Sulkysports reportrar och fotografer har plockat fram sina favoritreportage ur tidningen från året som snart gått. Varje dag till nyårsdagen publicerar vi ett reportage. Europas framgångsrikaste tränare – vem är han? Cecilia Kristoffersson och Simon Hagen reste till Frankrike för ett exklusivt, personligt och annorlunda möte med Jean-Michel Bazire! Resultatet presenterades i Sulkysports Elitloppsnummer.
***
Dagen innan har Sulkysport varit på Grosbois och fått se ett läckert banjobb med Aubrion du Gers och Jean-Michel Bazires försteman Ludovic Mollard, men den här dagen är vi på väg mot Le Mans. Till 20-faldige vinnaren av Sulky d’Or, Frankrikes framgångsrikaste kusk.
Vi hittar Bazire på sitt kontor iförd långkalsonger, mössa och blå läsglasögon i full färd med att genomföra dagens anmälningar.
– Jag lägger 15 minuter varje morgon och sedan sköter jag resten från bilen, berättar han och då har han redan hunnit vara ute och fixat till banorna inför dagens träningsjobb.
– Nu ska jag bara gå in och dricka kaffe med min älskling innan vi drar igång.
Kaffepausen avklaras snabbt och 08.00 går första turen ut. Där kör Jean-Michel både uppvärmning och heatet i ett, men till de andra turerna är hästarna redan värmda av skötarna och han kör endast de snabbare heaten.
Från att ha varit lite småbister på morgonen lyser hela hans person upp efter att den första hästen är körd och stämningen i hela stallet blir helt annan. Efter att han tagit av vagnen och spänt upp hästen i boxen springer han i full fart till täckeshögen och sliter med sig två svettfiltar för att löpa tillbaka och bädda in hästen.
Sedan 1995 har Jean-Michel hållit till här på gården i närheten av Le Mans och han startade tillsammans med sin far, Michel Bazire. Här finns två rundbanor, en på 800 meter och en milebana. Sedan finns även en rakbana på 800 meter.
Pappa Michel gick hastigt bort för sju år sedan, men han är fortfarande med på gården. Hans aska är begravd under trädet i hjärtat av anläggningen där hästarna skrittar runt Jean-Michel i en volt.
Gravstenen pryds med texten:
Jobb Respekt Vänlighet
Några få ord för att beskriva dig
Och det är här Jean-Michel står och granskar hästarna inför snabbjobben.
– Det var en tuff tid då pappa gick bort och sedan själv drabbas av en stroke året efter, men Ludovic och min son Nicolas kom ut hit till gården från Grosbois och det fungerade. Det jag lärde mig efter det var att verkligen ta till vara på livet här och nu och inte stressa. När något sådant händer inser man vad som egentligen är viktigt, säger han med kaffekoppen i handen medan han stolt pekar ut mot trädgårdslandet utanför köksfönstret.
I full körmundering går han, pekar ut vad han planterat och diskuterar med trädgårdsmästaren.
– Här slappnar jag av. Där är jordgubbar, där är olika salladssorter och här ska jag plantera morötter. Blommorna satte jag i oktober och de håller sig fortfarande så här fina, det är otroligt hur bra de klarat vintern, säger Jean-Michel medan han skakar runt några rädisor i en skål.
– Dessa plockade jag imorse.
Raderna i trädgårdslandet är spikraka och återspeglar den pedantiska ordningen även som hålls i stallet.
Sonen Nicolas jobbar i stallet, men dottern Pauline är inte intresserad av trav i den utsträckningen.
– Nicolas följer med till Solvalla och ska sedan stanna kvar i Sverige efter Elitloppshelgen och jobba åt Frode och Atle Hamre i två månader. Jaha, är Hamre i Norge?
”Nicolas! Du ska vara i Norge, inte Sverige i sommar”, säger han skrattande samtidigt som han kramar om sonen.
– Om det är kul att jobba ihop med min son? Ibland, säger han med sin sedvanligt finurliga uppsyn vilken får honom att mer likna en busig liten pojke än en superhårt arbetande framgångsrik tränare.
Om det är kul att jobba ihop med min son? Ibland
Jean-Michel har stenkoll på samtliga hästar och rörelsemönstret studeras noggrant på alla innan han går fram och känner på ett knä för att se om hästen slagit sig. Först efter att skötarna skrittat flera varv runt honom och han gett order om hur fort varje häst ska gå i träningspasset bestämmer han sig för vilken han själv ska köra.
– Detta är en riktigt fin treåring, säger han medan han med en blinkning svingar sig upp bakom en häst han inte vill ge oss namnet på.
Framgångarna har alltid funnits där för Jean-Michel som kusk och han är historisk i Frankrike med sina 20 kuskchampionat. Alla Sulky d’Or han fått är prydligt uppradade i ett rum som byggts speciellt för hans hederspriser inne i huset. Här pryds väggarna av de segrar han tagit i Skandinavien, men det är på senare år det verkligen har exploderat för honom som tränare också.
– Jag har inte ändrat på något så jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det går så bra nu. Jag tränar på samma banor, på samma gård och har samma träningsupplägg som jag hade för tio år sedan. Eller jag byter upplägg ungefär var sjätte månad och improviserar med träningen för de äldre hästarna, där kör jag lite som det känns för dagen och när jag börjar jogga med dem kommer träningspasset till mig. Men det har jag alltid gjort och det ska vara kul för dem att träna. Som en lek. Unghästarna går efter samma upplägg.
Mitt under pågående fortkörning dyker en dopingkontrollant från det franska förbundet upp då det i Frankrike tas dopingprov på de 25 bästa hästarna för tillfället i träning en gång i månaden.
– För tio år sedan hade jag ingen och nu är de här varje månad och kollar åtta hästar, det är lite sjukt.
Då vi hoppat upp på fyrhjulingen för att köra bort till Jean-Michels frus nybyggda veterinärklinik tvärstannar han efter att vi bara tagit oss 50 meter. Han kastar sig av och springer, återigen, för att hämta en trädgårdsspade och börjar gräva som en galning i jorden.
Innan vi förstår riktigt vad det är han gör står vi som frågetecken innan han besviket visar upp en tom fälla.
Han kastar sig av och springer, återigen, för att hämta en trädgårdsspade och börjar gräva som en galning i jorden
– Igår fångade jag två mullvadar, säger han innan han gräver ner fällan igen och åkturen mot kliniken fortsätter:
– Här står min största champion, skrattar Jean-Michel och visar upp en miniponny innan han fortsätter:
– Dessa boxar och kliniken byggde vi för cirka fyra år sedan och här står konvalescenter och fölston.
Dock inte årets Prix d’Amérique-vinnare Belina Josselyn, som är skadad med små sprickor i ett knä.
– Nej, hon är på spa och tränas i vatten.
Dreambreaker (e. Offshore Dream) var den första utländska häst Jean-Michel fick i träning och detta var så sent som förra året.
– Det är stor skillnad mellan att träna de franska och de utländska, de utländska bara travar så det är bara att köra.
Nu står det massa utländska hästar på hans lista och han har 80 hästar i träning fördelat mellan gården och Grosbois och han har även tio fölston. De han själv föder upp döps med suffixet ”Seven”.
– Att vinna först Prix d’Amérique och sedan Elitloppet samma år är möjligt, men omvänt är tuffare enligt mig, funderar han högt.
Michel Bazire förra hösten. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Månne det vara detta som gjort att Jean-Michel varit tveksam till att starta Looking Superb i Elitloppet?
– Direkt när Looking Superb kom till mig visste jag inte hur bra han var, men han hade lite pengar på sig så jag förstod att han skulle vinna lopp. I början av vintern körde jag där-
emot ett jobb med honom på stora banan och då förstod jag att det här var något extra, säger han och visslar till då han låtsas kolla ner på en klocka i handen.
Om jag får välja mellan att möta Propulsion eller Readly Express i försöket väljer jag nog Readly Express
Men hur fort det gick vill han inte avslöja…
– Om jag får välja mellan att möta Propulsion eller Readly Express i försöket väljer jag nog Readly Express. Jag tror att han är som allra bäst då han startar på Vincennes.
Elitloppet blir första gången Aubrion du Gers startar i två heat samma dag.
– Det är inga problem för Aubrion du Gers, det är aldrig några problem med något. Aubrion du Gers skulle klara av att gå tre heat.
Michel Bazires nioårige fux Aubrion du Gers. Hästen tränas inför Elitloppet på Grosbois och fick sträcka ut ordentligt i ett snabbjobb vid Sulkysports besök. Genrepet i Caen förra onsdagen lekte han hem från ledningen före Bold Eagle via 1.09,2 sista kilometern. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Efter att den sista hästen är körd går Jean-Michel och ställer vagnarna i exakta rader, precis som hans Sulky d’Ors är uppställda med milimeterprecision och fem av gårdens tio traktorer är parkerade med samma exakthet på andra sidan hästsnurran.
Av två anledningar kommer inte Jean-Michel till Elitloppet, eller Skandinavien överhuvudtaget.
– För det första är det en stor dag i min fars ära på vår hemmabana, Sablé-Sur-Sarthe, med ett lopp i hans namn samma söndag som Elitloppet körs, men framförallt beror det på ert reglemente. Det är helt galet, avslutar han innan han springer iväg för att stänga en öppen dörr till trädgården.
Känslan är att allt ska gå fort, vara effektivt – samtidigt som det ska vara perfekt. Under hela dagen vi fått följa i hans rygg har han på sig full körmundering, även under kaffepausen inne i köket, med körspöet under armen och då heaten körs växlar han mellan att sjunga, vissla och prata i telefon.
Det ser tyvärr ut som att Skandinavien får klara sig utan sulkyartisten Jean-Michel Bazire även framöver.
Vi får i alla fall njuta av hans hästar medan han själv visslande pendlar mellan gården, Grosbois, tävlingsbanorna – och påtandet i sitt trädgårdsland.
