Fokustema
Krönika
Läs senare

Enhandare förstör för sporten

Svenska tränare och hästägare hade en stor dag på Meadowlands i lördags. Pokaler och dollarbuntar i massor hämtades. Hemma i Sverige satt samtidigt tusentals travintresserade och följde Hambletoniandagen i ATG Live. Och förfasades.
Av
Lars G Dahlgren

För vad blev reaktionen? Inte halleluja över hur enormt duktiga och framstående svenska travsportsutövare med internationella ambitioner, kunskaper och tillräckligt stora plånböcker för att vara med i denna stakescirkus, är. Utan istället indignation som kom till uttryck på inte minst sociala medier över hur hästarna enhandsdrevs.

Med en till synes yrvaken och naiv inställning till hur de svensk(född)a sulkysitsinvånarna betedde sig. Va? Driver de lika hårt och mycket som amerikanska kuskar?! Drivningar som skulle – ja borde – resultera i polisanmälningar om de utförts på svenska banor!!

Visst, det ska fördömas. Enhandsdrivning är att betrakta som att bruka våld på hästarna. Det rimmar inte alls med de värderingar och det synsätt på tävling med hästar som gäller år 2017. Det är ovärdigt för hela sporten utöver den centrala utgångspunkten att det är att hantera hästarna vårdslöst och respektlöst..

Enhandsdrivning är att bruka våld

Sverige och Svensk Travsport kan fortfarande slå sig för bröstet med att vara föregångsland  sedan Assar Engblom under sin tid som ST(C)-bas och ordförande i travunionen U.E.T. fick igenom att enhandsdrivning skulle förbjudas i den europeiska travsporten. Jag saxar rakt av ur en av mina bloggar från mitt sista år på Travronden, skriven i mars 2016, föranledd av att franske kusken/ryttaren Damien Bonne skämt ut sig på Vincennes med en vettlös finishdrivning vintermeetingets sista tävlingsdag:

”När han (alltså Assar Engblom) var ordförande i STC var han det en period också i det europeiska travunionen U.E.T. på 1990-talet. Assar, och Sverige, drev (ursäkta uttrycket!!) en fråga hårt under denna ordförandeperiod: Enhandsdrivning skulle förbjudas. Över hela Europa. Sverige hade redan ett tydligt sådant förbud, medan det ute i Europa såg – ärligt talat – oacceptabelt ut på sina håll.
 
Assar lyckades. I mitten på 1990-talet blev enhandsdrivning förbjudet i hela U.E.T.”

I mitten på 1990-talet blev alltså enhandsdrivning förbjudet i trav-Europa. 20 år senare är att köra finish med en töm i vardera handen så grundmurat etablerat på denna sida Atlanten att de som är vana att titta på våra travlopp går totalt i taket när de ser hur det (fortfarande) ser ut på Meadowlands en Hambletoniandag. Samma sport, samma sorts hästar, men milsvid skillnad i utövningen och synen på hur hästarna får hanteras i slutskedet av loppen.

milsvid skillnad i utövningen och synen på hur hästarna får hanteras

ST:s generalsekreterare Johan Lindberg skrev i sitt veckobrev, publicerat igår söndag, att han ska driva frågan om enhandsdrivning hårt på den kommande världskonferensen i Kanada. Bra så. Då för han Sveriges tradition på detta område vidare.

Uppenbart triggad av den hätska stämning som accelererade på inte minst sociala medier skrev Lindberg också att ”det är inte bara amerikaner utan också svenskar som använder sig av drivningar som de borde få spöstraff för.” Spöstraff?! Så får en generalsekreterare inte uttrycka sig.

Lindberg skrev också att ATG Live kanske inte borde visa fler lopp från Nordamerika. En märklig och i sammanhanget ologisk åsikt eftersom Lindberg ännu inte haft minsta synpunkt på att svenska stormarknadskunder ofta kan beskåda enhandsdrivna sulkyhästar när de handlar på förmiddagarna.

Johan Lindbergs omsorg om svenska trav(spels)konsumenters upplevelser av drivningar och en hästsportskultur som markant avviker från vår svenska genom ATG Live och ATG:s spelutbud kan han visa mer konkret än som utspel om nordamerikanska (stor)lopp. Det går bra att börja med att genom ST skicka ett ägardirektiv till ATG att omedelbart upphöra med de regelmässiga (förmiddags)sändningarna från Australien. På varenda svensk stormarknad med ATG-spelhörna möts nu förmiddagshandlande allmänhet av enhandsdrivna sulkyhästar ”down under” på tv-skärmarna.

Att fördöma i ord vad hästarna utsätts för i loppens slutskeden men i handling ta in spelintäkter till sporten via ATG från lopp och hästar som enhandsdrivs regelmässigt (då ATG dessutom förstås betalar AUS-banorna för rätten att visa och spela till dessa lopp), det är sådant som kallas dubbelmoral.

Även i Nordamerika blåser vindar mot att hästarna ska sättas mer i centrum, åt samma håll som utvecklingen gått i Europa. För ungefär tio år sedan började banor (som i Nordamerika är mycket mer individuellt självständiga än här) sätta förbud mot enhandsdrivningar.

Här är länkar till några artiklar i detta ämne:

http://standardbredcanada.ca/news/2-28-09/darling-on-whipping.html

http://www.harnesslink.com/News/Leavitt-tells-Brennan-leave-attitude-in-NJ-69963

http://www.hambletonian.org/resources/HamboSocietyMeetingAUG92012.html

http://www.standardbredcanada.ca/news/10-1-09/pierce-suspended-10-days-whipping-violation.html

Som med allting annat är efterlevnad av reglerna avhängiga av vad påföljderna är. Ju större påtryckningarna och opinionen blir, desto fortare kan saker till hästarnas fromma hända.

Här kommer den gamla klassiska ”allmänhetens förtroende” in i bilden. Meadowlands har knappast råd med att det som det pratas och skrivs om efter banans största och viktigaste tävlingsdag på hela året inte är hästarna och deras prestationer utan…drivningarna.

Givetvis går det att få stopp på enhandsdrivandet även på Meadowlands långa upplopp. Bara viljan finns, opinionen är stark nog. Banans ägare Jeff Gural har makt att snabbt fatta och driva igenom beslut i praktiken.

Givetvis går det att få stopp på enhandsdrivandet även på Meadowlands

Det är klart att bland det bästa som kan hända världens alla sulkysporthästar är att enhandsdrivning förbjuds. Och att påföljderna för att bryta mot det blir så kännbara för kuskar att de snabbt måste anpassa sig till det nya. Det känns ju inte bra att sådant som skulle klassas som djurskyddslagbrott i Sverige ger stort ekonomiskt utbyte på Meadowlands, inte bara i prispengar utan även marknads/avelsvärde på hästen,  i en så utpräglat internationell sport som trav numera är.

Det handlar i slutändan om det mest grundläggande av allt: Hästarnas väl och ve ska vara i centrum. Enhandsdrivningar hör till en svunnen tid, till en föråldrad djursyn än den som är rådande nu. Enhandsdrivning urholkar därför förtroendet för travsporten och dess utövare. Sverige var föregångsland gällande detta i Europa för 20-30 år sedan. Det är hög tid att försöka ta det en nivå till.

 

Lars G Dahlgren på twitter:

När Propulsions segertid 1.08,0 kom upp på tavlan kändes det helt orealistiskt (fortfarande när det korrigerats till 1.08,1)! Vilket lopp!!
@larsgdahlgren - 25 Jul
Och Johnny Takter fyllde på: "Readly Express kunde ha kapat On Track Piratens världsrekord idag".
@larsgdahlgren - 22 Jul
"Readly Express är en av världens bästa hästar", sa Björn Goop i Tv12 direkt efter Axevallalöpning. 1.11,7a/2.640 i gulddebuten. Magnifikt!
@larsgdahlgren - 22 Jul
Readly Express! Vilken årsdebut!!
@larsgdahlgren - 10 Jul
Borlänges bidrag gällande världsförbättring går snart på scen på Grönan. Kör Chips! open.spotify.com/track/4IWarTGm…
@larsgdahlgren - 27 Jun
Fokustema
Krönika
Läs senare

Utbrytarna bildar egen organisation

Travhästägarna, föreningen som tidigare hette RST, har just idag onsdag ett sannolikt framtidsavgörande möte på Solvalla. Samtidigt har de två hästägarföreningar, Solvallas och Mälardalens, som brutit sig ur RST, tydligt signalerat att de avser bilda en ny nationell hästägarorganisation.
Av
Lars G Dahlgren

”Vi anser tiden mogen för att bilda en från ST helt ekonomiskt oberoende hästägarkonstellation med stark legitimitet, som blir den naturliga nationella hästägarföreträdaren inom svensk travsport”, står det i en kommuniké som skrivits av de två föreningarna och som skickades ut igår (tisdag) kväll.

Fakta

Kommunikén

Sedan Solvalla HF för två år sedan lämnade RST/Travhästägarna har upprepade önskemål framställts från medlemmar/hästägare att det behövs andra vägar för att kommunicera med de centrala beslutsfattarna i ST.

 
De två hästägarföreningar som har lämnat RST, Solvalla och Mälardalen, samlar tillsammans med hästägarföreningen i Östergötland ett stort antal engagerade hästägare, som äger ett mycket stort antal av Sveriges alla travhästar. Vi anser tiden mogen för att bilda en från ST helt ekonomiskt oberoende hästägarkonstellation med stark legitimitet, som blir den naturliga nationella hästägarföreträdaren inom svensk travsport.

 
Svensk travsport befinner sig i svårigheter, påskyndade och förstärkta av felbeslut och underlåtenhet att agera i väsentliga frågor. Hästbristen är redan ett ofrånkomligt faktum som en konsekvens av att nya hästägare lyser med sin frånvaro, samtidigt som andra väljer att avveckla. Utifrån det hundra procent säkra antalet födda föl 2014 – 2017 kommer antalet tävlingshästar att minska med cirka 400 – 500 per år de närmaste fyra åren. Det motsvarar cirka 120 – 150 färre tävlingsdagar år 2021, det vill säga fyra mellanbanors årsprogram. Det krävs kraftfulla och snabba åtgärder för att återställa vad vi har förlorat de senaste tjugo åren.

 
Vi välkomnar alla hästägare att ansluta sig till en helt ny typ av inflytandemodell där kompetens, nytänkande, beslutskraft, och snabb verkställighet kommer att vara de bärande bjälkarna.
Vi återkommer inom kort med mer detaljerad information. Intresserade hästägare kan även kontakta representanter för

 
Mälardalens hästägarförening – Conny Johansson

Solvalla Hästägarförening – Ewa Silfverberg Liljeros

Expandera

Den slutgiltiga splittringen bland landets travhästägare är därmed ett faktum. Om onsdagens RST-möte (jag väljer av begriplighetsskäl att kalla den förening Anders Jonsson i våras valdes till ordförande i vid detta namn oavsett att den nu heter travhästägarna) beslutar att den föreningen ska leva vidare, med val av ny styrelse (ledamöterna i den som valdes i våras har ställt sina platser till förfogande) blir det alltså utan Solvalla, Mälardalen och sannolikt även Mantorp, där åtminstone de två förstnämnda avser att bilda en ny hästägarorganisation.

Detta måste få en omedelbar konsekvens: Svensk Travsports samarbete inom det som kallas BAS (organisationerna för hästägare, uppfödare och olika kategorier tävlingslicensinnehavare) kan inte fortleva som det gör nu. Hästägarna kan i vart fall där inte längre där endast företrädas av det ombildade RST, det blir i så fall vare sig trovärdigt eller legitimt representantskap. Givetvis måste ST då även ta in den nya ”konstelllation” Solvalla, Mälardalen och kanske även Östergötlands hästägarförening nu försöker skapa.

”De två hästägarföreningar som har lämnat RST, Solvalla och Mälardalen, samlar tillsammans med hästägarföreningen i Östergötland ett stort antal engagerade hästägare, som äger ett mycket stort antal av Sveriges alla travhästar”, konstateras sakligt i den kommuniké som skrevs efter att Solvalla, Mälardalen och Östergötlands föreningsrepresentanter haft egen konferens på Wenngarn i helgen.

Samtidigt låter det som en ohållbar situation att ha TVÅ hästägarföreningar i BAS-ramen. De två kommer sannolikt nämligen att ha olika agendor och infallsvinklar på saker och ting gällande hästägarfrågor och hur ska det då kunna komma något konstruktivt ut av denna församling?

Svensk Travsports ledning senaste mantra ”hålla ihop familjen” synes därmed omöjligt att leva upp till. Splittringen är ett faktum.

Solvalla/Mälardalen koncentrerar sig i kommunikén på vad som kommer att vara en oerhört het potatis att hantera de närmaste åren:

”Svensk travsport befinner sig i svårigheter, påskyndade och förstärkta av felbeslut och
underlåtenhet att agera i väsentliga frågor. Hästbristen är redan ett ofrånkomligt faktum som en konsekvens av att nya hästägare lyser med sin frånvaro, samtidigt som andra väljer att avveckla. Utifrån det hundra procent säkra antalet födda föl 2014 – 2017 kommer antalet tävlingshästar att minska med cirka 400 – 500 per år de närmaste fyra åren. Det motsvarar cirka 120 – 150 färre tävlingsdagar år 2021, det vill säga fyra mellanbanors årsprogram.
Det krävs kraftfulla och snabba åtgärder för att återställa vad vi har förlorat de senaste tjugo åren.”

Att nuvarande tävlingsstruktur på banorna inte går att upprätthålla med de födelsetal av svenska travhästar som numera gäller, och som stabiliserades på storleksordningen 2.500-3.000 varmblod per år efter att ha varit 4.000-5.000 vid millennieskiftet, har varit känt länge och Svensk Travsport har framgångslöst försökt kraftsamla runt rekrytering. Incitamentsprogrammet som skulle verka i den riktningen blev ett slag i luften eftersom de (sportsbaserade) prioriteringar i tävlingsprogrammet som behövts för att det skulle kunnat bli verkningsfullt totalt bortprioriterades för ATG:s tillväxt och utveckling. Därför har antalet travsportsutövare fortsatt att minska, och fullt följdriktigt börjar nu antalet hästar, inte minst antalet amatörtränade hästar, inte räcka till för den tävlingsstruktur som landets banor nu har.

Tåget för vilka banor som kommer att ha underlag att ha ”riktiga” tävlingsprogram 2020-21 håller på att gå eftersom de hästar som ska tävla de åren nu är i rekryteringsstadiet för hästägare och tränare. Det är därför intressant att titta på till vilka banor och regioner det köps hästar på auktionerna, för det kan ses som ett uttryck för var kapitalet och intresset för att bedriva travsport i framtiden finns.

Jag har gått igenom de fyra auktionsdagar som hållits hittills i år, Elitauktionen, Kolgjini Sales och de två Wenngarn-dagarna i början på denna vecka. Tre av dessa auktionsdagar kan ses som exklusiva och selekterade. Wenngarns tisdag var undantaget vilket också tydligt kunde ses i försäljningssiffror och prisnivåer. Men det som hänt kan kanske i vart fall ses som en fingervisning:

Cirka 250 ettåringar har sålts dessa fyra auktionsdagar. Drygt 100 går inte att direkt placera någonstans utifrån vem som ropat in dem, men ungefär 150 kan ses som ”säkert placerade” utifrån bantillhörighet för den tränare/hästägare som ropat in dem.

Solvalla kniper en tredjedel av dessa 150 (alltså cirka 50 stycken). Jägersro en femtedel (30 stycken) och Halmstad cirka 20 hästar.

Resterande tredjedel är spridd med viss tonvikt på Åby och Umåker. Den stora katastrofen är storbaneklassade Bergsåker på vilket jag ”definitivt landar” endast sex inropade hästar dessa fyra auktionsdagar.

Så många som sex av de banor som hör till den gamla mellanbaneklassificeringen har endast enstaka ”säkra” inrop: Axevalla, Färjestad, Gävle, Mantorp, Romme, Örebro. Och så många som åtta av det som tidigare kallades småbanor har noll (0) inköp. Men reservationen måste in; De drygt 100 ”oidentifierade” ska in någonstans och förskjuter siffrorna. Att det ännu så länge också är 250 av de absolut finaste och dyraste hästarna i kullen som sålts är förstås också väsentligt. Den kategorin hästar passar ju inte majoritetens plånböcker och ambitionsnivå.

Indikationen på att det är svag spridning av spekulanter bekräftas emellertid också av den reaktion jag fick av en av de största säljarna på måndagens Wenngarn Sales:

”Det har väldigt få tränare utifrån landet här under dagen och tittat på hästarna. Och det förvånar, det här måste ju vara en viktig samlingsplats för de som vill ha hästar att tävla med i framtiden.”

Elitauktionen och Kolgjini Sales tappade jämfört med ifjol. Wenngarn dag 1 träffade i stort sett fjolårets snitt 355.000 kronor, median (300.000) och försäljningssiffror 27 miljoner kronor, och det känns faktiskt inte så bra eftersom det helt säkert var den vassaste auktionsdagen klassmässigt på hästarna någonsin i Sverige. Kanske är jag för hård i mitt omdöme där, men jag vill hävda att Wenngarn dag 1 borde GÅTT UPP med åtminstone någon tiotusenlapp i median och snitt för att det skulle bli tummen upp gällande resultatet.

Och Wenngarn dag 2 finns inget att jämföra med. Den var hästmaterialsmässigt i stort sett en kriterieauktionsdag som flyttats sex veckor i kalendern.

Den boost auktionsmarknaden fick ifjol efter beskedet att treåringsloppen nästa år ska stärkas med storleksordningen 50 miljoner kronor synes alltså ha planat ut redan nu. Det hade sannolikt behövts att ATG redovisat ett positivt halvårsbokslut FÖRE Wenngarn Sales för att stärka framtidstron gällande möjligheten att även från 2019 upprätthålla den ”pokalårsnivå” på prispengar som ska etableras nästa år.

Som det är nu är det ju nämligen konsekvensen av första kvartalsrapporrten som gäller; den att det inte kommer att gå att finanisera pokalåret utan ett ordentligt uttag ur hästsportens fond. Och det bygger ju ingen nivå som är långsiktigt hållbar.

 

Vad händer då när (eller om) den profetia det nya hästägarförbund som nu är på väg att skapas av Solvalla och Mälardalen, den om 120-150 färre tävlingsdagar 2021, går i uppfyllelse? Läggs banor ner? Och i så fall vilka? Det verkar finnas ett enkelt svar på den frågan: de banor som inte är hästmässigt rustade för att upprätthålla ett eget tävlingsprogram blir de som får svårast att motivera sina positioner i tävlingskalendern.

Det går att börja se vilka det blir. De som just nu, under den nu annalkande hösten, inte ser sina proffstränares och amatörlicensinnehavares stallar fyllas på med unghästar.

 

Lars G Dahlgren på twitter:

När Propulsions segertid 1.08,0 kom upp på tavlan kändes det helt orealistiskt (fortfarande när det korrigerats till 1.08,1)! Vilket lopp!!
@larsgdahlgren - 25 Jul
Och Johnny Takter fyllde på: "Readly Express kunde ha kapat On Track Piratens världsrekord idag".
@larsgdahlgren - 22 Jul
"Readly Express är en av världens bästa hästar", sa Björn Goop i Tv12 direkt efter Axevallalöpning. 1.11,7a/2.640 i gulddebuten. Magnifikt!
@larsgdahlgren - 22 Jul
Readly Express! Vilken årsdebut!!
@larsgdahlgren - 10 Jul
Borlänges bidrag gällande världsförbättring går snart på scen på Grönan. Kör Chips! open.spotify.com/track/4IWarTGm…
@larsgdahlgren - 27 Jun
Fokustema
Krönika
Läs senare

ATG måste lära sig att loppen ska köras i tid

ATG:s verkställande direktör Hasse Skarplöth har fått en kolossal kritikstorm emot sig för ett uttalande han gjorde i en intervju som prenumeranterna fick betala för i Travrondens fredagsutgåva men som publicerats gratis för allmän beskådan redan under torsdagen på travronden.se.
Av
Lars G Dahlgren

”Vi har haft tre olika omsättningshämmande händelser under första hälften av 2017. Det hemska terrordådet på Drottninggatan, senarelagda, men också inställda tävlingar och det tredje är tekniska problem på ATG.se. Alla har inneburit miljonbelopp i minskade intäkter.”

Att ens nämna terrorattentatet i Stockholm i början av april som en anledning till att ATG kommer att ha sämre resultat första halvåret 2017 än man kunde haft utan de olika uppräknade problemen är naturligtvis omdömeslöst. Skarplöth kan inte ha mått speciellt bra om han följt med i vilka reaktioner uttalandet skapat på inte minst sociala medier. Trollskogen är klarvaken och om man ska fokusera på något sakligt så har hans avgång krävts på till exempel Trottosport.se.

Nu är väl vad Hasse Skarplöth och ATG säger om vad det här egentligen handlar om, sportens intressen i förhållande till spelbolagets, inte speciellt intressanta. Han och hans bolag ska vara underdogs här. Huka sig och be om ursäkt, försäkra att de gör allt för att det inte ska hända igen, och så vidare i chefspersoners ur kommunikationshandböckers intränade floskelvokabulär.

I Sulkysports pappersutgåva nr 20, som kom ut igår, fanns en artikel som beskrev hur kraftigt frustrerade de aktiva var över det som hände på Axevalla i lördags, då V75-1 sköts fram en halvtimme på grund av tekniska problem hos ATG. Det gick inte att spela. 12.000 åskådare runt banan åsidosattes också.

Reijo Liljendahl (även intervjuad om saken i Travronden) tog i Sulkysport-intervjun upp vad han anser har blivit ett stort problem under det ATG-fögderi som Hasse Skarplöth infört och basar över. Att det blivit ett avgrundsdjup mellan de aktiva och ATG kontaktytemässigt.

”Jag vet inte när jag senast såg en ATG-chef på stallbacken en V75-lördag”, sade Reijo.

Förre ATG-vd:n Remy Nilson och dennes förlängda arm Nisse Stahre hade den kontakten. De rörde sig även bland de aktiva på stallbackarna, lyssnade på synpunkter, svarade, diskuterade. Sen kanske de åkte hem till kontoret och gjorde precis tvärtemot vad de aktiva tyckte och sade, men likväl, de fanns där på stallbackarna och gick att prata med.

Nu slutar ett totoproblem som det i lördags med att ATG:s chef i ett media säger ”vi förlorar miljonintäkter” och de aktiva (i princip) säger i medier att djurskydd, sportsliga värden och för den delen också spelarnas kalkyler åsidosätts när de där ”miljonerna” till varje pris ska in i totosystemet. Förståelsen för varandras utgångspunkter och värden är minimal. Det är till och med så att det går att tala om förtroendekris. ”Det här är ett utslag av att spelets intressen alltid sätts före sporten, att spelet är huvudrollsinnehavare och sporten statist”, formulerade Joakim Lövgren det i Sulkysport.

När Johan Lindberg anställdes som vice generalsekreterare på Svensk Travsport, under Ulf Hörnberg, efter att framgångsrikast ha lett Trav Gävleborg (banorna Gäve, Bollnäs och Hagmyren) var en av Lindbergs tänkta förtjänster att han skulle vara en länk mellan de aktiva och ST och ATG, eftersom klyftan även då ansågs finnas där. Hörnberg var mer en inåtvänd administratör, med Lindberg skulle man också få en utåtriktad förstående kommunikatör som skulle bygga broar och skapa förståelse mellan ”stallbackarnas folk” och administratörernas och beslutsfattarnas positioner.

Fyra år senare uppfattas dock denna avgrund till synes större och djupare än den var tidigare. Och ST uppfattas allmänt som alldeles för svagt gentemot ATG, helt i händerna på spelbolagets omsättningsmaximerande agenda. Det bidrog säkert till att Skarplöths mycket olyckliga uttalande om dådet på Drottninggatan fick sådana proportioner. ”Titta, det var väl det vi visste. Det är bara pengar och ATG:s inkomster han bryr sig om. Mjuka mänskliga aspekter har inget värde alls”, eller nåt i den stilen.

Det här med att loppen ska gå när ATG vill och inte när det står utskrivet i travprogrammet att de ska gå blir ett minne blott när det nya licenssystemet för spelmarknaden träder i kraft 2019 eller 2020. Enligt planerna har ju då flera spelbolag licens för spel på hästar i Sverige och då är det otänkbart att man ska flytta på lopp och tävlingar för att något av dem inte har ordning på sin teknik.

Så Svensk Travsport, de aktiva och banorna kan lika gärna lära ATG vad som gäller med en gång: Skjut inte upp starten nästa gång det dom hände i lördags händer. Kör, bara kör. Då kanske till och med ATG förstår att de måste inrätta och anpassa sina system efter sportens förutsättningar. Det de ändå MÅSTE ha koll på 2019-20, om inte de ska stå kvar och klia sig i nacken undrande vad som gick fel när deras kunder byter till tekniskt mer tillförlitliga spelbolag.

Någon som någonsin har hört talas om att Svenska Spel skulle skjuta upp allsvenska fotbollsmatcher för att det är problem att lämna in Stryktipset? Nej, tänkte väl det. Det kanske för övrigt aldrig är några teknikproblem av den sorten på Svenska Spel, som ju varit avsevärt hårdare konkurrensutsatt från internetbaserade utländska spelbolag de senaste åren än vad ATG varit?

Lars G Dahlgren på twitter:

När Propulsions segertid 1.08,0 kom upp på tavlan kändes det helt orealistiskt (fortfarande när det korrigerats till 1.08,1)! Vilket lopp!!
@larsgdahlgren - 25 Jul
Och Johnny Takter fyllde på: "Readly Express kunde ha kapat On Track Piratens världsrekord idag".
@larsgdahlgren - 22 Jul
"Readly Express är en av världens bästa hästar", sa Björn Goop i Tv12 direkt efter Axevallalöpning. 1.11,7a/2.640 i gulddebuten. Magnifikt!
@larsgdahlgren - 22 Jul
Readly Express! Vilken årsdebut!!
@larsgdahlgren - 10 Jul
Borlänges bidrag gällande världsförbättring går snart på scen på Grönan. Kör Chips! open.spotify.com/track/4IWarTGm…
@larsgdahlgren - 27 Jun
Fokustema
Krönika
Läs senare

En döende organisation?

Är hästägarförbundet RST, som i våras bytte namn till Travhästägarna, en döende organisation? Att det handlar om en ytterst djup kris är det i alla fall ingen tvekan om.
Av
Lars G Dahlgren

Ibland sitter djävulen i detaljerna och en sådan uppmärksammar Björn Damm i ett inlägg på Solvallahf.se: Han har där vad som skulle kunna vara ett oskyldigt citat ur årsmötesprotokollet från 27 april 2017 men som i själva verket är rent nitroglycerin: ”RST arbetar kontinuerligt i frågor som bredd före elit”.

Hästägarorganisationen RST (Travhästägarna) sätter alltså öppet en kategori av sina medlemmar, de vi kan kalla breddhästägare, före de som äger och vill äga de bästa och mest framgångsrika hästarna. Det är naturligtvis fullkomligt ohållbart. En samlingsorganisation som RST ska ju företräda ALLA sina medlemmars intressen. Speciellt som det finns inslag av slump i vilken kategori de enskilda hästägarna i varje enskild stund befinner sig. Ena dagen breddhästägare. Nästa dag (i princip) elithästägare då det visar sig att hästen är ”en kanon”. Och så breddhästägare igen när kanonen avfyrat sin sista salva.

Att den nyvalda Hästägarna-styrelsen sprack endast två månader efter sitt tillträde, när Mantorps representant Torbjörn Ylvén tackade för sig mitt under de pågående strategidagarna, låter som att det var tvunget att hända, när årsmötesprotokollet innehöll en tydlig markering om att en kategori medlemmar är viktigare än en annan.

Kort därefter ställde hela styrelsen sina platser till förfogande. Valberedningen – ledd av den i våras avgångne ordföranden Anders Holmqvist – har nu en utmaning, minst sagt, framför sig, att försöka få ihop en styrelsestyrka som kan få hästägarorganisationen att börja fungera igen. Och som framförallt, kan betraktas som representativ för Sveriges travhästägare.

Man kan höja blicken lite också från den enskilda krisande intresseorganisationen.

Någonstans har hela organisationsschemat och representationen gått snett. Som det är nu har intresseorganisationerna som ingår i det som kallas BAS (hästägare, amatörer, tränare) blivit en egen maktplattform med representation i centrala referens- och budgetgrupper och med röstetal på ST:s årsstämma.

Det ska egentligen inte behövas. Det är ju nämligen hästägare, och hästägare är naturligtvis både de som ställer hästar hos proffstränare och de som tränar sina egna hästar (amatörer), som ska utgöra travsällskapens fundament och där välja vilka som ska företräda dem och deras intressen (via travsällskapet) i Svensk Travsports beslutsprocesser. Hästägarnas intressen ska alltså tillgodoses både lokalt (beslutsförsamlingar på den egna travbanan) och centralt via travsällskapens ST-representation – inte via att de ”bakvägen” sitter med i centrala referens- och beslutsgrupper, sida vid sida med några banrepresentanter.

Samtidigt som travsällskapen och travbanorna låtit sig styras allt mer till att generera största möjliga intäkter för ATG utan att riktigt ställas till svars för det av föreningarna (sällskapsmedlemmarna/hästägarna) på respektive bana har alltså de aktiva försökt påverka sin situation via direktkanaler in i Svensk Travsports beslutsprocesser.

Nu står man emellertid inför en avgörande scenförändring. Svensk Travsport har fastställt vilka ”nivåer” som från och med nästa år ska gälla för ekonomisk tilldelning för de olika kategorier (fyra nivåer) respektive bana sorteras in i. Vad varje bana sedan får beror på hur många tävlingsdagar som läggs där. Detta ska i sin tur i betydligt större utsträckning än vad som varit fallet hittills bestämmas av nyckeltal för antalet hästar och antalet aktiva vid respektive bana.

Fakta

Banindelning

Bankategori A: Bergsåker, Jägersro, Solvalla, Åby.
Bankategori B: Axevalla, Boden, Bollnäs, Eskilstuna, Färjestad, Gävle, Halmstad, Kalmar, Mantorp, Romme, Umeå, Örebro, Östersund.
Bankategori C: Dannero, Hagmyren, Lindesberg, Rättvik, Skellefteå, Solänget, Tingsryd, Vaggeryd, Visby, Åmål, Årjäng.
Bankategori D: Arvika, Hoting, Karlshamn, Lycksele, Oviken.

Expandera

Alltså: banor med flest hästar/aktiva får i framtiden köra flest tävlingsdagar; i de nivåer prismedel som nu fastställts. Det banorna kan påverka är antalet dagar/lopp de ska ha genom att ha många, och lyckliga, hästar/hästägare. Det lokala engagemanget blir alltså nu viktigare än det varit tidigare. Det är knappast någon tvekan om att nya hästägare och aktiva bäst rekryteras och sugs in varaktigt genom den lokala gemenskapen på respektive bana. De banor som blir framgångsrika, blir vinnare, i framtiden, blir de vars banledningar lyckas samverka med och ta tillvara sina lokala hästägares intressen och viljor bäst. Då är sannolikt RST:s synsätt ”bredd före elit” förödande. Bredd OCH elit behöver samsas och jämkas.

banor med flest hästar/aktiva får i framtiden köra mest

RST har stått bakom ST genom hela ”pokalårsresan” och den uppgörelse som träffades hösten 2014 om hur ATG:s totoöverskott skulle disponeras fram till 2018. Det är en av anledningarna att hästägarorganisationen nu kan vara på väg att upplösas. Några månader innan RST ställde sig bakom detta hade RST varit på direkt kollisionskurs med ST och haft en motion till ST:s fullmäktige  som krävde genomgripande revision och analys av ATG:s och ST:s kostnader. Något ST/ATG:s ledningar och styrelser absolut inte ville vara med om, och de centrala krafterna lyckades också avvärja att motionen fick tillräckligt stöd för att den skulle gå igenom.

Några månader senare satt alltså RST med vid det bord där man förklarade sig stå bakom att resurserna de närmaste åren skulle koncentreras på att stärka ATG:s ställning på spelmarknaden, det på ett sätt som dessutom gav ATG:s intressen företräde före sportsliga (upplevelse)värden.

Sedan dess har både Solvalla Hästägarförening och Mälardalens hästägare (Sundbyholm) dragit sig ur RST för att man anser att hästägarförbundet inte ”tillvaratagit hästägarnas intressen” på rätt sätt. Efter Torbjörn Ylvéns styrelseavhopp är det väl också favoritodds på att även Mantorps hästägare tackar för sig gällande att vara kvar i RST/Hästägarna som paraplyorganisation för hästägarföreningarna.

En grundläggande fråga som först kanske ska ställas är vad som är denna (döende) RST/Travhästägarnas främsta uppgift i framtiden. Att ha en ordförande som sitter med vid maktgrytorna direkt i Hästsportens hus, vilket sammanbrottet måhända är ett bevis på att man inte klarat speciellt bra? Eller vara en samlande organisation med syfte att göra varje enskild hästägarförening så stark och engagerad som möjligt, med inflytande i sitt lokala travsällskap?

Lars G Dahlgren på twitter:

När Propulsions segertid 1.08,0 kom upp på tavlan kändes det helt orealistiskt (fortfarande när det korrigerats till 1.08,1)! Vilket lopp!!
@larsgdahlgren - 25 Jul
Och Johnny Takter fyllde på: "Readly Express kunde ha kapat On Track Piratens världsrekord idag".
@larsgdahlgren - 22 Jul
"Readly Express är en av världens bästa hästar", sa Björn Goop i Tv12 direkt efter Axevallalöpning. 1.11,7a/2.640 i gulddebuten. Magnifikt!
@larsgdahlgren - 22 Jul
Readly Express! Vilken årsdebut!!
@larsgdahlgren - 10 Jul
Borlänges bidrag gällande världsförbättring går snart på scen på Grönan. Kör Chips! open.spotify.com/track/4IWarTGm…
@larsgdahlgren - 27 Jun