Redan då hon var två år gammal började Anna Hagman på ridskola och ett av de första ord hon lärde sig att säga var ”hättar”. Ingen i hennes familj var intresserad av hästar, men de lät dottern följa sitt intresse och vid nio års ålder fick hon sin första egna häst.
– Från start var det bara ridning, och då framförallt hoppning som gällde. Vi hade ett stall hemma på gården hos mina föräldrar och då jag var 14 år köpte Patrik T Eriksson det stallet. En dag ”tvingade” han mig att köra en häst åt honom då han behövde körhjälp, haha. Sen var jag fast. Den känslan var obeskrivlig och fångade mig direkt.
Anna Hagman
Ålder: 32 senare i år
Bor: Wenngarn tillsammans med sambon Kim Möller Nielsen
Från: Ljusdal
Hobby: Jakt, tog jägarexamen 2008
Husdjur: Inga, det räcker gott med hästarna. Men min familj har alltid haft jakthundar.
Då Anna skulle börja gymnasiet försökte hon först komma in på Wången, men det var väldigt höga intagningskrav. Hon började då istället på Naturbruksgymnasiet med inriktning trav i Hudiksvall. Praktikerna spenderades hos olika tränare i närheten av skolan och lov jobbade hon hos Jan Olov Persson.
– Jag hade ett varmblod, Messer Way, som jag red under den här perioden och jag sparade pengarna jag tjänade på mitt sommarjobb till en betäckning till henne. Tony Oaks föll valet på och hon fick ett hingstföl 2003, säger Anna och fortsätter:
– Min dåvarande pojkvän gick hastigt bort i en bilolycka och då jag tagit examen flyttade jag tillbaka till Ljusdal. Jag var djupt deprimerad och hade svårt att hitta någon mening med något. Det blev att jag var kvar i Ljusdal i fyra år och jobbade inom vården, samtidigt som jag hade några hästar på mina föräldrars gård. Under den tunga perioden hade jag hjälp av HG Andersson och jag har honom att tacka för mycket. Han lärde mig allt och då vi hade hästarna i samma stall jobbade vi tillsammans med dem.
Hingstfölet döptes till William Way och han blev Annas räddning tillbaka till livet efter olyckan. Hon gick även en utbildning i Umeå som hästfysioterapeut mellan 2010 och 2011, men aldrig med intentionen att jobba professionellt som detta utan enbart för att lära sig mer och se helheten i hästen.
– Utan hästarna vet jag inte hur det skulle gått och det var de som gjorde att jag orkade. Efter fyra år hemma kände jag att det fick vara nog och att jag ville lära mig mer och börja jobba heltid med hästarna.
Flyttlasset gick till Julmyra och Anna började jobba hos Reijo Liljendahl.
– Jag blev kvar hos Reijo i tre år och det var en väldigt lärorik och utvecklande period för mig. Där träffade jag även min nuvarande sambo, Kim Möller Nielsen, under en ridtur i skogen tillsammans med Pedro Bi.
Detta var 2014 och Kim var då egen tränare på Julmyra. Även han började efter ett tag hos Reijo och jobbade i unghäststallet medan Anna jobbade med starthästarna.
– Under tiden hos Reijo fick jag ta hand om väldigt fina hästar och upplevde många stora stunder. Canaka B.F., Shadow Woodland och Pedro Bi är väl de hästarna som etsade sig fast mest och kanske den största anledningen till att vi ändå blev kvar på Julmyra så länge.
Redan i februari förra året var Kim och Anna uppe i Sundsvall för att kolla på Svante Båths träningsanläggning.
– Vi var redo att gå vidare och både jag och Kim blev erbjudna jobb i Sundsvall, men då fick jag panik på riktigt och bröt ihop. Tårarna bara rann vid tanken på att lämna mina hästar hos Reijo och Kim undrade bedrövat vad han skulle säga till Svante? Jag sa hitta på något och då han kom hem samma kväll frågade jag hur han tackat nej till jobben. Jag sa bara som det var, svarade han då.
I årsdebuten gick Shadow Woodland världsrekord på Sundbyholmstravet och glädjen var total hos Anna. Efter all tid som lagts ner på vinterträning och förberedelser så bar det frukt.
– När han gick världsrekordet var det bland det största jag upplevt inom travet hittills, men en dag kände vi att det fick vara nog och vi slutade båda hos Reijo för att börja hos Svante, fast nu i Knivsta.
Kim och Anna började jobba samtidigt hos Svante Båth, den 11 september förra året
– Ingen av oss kan trivas bättre än vad vi gör och man märker verkligen i vilka stall personalen trivs tillsammans och det är god sammanhållning. Sedan gillar jag hur Svante släpper in hästägarna så nära inpå allt.
I onsdags var Annas stjärntrio Coin Perdu, Deimos Racing och Dancing In Thehall inne på Solvalla för att gå snabbjobb tillsammans. Allt var till belåtenhet och årsdebuterna närmar sig.
– Det känns väldigt stort att ha fått förtroendet av Svante att ha hand om så fina hästar även om det samtidigt sätter stor press på mig. Ibland blir jag nästan manisk över att allt måste vara perfekt, säger Anna med ett skratt.
Passhästar
Basil Pellini, hingst 2 år e. Muscle Hill
Coin Perdu, hingst 3 år e. S.J.’s Caviar
Dancing In Thehall, sto 4 år e. Cantab Hall
Deimos Racing, valack 4 år e. Quite Easy U.S.
Le Miracle, valack 5 år e. Taurus Dream
Swarovski Broline, sto 3 år e. Weingartner
Valerie Strix, sto 3 år e. Going Kronos
Vernin Starlight, valack 7 år e. Dream Vacation
– Coin Perdu har jag haft sedan jag började hos Svante, Deimos Racing fick jag när hans förra skötare slutade efter segern i Kriteriet och Dancing In Thehall fick jag då hon kom till Sverige. Tanken är att Coin Perdu ska starta den 8 maj och Deimos Racing den 13 april, sedan behöver Dancing In Thehall lite mer tid på sig innan hon gör årsdebut.
Anna är väldigt noga med att under hela samtalet inte framhäva sig själv på något sätt, utan påpekar hela tiden hur många personer det egentligen är som ligger bakom en hästs framgångar.
– Det känns nästan overkligt hur jag hamnade här och med så fina hästar att ha hand om, avslutar Anna Hagman.