Fokustema
Fokus: Gay Noon
Läs senare

Tvåa blev ”vinnare”

En andraplats bakom Gelinotte betraktades oftast som en seger och tvåa var Gay Noon bakom henne i Prix de Paris 1956. Sedan dröjde det till 1990 innan den första svenskfödda travaren skar linjen som etta i det sista av de tre stora loppen under Vincennes vintermeeting.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Om en svenskfödd travare – Short In Cash eller Usain Henna – skulle vinna dagens upplaga av Prix de Paris (€350.000) skulle det vara en stor sensation, men faktum är att det tidigare svenska triumferna inte varit några högoddsare.

Fakta

Gay Noon

hingst född 1949 e. Big Noon-Nancy Gay e. Guardsman
Rekord: 1.17,0k
Prissumma: 307.145 kr
Resultat: 83 st: 25-24-13
Ägare: Stall Bepe
Uppfödare: Bernt Persson, Sjöbo
Tränare: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Körsven: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Ett axplock av större meriter:
Segrar: Preis der Besten 1955, Skandinaviskt Mästerskap 1958, Svenskt Travderby 1953, Svenskt Travkriterium 1952, Walter Lundbergs Memorial 1954, 1955, 1956, Graf Kalman 1955, Ryssgalan 1954, Åby Stora Aveslopp (4 år) 1953.
Andraplatser: Prix de Paris 1956, Åby Stora Pris 1954, 1955, 1956, Svenskt Mästerskap 1958
Tredjeplatser: Elitloppet 1955, Elite-Rennen 1956.

Expandera

Piper Cub och Stig H Johansson delade ut 5,40 i odds 1990, Remington Crown gav 2,30 när han vann 1999 för Jos Verbeeck och Maharajah var favoritspelad till 16 för tio med Örjan Kihlström i sulkyn.

För svenskt vidkommande startade allting i Prix de Paris 1956 och signaturen Sannlunns rubrik i Trav- och Galoppronden talade sitt tydliga språk:

”Gay Noon slog allt i Paris med undantag av Gelinotte”

Vid den tidpunkten var Gelinotte världens bästa travare. Två år i rad vann hon trippeln Elitloppet, Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris. Därutöver en rad andra storsegrar som dubbla upplagor av Åby Stora Pris och en tredje gång toppade hon också i Prix de Paris.

Totalt gjorde dottern till Kairos 87 starter, vann 54 lopp, tog rekordet 1.16,7k* och tjänade 955.990 franc under Charlie Mills beskydd. När hon lade tävlingsskorna på hyllan efter 1957 års säsong var hon den vinstrikaste travaren i världen.

Fakta

Prix de Paris i siffror:

  • Tre svenskfödda travare har vunnit Prix de Paris. Stig H Johansson var först ut med Piper Cub 1990. Därefter har Remington Crown (1998) och Maharajah (2011) vunnit. Örjan Kihlström satt i sulkyn bakom Maharajah och han körde också 2016 års vinnare Lionel.
  • Fyra travare har vunnit Prix de Paris tre gånger. Gelinotte (1955-1957), Bellino II (1975-1977), Vourasie (1993-1995) och Jardy (2005-2007). Trippeln Prix d'Amérique, Prix de France och Prix de Paris har tre hästar lyckats med: Gelinotte (1956-1957), Jamin (1959) och Bellino II (1976).
  • Två hästägare kan räkna in fyra segrar. Pierre de Montesson ägde Toscan (1969, 1971) och Une de Mai (1970, 1973), medan Raoul Ostheimer ägde Vourasi (1993-1995) och Ourasi (1989).
  • När Antinea II fråntogs segern i Prix de Paris 1950 handlade det inte om orent trav eller snäv körning, utan det första positiva dopingprovet i större sammanhang i Frankrike.
  • Distansen i Prix de Paris har varierat genom årens lopp. Från 3.000 till dagens 4.150 meter.
  • Snabbast i löpningens historia är Up And Quick. Han sänkte sitt eget rekord från 2014 med tre tiondelar när han året efter travade 1.13,5 över 4.150 meter.
  • Åtta segrar kan tillskrivas Jean-René Gougeon. Första triumfen tog han 1970 med Une de Mai och den sista med Ourasi 1989.
  • Flerfaldige championhingsten Kerjacques är vassast med åtta vinnare i Prix de Paris: Toscan (1969), Une de Mai (1970), Toscan (1971), Une de Mai (1973), Eleazar (1978), Eleazar (1979), Jorky (1981) och Katinka (1983).
Expandera

Med det som utgångspunkt kan nog de flesta förstå att lille Gay Noons andraplats i Prix de Paris inte var något annat än en bragd. Nu ska det också sägas att Gelinotte var belastad med 50 meters tillägg eftersom hon vunnit både Prix d’Amérique och Prix de France.

På den tiden gav en seger i Prix d’Amérique 50 meters tillägg i Prix de Paris, medan Prix de France bara var ”värt” 25 meters handicap. Egentligen skulle hon haft 75 meters tillägg, men enligt propositionen gällde endast det största tillägget i Prix de Paris. Alltså 50 meter…

Gay Noon var chanslös att hålla undan 50 meter mot Gelinotte, men slog de andra motståndarna med säker marginal. Därmed hade en ny svensk internationell stjärna sett dagens ljus efter Big Noon, Balett och Frances Bulwark.

Teckning: Olle Gabrielsson

Gay Noons andraplats var värd 1,8 miljoner gamla franska franc, vilket motsvarade 27.000 kronor vid denna tidpunkt. Det betydde att Gunnar Nordins travare tog sig upp som den näst vinstrikaste svenskfödda travaren genom tiderna med drygt 190.000 kronor. Bara Frances Bulwark var värre med 535.320 kronor.

Det kan också i sammanhaget nämnas att italienske Birbone var vinstrikast i Europa vid den här tidpunkten med 800.000 kronor, följd av Gelinotte med 770.000 kronor och trion Cancanniere, Frances Bulwark och Permit – samtliga över en halv miljon kronor.

Senare under 1956 började Gay Noon närma sig Gelinotte – i Åby Stora Pris gav han henne en match till linjen. Gay Noon hade nog kunnat besegra Gelinotte i Elite-Rennen samma säsong om han inte ”krockat” med Carné.

– Annars hade jag tagit Gelinotte den gången, sade Gunnar Nordin efter loppet i Gelsenkirchen.

Nu blev ingen seger heller för Gay Noon över Gelinotte i Åby Stora Pris, men aldrig hade han varit närmare henne i mål och dessutom startade hästarna från samma distans den gången och båda noterade 1.20,0 över 2.640 meter.

Gay Noon och Gunnar Nordin. Foto: stalltz.se

– Jag trodde nog att jag hade henne där, men det var kolossalt hårt och en liten ansats till fel var nog för att avgöra det hela, sade Gunnar Nordin efter Gay Noons tredje raka andraplats i Åby Stora Pris.

Gay Noon vann en rad storlopp (se faktaruta!), men idag hyllar vi honom för hans andraplats i Prix de Paris 1956 – det första stora svenska ögonblicket i löpningens historia.

Sedan skulle det dröja 34 år (!) innan den första svenskfödda vinnaren tog hem Prix de Paris, men innan dess hade vi två tredjeplatser genom Smaragd 1958 och Grande Frances 1979 innan Piper Cub och Stig H Johansson slog till 1990.

Fakta

Prix de Paris 1942 – 2022

År – Namn – Kusk – Segertid 1942 – Ovidus Naso hingst 6 e. Hellenvilliers – Roger Ceran-Maillard – 1.26,8/3.450 meter 1943 – Quinauderie* sto 5 e. Gaël – Pierre Forcinal – 1.29,6/3.350 meter 1943 – Ogaden* hingst 7 e. The Great McKinney – Mario Capovilla – 1.28,9/3.375 meter 1944 – Profane hingst 7 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.28,0/3.400 meter 1945 – Profane hingst 8 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.30,7/4.075 meter 1946 – Son Petit Fils hingst 6 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,0/4.000 meter 1947 – Qui Qui IV hingst 9 e. Dumbea – Aimable Forcinal – 1.32,6/4.050 meter 1948 – Mistero hingst 8 e. Prince Hall – Romolo Ossani – 1.26,4/3.425 meter 1949 – Tira sto 8 e. Messidor – A Deheegher – 1.27,3/3.375 meter 1950 – Son Petit Fils** hingst 10 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,1/3.400 meter 1951 – Berranger hingst 6 e. Fool Flyer – Robert Simonard – 1.24,7/3.400 meter 1952 – Scotch Thistle hingst 8 e. Scotland – Alexander Finn – 1.24,8/3.425 meter 1953 – Cancanniere sto 7 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.25,9/1.25,9/3.425 meter 1954 – Cancanniere sto 8 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.23,8/3.425 meter 1955 – Gelinotte sto 5 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,9/3.425 meter 1956 – Gelinotte sto 6 e. Kairos – Charlie Mills – 1.21,4/3.400 meter 1957 – Gelinotte sto 7 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,8/3.425 meter 1958 – Jariolain hingst 5 e. Carioca II – Orlando Zamboni – 1.22,1/3.375 meter 1959 – Jamin hingst 6 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter 1960 – Jamin hingst 7 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,6/3.400 meter 1961 – Jannot III hingst 8 e. Quiroga II – R Bais – 1.20,6/3.375 meter 1962 – Masina sto 6 e. Quinio – Francois Brohier – 1.20,3/3.150 meter 1963 – Narvick D J hingst 6 e. Fandango – Gerhard Krüger – 1.22,9/3.150 meter 1964 – Picardy hingst 5 e. Quinio – Laurent della Rocca – 1.21,2/3.150 meter 1965 – Apex Hanover hingst 6 e. Star’s Pride – Pavel Litkin – 1.21,1/3.000 meter 1966 – Querido II hingst 6 e. Fandango – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter 1967 – Querido II hingst 7 e. Fandango – Roger Baudron – 1.20,3/3.025 meter 1968 – Oscar R L hingst 10 e. Dubonnet – Henri Levesque – 1.20,1/3.150 meter 1969 – Toscan hingst 6 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.20,8/3.150 meter 1970 – Une de Mai sto 6 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter 1971 – Toscan hingst 8 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.19,7/3.150 meter 1972 – Tony M hingst 9 e. Horus L – Leopold Verroken – 1.20,2/3.150 meter 1973 – Une de Mai sto 9 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter 1974 – Timothy T hingst 7 e. Ayres – Giancarlo Baldi – 1.21,2/3.150 meter 1975 – Bellino II hingst 8 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.200 meter 1976 – Bellino II hingst 9 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.21,3/3.225 meter 1977 – Bellino II hingst 10 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.20,2/3.200 meter 1978 – Eleazar hingst 8 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,4/3.175 meter 1979 – Eleazar hingst 9 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,2/3.150 meter 1980 – Fleuronne hingst 9 e. Quirinius III – Roger Baudron – 1.23,1/3.150 meter 1981 – Jorky hingst 6 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.18,7/3.175 meter 1982 – Ideal du Gazeau hingst 8 e. Alexis III – Eugene Lefevre – 1.18,7/3.150 meter 1983 – Katinka sto 7 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.18,5/3.150 meter 1984 – Lutin d’Isigny hingst 7 e. Firstly – Jean-Paul Andre – 1.17,6/3.150 meter 1985 – Malouin hingst 7 e. Dianthus – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.175 meter 1986 – Neric Barbes hingst 8 e. Caprior – Jean-Luc Bigeon – 1.18,0/3.200 meter 1987 – Noble Atout hingst 8 e. Ura – Jan Kruithof – 1.18,5/3.225 meter 1988 – Poroto hingst 7 e. Esquirol – Louis Boulard – 1.18,3/3.200 meter 1989 – Ourasi hingst 9 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.17,0/3.225 meter 1990 – Piper Cub hingst 7 e. Tibur – Stig H Johansson – 1.16,8/3.200 meter 1991 – Ultra Ducal hingst 5 e. Buffet II – Paul Viel – 1.16.0/3.225 meter 1992 – Vivier de Montfort hingst 5 e. Kronos du Vivier – Christian Bigeon – 1.17,7/3.200 1993 – Vourasie sto 6 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,5/3.200 meter 1994 – Vourasie sto 7 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.18,3/4.150 meter 1995 – Vourasie sto 8 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,9/4.150 meter 1996 – Abo Volo hingst 8 e. Lurabo – Jos Verbeeck – 1.16,5/4.150 meter 1997 – Defi d’Aunou hingst 6 e. Armbro Goal – Jean-Etienne Dubois – 1.15,8/4.150 meter 1998 – Dream With Me hingst 7 e. Tarass Bouba – Nicolas Roussel – 1.16,1/4.125 meter 1999 – Remington Crown hingst 6 e. Lord Of All – Jos Verbeeck – 1.17,3/4.125 meter 2000 – Galopin du Ravary hingst 6 e. Arzel de Gournay – Dominik Cordeau – 1.15,2/4.125 2001 – Gobernador hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Dominik Locqueneux – 1.14,1/4.150 meter 2002 – General du Pommeau hingst 8 e. Sebrazac – Jules Lepennetier – 1.14,5/4.125 meter 2003 – Insert Gede hingst 7 e. Jet du Vivier – Yves Dreux – 1.14,1/4.125 meter 2004 – Jag de Bellouet hingst 7 e. Viking’s Way – Christophe Gallier – 1.15,0/4.125 meter 2005 – Jardy hingst 8 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter 2006 – Jardy hingst 9 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter 2007 – Jardy hingst 10 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,6/4.125 meter 2008 – Orla Fun sto 6 e. Fleuron Perrine – Loic Guinoiseau – 1.16,2/4.125 meter 2009 – Prince Gede hingst 6 e. Sancho Panca – Thierry Duvaldestin – 1.15,2/4.125 meter 2010 – Private Love sto 7 e. Goetmals Wood – Matthieu Abrivard – 1.14,3/4.125 meter 2011 – Maharajah hingst 6 e. Viking Kronos – Örjan Kihlström – 1.15,7/4.125 meter 2012 – Roxane Griff sto 7 e. Tenor de Baune – Eric Raffin – 1.15,5/4.150 meter 2013 – Ready Cash hingst 8 e. Indy de Vive – Franck Nivard – 1.14.8/4.150 meter 2014 – Up and Quick hingst 6 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,8/4.150 meter 2015 – Up and Quick hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,5/4.150 meter 2016 – Lionel hingst 6 e. Look de Star – Örjan Kihlström – 1.14.8/4.150 meter 2017 – Bold Eagle hingst 6 e. Ready Cash – Franck Nivard – 1.14,0/4.150 m 2018 – Bird Parker hingst 7 e. Ready Cash – Jean-Philippe Monclin – 1.14,3/4.150 m 2019 – Belina Josselyn sto 8 e. Love You – Jean-Michel Bazire – 1.13,9/4.150 m 2020 – Belina Josselyn sto 8 e. Love You – Jean-Michel Bazire – 1.14,4/4.150 m 2021 – Etonnant hingst 7 e. Timoko – Anthony Barrier – 1.14,7/4.150 m 2022 – Diable de Vauvert hingst 9 e. Prince d'Espace – Tony le Beller – 1.13,3/4.150 mFotnot: * dött lopp mellan Quinauderie och Ogaden 1943. **Antinea II diskad etta 1950.
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Nordströms nysatsning ”Kommer att bli perfekt”

Jägersrotränaren Per Nordström har det väl förspänt inför Svensk Uppfödningslöpning på lördag då stallet kvalade in en kvartett.
Vi har förstås gått igenom det, och även den nya gården, comebacken för Önas Prince samt lite annat smått och gott.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Önas Prince tillsammans med Emma och Per Nordström efter segern i Ulf Thoresen Grand International. Foto Morten Skifjeld
Önas Prince tillsammans med Emma och Per Nordström efter segern i Ulf Thoresen Grand International. Foto Morten Skifjeld
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

1991 gick flyttlasset från Boden i norr till Jägersro i Malmö för den då 25-årige Per Nordström som hade kvalat in Top Love (e. Quick Pay) i Svensk Uppfödningslöpning.

– Tanken var att stanna ett tag, men jag trivdes så bra att jag blev kvar. Om jag saknar Boden? Tja, det är klart. Att åka en sväng med snöskotern eller åka skidor utför i backarna är aldrig fel. Jag var faktiskt ganska duktig när jag var 15-16 år och tävlade i SM, berättar den nu 57-årige norrlänningen som håller till på gården i Sjöbo där han huserat sedan 2017 tillsammans med sin fru Emma.

På träningslistan finns i dagsläget 77 hästar.

Köpt grannens gård

På den nuvarande gården finns allt som Nordström önskat och byggt efter eget huvud i form av en 1200-meters rundbana, en motionsslinga på drygt 1,7 kilometer samt en rakbana med djupsand.

För några år sedan köpte Per Nordström en ny gård och byggde nya träningsbanor. Nu har han äåven köpt granngården. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Men anläggningen kommer att bli ännu större till nästa år. Anledningen är att paret Nordström köpt grannens gård på 30 hektar för att utveckla rörelsen ytterligare.

– Köpet genomförs efter nyår, men säljarna kommer bo kvar där ett halvår så de hinner flytta till ett nytt ställe. Det jag kan börja med är att bygga hagar och lösdrifter, upplyser Nordström och fortsätter:

– Går allt i lås har vi planer på att ha en invigningsfest i samband med Hugo Åbergs-kvällen i slutet av juli.

Det innebär att ni kommer att utöka verksamheten?

– Det är tanken och målsättningen är att vi ska ha runt 100 hästar i träning. Vi märker att ägarna vill komma igång tidigt att tävla med sina hästar och intresset ökar för varje år i takt med våra framgångar på unghästsidan.

Hur är känslan inför den här satsningen?

– Det kommer att bli perfekt. Just nu har vi våra 28 ettåringar utspridda hos Roger Malmqvist, Jörgen Lorentzen och Thomas Dalborg. Nu får istället alla samlade på ett ställe och det blir en avsevärd förbättring och vi är därför också på jakt efter personal.

Fakta

Nordströms vinnare

2012 Denim Boko (e. Chocolatier) 1.12,9

2019 Revelation (e. Readly Express) 1.13,4

2020 Isly Mist Sisu (e. Bear Summit) 1.14,3

Jagar fjärde triumfen

På lördag jagar Per Nordström andra saker. Han har nämligen chansen att ta fjärde triumfen i Svensk Uppfödningslöpning med 800.000 kronor till vinnaren. Och chansen får bedömas som god på förhand då en kvartett från stall Nordström finns med bakom startbilen.

– Vi har med en tredjedel av finalisterna och det är ett tecken på att vi gör något rätt. Om vi skulle vinna för fjärde gången? Det skulle vara jättestort, förstås.

Lutfi Kolgjini har rekordet med sju inteckningar som tränare.

– Mycket imponerande. Men vi siktar på att slå det rekordet, kommenterar 57-åringen, som var avstängd när uttagningsloppen kördes.

–  Det var frustrerande, för jag gillar inte att stå vid sidan om utan känner mig betydligt lugnare då jag sitter i vagnen och kan påverka utgången. Men kuskarna vi anlitade skötte sig bra och vi kvalade in fyra av fem startande till tvååringarnas största lopp.

Eyeofthetiger vinner försöket i Uppfödningslöpningen på svenskt rekord för Stefan Persson. Foto: Mikael Rosenquist/MiRo Media

Hur har du resonerat kring valet av kuskar till finalisterna?

– Jag för naturligtvis en dialog med ägarna, men det yttersta ansvaret ligger på mig. Thomas Uhrberg är i Polen och jagar vildsvin och ersätts av Stefan Persson bakom Agarita. Michael Nymczik kvalade in Ghirardelli till finalen men istället för att bara åka upp och köra en häst kom vi överens om att hitta en ny kusk. Och det blir uppfödaren Jörgen Sjunnesson som får förtroendet. Skulle Johan Untersteiner kvala in Nightlife In skulle han också få köra i finalen och så blev det. För egen del tar jag hand om favoriten Eyeofthetiger, säger Per och lämnar följande information om stallets kvartett i V75-4.

3 Eyeofthetiger (e. Django Riff) fick ett tufft kval via fjärdespår till spets efter 1.10,2/f.500 och 1.11,8/f.1000, men hade trots det mod och kraft att glida undan till seger på 1.12/1.640 meter auto i början av november. Prestationen var femstjärnig, men den här stora hästen (171 cm) imponerade stort. Han klarade den urblåsaren på bästa sätt och kändes fantastiskt fin i måndagsjobbet. Jag måste tro på en bra segerchans. 

Nightlife In och Per Nordström. Foto Gunilla König/Stalltz.se

6 Nightlife In (e. Day or Night In) hade hög temperatur efter starten i Svampen och missade lite. Är snabb ut och gick i spets i försöket, men fick ge sig knappt sista biten. Med lopp i kroppen har han gått framåt och det är en cool och flegmatisk individ som kan sluta långt fram.

8 Agarita (e. Tactical Landing) satt i fjärde inner i kvalet och hängde med till max. Hon utvecklas för varje start och sprungit fortare och fortare. Hon är snabb och travsäker, men från det här läget jagar hon främst fina pengar. Hon kommer att gå i jänkarvagn.

12 Ghirardelli (e. Googoo Gaagaa) satt i tredje ytter och tog finalplatsen i sista steget. Hon fick det sämsta utgångsläget och kommer att smyga härifrån. Hon lär göra en bra prestation som kan landa i pengar.

Du hjälper även till som gästkusk i V75-2 bakom 5 Peak of Glory (e. Muscle Mass)som tränas av Elke Frinta. Vad kan du berätta om henne i det här försöket till Diamantstoet?

–  Hon galopperade i comebacken i Halmstad, men gick bra efteråt och visade bra form. Hon fick ett snävt femtespår och risken är stor att det blir en tappstart. Vi får sikta in oss på att få med oss fina pengar i första hand.

Stjärnan mot comeback

En som det varit tyst om i några månader är stallets stjärna Önas Prince (e. Chocolatier). Men nu är sjuåringen, med knappt 14 miljoner kronor på kontot anmäld till Halmstad den 2 december.

– Han har knallat 1.14 full väg i jobb och han kommer att få ett dåligt spår då det handlar om en spårtrappa (spår efter prissumma). Han känns i bra slag och det ska förstås bli spännande. Fungerar han som vi hoppas har han ett lopp på Åby den 14 december som ligger bra i tiden.

Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vad är det som stoppat upp honom?

– Han fick en infektion i sitt opererade knä inför förberedelserna till Åby World Grand Prix och det svullnade upp rejält. Han blev akut dålig och var nära att stryka med. Men vi fick hjälp med behandlingen och nu är han på gång igen. Det är en hårding som har mycket ogjort på tävlingsbanorna.

När intervjun görs har Per precis landat i Stockholm med planet från Malmö. Förutom V86-tävlingar på kvällen är det även möte med travtränarna på Solvalla där även representanter från Svensk Travsport finns med.

– Det finns mycket som behöver förbättras inom travsporten, inte minst prispengarna som släpat efter jämfört med kostnaderna under många år. Vi får se om vi kommer fram till något.

Per Nordström. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Något mer att tillägga innan vi stänger butiken?

– Jag har en fin kull med 42 ettåringar inför nästa år och de ser snäppet bättre ut än de som tävlat i år. Det kan bli riktigt roligt, hälsar en sansad men samtidigt optimistisk Per Nordström.

Bäva månde konkurrenterna under 2025.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Karhulahti har hittat hem ”Det känns underbart”

Solvallatränaren Ville Karhulahti har 20 hästar på träningslistan. Två av dem startar i Breeders Crown-finalerna på Eskilstuna på lördag.
– Det är tveklöst det största jag varit med om som tränare, säger Ville.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Ville Karhulahti har en egentränad häst i Breeders Crown-final, men har han bra koll på desto fler. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Ville Karhulahti har en egentränad häst i Breeders Crown-final, men har han bra koll på desto fler. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

– Det är tveklöst det största jag varit med om som tränare och det ska bli spännande att se hur långt de räcker på lördag i den tuffa konkurrensen. Båda ser i alla fall ut att hålla toppform, hälsar Ville Karhulahti, som inte har några planer på att lämna Sverige för moderlandet Finland.

– Nej, vi trivs mycket bra i Sverige. Och att komma tillbaka till Solvalla känns underbart.

43-årige Ville Karhulahti blev känd i Sverige då han jobbade för Halmstadtränaren Kari Lähdekorpi (2001-06), som firade stora triumfer med storloppssegrar och inom V75. Där stannade Ville i fem år. Lika lång tid blev vistelsen hos ikonen Stig H Johansson (2013-18) där han tog över rollen som försteman efter Reijo Liljendahl. 

– Två enorma hästkarlar som jag lärde mig mycket av, säger Ville, som även hunnit med att arbeta för Rainer Björkroth, Petri Salmela, Jori Turja, Anette Lorentzon samt varit privattränare i Finland åt Einari Vidgen.

Ville Karhulahti-tränade Heartbeat Julie tillsammans med Ulf Ohlsson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Som lärling har Ville många segrar på sin meritlistan och en av de största är triumfen i Trav- och Galopprondens Guldklocka, vilket skedde 2015.

Proffslicensen plockades ut 2019 och efter ett år som Solvallatränare flyttade Ville över verksamheten till Axevalla och Bjertorp, där han stannade i fem år.

– Vi kämpade på och körde bland annat in unghästar åt Reijo Liljendahl, förklarar finländaren, som den 1 augusti valde att flytta hem till Solvalla.

Fricks gamla gård

Ny hemvisit för Ville och hans 20 hästar blir på Östuna gård där förre Solvallaprofilen Jim Fricks en gång huserade.

– Det känns bra att vara tillbaka på Solvalla då jag trivdes bra här under förra perioden. Och på gården finns allt man kan önska sig i träningsväg i form av rundbana, rakbana, sandbana, skogsvägar samt en backe, berättar Ville, som bor i Knivsta tillsammans med sin sambo Jonna Roos bara 40 minuters bilväg från hemmabanan.

Har du hunnit med någon semester i allt flyttbestyr?

– Nej. Jag har inte haft någon riktig semester på 13 år. Det närmaste jag kommer var två veckor i Wången i samband med tränarutbildningen.

En nisch i din verksamhet har varit att köra in unghästar åt andra tränare. Kommer du att fortsätta med det även framöver?

– Nej, inte nu längre. Jag har fem ettåringar och tio tvååringar som jag ska träna efter min modell. Det ser spännande ut och många av dem är bra stammade. Tvååringarna är lite försenade på grund av flytten i somras, men jag kommer att kvala några inom kort och räknar med att starta dem i början av nästa år, upplyser Ville.

Spännande nyförvärv

Ett spännande nyförvärv anlände till stallet i förra veckan och det är fyraårige Nagambie Boko (e. Southwind Frank) som på fem starter tagit tre vinster och sprungit in 176.500 kronor för sin förre tränare Timo Nurmos.

– Han råkade ut för en hovbensfraktur och har varit konvalescent hos Caroline Holm ett tag. Det rör sig om en fin travare som har lite pengar på sig och jag räknar med att starta honom i början av nästa år.

Stallets reklamhäst de senaste åren har varit det slitstarka stoet Heartbeat Julie (e. Django Riff) som nyligen passerade en miljon kronor på kontot och tagit 13 segrar på 50 starter och verkligen visat prima takter.

– En V75-vinnare och det blev en milstolpe när hon klev över miljonen insprunget och extra kul för mig som äger halva hästen. Nu har hon fått en pausat även blivit behandlad, men fungerar allt som det ska räknar vi med att starta henne i december. Hon är väldigt stark och oöm med bra psyke och fungerar även med brodd i skorna även om hon är bäst barfota.

Sju finalister i Breeders´Crown

På lördag riktas travblickarna mot Eskilstuna som arrangerar Breeders´Crown-finalerna för både tre-och fyraåringarna som är kulmen på årets säsong.

– Faktum är att sju av BC-finalisterna har vi kört in och det är något vi är stolta över, meddelar Ville, som har två egentränade i finalerna.

Currency Artist och Ville Karhulahti var först ut av treåringarna med att vinna 2024. På lördag väntar finalen i Breeders´Crown på Eskilstuna. Foto Adam Ström/stalltz.se

V75-2: 8) Currency Artist (e. Royalty for Life) har varit i Villes träning under hela karriären.

– En jättefin häst som gjorde ett lopp som tvååring och vann i årsdebuten på Solvalla i våras Han har utvecklats och blivit snabbare i benen.

Du har kört honom i alla starter utom i BC-semin då Magnus A Djuse körde och i finalen blir det Ulf Ohlsson. Varför?

– Jag äger halva hästen och petade mig själv. Skämt åsido. Jag kör helt enkelt för lite lopp nuförtiden och därför kändes det bra att använda landets toppkuskar då de var lediga och jag har inga problem att stå vid sidan om och titta på då jag inte blir nervös.

Vad säger du om BC-semin då han från fjärde ytter avancerade först i tredjespår under slutvarvet och gick sista varvet efter 12,2 och slutade fyra bakom Kriterievinnaren Bullet the BlueSky (e. Realdy Express)?

– Han gjorde ett otroligt bra lopp och Magnus A, som körde, trodde han haft segerchans om han hade fått lite draghjälp. Jag är väldigt nöjd med formkurvan som pekar rakt uppåt. Läget är som det är bakom bilen men han är startsnabb och lättplacerad, så kan Uffe (Ulf Ohlsson) hitta ned i banan så kan han plocka lite pengar.

Några utrustningsändringar?

– Det blir jänkarvagn och barfota som senast. Jag hade can´t see back-huvudlag för första gången senast och feelingen är att det blir så igen.

Eclipse As. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Villes andra bidrag är i V75-7: 1) Eclipse As (e. Nuncio) , som han tränade upp som ett-och tvååring innan han hamnade hos Reijo Liljendahl och återkom till stallet då Liljendahl flyttade till USA i slutet av juli.

– Han gjorde ett kanonlopp som tvåa i BC-semin då han gick i dödens i hårt tempo och höll strålande bakom Kuiper (e. Face Tme Bourbon).

Du fick välja mellan spår ett eller sex och valde det förstnämnda. Hur tänkte du?

– När spår ett var ledigt var det inget att tveka på, även om innerspår i Eskilstuna kan vara lite besvärligt.  Han har lärt sig öppna hyggligt och Uffe får sända iväg honom så gott det går. Han lär ju få en fina resa och han går alltid till mål. Han var fin i måndagsjobbet och får ses som en outsider.

Några ändringar i utrustningen?

– Nej. Det blir maxat med barfota runt om, jänkarvagn och blinkers. 

Avslutningsvis. Framtiden för stall Ville Karhulahti?

– Jag tycker den ser ljus ut. Vi har ett bra material att jobba med och den 1 november anställde vi en hästskötare då vi fyllt på i stallet och kommer ha 24 hästar i träning framöver, slutar Ville Karhulahti förhoppningsfullt

Två hästar i Breeders´Crown-finalerna är tecken på att stallets idoga arbete pekar åt rätt håll.

Fokustema
Fokus: Historia
Läs senare

Galopp-VM gav travets Breeders Crown

Upplägget var hämtat från USA och var inget som skulle få en plats i svenskt travsport, enligt travförbundet 1985.
Sex år senare gjorde ändå Breeders Crown entré.
Ett nytt storlopp var fött.
Av
Claes Freidenvall
Här är historien om hur Breeders Crown kom till Sverige. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Här är historien om hur Breeders Crown kom till Sverige. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Breeders Crown är ett amerikanskt påfund. Galoppen (Breeders’ Cup) var först ut 1984 och senare samma år var det sulkysportens tur att ta rygg. I Sverige tog det ytterligare några år innan centralbyråkratins kvarnar hade malt klart. 

Idén till Breeders’ Cup i USA kläcktes vid en lunch i samband med Kentucky Derby 1982 av John R. Gaines (1928-2005) som ville skapa ett slags mästerskap i slutet av året för nordamerikanska galoppörer, men också locka topphästar från andra delar av jordklotet till Nordamerika.  

Mannen bakom Breeders Crown: John R Gaines.

John R. Gaines tankar väckte från början motstånd, men med stort stöd av den legendariske fullblodstränaren John Nerud lyckades de göra verklighet av Breeders’ Cup. 

Prissumman skulle finansieras genom nomineringsavgiter som betalades av hingstägarna. En årlig avgift för avelshingsten (fölavgift) plus ett tilläggsbelopp om hingsten fick fler än 50 föl under angivet år. En engångsavgift skulle också uppfödaren stå för om det resulterade i ett föl. 

John R. Gaines kom från en trav- och galoppfamilj, men valde senare bort travet när han tog över Gainesway Farm från sin farfar Thomas och far Clarence 1962. Året efter köpte han sitt första fullblod.

Åter tillbaka till travet… John R. Gaines var arkitekten bakom syndikeringen av 1948 års Hambletonian-vinnare Demon Hanover. Hela 500.000 dollar syndikerades Dean Hanover-sonen för efter avslutad karriär ($187.344) i oktober 1957, vilket var det högsta belopp vid den tidpunkten för en travare i världen. 

Gaines födde också upp Hambletonian-vinnaren Kerry Way (1966) och delägde 1967 års Hambletonian-etta Speedy Streak.

Classical Way vid segern i VM-loppet 1980. Foto Stalltz.se

Det kan också nämnas att John R. Gaines var uppfödare till Classical Way, världsrekordhållare, vinnare av International Trot (VM), Kentucky Futurity och Prix de France. Classical Way kom senare i svensk ägo. 

Mantorps dåvarande ordförande och framlidne Arne Eriksson (pappa till Per) var den svensk som först av alla som såg möjligheterna med Breeders Crown i Sverige, men också för att placera Mantorp på travkartan. En formell ansökan lämnades in till STC med detaljerade förslag om utformingen av Breeders Crown. 

Redan 1985 började det diskuteras Breeders Crown i svensk travsport. Huvudlinjerna var att försöka hitta en ny form av finansieringskälla (läs hingstägarna), men också förlänga säsongen och ge hästar möjligheter till nya inkomster. 
Avelsföreningen tog upp Breeders Crown på sitt årsmöte 1984 och beslutade att arbeta vidare med frågan. Kort efteråt presenterade snabbfotade Håkan ”Lillis” Olsson ett förslag för STC med två finaler för treåringarna, uppdelade på ston och hingstar/valacker med höga prissummor.

Håkan ”Lillis” Olsson. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

En utredning tillsattes av travförbundet, men styrelsen i dåvarande STC fann i sin politiska utvärdering, att man inte skulle satsa på treåringarna och angav följande skäl: 
”Även om denna löpning förläggs i slutet av året så är treåringssäsongen ändå så mättad att ytterligare löpningar med höga prissummor ej gynnar den samlade svenska travsporten.”

Den ”svenska modellen” gällande äldre travare skulle försvaras till varje pris och styrelsen såg hellre att Breeders Crown skulle decentraliseras till ett antal banor samt att prissummorna per löpning sätts så att loppen skulle bli en färgklick i vardagslunken.

Den definitiva spiken i kistan för Breeders Crown slogs vid ett STC- och BAS-möte i mitten av april 1985. 

Men nya tider skulle komma…

Sex år senare kördes de första Breeders Crown-finalerna på Axevalla  för treåringar och numera finns det Breeders Crown-lopp för två- tre- och fyraåringar på svensk mark. Idag är det heller ingen som ifrågasätter Breeders Crown och ”den svenska modellen” talas det numera tyst om.