Fokustema
Krönika
Läs senare

Alla siffror pekar åt fel håll

Inte på flera decenniner har det varit så få travare i svensk träning som det är nu.
Det visar den halvårsstatistik som Svensk Travsport publicerade den 15 april.
Men det finns mer som pekar åt helt fel håll.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Det blir ST:s styrelse som ska få fart på travskutan igen. Är den kapabel till det? Övre raden från vänster: Jan Halberg, Remy Nilson, Anders Källström, Anders Jonsson, Saila Quicklund. Nedre raden från vänster: Marita Arvidsson, Hanna Norring och Kerstin Peterson-Brodda. Saknas på bilden gör Marie Dellhag. Foto: Svensk Travsport
Det blir ST:s styrelse som ska få fart på travskutan igen. Är den kapabel till det? Övre raden från vänster: Jan Halberg, Remy Nilson, Anders Källström, Anders Jonsson, Saila Quicklund. Nedre raden från vänster: Marita Arvidsson, Hanna Norring och Kerstin Peterson-Brodda. Saknas på bilden gör Marie Dellhag. Foto: Svensk Travsport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Siffran per den 15 april visar att det endast finns 15.072 travare i träning i Sverige och det har mer eller mindre varit en stadig nedgång sedan 2003 med ett enda undantag (2020). 2003 fanns det 23.565 travare i träning.

Det är precis inga glädjesiffror som Svensk Travsport presenterar i sin ”15 april-statistik” för 2022 och det finns all anledning till eftertanke.

Även antalet licenser pekar åt fel håll och för andra året i rad är siffran under 4.000. Totalt finns det 3.849 licensinnehavare, att jämföra med 2001 då antalet uppgick till 7.851. I mitten av 1990-talet var det över 10.000 registrerade tränings- och körlicenser.

Statistiken från ST kan laddas ner här!

Ett stort ansvar vilar på ledning och styrelse i ST som låtit travsporten rasa under flera år. Med sitt goda minne har Svensk Travsport givit ATG fria händer att avfolka travbanorna och låtit trav- och galoppsportens egenägda bolag bedriva en hänsynslös spelpolitik, vilket inneburit att underlaget för att få nya personer i sporten ständigt krymper.

Att överhuvudtaget tro att det skulle vara lättare att rekrytera personer utanför än på travbanorna har varit en ren strutspolitik från ansvarigt håll.

Svaret fanns för flera decennier sedan om Svensk Travsport/ATG hade tittat vad som hände i USA och senare Norge…

Avfolkningen av travbanorna har inte bara inneburit att intresset för SPORTEN minskat utan att det också att blivit svårare och svårare att rekrytera nya aktiva till sporten.

Det vilar ett tungt ok på den nya styrelsens axlar och det är bara att hoppas att de nya personer som blivit invalda kommer med friskt blod och med ett helt annat synsätt hur sport och spel bör leva tillsammans på ett mer jämlikt sätt.

De personer som ingått i ST:s styrelse tidigare har inte visat något som helst mod eller intresse utåt. Den stora frågan är om Anders Källström kliver fram ur skuggan av den tidigare ljusskygga ordföranden Marajaana Alaviuhkola som ofta gömde sig bakom ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth, vars dyrbara tid numera verkar upptas av frågor runt spelberoende och en sundare spelmarknad.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fyraårigt sto stal showen

Elitloppsvinnaren Hohneck i alla ära, men Jazzy Perrines insats från dödens i Fyraåringseliten var den mest spektakulära prestationen under Elitloppshelgen.
Och så spelade en större publik under två dagar för nästan tolv miljoner mindre än året innan…
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Jazzy Perrine vinner fyraåringseliten för ston tillsammans med Björn Goop. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Jazzy Perrine vinner fyraåringseliten för ston tillsammans med Björn Goop. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

När Gabriele Gelormini och Philippe Allaire kunde välja innerspåret som nummer fyra (!) var förstås mycket vunnet även om Hohneck inte kunde försvara sin position mot Önas Prince inledningsvis i finalen i Elitloppet.

Gabriele Gelormini räknade med att Per Nordström skulle släppa ledningen efter Önas Prince insats i försöket. När väl Hohneck hittat till tät och fick bestämma farten första varvet var det förstås omöjligt att plocka något för San Moteur från dödens när Royal Dream-sonen drog iväg i 1.06,4-fart sista halvvarvet och landade på 1.08,9a/1.609 meter.

Knappt en timme tidigare hade Tomas Malmqvists fransyska Jazzy Perrine (e. Django Riff) vunnit Fyraåringseliten för ston från dödens på 1.09,0a/1.609 meter utan Björn Goop behövde plocka fram hela registret och haft lekstuga med Joviality.

Jazzy Perrine och Tomas Malmqvist efter segern. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

Inget sto född i Europa har travat snabbare på den här sidan av Atlanten på tusenmetersbana. Uza Josselyn (e. Love You) har noterat samma tid på Enghiens 1.300-metersbana och det gjorde hon som sjuåring.

Bara ett sto – USA-födda Delicious U.S. (e. Cantab Hall) – har travat snabbare på europeisk mark och 2015 noterade hon världsrekordet 1.08,6 på Bollnästravet.

Snabbaste ston på europeisk mark

Namn (far), ålder – Bana – År – Tid

  • Delicious U.S. (e. Cantab Hall), 6 – Bollnäs – 2015 – 1.08,6a
  • Uza Josselyn (e. Love You), 7 – Enghien – 2018 – 1.09,0a
  • Jazzy Perrine (e. Django Riff), 4 – Solvalla – 2023 – 1.09,0a
  • Sister Sledge (e. Father Patrick), 4 – Solvalla – 2021 – 1.09,1a
  • Double Exposure (e. Donato Hanover), 7 – Jägersro – 2020 – 1.09,2a

***

Publiksiffran på Solvalla var upp i lördags, men backade under söndagen. Totalt besöktes Solvalla av 35.172 personer, och båda dagarna straffade den tidigare rekordnoteringen i svensk travsport anno 2023. Gentlemannadagen lockade 15.624 personer, medan 16.133 personer hittade till Solvalla i lördags. Elitloppssöndagen backade med 552 besökare och publiksiffran på 19.039 personer var inget att glädjas över…

Under lördagen spelades det för 190.924.502 kronor, vilket var en tillbaka gång med drygt 12,3 miljoner jämfört med 2022. Å andra sidan räknades publiksiffran till 16.131 personer, vilket var 2.644 personer fler än förra året. Har publiken blivit mer sport- än spelintresserad?

Det stora speltappet under lördagen stod V75 för. Av det minskade spelet på 12.300.951 kronor stod V75 för 9.437.127 kronor. Söndagen gick omsättningen upp med 547.426 kronor jämfört med förra året.

Det är förstås inte lätt att förstå att det omsattes mindre under lördagen trots fler personer på plats, medan färre personer spelade för mer pengar under söndagen i jämförelse med 2022.

***

Ur DN i morse.

Att intresset för sporten trav inte är speciellt stort längre – trots alla hallelujarop i travets alla snart oräkneliga tv-sändningar – avspeglar väl inte minst Sveriges största dagstidnings bevakning inför Elitloppet.

Titta till höger så ser ni vad DN hade och erbjuda om Solvallas Internationella Elitlopp i morse. En liten notis om tv-tider i TV4…

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ingen blygsamhet från ATG

Vad hade Sverige varit utan ATG, skriver bolagets Chief Financial Officer Lotta Nilsson Viitala i ett blogginlägg.
Själv undrar jag vad Sverige hade varit utan landets travhästägare?
Av
Claes Freidenvall
ATG:s Chief Financial Officer, Lotta Nilsson Viitala, har bloggat. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
ATG:s Chief Financial Officer, Lotta Nilsson Viitala, har bloggat. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

I ett blogginlägg publicerat på mydesk.com undrar Lotta Nilsson Viitala vad som hade hänt om inte ATG hade startats 1974. Ett ovanligt udda inlägg i debatten som genast ger upphov till andra frågor och påminner när en tidigare ATG-vd med egenartad blygsamhet slog fast i en utgåva av Veckans Affärer:

– Utan ATG skulle hästsporten dö!

Jag har skrivit det tidigare och upprepar gärna det. I grunden är ATG ett holdingföretag, tillkommit för att tjäna trav- och galoppsporten, dess hästägare, uppfödare, tränare och andra. Inte tvärtom. En sak är i alla sant att utan hästsporten skulle ATG överhuvudtaget inte finnas till.

ATG omsätter egentligen ingenting utan bolaget lägger helt enkelt ihop trav- och galoppbanornas omsättningar och får på så sätt en egen. Svårare än så är det inte…

Det kanske borde vara mer intressant för ATG:s Chief Financial Officer att fokusera på vad jag tog upp i en krönika den 24 februari i år:

Är det rimligt att ATG kostar 12 miljoner om dagen och att Svensk Travsport delar ut 2,6 miljoner i snitt per dag?

Förra året kostade det 4,4 miljarder att driva ATG och ifjol passade bolaget att öka sina kostnader med 176 miljoner eller cirka en halv miljon kronor om dagen. Ifjol lyckades också ATG passera 500 anställda. När bolaget bildades en gång i tiden hade det – om jag inte minns helt fel – tolv personer anställda. Antalet tävlingsdagar i Sverige uppgick till 905 medan motsvarande antal dagar ifjol var 876.

En litet mer nykter syn på tillvaron hade inte skadat från ATG:s sida.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ett jubileum i skymundan…

Det hade kanske varit för mycket begärt att Svensk Travsport – eller för den delen ATG – uppmärksammat dagens jubilar.
Idag fyller totalisatorns återkomst i Sverige nämligen 100 år.
Samma totalisator som försörjer runt 500 personer i ATG:s välfyllda personalkostym, men också 126 årsanställda inom ST-koncernen.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Totoluckorna är ett minne blott i Svensk Travsport, men totalisatorn lever fortsatt kvar. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Totoluckorna är ett minne blott i Svensk Travsport, men totalisatorn lever fortsatt kvar. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Totalisatorns finess är oslagbar, men vi vet också att denne till synes outplånliga apparat är mycket skör trots att den har varit i bruk – med vissa uppehåll – sedan 1891 i Frankrike och i Sverige i obruten följd sedan 1923. Startåret för Joseph Pierre Ollers uppfinning av Pari Mutuel Urbain (PMU) var 1872 och för trav- och galoppsportens del i Sverige 1896.

Men totalisatorn blev inte långlivad inledningsvis. Franska staten förbjöd ”pari-mutuel-spelet” 1874 och i Sverige blev det stopp 1898 innan portarna för totalisatorspel återigen slogs upp den 4 maj 1923.

Staten har efter införandet av totalisatorn varit framme och höjt skatteavdraget vid några enstaka tillfällen och det har visat sig olyckligt både för staten och sporten…

Vid sådana ingrepp har båda parter varit lika stor förlorare och det har visat sig vid två olika tillfällen:

  • 1 april 1948 – 31 mars 1949
  • 1 juli 1958 – 30 juni 1960

Under den första perioden höjde staten vinstavdraget från 20 till 30 procent och vid det andra tillfället till 25 procent. 1948 kunde det lika gärna blivit en skatteskärpning på 40 procent på samtliga spelformer. En konsumtionsskatteberedning förordade detta, medan Kungl. Maj:t föreslog i proposition till 1948 års riksdag 30 procent, vilket också bifölls.

Det höll på att gå riktigt illa den gången och hästsportens existens svävade i fara. Redan året efter minskades skatteavdraget till 20 procent efter förslag från Kungl. Maj:t till riksdagen.

Höjningen 1958-1960 var inte heller lyckad. Staten lärde sig av läxan, minskade återigen skatteavdraget till 20 procent och då utvecklades spelet positivt igen.

Av erfarenhet går det att dra slutsatsen; bästa botemedlet är sänkt totalisatorskatt för att stimulera spelet och öka intäkterna till såväl sport som stat.

I de länder som skatteuttaget reducerats har utvecklingen varit positiv. Både staten och sporten har fått in mer pengar. Och för statens del har spelet på hästar i Sverige varit rena rama guldgruvan. Sedan 1998 har staten dragit in miljardbelopp varje år i skatteintäkter.

När totalisatorn återinfördes 1923 handlade det inte i första hand om att dra in skattekronor till staten utan att avkastningen till staten skulle återföras till hästavelns främjande. Sådana tankar är sedan länge bortblåsta…

Detta hindrar oss inte från att hylla dagens 100-åring – totalisatorn!