– Jag sålde Kentucky Buck och fick 170.000 kronor, säger Jörgen Forsberg.
Belåten med priset?
– Jo, det måste jag vara. En jättefin häst som baserat på exteriören skulle kostat lite mer, men med en oprövad hingst (Attraversiamo, reds. anm.) i dessa tider så måste man vara nöjd med det priset. Även om jag är glad så lider jag med de uppfödare som inte får sina hästar sålda. Jag tycker det är tydligt att köparna inte är där och speciellt så har vissa hästägargrupper och B-tränarna nästan helt försvunnit, vad det verkar.
Efter sju år som verkställande direktör på Solvalla lämnade han huvudstadsbanan den 1 oktober. Även om det inte var ”sju svåra år” så var det bitvis en ganska tuff period.
– På slutet kände jag mig lite energilös och att jag hade lite för lite att ge. För egen del känns det ändå inte som jag är färdig med Solvalla, men i just den stunden tror jag att det för banans framtida utveckling och kanske primärt det som sker runt tävlingsarenan är bra om någon annan blåser nytt liv i Solvalla.
”En dimension till”
Jörgen Forsberg har inte bara genomgått pandemin, utan också fått vara med om att totoluckorna försvann från Solvalla.
– Och ovanpå det kom väskförbudet. Ingen visste hur man skulle bete sig runt pandemin och att spelluckorna försvann var inte heller något på plussidan för vår del. Alla levde ju med pandemin, men för en evenemangsarena var det en dimension till. Jag måste säga att jag beundrar personalen vi har på Solvalla, men ibland mår en organisation bra av att det händer någonting både på gått och ont. Nu har jag checkat ut och nu blir det någon annan som tar stafettpinnen vidare.
Fortsatt är Jörgen både hästägare och uppfödare och han har en inblick som få i dagens travsport.
– Jag kan ju faktiskt uttala mig ur flera olika roller…som hästägare, uppfödare och tidigare tjänsteman, säger Jörgen Forsberg.
”Något måste göras i orkesterdiket”
Som många andra är Jörgen Forsberg orolig för utvecklingen inom travsporten. Han brinner fortsatt för travet även om han klivit av som verkställande direktör på Solvalla efter sju år.
– Något måste ske och det händer alldeles för lite. Det är i alla fall min känsla. Vår affärsmodell i travsporten håller inte riktigt längre och det behöver bli lite mer stringens i systemet och vad som ska göras i orkesterdiket. Alla kan inte sitta och spela flöjt samtidigt, eller inte göra någonting alls.
Jörgen Forsberg efterlyser handling på flera olika plan, men vill inte peka ut någon enskild tjänsteman på Svensk Travsport utan anser att alla har ett ansvar inom sporten.
– Vi har befunnit oss i en prekär situation ganska länge och jag har inte sett några åtgärdspaket för hur man ska vända saker och ting. Det är onekligen något jag har saknat. ”Svensk Travsport mot 2030” innehöll några tvivelaktiga målsättningar, att det exempelvis skulle vara bra att minska hästantalet med 2.000 hästar till 2030. Ett år har gått sedan ”Svensk Travsport mot 2030” presenterades och inte en enda åtgärd har kommit fram sedan dess. Det går inte att bara sätta upp målsättningar utan det krävs aktiviteter för att uppnå målsättningarna. Ingenting kommer av sig själv och det går inte och sitta och vänta.
”Behöver bara en målsättning”
En tydlig vision saknas och Forsberg ställer också frågan; vad vill Svensk Travsport?
– Enligt mitt sätt att se det behöver Svensk Travsport bara en målsättning. Det är att vi ska bli fler och då syftar jag på hästar och hästägare. Detta borde vara den stora rubriken i Hästsportens Hus, men också i ST:s styrelse, ledning och ute på landets banor. Det borde vara det enda som arbetas med och allt annat är understödjande aktiviteter för att uppnå det större målet.
Någon sådan målsättning ser inte Jörgen Forsberg idag:
– Om vi får fler hästägare som köper fler hästar så kommer också uppfödarna må bra. Då får vi fler hästar i loppen och då blir också spelarna nöjda. Vi kan alltid diskutera de olika gruppernas betydelse inom systemet och alla spelar sin roll, men utan hästar och hästägare står vi oss tämligen slätt. Några aktiviteter har jag inte sett hur vi ska bli fler.
Löser inte alla problem
Jörgen Forsberg tror inte heller att nya prispengar löser alla problem.
– Det tror jag är att göra det lite för lätt för sig. Det är inte så enkelt att höja prispengarna och sedan bara luta sig tillbaka. Vi måste hitta fler hästägare och när jag skakar lite i äppelträdet är det inte svårt att se vilka som är riktigt sportsligt travintresserade. Det är de personer som tar sig ut till banorna för att se hästarna live. Den delen sjunker och en basal sak är att vi måste öka själva travintresset för att få folk att köpa häst igen.
För egen del köpte Jörgen Forsberg sin första häst 1998 tillsammans med sex kompisar.
– Alla var likasinnade och några mer intresserade än andra. Jag skulle vilja säga att det är en kundgrupp som nästan helt försvunnit. För några år sedan föreslog jag för ST, att vi skulle kartlägga rörelserna och vilka kundgrupper som försvinner och vilka vi kan jobba tillbaka in i sporten. Rimligen borde det finnas uppgifter någonstans djupt inne i ST:s system för att kunna arbeta aktivt och bearbeta dessa grupper. Idag kan ingen med någon slags bestämdhet säga vilka grupper vi tappat, men det går förstås att ana och gissa.
Utnyttja sportens fantastiska databas
Jörgen Forsberg kommer från bilindustrin och där arbetades det mycket med den typen av statistik.
– Det gällde att återvinna kunder som försvann, men även dom som inte kört Mercedes tidigare. Exempelvis varför en kund bytte från Mercedes till BMW och vad vi kunde göra för att få tillbaka kunden och för att han eller hon skulle fortsätta att köpa våra bilar även i framtiden. Ett sätt att göra samma sak inom travet är att införa hästägarstatistik, för att se rörelserna bland hästägarna. Sporten har en fantastisk databas att tillgå och den borde kunna utnyttjas på ett mer effektivt sätt än vad som görs. Detta är även data som skulle kunna hjälpa tränare och uppfödare att vara mer proaktiva än vad som är fallet idag.
Och så ställer Jörgen Forberg plötsligt en retorisk fråga:
– Vet du vem som är ansvarig för rekrytering av hästägare på Svensk Travsport, vad heter han eller hon?
Jag blir svaret skyldig.
– Det finns nämligen ingen. Hade fler ansett det varit en viktig fråga då hade vi haft någon som jobbat stenhårt med detta och haft det som sin enda arbetsuppgift. Jag tror att det varit en superväl investerad tjänst. Med rätt person skulle den betala sig.
”Blir vi fler eller färre hästägare av detta?”
Ett annat sätt att rekrytera nya hästägare är – enligt Jörgen Forsberg – inte bara prispengar utan också genom tävlingsprogrammets utformning.
– Båda är jättecentrala. Idag tittas det på tävlingsprogrammet och prismedel isolerat istället för gemensamt. När själva besluten tas bör alltid frågan ställas; blir vi fler eller färre hästägare av detta? Några sådana tankar har jag inte hört från styrelsen eller ledningen och inte heller hur vi ska bli fler. Om det finns några sådana uttalade mål är det i så fall väldigt internt och få som känner till dem.
Samtidigt frågar sig vän av ordning – vad har banorna själva gjort och Jörgen Forsberg har ju för egen del arbetat på Solvalla under flera år.
– Det skulle säkert kunna göras mer, men jag vill nog hävda att startskottet och den sammanhållande strategin måste komma från ST. Det är ju ST som sitter på datan med såväl sportsystemet som hästägarkorten. När den väl är satt blir det banornas uppgift att springa på, och vara tränarna och uppfödarna behjälpliga. Och när en sammanhållande strategi saknas blir det mycket av herrarnas fria åkning och att alla springer åt olika håll. Så här har det nog sett ut tidigare också, men i bistra tider blir det tydligare. Det är en systembrist att vi inte kan hitta en gemensam linje och jag tycker att det i grund och botten är en uppgift för ST:s styrelse att ge till sin ledning. Den bör ta stafettpinnen och kuta längst fram. Ett tydligt ledarskap saknas.
”Hästägarna borde ha mer att säga till om”
Jörgen Forsberg anser att det är viktigt att hästägarna och uppfödarna får en starkare röst i travsporten, men också till viss del de aktiva.
– Jag tycker att ST:s ordförande Anders Källström svarade konstigt på ett inspel från Jörgen Westholm i ett av sina månadsbrev och där han jämförde föreningar i travet med andra idrottsföreningar. För mig är det inte alls samma sak. Inom travsporten har vi en del personer som investerat ganska mycket pengar, vilket du inte ser i en hockeyförening. Hos vissa kanske det inte märks så mycket i den privata plånboken, men för andra kan det vara ganska betydande investeringar. Personer som ser sin verksamhet som professionell, men som egentligen inte har något att säga till om, säger Jörgen Forsberg, och fortsätter:
– Men det har andra personer som inte investerat och som ska tala om hur prispengarna ska hanteras och hur diverse fördelningar av medel ska ske. Det skulle nog aldrig hända i något annat aktiebolag. Om jag hade exempelvis haft några få aktier i Volvo AB kan jag inte bara damma in på stämman och säga vad vd Martin Lundstedt ska göra. Ännu svårare om jag inte investerat i några aktier alls. Nu är det inte så att jag tycker att vi ska löpa ut fullt mot ett börsnoterat aktiebolag, men jag anser att när det kommer till finansieringsfrågor borde hästägarna ha mer att säga till om. Då menar jag inte föreningen Travhästägarna utan den enskilda hästägaren.
Vill se ett större engagemang
Samtidigt vill Jörgen Forsberg se ett större engagemang från de stora hästägarna.
– Om jag tar Stockholms Travsällskap som ett exempel så tror jag fler skulle engagera sig om de visste att deras röst betydde något. Varför inte jobba med olika röststarka medlemskap beroende på vilken roll du har inom travet? Vi behöver nog se över detta, men samtidigt behöver vi också starka medlemsföreningar och de skulle kunna vara med och ta andra beslut till exempel runt själva banorna och upplevelsen på bana. En person som inte äger eller fött upp en häst saknar ofta kunskaper inom det området och låter vi inte hästägarna få ta större plats, är det risk att de tar sitt pick och pack och drar någon annanstans.
Jörgen Forsberg säger också att han blir lite orolig när han och Anders Källström har så olika syn på detta.
– Visst ska man ha respekt för att människor kan ha olika åsikter, men den jämförelsen som Källström gjorde känns inte relevant. För min del ser jag gärna att hästägaren och uppfödaren skulle ha en central roll i sällskapen och dess styrelse och checkas av som nummer ett. Men då måste dom känna att deras röst har ett värde.
Att hästägarens roll behöver stärkas i travsporten är Jörgen Forsbergs tydliga budskap.
Frågan är om Svensk Travsports ledning och styrelse har samma målbild?
