Enligt en beräkningsmodell som Högskolan i Dalarna tagit fram skapar landets hästhållning värden för 30 miljarder och har en sysselsättningseffekt på 16.900 årsarbetskrafter. Vi har 360.000 hästar i Sverige. En enda häst skapar då värden för 83.000 kronor och sysselsätter 0,05 årsarbetskrafter.
Utan hästägare har vi inga hästar och ingen hästnäring.
Det är således hästägarna som producerar och betalar för den samhällsnytta som forskarna i Dalarna räknat ut – inte ST, inte ATG, inte Ridsportförbundet eller avelsföreningarna. Dessa har bara förädlat hästägandets insatser.
Frågan blir då vad hästägarna får för de pengar och det arbete de lägger på sitt hästägande. Får de valuta för förädlingsinsatsen eller göder de bara en byråkratisk apparat?
Mitt svar är både och. Medlemsmatriklar är hårdvaluta när ledarskapet diskuterar med politiker och myndigheter. Att vi i Sverige har en tydlig tendens till att byråkratin allt mer lever sitt eget liv, blir allt mindre beroende av sina medlemmar och allt mer beroende av det offentliga är välkänt. [1] Räcker inte det?
Lägger vi därtill en påtvingad struktur som HNS och LRF riskerar effekten att bli negativ för hästägandet. Kanske dessa bara använder hästägandet för att få större politiskt inflytande. Vill hästägarna ta risken?
Jag påstår att utvecklingen som pågår är livsfarlig för hästägandet och därmed för hela hästsektorn. Jag kan ha fel, för så länge hästägarna är nöjda med sin veterinär- och semineringsservice, med sina pass-och registreringskostnader, tävlingsverksamhetens utformning och kostnader, djurskyddstillsynen och andra myndighetsåtgärder så är allt väl och sektorn kan fortsätta utvecklas.
Jämför med utlandet. Om hästägarna jämför med hur samma service fungerar utomlands och finner den svenska modellen bättre så går det inte att klaga. Men – om man tvärtom finner att behoven tillfredsställs bättre och till lägre kostnader utomlands och att den svenska modellen har svagheter – vad gör hästägarna då?
Om man dessutom finner att sådana jämförelser aldrig görs – eller kanske till och med motarbetas – vad gör man då? När inte revisorer har mandat, tidningarna inte vill och journalisterna inte har råd att gräva vad gör man då?
Mitt förslag är att du mailar din riksdagsman och kräver att det tillsätts en ny och bred statlig hästutredning. Mailadresserna hittar du på sajten Ledamöter & partier – Riksdagen.
***
Fotnot: vad fan får vi för pengarna. Lätt travesti på Leif Östlings yttrande i en intervju. [1] Bidrag ersätter medlemmar.
