Mycket har förstås hänt i travet under årens lopp, men jag nöjer mig med att koncentrera mig på den maktfaktor – LRF – som numera styr.

När Bo Dockered (LRF ordförande 1986-1995) såg att böndernas gamla finansiella bas var på väg att falla (Jordbruksregleringen 1987 och omställning 90). Då kastade han sina blickar på en annan reglering – spelregleringen.

Dockered utnyttjade förmodligen sina goda förbindelser i regeringen med bland annat sin kollega – Karl Erik Olsson – tillika centerpartist och jordbruksminister (1991-1994) om att få en styrelsepost i ATG:s styrelse. Snabbare än blixten var han där.

Ordförande blev han 1993. Dockered låg även bakom bildandet av Nationella Stiftelsen (numera Hästnäringens Nationella stiftelse).

För att få ett okej behövde han övertyga regeringen om bildandet och ett av motiven var att säkra riksanläggningarnas fortbestånd. 1992 bildades stiftelsen. Stiftare var LRF och ATG.

ATG-grytan kokade och gav riklig avkastning åt församlingen runt HNS. När LRF-medlemmarnas EU-bidragsgryta tunnades blev läget för LRF akut. LRF:s vd Anders Källström fullföljde Dockereds linje och 2014 bildades LRF Häst.

Bitarna faller nu på plats. När de gamla jaktmarkerna utarmas har man hittat nya.

Med LRF Häst har hela Häst-Sverige (inklusive ATG, ST, SG, ridsporten och aveln) nu samlats bakom LRF:s förbundsstyrelse. Med deras medlemsantal i ryggen har LRF med råge uppfyllt sina glesnade bondled och kan göra anspråk på att åter vara en tung maktfaktor. Vägen till ett på nytt ökat inflytande över riksdag och spelpolitik har öppnats.

Hästägarna har sedan HNS tillkomst avstått 1.200 miljoner då ATG är den enda bidragsgivaren till HNS och 165 miljoner från ST (2019-2021) till denna insynsskyddade stiftelse där Anders Källström nu styr.

Med denna åderlåtning är det inte konstigt att travhästägarna i Sverige är lika illa ute nu som banorna var på 1960-talet och som ledde till Bengt Resares utredning, vilken utmynnade i ATG.

Med ett ATG som alltmer kan använda tävlingar utomlands som spelunderlag behövs snart knappt häften av de hästar vi har idag och kanske bara tio travbanor i framtiden. Den som inte gillar den här utvecklingen måste inse att något radikalt måste göras. Man kan ju fortsätta sitta med helstängt, fasthuva med bomull för då är det snart slut.

Vad kan göras?

1. En stor bred hästutredning à la Bengt Resare till att börja med. Förhoppningen är att regeringen inser att det inte är lugnt i leden som vissa försöker att påstå utan en pågående katastrof och att den snarast tillsätter en utredare.
2. Återremiss av liggande förslag. Travsällskapen och representanter från hästägaren skall tillsammans med ST sätta sig ner och planera framtidens organisation.
3. Om någon av ovanstående förslag misslyckas bilda TRS AB (Travsällskapen AB), som ska ägas av sällskapen i lika delar för de som vill vara med. Inriktningsbeslut är viktigt. Inhemska verksamheten måste premieras. Jobbar vi för sporten eller spelet, bredd- eller elitsport?

Om spelet och elitsporten skall vara i fokus kan banor och hästägare gärna befinna sig utomlands.