Jag vill rikta dem till alla hästvänner och deras politiker för i Hästsverige pågår en process som man måste ta ställning till. Eftersom processen också inbegriper inflytande över hästmedia så har det varit svårt att få ut budskapet och väcka debatt. Några budskap har jag fått ut och det viktigaste av dem handlar om tigande media. Jag har sett bakåt och hittat pusselbitar. Iakttagelserna har jag samlat i en serie debattartiklar i Sulkysport.
Prolog: mycket av det som nu händer inom hästsektorn blir begripligt bara om man förstår sig på bonderörelsen och sätter in dess agerande i samhällskontexten. Förstår att dess maktbas – jordbruksreglering och landsbygdsstöd – alltmer får politisk kritik/ifrågasätts/ändras och därmed blir allt osäkrare.
Programmet omställning 90 skakade om bonderörelsen rejält och triggade igång processen som min artikelserie belyser och stämmer väl med hypotesen att LRF:s byråkrati behöver mer pengar än vad LRF-medlemmarna orkar och vill betala.
Hypotesen är att man då måste ta till andra metoder att öka sitt inflytande över politiken. Via sina intressebolag Agria och Krafft – vars överskott betalas av hästägarna – kan man till exempel finansiera/styra forskningen och genom bolagens omfattande sponsring/annonsering får man också inflytande över pressen. Stiftelsen Hästforskning blir en mötesplats och styråra för att gynna ”rätt” forskning och forskare.
Ombudskort och TSO-kort. Sveriges demokrati är korporativistisk. Det innebär att politiska hänsyn tas till organiserade gruppers intressen. Vi har dessutom fått en samhällsutveckling där den politiska styrningen allt mer sker via skattefinansierade bidrag till de stora organisationerna, vilket i sin tur fått konsekvensen att dessa för egen del blivit allt mer beroende av statsstöd och allt mindre beroende av sina medlemmars avgifter.
Deras fokus riktas mot staten snarare än mot medlemmarna och dess byråkratier tenderar att bli ombud med egna tjänstemannalöner att försvara. Ombud som alltid letar gångbara argument för att få mer bidrag. Ett sådant är ”TSO-kortet”. Tycka Synd Om-kortet som visar att man främjar behjärtansvärda ändamål. Ett annat är ombudskortet som visar att man representerar svaga grupper. Båda korten kan tas fram och viftas med i ”utpressnings”syfte.
Min spaning är att det är detta som är LRF:s strategi med hästsektorn (utveckling och läge framgår av faktaruta). Man vill ta rollen som legitimt ombud för hästsektorn och förser sig med TSO-kort att sticka under näsan på myndigheter och politiker.
Så blev hästintresset en folkrörelse som tog över statliga institutioner:
Hästhållning har följt människan i alla tider. Före motorernas intåg var hästen mänsklighetens enda snabbrörliga kraftkälla och en förutsättning för all samhällsbyggnad. Det gav rötter i befolkningen som sätter sina spår än idag och på många sätt, absolut inte bara som sport.
Galoppsport har aldrig varit en folksport. Travsport har sina rötter i böndernas kappkörning till kyrkan och blev mer av en folksport.
1948 bildades Ridfrämjandet med ridning som folksport som mål. Vi fick en ridskolerörelse riktat till vanligt folk. Ridningen blev under de följande decennierna en breddrörelse och avvek därmed från utvecklingen utomlands där tävlings- och glamourdelen var mer påtaglig.
1968 avhästades armén och staten stod med ansvaret för en ridskola och ett stuteri. Ridsporten kunde ta över ridskolan.
Staten funderade samtidigt över vad man skulle göra med stuteriet i Flyinge. Krisen i trav-och galoppsektorn i slutet av 1960-talet ledde 1974 till bildandet av ATG och 1983 kom man med en lösning på stuterifrågan som innebar att det bildades en stiftelse med ATG som en av stiftarna tillsammans med ridsporten samt trav- rid- och galopphästaveln.
Som ordförande för ATG skapade Lennart Sandgren nytta genom att utse Gert Lindberg till vd i ATG och Ingvar Fredricson till chef för Flyinge. De skapade samhällsnytta genom att öka skatteintäkterna och rensa travet från svartverksamhet, skapade travnytta genom att få sprutt på ekonomin, hästnytta genom forskningsfond och utbildning av hästveterinärer samt uppfödarnytta genom utveckling av hästseminverksamhet i hela landet med Flyinge som nav.
I slutet av 19880-talet var Sverige välrustat på hästfronten.
Har man ansvar för en självgående verksamhet ser man till att göra verksamheten nödlidande för då uppstår ett TSO-kort som kan motivera stödpengar – pengar som såklart skall hällas uppifrån över ombudets tjänstemän för att rätta till de skador som ombudet själv åstadkommit. Vi kan se detta i Flyingefallet och vi ser det i ST idag.
Min spaning tar också hänsyn till det faktum att när det statliga spelmonopolet på hästar upphör (ej helt genomfört ännu – staten har styrelsemajoritet i ATG) så uppstår ett maktvakuum inom hästsektorn som LRF kan och vill fylla. Det vill inte jag. Jag vill istället att detta vakuum skall fyllas på demokratisk väg av en struktur med hästägandet i centrum.
Arvet – detta står på spel. Makt är den ena ingrediensen till framgång. Gott ledarskap är den andra. När riksdagen efter 1960-talets kris i travet beslöt att 1974 bilda ATG och tillsätta Lennart Sandgren som ordförande fick vi båda.
1990 var Sverige självförsörjande på hästar, hade tillgång till hästkliniker med hästveterinär kompetens spridda över hela landet, ledande i europeisk travhästavel och världsledande i praktisk inseminationsverksamhet med hästar. 16 fantastiska år som bevis för att klok makt kan åstadkomma nytta för de många.
Nu har det gått 30 år sedan detta ledarskap ersattes med LRF-folk. Hur det ledarskapet förvaltade arvet redovisas i artikelserien. Hur LRF rent allmänt skött sina egna affärer redovisas i faktarutan nedan. Enbart Spira-affären kostade LRF:s medlemmar en miljard.
Några röster om LRF:s ledarskap
***
”Satsningarna dras dessutom med osnygga vänskapsingredienser. När Inlandsinnovation startades utsågs centerpolitikern Leif Zetterberg, dittills statssekreterare på näringsdepartementet, till ordförande. I år investerade bolaget i riskkapitalbolaget Ekonord Invest, grundat av Centerpartiets riksdagsledamot Per Åsling.***
Åter andra affärer skildras i DI, alla med samma känsla av centergröt. Det är inte särskilt förtroendeingivande. Och det innovativa verkar mest ligga i förmågan att på ständigt nya sätt riskera skattebetalarnas pengar. Aj, aj.”www.svd.se/opinion/ledarsidan/naringsdepartementets-riskkapital-kritiseras_8807918.svdSom organisation tappar LRF därför medlemmar bland aktiva bönder och behöver vidga sin medlemskrets. Bildandet av LRF Häst är ett led i detta.
***
Imorgon:
Första bravaden – ”Främjandet” som sänkte hästhållningen