Fokustema
Krönika
Läs senare

Hur hamnade jag på Sulkysport?

Ja, det frågar jag mig själv flera gånger i veckan, samtidigt som jag tackar min lyckliga stjärna för hur allt faktiskt kan lösa sig ibland. Kalla det ödet, tur eller kanske rent av skicklighet, men efter att ha närt en hemlig dröm om att jobba som journalist i yngre år till att idag få ynnesten att jobba med dessa fantastiska människor. De har de senaste tre åren fungerat som mina mentorer och läromästare och visat att drömmar kan uppfyllas.
Av
Cecilia Kristoffersson

Från start var det aldrig något snack om saken. Hästarna upptog större delen av tiden under min uppväxt. Mamma Gunilla och pappa Åke hade egen rörelse, två av mina farbröder, Ove och Per-Inge (Tibbe även kallad) jobbade inom travet sedan lång tid tillbaka och resten av släkten var självklart engagerade inom travet de också. Jag var ofta med i stallet som yngre, men till en början var det ridningen som lockade in mig till livet som hästtjej.

I de sena tonåren tappade jag tyvärr intresset för hästarna. Om det var för att göra någon form av revolt eller inte låter jag vara osagt, men det var andra saker som kändes roligare och viktigare just då. Även om mamma och pappa alltid hävdat att det var i samband med att min absoluta favorithäst just då, Penny Kash, gick ur träning och det inte längre fanns någon häst jag kunde rida i stallet. Det var tråkigt då detta strax efteråt sammanföll med att de fick fram sin dittills bästa häst, Baronet Won, som jag istället för att engagera mig aktivt i för det mesta följde hemifrån soffan framför tv:n. Det är sådant man ser tillbaka på idag och inser vad man verkligen missade.

Efter en detour till Gran Canaria, som bland annat innefattade jobb som bartender och servitris, föll det sig så att mamma och pappas rörelse gick allt segare i Skellefteå och pappa bestämde sig för att åka till Milano för att provjobba för Edoardo Gubellini. Jag åkte hem från Gran Canaria för att hjälpa mamma, som var kvar själv i Skellefteå, med flytten neröver. Tanken var att jag bara skulle vara kvar hos dem för att fira jul i Milano innan jag skulle åka tillbaka till Kanarieöarna. Så blev det inte riktigt…

Jag började jobba i stallet och föll pladask igen!

Allt utom själva hästarna var i stort sett nytt och det var bara att börja lära sig allt från grunderna igen vid 21 års ålder. Det var lika spännande som det samtidigt många gånger var skrämmande. Efter ett tag kom det en tvååring vid namn Frisky Bieffe till stallet och jag blev hopplöst kär.

Resten är som man brukar säga historia, men jag tänkte berätta lite av min resa och livet som hästskötare i Italien, Frankrike, Tyskland och Sverige här framöver. Och hur det långt senare ledde mig hela vägen fram till kanske det mest spännande och samtidigt mest skrämmande av allt jag gjort hittills.

Sulkysport.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Som vi har väntat på detta 🙌🏼 @kristoffersson2 Egenuppfödde Earl Chick kvalade äntligen idag ✨✨✨ Håller tummarna at… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 24 Nov 2017
Nu börjar det skjutas lite väl nära va..? 😱 Skjutning i västra Stockholm – en träffad aftonbladet.se/a/gPakq0https:…
@CissiCizzik - 20 Nov 2017
Äntligen är Vietnam-resan helt bokad 🏝 Någon som varit där och har tips på vad man inte får missa i Saigon, Phu Quoc och Nha Trang...? 🤗
@CissiCizzik - 7 Nov 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Lyckat – men elddopet återstår

Småputtrigt, förväntansfulla ägare och en känsla av att det är fullsatt.
Solvalla lyckades med sin officiella invigning.
Nu är det bara att hålla i detta.
Av
Cecilia Kristoffersson

Kongressen öppnar klockan kvart i fem och redan då börjar folk droppa in. Det följer sedan en jämn ström av folk fram till första start och stämningen är uppsluppen. Kvällen är fullspäckad av fina lopp och det vore konstigt om det inte gick att få hit folk med sport som denna.

Många går fortfarande runt i en Frankrike-dimma och känslan är att hälften av de man känner här träffade man på Vincennes i helgen. Det var lämpligt och vältajmat att Readly Express vann i söndags. Detta gav Solvalla det perfekta tillfället att fokusera på sporten istället för spelet, som jag personligen är väldigt trött på att lyssna på, och vad jag förstår väldigt många med mig.

Jag gillar upplägget med tre lopp och en paus innan V64:an startar. Nu blev det väldigt välregisserat att man kunde bjuda in Timo Nurmos och Rolf Andersson och hylla dem inför publiken på kongressen. Till och från bröt det ut spontana applåder och segerloppet visades i bakgrunden.

Bra drag att ge dem Elitloppsbiljetten, och samtidigt så självklart att göra det där och då.

Men – detta var tyvärr inte min egen idé, men den kändes genialisk när jag hörde den – tänk om Anders Malmrot haft med sig en Elitloppsbiljett och delat ut direkt på plats på Vincennes inför en publik på 38.000 och all mediauppståndelse. Vilken gratisreklam och vilken uppmärksamhet Elitloppet skulle fått, särskilt om det varit en fransk segrare!

 

Nu var det behagligt att sitta lyssna på intervjuerna och om jag fick skicka ett önskemål till Solvalla skulle det vara att fortsätta på den inslagna vägen. Bjud upp aktuella aktiva och prata med dem om vad som helst utan att hålla fokus på spelet. Självklart måste det nämnas tips, men kan fokus stanna på sportdelen kanske till och med jag skippar att ta en rökpaus under expertpanelens uppsnack.

Detta var första gången jag satt på Kongressen under en tävlingskväll och jag måste säga att det inte alls var tokigt. Kvällen flyter på och både service och stämning är på topp. Trots att det är januari har Maragareta-loppen lockat till sig flera fina hästar.

Men min känsla är att Solvalla har ett tufft jobb framför sig. Att få publiken att komma till denna kväll med fantastisk sport och där man slagit på stora trumman marknadsföringsmässigt har man lyckats med. Jag hoppas verkligen att de som var där hade samma trevliga upplevelse som mig och väljer att sprida ordet till vänner och bekanta. Och att de kommer tillbaka därför att trav är ju faktiskt bäst på plats.

Elddopet återstår, hur många kommer nästa tisdag..? Och kommer onsdagarna dö ut helt nu?

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Som vi har väntat på detta 🙌🏼 @kristoffersson2 Egenuppfödde Earl Chick kvalade äntligen idag ✨✨✨ Håller tummarna at… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 24 Nov 2017
Nu börjar det skjutas lite väl nära va..? 😱 Skjutning i västra Stockholm – en träffad aftonbladet.se/a/gPakq0https:…
@CissiCizzik - 20 Nov 2017
Äntligen är Vietnam-resan helt bokad 🏝 Någon som varit där och har tips på vad man inte får missa i Saigon, Phu Quoc och Nha Trang...? 🤗
@CissiCizzik - 7 Nov 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Prix d’Amérique – en gång om året

Sista söndagen i januari och sista söndagen i maj. Två heliga dagar för mig.
Prix d’Amérique – en gång om året, klingar på något sätt inte alls lika bra som Elitloppet – en gång om året… Jag har svårt att säga vilket av dem jag tycker mest om.
Så olika på så många sätt, men ändå så lika.
Av
Cecilia Kristoffersson

Då vi glider in på Vincennes vid elva Prix d’Amérique-dagen är det redan massvis med folk på plats och spänningen dallrar i luften. Alla har sin egna favorit till dagens seger och läktarna är klädda i allsköns färger beroende på vilken häst man håller närmast hjärtat.

Jag har trots elva år på plats, tro det eller ej, aldrig varit på publikplats på Vincennes under Pd’A-dagen. Något som i år var tvunget att provas på då jag tidigare haft svårt att jämföra stämningen och upplevelsen mellan Elitloppet och Prix d’Amérique. Elitloppet ser jag i stort sett alltid från publikplats. I alla fall finalen. Om jag inte jobbar.

Stämningen redan till invigningen går nästan att ta på och blandade amerikanska och EPIQE-series flaggor svajas för fullt i takt med musiken och uppträdanden. Som Ola Lernå skrev i sin krönika förra veckan, man ser inte Prix d’Amerique ”live” även fast man är på plats. Men det gör ingenting. Dessa lopp vill jag uppleva på plats i den mån det går…

Denna känsla som ligger som ett fluffigt duntäcke över hela publikhavet går inte att uppleva från tv-soffan. Även om kanske själva loppet ses betydligt bättre därifrån är det svårt att framkalla gåshuden då hästarna passerar den jublande publiken.

Frågan är egentligen om det inte är speakern som tillsammans med hästarna bygger upp halva stämningen? Han trissar publiken till max och får dem att hänga med i uppsnacket. Hela vägen fram till dagens största lopp pratar han med dem och de hänger på. Det viftas med flaggor, hejaklackarna håller sina halsdukar högt upp emot skyn i en tyst bön då deras hästar nämns och invigningen engagerar åskådarna till i det närmsta extas. Trots att Vincennes i år inte lyckats hitta någon sponsor till huvudloppet sparas det inte på krutet.

Stallfiket på Vincennes är annars en av mina favoritplatser att se loppen från bland de travbanor jag besökt. Här samlas alla. Tränare, ägare, uppfödare, skötare och allt möjligt löst folk, som en annan. Mina favoritbaguetter hittas även här – tonfisk och majonäs – och jag kan varmt rekommendera ett glas bubbel som dryck till dem.

Champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som tröstar sig

Det är i slutet av januari, men ändå är uteserveringen överfull och champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som söker tröst. Eller det vore synd att säga att Sébastien Guarato ser ut att behöva tröstas. Han är en av de gladaste på stallfiket varje gång han är där. Jag har aldrig sett honom nedstämd en endaste gång då han står där med ett glas Ruinart Blanc de Blancs i handen. Alltid leende, även i nederlagen.

Inte sällan samlas man upp på en snabb coupe här innan man åker hemåt till stallet igen.

Att inte fler olyckor händer på stallbacken är dock ett under. Trots strikta regler (för vissa) över vilka som får komma in på här idag är det väldigt mycket folk som står precis överallt, speciellt där hästarna ska gå. Tur att de flesta är snälla, hästarna alltså. Folket verkar mestadels inte begripa vad en häst är och står lugnt kvar när de kommer gåendes med vagn i de relativt smala gångarna mellan stallar och bana.

Även om det var en invigning innan loppen började har Garde Républicaine en uppvisning en halvtimme innan PdA-hästarna ska gå upp på banan. Detta är det enda under dagen som känns överflödigt då man bara vill se hästarna man väntat på sedan den 19 november!

C’est partiiiiiii

Så kommer defileringen, ivrigt påhejad av både publik och speaker, och provstarterna följs från storbildstv:n. Det vibrerar av spänning bland publiken samtidigt som det är lite småputtande för att få den bästa platsen.

Fem startförsök krävs innan loppet släpps iväg och man hör det klassiska:
C’est partiiiiiii

Det enda alla väntar på är när attacken från Bold Eagle eller Readly Express ska komma. De flesta andra känns som statister då dessa två sitter i andra och tredje utvändigt.

Så kommer den. Readly Express och Björn Goop serverar Bold Eagle det perfekta loppet. Franck Nivard har inte gjort ett enda misstag. Ändå räcker det inte och Timo Nurmos Readly Express är först över mål.

Självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Hans skötare Inga Perk har varit lugnet själv hela dagen, självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Sen är det över. Resterande lopp, fem till antalet, körs  en Readly Express-dimma.

Var ska man börja..? Att ta in intrycken från gårdagen lär ta ett bra tag. Vad var det vi såg egentligen? En slagen Readly Express kämpade sig tillbaka mot en till synes segrande Bold Eagle.

Readly Express var en mycket värdig vinnare, men jag kommer i alla fall behöva se loppet flera gånger om innan jag verkligen kan smälta vad vi egentligen fick uppleva söndagen den 28 januari 2018.

Och vad kommer vi nu kunna börja drömma om för prestationer och hästar till den sista söndagen i maj..?

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Som vi har väntat på detta 🙌🏼 @kristoffersson2 Egenuppfödde Earl Chick kvalade äntligen idag ✨✨✨ Håller tummarna at… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 24 Nov 2017
Nu börjar det skjutas lite väl nära va..? 😱 Skjutning i västra Stockholm – en träffad aftonbladet.se/a/gPakq0https:…
@CissiCizzik - 20 Nov 2017
Äntligen är Vietnam-resan helt bokad 🏝 Någon som varit där och har tips på vad man inte får missa i Saigon, Phu Quoc och Nha Trang...? 🤗
@CissiCizzik - 7 Nov 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Alternativt julaftonsfirande

PARIS. Jag är en vän av traditioner. En väldigt stor vän av det. Men på senare år har jag tagit seden dit jag kommit och julafton har sedan 2010 firats på Vincennes. Detta tillsammans med hästar av högsta klass, medan vi firat vår ”julafton” med familjen den 25 december.
Av
Cecilia Kristoffersson

Den första julaftonen jag firade på Vincennes var 2006. Då med Frisky Bieffe till start i Criterium Continental. Som jag kommer ihåg det var han riktigt bra och satt fast som fyra bakom Offshore Dream (Offshore Dream vann för övrigt Prix d’Amérique de två nästföljande åren).

Under den här perioden jobbade vi i Milano och i stort sett direkt efter loppet åkte vi hem med transporten från Paris. Jag kom hem till mina föräldrar väldigt tidigt på juldagsmorgon, i lagom tid för att se loppet – flera gånger om – i repris på tv:n. Ett fantastiskt sätt att värma upp inför julen och en av de bästa julklapparna man kan få som hästskötare. En häst som gjorde sitt bästa och satt fast bakom en framtida PdA-vinnare.

Nästa julafton jag med säkerhet vet att jag spenderade på Vincennes var 2010. Då med Save the Quick till start i samma lopp. Hon blev med liten marginal tvåa bakom Sévérino, surt. Men hon gjorde även hon en toppenprestation och det årets julklapp var i hamn.

Därefter har jag varit på Vincennes varenda julafton, men vad jag kan minnas endast som ledig turist utan häst till start.

Julskinka, köttbullar och vörtlimpa i all ära. Men dagens intryck slår det mesta.

Att nu ha ynnesten att åka och jobba denna dag, få sitta på Vincennes stallcafé med ett glas champagne i handen och njuta av dessa djur är en uppesittarkväll utöver det vanliga och få förunnat. Lite mer av det goda och julhelgen får igen en extra dag att mysa med nära och kära på.

Det vimlar idag av svenskar på Vincennes som valt att fira julafton här. Många av dem med en dröm om en direktbiljett till Prix d’Amérique. I Criterium Continental gick luften ur de flesta och det största hoppet stod till Readly Express i Prix Tenor de Baune. Hans ägare hade avbrutit semestern på Teneriffa för att få se sin häst på Vincennes stora bana för första gången. Timo Nurmos flög ner över dagen, skötaren Inga Perk skulle aldrig kunna tänka sig att vara någon annanstans än med sin häst och det var nog ingen av dem som ångrade sitt val.

Känslan i luften var att även fransmännen ville se honom vinna och snacket som går är att många ser fram emot matchen mellan Bold Eagle och Readly Express i PdA. Om de nu inte stöter på varandra redan tidigare…

Timo Nurmos nästan dansade in i stallet efter loppet och skötaren fällde glädjetårar

Readly Express sprudlade av löpglädje, skulle småslå i den första värmningen och sprang och kvastade i den andra. Han gjorde ingen besviken och tog lekande lätt hand om fribiljetten.

Och vilket intryck Readly Express gjorde! Jag var på plats då han vann Grand Prix de l’U.E.T. i mitten av oktober förra året på ett regntungt Vincennes. Även om han imponerade även då är frågan om det inte sög ännu mer i magen då han flög lågt över upploppet idag? Den lättheten i hans steg över mål och Björn Goops resoluta körning i spets.

Timo Nurmos nästan dansade in i stallet efter loppet och skötaren fällde glädjetårar direkt efter målgång, jag förstår henne, känslan att få ta hand om en sådan häst kan jag knappt föreställa mig. Ägaren Rolf Andersson såg tagen ut uppe på vinnarpodiet.

Julskinka, köttbullar och vörtlimpa i all ära. Men dagens intryck slår det mesta.

Och en sak är säker. Även om det inte är en Readly Express jag får se nästa gång kommer jag byta Kalle Anka mot julafton på Vincennes i många år framöver.

 

 

 

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton 🤗sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Äntligen 🍾 Efter galoppmisslyckandet i debuten blev Earl fyra i Cabourg med @kristoffersson2 💫 Första uppfödningen… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 27 Dec 2017
Som vi har väntat på detta 🙌🏼 @kristoffersson2 Egenuppfödde Earl Chick kvalade äntligen idag ✨✨✨ Håller tummarna at… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 24 Nov 2017
Nu börjar det skjutas lite väl nära va..? 😱 Skjutning i västra Stockholm – en träffad aftonbladet.se/a/gPakq0https:…
@CissiCizzik - 20 Nov 2017
Äntligen är Vietnam-resan helt bokad 🏝 Någon som varit där och har tips på vad man inte får missa i Saigon, Phu Quoc och Nha Trang...? 🤗
@CissiCizzik - 7 Nov 2017