Såvitt jag förstår så har avtalet inte diskuterats i ST:s styrelse. Vilket i så fall innebär att ST:s ordförande inte har fått några mandat/förhandlingsinstruktion. Och då kan man inte ingå något avtal. Statens förhandlare har alltid protokollförda mandat. Har själv mött många på olika departement.
Om vi funderar lite vidare över mandat så fokuserar ST:s stadgar på travet i paragraf 2, ST:s ändamål. Och då uppkommer frågan om ST överhuvudtaget har befogenhet att ingå avtal med staten med sådant innehåll som avtalet har.
- Ryms det inom de stadgar som medlemmarna gett ST?
- Ryms det inom det uppdrag som medlemmarna gett ST i uppdrag att utföra.
ST ska enbart hålla på med travfrågor. Så befogenhetsfrågan blir ju lite trixig? Och då är vi ute på riktigt tunn is. Således kanske inget mandat eller inte befogenhet heller?
Sen är det nog ett absolut krav att det tas ett beslut i ST:s styrelse om det färdiga avtalet. Vem är annars ansvarig? ST:s styrelse är nog trots allt ansvarig för att man möjligen inte uppfyllt sin kontrollerande roll. Gäller nog alla ledamöter i så fall, inklusive adjungerade. Suck, inte alltid så lätt att sitta i en styrelse.
I paragraf 7 i avtalet står det dessutom följande: ”Detta avtal blir gällande endast under förutsättning av regeringens och förbundens godkännande.”
Om vi bortser från det självklara i att styrelsen ska godkänna vissa avtal så har man i det här fallet avtalsmässigt förbundit sig att godkänna det i förbundet. Vilket man inte gjort. Och då gäller väl inte avtalet? Står ju ”endast under förutsättning …”
Så då dyker frågan upp igen. Finns det något avtal? Inte godkänt i ST i enlighet med vad man lovat staten. Hur är det med ST:s befogenhet? Hur är det med mandat från styrelsen? Jag blir allt mer tveksam till om det överhuvudtaget finns något avtal.
Och i så fall uppkommer ju ytterligare frågor. Vem har med vilket underlag attesterat och utanordnat medel de senaste åren. Att som attestant kräva underlag och protokollsutdrag är i alla organisationer som jag verkat i helt självklart. Tänk att utanordna 55 miljoner kronor utan avtal. Per år. Inte roligt.
Jag vill påpeka att mina synpunkter på intet sätt har med verksamheten i HNS, Wången, Strömsholm eller Flyinge att göra. De bedriver mycket fin verksamhet med kompetenta och kunniga medarbetare.
I avtalet står det dessutom att de mindre travbanornas särskilda behov ska beaktas. Vilket mandat har ordförande för att skriva på något sådant? Framgår inte heller av stadgarna.
Då dyker befogenhetsfrågan upp igen. Det är säkert så att de mindre banorna har särskilda behov. Det har de större också men andra, men särskilda behov har de också. Säkert mellanbanorna också. I stadgarna sätts ingen bana före någon annan. Det är nog inte förenligt med allmänna rättsprinciper. Och kanske inte så kul att vara med i en sådan förening. Men här sätts liten före andra utan någon som helst diskussion. Konstigt.
I HNS årsredovisning anges att man erhållit 55 miljoner i anslag från ST. Men galoppen då? Många frågor blir det.
Jag blir alltid så förundrad över många valberedningars förslag till nya ledamöter på olika ställen i travets fina värd. Alla brinner för travet! Vad betyder det? Allt? Intet? Vore kanske inte så dumt med några som brann för lite ordning å reda. Gärna lite sammanträdes- och protokollskunskap å sånt också. ”Brinna, brunnit, brann” som Eva Dahlgren sjunger. Men några sådana kommer nog inte att föreslås. Märklig i en värd med miljardomsättningar att hantera.
Tar mig friheten att avslutningsvis citera Anders Källström:
”att utveckla hela hästnäringen bland annat via HNS viktiga arbete.”
Jag kan också se viktiga värden i det. Men det kan inte vara ST:s sak. Så återigen, ingen som helst negativ värdering av hela HNS-organisationen. Och att tro på någon deal med staten som tack – det är nog att tillmäta sig själv lite för stor betydelse.
Några funderingar i all enkelhet.
M. Gustafsson
