Fokustema
Krönika
Läs senare

Från Lähdekorpi till Save The Quick

Det blev lite av en chock att komma till Kari Lähdekorpis stall och jobba. Vi hade dubbla antalet hästar mot vad jag var van vid från Italien, körde ofta hästbussen till tävlingar själva och fick slå på de flesta skorna. Liten överraskning för någon som knappt ens ryckt en sko tidigare…
Av
Cecilia Kristoffersson

Men med god hjälp av mina fantastiska kollegor (många gånger i utbyte mot några boxar skottade) gick även det bra. Jag har många roliga minnen från denna tid, där rekordet på utselningar en månad låg på 17 stycken. Det är ju ingen hemlighet att Kari startade sina hästar rätt ofta. Men bra gick det och jag hade ynnesten att jobba där det året han satte rekord på inkörda pengar. Detta dock utan någon större hjälp från mina hästar tyvärr, men det var kul att dela stallets framgångar och jag trivdes väldigt bra i Holm och Halmstad. Jag tror knappt jag skulle känna igen mig där idag efter Untersteiners intåg på gården.

Jag både lärde mig och utvecklades otrolig mycket under de åren jag blev kvar hos Kari, innan meningsskiljaktigheter med stallets nyblivne försteman fick mig att ansöka om tjänstledigt och istället bege mig till Frankrike där familjen då höll till.

När jag började hos pappa igen fick jag ett nyblivet treårigt sto som inlett karriären lovande. Save The Quick. En madame som hade en väldigt stark egen vilja och tydligt visade när det var något hon ogillade. Och det var ganska så mycket som inte föll denna bestämda dam på läppen. Hon hade ett omväxlande humör som både trollband dig och fick dig att se stjärnor ibland.

Save The Quick med mig, pappa, Franck Nivard och Philippe Delon. Foto Gerard Forni

Vi hade väldigt många fina hästar under den perioden och Touch Of Quick, Tango Quick, Unique Quick och Up And Quick var väl de som stack ut namnmässigt förutom Save. Men hur det än faller sig många gånger så är det ofta de hästar som aldrig blir några stjärnor som man fastnar mest för på något sätt. Det är nästan så att man får kämpa mer för att få dem till start och en femteplats kan ibland locka till glädjetårar lättare än vad en seger gör.

Det var ju i och för sig aldrig lätt med Save då hon hade sin beskärda del av problem. Hon hade lätt för att få kolik och så stora problem med ett bakknä att det krävdes två operationer. Hon tävlade under vintern för att sedan opereras på vårkanten med efterföljande rehabilitering fram till det var dags att dra igång uppträningen inför nästa meeting. Att vara satt på en strikt diet var absolut inte något detta extremt matglada sto, som hade lite lätt att lägga på hullet, uppskattade någonstans. Jag älskade Save och fick lära känna de franska hästarna på riktigt under den här perioden. Jag hade aldrig hört talas om hälften av hingstarna de var efter, men de flesta hade personligheter utöver det vanliga och de får än idag mitt hjärta klappar lite extra för fransoser.

Fakta

Save The Quick

Sto född 2006
e. Jasmin de Flore – Heureuse Duchesse e. Blue Dream
Starter: 71 stycken; 13-11-10
Startprissumma: 1 581 079 euro
Rekord: 1.10,3ak
Uppfödare: Ecurie Quick Star
Avkomma 2015: Fashion Quick, sto e. Up And Quick

Expandera

Det var fantastiskt roligt att jobba tillsammans med hela familjen igen. Allt går så mycket lättare på något sätt och de sena kvällar det oftast blev i stallet var mer regel än undantag. På vintrarna hade vi runt 15 hästar inne på Grosbois och sommarhalvåret spenderade vi ute på gården utanför Gacé i Normandie. Då bodde de flesta hästarna ute i sina hagar med små hus och de bättre hästarna fick där chansen att pusta ut ordentligt inför nästa vintermeeting, samtidigt som det var närmare till de mindre banor där de hästar som inte riktigt räckte till på Vincennes kutade runt på somrarna. De kunde tjäna fina pengar där och det blev som små utflykter varje gång man skulle åka på trav. Det var små gemytliga banor som endast hade ett par tävlingsdagar per år och det blev därför folkfest där hela byn kom med hela tjocka släkten till banan. Grillröken låg tät över transporterna då det serverades den traditionella korven med pommes inbakade i en baguette som toppats med en herrans massa majonäs, dijonsenap och ketchup. Supergott. På de flesta banorna fanns inga boxar och det stod hästar uppbundna vid sina transporter både till höger och vänster. Utan några protester stod hästarna världsvant kolugnt, gärna tillsammans med en eller två kompisar vid samma buss. Jag sticker ut hakan och säger att jag inte tror detta upplägg skulle funka här i Sverige, på fler än ett sätt.

Efter att i flera år haft nästintill reumatiska problem med både mina händer och fötter funderade jag länge på att det var dags att försöka sig på något annat. Jag hade ändå alltid satt gränsen till att sluta som hästskötare vid 30 års ålder. Det gick sådär då Save fortfarande tävlade för fullt…

Så ett år efter 30-årsdagen tog jag slutligen beslutet att skaffa mig någon form av utbildning. Detta sammanföll med att pappa återigen bytte arbetsgivare och började jobba åt Ecurie des Charmes och våra vägar skildes åt igen. Jag åkte hem för att sommarjobba hos Marcus Lindgren innan jag skulle påbörja min ettåriga utbildning till SPA- och hudvårdsterapeut.

Jättekul utbildning absolut, men det visade sig såklart att jag inte alls var redo att lämna hästarna och dagen efter jag tagit examen började jag jobba heltid hos Lindgren…

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Blir nästan onödigt spännande imorgon 😵 #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 Jul
Dessa djur 💕 Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 Maj
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare 🤔 @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 Mar
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Viva Italia!

Jag fick aldrig till den avslutande delen i min väg till hur jag hamnade på Sulkysport, men den som väntar på något gott... I helgen hade jag ynnesten att besöka ett av mina tidigare hemland - Italien. Ett land som fortfarande ligger mig otroligt varmt om hjärtat.
Av
Cecilia Kristoffersson

Skulle vilja påstå att det är en av de absolut bästa delarna med mitt jobb på Sulkysport. Att även om jag tagit steget bort från den aktiva scenen med hästarna kan jag fortfarande behålla kontakten med djuren och människorna däromkring, även om det oftast blir på lite längre avstånd jämfört med tidigare.

Jag och en av våra fotografer tog en rätt så spontan resa till Italien i helgen. Flyget bokades bara några dagar innan – reportagen roddades ihop och vi gav oss iväg, inte likt mig av om ni frågar någon som känner mig…

viskas om problem med pengar, korruption, doping och uppgjorda lopp

Jag har inte på riktigt varit tillbaka i Italien sedan jag, tillsammans med min familj, lämnade landet för nästan tio år sedan. Några kortare weekends har hunnits med, men jag har inte kommit iväg för att hitta tillbaka till den italienska travsporten, vilken jag en gång i tiden älskade mer än allt annat.

Under tiden jag jobbade i Italien, vilken dock var långt ifrån dess storhetsperiod, såg jag ändå tyvärr hur travet tydligt gick nedåt och det började redan då smått viskas om problem med pengar, korruption, doping och uppgjorda lopp. Mycket möjligt att det var så redan tidigare, men det var en av de anledningarna till att mina föräldrar sökte sig mot Frankrike medan jag ville ”hem” till Sverige.

Det skar i hjärtat då det enda jag egentligen brann för under den här tiden var just de italienska hästarna och då speciellt en. Denne Frisky Bieffe som jag (fortfarande) med tårar i ögonen lämnade bakom mig i Milano och gjorde allt för att glömma.

Därför var det så skönt att få komma tillbaka till det land jag en gång älskat, men förlorat tron på.

Mitt emellan böljande gröna, dimklädda berg och Tyrrenska havet började vår resa i Toscana, ett för mig outforskat område, för att återigen äntligen få träffa det mest vänliga folk jag stött på. Detta under en tid då den italienska travsporten börjar andas positivitet efter några tunga år, vilket var en helt fantastisk upplevelse. Eldsjälar som kämpat sig igenom kriserna med endast kärleken för sina hästar framför sig.

För några år sedan var de på väg ner i avgrunden, men är på gång igen och det är väl inte många som med tanke på den senaste tiden prestationer av just italienskuppfödda hästar kan påstå att de inte är på väg tillbaka mot toppen. Där de verkligen hör hemma.

Det viskas alltid om att de italienskrelaterade hästarna presterar med hjälp av olika medikament. Men jag vill fortsätta att vara barnsligt naiv i nuläget då man ser dessa personer leva och andas kärleken till sina hästar och tro att det är på väg att förändras. Självklart vet jag också att det pågår mycket fuffens i stallarna, men sanningen att säga. Är det verkligen bara hos italienarna..? Är svensk, amerikansk och fransk travsport verkligen helt ren? Det är ju svårt att säga med tanke på de senaste årens svarta rubriker med jämna mellanrum.

Men det var inte det jag ville förmedla här utan nu hamnade på ett sidospår.

Italien. Ett av de vackraste landen och då en av dess nu största tränare med ett leende andandes positivitet säger:
”Nu får vi ju i alla fall prispengarna utbetalda efter fyra månader. Inte som hos er i Sverige såklart, men nu kommer de in kontinuerligt i alla fall och det är en stor skillnad då vi för några år sedan fick vänta år på dem”.

Elitloppet är inte ett lopp, det är det loppet!

Svårt att sätta sig in i den sitsen med vårt väl fungerande system… Vi råkar vara på plats samma dag som veterinären hos denne tränare och det är inte det minsta hyschhysch om det hela utan kollen går till precis som i Sverige. Hästarna böjs, springs med och behandlas. Inget konstigt med det.

Jag hoppas och tror allt jag bara kan att italienarna lyckas tvätta av sig denna stämpel de fått på sig och bevisar oss att det är på grund av att de har de bästa hästarna som de fortsätter skörda framgångar och att de kan visa att de tävlar på samma villkor som oss. De italienska hästarna förtjänar det erkännandet.

Man skulle kunna säga att vi befinner oss på klassisk mark då det var just här Lemon Dra stod då han tragiskt blev kidnappad – sedan dess har det installerats lås på boxdörrarna, järnstänger runt boxområdet och med kameror riktade mot varje box – S.J.’s Photo, Atas Fighter L. har också varit uppstallade här och idag står bland annat Adrian Chip här på Azienda Agricola Mariano utanför Parma.

Jag är en av många som när drömmen om att italienska lopp återigen blir något att boka in i kalendern för att åka och bevaka. Att de lyckas nå samma status som tidigare då det var en ära och inte en skymf att åka och tävla i de klassiska italienska loppen. Som en annan eldsjäl vi träffar här säger:

”Elitloppet är inte ett lopp, det är det loppet!”

Och då pratar vi om en som har vunnit flera av de största loppen på hemmaplan på senaste tiden, tillika Lotterian, men säger att de inte går att jämföra med den status loppen utanför Italien har och att det är omöjligt för dem att lägga ett inhemskt tävlingsschema då ingen vet när loppen körs. Från år till år ändras tävlingsprogrammet för italienarna och det är förstås hopplösa förutsättningar att jobba efter.

att jag ger mig in en debatt som övergår mitt förstånd är säkert

Med den natur, de marker och det klimat de besitter föder de upp hästar till den absoluta toppen. Vilken de börjar komma tillbaka till.

Och att jag ger mig in en debatt som övergår mitt förstånd är säkert, men jag anser att man ska följa sitt hjärta. Och även om jag senare föll för de franska hästarna kommer det alltid finnas en mörkt brun, nästan svart italienare som aldrig kommer ta en så speciell plats som han gjorde. Han tog mig på så många äventyr då jag själv var helt grön och det är mycket möjligt att han kunnat bli ännu bättre med en mer rutinerad skötare än jag var då, men jag vill tro att vi fann varandra och han faktiskt tjänade inte en euro efter att våra vägar skiljts åt.

Kanske är det självupptaget att tänka så, men jag väljer att innerst inne tro att han saknade mig precis lika mycket som jag saknade honom.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Blir nästan onödigt spännande imorgon 😵 #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 Jul
Dessa djur 💕 Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 Maj
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare 🤔 @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 Mar
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Lyckat – men elddopet återstår

Småputtrigt, förväntansfulla ägare och en känsla av att det är fullsatt.
Solvalla lyckades med sin officiella invigning.
Nu är det bara att hålla i detta.
Av
Cecilia Kristoffersson

Kongressen öppnar klockan kvart i fem och redan då börjar folk droppa in. Det följer sedan en jämn ström av folk fram till första start och stämningen är uppsluppen. Kvällen är fullspäckad av fina lopp och det vore konstigt om det inte gick att få hit folk med sport som denna.

Många går fortfarande runt i en Frankrike-dimma och känslan är att hälften av de man känner här träffade man på Vincennes i helgen. Det var lämpligt och vältajmat att Readly Express vann i söndags. Detta gav Solvalla det perfekta tillfället att fokusera på sporten istället för spelet, som jag personligen är väldigt trött på att lyssna på, och vad jag förstår väldigt många med mig.

Jag gillar upplägget med tre lopp och en paus innan V64:an startar. Nu blev det väldigt välregisserat att man kunde bjuda in Timo Nurmos och Rolf Andersson och hylla dem inför publiken på kongressen. Till och från bröt det ut spontana applåder och segerloppet visades i bakgrunden.

Bra drag att ge dem Elitloppsbiljetten, och samtidigt så självklart att göra det där och då.

Men – detta var tyvärr inte min egen idé, men den kändes genialisk när jag hörde den – tänk om Anders Malmrot haft med sig en Elitloppsbiljett och delat ut direkt på plats på Vincennes inför en publik på 38.000 och all mediauppståndelse. Vilken gratisreklam och vilken uppmärksamhet Elitloppet skulle fått, särskilt om det varit en fransk segrare!

 

Nu var det behagligt att sitta lyssna på intervjuerna och om jag fick skicka ett önskemål till Solvalla skulle det vara att fortsätta på den inslagna vägen. Bjud upp aktuella aktiva och prata med dem om vad som helst utan att hålla fokus på spelet. Självklart måste det nämnas tips, men kan fokus stanna på sportdelen kanske till och med jag skippar att ta en rökpaus under expertpanelens uppsnack.

Detta var första gången jag satt på Kongressen under en tävlingskväll och jag måste säga att det inte alls var tokigt. Kvällen flyter på och både service och stämning är på topp. Trots att det är januari har Maragareta-loppen lockat till sig flera fina hästar.

Men min känsla är att Solvalla har ett tufft jobb framför sig. Att få publiken att komma till denna kväll med fantastisk sport och där man slagit på stora trumman marknadsföringsmässigt har man lyckats med. Jag hoppas verkligen att de som var där hade samma trevliga upplevelse som mig och väljer att sprida ordet till vänner och bekanta. Och att de kommer tillbaka därför att trav är ju faktiskt bäst på plats.

Elddopet återstår, hur många kommer nästa tisdag..? Och kommer onsdagarna dö ut helt nu?

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Blir nästan onödigt spännande imorgon 😵 #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 Jul
Dessa djur 💕 Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 Maj
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare 🤔 @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 Mar
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Prix d’Amérique – en gång om året

Sista söndagen i januari och sista söndagen i maj. Två heliga dagar för mig.
Prix d’Amérique – en gång om året, klingar på något sätt inte alls lika bra som Elitloppet – en gång om året… Jag har svårt att säga vilket av dem jag tycker mest om.
Så olika på så många sätt, men ändå så lika.
Av
Cecilia Kristoffersson

Då vi glider in på Vincennes vid elva Prix d’Amérique-dagen är det redan massvis med folk på plats och spänningen dallrar i luften. Alla har sin egna favorit till dagens seger och läktarna är klädda i allsköns färger beroende på vilken häst man håller närmast hjärtat.

Jag har trots elva år på plats, tro det eller ej, aldrig varit på publikplats på Vincennes under Pd’A-dagen. Något som i år var tvunget att provas på då jag tidigare haft svårt att jämföra stämningen och upplevelsen mellan Elitloppet och Prix d’Amérique. Elitloppet ser jag i stort sett alltid från publikplats. I alla fall finalen. Om jag inte jobbar.

Stämningen redan till invigningen går nästan att ta på och blandade amerikanska och EPIQE-series flaggor svajas för fullt i takt med musiken och uppträdanden. Som Ola Lernå skrev i sin krönika förra veckan, man ser inte Prix d’Amerique ”live” även fast man är på plats. Men det gör ingenting. Dessa lopp vill jag uppleva på plats i den mån det går…

Denna känsla som ligger som ett fluffigt duntäcke över hela publikhavet går inte att uppleva från tv-soffan. Även om kanske själva loppet ses betydligt bättre därifrån är det svårt att framkalla gåshuden då hästarna passerar den jublande publiken.

Frågan är egentligen om det inte är speakern som tillsammans med hästarna bygger upp halva stämningen? Han trissar publiken till max och får dem att hänga med i uppsnacket. Hela vägen fram till dagens största lopp pratar han med dem och de hänger på. Det viftas med flaggor, hejaklackarna håller sina halsdukar högt upp emot skyn i en tyst bön då deras hästar nämns och invigningen engagerar åskådarna till i det närmsta extas. Trots att Vincennes i år inte lyckats hitta någon sponsor till huvudloppet sparas det inte på krutet.

Stallfiket på Vincennes är annars en av mina favoritplatser att se loppen från bland de travbanor jag besökt. Här samlas alla. Tränare, ägare, uppfödare, skötare och allt möjligt löst folk, som en annan. Mina favoritbaguetter hittas även här – tonfisk och majonäs – och jag kan varmt rekommendera ett glas bubbel som dryck till dem.

Champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som tröstar sig

Det är i slutet av januari, men ändå är uteserveringen överfull och champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som söker tröst. Eller det vore synd att säga att Sébastien Guarato ser ut att behöva tröstas. Han är en av de gladaste på stallfiket varje gång han är där. Jag har aldrig sett honom nedstämd en endaste gång då han står där med ett glas Ruinart Blanc de Blancs i handen. Alltid leende, även i nederlagen.

Inte sällan samlas man upp på en snabb coupe här innan man åker hemåt till stallet igen.

Att inte fler olyckor händer på stallbacken är dock ett under. Trots strikta regler (för vissa) över vilka som får komma in på här idag är det väldigt mycket folk som står precis överallt, speciellt där hästarna ska gå. Tur att de flesta är snälla, hästarna alltså. Folket verkar mestadels inte begripa vad en häst är och står lugnt kvar när de kommer gåendes med vagn i de relativt smala gångarna mellan stallar och bana.

Även om det var en invigning innan loppen började har Garde Républicaine en uppvisning en halvtimme innan PdA-hästarna ska gå upp på banan. Detta är det enda under dagen som känns överflödigt då man bara vill se hästarna man väntat på sedan den 19 november!

C’est partiiiiiii

Så kommer defileringen, ivrigt påhejad av både publik och speaker, och provstarterna följs från storbildstv:n. Det vibrerar av spänning bland publiken samtidigt som det är lite småputtande för att få den bästa platsen.

Fem startförsök krävs innan loppet släpps iväg och man hör det klassiska:
C’est partiiiiiii

Det enda alla väntar på är när attacken från Bold Eagle eller Readly Express ska komma. De flesta andra känns som statister då dessa två sitter i andra och tredje utvändigt.

Så kommer den. Readly Express och Björn Goop serverar Bold Eagle det perfekta loppet. Franck Nivard har inte gjort ett enda misstag. Ändå räcker det inte och Timo Nurmos Readly Express är först över mål.

Självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Hans skötare Inga Perk har varit lugnet själv hela dagen, självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Sen är det över. Resterande lopp, fem till antalet, körs  en Readly Express-dimma.

Var ska man börja..? Att ta in intrycken från gårdagen lär ta ett bra tag. Vad var det vi såg egentligen? En slagen Readly Express kämpade sig tillbaka mot en till synes segrande Bold Eagle.

Readly Express var en mycket värdig vinnare, men jag kommer i alla fall behöva se loppet flera gånger om innan jag verkligen kan smälta vad vi egentligen fick uppleva söndagen den 28 januari 2018.

Och vad kommer vi nu kunna börja drömma om för prestationer och hästar till den sista söndagen i maj..?

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Blir nästan onödigt spännande imorgon 😵 #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 Jul
Dessa djur 💕 Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 Maj
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare 🤔 @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 Mar
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017