I Nordamerika är outriders ett givet inslag på travbanorna, men fram tills nu har det inte existerat på svenska banor.
Det är Camilla Olsson, hemmahörande i Lödöse fyra mil norr om Göteborg som ändrat på den saken.
Efter 30 år i USA där hon tjänstgjort som just outrider under de senaste 20 så flyttade hon hem till Sverige detta år. Åbytravet snappade snabbt upp henne efter tips från Johan Untersteiner och under Sprintermästarhelgen har hon Halmstadtravet som uppdragsgivare.
Under torsdagskvällen fick hon verkligen göra skäl för lönen då Olsson tillsammans med sin häst Simon fick fånga in löshästar två gånger.
– Lite trött är man allt idag, det får jag lov att säga. Hästen låg och sov när jag åkte från stallet vid lunchtid idag så han var nog också trött, men han åt bra efter gårdagen och ska vara redo för jobb under lördagens tävlingar igen, säger Camilla Olsson.
Att hennes insats var uppskattad och har väckt uppmärksamhet har inte gått henne obemärkt förbi.
– Det har varit helt otroliga reaktioner. Det har inte slutat ringa över huvud taget och även publik, tränare och ägare har varit så tacksamma. Det kändes speciellt.
Rutinerad duo
Medan outrider-inslaget känns exotiskt på svensk mark så har det här varit Olssons vardag i USA under 20 års tid.
– Bortsett från ett par år på galoppbanorna Gulfstream Park och den idag nedlagda banan Calder så var jag på travbanan Pompano Park hela tiden. I Nordamerika så skulle jag tippa på att det här finns på 95 procent av alla banor. Det finns några småbanor som inte har outriders, men det börjar bli lag på att de måste ha det också.
Det är inte utan att man undrar hur man agerar rent taktiskt för att positionera sig rätt och lyckas med att fånga in hästarna.
– Jag tänker mest på hur det ser ut längre fram. När hästen väl har börjat springa hinner man inte se mer än vart hästen är så innan det gäller det att ha planerat vart man ska vara och läsa av så ingen är i vägen.
Under torsdagen fångades hästarna in redan under det första varvet de skenade.
– Nu satte jag standarden högt, så här enkelt är det inte varje gång, det ska sägas! Ibland missar man hästen under första varvet och får ta den andra varvet istället. Det är så olika från olika hästar hur de reagerar och beter sig, men de flesta går åtminstone att fånga in. Jag hade dock en häst på Pompano Park som sprang tre varv innan han sprang av banan; den var omöjlig att få tag på. Så fort han såg mig stack han åt andra hållet istället.
Tävlande galopphäst
Hästen som Camilla Olsson jobbar med heter Simon och är rutinerad för sammanhanget.
– Han är 16 år gammal och jag har haft honom i elva år. Han har jobbat med travet de senaste sju-åtta åren och är duktig. Han var en tävlande galopphäst innan jag fick honom och just galopphästarna är bäst lämpade för detta då de är lite snabbare än travarna.
Efter torsdagens uppvisning har flera banor uppsökt kontakt och bokat in Olssons tjänster. Initialt till större tävlingsdagar.
– Jag ska till Axevalla under deras tredagarstrav om två veckor, sedan ringde de från Danmark och bad mig komma till deras derbyweekend. Ja, och så ska jag till Solvalla under deras stora lopp i augusti och september.
Reaktionerna har varit samstämmiga efter gårdagens uppvisning. Att outriders kommit för att stanna i den svenska travsporten tycks alla aktiva vara överens om.
– Jag har inte gått någon speciell utbildning utan fått råd av andra människor som jobbar med detta i USA. Det är på den vägen jag har lärt mig, men mitt mål är att utbilda andra personer till att kunna jobba med detta så det blir standard under alla tävlingsdagar. Det hade varit väldigt roligt, avslutar Camilla Olsson.
Camilla Olsson om...
…eventuellt nyförvärv:
– Simon är den jag har just nu, men jag ska försöka skaffa en häst till nu när detta redan blivit så stort. Det blir mycket för honom annars att åka fram och tillbaka till banor ett par gånger i veckan.
…skillnaden mellan svensk och amerikansk sulkysport:
– Den stora skillnaden som jag märker av är antalet hästar i loppen. På tusenmetersbanor i USA är det sällan mer än åtta-nio hästar i loppen, men här kan det vara 15 hästar. Det är en stor skillnad och gör att man får vara lite mer uppmärksam, men annars ser jag det som att trav är trav vart man än kommer.
…att slå rot i Sverige:
– Under de 30 år jag var borta så var jag bara hemma i Sverige en gång och då under ett par veckors tid innan jag reste tillbaka. Jag har varit osäker på hur det skulle bli här och har faktiskt bott hos mina föräldrar sedan hemkomsten, men nu känns det som jag blir kvar här i Sverige. Det gör mamma väldigt glad!
