Fokustema
Nedräkning mot Elitloppet
Läs senare

Minnen från 55 raka Elitlopp

Lars Wilhelmsson ser på söndag sitt 56:e Elitlopp i rad. 1963 var debuten. Efter det är han notorisk och obotlig slav under Elitloppsdrogen; fantastiska travhästar framför fantastisk publik. Under veckan förgyller Lars Wilhemsson Sulkysport.se:s läsare med vad han samlat på sig under 55 raka Elitloppsår.
Av
Lars Wilhelmsson

Elitloppsveckan är här igen, startfältet är klart och spekulationerna är många. Denna underbara tid på året för en sann traventusiast. Jag har onekligen haft möjlighet att samla på mig en hel del minnen av mina 55 Elitlopp jag upplevt på plats genom åren. Inte minst det första när jag som sexårig travfantast var där med min pappa 1963.

Fakta

Lars Wilhelmsson

61 år.
Bor i Kista, uppväxt i Hässelby Strand.
Arbetar som journalist, mestadels på Sveriges Radio genom åren
Intressen sport, kultur, musik och stand up comedy.
Travintresserad sedan barnsben och i synnerhet av Elitloppet.

Expandera

Förhandssnacket handlade mycket om duellen mellan den nioårige fuxen Adept med Torsten Jonsson i sulkyn, samt Sören Nordins nya stjärna, femåriga Julienne.

Jag hade sett de bägge mötas två gånger innan Elitloppet på vårkanten. Sören hade lyckats sätta Juliennes nos först båda gångerna till min stora besvikelse. Adept var min första stora travfavorit, ni vet en sån där häst som man önskar så innerligt ska vinna utan att man behöver ha ett spelkvitto i plånboken.

Söndagen den 26 maj satt jag på den numera rivna stallkurvsläktaren med stora förväntningar. Nu skulle Adept ta revansch och vinna Elitloppet.

Men då kom det ut en häst på banan vars like mina barnaögon aldrig skådat förut. Ett femårigt mörkbrunt franskt sto med huva och svansen lindad som en batong. Hennes namn var Ozo och hon dansade fram över Solvallaovalen och vann överlägset.

Adept lyckades kontra ut Julienne i kampen om andraplatsen, vilket ändå var det viktigaste för mig. Vedafuxen hade ändå fått sin revansch, åt fenomenet Ozo var ingenting att göra. Det var då som min kärlek till Elitloppet föddes.

1978 hade jag trätt in i vuxenlivet och kunde obehindrat röra mig på Solvalla, och även besöka totoluckorna utan lösskägg. Då kunde man fortfarande få en plats på E-läktaren framåt tiotiden på förmiddagen.

Min favorithäst då var femårige Pershing med Berndt Lindstedt i vagnen. En USA-import som redan som fyraåring hade tampats med den yppersta världseliten. Men motståndet var stenhårt detta år. Många kände sig kallade och till slut var det 17 hästar som blev inbjudna. Ingen kunde anses vara en utfyllnadshäst, sällan eller aldrig har Eliten uppvisat en sådan bredd.

Solvalla fick fixa till startbilen så att nio hästar skulle få plats i bredd bakom vingarna. En händelse som inte inträffat varken förr eller senare i Elitloppshistorien.

Jag skulle få uppleva en riktig fartfest tillsammans med 20.000 åskådare i ett underbart högsommarväder. Pershing vann sitt försöksheat på den då smått osannolika tiden 1.13,2 och många kippade efter andan. Tiderna förändras kan man säga.

Det gäller också spårlottningen inför finalen. Försöksvinnarna skulle utan prut tilldelas de två innersta spåren. ”Osten” suckade när Pershing fick det för honom förhatliga innerspåret, vilket ändade i en startgalopp.

Finalen blev dock en riktig envig som fortfarande sitter gjuten på näthinnan. Ett kompakt fält stormade in på upploppet, och när krutröken skingrats stod franske Hadol du Vivier som segrare före landsmannen Eleazar och Duke Iran med Stig H Johansson. Pershing skulle dock få sin revansch året efter, då Berndt Lindstedt fick välja spår tre för sin stjärna.

Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal

2000-talets första Elitlopp skulle på förhand handla om ett trekejsarslag. Den nye italienske nationalidolen Varenne, den franske fantomen General du Pommeau och Sveriges stora hopp, min favorithäst Victory Tilly som nu stod för sitt elddop i världeliten.

Jag jobbade då för Radiosporten och var tillbaka på platsen för mitt första Elitlopp, nämligen vid stallkurvssvängen. Fast den här gången från innerplan. Min uppgift var att referera fältet genom kurvan.

En fascinerande upplevelse att beskåda hästarna forsa fram på så nära håll, och mäktigt värre att se Victory Tilly forcera till ledningen från sitt besvärliga sjundespår i försöket. Det var ju där han trivdes som bäst.

I finalen fick Stig H välja bricka ett och jag studerade hans fighting face när han kom ut från stallbacken. Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal.

Vi vet ju alla att det slutade lyckligt. Jag minns att jag sa något i etern om att ”Stig H sitter på leken” i mitt upphetsade tillstånd när fältet svängde in på upploppet. Publikvrålet blev som en tryckvåg rakt emot en på den position jag hade. Jag uppfattade också det förväntansfulla sorlet före loppet på ett lite annorlunda sätt från innerplan. Ett sorl som bara kan skapas under denna unika travhelg.

Fokustema
Norge
Läs senare

Hillary fortsatt obesegrad

Hillary B.R. hade inga som helst problem att bärga sin nionde seger i lördagens Norsk Trav-Oaks på Momarken.
Därmed är det treåriga stoet fortsatt obesegrad och framstår allt tydligare som ett riktigt superämne.
Av
Emil Persson

Nej, konkurrensen i de norska unghästloppen där bredden inte går att jämföra med den svenska är givetvis inte densamma, men det tar inte ifrån Hillary B.R. att hon allt tydligare framstår som en undantagshäst.
Vägen till lördagens triumf blev enkel då hon släpptes till ledningen av stallkamraten Blueridge Sun (e. Revenue) efter ett varv. Geir Vegard Gundersen gjorde dock inget ”konstigt” i att släppa; tvärtom var det maxutdelning hans häst bärgade när hon blev avslagen om andraplatsen av Bo Westergård-tränade I.D. Entity (e. Explosive Matter) i allra sista steget.

Hillary B.R. hade lämnat de nämnda med stor marginal över upploppet och vann faktiskt med upp emot tio längder på 1.13,3a/2.140 meter. Förstapriset var 300.000 norska kronor vilket innebär att Hillary B.R. nu tjänat 1.408.000 norska kronor.

Stoet står anmäld till Breeders Crown-semifinalerna på Solvalla nästa söndag och ska ha god chans att komma med på prispengar trots att hon inte kvalat in via någon deltävling.

x

I Norsk TravOaks för kallblod fick Eldoda (e. Tekno Odin) revansch på Brenne Blesa (e. Tekno Odin) som var henne övermäktig i Norskt Kallblodskriterium för ston.
Tom Erik Solberg styrde det av Anders Lundström Wolden-tränade stoet till seger från tät på 1.28,9a/2.140 meter. Även det en seger värd 300.000 norska kronor och den togs före Öystein Tjomslands Brenne Vikki (e. Järvsöviking) medan Brenne Blesa denna gång fick nöja sig med tredjeplatsen.

Mats Gällerstedts Vännfors Stjärna (e. Alm Viktor) nöp sjätteplatsen värd 10.000 norska kronor medan Jerker Bjurmans Rappodina (e. Tekno Odin) gick lottlös.

Det kördes även Oaksrevanschen för de fyraåriga stona i respektive klass och där vann Frode Hamre på såväl varma som kalla sidan. Ness Tjo Edel (e. Lome Elden) vann på 1.24,9a/1.640 meter medan Normandie Royal (e. Orlando Vici) löste sitt lopp på 1.12,5a/1.640 meter.

Båda vinnarna fick 100.000 norska kronor för sina triumfer.

Fokustema
Frankrike
Läs senare

Traders vann ultrastayern

Det blev en dubbel för Philippe Allaire då Traders (e. Ready Cash) vann Prix de la Ville de Caen (€80.000) före Direct Way.
Av
Emil Persson
Traders och Yoann Lebourgeois vann i Caen. Foto: Scoopdyga
Traders och Yoann Lebourgeois vann i Caen. Foto: Scoopdyga

När fältet formerat sig var det den duon som satt bäst placerade. Traders (e. Ready Cash) satt med som tvåa i andraspår ihop med Yoann Lebourgeois medan Direct Way (e. Quaker Jet) satt i vinnarhålet i slutkurvan.

Traders kopplade grepp 200 meter före mål över Caens långa upplopp, men såg aningen mör ut och det var uppenbart att det skulle bli strid. Direct Way kom stärkt med dubbla Grupp III-segrar från Vincennes inför loppet och hade därtill startat 50 meter före mål, men Traders höll stången och släppte aldrig Direct Way närmade än en längd.

Segertiden blev 1.15,1/4.450 meter och förstapriset i detta klassiska Grupp III-lopp uppgick till 36.000 euro.

Tredjeplatsen bärgade det tioåriga stoet Uniflosa Bella (e. Jag de Bellouet) som alltjämt är still going strong under sista tävlingssäsong och Anders Lindqvists Anette du Mirel (e. Laetenter Diem) inkom som fyra, en placering värd 6.400 euro.

Såväl Amiral Sacha (e. Ganymede) som Belina Josselyn (e. Love You) tävlade med skor denna gång och blev utan prispengar.

Fokustema
Rekord
Läs senare

Svenskt rekord på Umåker

Det sattes ett svenskt rekord under Umåkers fredagstävlingar.
Av
Lars G Dahlgren

Treåriga stoet Miss Hugloveyou (e. Love You – Agobra Miss Hug) vann med närmare 20 meter, på 1.16,1/2.660 meter, en tiondel bättre än Bula Bula Ams (e. Super Arnie – Kanadia) rekord från 2014 för treåriga ston över lång distans.

Miss Hugloveyou kom till Bergsåkertränaren Daniel Wäjersten i somras och har nu två segrar på tre starter i den regin. Stoet vann nu ett ST-lopp med 50.000 kronor till vinnaren.