Från start var det aldrig något snack om saken. Hästarna upptog större delen av tiden under min uppväxt. Mamma Gunilla och pappa Åke hade egen rörelse, två av mina farbröder, Ove och Per-Inge (Tibbe även kallad) jobbade inom travet sedan lång tid tillbaka och resten av släkten var självklart engagerade inom travet de också. Jag var ofta med i stallet som yngre, men till en början var det ridningen som lockade in mig till livet som hästtjej.
I de sena tonåren tappade jag tyvärr intresset för hästarna. Om det var för att göra någon form av revolt eller inte låter jag vara osagt, men det var andra saker som kändes roligare och viktigare just då. Även om mamma och pappa alltid hävdat att det var i samband med att min absoluta favorithäst just då, Penny Kash, gick ur träning och det inte längre fanns någon häst jag kunde rida i stallet. Det var tråkigt då detta strax efteråt sammanföll med att de fick fram sin dittills bästa häst, Baronet Won, som jag istället för att engagera mig aktivt i för det mesta följde hemifrån soffan framför tv:n. Det är sådant man ser tillbaka på idag och inser vad man verkligen missade.
Efter en detour till Gran Canaria, som bland annat innefattade jobb som bartender och servitris, föll det sig så att mamma och pappas rörelse gick allt segare i Skellefteå och pappa bestämde sig för att åka till Milano för att provjobba för Edoardo Gubellini. Jag åkte hem från Gran Canaria för att hjälpa mamma, som var kvar själv i Skellefteå, med flytten neröver. Tanken var att jag bara skulle vara kvar hos dem för att fira jul i Milano innan jag skulle åka tillbaka till Kanarieöarna. Så blev det inte riktigt…
Jag började jobba i stallet och föll pladask igen!
Allt utom själva hästarna var i stort sett nytt och det var bara att börja lära sig allt från grunderna igen vid 21 års ålder. Det var lika spännande som det samtidigt många gånger var skrämmande. Efter ett tag kom det en tvååring vid namn Frisky Bieffe till stallet och jag blev hopplöst kär.
Resten är som man brukar säga historia, men jag tänkte berätta lite av min resa och livet som hästskötare i Italien, Frankrike, Tyskland och Sverige här framöver. Och hur det långt senare ledde mig hela vägen fram till kanske det mest spännande och samtidigt mest skrämmande av allt jag gjort hittills.
Sulkysport.