Malin Andersson kom till Lutfi Kolgjini lite av en slump, tack vare ridhästarna. Hennes mamma jobbade på det dagis Adrian, Camilla och Dante Kolgjini gick på.
– Den ridhäst jag haft på foder tidigare var de tyvärr tvungna att ta bort och jag var väldigt ledsen över det, såklart. Då mamma berättade detta för Anna (Lutfis fru) sa hon att ”Malin kan ju komma och hjälpa till hemma hos oss med ridponnyerna”. Jag gjorde det och senare blev det att jag hjälpte till även med travhästarna under lov, men jag red dem bara. En sommar slutade skötaren till Needles’n Pins, Triton Sund och flera andra bra hästar i stort sett på dagen och jag fick hoppa in istället för honom. I och med att jag fortfarande aldrig kört en häst så blev det att jag red dem i skogen och det var de ju inte vana vid precis, säger Malin med ett skratt innan hon fortsätter:
Malin Andersson
– Jag förstod inte riktigt då hur bra dessa hästar jag fick chansen att sköta om faktiskt var! Men de gick som tusan den sommaren och då jag inte tog mig in på Polishögskolan till hösten frågade Ludde om jag inte skulle stanna kvar och jobba för honom. Det gjorde jag och sedan var jag fast. Det blev aldrig att jag sökte till högskolan igen.
Efter den första sommaren flyttade Malin till unghäststallet och de som jobbade där blev chockade då de hörde att hon aldrig kört häst.
– Grabbarna där var ingen barnlek. De sa åt mig att åka ut med en häst och jag frågade vart jag skulle köra. Till svar fick jag att kör där du rider. Sagt och gjort, jag åkte ut och hon tog tag i grejerna ordentligt. Jag var livrädd när hon stack iväg med mig och när jag kom tillbaka till stallet frågade de hur det gått. Då jag sa att hon dragit iväg svarade de bara att det gick ju bra och kunde du köra henne kan du köra vilken häst som helst! Haha.
Störst känslomässigt
Tolv år blev det alltså hos Ludde och med passhästar som Princess Face, Quick Fix, Rigel Face, Target Kronos och Venkatesh på slutet var att sluta inget lätt beslut att ta. Det nya jobb Malin sökt ställde ett ultimatum att hon var tvungen att bestämma sig snart om hon ville ha jobbet eller ej.
– Jag visste att Princess bara skulle tävla i Frankrike över vintern och sedan gå till avel, Quick Fix var redan på plats i Frankrike och tanken var att även Rigel skulle dit. Då kände jag lite att det var nu eller aldrig. Jag frågade Ludde om vad han tyckte jag skulle göra och han sa att det var klart att jag skulle ta det andra jobbet! Jag kunde ju inte jobba som hästskötare hela livet tyckte han, haha. Jag älskade verkligen mitt jobb hos honom och när jag precis slutat hade jag panik varje dag för att jag saknade hästarna och allt omkring dem. Den passionen man känner för dem är svår att hitta i något annat jobb.
Det är det som är det häftigaste med travet, det berör en på djupet
Två månader har hunnits med på tandläkarmottagningen, men minst en dag i veckan är Malin på Vomb och ofta även på helgerna.
– Jag är så tacksam att jag får chansen att vara en del av deras liv och vara med på en kant. När mina gamla passhästar startar känns det nästan som att jag fortfarande sköter om dem och jag blir så nervös och vill bara att det ska gå bra. Jag saknar verkligen den kicken man får när det går bra och i framtiden vill jag jobba med hästar igen. Kanske inte just som hästskötare, men jag har börjat kolla på lite djurrelaterade utbildningar. Jag saknar just den känslan av att brinna och leva för sitt jobb och vill arbeta med djur.
