Fokustema
Krönika
Läs senare

Export eller avel för toppston?

Miljonjakt som tre- och fyraåringar - matlappsjägare året därpå.
För de främsta stona som krigar i årgångsloppen är förtjänstmöjligheterna som femåringar försvinnande få, men ingen tycks egentligen bry sig.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Nej, det är ingen hejdundrande nyhet jag presenterar. Såhär har det sett ut länge och just nu finner jag ingenting som tyder på någon ändring trots att det finns ett behov för det.

De ston som går in i femåringssäsongen med över en miljon på kontot (åtta av de tolv som startade i Derbystoet har tjänat så mycket) kommer ha försvinnande få förtjänstmöjligheter under den för stona så tuffa femåringssäsongen.

Jag poängterar just stona för det är uppenbarligen något annat för dem. I alla fall tycks travtränarna bära på den åsikten för detta år har det visat sig att antalet femåringslopp för ”pojkar” har varit alldeles för många kontra vad det funnits underlag för. Flera tränare har valt andra uppgifter för femåringarna och inte alls varit rädda för att matcha dem inom STL.

För stona däremot är det tuffare att kliva in i silverdivisionen eller möta stoeliten. Idag är bryggan minimal och antalet renodlade femåringslopp för damerna där det är sexsiffrigt förstapris går att räkna på en hand.
Därtill stannar förstaprisen på en nivå mellan 100.000-300.000 kronor. Vi pratar alltså samma nivåer i runda slängar som de till exempel tävlar om i Breeders Crown-semifinalerna där vinnarna tar hem 200.000 kronor.

SM för femåriga ston?

De som nu sitter med ett bra, fyraårigt sto har egentligen tre val att göra inför nästkommande säsong.

  1. Bedöma att hästen kommer stå sig mot stoeliten eller helt enkelt kalkylera med betydligt mindre framgångar.
  2. Exportera hästen till USA (likt Pasithea Face eller Darling Mearas, även om den sistnämnde gick över som sexåring) där det finns penningstinna stolopp eller exportera hästen till Frankrike där det finns förtjänstmöjlighet Om man inte slutat bland de tre främsta i Grupp I-lopp under år 2019.
  3. Att ta sitt sto till avelsboxen.

Vill man göra något åt detta från centralt håll så går det att få till stånd en anständig förändring och förbättring med (i det stora hela) ganska små medel.

Under Axevallas trippeltrav skulle man kunna anordna ett Svenskt Mästerskap för femåriga ston med 400.000 kronor till vinnaren. Det skulle samtidigt kunna fungera som ett lopp där vinnaren är direktkvalificerad för Jubileumspokalen om nu hästens tränare hellre väljer en sådan väg än att starta mot de Europas bästa ston samma tävlingsdag i European Championship for Mares.

”Inte orimligt som åtgärd”

Utöver det skulle det passa ypperligt att lägga in ett penningstint femåringslopp för ston under Färjestadtravets Unionstrav helgen innan Kriteriet. Det skulle då placeras tre veckor före Svenskt Mästerskap för ston och ligga helt rätt i tiden inför den stora uppgiften.

Skulle loppet på Färjestad hamna på 300.000 kronor till vinnaren skulle vi prata en total kostnad för de här två loppen på i runda slängar 1,5-1,6 miljoner kronor.

Skulle vi därtill addera ett femåringslopp för ston i slutet på november dit de 15 femåriga stona som tjänat mest pengar i Sverige under året (hästar på två eller tre volter) får göra upp om 200.000 kronor springer vi upp till två miljoner på årsbasis.

Det känns väl inte orimligt i det stora hela som en åtgärd för att eventuellt få våra bästa damer att fortsätta tävlingskarriären även efter unghäståren?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Två Elitloppshästar visade upp sig

Solen sken, hästarna glänste och travsäsongen började på allvar.
Lika glädjande som det var att följa fredagens topptävlingar från Färjestad, lika ledsamt var det att konstatera faktum:
Corona-helvete blåser oss (delvis) på konfekten.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Jo, vi ska vara tacksamma att det över huvud taget går att köra trav. Det spelas som aldrig förr och travbranschen håller sig ovanför vattenytan på ett sätt som långt ifrån alla sporter lyckas göra just nu, men…

Det är ändå ledsamt. Det är ledsamt att sitta hemma och tänka på hur den där känslan av att besöka Färjestad denna långfredag brukar kännas. För mig är det den riktiga uppstarten på travsäsongen. En tävlingsdag som gör att vi går från att analysera om medelmåttor ska tävla med jänkarvagn för första gången till att faktiskt analysera travhästar av högsta klass.

Det är dagen då spelet är sekundärt och rätt vinnare av ”Prinsloppet” kan göra att Elitloppstugget bubblar igång så pass att det vägrar lägga sig en dag innan den sista söndagen i maj.

Nu? Jo då, intrycket på ettan och tvåan i mål gick inte av för hackor. Missle Hill (e. Muscle Hill) såg ut att vilja krypa ur selen hela tävlingsdagen och kanske allra mest under själva loppet.

De 1.10,5a/1.640 meter han nu kom hem på kändes som det långsammaste Örjan Kihlström kunde köra utan att dra luften ur hästen och det joggade Missle Hill. Joggade.

Zarenne Fas (e. Varenne) avslutade strålande från tredje utvändigt till andraplatsen och det råder ingen tvivel om att såväl Daniel Redén som Jerry Riordan har Elitloppsaktuella hästar i denna duo.

Stark (& snabb!) Tabasco

Redén vann även femåringsloppet för ston, Folke Hjalmarssons Minneslopp. Vivacious Allie (e. Muscle Hill) höll sin halva längd från ledningen i vad som faktiskt var ett ganska ljummet loppet.

Övervintrat väl har även Ganga Bae (e. Muscle Hill) gjort. Det intrycket lämnade hon redan i årsdebuten och Stefan Melanders ögonsten såg ut att tagit det loppet på helt rätt sätt. Mascate Match (e. Muscle Mass) var stor i nederlaget på utsidan (hur trött kommer hon vara på dödspositionen inom de närmsta sex månaderna?), men den halva längd Ganga Bae vann med var faktiskt säkrare än den såg ut.

”Han tävlar alltjämt bara på 70 procent av sin kapacitet”.

Stefan Granlund har upprepat det mantrat likt en papegoja när det kommit till Tabasco C.D. (e. Wishing Stone) under hela treåringssäsongen och tusan vet om han inte har rätt.

Nu flög hästen fram till seger i årsdebuten rattad av sonen Joakim och de Kungapokals- och derbydrömmar som Stefan Granlund länge uttryckt är på intet vis utopiska.

Vinner Guldstoet?

Forever Melon (e. Infinitiv) visade fin löpskalle då han kontrade ut en i slutskedet lätt rullig Hector Sisu (e. Zola Boko) i Breeders Crown-loppet för treåriga pojkar.

Tveklöst två fina hästar, men om de är kulltoppar även i höst står skrivet i stjärnorna. Inte för att intrycken sade något annat, men det är väldigt lätt att ryckas med tidigt på säsongen och bli historielös. Det är inte alltid treåringarna som dominerar på höstkanten glänst lika mycket i mars eller april, det vet vi sedan gammalt.

Damernas klass såg Clockwork (e. Zola Boko) som vinnare. Ulf Erikssons styrning såg ut att ha en omöjlig uppgift framför sig då hon skulle börja plocka längder på ledarinnan Florist (e. Wellino Boko) inför slutvarvet, men visade otroligt tuffa takter då hon gick runt hela fältet.

Joakim Elfving hade sin första klassiska årgångsfinalist under fjolåret då Lyx Håleryd (e. Scarlet Knight) kvalade in till Stochampionatet. Första söndagen i juni avgörs Guldstoet på samma bana för treåriga ston och som Clockwork ser ut kan hon mycket väl ge Elfving hans första klassiska seger i det loppet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ingen vanlig vinnare

AXVALL. – En fantastisk känsla, jublade Jan Gustavsson efter att Leonas Sami ordnat hans första V75-seger.
Nästan lika fantastiskt kändes det för alla runt omkring.
Utan vinnare som dessa är all charm som bortblåst i svensk travsport.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Nej, det är inget fel med att vara duktig, bedriva en träningsrörelse med hundra hästar i träning eller vara catchdriver och vinna hundratals lopp år efter år.

Men!

Det blir monotomt med samma vinnare vecka in och vecka ut. Känslan är ju att allt färre amatörer gör sig gällande i de stora sammanhangen, men desto roligare när de tar för sig.
Jan Gustavsson var genuint glad, men ändå samlad efter att Leonas Sami (e. Triton Sund) gått en häftig långspurt till vinst i klass I-försöket. Vid andraplatsen i just V75-sammanhang under uppesittarkvällen visade hästen att han duger i sådana här sammanhang och nu kom också första V75-segern.
– Det här är den första V75-segern för oss som tränare och ägare. Jag hade på känn att det skulle gå bra idag eftersom hästen inte gått sig trött i någon av de två senaste segerloppen och det här är en fantastisk känsla, sade Jan Gustavsson.

***

Det var säkert en och annan som rynkade på pannan när Isac Lindberg tog dödspositionen med Ace To Play (e. Infintif) istället för att fortsätta i rygg på favoriten Brandy Flame (e. Muscle Mass). Lindberg hade dock fog för sitt upplägg då Ace To Play hade grepp om Brandy Flame när denne svarade med galopp 150 meter före mål, men likväl fick han se sig snöpligt besegrad i sista stegen.
Kevin Oscarsson dök upp med Dick Robertssons Martin Tooma (e. Dream Vacation) vars kurva pekar spikrakt uppåt.
– Och vi har precis börjat med rycktussar. Vi har kvar att köra barfota och med jänkarvagn. Det här kommer bli riktigt bra i år, sade Halmstadtränaren.

***

Peter Untersteiner bevisade ännu en gång att han är fenomenal på att få hästarna att öppna snabbt i voltstart. Velegance (e. Scarlet Knight) forcerades till tät efter första kurvan trots tillägg och höll därefter stången i Diamantstoförsöket.

***

Gareth Boko (e. Make it Happen) är tillbaka på allvar. Efter Guldvinsten i Kalmar i mitten av januari följde han nu upp med en ny guldtriumf efter att Marc Elias kört rena drömloppet. Från fjärde utvändigt flyttades hästen fram perfekt i rygg på slutrundan varpå han blåste ner Antonio Trot (e. Orlando Vici) över spurtrakan.
– När han vann i Kalmar gjorde han det från dödens, men idag visade han snabbheten. Hästen har allt och det är det som gör honom till en fantastisk individ. Hästen övertygar gång på gång och det gör honom speciell, sade Elias.

***

Hannu Korpis Grainfield Aiden är ett unikum. Vecka in och vecka ut klarar han av att starta och blir till och med bättre och bättre för varje gång! Nu vann han Silverdivisionen från dödspositionen i lag med Mika Forss på ett mäkta övertygande vis.

***

Flera favoriter måste ha ansetts underpresterat denna tävlingsdag. Carlos Ken (e. Ken Warkentin) såg ut att bromsa när det drog ihop sig på allvar medan Zenzero Jet (e. Pine Chip) och Viola Grif (e. Algiers Hall) aldrig vara nära i sina respektive lopp även om den sistnämnda slutade trea.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Derbypotential

Fyra månaders frånvaro, men noll procents ringrost.
Jörgen Westholms Strong Heartbeat (e. Maharajah) dansade undan på så pass lätta fötter att han tveklöst känns som ett derbyobjekt.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Jörgen Westholm fick en plats i V75 Champions kvart över elva i söndags när Björn Goop lämnade återbud. Den chansen bestämde han sig för att ta efter att ögnat igenom propositionshäftet och konstaterat att det fanns utrymme för att ge sig iväg med tre egentränade hästar.

Bland dem fanns Strong Heartbeat som övertygade så stort i somras vid fyra raka segrar, men som gick lottlös i Kriteriekvalet. Därefter avslutades säsongen, men av comebackintrycket att döma har vintern (om det nu varit någon vinter?) flutit på alldeles ypperligt.

Det blev ingen gigantisk prövning efter att Strong Heartbeat släppts till täten, men sättet han gick undan på över upploppet var minst sagt nöjsamt. Okört!
– Siktet var inställt mot Margaretas tidiga unghästserie nästa lördag. Ägarna frågade mig vad som hände om han vann det här loppet idag varpå jag fick säga att han helt enkelt gick ur det loppet då, men jag såg det som ett trevligt lyxproblem. Hästen var jättebra i somras, men blev sedan sjuk. Det känns som att hästen har kvalitéer; den här ska vi ha kul med, sade Westholm.

Av bara farten vann han även med Remarkable Feet (e. Andover Hall) som fick gratisledning i första kurvan och höll stången gentemot Tiger Marke (e. Quaker Jet).

Därmed hade Westholm ett hyggligt slagläge inför sista avdelningen. Där satt han upp bakom 40-oddsaren Shutter Island (e. Intoxicated) och stod för en styrning som verkligen stärkte upp att han förtjänade det som nu blev slutsegern i V75 Champions. Green Mamba (e. Algiers Hall) var helt ensam på banan och kunde vinna trots galopp, men där bakom spurtade Westholm in till andraplatsen med minsta möjliga marginal efter en hundraprocentig styrning.
– Jag fick frågan kvart över elva i söndags när jag stod på stallbacken i Paris. Jag kollade om jag kunde starta några egna hästar och hittade tre lämpliga lopp. Då tog jag beslut att ställa upp; nu måste jag vara med kände jag, sade Westholm.

Noll kittlande

Även om det var uppiggande att just Westholm vann som dessutom körde egentränade hästar till vinst så känns kuskmatcher noll procents kittlande 2020 då man dagligen kan se alla de här kuskarna köra mot varandra. Numera känns det nära nog som att det är samma kuskar som kör alla lopp hela tiden och dessutom kan vi bevittna det hela ständigt med alla sändningar som sker.
Dessutom var flera av loppen riktigt lågklassiga trots att det handlade om 150.000 kronor i förstapris. Faktum var att det fanns en hel del hästar med ”P 21-poäng” i listorna.

Stoloppet (V75-2) var nog det sämsta av alla, men ingen skugga ska falla över vinnaren Super Sarah (e. Brad de Veluwe). Svante Båths enögda sto fick ett tungt lopp, men jagade ifatt ledarinnan Catwalk Ima (e. Maharajah) kort före mål.

Första årssegern

Att Magnus Teien Gundersen är en stor kusktalang är sannerligen ingen nyhet, men nu blev det ytterligare bekräftat då han fick Trö Hera (e. Järvsöfaks) så pass motiverad att hon sprang förbi Grislefaksen G.L. (e. Järvösfaks) över upploppet. Det stod 30 gånger pengarna på oddstavlan vilket också stärker upp kuskinsatsen.

Talangfull är även Anders Eriksson. 29-åringen hade en närmast överlägsen häst i V75 Lärlingschampion då han vann med Zenzero Jet (e. Pine Chip) efter en monumental styrkeuppvisning.
Segern var Erikssons första för året och nu börjar jakten för att nå de 32 triumfer han kom upp till under 2019.

Petri Puros Burning Man (e. S.J.’s Caviar) gjorde sin plikt som V75-omgångens största favorit i lag med Örjan Kihlström, men tycks vara en bit från höstens storform. Nu räddades han mer eller mindre av mållinjen då Vagabond Bi (e. Varenne) sköt till ettrigt längs open stretch.