Akademikern, författaren och kallblodsentusiasten Hans-Erik Uhlin har sammanställt listan med alla starter där kallblod spungit under den magiska gränsen.

Först ut var norske Spikeld (e. Elding), som tillsammans med sin tränare Kjell Håkonsen på hemmabanan Forus en solig augustidag 2000 chockade kallblodsvärlden genom att vinna på 1.18,6a/1.600 meter. Spikeld hade tre veckor före loppet satt världsrekord med tiden 1.20,1 och visade vad som komma skulle redan då.

Därmed snuvade han Järvsöfaks (e. Trollfaks) och Jan-Olov Persson på att komma först under drömgränsen. Den då sexårige Järvsöfaks kariär var trots stora framgångar fortfarande i sin linda och det dröjde fem år innan ”Faksen” tog världsrekordet. Den 12 juli 2005 på Gävletravet hände det historiska när kallblodssportens kung travade 1.17,9.

Förutom Spikeld och Järvsöfaks har ytterligare 29 svenska och norska kallblod travat under drömgränsen. Två av dem är ston, resten hingstar. Valacker göre sig icke besvär!

Här är alla kallblod som travat under 1.20.

***

Vid fem tillfällen har Järvsöfaks sprungit under 1.19 och det är han ensam om i kallblodshistorien så här långt. När det gäller antalet noteringar under 1.20 delar han förstaplatsen med Odd Herakles (e. Moe Odin), som alltså har chansen att gå upp i ensamt majestät i Bollnäs.

Gunnar Melanders tonåring Månprinsen A.M. (e. Svall Ivar) har liksom norske Tekno Odin (e. Moe Odin) sprungit under 1.20 åtta gånger. Tekno Odin har lagt tävlingsskorna på hyllan, medan 13-årige Månprinsen A.M. ännu inte sagt adjö till tävlingsbanan.

Månprinsen har travat sitt rekord 1.19,0ak två gånger och vunnit vid båda tillfällena, Alm Svartens Äreslopp på Bjerke och Åby Stora Kallblodspris.

Jämngammal med Månprinsen är det norska superstoet Ulsrud Tea (e. Åsajerven) – tidernas vinstrikaste kallblod – som tillsammans med fenomenet Lannem Silje (e. Åsajerven) är ensamma ston på ”under 1.20-listan”. Fyra gånger har Ulsrud Tea knäckt drömgränsen, medan Lannem Silje hann med det tre gånger under sin korta karriär.

Den norska dominansen på listan är stor och förutom Järvsöfaks och Månprinsen A.M. är det bara Hallsta Lotus, Röste Bo (båda ur Järvsöfaks första kull född 2000) och Odin Tabac (e. Moe Odin) som tar sig in där.

***

Hur ska då loppen köras för att det ska bli vrålsnabba noteringar? Uppläggen varierar och Sulkysport har synat de lopp som slutat med segertider mellan Järvsöfaks rekord 1.17,9 och 1.18,9.

Att varva på tider mellan 1.17,5 och 1.18,0 är det vanligaste, men Spikeld inledde raskade när han satte sitt världsrekord i Forus, där klockan visade 1.17 första kilometern.

Den snabbaste avslutningen för att springa under 1.19 ståtar Järvsöfaks med, då han i Unionsduellen mot Bokli Eld (e. Elding) på Färjestad 2007 – jo, det var bara de två hästarna som möttes i loppet – avslutade en bra bit under 1.16 sista halvvarvet för att landa på 1.18,8.

***

De tidigare drömgränserna då? Det första noterade svenska rekordet för kallblod sattes den 13 januari 1883 i Arvika, när Bruna travade 1.59,3/700 meter. 1907 blev Max I först under 1.50 med noteringen 1.49,0/2.200 meter i Stockholm. 1934 underskreds nästa drömgräns när Centaur (e. Eivin) tillsammans med Ivar Lundin travade 1.39,2/1.640 meter på Solvalla.

Med startbilen hjälp blev stoet Elsa Best (e. Steggbest) historisk som första svenskfödda kallblod under 1.30. Hon travade 1.28,6a/1.600 meter på Färjestad 1965. Den då nioåriga damen dundrade undan i 50-60 meters ledning hela vägen tillsammans med Kjell Gunnarsson. Två år senare blev Solels (e. Solo) först under 1.30 i voltstart tillsammans med Gävles Gunnar Wallberg.

2003 – tre år efter Spikeld – blev Järvsöfaks förste svensk under 1.20. Detta då han vann Elitkampen på Solvalla på 1.19,1a/1.609 meter.

De banbrytande norska hästarna – före Spikelds 1.18,6 – var Cornell (e. Ulvin II) som var först under 1.14 då hästen travade 1.39,9 på Bjerke 1938, och Molvin (e. Molyn) sänkte världsrekordet med 2,2 sekunder när han tog nästa drömgräns och travade 1.28,8k på Jarlsberg 1955.

***

Ett koppel finntravare, de finska kallbloden, har också sprungit under 1.20. Snabbast är Vitter (e. Viesker) som travade 1.18,5a/1.609 meter när han vann Elitkampen på Solvalla 2016. Jokivarren Kunkku (e. Turo) var tiondelen långsammare. Polara (e. Viesker) noterade 1.19,0 när han vann Elitkampen året efter och är trea genom tiderna av de finska hästarna. Polara har varit under 1.20 vid fem tillfällen.

I år är duon Vixus (e. Viesker) – fyra på 1.19,2 på Bjerke i juni – och nybakade Kungstravsvinnaren Evartti (e. K.M.Nopsa) – seger på 1.19,4a/1.609 i Mikkeli i juli – snabbast av de blåvita hästarna.