Fokustema
Krönika
Läs senare

Gör det omöjliga möjligt?

Går det att vinna Prix d’Amérique med drygt tre månaders tävlingsuppehåll?
Det är något att fundera över när Daniel Redén väl offentliggör om han ska starta Don Fanucci Zet i världens största löpning för äldre travare.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Don Fanucci Zet och Örjan Kihlström vid segern i Hugo Åbergs Memorial. Foto Mikael Rosenquist/MiRo Media
Don Fanucci Zet och Örjan Kihlström vid segern i Hugo Åbergs Memorial. Foto Mikael Rosenquist/MiRo Media
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Don Fanucci Zet gjorde sitt senaste framträdande i Svenskt Mästerskap den 8 oktober på Åby och där slutade han trea bakom Brother Bill och Unico Broline. Efter det datumet har inte Daniel Redéns stjärna synts på tävlingsbanan efter sitt starka fjolår med vinster i såväl Hugo Åbergs Memorial som Norrbottens Stora Pris och försök i Elitloppet.

Tar Daniel Redén sikte på Prix d’Amérique? Foto: Adam Ström/stalltz.se

Tre månader och 21 dagar senare ska han förmodligen åka till Paris och försöka vinna Prix d’Amérique på Vincennes.

En omöjlig uppgift? Kanske det! Men Daniel Redén har lyckats med extremt svåra uppdrag tidigare.

När Propulsion var först i Elitloppet hade hästen haft ett tävlingsuppehåll på fyra månader och fem dagar. Att Propulsion diskades i efterhand är en helt annan och trist historia, men Daniel Redén har gått i mål med ”omöjliga” uppdrag tidigare. Lyckas han göra det igen?

Svaret får vi den 29 januari på Vincennes – om han nu väljer att starta Don Fanucci Zet i Prix d’Amérique?

***

Fotnot: idag finns varken Don Fanucci Zet – och inte heller Honey Mearas – upptagna på anmälningslistan till Prix d’Amérique. Det finns gott om tid att anmäla för Daniel Redén. Den 23 januari klockan 09.00 går anmälningstiden ut till loppet.

Idag på förmiddagen står 28 hästar inskrivna till Prix d’Amérique.
Fokustema
Krönika
Läs senare

Helens bragd på Vincennes

I år är det 30 år sedan den stora bragden på Vincennes.
Ina Scot och Helen Ann Johansson vann Prix d’Amérique och stoet blev inte bara Sveriges nya drottning utan hela travvärldens.
Och i Sverige gratulerade statsministern till den historiska triumfen.
Av
Claes Freidenvall
Helen Ann Johansson efter segern med Ina Scot i Prix d'Amérique 1995. Faksimil: ”Le Trotteur Francais”
Helen Ann Johansson efter segern med Ina Scot i Prix d'Amérique 1995. Faksimil: ”Le Trotteur Francais”

På många sätt var 1995 ett omvälvande år. Sverige gick med i EU, det blev tillåtet för homosexuella att ingå partnerskap, i Röstånga sålde Harry Franzén vin i en ICA-butik och norska Orkla-koncernen köpte Kalles Kaviar.
För travsporten var Helen Ann Johansson det stora namnet efter som inte bara första kvinnliga deltagaren utan också den första kvinnan som styrde en häst till vinst i Prix d’Amérique i lejonkulan på Vincennes.

Helen Ann Johansson bröt den stora manliga dominansen i löpningens historia. Loppet hade körts sedan 1920 och ingen kvinna hade fått sätta sin fot i loppet förrän Helen Ann Johansson. Ryskan Maria Burdova försökte köra Apex Hanover både 1965 och 1966, men det franska travförbundet sade bestämt nej.

Att kvinnorna har haft svårt att få tävla mot manliga kuskar har tagit många olika skepnader och det går att läsa om i en tidigare krönika i Sulkysport under rubriken ”Hemmets härskarinnor tar över travbanorna.”

Tränaren Kjell P Dahlström lät Helen Johansson ersätta honom i sulkyn, eller som han uttryckte saken: ”att Helen mot en 34 kilo tyngre Kjell P kunde få en avgörande betydelse på Vincennes krävande bana.”

Helen Ann Johansson hade aldrig tävlat på Vincennes och inte heller varit i Frankrike när hon satte sig i sulkyn på Vincennes söndagen den 31 januari 1995. Det var en chansning som gick hem från Kjell P:s sida och Helen Ann Johansson brydde sig inte om att hon mötte några av världens främsta körsvenner. När mållinjen passerades var hon och Ina Scot en vinnare av världens största löpning för äldre travare.

Ytterst i banan spurtar Ina Scot till vinst för Helen Ann Johansson. Foto: Trot Information

Dagen efter Prix d’Amérique-segern togs hon emot på Arlanda av ett stort pressuppbåd och även ”vanligt” folk som ville gratulera Helen Ann Johansson. Sveriges vice statsminister och jämställdhetsminister Mona Sahlin mötte upp på Solvalla och där fick Helen en rejäl grattiskram.

Från statsminister Ingvar Carlsson och idrottsminister Marita Ulvskog kom ett telegram:

”Grattis till en fantastisk prestation!”

Däremot fick aldrig Helen Ann Johansson Svenska Dagbladets bragdguld utan det gick till golfspelaren Annika Sörenstam. Inget att säga om egentligen, men där rök nog travsportens chans att komma med i sportens verkliga finrum.

”1995 var året då Annika Sörenstam vann Svenska Dagbladets bragdmedalj och golfen blev en idrott bland idrotter”, stod det att läsa i Svensk Golf efter den fina utmärkelsen.

Svensk Golfs omslag 1996 efter Annika Sörenstam tilldelats bragdguldet.

Så hade nog också Svensk Travsport kunnat uttrycka saken om medaljen hamnat hos Helen Ann Johansson.

Många trodde/hoppades (stryks det som önskas) att Helen Ann Johansson skulle öppna upp för kvinnliga kuskar efter bragden i Paris, men faktum är att bara en tjej – Catarina Lundström – varit med efteråt och det är 22 år sedan Com Hector slutade oplacerad.

På söndag avgörs Prix d’Amérique igen utan någon kvinna i sulkyn…men Helen Ann Johansson har för alltid en plats i travhistorien.

Fokustema
Krönika
Läs senare

En riktig 100-oddsare

Det är svårt att ta in…
I september 2023 vann Erik Adielsson Svenskt Travderby med Joviality.
499 dagar senare sätter han punkt för en framgångsrik karriär på världens travbanor.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Erik Adielsson har kört sitt sista lopp. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Erik Adielsson har kört sitt sista lopp. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

I mina ögon är det en 100-oddsare att Erik Adielsson blir domarbas på Svensk Travsport! Jag trodde Erik var som klippt och skuren för televisionen när han väl skulle lägga sina tävlingshandskar på hyllan. Snabb i tanken, verbal och har alltid svar på tal. Dessa egenskaper lär han kunna dra nytta av som domarbas också. Fattas bara annat!

Erik Adielsson stoppar vid 5.523 segrar och bara sju svenska kuskar har vunnit fler lopp. Första vinsten tog Erik med Mirandas Pride på Jägersro den 29 december 1992 och Mr Shyguy blev hans sista vinnare den 4 december ifjol på Solvalla.

Fakta

Erik Adielsson

Född: 25 november 1974 i Hyby
Segrar: 5.523
Första segern: 29 december med Miranda Pride på Jägersro
Milstolpar: 1.000 segrar: Golan Tabac 17 juni 2001 i Lindesberg, 2.000: Pinekiller 3 mars 2005 på Solvalla, 3.000: Jean Dobel 1 oktober 2008 Solvalla, 4.000: Macho Look 23 mars 2013 på Jägersro, 5.000: Mellby Eye Catcher 19 juni 2019 på Solvalla.
Allsvensk kuskchampion: 2001, 2002, 2003
Banchampion: Jägersro 12, Halmstad 4, Kalmar 2, Solvalla 2, Vaggeryd 1
Årets Kusk: 2001, 2002, 2010
Invald i Hall of Fame: 2024
Kusk VM: tvåa 2003, 2005
Kusk-EM: trea 2002, 2004
Lärlings-EM: seger 1997, 1998

Expandera

Mellan dessa datum har det förstås hänt en och annan sak. Det är inte lätt att sammanfatta en karriär med så ofantligt många triumfer och dessutom med ett mäktigt galleri av stora segrar.

– De fyra Derbysegrarna är jag väldigt stolt över eftersom det är ett svårt lopp att vinna, säger Erik Adielsson.

Vem är då bäst av de hästar som han suttit upp bakom? Utan att tveka blir svaret den svartbrune hingsten Mack Lobell.

– Men Mack Lobell körde jag bara i träning och så hade det förstås varit roligt att få känna på Varenne. Men att göra en lista över alla bra hästar jag kört är inte enkelt och det är lätt att glömma bort någon i sammanhanget. Mitt svar blir lite tråkigt, säger Erik.

Mack Lobell – Erik Adielssons favorit. Foto: stalltz.se

Listan över stora segrar (se nedan!) är imponerande. Första storloppstriumfen tog han med pappa Hans Nilema Pearl i Fina Cup på Biri 1994 och då var Erik Adielsson inte ens fyllda 20 år. Året innan hade Erik amatörlicens och då vann han prestigefyllda K.G. Bertmarks Minneslopp med Hans Adielsson-tränade Beat the Time på hemmabanan Jägersro.

Erik Adielsson och Tommy Strandqvist efter Rival Damkaers seger i Grosser Preis von Bayern 1998.

Hans stora genombrott kom 1998 och det året vann Erik Adielsson inte bara Olympiatravet och Grosser Preis von Bayern med Rival Damkaer utan också dubbla triumfer i E3 med Tomas Malmqvist Montana Chill.

Förutom fyra segrar i Svenskt Travderby har också Erik Adielsson vunnit Svenskt Travkriterium, men däremot saknas en seger i Elitloppet.

– Klart att jag ville vinna det loppet också, men det blev i alla fall några andraplatser (Attraversiamo och Hail Mary, reds. anm.) och ett par försöksvinster. Men jag ligger inte sömnlös för det.

Det behöver inte Erik Adielsson göra heller när han tackar för sig vid 50 års ålder och skriver ett nytt kaptitel i sitt liv långtifrån det rampljuset han funnits i mer än tre decennier.

***

Yngre hästar i Sverige:

Namn – Lopp – År – Tränare

  • Montana Chill – Korta E3 (3 ston – 1998 – Tomas Malmqvist
  • Montana Chill – Långa E3 (3 ston) – 1998 – Tomas Malmqvist
  • Ezamble – Långa E3 (3 ston) – 2000 – Tommy Hanné
  • Miss Pilaar – Derbystoet (4 ston) – 2000 – Stig H Johansson
  • Sweet As Candy – Drottning Silvias Pokal – 2000 – Lars-Eric Magnusson
  • Volita du Ling – Stochampionatet – 2001 – Tommy Hanné
  • Electra Skift – Svenskt Trav-Oaks – 2005 – Stig H Johansson
  • Profit Ås – Sprintermästaren – 2005 – Kari Lähdekorpi
  • Lotuschic – Drottning Silvias Pokal – 2006 – Stig H Johansson
  • Artistic Ås – Långa E3 (3 h/v) – 2007 – Stig H Johansson
  • Naughty Nunu – Sprintermästaren – 2007 – Stig H Johansson
  • Bobtail – Breeders Crown (4 ston) – 2008 – Stig H Johansson
  • Bobtail – Derbystoet (4 ston) – 2008 – Stig H Johansson
  • Caddie Dream – Breeders Crown (3 ston) – 2008 – Stig H Johansson
  • Knockout Rose – Kungapokalen – 2009 – Stig H Johansson
  • Joke Face – Svenskt Travderby – 2010 – Lutfi Kolgjini
  • Sebastian K. – Kungapokalen – 2010 – Lutfi Kolgjini
  • Poochai – Kungapokalen – 2014 – Svante Båth
  • Conlight Ås – Svenskt Travderby – 2015 – Svante Båth
  • Coin Perdu – Uppfödningsloppet – 2016 – Svante Båth
  • Deimos Racing – Svenskt Travkriterium – 2016 – Svante Båth
  • Rhyme Broline – Breeders Crown (3 ston) – 2016 – Svante Båth
  • Candy la Marc – Svenskt Trav-Oaks – 2017 – Lars Marcussen
  • Calamara’s Girl – Korta E3 (3 ston) – 2017 – Svante Båth
  • Coin Perdu – Långa E3 (3 h/v) – 2017 – Svante Båth
  • Global Welcome – Uppfödningsloppet – 2017 – Svante Båth
  • Attraversiamo – Långa E3 (3 h/v) – 2018 – Svante Båth
  • Global Welcome – Breeders Crown (3 h/v) – 2018 – Svante Båth
  • No Matter – Korta E3 (ston) – 2018 – Svante Båth
  • Zeus Bi – Breeders Course (3 år) – 2018 – Fredrik Linder
  • Attraversiamo – Svenskt Travderby – 2019 – Svante Båth
  • Barbro Kronos – Långa E3 (3 ston) – 2020 – Svante Båth
  • Hennesy Am – Korta E3 (3 h/v) – 2020 – Kim Pedersen
  • Mellby Jinx – Breeders Course (2 år) – 2020 – Svante Båth
  • Joviality – Drottning Silvias Pokal – 2023 – Sabine Kagebrant
  • Joviality – Svenskt Travderby – 2023 – Sabine Kagebrant
  • Stens Rubin – Breeders Crown (3 h/v) – 2023 – Johan Untersteiner
  • Karaboudjan – Drottning Silvias Pokal – 2024 – Adrian Kolgjini
  • Crown – Sprintermästaren – 2024 – Daniel Redén

Äldre hästar i Sverige:

Namn – Lopp – År – Tränare

  • Rival Damkaer – Olympiatravet – 1998 – Tommy Strandqvist
  • Dumle Loss – Svenskt Mästerskap – 2005 – Joakim Wallin
  • Citation – Hugo Åbergs Memorial – 2006 – Stig H Johansson
  • Citation – Jubileumspokalen – 2007 – Stig H Johanssson
  • Digger Crown – Norrbottens Stora Pris – 2007 – Stig H Johansson
  • Nu Pagadi – Jubileumspokalen – 2010 – Stig H Johansson
  • Joke Face – Sundsvall Open Trot – 2011 – Lutfi Kolgjini
  • Lavec Kronos – Hugo Åbergs Memorial – 2011 – Lutfi Kolgjini
  • Quid Pro Quo – Sundsvall Open Trot – 2014 – Svante Båth
  • Indigious – Harper Hanovers lopp – 2015 – Stig H Johansson
  • Youana – EM (ston) – 2015 – Catharina Johansson
  • Anna Mix – EM (ston) – 2016 – Sofia Aronsson
  • Uza Josselyn – EM (ston) – 2019 – René Aebischer
  • Very Kronos – Svenskt Mästerskap – 2020 – Svante Båth
  • Miracle Tile – EM (ston) – 2021 – Kristian Malmin
  • Very Kronos – Sundsvall Open Trot – 2021 – Svante Båth
  • Very Kronos – Svenskt Mästerskap – 2021 – Svante Båth

Större segrar utomlands:

Namn – Lopp – År – Tränare

  • Nilema Pearl – Fina Cup – 1994 – Hans Adielsson
  • Louise Laukko – Citta di Montecatini – 1998 – Anders Lindqvist
  • Rival Damkaer – GP von Bayern – 1998 – Tommy Strandqvist
  • Brave Melody – Kosters Memorial – 2000 – Kari Lähdekorpi
  • Kennedy – Uppfödningsloppet (DK) – 2004 – Tomas Malmqvist
  • Dumle Loss – Prix Marcel Laurent – 2005 – Joakim Wallin
  • Le Reve – Orsi Mangelli Filly – 2005 – Maurizio Grosso
  • Mara Bourbon – Oslo Grand Prix – 2006 – Jean-Pierre Dubois
  • Victory Tilly – Fours Open – 2006 – Stig H Johansson
  • Nu Pagadi – GP von Deutschland – 2009 – Stig H Johansson
  • Nu Pagadi – Copenhagen Cup – 2010 – Stig H Johansson
  • Quid Pro Quo – Orsi Mangelli – 2012 – Svante Båth
  • Up-Date Hoss – Suur-Hollola-Ajo – 2012 – Stig H Johansson
  • On Track Piraten – Prix du Luxembourg – 2015 – Hans R Strömberg
  • Oasis Bi – Klosterskogen Grand Prix – 2017 – Stefan P Pettersson
  • Diamanten – Thoresen International – 2018 – Stig H Johansson
  • Kilimanjaro Face – Danskt Stokriterium – 2024 – Adrian Kolgjini
Fokustema
Krönika
Läs senare

Chans till åttonde Pd’A-triumfen

Farfarsfar vann Prix d’Amérique, det gjorde också pappa och i år har Thomas Levesque chansen att bli den tredje i familjen Levesque att vinna världens största löpning för äldre travare.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Thomas Levesque gjorde några veckors praktik hos Olle Goop sommaren 2009. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
Thomas Levesque gjorde några veckors praktik hos Olle Goop sommaren 2009. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Igår kvalade Thomas Levesque in Iroise de la Noe (e. Tornado Bello-Pollenza de la Noe) till Prix d’Amérique (€1.000.000) genom att vinna Prix de Belgique (€120.000) i stor stil från spets, men kanske inte heller i det tuffaste sällskapet.

Det sjuåriga stoet imponerade och det är inte för inte som Thomas Levesque kallar Iroise de la Noe för sin ”drottning.”

En enkel vinst blev det för Iroise de la Noe i Prix de Belgique tillsammans med sin tränare och ägare Thomas Levesque. Foto: Gerard Forni

”I mitt huvud kan jag inte se mig själv och Iroise de la No slåss mot Idao de Tillard, Go On Boy eller San Moteur i Prix d’Amérique, men vi ska försöka vara bland de fem bästa och vi tävlar utan press”, sade Thomas Levesque efter vinsten i Prix de Belgique igår.

Han beskriver Iroise del la Noe som ett sto som vill ha stor uppmärksamhet, men som behöver mycket omvårdnad och inte gillar att vara ensam i sin box.

Lite svenskanknytning finns det också när det gäller Thomas Levesque. Som 17-åring – sommaren 2009 – praktiserade han hos Olle Goop och vi vet också att hans farfarsfar Henri var både förtjust att tävla i Sverige, men också i det svenska köket och inte minst när det serverades lax och räkor. Henri var en person som gillade livets goda och trots att han varken behärskad engelska eller svenska blev det många resor upp till Norden.

Familjen Levesques historia i Prix d’Amérique är imponerande. Sju vinster och det var Thomas Levesques farfarsfar Henri som strax efter Andra världskriget tog klivet in i travsporten som en 50-årig amatör. Under 1960-talet var det nästan mer sällsynt att Prix d’Amérique-vinnarna inte bar Levesques gula tävlingsfärger med det svarta lorraine-korset än tvärtom.

Masina och Francois Brohier .

Först ut att vinna var Masina (e. Quinio) och Iroise de la Noe är sprungen ur samma källa. Sex generationer tillbaka i Iroise de la Noes stamtavla hittar vi Belgarde III (e. Quiproquo II), som är mor till Masina. Stoet som var lika framstående framför sulky som under sadel.

Hon tog inte bara hem Prix d’Amérique 1961, hon vann också i dubbla upplagor av Prix de Cornulier (1961/1962) och Prix de Selection (1961/1962) och i hennes segerskörd ingick också Prix des Elites 1960, Prix du Président de la Républiuque 1960 Criterium des 5 ans 1961, Prix de Normandie 1961, Grand Criterum de Vitesse 1962, Prix de France 1962, Prix de Paris 1962, men också andraplatser i Prix de Paris 1961, Prix de l’Atlantique 1961 och i Prix d’Amérique 1962.

Hennes snabbaste tid blev 1.16,4 och omräknat till dagens valuta sprang Masina in drygt 2,5 miljoner euro.

Masina och Francois Brohier vid segern i Prix d’Amérique före italienske storstjärnan Tornese.

Masinas seger följdes upp av Roquepines tre triumfer åren 1966, 1967 och 1968 innan det var Upsalins tur 1969. Sedan dröjde det ill sonsonen Pierre vann dubbla upplagor av Prix d’Amérique med Offshore Dream 2007 och 2008.

Offshore Dream och Pierre Levesque vid segern i Prix d’Amérique 2008. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Söndagen den 26 januari ska Thomas Levesque försöka göra om bravaden, men det är kanske som han uttrycker det att Prix d’Amérique kommer ett år för tidigt för Iroise de la Noes del.

Så kan det vara också, men att potentialen för stordåd finns är det ingen tvekan om…