. Det var inte längre en tillräcklig öppning då grindvakten och hennes medhjälpare fått igen grinden till en del. Hästen sprang med full fart ut och spetsade sig så illa att han förblödde med ett hål stort som en handboll i bringan. Vår underbart fina, personliga, vackra och supertalangfulla treåring med hela tävlingskarriären framför sig var plötsligt död.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

För mig följde några veckor i akut chocktillstånd med sömnlöshet, hopplöshetskänslor och sorg följda av månader med dagliga obehagskänslor så snart jag såg något med hål i eller med perforationer. Nu tre år senare har det ersatts av vanliga vemodskänslor när jag ser på bilder av denna underbara häst.

Vi tyckte att travsällskapets funktionärer hanterat situationen felaktigt och på så sätt orsakat hästens död. Vi läste på i travsportsdokumentet ”Säkra Banor 2014” (SÄBA) och insåg vi hade rätt. I dokumentet poängteras flera gånger att målet när en häst är lös är att den ska förbli inom den inhägnad den är, tills den kan fångas in. Följaktligen står det i dokumentet att grinden ska vara stängd vid lös häst på banan (SÄBA nr 123). I det dokumentet står också att vid onormala händelser som till exempel en tävlingsolycka ska varje bana ha en dokumenterad plan för hantering av händelsen. En krisplan med åtgärdsrutiner ska finnas nedtecknad och vara inövad av funktionärerna (SÄBA nr 161, 162) på travsällskapets ansvar.

Att grindarna inte hölls stängda såg vi med egna ögon. Att det inte fanns en inövad åtgärdsplan förstod vi när vi gick igenom händelseförloppet. Med detta som grund kontaktade vi Dalarnas travsällskap för att begära skadestånd för hästen. Kai Närhinen, sportchef på Romme, ansåg dock att det var vår hästs eget fel.

Nu måste säkerheten höjas!

Dåvarande säkerhetschef på ST, Michael Halvarsson, gjorde en utredning utan att ha varit på plats och utan att vare sig pratat med mig eller tränaren, utan bara lyssnat på travsällskapets version.

Travsällskapets försäkringsbolag If vägrade då att betala ut skadestånd. Fallet gick till tingsrätten i Falun och vi förlorade. Vi överklagade och Svea Hovrätt fann att funktionärerna inte agerat aktsamt nog, att det inte fanns något bevis för att grinden inte gick att stänga och att bevisbördan för detta låg hos travsällskapet, inte hos oss. Vi fick rätt.

Det är tyvärr inte ovanligt att travhästar kommer lös på tävlingsbanan. Det är ett olyckstillbud alla banor måste ha en inövad och nedskriven åtgärdsplan för (SÄBA nr 161). Våra värsta farhågor besannades vid vittnesförhöret med Rommes stallgrindsvakt. Hon bekräftade att hon jobbat som grindvakt i elva år och inte sett några nedskriva åtgärdsrutiner för lös häst på bana. Hon hade heller inte varit med på praktiska övningar, vilket krävs enligt SÄBA.

Vid vittnesförhöret med Svensk Travsports jurist Göran Wahlman framkom att det inte heller centralt finns nedskrivna bestämmelser kring lös häst på bana. Han hävdade också att regeln att man inte får öppna grinden kan man bortse ifrån, för att släppa ut andra ekipage, då ska det ske säkert och enligt funktionärens ”sunda förnuft”. På frågan vad som menas med mer säkert svarade han övertygat att det är när den lösa hästen befinner sig utom synhåll (till exempel på andra långsidan). I detta fall släpptes det fortfarande ut hästar när Delvinator i fullt sken befann sig cirka 80 meter från grinden. Grindvakterna hann inte stänga grinden helt, utan var tvungna att avsluta stängningen för att rädda sina egna liv.

Dessa rättsprocesser har varit hemska att gå igenom och det har varit tre jobbiga år men jag kan ändå känna att hästens död nu ändå fått någon mening.

Troligtvis är Rommetravet inte ensamt om att inte ha en handlingsplan för lös häst på bana eftersom det framkom i vittnesförhören med ansvariga på Svensk Travsport att de inte har kontroll på att banorna följer dokumentet SÄBA där detta krävs.

Nu måste säkerheten höjas! Alla banor måste ta sitt ansvar och efter sina speciella förutsättningar upprätta tydliga handlingsplaner för tänkbara olyckstillbud, varav lös häst på bana torde vara det vanligaste.

Detta är en fråga inte bara för hästarnas och kuskarnas säkerhet utan också för funktionärerna. Jag är ingen jurist men jag har läst på i arbetarskyddslagen som borde vara tillämplig för funktionärer anställda på travsällskap. I §44 står det att personal ska ges tillräcklig undervisning och anvisning om hur möjliga olyckor ska hanteras och vid behov ska också övningar genomföras. Det handlar inte bara om funktionärernas fysiska hälsa utan de har med sitt handlande ansvar över hästars och människors liv och har då rätt att få tillräckliga anvisningar och övning från sin arbetsgivare.

*** 

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch och han vill se en comeback i Elitloppsprogrammet.