Une de Mai och fjolårsvinnaren Upsalin var givna på trion, Tony M tredjerankad i tipsbladen. Årets amerikanska utmanare var Snow Speed, nu med Gerhard Krüger. Prix d’Amérique 1970 skulle bli en årgång för giftskåpet.
Varken Patrice des Moutis, vanryktad matematisk begåvning, eller hans spelkompisar som också hade ”lädret i ordning,” var på väg till Vincennes denna söndagmorgon. Nej, Patrice var ombord Air Frances Caravelle till Genève för att närvara vid en begravning. Inte heller morgonutgåvan av Paris Turf gav honom något nytt som kunde välta hans Tiercé-analys över ända: Une de Mai, järnmärren, trivdes inte på Vincennes.
Vad om Toscan, samma far (Kerjacques), samma ägare, Pierre-Désiré Allaire. För Allaire var det mer lönsamt att Toscan vann. Hans värde i aveln skulle överträffa det för en avkomma per år undan Une de Mai.*
Om Patrice des Moutis föreställde sig i Allaires skor, om det var inbillat loppscenario eller ett rent hugskott: han spikade Toscan. Därefter snurrade han tvåor och treor på trion efter att rutinenligt ha uteslutit halva startfältet.
I Genève hämtade han hyrbilen, korsade gränsen till Frankrike och ringde frun i Paris. Som av en tillfällighet hade hon ett dussin gäster på brunch i familjens villa. De undfägnades även makens triotips.
”Au revoir, Madame!” Gästerna tackade för sig, skyndade mot lämpliga caféer med PMUs tototerminaler. Spelstopp 13:00.
Gerhard Krüger sände iväg när bilen släppte fältet – startbil gällde mellan 1965 och 1975 – men pullade sedan upp hårt. Upsalin körde upp i Krügers sulky. Bägge hästarna gick omkull. Une de Mai hittade snart innerspåret men, obegripligt, Jean-René Gougeon lämnade spåret fritt för Toscan och broder Michel-Marcel att kyrkåka till seger med tre längder. (Förstapris cirka 400.000 euro i dagens penningvärde.)
Tony M inkom tvåa och Tidalium Pelo trea. Blufflopp, ja. Riggat? Malisens ”jury” sammanträder fortfarande.** Ordningsföljd i mål: 10-2-11. Odds 1.550 för 3-francs Tiercé i rätt ordningsföjd.
Patrices familj och gäster kunde glädja sig åt motsvarande 37.000 francs per person. Madame des Moutis, som uppenbarligen inte belastades med disken, hade tid att också spela makens tvillingtips. Det inbringade 4,7 miljoner francs.
Men PMU – som under de åtta föregående åren välkomnat Monsieur de Moutis’ insatser, särskilt torskspel – nekade nu utbetalning.
För Patrice de Moutis hade redan 1962 hittat en saftig Tiercé i Prix de Bordeaux. Den satte honom på radarn hos PMU som misstänkt fuskare.
Den dagen var Vincennes en leråker. Kuskarna, om de alls hade sikt, fokuserade på att lotsa runt sina hästar utan skador. Favoriten Normandie var inte att se. Lika fullt fanns tecken på att Prix de Bordeaux var uppgjort lopp. En bunt korrekta Tiercé-kuponger med maximal insats hade matats in i spelets pool hos ombud i Paris, Lille, Lyon, Bordeaux och Marseille.
Utbetalningen nådde enastående 140 miljoner francs. Media var inte nödbedd, rubriken osökt: ännu en kupp av ’Mafia du Tiercé,’ iscensatt av ’Monsieur X,’ känd som Patrice des Moutis bland hästfolk i alla discipliner av kapplöpning.
Patrice des Moutis föddes 1921 i Neuilly-sur-Seine i en väletablerad familj. Hans analytiska sinne omsattes i en examen från elitskolan École Centrale, varefter han gick i tjänst i familjens eget lilla försäkringsbolag.
Deras sommarbostad i Normandie låg nära till umgänge i fullblodskretsarna. Snart sågs Patrice i Deauville, Chantilly, tillsammans med Daniel Wildenstein, Aly Khan och bland de slutna sällskapen av nattliga kortpartierna. Därifrån var den brittiska banan i Newmarket och bookmakers inte avlägsna.
Pat, som han omtalades bland gästerna på galoppfolkets restaurang Pré Catelan och i spelarnas Le Grand Cercle på Rue de Presbourg, trivdes med livet. Den miljön, med trådar till korsikanska maffian, skulle senare belasta hans offentliga profil. Kretsen förvaltade arvet efter motståndsfolk som under kriget utfört insatser för de Gaulles Fria Frankrike och som ännu åtnjöt lagens diskreta handhävning.
Patrice des Moutis’ fallenhet för både sadel- och sulkysportens vadhållning är bekräftad endast i de råd som han bjöd på: ”negativ information.” Han började med att sortera bort halva startfältet som placerade. Han gick mot all siffermystik, det som lockade Tiercés flesta spelare. Han avstod att spela fyra av fem omgångar, de när hans analyser inte övertygade honom själv.
Att han använde färgpennor som klassning av hästar har han knappast upphovsrätten till. Vad om hans beaktande av hästhållningens ekonomiska och sociala omgivning som underlag för spelet – som förment tillämpad i Tiercé-systemet för Prix d’Amérique 1970? Långsökt. Och att rigga lopp med kalkylering av kollisioner är fantasier.
Som portförbjuden från banorna sedan 1953 var värmningar, provstarter, ledvolter och givetvis lopparkiv inte Pats underlag för spel. Han, likt Allaire, sågs därför ibland med kikare utanför banornas stängsel, ”Zoo” som det kallades.
Hans kamp mot PMU drevs av prestige. Han hade respekterat regelskärpningar om flerkupong-spel och insatstak även om det krävde finurliga fast lagliga motdrag. Patrice påstods en gång ha kört runt Paris och förorter till 103 ombud för inlämning. Pacta sunt servanda! Avtal skall hållas! Om Pats vänner – och deras vänner i sin tur – uppskattade ett triotips, hur skulle Pat hindra dem att ta en trio till kaffet och croissanten på deras lokala caféer?
PMUs punktmarkering av Patrice, hyckleriet om att värna småspelarnas intresse genom att konfiskera hans vinster, var uppbackat av alla franska hästorganisationer. Det var vid denna tid liktydigt med franska staten.
Och 1973 var statens mått rågat: för någon måste ha riggat hinderloppet Prix Bride-Abattue på Auteuil. Återigen stängde PMU utbetalningsluckorna för Tiercé: 55 miljoner francs frös inne. Visst var oddset 13.468 skumt, loppet gick på Marseilles bana, hrm, French Connection…
Mitt emot banans entré låg café Le Skating, korsikanskt ställe, scen för ett mord av maffiaboss. I den miljön rörde sig också Jacky Imbert, Jacky Le Mat, ”Rivierans siste gudfader,” amatörchampion och delägare av stuteri med skådespelaren Alain Delon.
Patrice åtalades för att ha manipulerat hinderloppet. Två unga jockeys erkände inblandning, en för att hållit inne sin häst. Men Patrice, som nekade skuld, men ändå satt häktad i 142 dygn, friades i rättegången.
Häktningen utlöste hans depression, två år senare med fatal utgång i familjens trädgård med hagelgevär.
Rättens utslag om Prix Bride-Abattue, domarens kommentar att Patrice des Moutis’ begåvning ”…var ett slöseri med hans intelligens i dessa nedriga sysslor,” kunde gälla också för statens engagemang. Men, i fransk tradition, om synden ska fördras bör den utövas under statens överinseende.
***
Noteringar/källor:
*Une de Mai lade endast ett föl, ett stoföl som inte bildade en moderlinje av betydelse. Toscan skulle registreras för 252 avkommor. Ingen med framgång.
**Fragmentarisk film, YouTube:
Jamie Reid, Monsieur X (2018).
New York Times, 20 feb 1972.
