Dronten kunde inte anpassa sig till förändringen på Mauritius och dog ut. Kiwin var försvarslös mot de hermeliner och katter som människan införde till Nya Zeeland. Kiwin är nu utrotningshotad, men livet på Nya Zeeland går vidare även utan kiwifåglar.
EU-inträdet ändrade förutsättningarna för svensk hästuppfödning. Vi fick inte längre bestämma själva på avelsområdet. Vi inte bara tvingades ta emot rävar i vår hönsgård, vi bjöd också in dem. Helt i onödan. Livet utan hästar i Sverige går lika bra för svensken som livet utan Kiwi-fåglar för Nya Zeeländarna. Vem bryr sig?
Självskadebeteende: Vetskapen att utan hästägare finns det inga hästar, ingen hästsport och ingen hästnäring borde ge hästägandet en oerhörd förhandlingsstyrka gentemot sporten och staten. Den styrkan används inte – förmodligen för att Sveriges hästägare är naiva, oorganiserade och väljer att lägga sin makt i händerna på särintressen för sport och avel.
Uppfödarsjälvmålen: Ibland finns det till och med ett självskadebeteende som vid UET-mötet i Nice i februari 1992 då Sverige helt frivilligt och under applåder från ASVT snöpte den svenska travhästuppfödningens framgångsrecept. Fransmännen skrattade hela vägen till Paris.
En uppfödarfalang med internationella förgreningar har kommit att dominera ASVT. Efter stadgeändringar har värnandet av svensk uppfödning tonats ner och ASVT är numera huvudsakligen en avelsförening och – till fransmännens stora glädje – med en öppen stambok, vilket innebär att man inte får diskriminera franskfödda hästar.
Fransmännen med sin slutna stambok får däremot diskriminera svenskfödda. Med Jordbruksverkets stöd har ST således ändrat begreppet svenskfödd till nackdel för den breda uppfödningen i Sverige. Åter har fransmännen med hjälp av en svensk elit snurrat upp de vanliga svenska hästuppfödarna på läktaren.
Ett ledarskap för – vadå?
ST-affären: Hästägandet har ingen stark röst i ST. Hästägaren är dessutom ofta tränare och minst lika engagerad i andra grupperingar som har röstmandat i ST; man vet således inte i vilken roll en hästägare agerar och vice versa. Hästägarna konkurrerar dessutom inbördes om prismedlen.
Vid närmare eftertanke och djupare analys framträder bilden av en folkrörelse, kidnappad av särintressen och designad som en drömfabrik med inslag av pyramidspel. Detta har släppt fram rent destruktiva krafter. Momsfrågan bär syn för sägen och den gäller i hög grad även ridsportens hästägare. Se faktaruta A.
Faktaruta A – Utdrag ur ”En handbok i hästpolitik”
”Dödsspiralen” Drömfabriken har inslag av pyramidspel. Den som skaffat sig en position i fabriken tillhör de högre ”kasten” och är angelägen om att det rekryteras förlorare. En effekt av skattepolitiken är att de i pyramidens topp får göra avdrag för sina kostnader eftersom det hos dem uppkommer vinst medan pyramidens botten förvägras detta eftersom den bara har förluster.
Näringen själv omfördelar således pengar från bredden till eliten och så gör staten också – på två sätt. Först genom att både ge spelpengar till sporten och rätten att fördela dem till eliten och sen med sina skatteregler ta pengar från bredden. Bredden betalar dubbelt – först till eliten och sen till staten. När bredden inser detta kommer antingen moralen eller näringen att rasa ihop.
Kan inte Drömfabriken underhållas med hjälp av ständigt mera pengar utifrån via sponsorer eller spelintäkter måste pyramidens bas betala. Den smalnar då av och blir mindre attraktiv för sponsorer; overheadkostnaderna (=byråkratins kostnader) måste flyttas till allt högre skikt i pyramiden ända till dess att den självdör eller bara befolkas av personer som inte behöver bry sig om kostnaderna.
Hästarna, bredden och/eller staten har då bekostat elitens lekstuga genom att offra sig. Näringen och samhällsnyttan är borta.
Det ledarskap som bara agerar med sportglasögon kommer att hamna snett. Man måste se helheten och många applåderar därför att en utomstående kraft –typ LRF – tar kommandot. Därav den massiva anslutningen till LRF Häst.
Jag menar att man då sätter bocken till trädgårdsmästare. LRF:s record när det gäller affärer som gynnar sina medlemmar är definitivt inte bra. Se faktaruta B.
Några röster om LRF:s ledarskap
***
”Satsningarna dras dessutom med osnygga vänskapsingredienser. När Inlandsinnovation startades utsågs centerpolitikern Leif Zetterberg, dittills statssekreterare på näringsdepartementet, till ordförande. I år investerade bolaget i riskkapitalbolaget Ekonord Invest, grundat av Centerpartiets riksdagsledamot Per Åsling.***
Åter andra affärer skildras i DI, alla med samma känsla av centergröt. Det är inte särskilt förtroendeingivande. Och det innovativa verkar mest ligga i förmågan att på ständigt nya sätt riskera skattebetalarnas pengar. Aj, aj.”www.svd.se/opinion/ledarsidan/naringsdepartementets-riskkapital-kritiseras_8807918.svdNär det gäller att få fram statsbidrag är bonderörelsen fortfarande mycket bra men en hel del hamnar hos dess byråkrati vilket revisionsmyndigheterna påpekat. Även om spelet på hästar är outsourcat till LRF så upphör bidragen en vacker dag och då sitter hästägarna där med försörjningsbördan för en gigantisk byråkrati i eget knä. LRF är ingen lösning.
Hästsektorn måste omorganiseras. Hundsektorn och idrottssektorn har lyckats rätt bra. Fotboll och hockey kan kombinera en samhällsinsats med lysande affärer. Det kan hästsektorn också men då måste riksdagen väckas för en ny och bred hästutredning.