När Fabrice Souloy gjorde ett försök att återfå sin licens i december 2017 uttryckte norska travförbundets generalsekreterare Sven Morten Buer farhågor till Sulkysport för att det franska travförbundet inte skulle respektera och efterfölja domen.
Det övergripande U.E.T-regelverket har nämligen ingen bindande skrivning om att medlemsländerna i unionen måste efterfölja varandras (doping)domar utan formuleringen är att varje enskilt land kan följa andra medlemsländers domar.
U.E.T. rekommenderade medlemsländerna att efterfölja den norska domen mot Fabrice Souloy, när denna kommunicerades av U.E.T. till respektive land. Det har det franska travförbundet gjort tills nu – i alla fall till den mån att inte Fabrice Souloy haft någon officiell tränarstatus.
Att UET har ett sådant regelverk säger det mesta om U.E.T. som organisation och inte blir det bättre av att organisationen idag leds av Svensk Travsports ordförande Marjaana Alaviuhkola.
Givetvis ska inte ST:s ordförande ligga ensam till last för att UET:s regelverk är så otidsenligt och som inte kan stoppa personer som åkt fast för avsiktlig doping.
Men att ingen i U.E.T:s generalförsamling drivit den så grundläggande frågan, att varje land ska tvingas efterleva varandras dopingdomar är inte bara ett hån mot sporten utan i första hand hästen. Någon borde reagerat efter dopingdomen mot Fabrice Souloy att UET:s regelverk behöver moderniseras.
Men det skedde alltså inte. Hästen i centrum? Pyttsan! Ni borde skämmas hela högen!
