Fokustema
Insändare
Läs senare

Välja väg – en särlicens enbart för spel på levande hästar

Om man inte vet vart man vill är det svårt att fatta beslut om vägen. Vet travsporten vart den vill?
Av
Kenneth Dolk

I mänskliga sportsammanhang anser man vanligen att om man satsar på bredd får man fram en elit. Inom galoppsporten anser i alla fall Bo Gillborg tvärtom – om man satsar på eliten får man fram bredden. Med tanke på galoppsportens utveckling finns inget som talar för att påståendet är sant eftersom där finns vare sig bredd eller internationell elit. Min tro är att det bara är ett svepskäl för att motivera politiker att försörja en liten klick av tränare och hästägare.

Hur är det inom travsporten? Vad är målet? Bredd eller elit? Spelutredningen har ställt svensk travsport inför detta val.  Inte direkt utan indirekt eftersom detta val enligt min mening blir en konsekvens av ett annat val. Är spelet till för travet eller är travet till för spelet? Spelutredaren talar om Hästsporten som om den var samlad bakom ST och SG. Det är den definitivt inte utan djupt splittrad.

Linn Andersson politiskt engagerad och stor hästvän inleder sin första krönika i Sulkysport med orden ”Den svenska travsporten har historiskt varit beroende av spelet som intäktskälla”. Även om detta inte är helt korrekt (det fanns faktiskt travsport även under spelförbudstiden) så har hon rätt vad avser dess professionella del. Det är dyrt att äga häst och hålla den i professionell träning. Är det då den professionella delen som utgör travsporten? Ryms inte amatörsporten där? Måste amatörerna därför bilda en egen liga för att träffas, ha kul och tävla mot varandra?

Huvuddelen av pengarna i spelpotten kommer från allmänheten och hästägarna har investerat i en ”drömfabrik”. Vad händer med den fabriken när insatserna blir allt dyrare. Hoppar inte hästägarna av? Antalet uppfödare har halverats, antalet amatörtränare likaså.  Jag menar att det är precis här som svensk travsport befinner sig just nu.

I skydd av monopolet har ATG:s bidrag till sporten minskat och istället gått till ökad byråkrati och investeringar i algoritmer (för vadå? – virtuella hästar och andra dataprodukter bland annat) Detta håller inte. Spelutredningen ger oss möjligheter att bryta denna onda cirkel.

Linn Andersson skriver också: ”Det finns stor risk att svensk travsport initialt går samma öde till mötes som andra travnationer när en licensmarknad införs”.  Varför så pessimistisk när det finns möjligheter? Varför inga förslag? Hon avslutar sin krönika med förhoppningen att den av henne tidigare så hårt kritiserade ST:s ledning skall fixa skivan. Vilket de enligt min mening inte har visat i den riktningen tidigare.

Den stora kostnaden för ATG är driften av spelunderlaget, dvs. trav-och galoppsporten; idag cirka 1.700 miljoner.  Jag tror inte att ett privat bolag medvetet drar på sig stora kostnader bara för att några av dess aktieägare tycker det. Det tror Anders Jonsson – den politiske journalisten från Dalarna som tar allt mer plats i travsporten.

I en krönika i TR Medias livsstilsmagasin ”Travet” där Jessica Ortiz Bergström är chefredaktör och ansvarig utgivare, förmedlar han åsikten att denna lösning kommer att ge travet 500-600 miljoner mer per år. Tillåt mig tvivla.  Vi har inga garantier för att bolaget inte tar in nytt kapital och späder ut makten över bolaget. 

Vi har heller inga garantier för att bolaget blir effektivt och kan dela ut stora summor till sporten. Vi har inga garantier för att bolaget inte gör en exit från travsporten och satsar på annat spel.

Vi har nyligen beklagligt sett ATG:s kvartalsrapport där det så kallade pokalåret är som bortblåst och de kan inte hålla de lovade avtalet, ATG vill ta pengarna ur hästsportens fond. Det är totalt oacceptabelt. Tydligen har ST redan godkänt detta. Om så är fallet kan jag garantera att den fonden är tömd när licensavtalen är i kraft, dvs. vi blev blåsta på de pengarna också. Är det inte tid att byta ut hela ST:s ledning?

För egen del kan jag se en annan lösning – och det är inte den som ST:s och ATG:s ledning arbetat hårt för och som ger Hasse Skarplöth chansen att fiska i nya vatten – en gemensam licens för allt spel.  

Stoägarföreningen Sverige, där jag är vice ordförande, kommer att lämna in ett remissvar på spelutredningens betänkande och förorda en två-licens lösning.  Där spel på levande hästar skall skiljas från övrigt spel.

Då går det inte för ATG att tjäna pengar på levande hästar och investera dem i produkter för annat spel samt – om och när dessa produkter är lönsamma – göra sig av med kostnaden för travsporten, det vill säga de levande hästarna. Hästägarna har då betalat för sin egen undergång och den risken tycker jag inte travet skall ta.