Fokustema
Insändare
Läs senare

Välja väg – en särlicens enbart för spel på levande hästar

Om man inte vet vart man vill är det svårt att fatta beslut om vägen. Vet travsporten vart den vill?
Av
Kenneth Dolk

I mänskliga sportsammanhang anser man vanligen att om man satsar på bredd får man fram en elit. Inom galoppsporten anser i alla fall Bo Gillborg tvärtom – om man satsar på eliten får man fram bredden. Med tanke på galoppsportens utveckling finns inget som talar för att påståendet är sant eftersom där finns vare sig bredd eller internationell elit. Min tro är att det bara är ett svepskäl för att motivera politiker att försörja en liten klick av tränare och hästägare.

Hur är det inom travsporten? Vad är målet? Bredd eller elit? Spelutredningen har ställt svensk travsport inför detta val.  Inte direkt utan indirekt eftersom detta val enligt min mening blir en konsekvens av ett annat val. Är spelet till för travet eller är travet till för spelet? Spelutredaren talar om Hästsporten som om den var samlad bakom ST och SG. Det är den definitivt inte utan djupt splittrad.

Linn Andersson politiskt engagerad och stor hästvän inleder sin första krönika i Sulkysport med orden ”Den svenska travsporten har historiskt varit beroende av spelet som intäktskälla”. Även om detta inte är helt korrekt (det fanns faktiskt travsport även under spelförbudstiden) så har hon rätt vad avser dess professionella del. Det är dyrt att äga häst och hålla den i professionell träning. Är det då den professionella delen som utgör travsporten? Ryms inte amatörsporten där? Måste amatörerna därför bilda en egen liga för att träffas, ha kul och tävla mot varandra?

Huvuddelen av pengarna i spelpotten kommer från allmänheten och hästägarna har investerat i en ”drömfabrik”. Vad händer med den fabriken när insatserna blir allt dyrare. Hoppar inte hästägarna av? Antalet uppfödare har halverats, antalet amatörtränare likaså.  Jag menar att det är precis här som svensk travsport befinner sig just nu.

I skydd av monopolet har ATG:s bidrag till sporten minskat och istället gått till ökad byråkrati och investeringar i algoritmer (för vadå? – virtuella hästar och andra dataprodukter bland annat) Detta håller inte. Spelutredningen ger oss möjligheter att bryta denna onda cirkel.

Linn Andersson skriver också: ”Det finns stor risk att svensk travsport initialt går samma öde till mötes som andra travnationer när en licensmarknad införs”.  Varför så pessimistisk när det finns möjligheter? Varför inga förslag? Hon avslutar sin krönika med förhoppningen att den av henne tidigare så hårt kritiserade ST:s ledning skall fixa skivan. Vilket de enligt min mening inte har visat i den riktningen tidigare.

Den stora kostnaden för ATG är driften av spelunderlaget, dvs. trav-och galoppsporten; idag cirka 1.700 miljoner.  Jag tror inte att ett privat bolag medvetet drar på sig stora kostnader bara för att några av dess aktieägare tycker det. Det tror Anders Jonsson – den politiske journalisten från Dalarna som tar allt mer plats i travsporten.

I en krönika i TR Medias livsstilsmagasin ”Travet” där Jessica Ortiz Bergström är chefredaktör och ansvarig utgivare, förmedlar han åsikten att denna lösning kommer att ge travet 500-600 miljoner mer per år. Tillåt mig tvivla.  Vi har inga garantier för att bolaget inte tar in nytt kapital och späder ut makten över bolaget. 

Vi har heller inga garantier för att bolaget blir effektivt och kan dela ut stora summor till sporten. Vi har inga garantier för att bolaget inte gör en exit från travsporten och satsar på annat spel.

Vi har nyligen beklagligt sett ATG:s kvartalsrapport där det så kallade pokalåret är som bortblåst och de kan inte hålla de lovade avtalet, ATG vill ta pengarna ur hästsportens fond. Det är totalt oacceptabelt. Tydligen har ST redan godkänt detta. Om så är fallet kan jag garantera att den fonden är tömd när licensavtalen är i kraft, dvs. vi blev blåsta på de pengarna också. Är det inte tid att byta ut hela ST:s ledning?

För egen del kan jag se en annan lösning – och det är inte den som ST:s och ATG:s ledning arbetat hårt för och som ger Hasse Skarplöth chansen att fiska i nya vatten – en gemensam licens för allt spel.  

Stoägarföreningen Sverige, där jag är vice ordförande, kommer att lämna in ett remissvar på spelutredningens betänkande och förorda en två-licens lösning.  Där spel på levande hästar skall skiljas från övrigt spel.

Då går det inte för ATG att tjäna pengar på levande hästar och investera dem i produkter för annat spel samt – om och när dessa produkter är lönsamma – göra sig av med kostnaden för travsporten, det vill säga de levande hästarna. Hästägarna har då betalat för sin egen undergång och den risken tycker jag inte travet skall ta.

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: Det borde ses som ett hedersuppdrag

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han tycker till om en av de hetaste frågorna som delat sporten i flera läger, och där många hotat att sluta med trav. "Fasta propositioner” för kallbloden. Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmblod.
Av
Cecilia Kristoffersson
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Solvalla 20180407

Solvalla
Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Solvalla 20180407 Solvalla

Här kan ni läsa Fredrik Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 18:

En av de hetaste frågorna som diskuterats de senaste åren – som delat sporten i flera läger och där många hotat att sluta med trav – handlar om ”fasta propositioner” för kallbloden.

Knappt har liket svalnat – nu undersöker ST möjligheten till detta även för varmbloden.

Svensk Travsport verkar inte rädda att sätta eld på potatisar i alla fall. Personligen är jag mer rädd för kriget och diskussionerna än för ett eventuellt införande av ”fasta proppar”.

Fördelarna att det går enklare och snabbare att skriva ut lopp är naturligtvis att det frigör mer tid för dagens sportchefer och att de skulle kunna jobba mer med arrangemangen köper jag direkt, men jag är inte säker att det är så enkelt.

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå

Mer tid spelar ingen roll om sportcheferna inte är motiverade eller har rätt kompetens. Lägg därtill att nackdelarna är egentligen samma argument, det går fort och enkelt – något som inte alltid går hand i hand med kvalitet.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 37 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Bästa häst: Monster Viking. Tvååringarna i stallet ger hopp om framtiden…!

Bästa travminnet: V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, ifjol med Monster Monsun (född på gården, ägd, tränad och dessutom körde jag själv!) var overkligt för en liten amatör.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

”Intressant” att man lade ut en fråga till 169 medlemmar (långt från alla A-tränare) i den slutna facebookgruppen för Travtränarnas Riksförbund angående fasta proppar. 114 har läst inlägget, fyra har svarat – tre positiva och en negativ om man tolkar olika smilys…

Den typen av spridning av information tror jag inte är rätt väg att gå – det vill säga att ST lämnar över ansvaret till exempelvis TR och andra basorganisationer som i sin tur frågar sina medlemmar. Nej, den här frågan bör nog skjutas på framtiden, om inte man tar ett större grepp och övertygar både sportchefer, hästägare och tränare från grunden – direkt från ST.

En rätt skriven enkät via din inloggning på travsport.se där man först får ta del av fördelar och nackdelar samt när, var och hur detta kan bli aktuellt bör tydligt framgå.

Det vi lärde oss av det ”Kalla Kriget” är att information till de aktiva är oerhört viktigt. Sleipner som var med och jobbade med frågorna fick ta ordentligt med stryk av många medlemmar som kände sig överkörda när de fasta propparna i sin första tappning infördes.

Efter en revidering och en rejäl informationsrunda vändes opinionen och ”hatet” mot de fasta propparna som numera kallas ”propositionsmallar” har kraftigt vänt. Jag vill påstå att mallarna är riktigt bra – nu är det bara upp till tävlingskalendern och de ansvariga att se till att det finns ett jämnt flöde med lopp under året.

Som sagt, med information kommer vi långt och vi behöver inga fler interna stridigheter.

Jag vill citera Carl-Erik Sandström, som så förtjänstfullt lyckades lösa knuten i kallblodssverige: ”Det borde ses som ett hedersuppdrag för sportcheferna att skriva så bra propositioner som möjligt för respektive banas aktiva.”

Det finns mycket i det citatet – både ekonomiskt/miljömässigt/arbetsbördan i form av mindre resor – och inte minst stolthet.

***

Fotnot: I denna veckas utgåva av Sulkysport är det Maria Törnqvist som är krönikör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: Travet och självförtroendet

Kristian Borell var förra veckans krönikör i Sulkysport: "I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende"
Av
Kristian Borell
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Olympiatravet
Lionel och Göran Antonsen, Olympiatravet 2017. Foto Mia Törnberg/Sulkysport Olympiatravet

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 17:

1.500.000 kronor i förstapris och så Varenne, Maharajah, Copiad och Queen L. Mycket stor prissumma, idel ädel travadel i listan över tidigare vinnare. Dessutom (den icke-franska) travsäsongens första storlopp, och därmed indikator på vad som komma skall.

Det handlar om Olympiatravet på Åby, ett lopp det bara inte går att gå igång på. Jag gör det i varje fall inte och känner inte heller någon som sjunger Olympiatravets lov.

Travet och självförtroendet.

Jag älskar travkalendern med alla lopp och deras historia. Det enskilda loppets unikitet och alldeles underbara magi – Elitloppet, Sprintermästaren, Svenskt Travderby, Stochampionatet, Hugo Åbergs Memorial och Slaget vid Axevalla Hed.

Ren och skär poesi där, men Olympiatravet är något annat. Funderar på om mitt (icke) förhållande till Olympiatravet har att göra med illvilja mot Åby och/eller Göteborg.

Fakta

Kristian Borell

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt. 

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Jag älskar varken Åby eller Göteborg, men både gillar och håller de båda pokalloppen och Åby Stora Pris hur högt som helst. Min eventuella illvilja kan alltså avskrivas.

Inte ens halvvägs in i min text förstår jag. Det handlar om den grundläggande anledningen till varför jag skriver om trav för Sulkysport.

Travet och självförtroendet.

Det handlar om travet som sport och det handlar om travets ängslighet över att inte räcka till på egna meriter. I min värld är det absurt att svensk travsport, så framgångsrik under så lång tid, inte ståtar med ett bra mycket större självförtroende.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel.

Olympiatravets fel i minga ögon? Dålig avel. Du är osäker och det resulterar i en alltför stor vilja att spela säkert. I det här fallet att frottera sig med firade idrottsmän som får stor uppmärksamhet, men som representerar sporter som inte är i närheten av den enormt höga internationella klass svensk travsport visar upp årtionde efter årtionde. Där och då travets sätt att få leka med Stenmark och gänget, här och nu en historisk restpost man kan lära sig historien av. Jag har inget emot samarbete eller smart marknadsföring, men det måste kännas och lukta rätt. Olympiatravet varken känns eller luktar rätt. Dålig avel, som sagt.

Lotterialöpningen i Neapel däremot, både känns och luktar rätt. Det blir ännu en uppvisning i italiensk l’arte di arrangiarsi, att hålla sig flytande och klara sig oavsett hur svårt man än har det.

Det är inga nyheter att italiensk ekonomi och italiensk travsport är i djup kris är och det inte heller någon nyhet att italienarna, svårigheterna till trots, fortsätter att trolla fram hästar av mycket hög klass.

Jag sitter redan som på nålar för att se om fjolårsvinnaren Timone Ek kan överraska igen och om Urlo dei Venti verkligen är så bra som det påstås.

Under tiden där på nålarna kommer jag att kasta ett getöga på resultatlistan i storloppet jag av väl vald anledning är helt likgiltig inför.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik Fransson och han skriver om sitt ogillande mot förslaget om fasta propositioner bland varmbloden.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: Hur löser man då denna gordiska knut?

Anders Ström om att allt fler hästar faktiskt inte alls är svenskuppfödda. Trots detta är de med och tävlar i de program för unghästar som till en stor del är finansierade av Svensk Travsport.
Av
Anders Ström
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 16:

En välmående svensk uppfödning av travhästar är grundbasen för försörjningen av hästar i sporten, men hur står det egentligen till med begreppet ”svenskfödd”?

Jag noterar att allt fler hästar faktiskt inte alls är svenskuppfödda. Trots detta är de med och tävlar i de program för unghästar som till en stor del är finansierade av Svensk Travsport, även om en betydande andel av loppen också innehåller insatser från hästägarna själva.

Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt

Varför är det så här? Jo, regeln för att få kategorisera en häst som svenskfödd kräver blott att hästen visats upp för frysmärkning och befunnit sig i landet mindre än en månad! En häst kan således både födas i och växa upp i Italien, Tyskland, Holland, Frankrike eller USA och ändå erhålla ett svenskt pass bara genom en kort ”genomresa”.

Personligen är jag för ett internationellt utbyte med så liberala regler som möjligt och jag skulle helst vilja ha så hög frihetsgrad gällande detta som möjligt, förutsatt att alla UET-länder körde med samma regler. Dit är det dock en väg att vandra, även om goda intentioner finns med program som E3, Euro Classic Trot, Breeders Crown och Breeders Course.

Två saker stör mig i denna fråga. Det ena är att orimligheten i det nuvarande systemet gör att det mest troligt kommer att göras en översyn av detta med troliga förändringar som följd. Därför finns en ovisshet gällande framtiden som gör att strategiska affärsmässiga beslut för uppfödare blir svåra att ta.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber och Cruzado dela Noche samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

En bekant, som är rådgivare till en uppfödare med ett av Sveriges bästa stomaterial, tittade till exempel nyligen på en gård i Danmark för uppfödning. Under nuvarande regler vore det toppen för deras verksamhet att kunna föda upp sina hästar där men ändå ge fölungarna svenska pass. Osäkerheten om reglerna kommer gälla i framtiden är dock stor, varför jag gissar att investeringsbeslutet får skjuta på tiden.

Även den som funderar på att utöka sin uppfödningsverksamhet i Sverige får ta sig en funderare på investeringsbeslutet, eftersom kalkylen förstås ser annorlunda ut om de framtida prispengar och uppfödarpremier som avkommorna kan vara med och ta del av skall delas med hästar uppfödda utanför Sveriges gränser, med rättighet som svenskfödda.

Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder

Det andra besväret med detta system är egentligen att Svensk Travsport å ena sidan lyfter fram argumentet med att travsporten skapar affärer, sysselsättning och öppna landskap i Sverige med siffror som 30.000 arbetstillfällen och ett stort bidrag till landsortens ekonomi.

Samtidigt ser man genom fingrarna gällande uppfödare som driver sin verksamhet i andra länder – men ändå kan vara med och smaka på kalaset som de rika unghästprogrammen som Svensk Travsport erbjuder, genom finansiering från spel på lopp i Sverige under ett system som byggts upp under decennier. Konsekvensen i detta har jag svårt att begripa. I alla fall om man vill gynna uppfödningen av travhästar i Sverige?

Hur löser man då denna gordiska knut? Inte helt solklart och med denna text vill jag i första hand skapa debatt i frågan.

De uppfödare som bedriver sin verksamhet på detta vis skall såklart kunna fortsätta med det och därmed berika den svenska travsporten med sina blåblodiga och väl uppfödda hästar. Men i rättvisans namn borde det komma till ett pris.

Hur löser man då denna gordiska knut?

Slår man ut alla centrala medel som delas ut i unghästloppen per svenskt pass om utfärdats, får man en ungefärlig uppskattning på den värdetillväxt som uppfödaren till en utlandsuppfödd häst skapar när den ges en svensk identitet!

Hur räknar man då ut detta? För att åskådliggöra värdet att av att en häst får tävla som svenskfödd, låt oss ta de drygt 300 miljoner kronor som delades ut till två-, tre- och fyraåringar 2016 och dela det på i runda slängar 3.000 hästar? Det betyder att det ungefärliga värdet av att få delta och köra om dessa pengar är den icke oansenliga summan 100.000 kronor per häst!

Anders Ström.

Spontant låter det ganska orimligt att lägga en sådan hög avgift, det skulle inte minst ytterligare utmana problemen med hästbrist i loppen framöver. Jag vill bara med detta räkneexempel påvisa att det åtminstone borde föras en diskussion om vad som är ”lika villkor” på uppfödarmarknaden?

Tar man enbart de ”klassiska loppen” pratar vi 50 miljoner att dela på och således nästan 17.000 kronor per häst, slarvigt räknat. Kanske något närmare en rimlig avgift för att få licensiera en häst som svenskfödd? Som sagt tillkommer ju sedan insatser i dessa lopp vilket gör det hela mindre obalanserat.

Alla föl som är födda i Sverige och minst har tillbringat sina första 180 dagar i landet skulle kunna ses som genuint svenskuppfödda. Om de dessutom är efter en svenskfödd hingst föreslår jag att det instiftas en speciell loppserie för dessa hästar, Svensk Avelshingst-löpning. Kanske till hälften finansierad av en avgift på utlandsuppfödarnas passköp? Därmed skulle man skapa ett dubbelslag som skulle gynna svensk uppfödning på sikt!

Om nu detta är förenligt med EU-regler och annat…?

*** 

Fotnot: Denna vecka är Kristian Borell krönikör och han skriver om travsportens bristande självförtroende.