Fokustema
Krönika
Läs senare

Flytta Guld – till onsdagar

Det är mycket surr om att de tunt beklädda gulddivisionerna med svag bredd är ett problem för V75-spelet vintertid.
Kanske är det lika bra att ta bort dem helt från lördagarna?
Av
Emil Persson
Hade Emil Persson fått bestämma hade Lionel tävlat i onsdags istället för i morgon. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport
Hade Emil Persson fått bestämma hade Lionel tävlat i onsdags istället för i morgon. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport

Gulddivisionen vintertid har alltid varit ett ”problem” så långt tillbaka som jag kan minnas. Ett problem så till vida att det antingen varit få deltagare eller så har bredden varit så svag att blott ett fåtal (två-tre, max) hästar har känts som rimliga segerkandidater.

För tant Agda och Harry Boy-spelarna är det helt ointressant och på intet vis något som kväver spelsuget, men för de – låt oss kalla det för mer seriösa – spelarna så anses det vara nattsvart. Risken att utdelningen blir låg ökar fullt naturligt och kan bidra till att vissa väljer att stå över spel helt.

Hur ska vi göra då? Snabbloppshästarna måste väl få tävla de också om bra pengar? Självklart ska de kunna göra det, men jag tycker det är fel att de som i morgon ska placeras inom lördagens V4-spel, innan V75:an tar vid. Det går att argumentera för att de loppen likväl tv-sänds och uppmärksammas, men det blir inte alls på samma sätt som om de ligger i huvudspelformen.

Inte sällan höjs röster för att guldhästarna ska få jaga från tillägg på till exempel klass I eller bronshästar, men är det verkligen rätt väg att gå? Att runda fält i dagens travsport är allt annat än enkelt och inte alltid så motiverande för en åttaåring som sprungit på sig fem miljoner och med rätta börjar bli lite bekväm.
Skulle det inte bara riskera att ytterligare tiotalet guldhästar exporteras till Finland varje år?

Onsdagshästar

Nej, fortsätt med gulddivisionen lika frekvent som nu, men skicka ut försöksloppen på onsdagarna istället och låt dem finnas med inom V86-spelet. Det oändliga V86-spelet avskräcks inte av några megalampor mellan varven, det är svårt nog ändå och samtidigt får våra ”vinterguldstjärnor” plats i rampljuset utan att det ska behöva störa något.

Kanske kan det rentav ge V86-omsättningen en boost? För den som står i valet och kvalet om den ska attackera onsdagsomgången kanske det känns tryggt att börja med att luta sig mot en Nadal Broline, On Track Piraten eller Lionel i V86-inledningen?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Hur tänker sportcheferna?

Det körs inte för lite lopp för hästarna i högsta klassen i Sverige under juli.
Den saken är säker.
Av
Emil Persson

Nej, jag undrar faktiskt hur snabblopparna ska räcka till och hur sportcheferna på landets travbanor har resonerat. Något gemensamt ansvar för att få en bra balans och skapa en faktiskt möjlighet att fylla upp loppen tycks inte existera över huvud taget.

Låt oss punkta upp samtliga lopp för hästar av ”guldkaraktär” under juli. Här inkluderar jag även de öppna femåringsloppen (även stoloppen) samt rena stoeliter för det är trots allt hästar som kan matchas i snabbloppsklasserna om de aktiva så önskar. Jag exkluderar dock stayerlopp och andra voltstartslopp där hästar från högsta klassen då dessa lopp ofta lockar en annan typ av häst än den ”klassiska snabblopparen”.

Datum / bana / lopptyp / distans / förstapris / (antal deltagare i fjol)

  • 3 juli Lindesberg – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (9)
  • 4 juli Halmstad – Stoeliten – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (6)
  • 5 juli Arvika – Öppen klass – 1.700 meter autostart – 70.000 kr (7)
  • 5 juli Lycksele – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 30.000 kr (9)
  • 6 juli Halmstad – Gulddivisionen – 2.140 meter autostart – 200.000 kr (7)
  • 6 juli Halmstad – 5-åringslopp – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (9, men då enbart 5-åriga ston)
  • 8 juli Rättvik – 5-åringslopp – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (5)
  • 10 juli Visby – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 150.000 kr (7)
  • 13 juli Årjäng – Årjängs Stora Sprinterlopp – 1.640 meter autostart – 600.000 kr (10)
  • 15 juli Halmstad – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 150.000 kr (-)
  • 16 juli Jägersro – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 75.000 kr (9)
  • 17 juli Eskilstuna – 5-åringslopp – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (6)
  • 17 juli Eskilstuna – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (10)
  • 18 juli Bergsåker – Öppen klass – 2.640 meter autostart – 100.000 kr (8)
  • 20 juli Axevalla – Gulddivisionen – 2.640 meter autostart – 200.000 kr (11)
  • 21 juli Axevalla – Stoeliten – 2.140 meter autostart – 125.000 kr (7)
  • 25 juli Boden – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 50.000 kr (-)
  • 27 juli Hagmyren – Gulddivisionen – 1.640 meter autostart – 200.000 kr (12)
  • 30 juli – Jägersro – Hugo Åbergs Memorial – 1.609 meter autostart – 1.609.000 kr (10)
  • 30 juli – Jägersro – Stoeliten – 1.640 meter autostart – 200.000 kr (9)
  • 30 juli – Jägersro – Stängt vid 2,5 miljon – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (10)
  • 31 juli – Mantorp – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (10)

Som synes ovan var det tunt i flertalet av loppen redan i fjol, men antalet banor som gjort korrigerar är försvinnande få. Halmstads Jan-Olof Molin ska ha ros för att han stöpt upp femåringsloppet till ett öppet femåringslopp istället för ett rent stolopp, men en stor portion ris för att ha skrivit ut ”Jubileumsloppet” måndag den 15 juli för snabbloppsklassen.
Vi pratar alltså kvällen före Jägersros ständigt återkommande ”Åbergs-test” som nu sannolikt konkurreras ut brutalt då Halmstad erbjuder det dubbla förstapriset!

Axevalla har lagt ner sitt femåringslopp under trippeltravet. Nytillträdde sportchefen Lars Ågren har gjort en ordentlig översyn av den helgens samtliga lopp och inte varit nöjd med varken bredden eller topparna rent historiskt i det loppet och istället stöpt om det till ett B-tränarlopp med feta prispengar. Lovvärt för att maximera startdeltagande, bredden och spelet då ett lopp som uppskattningsvis lockat sex-sju (åtta?) hästar nu istället kommer ha 15 hästar.

Utöver ovanstående lista tillkommer även storlopp i våra grannländer som lockar deltagare från högsta klassen såsom S:T Michel-loppet, Ulf Thoresen International och Harald Lunds Minneslopp.

Nej, hästarna räcker inte till. Även denna sommar kommer det köras mängder av lopp med feta prischeckar där deltagandeantalet är försvinnande lågt, underhållningsvärdet (”första varvet passerades där på 1.16,3…”) blir kraftigt begränsat och spelsiffrorna kan påverkas negativt för att spelstimulansen med små fält blir mindre.

Kommer det över huvud taget ses och hanteras som ett problem av ST eller kommer vi även år 2020 får se trötta sportchefer kopiera föregående års propositioner?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Allt blir bättre med Kolgjini i form

Björn Karlssons lycka efter Elitkampen
Gasglada italienare.
Och så hur fruktansvärt mycket roligare travsporten blir när familjen Kolgjini sätter avtryck.
Det är några av de saker jag tar med mig från söndagens ramlopp på Solvalla.
Av
Emil Persson

Jag vill inte säga att det var en uppgiven Björn Karlsson jag intervjuade i söndagskväll, men att få spår nio med Tangen Haap i Elitkampen var inte vad han hade hoppats på.

Karlsson hade efter en stunds funderande ett drömscenario hur det likväl skulle kunna tänkas lösa sig och resultera i vettiga prispengar i slutänden, men någon seger trodde han inte på där och då.
Bra löste det sig också även om han hamnade ett snäpp längre bak än han hade hoppats på. Nu var det kanske det som var avgörande för luckan uppenbarade sig utåt i helt rätt skede varpå Tangen Haap exploderade.

Rekordhöga 500.000 kronor var betalningen i Elitkampen och publiken fick den hjälte att omfamna i Månprinsens frånvaro.

***

Många har spekulerat i att Alessandro Gocciadoro skulle buas ut av Elitloppspubliken efter ”Lotteriagate”, men så blev inte fallet. Måhända var reaktionerna lite svala vid hans två besök i vinnarcirkeln, men publiken uppträdde värdigt.

Och italienaren och hans gäng med Rene’ Legati och Federico Esposito som kuskar på några övriga hästar satte verkligen färg på loppen. Breeders Course-finalen, Fyraåringseliten för ston och Lärlingseliten hade samtliga kunnat vara lopp där man varvat på mellan 1.13-1.15 om inte italienarna satt fart på respektive lopp.

Axl Rose föll på eget grepp, Zalie Gar höll (som hon ser ut!) innan Visa As föll på eget grepp likaså, men utan dessa ekipage i loppen hade det lätt kunnat se ut som en vanlig tisdagskväll på Solvalla.

***

För mig har alltid travsporten varit som roligast när Kolgjini-stallet har riktigt bra hästar och stallet är i form. De sätter tonen före loppen, under loppen och efter loppen på ett sätt som få andra svenska tränare och kuskar kan göra.

Adrian Kolgjinis Sashay My Way var patenterad sättning i Treåringseliten för ston och jag älskar att Lutfi Kolgjini tog striden med Upset Face i. Breeders Course-finalen även om det inte höll denna gång. Mer sånt!

***

På tal om Breeders Course-finalen. Johan Untersteiner är otrolgit pålitlig i de stora loppen och når allt som oftast maxutdelning med sina styrningar, oavsett om de är hårt betrodda eller närmast ospelade.
Jerry Riordan valde skorycket i rätt ögonblick med Aetos Kronos (e. Bold Eagle) som var bortglömd trots tredjeplatsen i fjolårets final av Uppfödningsloppet. Att han plötsligt stod mycket bättre till från bricka tolv med två strykningar i loppet gick förbi många.

***

Jag såg inte det nya upplägget av invigningen med egan ögon, men har bara hört glada tillrop. Fräscht att Solvalla förnyar sig trots att det gamla upplägget fungerat bra, men kanske gått lite i stå.

***

Förmiddagsloppen! Låt oss aldrig, aldrig, aldrig mer behöva ta del av dessa. Jag är övertygad om att i princip alla i publiken tyckte det var skönt med det senarelagda insläppet och att showen började först i och med ”riktiga förstaloppet” vid lunchtid.
Där tog Solvalla kommandot om sin egen tävlingsdag och lät sig inte styras av ATG. Mer sånt från banorna i den utsträckning det är möjligt, tack.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Hälsinglands Coktail Jet

Spårtorsk. För långt fram. För bra hästar att jaga ikapp.
Nej, det skulle inte kunna gå vägen för Queer Fish, men det gjorde det.
Hälsingland har fått en egen Coktail Jet.
Av
Emil Persson

Efter strykningen i Orebro I’ntnl tre veckor tidigare och från ett sjundespår i försöket så tillmätte jag Queer Fish (e. Varenne) noll möjligheter i Sweden Cup. Noll.

Möjligen, möjligen skulle han kunna greja en finalplats med maxklaff och ditt och datt, men det blev så mycket mer än så. Magnus Träff hade satt sin häst i ett ruskigt slag i helt rätt ögonblick.
Efter att spurtat in som trea i försöket kändes möjligheten begränsad från bricka sju bakom bilen. Det som möjligen kunde blivit en femteplats á 30.000 kronor blev istället en seger och 600.000 kronor in.

Magnus Träff plockade bort bakskorna i finalen där Ulf Eriksson värderade helt rätt. Efter att inlett invändigt skiftade han spår i slutkurvan och kände att han hade så pass mycket kraft i Queer Fish att det var dags att lossa stora kanonen.

Och den lät. Högt. In mot upploppet kunde det omöjligen gå att jaga ikapp till seger, men Queer Fish flög lågt och knäppte urtappre Chief Orlando steget före mål via 1.07,5 sista 400 meterna.

Att en tioåring kan presenteras i ett sådant skick är magnifikt och nu behöver inte Magnus Träff bekymra sig om att fjolårets tråkighet ska upprepa sig. Det var ju då hans häst och Balfour blev utplockade ur Jämtlands Stora Pris till förmån för Volstead och Love Matters, trots mer startpoäng.
Det scenariot kommer inte upprepa sig i år om han nu gör ett nytt försök i Östersund eller om han hellre inväntar Boden veckan därpå.

***

Slutvarvet i Harper Hanovers lopp skojar man inte bort. Handsome Brad lägger alltså en speed på 1.07 mellan 800-300 kvar med delar i fjärdespår så det var inte underligt att det blev stumt sista 100 meterna.

För vinnaren Eelis löste det sig perfekt då Tapio Perttunen skiftade spår med Cyrius d’Ariane som var kall steget senare, men ingen skugga ska falla över vinnaren. Han sprang med en fart över spurtrakan som gjorde att han var väl värd den där luckan.

En som inte kom lika rätt på loppet var Jos Verbeeck som blev kvar mellan hästar över sista bortre långsidan och tillsynes körde upp i vagn in mot slutkurvan.
Till råga på allt fick han en bot på 9.000 kronor för halvspårskörning mellan 1.200-800 kvar…

***

Björn Goop har en världsstjärna i varande i Mellby Free, har du förstått det? Jaså. drar du så stora växlar av att hon ställde ner några gamla märrar efter rena drömloppet i andra utvändigt, kanske du tänker och ja, jag gör faktiskt det.
Sättet hon sög tag i bettet på direkt när Björn Goop gav henne marschorder var… ja, minst sagt bestämt och denna dag tävlade inte ens Mellby Free med (vad jag uppfattar det som är) maxbalans utan bara barfota bak.
Så länge Björn Goop kan undvika dödspositionen med Mellby Free kommer hon tjäna grova pengar oavsett vad hon är möter för motstånd och det ska bli mycket spännande att se vart hon gör sin nästa start.
Gissningsvis ligger fortsatt matchning mot damer nära till hands och en utflykt till Oslo söndag den 9 juni för start i stoeliten känns sannolik.

***

Rick Ebbinge som vann lördagens etapp i World Driving Championship hävdar sig i alla sammanhang, jag lovar. Skulle han bestämma sig för att ta pick och pack och flytta till Sverige skulle han slå sig in i den yppersta catchdrivereliten på nolltid, så vass är han som kusk.

***

Mängder av galopper var det in i första kurvan tävlingsdagen igenom, men nog har vi väl sett det förut när det varit stora pengar på spel? Det laddas friskt för position från alla händer med hästar som inte alltför längesen gått stentuffa lopp. Att det då blir för mycket eller kan finnas krämpor hos en och annan tycker jag förefaller logiskt.

***

Medan Sweden Cup-försöken var rätt så sömniga blev det fullt ös i STL-finalerna (är jag ensam i Sverige att skriva STL?). Såväl klass II, I som brons- och silverfinalen vanns på 1.11-tider (silver långsammast på 1.11,8!) och det var möjligt att hämta längder bakifrån.
Det här med att ta steg upp i nya klasser känns inte längre som en lika stor sak som det kunde vara förr om åren utan är man en häst som duger i STL-sammanhang så gör man det nästan oavsett vilken klass man tävlar i just för stund.

***

Alessandro Gocciadoro hade inte samma uppvisning under lördagen som han hade ifjol, men det kan väl ingen heller förväntat sig på förhand? Två andraplatser blev det inom V75 med Peace of Mind och Vincero’ Går vilka båda gjorde vad man kan förvänta sig. I evakueringsloppet slog Zaire Wise As till med svenskt rekord då han jagade ifatt Start McMillan och kom hem på 1.10,9a/2.140 meter, nytt svenskt rekord för fyraåriga utländska hingstar/valacker.
Räkna med att den hästen blir kvar i Sverige för han står alltjämt småbilligt inne i klass I…